Riksdagens Skrifvelse N:o 69.
15
N:o 69.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 april 1904
— — — — Andra Kammaren den 13 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion
angående omarbetning i vissa hänseenden af gällande bestämmelser
om tillsättning af prästerliga tjänster.
(Lagutskottets utlåtande n:o 30.)
Till Konungen.
Vid innevarande riksdag har enskild motionär ifrågasatt omarbetning
af nu gällande bestämmelser angående tillsättning af prästerliga
tjänster i det syftet, att tillsättuingsproceduren måtte förenklas och till
tiden förkortas.
Att tillsättningsproceduren beträffande prästerliga tjänster rymmer
föråldrade former samt är onödigt invecklad och långsam till olägenhet
för vederbörande både församling och prästerskap, finner Riksdagen
vara oförnekligt, och Riksdagen anser alltså i likhet med motionären
skäl föreligga för omarbetning af hithörande stadganden. Viktiga reformer
torde kunna genomföras äfven med bibehållande af nu tillämpade
hufvudprinciper för tjänsternas besättande. Såsom exempel på förändringar,
hvilka kunna ifrågasättas, må med anslutning till hvad i
motionen anförts, framställas följande erinringar.
Enligt nuvarande bestämmelser är ansökningstiden 90 dagar för
Hernösands gamla stift och 60 dagar för de öfriga stiften. Denna tid
16
Riksdagens Skrifvelse N:o 69.
var till äfventyra erforderlig förr; men i följd af nutidens förbättrade
samfärdsmedel och då ännu det så kallade stiftsbandet begränsar ansökningsrätten
till ett mindre område, torde densamma utan olägenhet
kunna nedbringas. Inom danska och norska kyrkan har sedan länge
varit den bestämmelsen, att då ett ordinarie prästämbete blir ledigt,
lämnas 6 veckors ansökningstid.
Öfver domkapitlets förslag bland de sökande såsom ock öfver
domkapitlets beslut med anledning af församlingens kallande af fjärde
profpredikant skall vid hvardera tillfället lämnas 30 dagars klagotid.
Dessa uppehåll under valets fortgång torde numera knappast vara
erforderliga. Det är sällan klagotiden användes till besvär, och där
detsamma sker, är det sällan någon ändring vinnes. Syftemålet med
berörda klagotid synes kunna ernås lika väl genom anslutning till det
förfarande, som användes vid val af folkskolelärare. Där fortgår ju
hela förrättningen med ansökan, prof, förslag och val i en följd, hvarefter,
när allt inom församlingen blifvit slutbehandlad!, tillfälle lämnas
till besvär öfver allt, som förekommit under ärendets gång. Om likartadt
förfarande kunde komma att tillämpas vid prästval, skulle tiden
för detsamma blifva i afsevärd mån förkortad, hvarjämte å förslag uppförda
åtminstone vunne den förmånen, att de någorlunda snart kunde
blifva befriade från ett förslag, som visat sig för dem ej innebära någon
utsikt till befordran.
Då fjärde profpredikant vid frågodagsförrättning kallas, skall ny
frågodagsförrättning företagas med ny justering af vallängden m. m.
Det synes tvifvelaktigt, huruvida något sådant bör vara erforderligt, om
man vidtager här ofvan föreslagen förändring med afseende på rätten
att anföra besvär. Tiden emellan första frågodagen och den därpå
följande blefve då jämförelsevis kort, hvarför bestämmelser med afseende
på vallängden och göromålen å valdagen torde kunna så affattas,
att den nuvarande andra frågodagsförrättningen må befinnas öfverflödig.
Redan inför det nu anförda finner man, att utvägar ej saknas till
att förkorta tiden för tillsättning af de prästerliga tjänster, som här
åsyftas. Men det synes såsom förut nämnts ej heller vara omöjligt att
utfinna bestämmelser till att jämväl förenkla tillsättningsproceduren.
Tänker man t. ex. på nuvarande sättet för vallängdens upprättande och
justering, så skulle rätt mycket vinnas, om det komme därhän, att de
för kyrkostämmorna granskade röstlängderna blefve grundläggande med
de anteckningar — i större eller mindre mån — som därå förefinnas.
De bestå erinringar å frågodagsförrättningen gälla ju i regel mest de
17
Biksdagens Skrifvelse N:o 69.
personer, hvilka sakna rösträtt på grund af oguldna koinmunalutskylder
_ ett ämne för öfrig!, som är svårt att kontrollera, särskilt i sådana
församlingar, där en mera stark omsättning af medlemmar förefinnes.
Beträffande själfva valsättet med upprop enligt dess nuvarande form
förefinnes naturligtvis ej något synnerligt att erinra vid prästval inom
mindre prästvalsförsamlingar; men med afseende på större prästvalsförsamlingar
blir förenämnda valsätt i bög grad tröttande och. besvärligt
både för dem, som skola afgifva, och dem, som skola uppbära röster.
Med ledning af erfarenheten från andra valområden torde det ej vara
omöjligt att finna lämpliga utvägar till nödig förändring äfven i sistnämnda
hänseende.
Under åberopande af hvad sålunda anförts anhaller Kik sdagen,
det täcktes Eders Kungl. Maj:t taga under öfvervägande, i hvad män
gällande bestämmelser angående tillsättning, af prästerliga tjänster ma
kunna omarbetas i syfte att förfarandet därvid förenklas, samt för Riks
dagen framlägga det förslag i berörda hänseende, hvartill förhållandena
kunna anses gifva anledning.
Stockholm den 13 april 1904.
Med undersåtlig vördnad.
Bih. till Biksd. Prot. 1904. 10 Sami
1 AJd. 1 Band. 12 Käft.
3