3
Riksdagens Skrifvelse N:o 38.
Under åberopande af det ofvan anförda får Riksdagen, som anser
sig för närvarande icke böra ingå på närmare undersökning, huru en
sådan lagändring som den af motionären åsyftade lämpligast bör åvägabringas,
alltså anhålla, det Eders Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,
om och i hvilken utsträckning minderårig bröstarfvinge efter afliden person
må kunna tillförsäkras rätt att, i mån af behof, framför öfriga arfvingar,
af dödsboets tillgångar bekomma medel till underhåll och uppfostran,
samt för Riksdagen framlägga det förslag till lagändring i angifna
syfte, hvartill förhållandena anses föranleda.
Stockholm den 7 april 1904.
Med undersåtlig vördnad.
N.o 38.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 7 april 1904.
— — — — Andra Kammaren den 7 — —
Riksdagens skrifvelse till Ronungen, i anledning af vädd
motion om tillägg till 14 kap. 45 § strafflagen.
(Lagutskottets utlåtande n:o 35.)
Till Konungen.
Vid innevarande riksdag har enskild motionär ifrågasatt, att till 14
kapitlet 45 § strafflagen skulle fogas ett tillägg af innebörd att, om brott,
hvarom i 12, 13, 15 eller 17 i; af samma kapitel sägs, föröfvats af
målsman mot barn, innan det fyllt femton år, eller mot den, som saknar
förståndets fidla bruk, allmän åklagare skulle äga att å brottet tala.
Det är enligt Riksdagens mening oförnekligt, att de i 14 kap. 45 £
strafflagen stadgade inskränkningarna i åtalsrätten beträffande vissa brott
4
Riksdagens Skrifvelse N:o 38.
kunna föranleda därtill att föräldrar, fosterföräldrar ock andra målsmän i
åtskilliga fall komma att undgå laga näpst för förgripelse!- af ifrågavarande
art, som de begå mot under deras lydnad eller vårdnad stående
barn under femton år eller personer, hvilka sakna förståndets fulla bruk;
och Riksdagen anser detta innebära ett missförhållande, som påkallar
rättelse från lagstiftningens sida. Vid bedömande, huruledes en sådan
rättelse lämpligen må åvägabringas, bör man emellertid efter Riksdagens
uppfattning noga tillse, att den utvidgning af åtalsrätten, som för undanröjande
af berörda missförhållande påkallas, icke blir större än nödvändigheten
krafvel-, enär det eljest kan befaras, att privat- och familjelifvets
helgd — hvilket får anses hafva förestafva! de nu gällande inskränkningarna
i åtalsrätten beträffande förenämnda brott — trädes för nära.
Hvad motionärens förslag i sådant hänseende vidkommer, anser Riksdagen
detsamma gå längre än för syftets vinnande erfordras.
Om, såsom motionären föreslagit, ifrågavarande slag af brott utan
vidare ställdes under allmänt åtal, skulle nämligen kunna befaras, att
åklagaremakten komme att ingripa i familj elifvets förhållanden, äfven där
sådant icke vore af något verkligt behof påkalladt. För att förebygga
detta, blefve det alltså nödvändigt att för den allmänna åtalsrätten uppdraga
sådana gränser, att dess användning inskränktes till de fall, då
förgripelserna från målsmannens sida vore i ena eller andra hänseendet
af mera svårartad natur. Uppdragande af dylika gränser måste emellertid
blifva förenadt med högst betydande svårigheter, och Riksdagen tvekar
sålunda att ens i denna modifierade form biträda motionärens förslag, så
mycket mera som det efter Riksdagens mening finnes en annan och möjligen
lämpligare utväg att vinna syftet med motionärens framställning.
Det otillfredsställande i den nuvarande lagstiftningen i förevarande hänseende
beror därpå, att målsäganderätten ej kommer till användning,
hvilket ju är helt naturligt, då den, som har att utöfva nämnda rätt, är
samme person som begått brottet. Närmast till hands synes därför vara
att i fall, sådana som de af motionären åsyftade, öfverflytta målsäganderätten
från målsmannen till annan person eller myndighet; och härvid
synes det Riksdagen böra tagas i öfvervägande, huruvida ej denna öfverflyttning
lämpligen borde ske till någon af de myndigheter, hvilka enligt
gällande lag hafva till uppgift att vaka öfver att barn erhålla tillfredsställande
vård och behandling, såsom t. ex. fosterbarnsnämnd eller barnavårdsnämnd,
där sådana nämnder finnas, eller kommunal institution, som
fått sig ålagd motsvarande uppgift.
5
Riksdagens Skrifvelse N:o 38.
Genom en lagstiftningsåtgärd i sistnämnda riktning skulle enligt
Riksdagens mening vinnas det mål, som motionären vill ernå, på samma
gång man därigenom åtminstone i viss man erhölle nödig garanti emot
åtalsrättens utöfvande i andra fall, än då fullgiltiga anledningar därtill
förelåge.
På grund af livad sålunda anförts, får Riksdagen, i anledning af
förevarande motion, anhålla, det täcktes Eders Kungl. Maj:t taga under
öfvervägande, i hvilken omfattning och på hvad sätt åtal i vidsträcktare
mån än nu medgifves må kunna anställas för vissa förbrytelser, som af
målsmän begås mot minderåriga eller dem, hvilka sakna förståndets fulla
bruk, samt för Riksdagen framlägga förslag till de lagbestämmelser, som
för sådant ändamål kunna anses erforderliga.
Stockholm den 7 april 1904.
Med undersåtlig vördnad.