Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 72.
1
N:o 72.
Kungl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen om anskaffande
af mark till nya byggnader för vetenskapsakademien och
naturhistoriska riksmuseet m. m.; gifven Stockholms slott
den 5 februari 1904.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att medgifva:
att kvarteret Grönlandet södra i Stockholm jämte den staten tillhöriga
delen af kvarteret Grönlandet norra äfvensom statens byggnader inom
dessa kvarter må i den ordning, Kungl. Maj:t pröfvar lämpligt bestämma,
försäljas och härför inflytande försäljningsmedel sammanslås med besparade
hyresinkomsten från egendomen i förstnämnda kvarter till en byggnadsfond
för naturhistoriska riksmuseet att tills vidare af vetenskapsakademien förvaltas
enligt de för hyresmedelsfonden gällande föreskrifter;
att till område för naturhistoriska riksmuseet må under äganderätt
upplåtas den till lägenheten Dj urg^rds-Frescati hörande del af den utaf
vetenskapsakademien därtill föreslagna, å den i statsrådsprotokollet omförmälda
karta med bokstäfverna B, C, z, z1, y, G, D, E, B betecknade
mark mot ersättning till den under statskontorets förvaltning stående djurgårdsfonden
af 52,525 kronor, hvaraf årliga räntan öfverlämnas till djurgårdskassan
att för kassans ändamål användas;
att af förenämnda besparade hyresinkomst må utbetalas såväl nyssberörda
ersättning som ett belopp af 96,758 kronor till inköp åt naturhistoriska
riksmuseet från Bergianska stiftelsen af den till stiftelsen hörande
del af den angifna marken; samt
Bill. till Riksd. Prat. 1.904. 1 Sami. 1 Afd. 48 Häft. (N:o 12.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.
att af det område, som sålunda åt naturhistoriska riksmuseet förvärf^,
må efter Kungl. Maj:ts bepröfvande upplåtas den mark, som efter
vunnen närmare utredning kan finnas behöflig för vetenskapsakademiens
fysikaliska institution.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR
Carl von Friesen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.
3
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5
fehruari 1904.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Bostköm,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Odelberg,
Husberg,
Palander,
Westring,
Ramstedt,
Berger,
Meyer,
von Friesen,
Virgin.
2:o.
Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet Om ansicafföredrog
chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet von Friesen, sär-^"*^
skilda af vetenskapsakademien i underdåniga skrivelser den 18 april och nåder för
den 24 oktober 1903 gjorda framställningar angående beredande af ökadtaj^™*£“p''~c/l
utrymme för akademien och naturhistoriska riksmuseet jämte vissa därmed^urA^orista
sammanhängande frågor äfvensom i ärendet afgifna utlåtanden af riks- ri
marskalksämbetet, kammarkollegium, justitiekanslersämbetet, öfverintendentsämbetet,
chefen för Sveriges geologiska undersökning samt vitterhets-,
historie- och antikvitetsakademien tillika med de till dessa skrivelser och
utlåtanden hörande bilagor; varande alla dessa handlingar, med undantag
af vissa designationer och beskrifningar öfver tomter, uppgift angående
4
Kangl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.
hyresinkomster samt en karta, tryckta i en särskild samling med titel
»Handlingar angående K. vetenskapsakademiens, naturhistoriska riksmuseets
och vetenskapsakademiens Nobelinstituts byggnadsfråga», till hvilken samling
i det följande lämnas hänvisningar.
Vetenskapsakademiens förstnämnda skrifvelse (sid. 219—226) lydde
sålunda:
»Redan i början af 1870-talet visade det sig, att det utrymme, som
det naturhistoriska riksmuseet disponerade i kvarteret Grönlandet norra,
började att blifva otillräckligt och att åtgärder måste vidtagas för att åt
samlingarna skaffa förökadt utrymme. På förslag af akademien blef därför
hela det närmast söder om nämnda kvarter belägna kvarteret Grönlandet
södra år 1874 af staten inköpt för ett belopp af 250,000 kronor i afsikt
att där skulle uppföras nya byggnader för riksmuseet. Om anslag för
nybyggnad å denna tomt bar akademien sedermera upprepade gånger
gjort framställning hos Eders Kungl. Maj:t, som ock 1884 därom aflat proposition
till Riksdagen, men dessa framställningar hafva icke ledt till åsyftadt
resultat. (Se sid. 18—28.)
»En betydande del af det utrymme, som finnes i de gamla bofälliga
husen å kvarteret Grönlandet södra, har emellertid blifvit använd för att
provisoriskt inhysa vissa delar af museets samlingar. Där förvaras numera
vertebrat-afdelningens hvalskelett, större delen af afdelningen för arkegoniater
och fossila växter, en mindre del af botaniska afdelningen samt en
betydande del af den etnografiska afdelningen, under det att återstoden af
nämnda afdelning är inhyst i en från Stockholms högskola förhyrd våning
om 13 rum 4 trappor upp i huset n:o 30 vid Kungsgatan.
»Genom dessa nödfallsåtgärder blefvo de värsta svårigheterna dock
endast för en kort tid afhjälpta, och nu är trångmålet inom alla afdelningarna
så stort, att museets intendenter ej veta, huru de skola kunna
reda sig, till dess museets byggnadsfråga definitivt hunnit lösas. Anda
sedan slutet af 1870-talet hafva två af museets afdelningar (den botaniska
och den entomologiska) på grund af bristande utrymme varit helt och
hållet stängda för den stora allmänheten, och akademien motser med bekymmer
den tid, då man äfven med afseende på andra afdelningar skall
nödgas att vidtaga enahanda åtgärd. Men det är ej nog härmed; äfven de,
som önska i vetenskapligt syfte begagna sig af samlingarna, kunna numera
alls icke eller blott med svårighet erhålla en brukbar arbetsplats. Så t. ex.
hafva de, som denna vinter önskat arbeta i den entomologiska afdelningen,
endast på det sätt kunnat få tillfälle därtill, att samma arbetsbord på förmiddagen
användts af en och på eftermiddagen af en annan, hvilket na
-
Kuiigl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 72. 5
turligtvis medfört betydande olägenheter. Härtill kommer, att de platser,
som kunna erbjudas de studerande, ofta nog äro mycket otillfredsställande
med afseende på utrymme och belysning.
»För intendenterna själfva och deras biträden går mycken tid, som
bättre kunde användas, förlorad därigenom, att föremålen ej kunna ändamålsenligt
ordnas, utan måste sä hopträngas, att stor tidspillan uppstår,
då något skall ur samlingen framtagas. Detta förhållande är så mycket
mera att beklaga, som arbetskrafterna vid museet alltför väl behöfvas för
effektivt arbete. Härtill kommer, att fem af museets åtta afdelningar numera
hafva sina samlingar fördelade i skilda lokaler, så att tjänstemännen
ofta måste gå från det ena kvarteret till det andra, då någon upplysning
skall inhämtas. För alla dem, som hafva något att skaffa med det naturhistoriska
riksmuseet, medföra alltså de nuvarande lokala förhållandena de
största olägenheter.
»Om behofvet af nya lokaler för riksmuseum torde det för öfrigt
knappast vara nödigt att vidare yttra sig, enär detta behof redan 1883
blifvit till fullo erkändt såväl af statsrevisorerna som af statsutskottet
(sid. 21) och, såsom redan är näinndt, 1884 af Eders Kungi. Maj:t.
»Äfven i ett annat fall har behof af utvidgning under senare år yppat
sig. Akademien, som numera i kvarteret Grönlandet norra begagnar allt
det utrymme, hon äger rätt att disponera (sid. 28 — 32), nödgas med det
snaraste bereda förökadt utrymme åt sitt bibliotek. Enär detta bibliotek
innehåller den enda någorlunda fullständiga naturvetenskapliga boksamling
i Sverige, är ej allenast arbetet vid riksmuseet utan all mera ingående
naturvetenskaplig forskning i vårt land däraf beroende, och det är i följd
häraf en bjudande plikt för akademien att tillse, att biblioteket pa ändamålsenligt
sätt må kunna skötas och förkofras.
»Akademien, för hvilken här omförmälda förhållanden äro nogsamt
bekanta och som genom förnyade framställningar från det naturhistoriska
riksmuseets intendenter erinrats om de rådande olägenheternas betydelse
för den under hennes inseende och vård stående statsinstitutionens bestånd
och förkofran, hav därför åt särskilda, af akademiens förvaltningsutskott
och nämnda intendenter år 1901 tillsatta kommitterade uppdragit utredningen
af akademiens och riksmuseets byggnadsfråga i hela dess omfattning.
Sedan nämnda kommitterade den 23 maj 1902 afgifvit sitt betänkande
(sid. 5—66), hafva yttranden öfver däri framställdt förslag afgifvits
af akademiens och riksmuseets institutionsföreståndare samt tjänstemän (sid.
97—138), hvarefter kommitterade i ett förnyadt betänkande af den 20 mars
1903 (sid. 147—210) dels uttalat sig angående de inkomna yttrandena,
dels lämnat särskild utredning af vissa till dem af akademien hänskjutna
6
Kungl. Maj:ts 1Säd. Proposition P!:o 72.
frågor. Slutligen har akademiens förvaltningsutskott den 24 mars 1903
hemställt (sid. 211—215), att akademien för sin del måtte i ärendet fatta
beslut i öfverensstämmelse med det af byggnadskommitterade afgifna förslaget.
»Af de handlingar, hvilka under ärendets utredning sålunda tillkommit
och hvilka här i tryck bifogas (se ofvan), behagade Eders Kungl. Maj:t
finna, att akademiens byggnadskommitterade, i hvilkas uppfattning och
förslag akademien till fullo instämmer, på anförda skäl ansett, att underdånig
framställning icke bör ånyo göras om bebyggande för riksmuseets
behof af det därför inköpta kvarteret Grönlandet södra (sid. 38—41).
Iiommitterade hafva vidare anställt en omfattande och ingående utredning
af frågan, huruvida byggnadsplats för museets och akademiens eget behof
skulle kunna beredas vare sig inom den egentliga stadens område eller
närmast intill detsammas gräns, hvarvid särskild! Stockholms stad och
staten tillhöriga tomtplatser blifvit tagna i betraktande (sid. 42—50).
Samtliga med anledning häraf ifrågasatta förslag hafva emellertid ansetts
böra öfvergifvas, förnämligast med anledning däraf, att inhämtade upplysningar
om pris och värde å tomterna i förening med möjligheten att å
dem för skäligt pris uppföra nödiga byggnader synts innebära oöfverstigliga
ekonomiska hinder mot förverkligandet af de förevarande byggnadsplanerna.
»Vid sådant förhållande har akademien icke funnit någon annan utväg
till den trängande frågans lösning återstå än att förlägga dessa byggnader
• till en plats på något afstånd från det inom Stockholms stadsplan
innefattade området. Valet har härvid fallit på en plats å norra Djurgården,
som är belägen inom hufvudstadens judiciella område och utgöres af mark
dels tillhörande den under akademiens vård stående Bergianska stiftelsen,
dels lydande under Kungl. Djurgården (sid. 50—57).
»Akademien, som till fullo erkänner riktigheten af de allmänna grundsatser,
som af hennes kommitterade uppställts (sid. 36—38) dels i fråga
om fordringarna på en lämplig byggnadsplats, dels angående nödvändigheten
af att det bestående sambandet, äfven i lokalt hänseende, mellan
akademien och riksmuseet fortfarande må blifva orubbadt, har för sin del
funnit, att den sålunda föreslagna platsen af alla ifrågasatta är den lämpligaste.
Härigenom torde alltså det enda skäl, eller en eventuell skilsmässa
mellan akademien och riksmuseet, som på 1880-talet kunde anföras mot
den inom riksdagen uttalade meningen, att det senare borde förflyttas till
en billigare tomt utanför staden, hafva förlorat sin betydelse.
»Vid noggrant öfvervägande af de fördelar och olägenheter, som i
fråga om riksmuseet kunna anföras beträffande den byggnadsplats, som
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.
akademien härmed i underdånighet får underställa Eders Kungl. Maj:ts
ompröfning, har akademien funnit:
att riksmuseet på den föreslagna platsen kan erhålla ett område af
omkring 91,000 kv.-meter, hvars storlek alltså lämnar full garanti för
möjligheten att i framtiden allt efter behof utvidga dess lokaler;
att genom tomtens vidd samt byggnadsplatsens höga läge full säkerhet
finnes för att museets byggnad äfven i framtiden skall få behålla fri
utsikt åt alla håll och att inga anläggningar i närheten störande skola
kunna inverka på arbetena i museet eller på ljusets tillträde till dess
lokaler;
att i denna trakt redan finnas flere vetenskapliga institutioner —
Bergianska trädgården, landfbruksakademiens experimentalfält, entomologiska
anstalten — som skulle hafva nytta af riksmuseet och akademien
samt äfven i flera fall underlätta studierna vid riksmuseet;
att dessutom landtbruksakademiens museum och sannolikt äfven
vetenskapsakademiens nobelinstitut komma att förläggas till denna trakt,
hvarigenom där skulle bildas ett vetenskapligt centrum, som torde hafva
få motstycken i Europa och borde komma att utöfva en stor dragningskraft
på den naturvetenskapligt intresserade allmänheten;
att akademiens arkitekt såsom sin åsikt uttalat, att ifrågavarande
plats är särdeles lämplig för uppförande af de förevarande byggnaderna
och att ett bättre läge svårligen kan erhållas i närheten af hufvudstaden
(sid. 118—119);
att samtliga det egentligt naturhistoriska riksmuseets intendenter
uttalat sin lifliga anslutning till förslaget (sid. 120—121);
att genom underhandling med Bergianska stiftelsen och riksmarskalksämbetet
(sid. 186—187) utsikt vunnits, att tomten kan förvärfvas till ett
pris af högst 150,000 kronor, hvilket pris vida understiger det, som hvarje
annan användbar tomt skulle betinga;
att den föreslagna platsen redan äger mycket god förbindelse med
staden genom elektriska tåg och om sommaren äfven genom ångslupslinjer
samt att det med säkerhet kan förutses, att dessa förbindelser med
tiden än ytterligare skola förbättras;
att hvarje annan plats, som kunnat ifrågasättas, skulle kräfva vida
större kostnader utan att medföra samma ovärderliga fördelar med afseende
på storlek och läge som den föreslagna;
att intet hinder synes finnas för att så snart som helst förvärfva
densamma; och
att den enda invändning, som förekommit mot denna plats, dess
aflägsna läge, i mån af hufvudstadens utsträckning gifvetvis år efter år
s
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 72.
kommer att få allt mindre betydelse och troligen om några år, då museibyggnaden
hunnit blifva färdig, ej skall verka afskräckande på någon.
»I afseende härpå kan vidare med allt skäl åberopas erfarenheten
från den Bergianska stiftelsen. Det har nämligen under årens lopp, sedan
nämnda stiftelse flyttats från staden och förlagts till det nuvarande området,
visat sig, att allmänhetens intresse för densamma, ådagalagdt genom
talrika besök, alltmera tilltagit, så att läget ett stycke från staden ej på
minsta sätt ländt till förfång för stiftelsen, hvilken just genom fördelen
att äga en för dess ändamål fullt lämpad plats kunnat motsvara sin bestämmelse
äfven i fråga om önskvärdheten af att den må tjäna de besökande
till gagn och fromma.
»Under ärendets behandling inom akademien har förslag äfven blifvit
väckt därom, att för Sveriges geologiska undersökning nya lokaler skulle
beredas i anslutning till de för det naturhistoriska riksmuseet afsedda (sid.
58—61), och får akademien i denna fråga dels förnya sitt den 4 juni
1902 såsom svar å nådig remiss gjorda uttalande, att en sådan anslutning
synes såväl för riksmuseet som för den geologiska undersökningen förmånlig,
dels hänvisa till det yttrande, som chefen för nämnda undersökning
på anmodan afgifvit till akademien den 19 juli 1902 (sid. 142—143).
»Angående två af de under akademiens vård ställda statsinstitutionerna
har blifvit ifrågasatt, att desamma icke skulle deltaga i den nu föreslagna
flyttningen till en plats utanför det egentliga stadsområdet. Den ena af
dessa är den meteorologiska centralanstalten, för hvars förläggande till
stadens centralare delar fullgiltiga skäl synas vara anförda (sid. 129—139),
men angående hvars mindre betydande lokalbehof akademien för närvarande
ej torde behöfva afgifva något närmare yttrande; den andra är
riksmuseets etnografiska afdelning. Ehuru akademien anser den af de
kommitterade föreslagna platsen vid Frescati synnerligen lämplig för den
etnografiska afdelningen af riksmuseet eller för ett själfständigt etnografiskt
museum, har hon dock, såsom bifogade protokoll utvisar (sid. 227—231), på
grund af intendentens afvikande mening (sid. 122—128) beslutat att lämna
honom och afdelningens inspektörer tillfälle att före akademiens septembersammankomst
inkomma med förslag till plats för de etnografiska samlingarna.
Om också denna utredning komme att utvisa, att nämnda afdelning
icke lämpligen bör förläggas till den plats, som för det öfriga
riksmuseet föreslagits, så anser akademien, att däruti ej bör ligga något
hinder för att nu afgöra frågan om den föreslagna tomtens inköp för
riksmuseets räkning. För beredande af möjlighet att tillmötesgå alla förekommande
byggnadsbehof och för att hindra andra främmande byggnaders
uppförande i riksmuseets omedelbara närhet bör nämligen i hvarje
fall hela den föreslagna byggnads platsen för statsverkets räkning förvärfvas.
9
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 72.
»Det område, som akademien nu i underdånighet föreslår till byggnadsplats
för naturhistoriska riksmuseet samt, eventuellt, för dess etnografiska
afdelning, Sveriges geologiska undersökning och akademiens egen fysikaliska
institution, är å en bilagd karta betecknadt med bokstäfverna
B, C, z, z1, y, G, D, E, B. Dess västra, Bergianska stiftelsen tillhöriga del,
som ensam lämpar sig för uppförande af museets hufvudbyggnad och i
areal uppgår till 43,981 kvm., har af nämnda stiftelses föreståndare och
inspektörer uppskattats till ett värde af 96,758 kronor, och då ett afhändande
af stiftelsens egendom icke kan ske utan Eders Kungl. Maj:ts
nådiga tillstånd, får akademien i underdånighet anhålla, att sådant tillstånd
måtte henne beviljas. Områdets östra del, tillhörande den under Kungl.
Djurgården lydande lägenheten Djurgårds-Frescati och i areal mätande
omkring 46,690 kvm, har riksmarskalksämbetet för sin del förklarat
kunna för ändamålet förvärfvas för ett pris af 52,525 kronor. För hela
egendomen skulle således erfordras ett belopp, som i rundt tal kan skattas
till högst 150,000 kronor.
»Beträffande upplåtelsen af den till Kungl. Djurgården hörande delen
af området har emellertid riksmarskalksämbetet i en skrifvelse af den 6
april 1903, inkommen efter det här bilagda handlingar blifvit tryckta,
ifrågasatt vissa villkor, angående hvilka akademiens byggnadskommitterade
samt akademiens ombudsman afgifvit här bifogade yttranden (sid. 232—235),
och får akademien på grund af hvad i dessa yttranden anförts i underdånighet
uttala, att det enligt akademiens mening skulle vara för staten
fördelaktigast, om hela det ifrågavarande området utan hvarje inskränkning
i dispositions- eller äganderätten blefve för därmed närmast afsedda
ändamål förvärfvadt.
»Såsom af de bifogade handlingarna synes, utgår akademiens förslag
från den förutsättningen, att statens egendomar i kvarteren Grönlandet
norra och södra måtte få försäljas och därför inflytande köpeskillingar användas
till bestridande af en del af kostnaderna för ny byggnad för riksmuseet.
Akademien får därför i underdånighet anhålla, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes vidtaga erforderliga åtgärder i syfte, att en sådan försäljning
framdeles må få äga rum samt att erforderliga medel nu måtte få användas
för förvärf af den föreslagna byggnadstomten. Tillgång härtill synes
akademien förefinnas uti den besparade hyresinkomsten från kvarteret
Grönlandet södra, vid 1902 års slut uppgående till 278,888 kronor 76 öre,
hvilken, enligt hvad Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen bestämt, skall reserveras
och år från år sammanläggas för att framdeles för det med egendomen
afsedda ändamål användas i den ordning Eders Kungl. Maj:t kan
komma att föreskrifva. Då detta ändamål i själfva verket sammanfaller
med det nu ifrågavarande, synas hinder därför ej böra möta.
IHh. till Riksd. Prof. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 48 Häft.
2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.
»På grund af hvad sålunda anförts får akademien i underdånighet
anhålla, att Eders Kungl. Maj:t för afhjälpande af det trångmål, hvari
det naturhistoriska riksmuseet nu befinner sig, täcktes vidtaga erforderliga
åtgärder i syfte:
att kvarteret Grönlandet södra samt den statsverket tillhöriga delen
af kvarteret Grönlandet norra äfvensom de statsverkets byggnader, som
uppförts å akademiens mark inom sist nämnda kvarter, måtte få försäljas,
samt köpeskillingen anvisas såsom bidrag till uppförande af ny byggnad
för naturhistoriska riksmuseet på ett å bilagda karta med bokstafvera B,
C, z, z1, y, G, D, E, B utmärkt område nu tillhörande delvis Bergianska
stiftelsen och delvis lägenheten Djurgårds-Frescati,
att för inköp af nämnda område måtte få användas ett belopp af
högst 150,000 kronor af den besparade hyresinkomsten från egendomen i
kvarteret Grönlandet södra, under förbehåll dock, att däraf skall till dessa
besparingsmedel återföras den godtgörelse, som Sveriges geologiska undersökning
och akademiens fysikaliska institution böra efter vederbörlig fördelning
gälda, därest nämnda två institutioner jämväl blifva förlagda till
samma område, samt
att den del af berörda besparade hyresmedel, som sålunda ej åtgår
till inköp af tomt för det naturhistoriska riksmuseet, måtte få användas
såsom ytterligare bidrag till uppförandet af den ifrågavarande nybyggnaden
för museet;
äfvensom att Eders Kungl. Maj:t täcktes
dels lämna akademien tillstånd att från Bergianska stiftelsens fastighet
försälja såväl den mark, som skulle tagas i anspråk för här angifna ändamål,
som ock ett område af samma fastighet, afsedt till byggnadsplats
för akademiens eget behof af sessionsrum, förvaltningslokaler m. m. samt
bibliotek,
dels föreskrifva, att de inflytande köpeskillingarna skola läggas till
stiftelsens kapitalfond för att användas i enlighet med de för denna fond
gällande föreskrifter.»
Enligt en sedermera inkommen, från vetenskapsakademiens kamrerarekontor
den 20 januari 1904 meddelad uppgift hade den besparade hyresinkomsten
från egendomen i kvarteret Grönlandet södra då utgjort 299,835
kronor 61 öre.
Samtidigt med beslutet om aflåtande af denna skrifvelse hade vetenskapsakademien,
under förutsättning af bifall till akademiens i skrifvelsen gjorda
framställning om försäljning af viss statens egendom samt om användande
11
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 72.
af köpeskillingen därför äfvensom af besparad hyresinkomst från egendomen
i kvarteret Grönlandet södra, för sin del fattat följande beslut:
att akademiens egendom uti kvarteret Grönlandet norra finge försäljas
samt ny byggnad dels för akademiens sessionsrum och förvaltningslokaler
med mera och dels för dess bibliotek uppföras å ett på den bilagda kartan
utmärkt område, som nu tillhörde den Bergianska stiftelsen; samt
att för inköp af nämnda område anvisa ett belopp af 43,660 kronor,
äfvensom för förvärf af mark å det i den underdåniga skrifvelsen till inköp
föreslagna område åt akademiens fysikaliska institution anslå ett belopp
af omkring 4,500 kronor.
Af byggnadskommitterades i ärendet lämnade utredning och andra
handlingar framgick, att kvarteret Grönlandet norra innehölle en areal af
4,744,7 kvadratmeter, däraf norra delen om 2,588,2 kvadratmeter tillhörde
staten, samt att kvarteret Grönlandet södra, som i sin helhet vore statens
egendom, innehölle en ytvidd af 4,648,2 kvadratmeter, hvaraf dock Stockholms
stad ägde rätt att mot erläggande af 5,000 kronor bekomma 454,8
kvadratmeter för utvidgning af Adolf Fredriks södra kyrkogata, så att detta
kvarter vid framtida bebyggande komme att minskas till 4,193,4 kvadratmeter.
Statens egendom i kvarteren Grönlandet norra och södra skulle då
upptaga en areal af sammanlagdt 6,781,6 kvadratmeter, som byggnadskommitterade
beräknat kunna säljas till ett pris af 150 kronor kvadratmetern
(sid. 63). Den sammanlagda kostnaden för nytt riksmuseum jämte
dess etnografiska afdelning kunde approximativt anslås till 2,569,330 kronor.
Om den senare afräknades och en del däraf föranledda förändringar
i fördelningen af gemensamma kostnader vidtoges, skulle beloppet uppgå
till 2,055,350 kronor. Afdroges härifrån det byggnadskapital, som kommitterade
beräknat i framtiden blifva disponibelt genom försäljning af statens
egendomar i kvarteren Grönlandet norra och södra jämte den besparade
hyresinkomsten från sistnämnda kvarter, eller tillsammans omkring 1.300,000
kronor, återstode att fylla eu brist i sistnämnda fallet af omkring 755,000
kronor, i det förra åter af omkring 1,270,000 kronor. För akademien
själf ställde sig enahanda beräkning så, att mot en byggnadskostnad af
360,960 kronor skulle stå ett byggnadskapital af 323,400 kronor, utvisande
en brist af 37,560 kronor. Om därtill lades kostnader för att å området
vid Frescati förlägga Sveriges geologiska undersökning och akademiens
fysikaliska institution, skulle tillkomma eu utgift för den förra af 514,218
å 516,418 kronor och för den senare af 129,600 kronor. I dessa summor
hade inräknats kostnad för tomtförvärf, upptagen för statens byggnader
till 136,908 kronor, däraf för mark från Bergianska stiftelsen tillhörigt
område 96,758 kronor, och för akademiens byggnader till 48,160 kronor.
12
Kiingl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.
Riksmarskalksämbetet, som anbefallts att yttra sig, huruvida det område
af lägenheten Djurgårds-Frescatis mark, som ifrågasatts till byggnadsplats
för naturhistoriska riksmuseet, Sveriges geologiska undersökning och
vetenskapsakademien, skulle kunna utan någon inskränkning i ägande- eller
nyttjanderätten afstås för ifrågavarande ändamål utan annan ersättning än
den, som borde tillkomma innehafvarne af besittningsrätten till området,
rörande hvilken ersättnings storlek riksmarskalksämbetet likaledes anbefallts
att lämna utredning, hade i underdånigt utlåtande den 26 september 1903
(sid. 239—243) erinrat, hurusom Djurgården, enligt Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse den 1 december 1809, upplåtits till Hans Maj:t Konungens
enskilda disposition, vid hvilken upplåtelse endast vore fästad den underdåniga
anhållan, att den s. k. djurgårdskassan inåtte få användas endast
till Djurgardens förbättring och förskönande och icke graveras med särskilda
aflöningar eller gratifikationer till vissa personer.
Beträffande priset å den till upplåtelse ifrågasatta Djurgårdsinarken
hade riksmarskalksämbetet framhållit: att genom upplåtelser utan ersättning,
hvilka förut vid åtskilliga tillfällen förekommit till förmån för offentliga
institutioner, djurgårdskassan gått förlustig de inkomster den annars
af den upplåtna marken kunnat bereda sig, medan å andra sidan ökade
utgifter, såsom genom försvåradt vägunderhåll m. m., ofta genom dylika
upplåtelser kassan tillskyndats; att riksmarskalksämbetet, med hänsyn till
det viktiga och behjärtansvärda statsändamål det här gällde att tillgodose,
åsatt marken ett pris, som endast uppginge till en fjärdedel af dess beräknade
värde; att det synts riksmarskalksämbetet, som om billigheten af
detta anspråk erkänts af akademien och dess kommitterade; samt att på
grund häraf riksmarskalksämbetet ansett sig böra vidhålla sin under underhandlingarna
med akademien framställda fordran, att priset för den ifrågavarande
marken måtte sättas till ett belopp, som efter gjorda beräkningar
skulle uppgå till 52,525 kronor.
Riksmarskalksämbetet hade vidare anfört, bland annat:
Hvad anginge vissa af riksmarskalksämbetet, i skrifvelse till byggnadskommitterade
den 6 april 1903 föreslagna inskränkningar i dispositionsrätten
till marken, så utgjordes dessa af två i sådant syfte ifrågasatta
villkor, nämligen dels att det norr om linjen x—y å kartan utmärkta
området skulle, så länge det icke af akademien toges i anspråk för byggnadsändamål,
ligga Öppet och tillgängligt för dem, som möjligen komme
att bebo den nedanför berget liggande djurgårdsmarken, dels att vetenskapsakademien
matte tillförbindas att, så länge dess verksamhet fortginge
a de till upplåtelse ifrågasatta områdena, icke till andra vare sig upplåta
eller försälja delar af desamma. Med de ifrågasatta inskränkningarna
asyftades ingalunda att förhindra, att någon annan statsanstalt förlädes till
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.
området, utan endast att förekomma, att upplåtelser till enskilda af någon
del däraf finge äga rum. Då emellertid byggnadskommitterade i skrifvelse
till akademiens förvaltningsutskott den 16 april 1903 yttrat, att det vore
uppenbart, att ett afhändande till enskilda vare sig med äganderätt eller
dispositionsrätt af någon del af områdena icke kunde vara förenligt med
riksmuseets eller akademiens intressen, ansåge riksmarskalksämbetet sig nu
icke böra påyrka, att de ifrågasatta förbehållen med afseende a dispositionsrätten
formligen upptoges såsom villkor vid markens afträdande, utan vore
villigt att åtnöja sig med en förklaring i ämnet af akademien i samma
syfte som det af byggnadskommitterade gjorda uttalandet.
Vetenskapsakademien, som lämnats tillfälle att yttra sig i anledning
af hvad de öfver akademiens första framställning hörda myndigheter anfört,
hade i sin underdåniga skrifvelse den 24 oktober 1903 (sid. 279 280) in
kommit
med sådant yttrande och därvid förklarat sig instämma i ett af
akademiens byggnadskommitterade den 21 oktober 1903 till akademien
afgifvet, vid dess skrifvelse fogadt utlåtande (sid. 281—296). I detta utlåtande
hade beträffande de af riksmarskalksämbetet ifrågasatta inskränkningar
i dispositionsrätten till den förut nämnda djurgårdsmarken anförts
följande:
»Kommitterade finna sig öfvertygade, att akademien i förevarande
fråga delat kommitterades uppfattning, att akademien sålunda vid bestämmandet
af byggnadsplatsens storlek åsyftat att bereda säkerhet och
skydd för de blifvande byggnaderna mot skada och olägenhet från närbelägna
enskilda anläggningar, samt att det än mindre skulle kunna komma
i fråga, att akademien åt sådana anläggningar skulle vilja bereda plats
inom själfva det ifrågavarande området. Vid sådant förhållande torde det
icke från akademiens sida böra möta något hinder att afgifva den af riksmarskalksämbetet
ifrågasatta förklaringen, hvilken förklaring akademien
dock uppenbarligen endast kan afgifva för sin del, såsom eventuell ägare
till en del af området och såsom närmaste vårdare af riksmuseets angelägenheter,
hvaremot staten såsom ägare till detta senare, dess tomt och
byggnader icke därigenom torde kunna åläggas någon förbindelse».
I riksmarskalksämbetets ''utlåtande den 26 september 1903 hade slutligen
lämnats utredning angående den ersättning, som borde tillkomma
nuvarande innehafvare af lägenheten Djurgårds-Frescati för den mark, som
blifvit ifrågasatt att afsöndras från nämnda lägenhet för att användas till
byggnadsplats för naturhistoriska riksmuseet m. m., i hvilket hänseende
utlåtandet innehöll följande:
14
Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 72.
»Lägenheten Djurgårds-Frescati, som sammanlagdt innehåller en areal
af 91 tunnland 7,7 kappland, uppläts genom nådig resolution den 27
augusti 1886 för Eders Kungi. Maj:ts regeringstid åt arfvingarna efter aflidne
förste arkiatern m. in. doktor E. af Edholm mot en årlig arrendeafgift
af 836 kronor, samt med skyldighet för lägenhetsinnehafvarne att,
om det upplåtna området eller någon del däraf framdeles skulle komma
att behöfvas för Kungl. Djurgårdens räkning eller för annat allmänt ändamål,
efter minst ett års uppsägning frånträda lägenheten eller del däraf.
Sistnämnda stadgande blef emellertid upphäfdt genom nådiga resolutionen
den 7 oktober 1896, hvarvid besittningshafvarne jämväl erhöllo rättighet
att upplåta vissa smärre platser inom lägenheten till byggnadstomter, dock
med skyldighet att för hvarje af dessa tomter, sedan anmälan om deras
begagnande blifvit gjord, utöfver den förut utgående årliga afgälden för
lägenheten i dess helhet, till djurgårdskassan betala särskilda årliga afgifter,
uppgående i medeltal till något öfver 100 kronor för hvarje, i öfverensstämmelse
med hvad under senare tider i allmänhet blifvit iakttaget, då
nya byggnadsföretag medgifvits på förut upplåtna lägenheter. Det område
af Djurgårds-Frescati, som nu är ifrågasatt att afstås till vetenskapsakademien,
utgör enligt den hittills preliminärt upprättade kartan nära 4V2
hektar eller omkring 9 tunnland, hvaraf 4 tunnland 12 kappland åker.
I sin till Kungl. Djurgårdens förvaltning ingifna, här bifogade skrift, hafva
lägenhetsinnehafvarne, för afstående af det ifrågavarande området, framställt
anspråk på ett årligt ersättningsbelopp af 1,900 kronor under den
återstående delen af besittningstiden; och hafva de till stöd för det sålunda
gjorda anspråket åberopat den beräkningsgrund, som följts vid ett den 9
mars 1897 med landtbruksstyrelsen upprättadt kontrakt, då ett till lägenheten
hörande område af 101 ar 70 kvadratmeter åt styrelsen utarrenderades
mot en årlig ersättning af 450 kronor.
»Det område, som nu är ifrågasatt att afstås till vetenskapsakademien,
ingår i den del af lägenheten, som besittningshafvarne utarrenderat till
särskild arrendator. Enligt det med denne upprättade kontraktet äro besittningshafvarne
förpliktade att godtgöra honom för mistadt jordområde
med 70 kronor per tunnland åker och 20 kronor per tunnland betesmark.
Det ersättningsbelopp, som besittningshafvarne sålunda skulle blifva skyldiga
att utgöra till arrendatorn, skulle enligt djurgårdsintendentens beräkning
uppgå till 400 kronor. Detta belopp, 400 kronor, tillika med den
af djurgardsintendenten till omkring 455 kronor beräknade tomtafgiften
till djurgårdskassan, eller tillsammans 855 kronor, komme således att afgå
från ofvannämnda 1,900 kronor, hvadan besittningshafvarnes behållna årliga
vinst af köpet skulle blifva omkring 1,045 kronor.
»Beträffande den ökade inkomst, som djurgårdskassan under ofvan
15
Kung!.. Maj ds Nåd. Proposition N:o 72.
anförda förhållanden skulle erhålla, har densamma af djurgårdsintendenten
beräknats på följande sätt:
ränta efter 4 % å köpeskillingen för området i fråga omkring 2,012 kronor
ofvannämnda tomtafgift från besittningshafvarne..................... 455 »
tillsammans 2,467 kronor.
Om därifrån afdrages det af besittningshafvarne fordrade ersättningsbeloppet,
1,900 kronor, hvilket, under förutsättning att det ifrågavarande området,
på sätt riksmarskalksämbetet underdånigst hemställt, kommer att inköpas
af vetenskapsakademien, borde årligen utbetalas af djurgårdskassan, sa återstår
ett belopp af 567 kronor, hvilket då utgör den ökade inkomst, som
under besittningstiden skulle komma djurgårdskassan till godo.
»Med afseende å hvad sålunda blifvit af vederbörande anfördt och
föreslaget får riksmarskalksämbetet underdånigst uttala, att riksmarskalksämbetet
för sin del icke har något att erinra mot att ersättningen till
innehafvarne af lägenheten bestämmes till 1,900 kronor om året under
den återstående delen af besittningstiden; och, därest Eders Kungl. Maj:t
skulle finna godt i nåder gilla hvad riksmarskalksämbetet underdånigst
hemställt rörande ersättning till Kungl. Djurgården för afstående af det
meranämnda området, torde djurgårdskassan böra tillförbindas att årligen
under besittningstiden utbetala ifrågavarande belopp, efter afdrag af ofvanberörda
tomtafgift, till innehafvarne af besittningsrätten till lägenheten
Djurgårds-Frescati.»
Beträffande ersättningen åt innehafvarne af berörda lägenhet hade
vetenskapsakademien förklarat, att, därest Kungl. Maj:t och Riksdagen
skulle finna, att den ifrågavarande djurgårdsmarken borde upplåtas utan
annan ersättning än den, som borde utgå till markens innehafvare, akademien
i likhet med riksmarskalksämbetet icke hade något att erinra mot
ersättningens bestämmande till ett belopp af 1,900 kronor årligen under
den tid, för hvilken den nuvarande upplåtelsen vore gällande.
På grund af nådig remiss hade riksmarskalksämbetet den 9 januari
1904 i ärendet afgifvit förnyadt underdånigt utlåtande (sid. 305—308)
och därvid anfört, bland annat:
Byggnadskommitterade hade förklarat, att de funnit det pris, som af
riksmarskalksämbetet fordrats för den ifrågavarande djurgårdsmarken,
väsentligt understiga prisen å öfriga områden, hvarom de haft att underhandla,
och att de alltså icke ansett sig befogade att emot beloppet framställa
någon anmärkning, men att kommitterade å andra sidan funne det
uppenbart, att akademien med tillfredsställelse skulle se, att priset å bygg
-
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.
uadsplats för riksmuseet än ytterligare kunde nedsättas därigenom att, såsom
i den nådiga remissen till riksmarskalksämbetet antyddes, den därför
erforderliga, staten tillhöriga marken lämnades utan annan ersättning än
den, som borde tillkomma de nuvarande besittningsbafvarne. Byggnadskommitterade
erkände visserligen det berättigade i de af riksmarskalksämbetet
gjorda uttalandena, men förklarade sig icke kunna inse, att förläggandet
af riksmuseet, akademien m. fl. institutioner till den föreslagna
platsen skulle kunna ådraga djurgårdskassan ökade utgifter, enär det försvårade
vägunderhåll, som af riksmarskalksämbetet och intendenten för
Djurgården framhållits såsom anledning därtill, icke skulle komma att
åligga djurgårdskassan. Den enda väg, som berördes af akademiens byggnadsplan^
eller vägstycket mellan Albano och Ålkistan, tillkomme det
nämligen Stockholms stad att underhålla; och om nya vägar öfver angränsande
områden skulle för de nya anläggningarnas behof komma att
i framtiden upptagas, så skulle, enligt kommitterades åsikt, kostnaden härför
ej komma att drabba djurgårdskassan utan de institutioner, för hvilkas
behof dessa vägar blifvit anlagda.
Med afseende å den nu berörda frågan om det försvårade vägunderhållet,
hvars betydelse riksmarskalksämbetet dock icke satte i främsta
rummet vid bedömandet af ifrågavarande fråga, ville riksmarskalksämbetet
anmärka, att hvad intendenten för Djurgården i detta afseende anfört,
naturligtvis icke kunde hafva afseende på det af kommitterade omnämnda
vägstycket, som det icke tillkomme djurgårdskassan att underhålla. Hans
uttalande torde, liksom hvad riksmarskalksämbetet i samma afseende yttrat,
åsyfta den i allmänhet ökade trafik på Djurgårdens vägar, som måste
blifva en följd däraf, att institutioner, som besöktes af allmänheten, i allt
större utsträckning förlädes till Djurgårdens område. Djurgården droges
ju därigenom i allt närmare förbindelse med hufvudstaden, och erfarenheten
hade visat, att allmänhetens besök såväl å de ifrågavarande platserna
själfva som å de dem omgifvande trakterna därigenom i väsentlig
mån ökades, och i samma mån ökades kostnaderna för djurgårdskassan
för underhållet af såväl vägarna som den öfriga marken i ordentligt och
prydligt skick, hvartill komme, äfvenledes såsom en följd af antydda förhållanden,
att Djurgården måste vid de mest frekventerade platserna förstärka
sin bevakningspersonal till förhindrande af skadegörelse och till
öfvervakande af gällande föreskrifters efterlefnad. De härmed förbundna
kostnaderna blefve naturligtvis en ökad utgift för djurgårdskassan, och
riksmarskalksämbetet kunde ej undgå att taga dessa omständigheter i betraktande
vid bedömandet af sådana frågor som den nu föreliggande. Men
ett vida viktigare skäl för riksmarskalksämbetet att framställa anspråk på
någon ersättning för afstående af mark å Djurgårdens område läge däri,
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.
17
att Djurgården eljest ginge förlustig all den inkomst, som Djurgården i
framtiden skulle kunna bereda sig af ifrågavarande mark, vare sig genom
dess upplåtande till enskilde mot arrende eller tomtafgift eller dess användande
för Djurgårdens egen räkning. Djurgårdskassans förnämsta inkomster
härflöte just från sådana markområden, som ägnade sig till uthyrning
såsom tomter, och att de här ifrågavarande ägoområdena i detta
afseende ägde ett synnerligen högt värde, torde vara uppenbart. Det skulle
sålunda innebära en mycket afsevärd förlust för dj urgårdskassan, om den
utan någon ersättning ginge miste om desamma.
Byggnadskommitterade hade också, såsom redan antydts, i sitt utlåtande
erkänt det befogade i hvad riksmarskalksämbetet framhållit om
angelägenheten af att djurgård skassan icke måtte beröfvas tillgångar, som
erfordrades för fyllande af dess uppgift att underhålla och försköna Djurgården.
Riksmarskalksämbetet ville i detta afseende åberopa hvad rjksmarskalksämbetet
anfört i sitt underdåniga utlåtande den 26 september 1903
och vågade på dessa grunder vidhålla sin då gjorda hemställan, att ersättning
för det till afstående ifrågasatta området måtte beredas dj urgårdskassan
med uppgifvet belopp.
I detta sammanhang ville riksmarskalksämbetet med några ord besvara
ett yttrande, som fällts af byggnadskommitterade i samband med
behandlande af väckt förslag, att riksmuseets etnografiska afdelning skulle
förläggas till annan plats än den för museets öfriga afdelningar föreslagna.
Byggnadskommitterade omnämnde nämligen, att afdelningens inspektörer
och föreståndare såsom lämplig plats för den etnografiska afdelningen föreslagit
den å Djurgården belägna tomten för Chr. Hammers (f. d. Byströms)
villa samt att riksmarskalken ställt i utsikt, att någon årlig afgift till
djurgårdskassan icke skulle ifrågakomma för det tilltänkta etnografiska
museet.
Med anledning häraf hade kommitterade yttrat: »i afseende å tomtpriset
har visserligen utsikt vunnits, att upplåtelsen från djurgårdskassans
sida skulle kunna meddelas kostnadsfritt — utan att dock därför annat
skäl anförts, än att platsen skulle användas för en statens samling, ett
skäl, som lika väl kunnat göras gällande beträffande det öfriga riksmuseets
byggnadsplats vid Frescati.» Oafsedt den ej oviktiga omständigheten, att
det, hvad etnografiska museet beträffade, icke vore fråga om afhändande
under äganderätt af något Djurgårdens område, utan endast om dess upplåtande
för begagnande tills vidare, förekomme, i afseende på den ifrågaställa
platsen för nämnda museum, ett särskild! förhållande, som gjorde,
att riksmarskalksämbetet måste betrakta frågan om dess upplåtande från
en skiljaktig synpunkt. Nämnda plats bildade nämligen bakgrunden för
Bill. till Riksd. Prot. W04. 1 Sami. 1 Afd. 48 Haft. 3
18
Kutig!,. Maj:ts Nåd. Proposition No 72.
den nyanordnade infarten till Djurgården, och det hade naturligtvis sin
stora betydelse för denna infarts utseende, om bakgrunden intoges af en
byggnad, som prydde sin plats och utgjorde en värdig afsilning däraf.
En monumental byggnad, sådan som ett statens museum kunde förväntas
blifva, skulle naturligtvis i eminent grad fylla detta ändamål; och det
vore af denna anledning, som riksmarskalken ansett sig i Djurgårdens
eget intresse och ur synpunkten af dess förskönande böra, i hvad på honom
berodde, underlätta planen om en sådan byggnads anläggande på nämnda
plats. Det vore således estetiska skäl, som härvidlag verkat bestämmande
och för hvilkas skull riksmarskalken förklarat sig villig att uppoffra en
ekonomisk fördel, en synpunkt, som ej ägde tillämpning i fråga om afstående
af mark på Djurgårds-Frescatis ägor.
Hvad i öfrigt anginge nu berörda fråga om upplåtande af plats å
Djurgården för ett blifvande etnografiskt museum, hade vetenskapsakademien
i sitt underdåniga utlåtande den 24 oktober 1903 endast hemställt,
att den etnografiska afdelningen måtte få ombildas till ett själfständigt
museum och vården däraf skiljas från akademiens förvaltning, utan att
för närvarande göra någon framställning angående platsen för detsamma;
och ansåge sig riksmarskalksämbetet sålunda sakna anledning att nu vidare
yttra sig rörande det i detta afseende framkomna förslag.
Kammarkollegium hade i sitt underdåniga utlåtande den 10 september
1903 (sid. 250—255) angående den rätt, hvarmed lägenheter å Djurgården
innehades, meddelat att, jämlikt protokoll, hållet i hofärenden den 4 december
1861, förekommit, hurusom ej mindre de år 1793 än de år 1845
tillförordnade kommitterade för reglering af de å Djurgården befintliga
lägenheter och de därför till djurgårdskassan ingående afgifter uttalat den
jämväl af Kungl. Maj:t sedermera under den 20 april 1846 i nåder gillade
och fastställda åsikt, att Djurgården såväl till natur och läge som ock till
följd däraf, att den blifvit underlagd Svea konungars egen hofhållning,
ostridigt vore bland de kronans omistliga tillhörigheter, som enligt äldre
stadganden och nu gällande regeringsform icke kunde bortgifvas till minskning
och afsaknad för en efterkommande konung, hvilka alltså, efter berörda
stadganden alltid ägde makt att återkalla de förläningar, som från
sagda Djurgård blifvit gjorda, och sätta sig i full besittning af denna sin
och kronans egendom, äfvensom att, med tillämpning häraf och då Rikets
Ständer uti deras under riksdagen åren 1809 och 1810 beslutade samt den
1 december sistnämnda år till Kungl. Maj:t aflåtna underdåniga skrifvelse
angående regleringen af Kungl. Maj:ts hof- och stallstat förordnat, att den
här vid hufvudstaden belägna Djurgård borde förblifva under Kungl. Maj:ts
19
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.
enskilda disposition, de af framfarne konungar af gunst och nåd åt enskilda
personer gjorda upplåtelser, å hvilka endast för den regerande
konungens tid meddelats nådig stadfästelse, vore till beståndet beroende af
hvarje ny konungs pröfning och godtfinnande jämväl för dess regeringstid.
Vidkommande hufvudfrågan hade kammarkollegium, som ansett sig ej
hafva att afgifva yttrande i afseende å lämpligheten af riksmuseets ifrågasatta
förflyttning, anfört, att för den händelse riksmuseets nuvarande fastighet
i kvarteret Grönlandet norra ej skulle anses böra för tillgodoseende af
något allmänt behof i statsverkets ägo bibehållas, kammarkollegium icke
heller för sin del hade något att erinra mot bifall till vetenskapsakademiens
förevarande framställning. Hvad härvid särskild! anginge djurgårdsdelen
af det till inköp föreslagna området, syntes upplåtelse för ändamålet
af denna mark böra efter inhämtande af Riksdagens samtycke ske emot
erläggande af bestämd löseskilling till djurgårdskassan, hvarigenom torde
kunna erhållas sådan rätt till marken, som med framställningen afsåges,
all enskild rätt dock oförkränkt.
Af det utlåtande, som öfverintendentsämbetet den 22 september 1903
(sid. 260—262) afgifvit, inhämtades, att ämbetet, som förmält sig på frågans
nuvarande ståndpunkt och i saknad af ritningar icke kunna verkställa
någon ingående ompröfning rörande storleken m. in. af de utrymmen,
som inom de afsedde nybyggnaderna för riksmuseets och akademiens behof
af vederbörande ansetts erforderliga, i hufvudsak anfört:
att den för de bägge kvarteren Grönlandet södra och norra med därå
uppförda byggnader antagna försäljningssumman icke syntes vara för högt
beräknad;
att de för nybyggnaderna föreslagna tomterna vore med hänsyn till
dessa byggnaders angifna storlek och utvidgningsmöjlighet fullt tillräckliga
samt att dessa tomter vore särdeles vackert belägna och byggnadsgrunden
fördelaktig;
att mot de genom förda underhandlingar fastställda prisen å olika
delar af tomterna icke funnes anledning till erinran; samt
att icke heller mot de approximativa kostnadsberäkningarna, såvida
de för närvarande kunde bedömas, förefunnes skäl till anmärkning.
Chefen för Sveriges geologiska undersökning hade i sitt i frågan den
16 september 1903 afgifna underdåniga utlåtande (sid. 263—267), efter
framställning af undersökningens lokalbehof för närvarande och för framtiden,
anfört: att en närmare anslutning mellan undersökningens museum
och riksmuseets mineralogiska och paleontologiska afdelningar otvifvelaktigt
20
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.
skulle leda till ömsesidig fromma och i vissa fall äfven till förenklingar;
att den nuvarande bristen på en geologisk afdelning inom riksmuseum
genom anslutningen åt'' undersökningens museum skulle blifva väsentligen
af hjälpt; samt att en lokal anslutning mellan de båda museerna skulle
möjliggöra äfven en administrativ anslutning, i händelse en sådan befunnes
önskvärd och lämplig, sedan en af chefen tilltänkt reduktion af den geologiska
undersökningens personal i framtiden kommit till stånd. Den enda
invändning, som från undersökningens sida syntes kunna göras mot en
blifvande förflyttning af dess lokaler till den ifrågasatta platsen utom
staden, eller olägenheterna af det aflägsna läget för institutionens tjänstemän
och den besökande allmänheten, hade bemälde chef, under hänvisning
till stadens ständigt pågående utvidgning i förening med kommunikationernas
alltjämt tilltagande förbättring, förklarat sig anse inom kort
komma att förlora sin betydelse. På grund af hvad sålunda anförts hade
chefen för Sveriges geologiska undersökning förordat det af akademien
väckta byggnadsförslaget, i hvad det berörde nämnda undersökning, och
anhållit om nådigt bifall till detsamma.
Vid vetenskapsakademiens underdåniga skrifvelse den 24 oktober 1903
funnos jämväl fogade två skrivelser från föreståndaren för statens meteorologiska
centralanstalt samt från den etnografiska afdelningens inspektörer
och föreståndare angående dessa institutioners byggnadsbehof in. m. (sid.
268—278). Härom anfördes i det af akademien godkända yttrandet af
hennes byggnadskommitterade följande:
»Byggnadskommitterade hafva vidare anmodats afgifva yttrande angående
till akademien inkomna förslag i fråga om två densamma underlydande
institutioner, rörande hvilkas byggnadsbehof akademien förut icke
varit i tillfälle att åvägabringa fullständig utredning.
»Föreståndaren för meteorologiska centralanstalten har enligt uppdrag
af akademiens sekreterare i skrifvelse af den 5 september 1903 närmare
redogjort för nämnda anstalts utrymmesbehof samt förklarat, att hans åsikt
därom, att anstalten borde hafva ett centralt läge, alltmera stadgats. Sedan
han anfört skäl, bland annat det synnerligen höga hyresbeloppet, hvarför
han ansett, att en passande lokal svårligen torde kunna erhållas i någon
enskild egendom inom de stadsdelar, där anstalten helst borde vara belägen,
har han tagit i betraktande, huruvida lokal kunde beredas i någon statens
fastighet eller i en sådan, som vore med något statens intresse förbunden.
Bland sådana har han funnit den lämpligaste vara det intill centraltelegrafstationen
gränsande huset n:r 8 vid Slottsbacken, tillhörigt telegrafverkets
oensionsinrättning; men då upplysning vunnits, att lokal därstädes icke
21
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.
kan, åtminstone ej för någon liVngre tid, erhållas, har såsom därnäst lämpliga
för anstaltens inhysande omförmälts, i här nämnd ordning, Arlprinsens
palats vid Gustaf Adolfs torg, gamla posthuset vid Rödbodtorget och någon
statens fastighet å Riddarholmen. Då föreståndaren emellertid förmält sig
sakna kännedom om, huruvida lokal för anstalten skulle kunna i här sagda
eller möjligen andra statens fastigheter upplåtas, har han för närvarande
icke ansett sig kunna framställa något bestämdt förslag angående anstaltens
förläggning.
»Af liknande anledning äro icke heller koinmitterade i stånd att i
frågan närmare yttra sig. Uti dispositionen af statens fastigheter inom
Stockholm torde under den närmare framtiden förestå betydande förändringar,
hvarom dock, såvidt kommitterade hafva sig bekant, inga bestämmelser
ännu äro träffade. Tidpunkten torde således nu ej vara inne
att framlägga något bestämdt förslag om lokal för den meteorologiska
centralanstalten. Då en förflyttning af densamma från den nuvarande,
helt visst högst ofördelaktiga lägenheten dock icke kan blifva absolut nödvändig
förrän i sammanhang med ett fullständigt utrymmande af kvarteret
Grönlandet norra efter en eventuell försäljning af detsamma, så kommer
dessförinnan antagligen tillfälle att yppa sig att för anstalten bereda ny
och lämplig lokal i öfverensstämmelse med de önskningsmål, som af dess
föreståndare nu och tillförene blifvit framställda. Vid sådant förhållande
anse kommitterade, att akademien för närvarande ej kan i frågan vidtaga
annan åtgärd än att hos Kungl. Maj:t i underdånighet anhålla, att anstaltens
behof af förbättrad och lämpligt belägen lokal måtte tagas i nådigt
öfvervägande vid i framtiden möjligen ifrågakommande förändrad disposition
af statens fastigheter inom Stockholm.
»Angående riksmuseets etnografiska afdelning beslöt akademien vid
sitt sammanträde den 18 april 1903:
att uppdraga åt intendenten och inspektörerna för nämnda afdelning
att verkställa utredning angående beredande af lämplig lokal för afdelningen
samt angående byggnadsplats för densamma, och att, för den händelse
att denna utredning komine att leda därhän, att afdelningen syntes
böra förläggas till annan plats än den för museets öfriga afdelningar föreslagna,
förnya sitt senast den 13 januari 1897 gjorda uttalande, att vården
om de etnografiska samlingarna borde skiljas från akademiens förvaltning.
»Till åtlydnad af sålunda gifvet uppdrag hade afdelningens inspektörer
och föreståndare den 22 augusti inkommit med utredning och förslag,
hvaraf inhämtats: att inspektörerna till alla delar instämt i föreståndarens
förut uttalade betänkligheter mot afdelningens förläggande till
Frescati; att efter det flera olika platser tagits i öfvervägande, ingen funnits
22
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.
så i alla afseenden motsvara afdelningens behof som den å Kungl. Djurgården
belägna s. k. Hammers (f. d. Byströms) villa; att arealen af denna
tomt, utgörande 10,680 kvin., lämnade fullt tillräckligt utrymme ej blott
för nuvarande behof, utan äfven för i framtiden ifrågakommande tillbyggnader;
att det fria läget, omgifningarnas beskaffenhet m. m. vore synnerligen
fördelaktiga för en museibyggnad; samt att närbelägenheten till nordiska
museet, Skansen och en ifrågasatt plats äfven för en nybyggnad för
statens historiska museum skulle bereda tillfälle till en samverkan med
dessa närbesläktade institutioner, hvilken såväl för forskaren som för den
bildningssökande allmänheten skulle vara af särdeles stor betydelse.
»Rörande frågans ekonomiska sida hade inspektörerna och föreståndaren,
hvilka förklarat sig anse inledandet af direkta underhandlingar om afstående
af gällande dispositionsrätt till platsen för närvarande mindre lämpligt,
endast meddelat, att utsikterna för platsens förvärf vore så gynnsamma
som möjligt, hvarjämte de efter samråd med akademiens arkitekt ansett,
att själfva byggnadskostnaden, utan reduktion af byggnadens storlek, kunde
nedbringas från af kommitterade beräknade 422,400 kronor till 387,000
kronor.
»Då emellertid akademien, efter byggnadskommitterades och förvaltningsutskottets
hörande, icke fann, att den förebragta utredningen vore
sådan, att akademien på grund af densamma kunde, såsom inspektörerna
och^ föreståndaren föreslagit, hos Kungl. Maj:t hemställa om afdelningens
förläggande till den ifrågasatta platsen, hafva nämnda inspektörer och
föreståndare i ett nytt infordradt utlåtande af den 10 oktober 1903 meddelat,
dels beträffande den årliga afgift, som för tomten skulle erläggas
till djurgårdskassan, att hans excellens riksmarskalken förklarat att, såvidt
på honom berodde, någon sådan afgift icke skulle för det etnografiska
museet ifrågakomma, dels angående ersättningen till den nuvarande innehafvaren,
att rätt till sådan ersättning vid besittningstidens utgång endast
gällde den byggnad, som å tomten vore uppförd, att en blifvande museibyggnad
borde anläggas å tomtens nu obebyggda del, att vid besittningstidens
slut ett statens museum enligt riksmarskalkens förklaring borde
hafva företrädesrätt till platsen framför någon enskild person, samt att
sålunda platsen borde kunna erhållas till ett pris icke öfverstigande den
etnografiska afdelningens af byggnadskommitterade beräknade andel i
tomten vid Frescati. På grund häraf hafva inspektörerna och föreståndaren
ansett, att utsikt förefunnes, att den ifrågavarande byggnadsplatsen
skulle kunna erhållas på billiga villkor, samt, då ingen vidare utredning
för närvarande vore möjlig, förnyat sin hemställan, att akademien måtte
hos Kungl. Maj:t i underdånighet föreslå, att den etnografiska afdelningen
23
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 72.
af riksmuseet måtte förläggas på det nu åt herr Chr. Hammel’ upplåtna
området å Kungl. Djurgården, kalladt Byströms villa, och att nödiga åtgärder
för förverkligandet af denna plan måtte vidtagas.
»Efter öfvervägande af hvad som sålunda i ärendet förekommit hafva
kommitterade ansett sig kunna för sin del förklara, att ingen anmärkning
mot den föreslagna tomten såsom byggnadsplats för ett etnografiskt museum
synes kunna göras, såvida densamma kan erhållas på antagliga villkor.
Angående den härvid så högst väsentliga kostnadsfrågan har dock ingen
tillfyllestgörande utredning blifvit åstadkommen, och kommitterade vilja
genast från början medgifva, att enligt deras förmening en sådan icke
heller kunnat för närvarande åvägabringas. Endast i afseende a byggnadskostnaden
har en bestämd summa blifvit uppgifven, och att denna blifvit
satt lägre än föregående beräkning, har enligt arkitektens utlåtande grundats
på två skäl. Dels har tillägget för murai’, trappor m. in. ansetts kunna
minskas från x/3 af den nyttiga arean till 1/4, hvarigenom byggnadens
kubikmassa kunnat nedbringas från 19,200 in * till 18,000 m3, dels har, på
grund af att den inre utstyrseln skulle blifva ytterst enkel, priset per
kubikmeter antagits kunna sänkas från kronor 22,50 till kronor 21,50. I
förra afseende! tro sig kommitterade kunna vitsorda reduktionens befogenhet,
hvaremot de sakna kompetens att yttra sig angående det senare, lilllägget
af Y3 hade grundats på lokalernas dimensioner inom Museum fur
Naturkunde i Berlin, men enligt kommitterade sedermera tillhandakomna
närmare upplysningar hafva trappor, korridorer m. m. i detta museum
anlagts i en skala, som icke kan eller bör förekomma i en museibyggnad
utförd efter moderna och numera såsom riktiga allmänt ansedda principer.
En motsvarande reduktion kommer alltså med full säkerhet att kunna tilllämpas
vid utförandet af en nybyggnad för riksmuseets öfriga afdelningar,
och att därvid endast en ytterst enkel såväl inre som yttre utstyrsel skall
åvägabringas, hafva kommitterade alltid ansett såsom själftallet. Da det
emellertid är fråga om approximativa beräkningar, hafva kommitterade för
sin del icke ansett tillrådligt att göra ett kostnadsförslag mera lockande
genom reduktioner, hvilka vid uppgörandet af ett definitivt förslag möjligen
skola befinnas motvägda af andra oförutsedda utgifter.
»I afseende å tomtpriset har visserligen utsikt vunnits, att upplåtelsen
från djurgårdskassans sida skulle kunna meddelas kostnadsfritt utan
att dock därför annat skäl anförts, än att platsen skulle användas för en
statens samling, ett skäl, som lika väl kunnat göras gällande beträffande
det öfriga riksmuseets byggnadsplats vid Frescati — men beträffande ersättningen
till nuvarande tomtinnehafvaren har man måst åtnöja sig med
mera ovissa antaganden. Vid sådant förhållande kunna kommitterade
24
Kun yl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.
icke tillstyrka akademien att ingå till Kungl. Maj:t med bestämdt förslag
om den etnografiska afdelningens förläggande till Byströms villa och om
vidtagande af därför nödiga åtgärder.
»Kommitterade hafva emellertid förut såsom sin mening uttalat, att
från akademiens sida intet hinder borde uppställas mot hvad den etnografiska
afdelningens närmaste målsmän angående densammas förläggning
ansåge nyttigast. Beaktansvärda skäl synas också nu vara framlagda för
valet af den Byströmska villans tomt såsom byggnadsplats för ett etnografiskt
museum, och kommitterade hafva därvid särskildt fäst sig vid de
påpekade fördelarna af denna tomts närbelägenhet till besläktade institutioner,
såsom nordiska museet, Skansen och eventuellt statens historiska
museum. Härigenom torde det förhållande hafva inträdt, hvars möjlighet
akademien förutsatte i 4:e punkten af sitt beslut den 16 april 1903, eller
att den då föreskrifna utredningen skulle leda därhän, att den etnografiska
afdelningen syntes böra förläggas till annan plats än den för riksmuseets
öfriga afdelningar af akademien föreslagna. Men om akademien delar
denna uppfattning, så inträder också förutsättningen för akademiens samtidigt
fattade beslut att förnya sitt senast den 13 januari 1897 gjorda
uttalande, att vården om de etnografiska samlingarna bör skiljas från
akademiens förvaltning.
»Akademien har uttalat sig i öfverensstämmelse härmed vid upprepade
tillfällen, nämligen 1871, 1891, 1896, 1897 och senast i sammanhang med
den underdåniga skrifvelsen af den 18 april 1903; skälen härför äro utförligt
framlagda i kommitterades föregående betänkande, och mot deras
bemötande af hvad afdelningens intendent i motsatt riktning yttrat har
nu ingen som helst vederläggning blifvit åvägabragt. Tvärtom hafva inspektörerna
och intendenten gifvit akademiens och kommitterades uppfattning
ett kraftigt stöd, då de, utan att yttra något om det etnografiska
museets frändskap med de naturhistoriska samlingarna, framhållit fördelarna
af dess lokalanslutning till andra museer, hvilka icke stå under
akademiens förvaltning. Ännu ett viktigt skäl torde tala för en skilsmässa
mellan de etnografiska och naturhistoriska samlingarna särskildt i
närvarande tidpunkt. Om akademiens och riksmuseets byggnadsplaner i
öfrigt varda af Kungl. Maj:t och Riksdagen godkända, så kommer akademien
för dessa planers vidare utveckling och realiserande att få sig ålagdt
ett särdeles maktpåliggande, i hög grad tid och arbete kräfvande uppdrag,
och om hon samtidigt skulle hafva att verkställa utredningar, bedrifva
underhandlingar, uppgöra och granska byggnadsförslag för ett museum,
hvars uppgift hon flera gånger förklarat vara för sig främmande och
hvars lokal skulle vara långt skild från den, där hennes öfriga och hufvud
-
25
Kung!. Majds Nåd. Proposition N:o 72.
sakliga anläggningar skulle komma till utförande, sä frukta kommitterade,
att akademien komme att stå inför en uppgift, som hon svårligen torde
kunna med tillgängliga krafter på ett tillfredsställande sätt lösa. Äfven
af denna anledning torde det etnografiska museet böra ställas under en
af akademien oberoende förvaltning. Kommitterade få alltså för sin del
förorda, att akademien ville underställa sitt i detta syfte fattade beslut
Kungl. Maj:ts nådiga ompröfning.
»Om, vare sig Kungl. Maj:t skulle finna för godt att härtill lämna
sitt bifall eller icke, det etnografiska museet befinnes böra förläggas till
annan plats än den för riksmuseet i öfrigt nu föreslagna, så uppställer sig
den frågan, huruvida icke det till förvärf ifrågasatta området vid Frescati
skulle kunna inskränkas och i följd däraf kostnaderna för detta förvärf
kunna minskas. Akademien har med afseende härå i sin underdåniga
skrifvelse redan yttrat, att för beredande af möjlighet att tillmötesgå alla
förekommande byggnadsbehof och för att hindra andra främmande byggnaders
uppförande i riksmuseets omedelbara närhet, i hvarje fall hela
den föreslagna byggnadsplatsen bör för statsverkets räkning förvärfvas.
Kommitterade, hvilka till fullo dela denna uppfattning, få till belysning
häraf ytterligare anföra följande.
»Det läge, som på det provisoriska förslaget till byggnadsplatsens
användning gifvits åt riksmuseets hufvudbyggnad, kan med visshet ej
komma att undergå någon väsentlig förändring. En inskränkning af området
mot väster, norr eller öster kan följaktligen icke ifrågasättas. Områdets
södra del åter, som kommitterade preliminärt afsett, bland annat,
för det etnografiska museet, skulle man kunna tänka sig blifva öfverflödig,
om detta museum där ej komme till stånd. Den afsedda platsen för detta
museum ligger emellertid hufvudsakligen på mark, som för närvarande
äges af Bergianska stiftelsen, och kommitterade hafva sig bekant, att denna
stiftelses näiunaste målsmän icke anse sig kunna medgifva en försäljning
af området öster om landsvägen annat än i dess helhet. En afsöndring
af någon del af denna mark torde alltså icke kunna ifrågakomma. Huruvida
riksmarskalksämbetet skulle vilja medgifva uteslutning från det ifrågasatta
tomtförvärfvet af någon del af Djurgårdsmarken närmast intill områdets
södra gräns är för kommitterade obekant, men torde knappast
kunna antagas, åtminstone ej under den förutsättningen att det blifvande
nobelinstitutet kommer att förläggas så, som å kartan linnes utmärkt. Att
mellan institutets och riksmuseets områden skulle inkilas en tomt i enskild
ägo, vore ej heller för någotdera fördelaktigt. Då härtill kommer, att det
belopp af i rundt tal 24,000 kronor, hvartill kommitterade beräknat det
etnografiska museets andel i tomtpriset, icke torde för frågan i dess helhet
Bih. till Rilcsd. Prot. 1904. 1 Sami. 1 Afcl. 48 Haft. 4
26
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.
vara af någon väsentligare betydelse, och då, så länge det etnografiska
museets förläggning ännu icke blifvit definitivt afgjord, försiktigheten torde
bjuda att ej afstå från en tomt, där detta museum åtminstone kan få sin
plats, så synas dessa omständigheter, i förening med hvad akademien i
samma syfte anfört, utgöra tillräcklig anledning, hvarför ej den etnografiska
museibyggnadsfrågan bör föranleda någon förändring i det af akademien
föreslagna tomtförvärfvet.»
Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien, som genom nådig remiss
fått sig anbefalldt att inkomma med underdånigt utlåtande i ärendet, såvidt
det^ rörde naturhistoriska riksmuseets etnografiska afdelning, hade i dylikt
utlutande den 12 januari 1904 (sid. 311) anfört, att akademien ansåge den
af inspektörerna för denna afdelning och af dennas intendent föreslagna
platsen pa Djurgarden vara särdeles lämplig, men att, därest frågan om
plats för afdelningen ansåges böra för närvarande lämnas öppen, akademien
funne denna, omständighet ej behöfva utgöra hinder för det ifrågasatta
inköpet af tomt vid Frescati, enär vetenskapsakademien förklarat, att
denna tomt borde för riksmuseets räkning förvärfvas, vare sig den etnografiska
afdelningen blefve dit förlagd eller icke.
Justitiekanslersämbetet hade i sitt utlåtande den 30 juni 1903 (sid.
256—259) ansett sig hafva att afgifva yttrande endast beträffande den
till Bergianska stiftelsen hörande del af det område, som af vetenskapsakademien
ifrågasatts till inköp för de i akademiens underdåniga skrifvelse
den 18 april 1903 angifva ändamål. Härom anfördes i utlåtandet följande:
»Angående denna stiftelse har justitiekanslersämbetet inhämtat:
att professorn Peter Jonas Bergius genom testamente den 20 december
1784 till vetenskapsakademien gifvit och med Tull äganderätt’ upplåtit
egendomen Bergiilund vid Karlbergsallén i Stockholm jämte åtskilliga
samlingar och inventarier samt ett belopp af 8,333 riksdaler 33 öre riksmynt
i penningar med villkor, bland andra: att jorden vid egendomen endast
skulle användas till allt det, som till trädgårdsskötseln hörde; att en
skola för hortikultur vid egendomen skulle inrättas och för detta ändamål
anställas en lärare, professor, hvilken borde bo på Bergiilund och hafva
nät maste uppsikten öfver hela stiftelsen; att det, som till nödiga reparationer
och, om tillgångarna så medgåfve, till nya tillbyggnader och bibliotekets
tillökande äfvensom till professorns, trädgårdsmästares och drängars
löner kunde fordras åtgå, skulle bestridas dels med trädgårdens afkastning
och dels med räntan af donationskapitalet; att akademien, som ägde tillsätta
professor, borde hålla noga tillsyn och sträng hand öfver att ända
-
27
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.
målet med testamentet vunnes, hvilket förnämligast bestode däri, att Bergiilund
skulle blitva en skola för hortikulturen i riket och att i synnerhet
det botaniska studiet genom inrättningen vunne eu årlig tillväxt; samt
slutligen att hvarken närmare eller fjärmare släktingar till testamentsgifvaren
ägde att någonsin å testamentet göra åtal, då akademien uppfyllde
de villkor, som testamentet föreskrefve, men att i händelse den
testamentarisk a dispositionen af akademien vanvårdades, så skulle testamentet
förfalla i allt det, som rörde akademien, och arfvingarna äga frihet
att reklamera den rätt, som Sveriges lag i denna händelse dem tilläde;
att Eders Kungi. Maj:t, på akademiens underdåniga framställning,
genom nådigt bref den 28 juli 1882 gifvit akademien tillstånd att afyttra
egendomen Bergiilund med förbindelse för akademien att i dess ställe åt
stiftelsen anskaffa annan, till godhet och storlek fullt motsvarande samt
för ändamålet tjänlig egendom, som af Eders Kung! Maj:t godkändes;
att, sedan akademien i anledning af nyssberörda nådiga bref försålt
egendomen Bergiilund för en million kronor, Eders Kung! Maj:t genom
nådigt bref den 3 september 1885 — jämte det Eders Kungl. Maj:t gillat
Riksdagens beslut att för 230,000 kronor och villkor i öfrigt till akademien
försälja den under Haga lustslott lydande egendomen Frescati jämte
därtill hörande lägenheten Gustafsborg — på akademiens underdåniga
hemställan dels godkänt sistnämnda fastigheter att sättas i stället för egendomen
Bergiilund till uppfyllande af ifrågavarande testamente, dels ock,
enär egendomen Frescati med Gustafsborg innehölle en vida större areal,
än som lämpligen kunde och borde användas för det i testamentet närmast
afsedda syftet, samt testamentsgifvarens hufvudafsikt bäst uppfylldes,
om, jämte en trädgård för undervisning i trädskole- och köksväxtodling,
inrättades en vetenskaplig botanisk trädgård med ett tillhörande större
orangeri, hvarest undervisning i den högre hortikulturen kunde meddelas,
bemyndigat akademien att i främsta rummet använda den ifrågavarande
Överskjutande delen af egendomen Frescati med Gustafsborg till anordnande
af en sådan vetenskaplig inrättning, hvarförutom Eders Kungl. Maj:t
medgifvit, att, sedan alla utgifter härför och för andra uppgifna ändamål
blifvit bestridda, hvad därefter af köpeskillingen för Bergiilund till äfventyrs
återstode Unge bilda en den Bergianska stiftelsen tillhörig särskild
fond, hvars ränteatkastning endast skulle användas för stiftelsens verksamhet
och fromma;
samt att akademien den 26 mars 1888 erhållit lagfart å egendomen
Frescati med därtill hörande lägenheten Gustafsborg.
»Enligt hvad af de remitterade handlingarna framgår, disponeras ifrågavarande
till Bergianska stiftelsen hörande område, hvilket akademien nu
28
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.
begärt att få försälja, för närvarande icke för stiftelsens behof, utan är
upplåtet på arrende åt enskild person för tiden intill den 14 mars 1905;
och enligt förklaring af nuvarande Bergianske professorn är området för
stiftelsen obehöfligt och kan ej heller i framtiden komma till användning
för densamma, enär stiftelsens noga beräknade tillgångar ej medgifva utsträckning
af den botaniska trädgården öfver ett större område än det,
som för närvarande därtill är upplåtet. På grund häraf och enär enligt
justitiekanslersämbetet lämnad upplysning egendomen Frescati med Gustafsborg,
frånsedt ifrågavarande område, innehar större areal än den fastighet,
som genom förenämnda testamente blifvit af professor Bergius upplåten,
samt anmärkning ej synes kunna framställas mot det vederlag, hvarför
området i fråga skulle till förevarande ändamål upplåtas, eller 140,418
kronor, däraf 96,758 kronor för den del af området, 43,981 kvadratmeter,
som skulle användas till uppförande af ny byggnad för naturhistoriska
riksmuseet, och 43,660 kronor för den del, 14,665 kvadratmeter, som afsetts
till byggnadsplats för akademiens eget behof af sessionsrum, förvaltningslokaler
m. m. samt bibliotek, får justitiekanslersämbetet anföra, att
ämbetet icke har något att erinra mot den underdåniga ansökningen, i
hvad den afser tillstånd till upplåtelse af ifrågavarande område till de i
ansökningen omförmäld a ändamål, likasom ej heller mot det af akademien
föreslagna sättet för användning af det vederlag, som för upplåtelserna
skulle lämnas.
»Då emellertid akademien och icke Bergianska stiftelsen, hvilken icke
lärer kunna anses såsom en själfständig rättspersonlighet, äger Frescati
jämte Gustafsborg, kan den föreslagna försäljningen, i hvad den rörer det
område, som skulle upplåtas till akademiens eget behof, icke ifrågakomma,
i följd hvaraf Eders Kungl. Maj:t synes böra allenast på det sätt bifalla
den underdåniga ansökningen härutinnan, att akademien berättigas att på
de af akademien föreslagna villkor för framtiden oinskränkt och således
utan hänsyn till de för Bergianska stiftelsen gällande föreskrifter disponera
berörda område.»
Vetenskapsakademien, som ansåg, att ett förvärf, sådant som justitiekanslersämbetet
ifrågasatt, icke kunde vara för akademien fördelaktigt eller
ens antagligt, hade i sin underdåniga skrifvelse den 24 oktober 1903 anhållit,
att Kungl. Maj:t med afseende på den af justitiekanslersämbetet
gjorda anmärkningen täcktes medgifva, att det ifrågasatta egendomsförvärfvet
från Bergianska stiftelsen måtte anordnas så, att akademien kunde
erhålla full äganderätt till den mark, som hon afsett till nybyggnader för
sitt eget behof af samlingsrum, förvaltningslokaler, bibliotek m. m.
29
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 72.
Justitiekanslersämbetet, som anbefallts att i ärendet ånyo afgifva underdånigt
utlåtande, hade i skrifvelse den 30 december 1903 (sid. 309 och 310)
anfört: På grund af professorn Peter Jonas Bergii testamente den 20
december 1784 och Kungl. Maj:ts nådiga bref den 3 september 1885 innehade
vetenskapsakademien redan nu sin förenämnda fasta egendom Bergiilund
med full äganderätt, ehuru akademiens dispositionsrätt till densamma
vore inskränkt därhän, att egendomen finge användas endast för Bergianska
stiftelsens ändamål. Justitiekanslersämbetets underdåniga hemställan i utlåtandet
den 30 juni 1903 ginge ut därpå, att det skulle .medgifvas akademien
att oinskränkt och utan hänsyn till de för Bergianska stiftelsen
gällande föreskrifter disponera det ifrågavarande området. Om denna hemställan
bifölles, erhölle akademien således, jämte den fulla äganderätten,
äfven oinskränkt dispositionsrätt till området. Med bättre rätt kunde detta
omöjligen besittas. En annan fråga vore, på hvad sätt akademien skulle
erhålla området afskildt från det område af Bergiilund, hvartill akademiens
dispositionsrätt fortfarande skulle vara inskränkt till användning för Bergianska
stiftelsens ändamål. Ehuru denna fråga icke i föreliggande ärende
torde blifva föremål för Kungl. Maj:ts pröfning, ville justitiekanslersämbetet
dock, med anledning af hvad akademiens ombudsman i utlåtande
till akademiens byggnadskommitté anfört, i underdånighet erinra, att ett
dylikt afskiljande kunde tänkas ske på olika sätt, nämligen enligt de särskilda
föreskrifterna i gällande lagstiftning för tomtstyckning, hemmansklyfning,
ägostyckning eller jordafsöndring. Då egendomen Bergiilund
vore belägen utom den fastställda stadsplanen, torde emellertid för närvarande
tomtstyckning icke kunna ifrågakomma; och icke heller hemmansklyfning
eller ägostyckning, enär dessa rättsinstitut icke torde vara tilllämpliga
på jord af den natur, Bergiilund hade. Däremot syntes hinder ej
möta för områdets afskiljande i enlighet med reglerna för jordafsöndring.
Det vore visserligen sant, att på grund af den lydelse, lagen om jordafsöndring
den 27 juni 1896, utan afseende å en i högsta domstolen gjord
erinran, erhållit, försäljning af området måste ske, för att jordafsöndring
skulle kunna med laga verkan komma till stånd, och att följaktligen jämväl
ett återköp måste äga rum för ernående af det utaf akademien åsyftade
ändamål; men om akademien, i enlighet med justitiekanslersämbetets
hemställan, till området i fråga erhölle, jämte den fulla äganderätten,, äfven
oinskränkt dispositionsrätt, vore akademien oförhindrad att med ifrågavarande
område vidtaga hvilka åtgärder den behagade, och således äfven
att sälja och återköpa detsamma.
30
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.
Efter att hafva redogjort för handlingarnas innehåll yttrade föredragande
departementschefen:
»Alltför länge har den ofta afhandlade frågan om beredande af
lämpliga lokaler åt naturhistoriska riksmuseet fått vänta på sin lösning,
för att man icke skulle med glädje hälsa det förslag, som nu utan någon
väsentlig anmärkning från sakkunnigt håll underställts Eders Kungl. Majas
pröfning. Detta förslag är äfven enligt min uppfattning så tillfredsställande,
att man, när hänsyn tages till alla å denna maktpåliggande
fråga inverkande omständigheter, svårligen kan vänta att uppnå det eftersträfvade
malet pa ett bättre sätt, än förslaget i det stora hela afser.
Beträffande den begärda upplåtelsen af mark från Djurgården, vill jag
erinra, hurusom år 1884, då Eders Kungl. Maj:t i nådig proposition (n:o 23)
föreslog Riksdagen att medgifva upplåtelse åt Stockholms stad af äganderätten
till viss under Djurgården lydande mark mot lösen till djurgårdskassan,
Riksdagen enligt skrifvelse den 9 april 1884 (n:o 22) medgaf upplåtelse
åt staden af äganderätten till marken i fråga, men bestämde, att
lösen därför skulle ingå till statskontoret för att därstädes förvaltas såsom
särskild fond, hvilkens årliga ränta skulle öfverlämnas till djurgårdskassan
att för kassans ändamål användas. Enligt kapitalkonto till rikshufvudboken
för år 1902 utgjorde berörda under statskontorets förvaltning stående
fond, benämnd djurgårdsfonden, vid 1902 års slut 572,371 kronor
32 öre, sedan under året till djurgårdskassan utgifvits 22,632 kronor 21 öre.
Med afseende å hvad riksmarskalksämbetet i föreliggande ärende yttrat,
torde för den mark, som nu af vetenskapsakademien ifrågasatts att af
lägenheten Djurgårds-Frescati upplåtas till område för naturhistoriska riksmuseet,
ersättning böra lämnas med det af riksmarskalksämbetet därför
begärda belopp, hvilket synes böra tilläggas den under statskontorets förvaltning
stående djurgårdsfonden med rätt för djurgårdskassan att å
beloppet uppbära årlig ränta. Med denna modifikation biträder jag
vetenskapsakademiens åsikt, att det till plats för akademiens och riksmuseets
byggnader afsedda område bör därtill förvärfvas på det sätt
och under de villkor akademien föreslagit, dock hvad angår den Bergianska
stiftelsen nu tillhörande mark, som skulle upplåtas till akademiens
eget behof, med iakttagande af hvad justitiekanslersämbetet därom
yttrat. Likaså anser jag tillstånd nu böra utverkas ej mindre till försäljning
af kvarteret Grönlandet södra och den staten tillhöriga delen af
kvarteret Grönlandet norra samt statens byggnader inom dessa kvarter,
än äfven till användande af erforderligt belopp af den besparade hyresinkomsten
från egendomen i kvarteret Grönlandet södra till inlösen från
Bergianska stiftelsen af det för naturhistoriska riksmuseet afsedda område
31
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.
och till ersättning för upplåtelsen af förenämnda mark å DjurgårdsFrescati.
Däremot synes det ej vara skäl att, innan nödiga ritningar
och kostnadsberäkningar blifvit uppgjorda för de statens byggnader, som
äro afsedda att förläggas på den föreslagna platsen vid Frescati, anvisa
medel till uppförande af sådana byggnader, utan torde det för närvarande
vara tillräckligt att bestämma, att de för statens egendom i kvarteren
Grönlandet norra och södra inflytande försäljningsmedlen skola sammanföras
med besparade hyresinkomsten från egendomen i kvarteret Grönlandet
södra till en byggnadsfond för naturhistoriska riksmuseet att tills
vidare af vetenskapsakademien förvaltas enligt de för hyresmedelsfonden
gällande föreskrifter.
»På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer jag, det Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att medgifva:
att kvarteret Grönlandet södra i Stockholm jämte den staten tillhöriga
delen af kvarteret Grönlandet norra äfvensom statens byggnader inom
dessa kvarter må i den ordning, Eders Kungl. Maj:t pröfvar lämpligt bestämma,
försäljas och härför inflytande försäljningsmedel sammanslås med
besparade hyresinkomsten från egendomen i förstnämnda kvarter till en
byggnadsfond för naturhistoriska riksmuseet att tills vidare af vetenskapsakademien
förvaltas enligt; de för hyresmedelsfonden gällande föreskrifter;
att till område för naturhistoriska riksmuseet må under äganderätt
upplåtas den till lägenheten Djurgårds-Frescati hörande del af den utaf
vetenskapsakademien därtill föreslagna, å den i ärendet åberopade karta
med bokstäfverna B, C, z, z1, y, G, D, E, B betecknade mark mot ersättning
till den under statskontorets förvaltning stående djurgård sfonden af
52,525 kronor, hvaraf årliga räntan öfverlämnas till djurgårdskassan att
för kassans ändamål användas;
att af förenämnda besparade hyresinkomst må utbetalas såväl nyssberörda
ersättning som ett belopp af 96,758 kronor till inköp åt naturhistoriska
riksmuseet från Bergianska stiftelsen af den till stiftelsen hörande
del af den angifna marken; samt
att af det område, som sålunda åt naturhistoriska riksmuseet förvärfvas,
må efter Eders Kungl. Maj:ts bepröfvande upplåtas den mark, som efter
vunnen närmare utredning kan finnas behöflig för vetenskapsakademiens
fysikaliska institution.»
I denna hemställan förenade sig statsrådets öfriga ledamöter.
Hvad statsrådet sålunda hemställt behagade Hans
Maj:t Konungen bifalla; och skulle till Riksdagen aflåtas
32
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.
nådig proposition af det innehåll, bilaga vid detta protokoll
utvisar.
Ex protocollo:
Hugo Tigerschiöld.
Stockholm, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B., 1904.
Rättelse
i Kungl. Maj:ts nåd. proposition n:o 50.
A sid. 293 under rubriken B) 39 realskolor
i högra kolumnen står: Marstrand
läs: Mariestad
Bih. till Riksd. Prot. 1904. 1 Sami. 1 Afd.