Riksdagens Skrifvelse N:o 07.

9

N:o 67.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 april 1904.

__ — — Andra Kammaren den 13 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af dels Kungl.

Maj ds proposition med förslag till lag om ändrad lydelse
af 6 § i lagen den 12 mars 1886 angående ansvarighet
för skada i följd af järnvägs drift och till lag om ändrad
lydelse af 25 § i lagen den 1 juli 1898 om de svenska
lapparnes rätt till renbete i Sverige, dels ock en med föranledande
af nämnda proposition väckt motion.

(Lagutskottets utlåtande n:o 23.1

Till Konungen.

Genom proposition af den 31 december nästlidot år har Eders
Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att antaga propositionen bilagda förslag
till

l:o) lag om ändrad lydelse af 6 § i lagen den 12 mars 1886
angående ansvarighet för skada i följd af järnvägs drift;

2:o) lag om ändrad lydelse af 25 § i lagen den 1 juli 1898 om
de svenska lapparnes rätt till renbete i Sverige.

Dessa lagförslag hafva föranledts af Riksdagens skrifvelse den 22
maj 1901, däri Riksdagen anhöll, att Eders Kungl. Maj:t måtte låta
utreda, under hvilka villkor rätt till ersättning kunde tillerkännas lapp
för renar, som blifvit. af järnvägståg öfverkörda och dödade, samt till
Riksdagen inkomma med det förslag i ämnet, hvartill utredningen
kunde föranleda.

T denna skrifvelse uttalade Riksdagen såsom sin uppfattning, att
Bill. Ull Riksd. Prof. 1904. 10 Sami. 1 AJd. 1 Band. 12 Htlft. 2

10 Riksdagens Skrifvelse N;o 67.

ersättning icke borde ifrågakomma, om den öfverkörda renens ägare
själf uppsåtligen eller genom grof vårdslöshet vållat skadan. Eders
Ivungl. Maj:ts förslag innehåller emellertid, att järnvägens innehafvare
är fritagen från .skyldighet att. gälda skadestånd, därest den, hvilken
vård om renen alegat, uppsåtligen eller genom vårdslöshet vid bevakningen
varit till skadan vållande.

Inom Riksdagen har nu enskild motionär föreslagit den ändring
af den genom propositionen föreslagna nya lydelsen af 6 § i lagen
angående ersättning för skada i följd af järnvägs drift, att ordet vårdslöshet
utbytes mot grof vårdslöshet; och Riksdagen har funnit sig böra
biträda detta förslag.

Visserligen innebär redan det af Eders Kungl. Maj:t föreslagna
stadgandet en utvidgning för vissa fall af den ersättningsplikt, som för
närvarande pahvilar järnvägs innehafvare, men de säregna förhållanden,
som ansetts böra föranleda denna afvikelse från hittills gällande skadeståndsregler,
lära äfven betinga, att skyldigheten för järnvägs innehafvare
att i förevarande fall gälda skadestånd, i enlighet med Riksdagens
förut uttalade mening, utsträckes på sätt motionären föreslagit. Eljest
torde det vara att befara, att det skydd, man afser att bereda lapparne
mot skada å renar i följd af järnvägs drift, i många fall blifver föga
effektivt. En sådan grundsats som den af motionären i förevarande
hänseende förordade ar ock redan af lagstiftningen i flera fall antagen,
i hvilket afseende ma erinras om bestämmelserna i 3 § af ifrågavarande
lag, i 1 § af lagen den 5 juli 1901 om ersättning i följd af olycksfall
i arbete samt i 7 § af lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa
bestämmelser om elektriska anläggningar.

. ^ ifrigt har Riksdagen ej funnit något att erinra mot de i propositionen
innefattade lagförslag.

På grund af hvad sålunda anförts har Riksdagen, som icke kunnat
bifalla det under mom. .bo) härofvan omnämnda lagförslag i oförändradt
skick, för sin del antagit dels följande

Lag

om ändrad lydelse af 6 § i lagen den 12 mars 1886 angående ansvarighet
för skada i följd af järnvägs drift.

Härigenom förordnas, att 6 § i lagen den 12 mars 1886 angående
ansvarighet för skada i följd af järnvägs drift skall erhålla följande
ändrade lydelse:

11

Riksdagens Skrifvelse N:o 67.

Varder annorledes, än i 5 § sägs, gods, som icke af järnvägens förvaltning
eller betjäning för befordran mottagits, i följd af järnvägens
drift skadadt, och ligger vållande därtill järnvägens^ förvaltning eller
betjäning till last, ersätte järnvägens innehafvare skadan.

Har ren, tillhörig den, som har rätt till renbete enligt lagen om
de svenska lapparnes rätt till renbete i Sverige, blifvit annorledes än i
5 § sägs, i följd af järnvägs drift, skadad eller dödad, och skedde det
å trakt, där lapparne vid tiden för skadans timande ägde uppehålla sig
med sina renar, vare, ändå att icke järnvägens förvaltning eller betjäning
vållat skadan, järnvägens innehafvare skyldig gälda skadestånd,
där ej den, hvilken vård om renen ålegat, uppsåtligen eller genom grof
vårdslöshet vid bevakningen varit till skadan vållande; och dels

det i propositionen innefattade förslaget till lag om ändrad lydelse
af 25 § i lagen den 1 juli 1898 om de svenska lapparnes rätt till renbete
i Sverige.

Stockholm den 13 april 1904.

Med undersåtlig vördnad.