Riksdagens Skrifvelse N:o 151.
19
N:o 151.
Uppläst och godkänd af Första Kammaren den 17 maj 1904.
— — — — Andra Kammaren den 17 — —
Riksdagens skrifvelse Ull Konungen, angående bestämmelserna
rörande sjöfarten och gränstrafiken mellan Sverige och
Norge.
(Bevillningsutskottets betänkande n:o 39.)
Till Konungen.
Riksdagen, som i skrifvelse den 10 innevarande maj anmält sitt
beslut i anledning af Eders Kungl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna proposition,
n:o 95, angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten och
gränstrahken mellan Sverige och Norge, har i sammanhang med nämnda
proposition till behandling förehaft jämväl en inom Riksdagen väckt
motion, i hvilken hemställts, att Riksdagen ville i skrifvelse till Eders
Kungl. Maj:t anhålla, att Eders Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, om
och i hvilken mån en begränsning af giltighetsområdet för förordningen
angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten och gränstrafiken mellan
Sverige och Norge lämpligen kunde ske, samt vid afgifvande af nytt
förslag till förordning taga den hänsyn till skedd utredning, hvartill
skäl kunde föreligga.
I det anförande till statsrådsprotokollet, som åtföljde den af Eders
Kungl. Maj:t till 1903 års Riksdag i detta ämne aflåtna proposition
20
Riksdagens Skrifvelse N:o 151.
(n:o 64) om förmäldes, bland annat, hurusom under loppet af åren 1902
och 1903 från flera håll gjorts framställningar, i syfte att ändringar
måtte vidtagas i gällande bestämmelser rörande sjöfarten och gränstrafiken
mellan Sverige och Norge. Eders Kungl. Maj:t hade emellertid,
efter vederbörande myndigheters hörande, funnit omförmälda framställningar
icke för det dåvarande böra föranleda till någon Eders Kungl.
Maj:ts åtgärd, utan föreslog Eders Kungl. Maj:t Riksdagen att antaga
ett propositionen bilagdt förslag till förordning af enahanda lydelse med
förut i ämnet gällande författning. Detta förslag blef ock af Riksdagen
antaget utan annan ändring, än att i anledning af dels förenämnda
framställningar dels ock väckt motion Riksdagen intill den 1 januari
innevarande år medgaf tullfri införsel af de i förordningen omförmälda
större myckenheter spannmål äfven för det fall att resan skedde öfver
den del af gränsen, som är belägen mellan tullstationerna i Medskogen
och Mitandersfors i Värmland. Det vid innevarande riksdag framlagda
förslaget var med undantag af berörda medgifvande af enahanda lydelse
med nu gällande förordning i ämnet.
Riksdagen, som funnit sig för närvarande icke böra vidtaga några
ändringar i förordningens bestämmelser och fördenskull, på sätt Riksdagens
ofvanberörda skrifvelse gifver vid handen, bifallit Eders Kungl.
Majrts förenämnda proposition, n:o 95, i detta ämne, bär emellertid icke
kunnat undgå att finna ifrågavarande framställning värd att beaktas.
Det lärer nämligen icke kunna förnekas, att de förhållanden, som ursprungligen
föranledt införandet af de särskilda undantagsbestämmelserna
med afseende å gränstrafiken mellan Sverige och Norge, numera
i ej oväsentlig mån förändrats. I sådant afseende torde böra erinras,
hurusom vid tiden för berörda undantagsföreskrifters tillkomst särskilt
framhållits, att i saknad af goda kommunikationer det syntes vara
nödigt att vidtaga sådana åtgärder, att befolkningen å ömse sidor bereddes
möjlighet att på någorlunda nära håll tullfritt förse sig med
nödiga förbrukningsartiklar uti för tillfället erforderliga kvantiteter.
Med de betydligt förbättrade kommunikationer, som numera kommit till
stånd, torde åtminstone denna förutsättning icke allestädes kunna anses
hafva samma berättigande som förr. Handel och näringar hafva ock
på senare tider nått ett kraftigt uppsving och, hvad särskilt Bohuslän
angår, hafva de sista åren utefter Idefjorden och å andra platser i närheten
uppstått betydande industriella anläggningar, företrädesvis stenhuggeri.
Följden häraf har naturligen blifvit den, att för tillgodoseende
af de talrika arbetaresamhällenas behof landthandlande börjat
drifva verksamhet i trakten. Det torde icke lida något tvifvel, att med
Riksdagens Skrifvelse N:o 151. 21
nu förefintliga bestämmelser, hvilka sätta befolkningen i tillfälle att å
den norska sidan inköpa sina varor till billigare priser än inom eget
land, den svenska handeln lider ett ej oväsentligt afbräck. Under
sådana förhållanden synes det med skäl kunna ifrågasättas, huruvida
icke, åtminstone hvad angår vissa trakter af gränsen, hithörande bestämmelser
böra upphäfvas eller ändringar i desamma vidtagas. De i
ärendet hörda myndigheterna synas ock hafva i viss mån beaktat de
gjorda framställningarna, i det de samstämmigt förklarat sig anse, att
för ett rätt bedömande af frågan en utredning af hithörande förhållanden
syntes vara af nöden, hvilken utredning enligt myndigheternas
åsikt lämpligen borde omfatta hela gränsen mellan Sverige
och Norge.
Riksdagen delar till fullo denna af myndigheterna uttalade uppfattning
och anser sig hafva så mycket större skäl att förorda, att den
ifrågasatta undersökningen må utsträckas till hela riksgränsen, som,
enligt hvad ofvan lämnade upplysningar gifva vid handen, vid antagandet
af den i ämnet år 1903 utfärdade förordningen vissa ändringar,
om ock endast för en del af året, befunnits vara af behofvet påkallade
och jämkningar för öfrig! vare sig till inskränkning eller utvidgning
af beviljade förmåner kunna prof vas vara ändamålsenliga.
I detta sammanhang har ock uppmärksamheten blifvit läst därå,
att hvarken i denna förordning eller i gällande tullförfattningar lämnas
någon föreskrift, huru de farkoster eller båtar, beträffande hvilka gäller,
att varor, som med dem införas, skola anses, såsom vore de landvägen
införda, d. v. s. de, som äro af mindre dräktighet än fyra ton, skola
med hänsikt till tullväsendet behandlas. I följd häraf har det kunnat
inträffa, att ett norskt fartyg, genom att förtöja vid iskanten på norska
sidan om Idefjordens midtlinje och låta gods forslas på isen från svenska
sidan, intagit svensk last och därmed afgått till utrikes ort utan att
hafva in- eller utklarerat i svensk hamn eller erlagt eventuellt belöpande
fartygsafgifter. Då ett likartadt förfarande kan äga rum äfven
vid öppet vatten medelst användande af farkoster under fyra tons dräktighet
för lastens öfverförande till större fartyg på norska sidan, vill
det synas vara af vikt, att vid en blifvande utredning äfven tillses,
hvilka nya bestämmelser i antydda hänseende lämpligen böra inflyta i
förordningen.
I enlighet med hvad sålunda blifvit anfördt får Riksdagen anhålla,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, om och i hvilken mån
en begränsning af giltighetsområdet för förordningen angående vissa
bestämmelser rörande sjöfarten och gränstrafiken mellan Sverige och
22 Riksdagens Skrifvelse N:o 151.
Norge eller i öfrigt förändringar i eller tillägg till dessa bestämmelser
lämpligen böra ske, samt vid afgifvande af nytt förslag till förordning
taga den hänsyn till skedd utredning, hvartill skäl kunna föreligga.
Stockholm den 17 maj 1904.
Med undersåtlig vördnad.
1