4

Riksdagens Skrifvelse N:o 34.

N:o 34.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 7 april 1904.
— — — Andra Kammaren den 7 — _

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion
om ändring af § 136 i skiftesstadgan m. »i.

(Lagutskottets utlåtande n:o 10.)

Till K onungen.

innevarande riksdag bär enskild motionär ifrågasatt meddelandet
af bestämmelser i syfte, att ett af domaremyndighet angående
fastighet meddeladt gravationsbevis må innehålla jämväl upplysning angående
stadgad ersättning för ståndskog m. m. vid laga skifte samt angående
odlmgslån, som gravera en fastighet, och att i sammanhang härmed
upphöra136 ^ 1 sklftesstadgan föreskrifna annonseringsskyldighet må

Enligt Riksdagens åsikt måste det anses vara af vikt, att säker
upplysning kan ernås rörande förekomsten och utsträckningen af sådana
skyldigheter, hvilka i likhet med de af motionären åsyftade påhvila
tast egendom, oafsedt att densamma efter skyldighetens uppkomst öfvergå
till ny ägare. Bestämmelsen i 136 § skiftesstadgan om skyldighet
for ägodelmngsrättens ordförande att på visst sätt låta kungöra, att ersättning
för ståndskog vid laga skifte tillerkänts delägare i detsamma, tjänar
1 V]»S mfn detta Syfte'' Meu beträffande andra i 13 kap. skiftesstadgan
omförmälta arter af vid laga skifte stadgad ersättningsskyldighet samt

Riksdagens Skrifvelse N:o di. &

med afseende å odlingslån är något sådant offentliggörande af panträttens
tillvaro icke föreskrifvet; och det i 136 § skiftesstadgan föreskrifila
kungörandet är ett i flera hänseenden bristfälligt och olämpligt medel att
bringa ifrågavarande förhållande till deras vetskap, som hafva intresse af
att känna detsamma.

Otvifvelaktigt vore det mest tillfredsställande och från rättssäkerhetens
synpunkt lämpligast, om till upplysning för dem, som med afseende
å en fastighet vilja afsluta rättshandlingar, påbjödes eu pa likformigt
sätt anordnad inskrifning af alla på fastigheten ^vilande förpliktelser
af sakrätts natur. Sådan inskrifning finnes ju för närvarande stadgad
beträffande inteckningar samt med afseende å fastigheten vidtagna
exekutiva åtgärder, och af ett angående fastigheten meddeladt gravationsbevis
vinnes sålunda fullständig kännedom om, hvilka förpliktelser
påhvila densamma på grund af inteckning och utmätning.

Att det skulle vara eu fördel, om möjlighet kunde beredas att
när som helst erhålla ett bevis, som fullständigt upptoge alla vid en viss tidpunkt
å en fastighet hvilande förpliktelser af den art, att de kunna göras
gällande mot ny ägare, synes Riksdagen vara uppenbart. Detta syfte
skulle kunna, åtminstone i viss grad, vinnas, om det stadgades, att domhafvande
skulle hafva skyldighet att ombesörja, att i inteckningsprotokollet
gjordes vissa anteckningar i fråga om vid laga skifte bestämd
ersättningsskyldighet enligt 13 kap. skiftesstadgan, äfvensom angående
odlingslån, om hvars tillvaro Kungl. Maj:ts befallningshafvande skulle
vara skyldig lämna domhafvanden underrättelse.

I saknad af fullständig utredning i ämnet har Riksdagen icke
kunnat bilda sig en närmare bestämd uppfattning beträffande medlen för
det uppställda syftets vinnande. Dock har Riksdagen i fråga härom uppmärksammat,
att, liksom det är angeläget, att ett gravationsbevis upptager
alla en fastighet påhvilande förpliktelser af ifrågavarande art, det
icke är mindre viktigt, att beviset icke upptager andra gravationer än
dem, som verkligen belasta fastigheten. Om det sålunda stadgas, att
anteckning om skyldighet för fastighetens ägare att utgifva ersättning af
den art, som omförmäles i 13 kap. skiftesstadgan, samt ränta och afbetalning
å odlingslån skall göras i inteckningsprotokollet, torde äfven möjlighet
böra beredas för fastighetsägaren att, sedan berörda skyldighet
upphört, få ofvannämnda anteckning annulerad eller åtminstone i protokollet
erhålla ytterligare anteckning rörande den föregående inskrifningens
verkliga betydelse.

6 Riksdagens Skrifvelse N:o 34.

På grund af hvad sålunda anförts, och med hänsyn särskildt därtill,
att eu omarbetning af inteckningslagstiftningen inom lagberedningen
torde vara tämligen nära förestående, har det synts Riksdagen önskvärdt,
att ofvanberörda ämne vid nämnda revision komme under öfvervägande;
och Riksdagen anhåller alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes taga under
öfvervägande, hvilka lagbestämmelser kunna befinnas erforderliga och
lämpliga för ernående af det syfte, att af gravationsbevis rörande fastighet
må kunna erhållas kännedom, huruvida och i hvad mån fastigheten häftar
för af allmänna medel beviljade odlingslån eller för ersättning af sådan
art, hvarom i 13 kap. skiftesstadgan förmäles, samt för Riksdagen framlägga
dels det förslag i angifna hänseende, hvartill utredningen gifver
anledning, dels ock, därest förhållandena anses sådant medgifva, förslag
om upphäfvande af den i 136 § skiftesstadgan föreskrifna annonseringsskyldighet.

Stockholm den 7 april 1904.

Med undersåtlig vördnad.