Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.
9
N:o 94
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående bidrag
af statsmedel till åstadkommande af en järnväg från
Borgholm till Båda å Öland; gifven Stockholms slott den
26 februari 1904.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå
Riksdagen att medgifva,
att, under förutsättning att bindande aktieteckning i järnvägsaktiebolaget
Borgholm—Böda sker af kommuner och enskilda till sammanlagdt
belopp af minst 225,000 kronor, Kungl. Maj:t må för kronans
räkning teckna aktier i samma bolag till ett belopp af högst 275,000
kronor, samt att det belopp, som erfordras för inbetalning af aktier,
hvilka sålunda kunna komma att för kronans räkning tecknas, må
utgå af innevarande och nästkommande års skogsmedel.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF.
Theodor Odelberg.
Bih. till Riksd. Prot. 1904. 1 Sami. 1 Åfd. 64 Höft.
2
10
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 94.
Utdrag af protokollet öfver jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å
Stockholms slott den 26 februari 1904.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Odelberg,
Husberg,
Palander,
Westring,
Ramstedt,
Berger,
Meyer,
von Friesen och
Virgin.
25:o.
Departementschefen, statsrådet Odelberg anförde vidare:
Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift hafva, med hänvisning till
en samtidigt ingifven underdånig ansökning om koncession å anläggande
af järnväg om 0,8 9 meters spårvidd från Borgholm till Böda å norra
Öland, kontraktsprosten K. Hellgren i Borgholm, ledamoten af Riksdagens
Andra Kammare Adolf Johansson i Möllstorp m. fl., å aktietecknarnes
i bolag för anläggande af berörda järnväg vägnar, i underdånighet
anhållit om ett bidrag af statsmedel med 300,000 kronor till
samma järnvägsanläggning.
Till stöd för denna framställning hafva sökandena dels åberopat
det gagn, som staten med hänsyn till Böda kronopark skulle draga af
järnvägen, dels ock framhållit, att för norra Öland med dess afskilda
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 94.
läge, dess efterblifna jordbruk och dess brist på skog samt för Borgholm
såsom badort järnvägen vore rent af ett husbehof.
Enligt ett vid ansökningen fogadt utdrag af protokoll, hållet
vid sammanträde i Borgholm den 20 september 1901 med aktietecknarne
i ofvannämnda bolag, voro då aktier i bolaget tecknade för sammanlagdt
150,700 kronor.
Till följd af nådig remiss har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
öfver ifrågavarande framställning afgifvit underdånigt utlåtande af den
27 november 1902 och däruti, med åberopande af hvad styrelsen i
underdånigt utlåtande den 19 i samma månad anfört beträffande ofvanberörda
koncessionsansökning, hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes till
Riksdagen aflåta nådig proposition om beviljande till järnvägsanläggningen
af ett statsbidrag utan återbetalningsskyldighet af 300,000 kronor.
Uti sitt berörda underdåniga utlåtande af den 19 november
1902 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen yttrat, bland annat, att
för afhjälpande af efterblifvenheten i näringarna på Öland och den delvis
däraf framkallade ökade emigrationen och modlösheten hos befolkningen
någon verksammare åtgärd antagligen icke funnes än införande
jämväl där af nutidens förbättrade samfärdsmedel och, såsom en början,
anläggning af den föreslagna järnvägen, hvars direkta understödjande
af staten, enligt styrelsens åsikt, skulle innebära en gärd af både rättvisa
och klokhet, äfven om en del af kostnaden skulle bestridas af
statsmedel.
Domänstyrelsen har därefter i ärendet afgifvit infordradt underdånigt
utlåtande af den 19 februari 1903 och därvid tillika öfverlämnat
underdåniga yttranden af vederbörande jägmästare och öfverjägmästare
äfvensom af kronofogden i orten samt Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i länet.
Innan jag öfvergår att redogöra för innehållet af dessa handlingar,
tillåter jag mig erinra, att 1901 års Riksdag, med anledning af därom
utaf Kungl. Maj:t gjord framställning, medgaf, att för anläggande af
en hamn med lastbrygga i Grankull aviken å Öland finge af nämnda
års skogsmedel användas ett belopp af högst 68,000 kronor, samt att
Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 7 juni 1901 anbefallt domänstyrelsen
att låta i enlighet med då jämväl fastställd plan utföra ifrågavarande
hamnanläggning.
Öfverjägmästaren har uti sitt nu afgifna yttrande anfört, bland
annat, följande.
Sedan beslut fattats om anläggande af en hamn vid Grankullaviken
å Ölands norra ända, hvilket företag enligt kontrakt skulle vara
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.
fullbordadt före den 1 oktober 1903, hade en järnväg Borgholm—Boda
icke fullt den betydelse för Böda kronopark, som den, hamnen förutan,
skulle haft, enär från hela norra hälften af kronoparken det hufvudsakliga
af gröfre, skeppningsbart virke antagligen komme att gå till
sagda hamn. Klenare virke samt ved, som för skogens rätta skötsel i
myckenhet borde uttagas, och som i följd af dålig afsättning hittills i
jämförelsevis ringa mängd afverkats, äfvensom all afkastning från
kronoparkens södra hälft blefve alltför kostsam att med fördel transportera
till den aflägset liggande hamnen, och för afsättning af detta virke
samt för tillgodoseende af hela öns behof af sådant skulle den projekterade
järnvägen hafva sådan betydelse, att en uppoffring från statens
sida för järnvägsanläggningen syntes böra göras.
Jägmästaren framhåller, hurusom i brist på kommunikationer försäljning
af skogsalster från Böda kronopark kunnat ske endast till de
närmast belägna socknarne. Till följd däraf hade högst en tredjedel
af skogens hela årsafkastning vunnit afsättning, och den timmerdugliga
skogen hade till stor del blifvit öfvermogen och tagit sådan skada, att den
hufvudsakligast endast kunde användas till ved. Vedskog hade dessutom
uppstått i mängd. Skulle staten vinna afsättning för kronoparkens skogsalster,
erfordrades förbättrade kommunikationer, och en viktig förbindelseled
vore obestridligen den föreslagna järnvägen från Borgholm till Böda.
Enligt en under åren 1885—1889 öfver Böda kronopark upprättad och
fastställd skogshushållningsplan uppginge årliga skogsafkastningen till
8,376 kubikmeter, men det borde anmärkas, att denna virkesafkastning
i förhållande till kronoparkens areal — 5,902,4 9 hektar — och dess till
allra största delen ganska produktiva skogsmark, som genom pågående
omfattande torrläggningar af sänka marker icke obetydligt komme att
ökas, vore synnerligen låg, beroende på skogens i allmänhet höga ålder
och däraf följande nedsättning i årstillväxten. Efter gjord beräkning
uppginge det årliga husbehofsvirket för socknarna mellan Böda och
Borgholm jämte de 4 närmast öster och söder om staden belägna
socknarna till omkring 22,000 kubikmeter. Den årliga skogsafkastningen
kunde sålunda icke på långt när förslå till fyllandet af deras
behof, och detta förhållande gåfve vid handen, att om järnvägen Borgholm—Böda
komme till stånd, en högst liflig konkurrens om kronoparkens
virke måste uppstå såväl mellan de skoglösa kommunerna
som mellan enskilda personer — en omständighet, som otvifvelaktigt
komme att betydligt höja virkespriserna. Härvid borde icke förbises,
att skogen å smålandskusten vore illa medfaren, för att icke säga nästan
uthuggen, och som hamnarna å norra Oland, med undantag af Borg
-
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.
holma, som vore god, befunne sig i det skick, att de inom en snar framtid
icke kunde angöras, så bidroge detta i sin mån till virkesprisets
höjande å Öland. Med beräkning efter de därstädes gängse virkespriser
— 4 kronor för kubikmeter vedvirke och 5,5 0—9,5 0 kronor och
däröfver för kubikmeter byggnads- och sågtimmerträd —- syntes medelpriset,
utan fara för att det blefve för högt, kunna för närvarande sättas
till 5 kronor för kubikmeter, hvilket medelpris vid framtida höjning af
priset på de olika virkesslagen säkerligen blefve ej obetydligt högre.
Årsafkastningen komme alltså att redan från början betinga en summa af
41,880 kronor i stället för omkring 10,000 kronor, som virkesförsälj ningen,
bestående hufvudsakligast af vedskog, nu lämnade. Af största betydelse
vore ock, att genom ifrågavarande järnväg de för afverkning framdeles
bestämda årshyggena komme att under försäljningsåret befrias från allt
för skogskultur hinderligt virke, hvarigenom nästan all tillväxtförlust
undvekes. Sedan den sämre skogen sålunda så småningom blifvit ersatt
med ny, borde årstillväxten i en framtid, utan att beräkningen blefve
för hög, uppgå till mellan 10—12,000 kubikmeter. Om å ena sidan hittills
betydliga massor af vedskog i brist på afsättning uppstått, vore å andra
sidan timmertillgången rätt betydlig. Vid en under år 1893 å kronoparken
företagen timmerräkning hade antalet timmerträd uppgått till i
rundt tal 500,000 stycken, hållande 10 engelska tum vid brösthöjd och
däröfver. Såväl för tillvaratagandet af dessa timmerträd som för tillgodogörandet
af vedskogen hade vederbörande myndighet tid efter annan väckt
förslag om anläggandet af hamn invid kronoparken; samma ändamål hade
ock legat till grund för första förslaget till ifrågavarande järnvägsanläggning.
Att den vid Grankullaviken beslutade hamnanläggningen komme
att hafva sin betydelse för afsättningen af den värdefullaste skogen, kunde
ej bestridas, men ensamt för sig komme den i själfva verket att motarbeta
försäljningen såväl af nu förefintlig och blifvande vedskog å
kronoparken som af det affall, hvilket komme att uppstå vid de blifvande
större timmer af verkningarna. Detta vedvirke kunde nämligen ej
med någon fördel utskeppas från Öland, och som virkesafsättningen,
såsom blifvit omnämndt, där vore högst ringa, blefve följden icke allenast
den, att nämnda virke till stor del finge kvar ligga i skogen och förfaras,
utan äfven, att nuvarande priser för vedvirket nedpressades till
en obetydlighet. Resultatet beträffande virkesförsäljningen blefve alltså
framdeles mycket ofördelaktigare, än det nu vore. I förening med
hvarandra skulle hamnen och järnvägen däremot åstadkomma en betydlig
stegring af timmerprisen genom timrets afsättning på olika vägar,
hvarjämte järnvägen ensamt för sig skulle draga försorg om afsättnin
-
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.
gen af ved- och byggnadsvirke till för staten fördelaktigaste priser, och
som skogens nuvarande beskaffenhet fordrade till en början en flera
gånger större afverkning än årsafkastningen, blefve årsinkomsten under
första afverkningsperioden högst betydande. Då sålunda en anläggning
af järnväg mellan Borgholm och Böda blefve af stor betydelse för staten
samt komme att höja den ort, den skulle genomgå, till en icke anad utveckling,
främjande välmåga och tillfredsställelse bland befolkningen,
ansåge sig jägmästaren, enär nämnda befolkning icke vore i stånd att
utan statens kraftiga medverkan åvägabringa ifrågavarande järnväg,
böra förorda nådigt bifall till hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
föreslagit angående statsbidrag till järnvägen i fråga.
Kronofogden har i fråga om det sökta statsbidraget till järnvägen
anfört följande.
Vid bedömandet af frågan, huruvida ett sådant bidrag borde
lämnas, syntes i första hand böra tagas i betraktande den nytta, som
ifrågavarande järnväg kunde medföra för Böda kronopark. Enligt den
utredning, revir för valtaren lämnat, uppginge virkesförsäljningen, som
verkställdes af kronofogden å fyra auktioner årligen, till ungefär 10,000
kronor, men från kronoparken kunde och borde med en rationell skötsel
enligt såväl nämnda utredning som den kännedom, kronofogden vunnit
under sin mångåriga tjänstgöring i det fögderi, inom hvilket kronoparken
vore belägen, afverkas virke för ett belopp, som öfverstege
nuvarande försäljningsbeloppet fyra till fem gånger. Med nuvarande
kommunikationer kunde skogseffekter från kronoparken knappast säljas
till andra personer än dem, som bodde i de fem nordligaste sockname.
Häri läge orsaken till den obetydliga afkastning, kronoparken för närvarande
lämnade. Den beslutade hamnbyggnaden vid Grankullaviken
kunde blott delvis råda bot för detta missförhållande, tv dels kunde
svårligen ditfraktas virke från mer än norra tredjedelen af kronoparken,
och dels komme antagligen litet eller intet af det sämre virket i form
af vindfällen och torrskog att finna afnämare på fastlandet. Detta sämre
virke äfvensom allt virke från öfriga delar af kronoparken komme med
all säkerhet att köpas af öborna, om det genom en järnväg blefve för
dem åtkomligt. På dessa grunder hölle kronofogden före, att, om ett
statsbidrag af 300,000 kronor utan återbetalningsskyldighet lämnades,
staten ej gjorde någon uppoffring eller förlust, ty den ökade afkastning,
som kronoparken komme att lämna, om järnvägen komme till stånd,
motsvarade fullt räntan å det ifrågasatta statsbidraget, hvartill komme,
att kronoparken kunde få en rationell vård och skötsel. Såge man företaget
från synpunkten af det gagn, befolkningen däraf kunde få, funne
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.
man järnvägen äfven viktig ock betydelsefull. Kronoparkens och befolkningens
nytta af järnvägen sammanfölle på det sätt, att lika fördelaktigt
som det vore för kronoparken att få sälja, lika fördelaktigt vore
det för befolkningen att kunna få köpa skog. I en framtid, då skogarne
å närliggande fastland hunnit blifva kalhuggna, blefve det ett trängande
behof för öborna att få skog från kronoparken. Järnvägen komme
äfven att blifva till stor nytta för befolkningen i många andra afseenden
och möjliggöra en utveckling af jordbruket, hvilket liksom mycket
annat på ön blifvit efter, hvartill orsaken vore att söka i dåliga kommunikationer.
Behofvet af järnvägen framträdde så mycket tydligare, då man
beaktade, att norr om Borgholm funnes på Ölands västkust ingen duglig
hamn, ty Sandviks hamn, som kostat hundratusentals kronor, syntes ej
kunna varaktigt förbättras och kunde ej angöras vid hårdt väder, och
lastbryggan vid Alfvedsjöbodar, som saknade allt skydd och vore förfallen,
vore likaledes ofta omöjlig att angöra. En ytterligare ej oväsentlig
fördel, som järnvägen skulle medföra, blefve utvecklingen af öns
näringskällor, såsom den viktiga brytningen och bearbetningen af kalksten,
och skapandet af nya sådana. Härigenom skulle antagligen emigrationen,
som nu vore mycket betydlig och i oroväckande grad minskade
befolkningen, i någon mån afstanna. På grund af det anförda
har kronofogden, under villkor att järnvägens norra ändstation förlädes
till någon punkt mellan Fagerum och Svartvik vid nya landsvägen, i
underdånighet hemställt om bifall till sökandenas af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
förordade underdåniga ansökning.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande har i likhet med väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen tillstyrkt aflåtande af nådig proposition till Riksdagen
om beviljande af ett statsbidrag utan återbetalningsskyldighet
till belopp af 300,000 kronor för järnvägens anläggande.
För egen del har domänstyrelsen anfört följande.
Den ifrågasatta järnvägen komme otvifvelaktigt att blifva af stor
betydelse för Böda kronopark liksom för hela norra delen af Öland, och
styrelsen kunde vitsorda de af jägmästaren och kronofogden framhållna
beklagliga förhållanden i fråga om den nuvarande virkesafsättningen från
sagda kronopark. Hamnanläggningen vid Grankull aviken gjorde järnvägen
ingalunda umbärlig, äfven om afsättning af en stor del gröfre virke
för export lämpligast borde ske från denna hamn. För afsättning af det
mindre virket, särskildt ved, skulle järnvägen däremot medföra det allra
största gagn, synnerligast om järnvägen framdroges till parkens centrala
delar. Styrelsen delade i sådant afseende den af kronofogden uttryckta
mening, att järnvägens ändpunkt i norr borde förläggas vid den
16 Kung!.. Maj ds Nåd. Proposition N:o 94.
kronoparken genomskärande nya landsvägen mellan hemmanen Fagerum
och Svartvik, i hvilket fall från en stor del af kronoparken skogsprodukternas
forsling till ändstationen borde kunna verkställas utan alltför
dryga omkostnader. Hvad anginge spårvidden å järnvägen, ansåge styrelsen
otvifvelaktigt sådan af 890 millimeter vara att föredraga framför
förut föreslagen af 600 millimeter, och detta af anledning att, förutom
att större transportförmåga därmed vunnes, olägenheterna af vagnarnes
mindre jämna lastning, som hvad anginge virke knappast kunde undvikas,
icke blefve så stora som vid ett spårsystem af endast 600 millimeter.
Någon synnerlig olägenhet vid utläggning af bispår syntes ej
heller vållas af 890 millimeters spårvidd gent emot den af 600 millimeter,
då i den jämna terrängen å kronoparken bispåren, om sådana
ens komme att erfordras, utan svårighet kunde sträckas fram i nästan
raka linjer, åtminstone utan mindre kurvor, och kostnadernas ökning
därför till följd af den större spårvidden antagligen ej blefve afsevärd,
äfven om någon sådan kunde föranledas däraf, att tyngre räler
måste användas. Uti sin underdåniga hemställan beträffande hamnanläggningen
i Gran kullaviken den 18 oktober 1900 hade styrelsen
framhållit, att stegringen af kronoparkens värde genom en järnvägs
anläggning från densamma borde kunna lågt beräknas till 250,000
kronor. Det vore emellertid antagligt, att fördelen af järnvägsanläggningen
skulle visa sig betydligt större, samt att kronan under den
närmaste tiden efter järnvägsanläggningen, medan de nuvarande betydliga
besparingarna af virke kunde och borde tillgodogöras i så stor
utsträckning som sig göra läte, skulle vinna full ersättning för lämnadt
bidrag i skogseffekternas prisstegring samt genom möjligheten
att afsätta desamma. Styrelsen ansåge sig dock ej böra förorda ett
statsanslag utan återbetalningsskvldighet, utan på grund af hela företagets
natur att till väsentlig del afse åstadkommande af en transportbana
för afsättning af en kronans skogstillgång, som hittills varit
mindre eftersökt, funne styrelsen det lämpligt, att kronan för skogsväsendets
räkning intresserade sig för järnvägens anläggning genom
aktieteckning i densamma, i hvilket fall kronan såsom jordägare blefve
underkastad samma vinst eller förlust som de enskilde. Under förutsättning
att den enskilda aktieteckningen kunde uppbringas till 225,000
kronor, ansåge styrelsen, att kronans aktieteckning för Böda kronopark
borde kunna utsträckas till 275,000 kronor. På grund af hvad sålunda
blifvit anfördt, har domänstyrelsen i underdånighet hemställt, att den
föreliggande underdåniga ansökningen måtte på det sätt bifallas, att
kronan genom aktieteckning till ett belopp af 275,000 kronor, att utgå
17
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.
iif skogsmedel, bidroge till järnvägsföretaget i fråga, dock endast under
villkor, att annan bindande aktieteckning blifvit gjord för ett belopp af
225,000 kronor, samt att järnvägen, med en spårvidd af 890 millimeter,
utsträcktes till eu punkt inom Höda kronopark mellan hemmanen Fagerum
och Svartvik.
I anledning af hvad domänstyrelsen sålunda hemställt, har Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i Kalmar län inkommit med en underdånig
skrifvelse af den 12 sistlidne januari och däruti anfört följande.
Befolkningen i de trakter, som skulle beröras af den föreslagna
järnvägen, insåge den stora nytta, som järnvägen skulle medföra för
hela norra Öland och vore lifligt intresserad lör densamma. Under
förhoppning, att domänstyrelsens underdåniga framställning skulle vinna
Kungl. Maj:ts godkännande, hade därför denna befolkning varit angelägen
att söka uppfylla det villkor i fråga om beloppet af den enskilda
aktieteckningen, som domänstyrelsen föreslagit. Samtliga ^kommuner,
som kunde väntas få någon fördel af järnvägen, , hade beslutat teckna
aktier däruti, och kommuners och enskilda personers sammanlagda aktieteckning
uppginge nu till det af domänstyrelsen föreslagna beloppet
225,000 kronor, på sätt framginge af en vid skrifvelsen fogad uppgift
från järnvägens styrelse. Då Kungl. Maj:ts befallningshafvande hyste
den öfvertygelsen, att anläggningen af ifrågavarande järnväg skulle
vara det enda verkligt effektiva medel att förbättra de ekonomiska förhållandena
på norra Öland, hvilka för närvarande voro i hög grad otillfredsställande,
och att motverka emigrationen från dessa trakter, som
antagit oroväckande dimensioner, på samma gång järnvägen skulle
bereda statsverket en icke obetydligt större inkomst från Boda kronopark,
än hvad nu vore fallet, och då vidare icke några utsikter förefunnes
att få järnvägsföretaget till stånd utan kraftigt ekonomiskt understöd
af staten, funne Kungl. Maj:ts befallningshafvande sig höra i
underdånighet hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes till innevarande års
Riksdag aflåta nådig proposition om understöd åt anläggningen af järnväg
mellan Borgholm och Boda antingen i öfverensstämmelse med
Kungl. Maj:ts befällningshafvandes tidigare]: utlåtande i frågan eller ock
på det sätt, domänstyrelsen i underdånighet hemställt.
Jag anhåller härefter att till en början få erinra, hurusom Kungl.
Maj:t den 11 december 1903 dels fastställt ordning för järnvägsaktiebolaget
Borgholm—Böda, dels ock beviljat detta bolag rättighet att anlägga
och till allmänt begagnande mot afgift upplåta järnväg af 0,891
Bih. till Riksd. Prat. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 64 Häft. 3
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94.
meters spårvidd från Borgholm till Böda och därvid till efterrättelse vid
järnvägsanläggningens utförande i hufvudsak fastställt en af majoren i
väg- och vattenbyggnadskåren Eric Westerberg i januari 1902 upprättad
plan därför, dock med undantag af sträckningen närmast Borgholm.
Enligt den sålunda fastställda planen skulle järnvägen, med utgångspunkt
i Borgholm, få sin slutpunkt mellan byarna Fagerum och
Svartvik vid den nyanlagda vägen från Böda till Byxlekrok.
Kostnaderna för järnvägen, som är afsedd att få en längd af 55
kilometer förutom sidospår, hafva beräknats till 838,000 kronor, häraf
för rullande materiel 154,000 kronor.
Enligt den för bolaget fastställda bolagsordningen har bolaget till
ändamål att anlägga järnväg från Borgholm till Böda kronopark samt
att densamma till allmänt begagnande mot afgift upplåta. Bolagets
styrelse skall hafva sitt säte i Borgholm. Aktiekapitalet skall utgöra
minst 150,000 kronor och högst 450,000 kronor. Aktie skall lyda å
50 kronor, och aktiebrefven ställas till viss man. Å tecknad aktie
skola 25 procent inbetalas senast ett år efter teckningen samt återstoden
å tider, som styrelsen äger bestämma, med iakttagande, att
full betalning skall erläggas sist inom två år från den dag, då bolaget
bildats. Styrelsen skall bestå af fem ledamöter med ett lika antal suppleanter
för dem. Såväl ledamöter som suppleanter skola väljas vid ordinarie
bolagsstämma för 5 år i sänder, dock att en ledamot och en
suppleant skola afgå för hvarje år, hvarvid i fråga om de första gången
valde ordningen bestämmes genom lottning. Styrelsen är beslutför, när
tre ledamöter äro tillstädes, såvida desse äro om beslutet ense. För
granskning af styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper skola årligen
å ordinarie bolagsstämma utses två revisorer och lika antal suppleanter
för dem. Ordinarie bolagsstämma skall hållas i Borgholm en
gång om året inom juni månads utgång.
, Då vid behandlingen af frågan om en hamnanläggning på norra
Oland farhåga uttalats, att en dylik anläggning skulle för lång tid uppskjuta
frågan om byggande af den för ön långt viktigare järnvägen,
anförde jag vid anmälan af ärendet inför Kungl. Maj:t den 11 januari
1901, att enligt min mening en järnväg med nu ifrågasatt sträckning
ingalunda skulle göra en hamnanläggning i Grankullaviken öfverflödig,
enär dessa bägge anläggningar tvärtom skulle komma att på ett särdeles
lämpligt sätt komplettera hvarandra såsom tillgodoseende kommunikationsbehofvet,
hvardera inom sin del af kronoparken.
19
Rungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 94.
Sedan detta uttalande af mig gjordes, liar hamn vid Grankullaviken
blifvit beslutad och är för närvarande under anläggning. Intet“har
emellertid tillkommit, som ändrat min åsikt om behofvet jämväl af järnvägsanläggningen.
Tvärtom hafva de i förevarande ärende gjorda uttalanden
ytterligare styrkt min öfvertygelse om gagnet af densamma ickej blott
för befolkningen på Oland utan äfven för staten såsom ägare af Böda
kronopark. Den förbättring i kommunikationer, som järnvägen innebär,
skall nämligen, genom det tillfälle, den kommer att bereda till en ekonomiskt
lönande afsättning jämväl af ved och småvirke från kronoparken,
väsentligt höja af kastningen från denna och därjämte möjliggöra en
rationell skogsskötsel utan betungande kostnader.
Jag anser därför, att staten såsom skogsägare har full anledning
att ekonomiskt bidraga till åstadkommande af järnvägen.
Beträffande då den form, under hvilken detta bör ske, kan jag ej
annat än dela domänstyrelsens mening, att staten bör liksom jordägare
eller kommuner, hvilka påräkna fördel af järnvägsförslaget, ingå såsom
delägare i företaget och teckna aktier i järnvägsbolaget till ett belopp,
motsvarande det intresse, staten kan anses äga uti, att företaget kommer
till stånd. Enligt domänstyrelsens beräkning skulle kronoparken genom
järnvägsanläggningen vinna en värdeförhöjning af lågt räknadt 250,000
kronor. Då denna siffra antagligen kan anses vara snarare för låg än
motsatsen, och då staten jämväl ur andra synpunkter otvifvelaktigt äger
intresse af, att äfven denna landsända kommer i åtnjutande af den häfstång
för framåtgående och välstånd, som förbättrade kommunikationer
innebära, finner jag mig böra tillstyrka det af domänstyrelsen föreslagna
bidraget af 275,000 kronor, äfven om detta belopp i enlighet
med domänstyrelsens förslag, mot hvilket jag icke har något att erinra,
skulle utgå af skogsmedlen.
I fråga om utsikterna för järnvägens räntabilitet har väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen uti sitt underdåniga utlåtande öfver koncessionsansökningen
anfört följande. Ehuru utsikterna, att företaget skulle
redan från början kunna erhålla tillräckliga inkomster af trafiken, syntes
små, vore styrelsen likväl öfvertygad, att järnvägsanläggningen efter
längre eller kortare tid skulle mäkta förränta därpå nedlagda kostnader,
sedan dess trafik ökats i följd såväl af den litligare företagsamhet och
den ökade produktion, som nyanlagda järnvägar i föga utvecklade landsdelar
alltid framkallade, som ock af de förut obeaktade eller värdelösa
naturalster och råvaror, som medelst järnvägen skulle komma att föras
i marknaden. Den omständigheten, att det icke kunde med visshet förutsägas,
när den trafikstegring kunde förväntas, som erfordrades för
20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 94-
banans räntabilitet, syntes styrelsen icke böra utgöra hinder för understödjande
från statens sida af en så nödig och nyttig järnvägsförbindelse
som nu ifrågavarande. Åtskilliga järnvägsföretag, särskilt de
först anlagda stambanorna, hade också beslutats under uttalad tvekan
om möjligheten för dem att under de första åren efter fullbordandet
ens kunna lämna nödig trafikinkomst till bestridande af driftkostnaderna.
Då sannolikheten synes tala för den af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i utsikt ställda utvecklingen, kommer statens kostnad för
anläggningen, därest staten genom tecknande af aktier bidrager till
densammas förverkligande, antagligen att inskränka sig till den ränteförlust,
staten till en början kan få vidkännas.
Enligt hvad jag ofvan anfört, kan enligt den för järnvägsaktiebolaget
fastställda bolagsordningen dess kapital utgöra högst 450,000
kronor. Då nu inom orten tecknats aktier till ett belopp af 225,000
kronor, återstår allenast ett lika stort belopp att teckna. Denna omständighet
anser jag dock icke böra vara ovillkorligen bestämmande för
storleken af statens bidrag. Skall nämligen företaget utan alltför stora
svårigheter bringas till stånd och därefter kunna med fördel drifvas,
måste detsamma i väsentlig grad baseras på utan återbetalningsskyldighet
insatta penningar, och då nu kostnaderna för järnvägen beräknats
till i rundt tal 850,000 kronor, synes mig önskvärd! att aktiekapitalet
uppbringas åtminstone till 500,000 kronor. I händelse därför efter
skedd ändring i bolagsordningen ytterligare aktieteckning möjliggöres,
anser jag, att staten bör teckna aktier för ett belopp af intill 275,000
kronor.
Beträffande förvaltningen af statens aktier i företaget, synes mig
lämpligt, att denna öfverlämnas åt domänstyrelsen. Den afkastning,
som framdeles kan utfalla å aktierna, torde böra ingå bland skogsmedlen.
Med åberopande af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag alltså,
att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att medgifva,
att, under förutsättning att bindande aktieteckning i järnvägsaktiebolaget
Borgholm—Böda sker af kommuner och enskilda till sammanlagdt
belopp af minst 225,000 kronor, Kungl. Maj:t må för kronans
räkning teckna aktier i samma bolag till ett belopp af högst
275,000 kronor, samt att det belopp, som erfordras för inbetalning
af aktier, hvilka sålunda kunna komma att för kronans räkning tecknas,
må utgå af innevarande och nästkommande års skogsmedel.
21
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 94.
Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnade, att proposition
i ärendet skulle till Riksdagen aflåtas af den lydelse,
bilaga litt.....till detta protokoll utvisar.
Ex protocollo:
G. Zethelius.
Bih. till Jiiksd. Prof. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 64 Höft.
4