Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

1

N:o 102.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 maj 1904.
— — — — Andra Kammaren den 13 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående undersökning rörande
antalet vanföra och lytta i Sverige.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 17.)
(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 30.)

Till Konungen.

I en inom Riksdagen väckt motion har gjorts framställning om
företagande af en undersökning rörande antalet lytta och vanföra i
Sverige.

Att antalet af sådana oförskylldt lidande, hvilka genom medtodda
kroppslyten, sjukdomar eller olyckshändelser förlorat sina lemmars bruk,

^ Sverige saväl som öfverallt annorstädes är mycket stort, lärer
visserligen utan särskild undersökning kunna förutsättas. Men icke ens
approximativt kan man till siffran angifva, huru många vanföra som
verkligen finnas i vårt land, eller i hvilken grad dessa vanföra genom
sitt lyte äro oförmögna till kroppsarbete, enär ingen fullt användbar,
alla fall omfattande statistik inom detta område är att tillgå.

Att de vanföras och lyttas ställning måste vara ganska svår, torde
vara lätt att inse. Visserligen har hvar och en, som »i följd af vanförhet
eller lyte är oförmögen att genom arbete förvärfva hvad till
Bih. till Riksd. Prot. 1904. 10 Sami. 1 Afl. 1 Band. 21 Höft. (N:is 102—107.) 1

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

lifvets uppehållande oundgängligen erfordras» och som saknar egna
medel samt underhåll och vård af annan, rätt att enligt gällande fattigv
ardsföiordning erhålla nödtorftig fattigvård af vederbörande kommun.
Men oafsedt att det för mången, som förut varit van att draga försorg
om sig själf, måste kännas liårdt och förödmjukande att falla fattigvården
till last, torde nog äfven på vissa ställen fattigvårdens »nödtorftiga»
underhåll vara ganska knappt. Under sådana förhållanden måste
hvarje försök att åter göra ifrågavarande liårdt pröfvade medmänniskor
till nyttiga samhällsmedlemmar, hvilka med eget arbete kunde åtminstone
i någon mån bidraga till sitt uppehälle, vara ett steg i den rätta riktningen.
Bäst vinnes utan tvifvel detta mål genom att lära dem att
arbeta efter en viss, för de särskilda fallen lämpad metod. För den
skull har man också här och där börjat inrätta slöjdskolor eller s. k.
arbetsskolor för vanföra och lyfta. Vårt grannland Danmark har gått
i spetsen för denna frågas praktiska lösning.

Äfven i vårt land hafva på senare tider föreningar bildats för inrättande
af undervisningsanstalter för vanföra och lyfta, och på förslag
af Eders Kungl. Maj:t har Riksdagen till understöd" åt sådana anstalter
samtc ^ bekostande af deras inspektion beviljat anslag å extra stat,
för år 1905 utgående med 8,000 kronor. Det torde emellertid vara
uppenbart, att med det stora antal lyfta och vanföra, som tvifvelsutan
finnes i vårt land, detta bidrag från statens sida måste vara otillräckligt,
därest nu förefintliga och möjligen uppstående nya föreningar för bistånd
åt dessa olyckliga skola blifva i stånd att lämna nödig uppfostran och
vård. åt ett någorlunda afsevärdt antal af dem. Någon tillförlitlig beräkning
af det verkliga anslagsbehofvet kan dock icke för närvarande
göras,, då, såsom Riksdagen redan framhållit, någon fullt användbar
statistik rörande de lyfta och vanföra i vårt land icke finnes. Det är
därför först och främst nödigt att bringa till stånd en tillförlitlig kännedom
om deras antal, emedan eljest nödig öfversikt öfver uppgiftens
omfattning skulle brista och planmässigheten i arbetet gå förlorad.
Särskildt synes det därvid vara viktigt att inhämta kännedom om antalet
obemedlade lyfta och vanföra, emedan ju dessa i första hand äro
i . behof af lämplig sjukbehandling och uppfostran för att kunna förtjäna
sitt uppehälle eller åtminstone efter måttet af krafter och begåfning
bidraga därtill. Men då dessutom graden af vanförhet är af stor betydelse
för föreliggande frågas .utredning, torde äfven detta moment
höra tagas i beaktande vid en blifvande undersökning. Denna undersökning,
för hvars omliänderhafvande statistiska centralbyrån otvifvelaktigt
är bäst skickad, bör icke stanna vid en endast en gång utförd

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

räkning, utan sedan upptagas i den allmänna befolkningsstatistiken
såsom ett ständigt föremål för dess redogörelse. Och undersökningen
synes böra ske efter ett särskildt, af sakkunniga personer utarbetadt
program, som kunde tjäna dem, af hvilka uppgifterna komme att infordras,
till ledning och efterrättelse. Blefve vidare i enlighet med
detta program ett enkelt och lättfattligt formulär uppgjordt, skulle nog
sedermera detta formulär kunna utan alltför stor svårighet ifyllas af
vederbörande fattigvårdsstyrelser, hvilka, helst om de sökte samarbeta
med sina pastorsämbeten, tvifvelsutan skulle bäst kunna lämna upplysning
om befintliga lytta och vanföra inom de särskilda kommunerna,
så att en möjligast tillförlitlig statistik å detta område blefve bragt
till stånd.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, och då Riksdagen finner
den af motionären föreslagna undersökningen önskvärd och behöflig,
får Riksdagen härmed hos Eders Kungl. Maj:t anhålla om utförande
af nödig undersökning rörande antalet lytta och vanföra i landet.

Stockholm den 13 maj 1904.

Med undersåtlig vördnad.