Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 76.

1

N:o 76.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående lönereglering
för högre lärarinneseminariet; gifven Stockholms
slott den 31 december 1903.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att

dels medgifva:

att för lärare vid högre lärarinneseminariet må bestämmas följande
aflöningsförmåner att gälla från och med år 1905:

för rektor arfvode i två aflöningsgrader å 1) 2,000 kronor och 2)
2,500 kronor, af hvilka belopp 600 kronor skola anses motsvara tjänstgöringspenningar,
med rätt för lektor vid högre lärarinneseminariet, hvilken
förordnas såsom rektor, att, förutom rektorsarfvodet, uppbära lektors lön
och tjänstgöringspenningar i första lönegraden;

för lektor lön i fem lönegrader å 1) 2,600 kronor, 2) 2,950 kronor,

3) 3,300 kronor, 4) 3,650 kronor och 5) 4,000 kronor, jämte tjänstgörings penningar

å respektive 1,400, 1,550, 1,700, 1,850 och 2,000 kronor;

för adjunkt lön i fem lönegrader å 1) 2,000 kronor, 2) 2,350 kronor,

3) 2,700 kronor, 4) 3,050 kronor och 5) 3,400 kronor, jämte tjänstgörings penningar

å respektive 1,000, 1,150, 1,300, 1,450 och 1,600 kronor;

för ämneslärarinna lön i fyra lönegrader å 1) 1,300 kronor, 2) 1,650
kronor, 3) 2,000 kronor och 4) 2,350 kronor, jämte tjänstgöringspenningar
å respektive 700, 850, 1,000 och 1,150 kronor; samt

för biträdande föreståndarinna arfvode å 200 kronor;
att tjänstgöringspenningar skola för alla lärare, rektor undantagen,
beräknas utgå för läsår med trettioåtta läsveckor, att de i rektors aflöning
ingående tjänstgöringspenningar skola beräknas utgå efter kalenderår, men
Bill. till Riksd. Prof. 1.904. 1 Sami. 1 Åfd. 52 Haft. (N:o 76.) 1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76.

till olika belopp för lästiden och för ferierna efter särskilda bestämmelser,
som af Kungl. Maj:t fastställas, samt att tjänstgöringspenningar icke få af
tjänstens innehafvare uppbäras under åtnjutande af full tjänstledighet, utom
i det fall att tjänstledigheten beviljats på grund af offentligt uppdrag;

att uppflyttning från lägre till närmast högre aflöningsgrad må äga
rum för rektor efter förloppet af tio år och för annan lärare efter förloppet
af fem år under villkor, att rektor i sådan egenskap mera än fyra
femtedelar af de tio åren och annan lärare mera än fyra femtedelar af
tjänstgöringstiden under de fem åren med nit och skicklighet tjänstgjort,
och med iakttagande, att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än
vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den bestämda tjänståldern
uppnåtts;

att lärare, som efter 1904 års utgång vinner befordran till tjänst vid
högre lärarinneseminariet, må för uppflyttning i högre aflöningsgrad räkna
sig till godo den tid utöfver fem år, läraren efter afläggande af de för
tjänsten föreskrifna kunskapsprof och genomgående af praktisk utbildningskurs,
där sådan för behörighet till tjänsten är föreskrifven, med nit och
skicklighet tjänstgjort såsom extra ordinarie lärare vid högre lärarinneseminariet
med enahanda tjänstgöringsskyldighet, som åligger motsvarande
ordinarie lärare, dock att härigenom ingen ändring göres i fråga om det
antal lönetursår, som lärare på grund af nu gällande bestämmelser intjänat
vid utgången af år 1904;

att den tid, som i afseende å lönetursberäkning tillgodokommer ämneslärare
vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium eller, vid öfvergång
till någon af dessa läroanstalter, docent vid universitet, lärare vid enskildt
läroverk eller lektor vid sjökrigsskolan, må vid öfvergång i högre lärarinneseminariets
tjänst honom tillgodoräknas beträffande lönetursberäkning vid
samma seminarium;

att rektor, lektor, adjunkt eller ämneslärarinna, som ingår på den
nya lönestaten eller som utnämnes efter det kungörelse i ämnet utkommit,
skall hafva rättighet och skyldighet att, rektor vid uppnådda 65 lefnadsår
och 35 tjänstar, hvaraf 15 tjänstår såsom rektor, lektor eller adjunkt vid
uppnadda 65 lefnadsår och 35 tjänstår samt ämneslärarinna vid uppnådda
55 lefnadsår och 25 tjänstår, med pension från allmänna indragningsstaten
från tjänsten ^afgå, Kungl. Maj:t dock obetaget att låta med afskedet anstå,
därest och så länge den pensionsberättigade pröfvas i tjänsten kunna på
ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna;

att pensionsbeloppet skall utgöra den af den pensionsberättigade senast
atnjutna aflöningen, med undantag af tjänstgöringspenningar och, för rektor,
den del af arfvodet, som anses motsvara tjänstgöringspenningar; samt

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76.

att lärare vid inträde på den nya lönestaten skall vara skyldig underkasta
sig de förändrade bestämmelser rörande pensionering, som kunna
varda stadgade;

dels ock för genomförande af lönereglering för lärare vid högre
lärarinneseminariet enligt ofvan angifna grunder höja det på ordinarie
stat under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslaget till högre
lärarinneseminariet med 10,000 kronor eller från dess nuvarande belopp,
43,500 kronor, till 53,500 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungi. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR

Carl von Frusen.

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31
december 1903.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer,
von Friesen,

Virgin.

5:o.

Vidare yttrade departementschefen, statsrådet von Friesen:

Lönereglering »Med anledning af Eders Kungl. Maj:ts nådiga cirkulär af den 25
lärarinne- oktober 1901, hvari statens ämbetsverk och myndigheter anbefalldes att
seminariet, inkomma med utredning, huruvida för tiden efter år 1902 ändringar i
vederbörande lönestater ansåges böra äga rum, har direktionen öfver högre
lärarinneseminariet, efter det läroverkets kollegium haft tillfälle att
yttra sig, den 12 maj 1902 afgifvit underdånigt utlåtande af följande
innehåll.

Direktionen, som i likhet med kollegiet ansåge, att en löneförbättring
för lärarne vid rikets allmänna läroverk och seminarier vore, med anledning
af de stegrade lefnadskostnaderna, af behofvet i högsta grad påkallad,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76.

ville med afseende på denna angelägenhet först uttrycka det allmänna
önskemålet, att den ifrågasatta regleringen af dessa lärares löner måtte
blifva sådan, att deras ekonomiska och sociala ställning icke blefve^sämre
än andra statstjänares, med hvilka de vore jämförliga i afseende a bildningsgrad
och de förelagda ämbetsplikternas vikt och värde. Att detta
vore ej blott rättvist utan i den allmänna uppfostrans och undervisningens
sannskyldiga intresse, läge i öppen dag. Ty om en sådan likställighet ej
genomfördes, skulle utan tvifvel många unge män med framstående begåfning
och intresse för lärarekallet afskräckas från att beträda denna
lefnadsbana, helst så kallade högre befattningar så godt som alldeles saknades
på denna bana och utsikten för en lärare att på andra banor vinna
befordran vore mycket ringa. De löneförmåner, hvaraf ifrågavarande lärare
borde komma i åtnjutande, måste alltså, enligt direktionens mening, blifva
beroende af den löneskala, som för öfriga statens löntagare blelve uppställd.
I hvarje fall borde dock aflöningen (lön och tjänstgöringspenningar)
i första lönegraden ej sättas lägre än till 4,000 kronor för lektor och
3,000 kronor för adjunkt, under förutsättning att de nuvarande fem lönegraderna
bibehölles.

Att de ordinarie lärarne vid högre lärarinneseminariet vid läroverkets
ombildning år 1864 blifvit i löneförmåner jämnställda med motsvarande
lärare vid de allmänna läroverken, vore förklarligt. Seminariets elever
hade vid denna tid och långt framgent varit vida mindre förberedda än
de elever, som under de sista decennierna och särskild! efter tillämpandet
af de nya inträdesfordringarna af år 1895 där vunnit inträde. Läroverkets
lärare hade ock till en början satt såsom sin hufvudsakliga uppgift att
meddela eleverna en allmänbildning, som gjorde dem dugliga till undervisning
i familj eller i flickskolornas lägre klasser och mellanklasser.
Undervisningen på de kvinnliga läroverkens högre stadier hade nämligen
då för det mesta skötts af lärare vid de allmänna läroverken. Men efter
den utveckling, som högre lärarinneseminariet under de senaste årtiondena
genomgått, och den förändrade ställning, dess elever i sammanhang därmed
kommit att intaga till elever vid de högre flickskolorna, blefve dess sidoordnande
med de allmänna läroverken mindre befogadt. Genom partiella
förändringar i läroverkets organisation hade nämligen dess uppgift mer och
mer blifvit att, på basis af en ej obetydligt högre allmänbildning än den,
som den åttaklassiga högre flickskolan meddelade, redan under den treåriga
obligatoriska kursen göra sina elever kompetenta för ämnesundervisning
jämväl på flickskolans högre stadier.

Från och med läsåret 1885—1886 hade det (genom nådiga brefven
den 3 september 1885 och den 30 juli 1886) varit medgifvet elever i tredje

6

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76.

afdelningen att genom tentamina för de respektive ämneslärarne ådagalägga
insikter på speciella områden af något särskildt läroämne. Då
emellertid dessa »fackstudier» vid sidan af den obligatoriska kursen
stundom ledde till öfveransträngning, hade sagda anordning, jämlikt nådiga
brefvet den 13 november 1891, ersatts med den så kallade valfria fjärde
årskursen för utbildning af facklärarinnor, en kurs, som sedan alltjämt
fortgått och företrädesvis begagnades af sådana, som efter den obligatoriska
kursens afslutning några år tjänstgjort som lärarinnor i skolor eller familjer.
Då i denna kurs i allmänhet ej mer än ett eller två ämnen valdes
och kursen ej sällan blefve tvåårig, vore det tydligt, att dryga pensa kunde
medhinnas och att undervisningen i kursen ställde ganska stora kraf på
lärarnes kompetens. Ifrågavarande kurs vore visserligen provisorisk; men
då den fyllde ett viktigt behof, kunde den ej gärna indragas, åtminstone
icke utan att ersättas af annan anordning, som tillgodosåge samma ändamål.

I sammanhang med att inträdesfordringarna till högre lärarinneseminariet
genom nådiga brefvet den 8 mars 1895 preciserats och skärpts,
hade minimiåldern för inträdessökande höjts från sjutton till aderton år.
Härtill komme, att allt sedan 1880-talets början antalet af kompetenta
inträdessökande vanligen långt öfverstigit antalet lediga platser, ett förhållande,
som, da blott de bäst vitsordade mottagits, ytterligare bidragit
att höja kunskapsnivån för seminariets lärjungar.

Då alltså högre lärarinneseminariet vore en högre tillämpningsskola,
då medelåldern för läroverkets lärjungar vore väsentligt högre än medelåldern
för lärjungarne i de allmänna läroverkens högsta klass, då formen
för kunskapsmeddelandet vid detta läroverk borde blifva en annan än den,
som vanligen förekomme i de allmänna läroverken, då det kunskapsmått,
som meddelades under de tre obligatoriska åren, i de flesta ämnen öfverstege
det kunskapsmått, som meddelades i de allmänna läroverken, då särskildt
den undervisning, som meddelades i seminariets tjärde årskurs, borde
vara en sådan, som blott genom universitetsstudier kunde ersättas, och då
för öfrigt detta läroverk, det enda i sitt slag inom riket, hade en högst
maktpåliggande uppgift att fylla och det vore af synnerlig vikt, att det
kunde förvärfva så goda lärarekrafter som möjligt, ansåge sig direktionen
hafva skäl hemställa, att lönen för lektor och adjunkt vid högre lärarinneseminariet
måtte blifva i hvarje lönegrad 500 kronor högre än för motsvarande
befattning vid allmänt läroverk.

Beträffande de löneförmåner, som borde tilldelas de vid läroverket
anställda ordinarie lärarinnorna, hvilka för närvarande åtnjöte i det närmaste
samma lönevillkor som de allmänna läroverkens adjunkter, ansåge
direktionen ingen annan förändring i deras löneförmåner vara erforderlig,

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76.

än att de ordinarie lönerna ökades med samma belopp, som nu utgirige
under namn af tillfälligt lönetillägg.

Hvad slutligen anginge den ifrågasatta möjligheten att vinna någon
besparing i läroverkets förvaltningskostnader genom indragning af befintliga
tjänster, vore detta så litet möjligt, att direktionen tvärtom ansåge sig
böra framhålla, att antalet af ordinarie lärarebefattningar vid läroverket
vore otillräckligt.

Vid det tillfälle, då nådig proposition till 1898 års riksdag om löneoch
pensionsreglering för lärare och lärarinnor vid högre lärarinneseminariet
beslöts, meddelade dåvarande föredraganden till statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden den 14 januari 1898 en redogörelse angående seminariets
uppkomst och dess lärares ställning i afseende å kompetensvillkor
och löneförmåner i förhållande till motsvarande lärare vid de allmänna
läroverken och folkskoleseminarierna i enlighet med uppgifter, som tillhandahållits
af högre lärarinneseminariets direktion och statskontoret. Ur
denna redogörelse må det tillåtas mig att anföra följande.

Efter det Rikets Ständer år 1860 till inrättande af ett seminarium
för bildande af lärarinnor anslagit ett årligt belopp af 15,000 riksdaler
riksmynt och däraf till fem lärare vid seminariet anvisat 5,850
riksdaler samt år 1863 beviljat dels äskad förhöjning af nämnda anslag
till 20,000 riksdaler, däraf till lärarne 8,650 riksdaler, dels ock ett årligt
anslag af 5,000 riksdaler för inrättande och underhåll af en med seminariet
förenad normalskola för flickor, blef genom nådigt bref den 16 september
1870, med bifall till ett af seminariets direktion framställdt förslag till
vissa förändringar i seminariets organisation, fastställd ny utgiftsstat för
seminariet och normalskolan, upptagande, bland annat, förutom arfvoden
åt rektor och två biträdande föreståndarinnor, löner till följande belopp,
nämligen för en hvar af fem lektorer 2,000 riksdaler, för en adjunkt 1,000
riksdaler, för hvardera af två lärarinnor 1,000 riksdaler och för en lärarinna,
tillika biträdande föreståndarinna för normalskolan, 800 riksdaler.
År 1871 medgaf Riksdagen med anledning af nådig proposition i ämnet:
att de vid ifrågavarande läroanstalt å ordinarie stat anställda fem lektorer
och en adjunkt finge åtnjuta rätt till tjänstårsberäkning och löneförhöjning
enligt samma grunder, som gällde för lärare vid elementarläroverken, med
förbehåll, vhad anginge de lektorer och adjunkter, hvilka därefter vid seminariet
anställdes, att dessa skulle vara underkastade enahanda kompetensvillkor,
som vore eller blefve fastställda för befordran till motsvarande
befattningar vid elementarläroverken; samt att af besparingarna å reservationsanslaget
till elementarläroverken finge användas hvad för omför -

8

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 76.

mälda ändamål erfordrades utöfver det belopp, som kunde af ifrågavarande
läroanstalts egna medel utgå. På nådig framställning beviljade 1874 års
riksdag dels ett årligt anslag af 5,000 riksdaler till beredande af löneförhöjning
såväl för seminariets sex lärare med 500 riksdaler i hvarje lönegrad,
i öfverensstämmelse med hvad i fråga om lärare vid elementarläroverken
samtidigt beslutats, som för fyra lärarinnor likaledes med 500 riksdaler
hvardera, dels ock ett ordinarie anslag af 4,000 riksdaler till bestridande
af kostnaden för lärarnes uppflyttning i högre lönegrad. I öfverensstämmelse
med Eders Kungl. Maj:ts förslag medgaf vidare 1878 års
riksdag, att de vid seminariet anställda lärarinnor finge åtnjuta rätt till
uppflyttning i högre lönegrad efter samma grund, som gällde för den vid
seminariet anställde adjunkt. Slutligen har Riksdagen alltsedan år 1883
årligen beviljat tillfälligt lönetillägg för lektorerna och adjunkten till samma
belopp som för motsvarande lärare vid de allmänna läroverken och för
lärarinnor i de fyra lägre lönegraderna med 250 kronor. Genom nådiga
brefvet den 5 mars 1875 gåfvos föreskrifter för tillsättandet af ordinarie
läraretjänst vid seminariet, hufvudsakligen i enlighet med dem, som gälla
med afseende å läraretjänst vid de allmänna läroverken; och skulle fullmakt
å dylik tjänst af direktionen utfärdas. Enligt dessa föreskrifter hafva
två lektorer och en adjunkt blifvit utnämnda; och på grund af nådigt
bref den 31 december 1894 har direktionen utfärdat fullmakter åt de tre
lektorer, som förordnats före den 5 mars 1875. Sedan lärarnes vid elementarläroverken
änke- och pupillkassa upprättades, hafva lärarne vid
seminariet däruti varit delägare.

Såsom häraf framgår, hafva lektorerna och adjunkten vid högre lärarinneseminariet
varit, i afseende på kompetens fordringar och lönevillkor,
likställda med motsvarande läräre vid de allmänna läroverken, under det
att lärarinnorna vid högre lärarinneseminariet i det hela i dessa afseenden
varit jämnställda med kvinnliga adjunkter vid folkskoleseminarier. Någon
skärpning af kompetensfordringarna för högre lärarinneseminariets lärare,
utöfver hvad som är bestämdt för lärarne vid de allmänna läroverken, har
direktionen icke heller ifrågasatt. Tvärtom har direktionen i underdånig
skrifvelse den 9 december 1903 hemställt, att de förändringar, som efter
den 5 mars 1875, då kompetensfordringarna för seminariets lärare fastställdes,
införts i stadgan för de allmänna läroverken beträffande behörighet
till lektorsbefattning, måtte få tillämpas äfven vid tillsättning af lektorat
vid seminariet; och har Eders Kungl. Maj:t genom beslut den 18 december
1903 förordna!, att för tillsättning af ordinarie läraretjänst vid högre lä -

9

Kungl. Maj:ts Nät!. Proposition '' N:o 76.

rarinneseminariet skola i tillämpliga delar gälla de af Eders Kungl. Maj:t
meddelade bestämmelser angående tillsättning af motsvarande ordinarie
läraretjänst vidfrikets allmänna läroverk. Äfven med afseende på tjänstgöringen,
åtminstone i de obligatoriska afdelningarna, torde seminariets
lärare i det hela vara likställda med lärarne på de allmänna läroverkens
högsta stadium, om också kurserna i åtskilliga ämnen vid seminariet måste
erkännas vara något större än vid de allmänna läroverken. Jag kan därför
icke instämma i direktionens yrkande, att seminariets lärare skulle i
hvarje lönegrad erhålla 500 kronor mer än motsvarande lärare vid allmänt
läroverk, utan anser samma löneförmåner böra gälla för seminariets lärare
som för motsvarande lärare vid allmänna läroverk. De ordinarie lärarinnorna
vid seminariet anser jag åter böra komma i åtnjutande af samma
löneförmåner, som under nästföregående punkt i protokollet föreslagits för
kvinnliga adjunkter vid folkskoleseminarier.

Att aflöning bör vid högre lärarinneseminariet, såsom föreslagits beträffande
allmänna läroverken och folkskoleseminarierna, fördelas i lön och
tjänstgöringspenningar, är uppenbart. Likaledes anser jag, att, på sätt som
i fråga om dessa läroanstalter föreslagits, läsårets längd bör vid högre
lärarinneseminariet bestämmas till 38 veckor.

I två afseenden är lärarepersonalen vid högre lärarinneseminariet ännu
icke jämnställd med ämneslärare och ämneslärarinnor vid de allmänna
läroverken och folkskoleseminarierna, nämligen i afseende å lönetursberäkning
och pensionsrätt.

På nådig framställning beslöt 1890 års riksdag, att lärare vid folkskoleseminarier
och högre lärarinneseminariet samt lärare vid sjökrigsskolan
finge, om de öfverginge i de allmänna läroverkens tjänst, åtnjuta
samma rätt till lönetursberäkning, som genom nådiga kungörelserna den
29 maj 1874 och den 29 juni 1883 medgifvits lärare vid vissa enskilda
läroverk; och på förslag af Eders Kungl. Maj:t medgaf Riksdagen år 1895,
att den tid, som i afseende å lönetursberäkning vid allmänna läroverken
tillkomme ämneslärare, finge vid öfvergång till folkskoleseminariernas tjänst
honom tillgodoräknas beträffande lönetur vid dessa seminarier. Såsom skäl
för sistnämnda bestämmelse anfördes, att utan rätt till dylik lönetursberäkning
skulle vid allmänt läroverk anställd lärare, som hade större intresse
och fallenhet för tjänstgöring vid folkskoleseminarierna, hindras därifrån,
om han ansåge sig hvarken kunna eller böra för lönetursberäkning afstå
från den tid, han tjänstgjort vid de allmänna läroverken. Samma förhållanden
gällde äfven för de vid enskilda läroverk anställde lärare, som ägde
rätt till tjänstårsberäkning vid de allmänna läroverken, men alldeles saknade
sådan vid seminarierna. Detta förhållande måste naturligtvis vara till

Bill. till Riksd. Prot. 1904. 1 Sami ? Afd. 52 Haft. 2

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76.

skada såväl för vederbörande läroverk som för lärarne själfva. De föreskrifna
kompetensfordringarna för ämneslärarebefattningar vid ifrågavarande
slag af läroverk vore också desamma, tjänstgöringen vid dem vore
i stort sedt enahanda och öfvervakades af offentlig myndighet. Alldeles
samma skäl kunna, efter min mening, tydligen åberopas för att lärarne
vid högre lärarinneseminariet må erhålla rätt att för uppflyttning i högre
lönegrad räkna sig till godo den tid, de med rätt till lönetursberäkning
tjänstgjort vid allmänna läroverk, folkskoleseminarier eller enskilda läroverk,
som för sina lärare erhållit rätt till lönetursberäkning vid förflyttning
till allmänt läroverk. För min del anser jag ock, att lärare vid högre lärarinneseminariet
böra åtnjuta samma rätt till lönetursberäkning för tjänstgöring
vid annan läroanstalt, som under nästföregående båda punkter i protokollet
föreslagits för lärare vid allmänna läroverk och folkskoleseminarier.

Då Eders Kungl. Maj:t år 1897 föreslog Riksdagen att medgifva, att
vid folkskoleseminarium anställd ordinarie rektor, ordinarie adjunkt och
ordinarie lärarinna med adjunkts tjänstgöring finge åtnjuta rätt till pension
å allmänna indragningsstaten enligt samma grunder, som vore eller
blefve stadgade för ordinarie ämneslärare vid rikets allmänna läroverk,
svarade Riksdagen i skrifvelse den 17 maj 1897, att då Riksdagen icke
kunde förneka, att det för undervisningen vid folkskoleseminarierna vore
af vikt, att där anställda lärare genom erhållande af pension bereddes tillfälle
att vid viss lefnads- och tjänstålder afgå från tjänsten för att lämna
rum för yngre lärarekrafter, samt Riksdagen, i likhet med Eders Kungl.
Maj:t, ansett dessa lärare närmast likställda med ämneslärare vid elementarläroverken,
Riksdagen bifallit Eders Kungl. Maj:ts berörda framställning;
och hade Riksdagen därvid ansett sig böra särskilt framhålla, att, därest,
såsom Riksdagen ansåge synnerligen önskvärd!, sådan förändring i afseende
å pensionsvillkoren för lärarne vid elementarläroverken vidtoges, att de
blefve förpliktade att bidraga till sin egen pensionering, häraf följde, att
samma skyldighet skulle komma att åläggas äfven ifrågavarande seminarielärare.
Denna Riksdagens uppfattning torde kunna åberopas till förmån
för en likartad pensionsreglering för högre lärarinneseminariets ordinarie
lärarepersonal, då ju denna måste anses i öfriga afseenden vara jämnställd
med ämneslärarepersonalen vid allmänna läroverk och folkskoleseminarier.
I öfverensstämmelse med denna uppfattning har också 1903 års riksdag
på särskild nådig framställning beviljat pension åt en lektor och en ordinarie
lärarinna vid högre lärarinneseminariet, åt den förre med 3,600
kronor och åt den senare med 3,000 kronor. På grund häraf anser jag,
att ordinarie lärare vid seminariet böra äga samma rätt och skyldighet
att från tjänsten afgå med pension å allmänna indragningsstaten som

11

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 76.

ämneslärare vid de allmänna läroverken samt att ordinarie lärarinnor vid
seminariet böra i dessa afseenden vara likställda med kvinnliga adjunkter
vid fo lkskolesem i n ar i e r, under det att berörda såväl lärare som lärarinnor
böra vara skyldiga att underkasta sig de förändrade bestämmelser i fråga
om pensionering, som kunna varda stadgade.

Den nuvarande staten för högre lärarinneseminariet upptager

till rektor, arfvode................................................................. kronor 2,000

» 5 lektorer, löner å 2,500 kronor.......................... » 12,500

» 1 adjunkt ...................... » 1,500

» biträdande föreståndarinna, arfvode.............................. » 1,700

» 1 lärarinna, tillika biträdande föreståndarinna, lön

1,300 kronor och arfvode 400 kronor, tillhopa .. » 1,700

» 2 lärarinnor, löner å 1,500 kronor .......................... » 3,000

» vissa andra arfvoden, hyra in. m......................... » 7,600

» ålderstillägg ....... » 13,500

Summa kronor 43,500

Såsom häraf synes, finnes i läroverkets stat för rektor upptaget endast
ett arfvode, hvilket tillagts den af de ordinarie lektorerna, som haft förordnande
att vara rektor, hvaremot honom såsom lektor tillerkändt ålderstillägg
under tiden besparats. Bibebålles fortfarande samma beräkningsgrund
för rektors aflöning, ökas denna i samma mån, som löneförhöjning
tillerkännes lektor i första lönegraden; och någon särskild höjning af
rektorsarfvodet är fördenskull icke erforderlig för att han skall erhålla
samma aflöning som rektor vid högre allmänt läroverk, så länge denne
är i första lönegraden, men för att han fortfarande skall blifva likställd
med rektor vid högre allmänt läroverk, sedan denne uppflyttats i andra
lönegraden, bör han äga rätt att efter tio års väl vitsordad tjänstgöring
såsom rektor få rektorsarfvodet höjdt med 500 kronor eller till 2,500
kronor. För vinnande af likställighet i fråga om tjänstgöringspenningar
med rektor vid allmänt läroverk bör en del af det arfvode, som tillkommer
rektor vid högre lärarinneseminariet, anses motsvara tjänstgöringspenningar.

En biträdande föreståndarinna har hittills såsom sådan åtnjutit ett
arfvode på 400 kronor, men då hennes lärarinnelön samtidigt varit 200
kronor mindre än annan lärarinnas, har föreståndarinnearfvodet faktiskt
utgjort 200 kronor. Och då någon framställning om höjande af detta
arfvode icke blifvit gjord, finner jag intet skäl för ändring däraf.

I enlighet med sålunda angifna grunder skulle normalstaten för högre
lärarinneseminariets lärarepersonal i första lönegraden blifva:

12

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition No 76.

rektor, arfvode ....................................................................... kronor 2,000: —

5 lektorer a 4,000 kronor ................................................. » 20,000: —

1 adjunkt................................................................................ » 3,000: —

4 lärarinnor a 2,000 kronor ............................................... » 8,000:'' —

2 biträdande föreståndarinnor, arfvoden å 200 kronor » 400: —-

kronor 33,400: —

De nuvarande lärarnes och lärarinnornas ålderstillägg,
sådana de af mig nu ifrågasatts, kunna
för år 1905 beräknas till följande belopp:

åt 3 lektorer å 2,000 kronor ............. kronor 6,000: —

» 1 lektor ............................................... » 1,500: —

» 1 adjunkt ............................................ » 1,000: —

» 2 lärarinnor å 1,500 kronor ........ » 3,000: —

» 1 lärarinna ........................................ » 1,000: —

hvadan, om därtill läggas nu utgående arfvoden åt
sekreteraren in. fl., hyra m. m..................................

kostnaden skulle sammanlagdt utgöra.............................. kronor 53,500: —

eller 10,000 kronor mer än som för närvarande är å ordinarie stat upptaget.

Ordinarie anslaget till högre lärarinneseminariet skulle således för
genomförandet af den föreslagna löneregleringen behöfva höjas med 10,000.
kronor, hvaremot anslagen på extra stat till berörda läroanstalt skulle
kunna minskas med 3,250 kronor, som anslagits till tillfällig löneförbättring,
samt det belopp, som utgått såsom dyrtidstillägg.

På grund af hvad jag sålunda anfört och med hänvisning för öfrigt
i tillämpliga delar till hvad jag yttrat under nästföregående båda punkter
i protokollet, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att

dels medgifva:

att för lärare vid högre lärarinneseminariet må bestämmas följande
aflöningsförmåner att gälla från och med år 1905:

för rektor arfvode i två aflöningsgrader å 1) 2,000 kronor och 2)
2,500 kronor, af hvilka belopp 600 kronor skola anses motsvara tjänstgöringspenningar,
med rätt för lektor vid högre lärarinneseminariet, hvilken
förordnas såsom rektor, att, förutom rektorsarfvodet, uppbära lektors lön
och tjänstgöringspenningar i första lönegraden;

för lektor lön i fem lönegrader å 1) 2,600 kronor, 2) 2,950 kronor,
3) 3,300 kronor, 4) 3,650 kronor och 5) 4,000 kronor, jämte tjänstgöringspenningar
å respektive 1,400, 1,550, 1,700, 1,850 och 2,000 kronor;

» 12,500: —
» 7,600: —

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 76.

för adjunkt lön i förn lönegrader ål) 2,000 kronor, 2) 2,350 kronor,
3) 2,700 kronor, 4) 3,050 kronor och 5) 3,400 kronor, jämte tjänstgöringspenningar
å respektive 1,000, 1,150, 1,300, 1,450 och 1,600 kronor;

för ämneslärarinna lön i fyra lönegrader å 1) 1,300 kronor, 2) 1,650
kronor, 3) 2,000 kronor och 4) 2,350 kronor, jämte tjänstgöringspenningar
å respektive 700, 850, 1,000 och 1,150 kronor; samt

för biträdande föreståndarinna arfvode å 200 kronor;
att tjänstgöringspenningar skola för alla lärare, rektor undantagen,
beräknas utgå för läsår med trettioåtta läsveckor, att de i rektors aflöning
ingående tjänstgöringspenningar skola beräknas utgå efter kalenderår, men
till olika belopp för lästiden och för ferierna efter särskilda bestämmelser,
som af Eders Kungl. Maj:t fastställas, samt att tjänstgöringspenningar icke
få af tjänstens innehafvare uppbäras under åtnjutande af full tjänstledighet,
utom i det fall att tjänstledigheten beviljats på grund af offentligt uppdrag;

att uppflyttning från lägre till närmast högre aflöningsgrad må äga
rum för rektor efter förloppet af tio år och för annan lärare efter förloppet
af fem år under villkor, att rektor i sådan egenskap mera än fyra
femtedelar af de tio åren och annan lärare mera än fyra femtedelar af
tjänstgöringstiden under de fem åren med nit och skicklighet tjänstgjort,
och med iakttagande, att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid
början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den bestämda tjänståldern
uppnåtts;

att lärare, som efter 1904 års utgång vinner befordran till tjänst vid
högre lärarinneseminariet, må för uppflyttning i högre aflöningsgrad räkna
sig till godo den tid utöfver fem år, läraren efter afläggande af de för
tjänsten föreskrift^ kunskapsprof och genomgående af praktisk utbildningskurs,
där sådan för behörighet till tjänsten är föreskrifven, med nit och
skicklighet tjänstgjort såsom extra ordinarie lärare vid högre lärarinneseminariet
med enahanda tjänstgöringsskyldighet, som åligger motsvarande
ordinarie lärare, dock att härigenom ingen ändring göres i fråga om det
antal lönetursår, som lärare på grund af nu gällande bestämmelser intjänat
vid utgången af år 1904;

att den tid, som i afseende å lönetursberäkning tillgodokommer ämneslärare
vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium eller, vid öfvergång
till någon af dessa läroanstalter, docent vid universitet, lärare vid enskildt
läroverk eller lektor vid sjökrigsskolan, må vid öfvergång i högre lärarinneseminariets
tjänst honom tillgodoräknas beträffande lönetursberäkning vid
samma seminarium;

att rektor, lektor, adjunkt eller ämneslärarinna, som ingår på den nya
lönestaten eller som utnämnes efter det kungörelse i ämnet utkommit, skall
Bill. tiU Rihsd. Prot. 1904. 1 Samt. 1 Afd. 52 Höft. 3

14

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 76.

hafva rättighet och skyldighet att, rektor vid uppnädda 65 lefnadsår och
35 tjänstår, hvaraf 15 tjänstår såsom rektor, lektor eller adjunkt vid uppnådda
65 lefnadsår och 35 tjänstår samt ämneslärarinna vid uppnådda 55
lefnadsår och 25 tjänstår, med pension från allmänna indragningsstaten
från tjänsten afgå, Eders Kungl. Maj:t dock obetaget att låta med afskedet
anstå, därest och så länge den pensionsberättigade pröfvas i tjänsten kunna
på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna;

att pensionsbeloppet skall utgöra den af den pensionsberättigade senast
åtnjutna aflöningen, med undantag af tjänstgöringspenningar och, för rektor,
den del af arfvodet, som anses motsvara tjänstgöringspenningar; samt

att lärare vid inträde på den nya lönestaten skall vara skyldig underkasta
sig de förändrade bestämmelser rörande pensionering, som kunna
varda stadgade;

dels ock för genomförande af lönereglering för lärare vid högre
lärarinneseminariet enligt nyss angifna grunder höja det på ordinarie stat
under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslaget till högre lärarinneseminariet
med 10,000 kronor eller från dess nuvarande belopp, 43,500
kronor, till 53,500 kronor.»

Hvad föredragande departementschefen sålunda hemställt
behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan jämväl
af statsrådets öfriga ledamöter, bifalla; och skulle
nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:
[Gustaf Tottie.

Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B., 1904.