10
Riksdagens Skrifvelse N:o 165.
tf:o 165.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 19 maj 1904.
— — — — Andra Kammaren den 19 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af
dels Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående
ändrad lydelse af 23 § i lagen den 5 juli 1901 angående
ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete,
dels ock Kungl. Maj:ts proposition angående kostnaderna
för utvidgning af riksförsäkring sanstaltens och postsparbankens
verksamhet.
(Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 6.)
Till Konungen.
l:o.
Uti en den 26 mars innevarande år till Riksdagen aflåten proposition
har Eders Kungl. Maj:t, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslagit Riksdagen
att antaga vid propositionen fogadt förslag till lag om ändrad ly
-
11
Riksdagens Skrifvelse N:o 165.
delse af 23 § i lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till
följd af olycksfall i arbete.
Emot Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning har Riksdagen
icke haft något att erinra och har Riksdagen alltså, med bifall till Eders
Kungl. Maj:ts förenämnda förslag, antagit följande
Lag
om ändrad lydelse af 23 § i lagen den 5 juli 1901 angående ersättning
för skada till följd af olycksfall i arbete.
Härigenom förordnas, att 23 § i lagen den 5 juli 1901 angående
ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete skall hafva följande
ändrade lydelse:
Arbetsgifvare, som enligt 10 § i riksförsäkringsanstalten försäkrar
sina arbetare mot olycksfall, vare berättigad att genom försäkring i samma
anstalt betinga arbetarne, utöfver den ersättning som enligt 4 § utgår,
sjukhjälp eller lifränta enligt de grunder, som i 4 § sägas, sålunda, att
arbetare, hvilken genom olycksfallet lidit väsentlig nedsättning af arbetsförmågan,
skall, ehvad nedsättningen af arbetsförmågan varar mer än
sextio dagar eller ej, erhålla sjukhjälp för tiden från det skadan inträffade,
samt att åt arbetare, hos hvilken, i följd af skada som i 4 § 2 mom.
afses, förlusten eller minskningen af arbetsförmågan inträdt före sextioförsta
dagen efter olycksfallet, lifränta skall utgå från den tid, då förlusten
eller minskningen inträdde.
Vill arbetsgifvare, som utöfvar annan verksamhet, än i denna lag
afses, genom försäkringsanstalten bereda ersättning enligt de i denna lag
stadgade grunder för skada till följd af olycksfall, som härflyter från utöfningen
af den verksamhet, vare därtill berättigad.
Har sådan försäkring, som i denna § sägs, ägt rum, skall hvad i
denna lag finnes stadgadt i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
Denna lag skall träda i kraft den 1 oktober 1904.
2:o.
Med bifall till hvad uti en jämväl den 26 sistlidne mars till Riksdagen
aflåten proposition Eders Kungl. Maj:t, under förutsättning att den
12
Riksdagens Skrifvelse N:o 165.
föreslagna lagen om ändrad lydelse af 28 § i lagen den 5 juli 1901 angående
ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete blefve af Riksdagen
antagen, föreslagit, har Riksdagen medgifvit,
att kostnaderna för den utvidgning af riksförsäkringsanstaltens och
postsparbankens verksamhet, som häraf blir en följd, må bestridas från
arbetareförsäkringsfondens intressemedel;
att från och med år 1905 det belopp å förslagsvis 58,000 kronor,
som, enligt Riksdagens skrifvelse den 18 maj 1902, får under däri föreskrifna
villkor årligen användas till bestridande af aflöningar till riksförsäkringsanstaltens
tjänstemän och betjänte samt expenser vid densamma,
må ökas till förslagsvis 74,200 kronor; samt
att likaledes från och med år 1905 det belopp å förslagsvis 25,000
kronor, som enligt samma skrifvelse får årligen användas till bestridande
af kostnaden för ortsombuden, må ökas till förslagsvis 31,000 kronor.
Stockholm den 19 maj 1904.
Med undersåtlig vördnad.