Riksdagens Skrifvelse N:o 33.

1

N:o 33.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 7 april 1904.
— — — — Andra Kammaren den 7 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion
angående tillägg till § 21 i grufstadgan.

(Lagutskottets utlåtande n:o 6.)

Till Konungen.

Vid innevarande års riksdag bar enskild motionär ifrågasatt sådan
ändring af 21 § i grufstadgan, att utmål för inmutad malmfyndighet
må kunna anvisas på grund af fyndighetens undersökning medelst
diaman tborming.

Med de villkor, som i nämnda lagrum uppställas för rätten att
erhålla utmål, nämligen att fyndigheten skall vara blottad och att prof
af malmen erhållits, åsyftas tydligen att, innan utmål anvisas, visshet
skall hafva vunnits om malmens förekomst och beskaffenhet. Visshet i
detta afseende torde fullt lika väl kunna vinnas genom så kallad diamantborrning
i vittnens närvaro som genom fyndighetens blottande. De
Bih. till Riksd. Prof. 1903. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 5 Haft. (N:is 33-35.) 1

^ Biksdagens Skrifvelse N:o 33.

cylinderformade bergbitar, som vid diamantborrning utsvarfvas och genom
borröret upptagas ur berget — om så erfordras från betydande djup —
utgöra noggranna prof af den bergart, hvari man borrar. En särskild
fördel beredes därigenom, att borren kan brukas ej allenast i lodrät
ställning utan i nästan hvilken ställning som helst. Då jämlikt 27 § i
gällande grufstadga för utmål, som enligt denna stadga anvisas, grän
serna på djupet skola räknas lodräta, torde det föreslagna tillägget
kunna blifva till gagn särskilt i sådana fall, då två utmål skola utläggas
bredvid hvarandra, och malmen endast i det ena af dessa uppgåi
i dagen, men stupar in under det andra. I dylika fall varder
malmens undersökning till såväl beskaffenhet som läge billigare, ändamålsenligare
och hastigare utförd genom diamantborrning än genom
drifvande af schakt eller annat arbete från dagen.

Att utmål för en fyndighet för närvarande icke kan vinnas på grund
endast af fyndighetens undersökning genom diamantborrning, lärer emellertid
vara fastslaget genom en Eders Kungl. Maj:ts dom den 28
september 1903. Eu lagändring erfordras sålunda för att undersökning
medelst diamantborrning skall berättiga till erhållande af utmål. En
dylik lagändring synes Riksdagen vara nyttig och kunna genomföras
utan olägenhet för någon af de med afseende å grufdrift intresserade
parter. Det kan icke befaras, att något intresse vare sig för det allmänna
eller för inmutaren åsidosättes genom den ifrågasatta lagstiftningsåtgärden.
Ur synpunkten af jordägarens intresse yppas visserligen mot
densamma en betänklighet, nämligen den, att, då profven å malmens
förekomst icke sutte i fast klyft, utan frigjorts från fyndigheten och
sålunda kunde undanskaffas, jordägaren vore utsatt för faran att icke
kunna bilda sig en så fullständig och tillförlitlig kännedom, som under
motsatt förhållande angående de omständigheter, hvilka inverka vid bedömande,
huruvida det är fördelaktigt för honom eller icke att med
begagnande af sin jordägareandel ingå såsom intressent i grufföretaget.
Men denna betänklighet lärer kunna undanröjas därigenom, att jordägaren
tillförsäkras möjlighet att inhämta fullständig kännedom om diamantborrningens
resultat. Hänsynen till jordägaren krafvel- sålunda, i Riksdagens
tanke, att i samband med en bestämmelse af nu ifrågavarande innehåll
gifva stadganden i syfte att diamantborrning i ändamål att erhålla
utmål icke må företagas, utan att full offentlighet därvid iakttages och
nödig kontroll utöfvas.

Riksdagens Skrifvelse N:o 33. d

På grund af hvad sålunda anförts anhåller Riksdagen, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes taga under öfvervägande, huruvida och under
hvilka villkor utmål för inmutad malmfyndighet må kunna tilldelas mmutare
på grund allenast af fyndighetens undersökning medelst diamantborrning,
samt för Riksdagen framlägga det förslag till lagändring,
hvartill den verkställda utredningen kan föranleda.

Stockholm den 7 april 1904.

Med undersåtlig vördnad.