•Riksdagens Skrifvelse N:o 166.
13
Jf:o 166.
Uppläst ochjgodkänd hos Första Kammaren den 19 maj 1904.
— — — — Andra Kammaren den 19 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af
väckta motioner om skrifvelse till Kungl. Mag: t dels med
begäran om framläggande af förslag till lag angående
gemensamhetsskogar för kommuner, korporationer och enskilde,
dels ock i fråga om viss ändring i förordningen
angående skogsvårdsstyrelser den 24 juli 1903.
'' (Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 7.)
Till Konungen.
Vid innevarande års riksdag har af enskild motionär gjorts framställning
om erhållande af en civillag, innefattande dels bestämmelser,
enligt hvilka tillfälle kunde beredas kommuner, korporationer och enskilde
14
Riksdagens Skrifvelse N:o 166.
att genom inköp af skogsmark eller annorledes bilda, bibehålla och utvidga
gemensamhetsskogar, dels ock stadgande, att, där så behöfdes, medel till
inköp af skogsmark för bildande af gemensamhetsskogar under skogens
tillväxt till ekonomisk mognad finge förskotteras af staten, som för ifrågavarande
förskott skulle erhålla betalning med skogens afkastning, innan
densamma finge användas till något annat ändamål.
I sammanhang med omförmälda motion har samme motionär vidare
hemställt om ändrad lydelse af § 6 i förordningen angående skogsvårdsstyrelser
den 24 juli 1903, i syfte att för gemensamhetsskogar måtte, till
bestridande af sådana löpande utgifter, som omförmälas i § 10 af förordningen
angående hushållningen med de allmänna skogarne i riket den 26
januari 1894, erhållas nödiga medel från influtna skogsvårdsafgifter.
Enligt den i äldre tider inom vårt land rådande uppfattningen voro de
kronan icke tillhöriga skogarne upplåtna till allas fria begagnande, d. v. s.
voro en den jordägande menighetens jgemensamma tillhörighet. I och med
odlingens framsteg blefvo de närmare bestämda såsom bya-, sockne-, härads-
eller landsallmänningar.
Bya-allmänningarna har det alltid stått byamännen fritt att låta dela
genom skifte, och har nu gällande lagstiftning icke däruti gjort någon
ändring. Detsamma torde kunna sägas om sockenallmänningarna, om
hvilka ännu gäller det uti förordningen om skogarne i riket den 1 augusti
1805 gifna stadgande, att »sockneallmänning skola de njuta, som i socknen
äro, och må sådana allmänningar sockneboarne emellan lagligen fördelas,
när därom hos Konungens befallningshafvande göres ansökning». Följden
af denna lagstiftning har blifvit den, att af de odelade sockenallmänningarna
nu endast få återstå och dessa ringa till vidden samt enligt uppgift
nästan skoglösa. Med afseende å härads- och landsallmänningarna,
hvilka under århundraden varit underkastade vissa inskränkningar i fråga
om delägarnes fria dispositionsrätt, stadgades i början af 1800-talet, att
äfven dessa finge till delning mellan häradets eller länets jordägare upplåtas,
och finnes numera icke någon landsallmänning kvar. Af de gamla
häradsallmänningarna åter finnes en del i behåll, och beträffande dessa förordnades,
när år 1866 nyare tiders åsikter om skogskapitalets värde gjorde
sig gällande inom lagstiftningen, att de icke längre finge delas utan skulle
framgent antingen stå under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning
eller ock, under vederbörande skogstjänstemäns uppsikt, förvaltas af
delägarne efter fastställd hushållningsplan och reglemente. Nu gällande
Riksdagens Skrifvelse N:o 166.
15
bestämmelser härom återfinnas i förordningen angående hushållningen med
de allmänna skogarne i riket den 26 januari 1894.
I syfte att möjliggöra en varaktig ökning af arealen inom sistnämnda
grupp af allmänningsskogar har innevarande års Riksdag, med anledning
af en i ämnet väckt motion, i skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t anhållit,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga
förslag till lagbestämmelser, som pröfvades erforderliga och lämpliga för
att bereda delägare i häradsallmänning möjlighet att få med allmänningen
för framtiden införlifva mark, som blifvit för sådant ändamål inköpt.
I sammanhang härmed uttalade Riksdagen såsom sin uppfattning
att de bestämmelser, som kunna finnas lämpliga beträffande mark, som
blifvit af delägare inköpt i ändamål att förenas med häradsallmänning,
också torde böra vinna tillämpning i fråga om mark, som annorledes, t. ex.
genom gåfva för sådant ändamål, förvärfvats, samt att möjlighet torde böra
beredas att på liknande sätt bilda nya allmänningar.
I öfverensstämmelse med denna sin uppfattning om allmänningsskogarnes
betydelse har Riksdagen vid behandlingen af förevarande motioner
funnit det synnerligen önskvärdt, att lagbestämmelser gifvas, hvarigenom
möjliggöres en utvidgning äfven af sockenallmänningarna, bildande af nya
sådana gemensamhetsskogar samt dessa skogars ställande under statens kontroll
för skogskapitalets vård.
I likhet med motionären anser Riksdagen tillika, att allt bör göras
för att inom vårt land öka arealen af de under statens kontroll ställda
skogarne, hvadan rättigheten att bilda gemensamhetsskogar icke bör inskränkas
att gälla för allenast större menigheter, såsom häraders och kommuners
jordägande befolkning, utan äfven medgifvas för sådana korporationer
— landsting och hushållningssällskap — som verka i det allmännas
tjänst, äfvensom för byalag samt stiftelser och fonder, som afse allmänt
ändamål.
Motionären har därjämte föreslagit, att det måtte i lag medgifvas
enskilda skogsägare att ställa sin skog under statens kontroll och därvid
förordna om dess bibehållande allt framgent i odeladt skick, d. v. s. gifva
densamma karaktären af gemensamhetsskog; Riksdagen har emellertid icke
funnit lämpligt, att åt de åsyftade lagbestämmelserna i fråga om gemensamhetsskogar
gifves en affattning, som i så hög grad inskränker enskildes
dispositionsrätt öfver deras egendom. I detta sammanhang har emellertid
vid ärendets behandling inom Riksdagen framhållits önskvärdheten af att,
då enskilde eller bolag, hvilka för bildande af egnahemskolonier företaga
16
Riksdagens Skrifvelse N:o 166.
styckning af större egendomskomplexer, därvid i filantropiskt syfte önska
för framtiden bibehålla utmarken odelad och till gemensamt bruk för
ägarne af de olika egnahemslotterna, en blifvande lagstiftning måtte lämna
stöd för en dylik sträfvan. -
Som Riksdagen sålunda anser det uppenbart, att saknaden af bestämmelser
för bildande och bibehållande af gemensamhetsskogar utgör en lucka
i vår skogslagstiftning, som snarast möjligt bör fyllas, har Riksdagen ansett
sig böra bifalla motionärens förslag om skrifvelse till Eders Kungl.
Maj:t angående utarbetande af förslag till sådana lagbestämmelser.
Beträffande motionärens i öfrigt gjorda framställningar i fråga om
anskaffande af medel för markinköp till gemensamhetsskogars bildande
samt till omkostnaderna för deras förvaltning, har Riksdagen funnit dessa
framställningar innefatta ett ämne, som i hvarje fall icke lämpligen bör
komma under bedömande förr, än en lagstiftning af ofvan ifrågasatt beskaffenhet
kommit till stånd.
På grund af hvad ofvan anförts får Riksdagen alltså, i anledning af
berörda motioner, anhålla, det täcktes Eders Kungl. Maj:t låta utarbeta
och för Riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelser, som kunna finnas
erforderliga och lämpliga för att bereda kommuner, korporationer, byalag
samt stiftelser och fonder, som afse allmänt ändamål, möjlighet att genom
inköp af skogsmark eller annorledes bilda, bibehålla och utvidga gemensamhetsskogar.
Stockholm den 19 maj 1904.
Med undersåtlig vördnad.
CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM, 1904.