Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 71.

1

N:o 71.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående inköp
af ny tomt åt veterinärinstitutet i Stockholm m. in.; gifven
Stockholms slott den 5 februari 1904.

Under åberopande af bilagda utdrag åt'' statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att

dels till utgående från riksgäldskontoret anvisa och till Kungl. Maj:ts
förfogande ställa ett förskott af 1,155,000 kronor till inköp af det i statsrådsprotokollet
omförmälda, inom kvarteret Asen större i Katarina församling
i Stockholm belägna, Fribergska tomt- och byggnadsaktiebolaget
tillhöriga område, hvilket beräknats i areal innehålla 32,882,8 kvadratmeter,
att användas till tomt för veterinärinstitutet i Stockholm,
dels ock medgifva,

F att veterinärinstitutets nuvarande område med därå befintliga byggnader
må, med den rätt kronan därtill äger och i den ordning Kungl.
Maj:t pröfvar lämpligt bestämma, för kronans räkning föryttras äfvensom
att med anledning häraf må, efter Kungl. Maj:ts bepröfvande, kostnadsfritt
till Stockholms stad under äganderätt upplåtas den del af samma område,
som vid reglering af området skall utläggas till gator eller annan öppen
plats, samt

att, sedan af de medel, som inflyta genom försäljning af nyssnämnda
område jämte byggnader, inlevererats till riksgäldskontoret 1,155,000
kronor för godtgörande af dess omförmälda förskott samt nödiga kostnader
för gators ordnande och förseende med afloppsledningar blifvit beBih.
till Riksd. Prot. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 47 Haft. (No 71.) 1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

stridda, återstoden må inlevereras till statskontoret för att tillföras fonden
för anordnande af lokaler för statens ämbetsverk i hufvudstaden.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott
tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.

0 S C A R

Carl von Frusen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

3

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5
februari 1904.

Närvarande;

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer,
von Friesen,

Virgin.

l:o.

Departementschefen, statsrådet von Friesen, yttrade: AZ3, ''tomt''^

»Sedan Eders Kungl. Maj:t den 10 juni 1898 anbefallt direktionenBai-inärinstiför
veterinärinstitutet i Stockholm att efter lärarekollegiets vid institutet''“^ml^oe*‘
hörande inkomma med underdånigt förslag till ny stadga för institutet,
framlade direktionen i underdånig skrifvelse den 6 december 1900 förslag
ej mindre till sådan stadga och till ny stat för institutet än äfven till afhjälpande
af de mest trängande behofven af ökadt utrymme vid institutet.

I sistnämnda afseende hade lärarekollegiet uppgjort förslag till en ny
byggnad, förlagd på institutets nuvarande område. Direktionen, som ansett
omförmälda behof kunna för en lindrigare kostnad afhjälpas medelst
ombyggnad och förändringar af institutets nuvarande lokaler, hemställde,

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

att för utförande däraf enligt upprättade ritnings- och kostnadsförslag
måtte beredas ett anslag af 149,000 kronor.

Medicinalstyrelsen afgaf den 17 juli 1901 infordradt utlåtande i ämnet
och anförde därvid, att medicinalstyrelsen, som till fullo insåge behofvet
af utvidgade och förbättrade lokaler för undervisningen vid veterinärinstitutet,
därest undervisningen skulle kunna på ett ändamålsenligt sätt
bedrifvas, emellertid funne såväl det af lärarekollegiet uppgjorda förslaget
till nybyggnad för tillgodoseende af det erforderliga ökade utrymmet som
ock direktionens förslag till om- och tillbyggnad lida af åtskilliga brister,
af hvilka en del af medicinalstyrelsen omnämndes. I betraktande af den
omdaning, som flertalet af utlandets veterinära högskolor under det senaste
decenniet undergått, samt då medicinalstyrelsen hölle före, att frågan
om vinnande af ökadt utrymme för undervisningslokaler vid institutet ej
blifvit sa allsidigt utredd, som önskligt vore, hemställde medicinalstyrelsen,
det Eders Kungl. Maj:t beträffande de föreslagna till- och nybyggnaderna
täcktes återförvisa ärendet till direktionen för förnyad handläggning, hvilken
åtgärd syntes medicinalstyrelsen så mycket mera lämplig, som, enligt
dess mening, de af direktionen, respektive lärarekollegiet, föreslagna tilloch
ombyggnaderna sannolikt endast för en jämförelsevis körd tidrymd
skulle visa sig vara tillräckliga. Därjämte framhöll medicinalstyrelsen,
att äfven andra omändringsarbeten än de föreslagna vore vid institutet
behöfliga, såvidt detsamma med afseende på bj^ggnaderna och dessas inredning
ej skulle komma att stå alltför långt efter utlandets veterinära
högskolor.

Efter det Eders Kungl. Maj:t lämnat direktionen tillfälle att yttra sig
med anledning af hvad medicinalstyrelsen i sitt berörda utlåtande andragit,
har direktionen inkommit med en underdånig skrifvelse, dagtecknad den 9
februari 1903, hvari direktionen, med förmälan att direktionen ansett sig
böra åvägabringa utredning angående veterinärinstitutets förflyttning till
annan plats inom hufvudstaden, vidare anfört, bland annat, följande:

»Veterinärvetenskapen har under de senare årtiondena inom skilda afdelningar
af densamma och framförallt i fråga om den bakteriologiska
och patologisk-anatomiska afdelningen gjort betydande framsteg, och i
samma mån hafva vid veterinärläroverken, som naturligt är, också krafven
på ökadt utrymme, hvad lokalernas såväl storlek som antal beträffar, gjort
sig allt starkare gällande. Det af direktionen ingifna, ofvan omförmälda
underdåniga förslaget den 6 december 1900 var afsedt att med minsta
möjliga utgifter för. statsverket afhjälpa de mest trängande behofven af
ökadt utrymme vid institutet, men kunde ingalunda anses i längden vara
tillfyllest. Medicinalstyrelsen uttalade jämväl i sitt underdåniga utlåtande

Kungi. Maj tis Nåd. Proposition No 71. 5

öfver förslaget i fråga sina tvifvelsmål öfver tillräckligheten af de föreslagna
tillbyggnaderna. Direktionen bär därför sökt vinna klarhet beträffande
de kraf, man kunde ställa på en ökning af institutets lokaler därhän,
att de kunde anses både tidsenligt ordnade och lämpade att äfven
för framtiden på ett tillfredsställande sätt fylla sitt ändamål, och därvid
kommit till den öfver tygel sen, att detta svårligen låter sig åvägabringas
på annat sätt än genom en fullständig nybyggnad af institutet. Det kan
visserligen synas egendomligt, att institutet, som nybyggdes för blott 23
År sedan, redan befinnes i skilda afseenden så olämpligt för sitt ändamål,
men dels torde det nuvarande etablissemanget få anses redan från början
hafva varit i väsentlig grad för litet tilltaget med afseende på utrymme
och antal lokaler, delvis beroende på en rätt betydande reducering af det
utaf de sakkunniga utarbetade ursprungliga förslaget, dels kom detsamma
till stånd på en tid, då en del grenar af veterinärvetenskapen, som under
de senaste årtiondena nått en förut icke anad utveckling, ännu endast i
jämförelsevis obetydlig grad hunnit göra sig gällande. Så fanns t. ex.
den tiden ännu ingen själfständig lärarebefattning i de nu så maktpåliggande
ämnena patologisk anatomi och bakteriologi, och naturligtvis hade
man vid det nuvarande institutets uppförande icke sörjt för några lokaler
för denna afdelning, utan har man måst tillgripa den i öfrigt långt ifrån
lämpliga nödfallsutvägen att upplåta en af föreläsningssalarna till laboratorium
för bakteriologi, och härmed har dessutom följt eu del svårigheter
att ordna föreläsningarna på de öfriga afdelningarna, så att den återstående
föreläsningssalen varit för dem (med undantag af den anatomiska
afdelningen, som har sin egen föreläsningssal) tillfyllest. Men äfven därförutom
saknas en del lokaler för den bakteriologiska afdelningen, bland
annat stallar för försöksdjur m. m. Obduktionssalen är betydligt för liten
och exenterationsrum saknas.

»Äfven den kemiska afdelningen saknar utrymme: själfva elevlaboratoriet
är för litet; fysikaliskt och farmakologiskt laboratorium, sköljningsrum,
lämpligt rum för tillredande och förvarande af en del reagenser,
laboratorium för lektorn, vågrum m. m. saknas.

»Hygieniska afdelningen är så godt som totalt i saknad af lokaler; där
fattas museum, väntrum för besökande vid mottagningen på den ambulatoriska
kliniken, laboratorium in. m., hvarjämte det vore för den till
denna afdelning hörande undervisningen i husdjursskötsel m. m. i hög
grad önskvärdt ur flera synpunkter, om en ladugård funnes inom institutet,
äfven om det blott vore en mindre, ett tiotal djur omfattande sådan.

»På den anatomiska och fysiologiska afdelningen finnas likaledes eu
mängd defekter; fysiologiskt laboratorium, afklädningsrum för elever, rum

6 Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

för försöksdjur in. in. saknas, och anatomisalen har tidtals visat sig vara
för liten.

»I den kirurgiska afdelningen finnes icke ruin för uppvisning och
undersökning af sjuka djur, så att hittills polikliniken måst försiggå under
bar himmel, oberoende af väderleken, en anordning, som särskildt vintertiden
måste i vårt kalla klimat anses synnerligen olämplig och menligt
inverka på undervisningens drifvande.

»Vidare äro stallarna föråldrade och som sjukstallar olämpliga, operationssalen
är för liten och därjämte mörk, hvarförutom, då operationssal
för mindre husdjur saknas, samma lokal måste användas för operationer
å alla de olika husdjursslagen, hvilket äfven är särdeles olämpligt och
menligt inverkat på undervisningen, enär dessa kliniker samtidigt pågå,
men skötas af olika afdelningschefer och dessutom operationssalar för
större och mindre husdjur måste vara väsentligt olika inredda. Det finnes
för närvarande icke ens ett rum åt cheferna för klinikerna, utan har
toaletten efter operationerna måst verkställas i stallet eller i själfva operationssalen,
och för eleverna har en box i stallet inredts till afklädningsoch
toalettrum. Vidare hafva såväl denna afdelning som den hygieniska
och den medicinska måst af brist på lokaler inhysa sina samlingar i ett
gemensamt, för detta ändamål alldeles för litet rum.

»Den medicinska afdelningen, som afser både större och mindre
husdjur, är i saknad af mottagnings- och undersökningsrum för större
djur, saknar rum för klinikchefen, operationssal för mindre djur samt laboratorier.
Till jämförelse torde få anföras, att i det nyinredda institutet i
Stuttgart finnas ej mindre än 3 laboratorier på denna afdelning. Vidare
saknas museum, badrum för mindre husdjur (nödvändigt för behandling
af en del af hundens hudsjukdomar), toalettrum för de tjänstgörande
eleverna m. m., och de lokaler, som finnas för mottagning af mindre
husdjur, äro långt ifrån tillfyllest. En medikamentsförrådsafdelning saknas
likaledes, och afdelningen i köttkontroll, som dock krafvel’ sitt särskilda
museum med flera lokaler, har icke ett enda rum till sitt förfogande.
Ilofbeslagssmedjan saknar också lokaler för undervisningen, föreläsningssal,
rum för samlingar, afklädningsrum, bostad för smederna in. in., hvarjemte
instruktionssmedjan är för liten.

»Portvaktsstugan har på grund af bristande lokaler måst upplåtas åt
fodermarsken, hvadan icke någon plats för närvarande finnes för portvakt,
utan har fodermarsken fått, så långt det varit honom möjligt, handhafva
portvaktssysslan såväl som telefonväxelstationen, hvilken äfven måst inrymmas
i portvaktsstugan.

»Ännu flera andra brister i fråga om lokalerna än de ofvan angifna

o n

7

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

kunna anföras, men det sagda torde vara nog för att framhålla behofvet
af en grundlig omgestaltning af institutets byggnader, sådan den, som
niimndt, knappast torde låta tänka sig utan fullständig nybyggnad af
institutet.

»Det är också att märka, att Stockholms veterinärinstitut ingalunda
står ensamt i fråga om de kraf, den moderna veterinärvetenskapen ställer
på skolorna i berörda hänseende, öfver allt, där man velat i någon mån
följa med sin tid, hafva betydande omgestaltningar af dem måst äga rum;
i Berlin, Dresden, Mtinchen, Stuttgart, Budapest m. fl. har så varit fallet.
Hannoverskolan har måst helt och hållet nybyggas, i Köpenhamn hafva,
oaktadt skolan redan förut var i fråga om lokaler betydligt lyckligare
lottad än den i Stockholm, tillbyggnader på senare åren företagits, hvilka
belöpt sig till omkring 930,000 kronor.

»Direktionen måste äfven framhålla, hurusom betydelsen af ett tidsenligt
veterinärinstitut, utrustadt med nödiga hjälpmedel för ett framgångsrikt
arbete inom veterinärvetenskapens olika grenar, icke blott sträcker sig
till undervisningen vid institutet och utbildningen af eleverna, som naturligtvis
måste gynnsamt påverkas däraf, utan härigenom också möjliggör ett
fruktbringande arbete i husdjursskötselns tjänst i åtskilliga stycken, som
med de ringa hjälpmedel, hvilka så i ett som annat hänseende stått och
för närvarande stå institutet till buds, hittills hos oss måst ligga så godt
som fullständigt nere. Då emellertid tillgodoseendet af dessa kraf på
ökadt utrymme måste blifva förenadt med stora kostnader för staten, har
direktionen, med fäst afseende å det betydande värdet af den tomt, öfver
hvilken institutet för närvarande förfogar, tagit under öfvervägande, huruvida
ej medel härtill lämpligen kunde beredas genom afyttring af institutets
nuvarande tomt samt förflyttning af institutet i sin helhet till annan
lämplig plats inom Stockholm med lägre tomtvärde. Det har naturligtvis
varit direktionens särskilda sträfvan att tillse, att sådan plats därvid utsåges,
att det kliniska materialet, hvaraf institutet för en rationell undervisnings
drifvande måste anses hafva det allra största behof, ej måtte i
afsevärd grad menligt påverkas genom förflyttningen; och har direktionen
funnit Södermalm vara den stadsdel inom hufvudstaden, på hvilken man
därvid företrädesvis torde böra tänka, enär dels hästantalet på Söder är
förhållandevis betydligt, dels en för ambulatoriska kliniken ganska lämplig
landsbygd gränsar härintill, dels ock det ej torde vara möjligt att inom
någon annan stadsdel till skäligt pris kunna förvärfva erforderlig tomtareal
med lämpligt läge, ty det är att märka, att det för det kliniska
materialets skull med nödvändighet kräfves, att institutets läge är sådant,
att det möjliggör sjuka djurs transporterande dit, hvilket, om institutet

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

skulle förläggas utanför stadens område eller i allmänhet för långt aflägset
från mera hästrika stadsdelar, ej skulle blifva möjligt i den mån ett
rationellt drifvande af undervisningen och en praktisk utbildning af
eleverna kräfva.

»Till ledning för bedömandet af den erforderliga tomtarealen har
direktionen, efter de särskilda afdelningschefernas vid institutet hörande,
låtit utarbeta en närmare utredning öfver de byggnader och lokaler, det
nya institutet borde omfatta och inrymma, hvilken utredning jämte
approximativ beräkning öfver kostnaderna för berörda byggnaders uppförande
åstadkommits med biträde af arkitekten i öfverintendentsämbetet
Ludv. Peterson. Med stöd af denna utredning har direktionen sökt
utröna, huru stor tomtareal nödvändigt måste anses erforderlig för det
nya institutet, samt, efter infordradt yttrande af institutets föreståndare
och bemälde arkitekt, ansett 30,000 kvadratmeter vara erforderliga.

»För jämförelse vill direktionen meddela, att vid 11 veterinärskolor i
Europa, hvilkas tomtareal är direktionen bekant, nämligen de i Berlin,
Paris, Lyon, Wien, Budapest, Dresden, Munchen, Stuttgart, Hannover,
Briissel och Utrecht, medelarealen är 49,360 kvadratmeter. Skolan i
Hannover, som nyligen blifvit flyttad och nybyggd, disponerar exempelvis
42,000 kvadratmeter, och veterinärinstitutets i Stockholm nuvarande tomt
belöper sig till omkring 50,000 kvadratmeter.

»Redan i januari 1902 har direktionen hos Stockholms stads drätselnämnd
gjort förfrågan, huruvida staden vore villig afyttra några densamma
tillhöriga tomter, hvilkä syntes direktionen lämpa sig för ändamålet, men
tick den 9 sistlidne december från drätselnämnden ett afböjande svar
härå, hvari det bland annat yttras: ''Till svar å Eder skrifvelse till
Stockholms stads drätselnämnds första afdelning den 25 sistlidne januari
med förfrågan, huruvida staden vore villig att till tomt för veterinärinstitutet
upplåta kvarteren Kärfven, Axet, Kornet och Rågen jämte mellanliggande
gatumark å Södermalm, får afdelningen härmed anföra följande: Stockholms
stad har för egna ändamål redan nu behof af stora sammanhängande
tomtområden såväl å Södermalm som i öfriga stadsdelar, och behofvet af
dylika kommer naturligtvis i mån af stadens utveckling att blifva än
större. Redan det närvarande behofvet af stora tomtkomplexer är svårt att
tillgodose, hvarför staden enligt afdelningens uppfattning icke utan särdeles
vägande skäl bör afhända sig sådana byggnadskvarter, som utan alltför afsevärdt
men för trafiken genom sammanslagning med hvarandra och mellanliggande
gatumark kunna lämna plats för större kommunala inrättningar
och anläggningar. Ett dylikt område bildas just af de af direktionen afsedda
kvarteren, hvilka dessutom genom sin belägenhet kunna förväntas att

0

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

framdeles erhålla ett betydande värde. Serdeles starka skid tala således
för att staden tills vidare bör bibehålla kvarteren i sin ägo; och synes i
hvarje fall någon försäljning af desamma icke böra ske. Emellertid har
afdelningen, som önskar att så vidt möjligt gå direktionens afsikter till
mötes, tänkt sig möjligheten att afstå från det nu ifrågavarande området,
om lämplig ersättning kunde beredas i annan ordning; och har afdelningen
därvid fäst sin uppmärksamhet vid ett framställdt förslag om byte
af området mot Humlegården, därvid naturligtvis statsverket skulle bibehålla
den för kungl. biblioteket och eventuell utvidgning af detsamma
erforderliga mark samt staden tillförbinda sig att för all framtid hafva
Humlegården anordnad såsom öppen plats’.

»Vidare hafva såväl stadsplaneingenjören von Segebaden som stadsingenjören
H. Ygberg i sina förberedande utlåtanden till Stockholms stads
drätselnämnd dels afstyrkt försäljning af tomt till nytt veterinärinstitut
från stadens sida, dels ock åsatt synnerligen höga värden å de staden tillhöriga
tomter, hvilka direktionen ansett kunna vid en eventuell förflyttning
af institutet ifrågakomma.

»Sålunda säger den förre i tjänsteutl ätande af den 10 maj 1902 bland
annat: ''Stockholms stad äger visserligen en betydande tomtareal uti de
olika stadsdelarna, men ändock har det vid flera tillfällen visat sig nästan
omöjligt att finna kvarter tillräckligt stora för stadens egna ändamål.
Senast då frågan om plats för ny arbetsinrättning förevar, kunde plats
härför beredas endast genom sammanslagning af tvenne kvarter med
mellanliggande gata. Att på så sätt ändra stadsplanen kan visserligen låta
sig göra på ett och annat ställe, men synes mig denna utväg böra tillgripas
endast i yttersta nödfall och i så fall, då det är för något kommunalt
behof ovillkorligen nödvändigt. Då staden sålunda ej äger något så
stort kvarter, som direktionen anser vara erforderligt, och då för öfrigt,
om ett sådant skulle kunna beredas, jag anser, att detsamma bör reserveras
för något stadens kommande behof, och då därtill kommer, att de
nu ifrågasatta kvarteren äro belägna i så godt som oreglerad trakt äfvensom
att deras värde kommer att högst betydligt stiga, om Årstaviken framdeles
kommer att förmedla sjöfarten mellan Saltsjön och Mälaren, får jag
vördsamt afstyrka bifall till förevarande framställning’.

»I detta afstyrkande har stadsingenjören Ygberg instämt.

»Vidare säger von Segebaden i tjänsteutlåtande af den 3 oktober
1902, att de föreslagna tomterna böra åsättas ’ett medelvärde af 50 kronor
kvadratmetern för hörn- och 35 kronor för mellantomt’, och uti ett längre
och utförligt motiveradt utlåtande den 20 november 1902 afstyrker stadsingenjören
Ygberg ytterligare Stockholms stad från att afyttra tomt till

Bih. till Rikad. Frot. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 47 Haft. 2

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

institutet och anger det af stadsplaneingenjören åsätta värdet å de ifrågasatta
tomterna Vara det lägsta, hvartill staden nu bör försälja dessa tomter’.

»Under sadana förhållanden har direktionen sett sig nödsakad athryta
vidare underhandlingar med Stockholms stad och i stället trädt i underhandling
med Fribergska tomt- och byggnadsaktiebolaget, som äger en till
sitt läge synnerligen lämplig och till tomtareal tillräckligt stor plats för
ett nytt institut på Söder. Den ifrågavarande tomten är belägen vid Götgatan
och gränsar dessutom till Ölands-, Östgöta- och Hammarbygatorna
samt en del staden tillhöriga tomter vid denna senare gata samt innefattar
en areal af 32,882 kvadratmeter, hvarifrån dock 2,448 kvadratmeter
måste fråndragas såsom enligt den nya stadsplanen afsedda för reglering
af de angränsande Ölands- och Östgötagatorna, hvadan återstå 30,434
kvadratmeter eller ungefär den areal, direktionen anser vara erforderlig
för det tilltänkta nya institutet, och hvilket tomtområde bolaget förbundit
sig att pa villkor, som af dess här bilagda anbud närmare framgår, afyttra
till statsverket. Direktionen har vidare sökt åvägabringa en utredning om
värdet af den tomt, hvaröfver institutet för närvarande förfogar, och har
för detta ändamål hänvändt sig till stadsingenjör Ygberg, som den 7 innevarande
månad inkommit med den begärda utredningen.

»Däraf framgår, att den tomtareal, institutet nu disponerar, uppgår
till 48,009,9 kvadratmeter, af honom värderad till 4,07t,987 kronor 50 öre,
men har stadsingenjören ansett sig böra göra en afräkning härifrån af
13,313,8 kvadratmeter, motsvarande en värderingssumma af 1.295,664 kronor,
dels för till gatureglering afsedt område dels ock för det så kallade Djurgårdens
gärdesgårdsdistrikt, som af stadsingenjören anses tillhöra Stockholms
stad, men som af Eders Kungl. Maj:t enligt nådigt bref den 10 mars
1876 bestämts skola tillhöra veterinärinstitutets tomtområde. Enligt stadsingenjörens
utredning skulle sålunda vid eventuell försäljning af institutets
nuvarande tomt kunna påräknas en summa af 2,779,323 kronor 50 öre,
hvilken summa dock enligt direktionens åsikt torde få anses väl lågt beräknad,
enär det dels torde vara tvifvel underkastadt, huruvida Stockholms
stad äger dispositionsrätt öfver det sa kallade Djurgårdens gärdesgårdsdistrikt,
dels institutets område af stadsingenjören nu upptagits till något
lägre areal, än hvad uti institutets arkiv förvarade äldre designationer
gifva vid handen, dels ock värdena å tomten synas direktionen, hvad vissa
delar däraf beträffar, böra sättas något högre, än hvad de af stadsingenjören
blifvit angifna, hvadan värdet af institutets tomt i sin helhet väl
minst torde kunna anslås till omkring 3,000,000 kronor.

»Enligt, den approximativa beräkningen öfver kostnaden för ett nytt
veterinärinstitut skulle till byggnader och planering erfordras en summa

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

af omkring 1,600,000 kronor, hvartill kommer 1,100,000 kronor till inköp
af tomt. Då emellertid säljaren af den till inköp föreslagna tomten å
Södermalm förbundit sig ombesörja det väsentligaste af den för tomtens
bebyggande nödiga planeringen, torde någon minskning därigenom kunna
göras i den beräknade summan, hvilken minskning dock å andra sidan
torde uppvägas af de för det nya institutets inredning nödiga utgifterna,
och skulle alltså totalkostnaden för det tilltänkta nya institutet, tomten
inberäknad, approximativt, beräknadt komma att belöpa sig till en summa
af 2,700,000 kronor. Genom försäljning af veterinärinstitutets nuvarande
tomtområde skulle således utan särskild kostnad för statsverket medel kunna
beredas till uppförande af ett nytt och tidsenligt institut å lämpligt ställe
inom Stockholm.»

Med stöd af hvad sålunda anförts hemställde direktionen, att Eders
Kungl. Magt täcktes hos Riksdagen för erhållande al tomt till ett nytt
veterinärinstitut göra framställning om inköp åt den inom kvarteret Åsen
större i Katarina församling belägna, Fribergska tomt- och byggnadsaktiebolaget
tillhöriga tomtkomplexen för ett pris af 1,100,000 kronor och på
villkor i öfrigt, som närmare angåtves i bolagets omtörmälda anbud.

Af veterinärinstitutets föreståndare inlämnades sedermera två af Ygberg
år 1903 utarbetade förslag till styckning och bebyggande af veterinärinstitutets
nuvarande område jämte närmast angränsande delar, äfvensom eu situationsplan
för institutets byggnader m. in. å den till inköp ifrågasatta marken.

Berörda försäljningsanbud, som enligt insändt protokoll, hållet vid
extra bolagsstämma den 26 februari 1903 med aktieägarne i Fribergska
tomt- och byggnadsaktiebolaget i Stockholm, blifvit af samtlige vid stämman
närvarande delägare i bolaget godkändt, afsåg bolagets tomter i kvarteret
Åsen större, hvilka tomter innefattade en areal af 32,882,8 kvadratmeter,
och innehöll bland annat: att tillträdet skulle ske den 1 juli 1903;
att säljaren inom viss tid skulle utan ersättning hafva fullgjort vissa
planerings- och andra arbeten, vid äfventyr att desamma eljest Unge genom
köparens försorg utföras på säljarens bekostnad; att säljaren vid tillträdet
skulle öfverlämna designation, åtkomsthandlingar, gravationsbevis, alla
i egendomen intecknade skuldsedlar samt köpebref; att köparen samtidigt
skulle erlägga kontant 1,000,000 kronor, hvaremot återstående 100,000
kronor skulle betalas, sedan säljaren fullgjort sina förut angifna förbindelser
eller arbetet blifvit genom köparens försorg verkställdt; samt att, därest
icke Eders Kungl. Maj:t senast den 1 juni 1903 godkänt anbudet, detsamma
ansåges hafva till alla delar förfallit.

12

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 71.

. Efter ^ nådig remiss afgaf medicinalstyrelsen den 6 mars 1903 underdånigt
utlåtande öfver direktionens senaste framställning och anförde därvid
följande:

Medicinalstyrelsen hade redan vid afgifvandtt af sitt förenämnda
underdåniga utlåtande den 17 juli 1901 hyst den uppfattningen, att veterinärinstitutet
borde undergå en mera vidtomfattande omgestaltning, än
den direktionen och lärarekollegiet då föreslagit. Medicinalstyrelsen hade
redan då till fullo insett de fördelar, som skulle vinnas, därest medel till
nybyggnad af institutet kunde erhållas, men hade ansett, att underdånig
framställning härom borde göras af institutets direktion. Efter det medicinalstyrelsen
nu haft tillfälle granska samtliga till ärendet hörande handlingar,
funne medicinalstyrelsen antagligt, att institutets nuvarande tomt
skulle vid försäljning, vare sig densamma ägde rum omedelbart efter institutets
förflyttning eller senare, inbringa minst den af direktionen beräknade
summan af 2,779,000 kronor.

Å andra sidan hade den af direktionen till inköp föreslagna tomten,
enligt medicinalstyrelsens förmenande, ett mycket fördelaktigt läge; och
syntes priset för densamma, omkring 33 kronor 45 öre per kvadratmeter,
vara, ehuru dyrt, dock antagligt, helst om man toge i betraktande, att de
först till inköp föreslagna kvarteren Kärfven, Axet, Kornet och Rågen,
hvilka ej vore så välbelägna och dessutom oplanerade, af såväl stadsingenjören
som stadsplaneingenjören åsatts ett medelvärde af 50 kronor kvadratmetern
för hörntomt och 35 kronor kvadratmetern för mellantomt.

Beträffande storleken af den tomt, som erfordrades, ansåge medicinalstyrelsen
sig böra särskildt framhålla, att densamma under inga förhållanden
borde beräknas till mindre än 3 hektar (= 30,000 kvadratmeter).
Den af direktionen föreslagna tomten innehölle 32,882,8 kvadratmeter och
kunde således anses vara tillräcklig, men ingalunda för stor.

Jämlikt anbudet från Fribergska tomt- och byggnadsaktiebolaget skulle
tomten tillträdas den 1 juli 1903. Då byggaadsfrågan af helt naturliga
skäl ej ännu vore fullt utredd, skulle den meningen kunna gorå sig
gällande, att tillträdet till den ifrågavarande tomten icke behöfde ske
redan den 1 juli 1903. Detta hade emellertid af säljaren uppsatts som
villkor för köpet, hvarjämte medicinalstyrelsen ville fästa uppmärksamhet
pa nödvändigheten af att dispositionsrätt till tomten snarast erhölles, på
det att erforderliga borrningar och öfriga för uppgörande af ett detaljerad
byggnads- och kostnadsförslag nödvändiga undersökningar matte obehindradt
kunna göras.

I likhet med direktionen ansåge medicinalstyrelsen, att ett nytt veterinärinstitut,
inberäknadt kostnad för inköp af tomten i fråga, borde kunna

13

Kuntjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

uppbyggas och inredas för den af direktionen approximativt beräknade
kostnaden af 2,700,000 kronor. Ett stöd för denna sin åsikt funne medicinalstyrelsen
däld, att den af direktionen beräknade kostnaden åt 1,600,000
kronor för byggnadernas uppförande och nya inventariers anskaffande tämligen
väl stämde öfverens med byggnadskostnaderna för den år 1899 färdigbyggda
veterinärhögskolan i Hannover. Då veterinärinstitutets nuvarande
tomt vid eventuell försäljning beräknats kunna inbringa en summa af i
rundt tal minst 2,779,000 kronor, skulle alltså ett nytt och alla rättmätiga
anspråk motsvarande institut å den af direktionen nu föreslagna tomten
kunna uppföras utan särskild kostnad för statsverket.

För egen del ansåge medicinalstyrelsen jämväl, att det af kvarteren
Kärfven, Axet, Kornet och Rågen å Södermalm jämte mellanliggande gallmark
bestående område, beträffande hvilket direktionen underhandlat med
Stockholms stads drätselnämnds första afdelning, väl skulle lämpa sig till
tomt för ett nytt veterinärinstitut; men då det därför fordrade priset måste
anses alltför högt, syntes detta område icke nu böra ifrågakomma. Medicinalstyrelsen
hölle äfven före, att den af direktionen senast föreslagna
tomten så till vida vore lämpligare, som den läge utmed den af landtbor
starkt trafikerade Götgatan, äfvensom på den grund, att den redan vore
till största delen planerad.

Med stöd af hvad sålunda och i öfrigt anförts, tillstyrkte medicinalstyrelsen
nådigt bifall till direktionens ifrågavarande hemställan.

På nådig befallning afgaf öfverintendentsämbetet den 17 mars 1903
underdånigt utlåtande i detta ärende och yttrade därvid följande.

Den till förvärfvande af statsverket för ändamålet i fråga afsedda
ägoviddens läge funne öfverintendentsämbetet, med hänsyn till svårigheten
att för rimligt pris inom stadens område erhålla en sammanhängande tomt
af tillräcklig storlek och ändamålsenlighet, vara i hög grad lämpligt; och
mot dennas beskaffenhet i öfrigt syntes icke något annat vara att erinra,
än hvad öfverintendentsämbetet, på sätt strax skulle nämnas, ansåge sig i
fråga om områdets form böra framhålla.

Hvad vidare anginge det af säljaren fordrade priset, syntes icke heller
mot detta vara något att anmärka, otn, såsom skäligt vore, afseende fästes
vid de nuvarande synnerligen högt uppdrifna tomtprisen i allmänhet och
särskild! om jämförelse gjordes med det pris, staden, efter hvad remisshandlingarna
gåfve vid handen, begärt för mark i de i trakten varande,
men mindre väl belägna kvarteren Kärfven, Axet, Kornet och Rågen.

Det förelåge emellertid en omständighet beträffande ifrågavarande
tomtområde, som syntes öfverintendentsämbetet vara synnerligen väl värd

14

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 71.

ett nogsamt beaktande. Eders Kungl. Maj:t hade nämligen den 4 februari
1898 pröfvat skäligt godkänna Stockholms stadsfullmäktiges beslut om den
ändring i den för Södermalm fastställda plan, att den s. k. Ringvägen —
eller den stora esplanad, som jämlikt planen vore ämnad att sträcka sig
från Mälaren öfver nyssberörda stadsdel till Saltsjön — skulle afbrytas
på ömse sidor om just nu ifrågavarande Fribergska tomt. Det syntes dock
påtagligt, att denna ändring icke kunde betraktas annorlunda än som en,
med afseende å hos Eders Kungl. Maj:t vid det nådiga beslutets fattande
förebragta skäl af tillfälligare beskaffenhet, inedgifven mer eller mindre
kortvarig anordning; ty vid äfven den flyktigaste blick på gällande plan
för stadsdelen i fråga torde man näppeligen kunna undgå att finna, att det
endast måste vara en tidsfråga, då stadsplanen här komine att återställas
i sitt förra skick, d. v. s. med den för den skedda regleringen af Södermalm
särskilt utmärkande Ringvägen framdragen jämväl öfver här omhandlade
tomt. Då detta komme att ske, blefve sagda tomt delad i två
delar, och en oundgänglig följd häraf syntes blifva den, att veterinärinstitutet
än en gång måste flyttas.

Den förevarande tomtens form framginge af ett öfverintendentsämbetets
utlåtande bilagdt, utan skala upprättadt planutkast, där den vore betecknad
med bokstäfverna a-b-c-d-e-f-a; och innehölle tomten, efter behörig reglering
af omgifvande gator, en areal, i helt tal, af 30,434 kvadratmeter eller just
så mycket mark, som enligt direktionens åsikt vore ett minimum för tillgodoseende
af veterinärinstitutets behof af utrymme. Härvid vore dock
att märka, att inom samma kvarter, i hörnet af Göt- och Hammarbygatorna,
funnes en staden tillhörig tomt om 6,662 kvadratmeter, å förberörda
planutkast utmärkt med bokstäfverna b-c-d-g-b, på hvilken ett
femvåningshus kunde komma att utföras, hvars brandgafvel, i linjen c-d
å utkastet, såsom liggande rätt i söder, tvifvelsutan måste blifva till icke
oväsentligt men för institutets anläggningar, hvilka enligt det bland remisshandlingarna
förekommande plan förslå get skulle komma att bestå af en
grupp fristående byggnader, omgifna af planteringar.

På grund af dessa förhållanden och då det syntes nödigt att bereda
möjlighet för institutet att, vid behof af utvidgning, hafva tillgång på härför
erforderligt utrymme, och det därjämte torde få anses högeligen önskvärdt,
att en institution som den ifrågavarande blefve förlagd å ett fritt
liggande område, funne öfverintendentsämbetet sig för sin del böra tillstyrka,
att, för den händelse det här ifrågasatta tomtköpet komme till
stånd, förenämnda i stadens ägo varande hörntomt jämväl inköptes, hvarigenom
institutet skulle blifva ägare till kvarteret Åsen större i dess helhet.
Den Fribergska tomten innehölle för närvarande, såsom förut nämnts, i

15

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

helt tal 32,882 kvadratmeter, men staden voro för reglering af omgifvande
gator, enligt hvad handlingarna utvisade, i behof af mark om sammanlagdt
2,448 kvadratmeter. Denna mark torde lämpligen kunna erbjudas
staden i byte för nyssnämnda hörntomt, hvarigenom af denna tomt, stor
6,662 kvadratmeter, för kronan skulle återstå att lösa blott 4,214 kvadratmeter.
Måhända skulle staden, som nu vore ägare till ett flertal tomter
i närheten, hvilka otvifvelaktigt koinme att snabbare stiga i värde, därest
veterinärinstitutet blefve förlagdt å den nu ifrågaställa platsen, icke befinnas
obenägen att bidraga till frågans lösning genom att utan all eller mot
någon mindre ersättning afstå oftanämnda hörntomt, genom hvars tillläggande
till den Fribergska tomten kronan, i händelse af förvärf af båda
dessa tomter, skulle, efter vederbörlig gatureglering, hafva i sin ägo, att
af veterinärinstitutet kunna disponeras, ett område af 37,095 kvadratmeter.

I detta sammanhang ansåge öfverintendentsämbetet sig böra påpeka,
att, ifall omförmälda staden tillhöriga hörntomt icke komme att inköpas
för att sammanläggas med den Fribergska tomten, den af säljaren erbjudna
försäljningssumman, 1,100,000 kronor, borde komma att minskas med
beloppet af den lösen, staden hade att utgifva, då nyssnämnda för gatureglering
erforderliga mark om 2,448 kvadratmeter framdeles blefve för
utförandet af regleringen nödig, hvilken lösesumma, beräknad efter ett
pris, icke understigande 33 kronor 45 öre kvadratmetern, belöpte sig till
81,885 kronor 60 öre, en omständighet, som emellertid icke funnes i handlingarna
omförmäld.

Vid granskning af den utaf Ygberg verkställda värdering af de tomter,
som vid försäljning skulle utläggas å veterinärinstitutets nuvarande område,
hade öfverintendentsämbetet med hänsyn till nu gällande pris funnit
densamma icke vara för högt tilltagen. De blifvande nya gatorna vore i
denna beräkning upptagna att utan ersättning tillfalla staden, men någon
ändring härutinnan syntes icke med utsikt till framgång kunna påyrkas,
då staden i motsatt fall torde förklara sig icke hafva något intresse af de
afsedda nya gatorna, hvilka dock vore nödvändiga för åstadkommande af
tomter och kvarter, lämpliga för bebyggande, och då det därjämte torde
vara ovedersägligt, att utan framdragande af nödiga gator tomterna icke
på långt när skulle betinga det värde, Ygberg åsatt dem.

Huruvida staden kunde befinnas vdlig att utan godtgörelse planera
och stensätta de nya gatorna vore ej för öfverintendentsämbetet bekant,
och någon kostnad härför funnes ej i de föreliggande beräkningarna upptagen.
Det borde likväl uppmärksammas, att, efter hvad för öfverintendentsämbetet
blifvit upplyst, vid försäljningen af de s. k. gardestomterna
kronan fått bekosta såväl planering och stensättning af som ock nedläg -

16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

gande af afloppsledningar i de i samband med denna försäljning utlagda
nya gatorna.

Hvad det tillägg till stadsplanen för Östermalm anginge, som det af
Ygberg utarbetade förslag till gator öfver veterinär institutets nuvarande
tomter angåfve, syntes mot detsamma, så vidt öfverintendentsämbetet i
ärendets närvarande skick kunde hnna, icke vara något att erinra af den
betydelse, att det kunde inverka till försämring af de beräknade tomtprisen,
om än det torde blifva nödigt, att före denna regleringsfrågas slutliga
bedömande plan för stadens ytterligare utvidgning åt här ifrågavarande
håll blefve tillgänglig.

Till sist ansåge sig öfverintendentsämbetet böra erinra, att öfverintendentsämbetet
i saknad af härför erforderliga ritningar m. m. dylikt icke
varit i tillfälle att ingå i någon ompröfning, huruvida de för det tillämnade
nya veterinärinstitutet behöflig^ byggnader kunde uppföras för
den härför af vederbörande beräknade kostnad af 1,600,000 kronor.

Med anledning af hvad öfverintendentsämbetet i ärendet anfört utlät
sig direktionen för veterinärinstitutet i skrifvelse den 24 mars 1903 sålunda.

öfverintendentsämbetet hade fäst uppmärksamheten på, hurusom veterinärinstitutet,
för den händelse det komme att uppföras på den af direktionen
i dess underdåniga skrifvelse den 9 februari 1903 föreslagna tomten,
skulle komma att ligga i vägen för den uti den för Södermalm fastställda
stadsplanen upptagna s. k. Ringvägen, som därigenom blefve afbruten —
en . ändring i den ursprungliga stadsplanen, som för öfrigt Eders Kungl.
Maj:t genom nådigt beslut den 4 februari 1898 pröfvat skäligt stadfästa —
men att det sannolikt endast vore en tidsfråga, när Ringvägen komme att
framdragas jämväl öfver denna tomt och ett eventuellt därstädes förlagdt
veterinärinstitut sålunda åter skulle behöfva flyttas. Med anledning häraf
ville direktionen framhålla, att det ingalunda torde få betraktas såsom
själfskrifvet, ått den blifvande Ringvägen komme att framdragas genom
den till inköp föreslagna tomten, enär dels, enligt hvad direktionen fått sig
upplyst, förslag redan vore till Stockholms stadsfullmäktige inlämnadt angående
_ sådan ändring af stadsplanen för Södermalm, att Ringvägen från
ömse sidor skulle komma att framdragas till Skanstull i stället för i den
uti nu fastställda stadsplan utstakade riktningen, i hvilket fall den omförmälda
tomten icke skulle komma att af Ringvägen beröras, dels det ju
läge i Eders Kungl. Maj:ts skön att låta beslutet af den 4 februari 1898
angående Ringvägens framdragande allt framgent äga giltighet. Skulle
emellertid Stockholms stad finna med sitt intresse förenligt att anhålla om
ändring uti Eders Kungl. Maj:ts nyssberörda nådiga beslut i syfte att få
Ringvägen framdragen genom nämnda tomt, kunde direktionen icke inse,

17

Kungt. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

att några oöfverstigliga hinder sk lille behöfva stå i vägen härför. Ville
staden, som ägde vidsträckta närgränsande tomtområden, exempelvis föreslå
ett utbyte af mark, så att staden erhölle den för Ringvägen afsedda
jämte den norr därom belägna delen af tomten och institutet i stället finge
vederlag uti det staden tillhöriga, söder om Fribergska tomten belägna
området, skulle ju frågan om Ringvägens framdragande genom tomten
kunna finna en lösning, likasom detta skulle kunna låta sig göra genom
att andra staden tillhöriga, för ändamålet lämpliga tomter på villkor, som
befunnes för institutet fördelaktiga, utbyttes mot den Fribergska tomten i
sin helhet, ehuruväl direktionen ansåge sig böra framhålla det för institutet
särdeles lämpliga läge, denna senare tomt erbjöde.

öfverintendentsämbetet hade vidare gjort anmärkning mot de olägenheter,
som skulle kunna följa för institutet därigenom, att ett större stenhus
uppfördes på den angränsande, Stockholms stad tillhöriga, vid Hammarbygatan
belägna tomten, och ansett, att äfven denna borde af statsverket för
institutets räkning inköpas. Direktionen hölle dock före, att institutets byggnader
kunde så förläggas, att de åsyftade olägenheterna mycket väl undvekes;
och skulle den ofvan antydda regleringen af tomten komma till
stånd, folie anledningen till den gjorda anmäi''kningen. För öfrigt torde
väl också Stockholms stad hafva intresse af att få eu sådan reglering af
tomten till stånd, att den finge eu rektangulär form — hvad också uti det
bifogade utkastet till placering af de särskilda byggnaderna vore förutsatt
—- hvarvid en utefter hela kvarterets bredd sig sträckande tomtremsa vid
Hammarbygatan skulle komma att tillhöra staden, i hvilket fall på grund
af denna remsas ringa djup endast vid Hammarbygatan någon större byggnad
skulle kunna uppföras, hvars gårdsplan korntne att vetta åt institutets
tomt. Emellertid skulle det naturligtvis å andra sidan 0vara till fördel för
institutet, om äfven stadens tomtområde i kvarteret Åsen större kunde på
ett eller annat sätt för institutet förvärfvas, men denna fråga torde dock
icke för närvarande behöfva till pröfning upptagas.

Vidkommande öfverintendentsämbetets framställning, att staden skulle
hafva skyldighet inlösa den för reglering af Östgöta- och Ölandsgatorna
erforderliga marken, när en sådan reglering eu gång komme till stånd,
hade direktionen i sin underdåniga skrifvelse visserligen ingenting nämnt
härom, men detta hade dels berott på att man för närvarande icke hade
sig bekant den tidpunkt, då stadens myndigheter kunde gå i författning
om att utlägga dessa gator till sin fulla bredd, och det därför kunde råda
tvekan, huruvida värdet af denna gatumark för närvarande kunde anses
såsom en tillgång, hvilken kunde tagas i beräkning för bestridande af
kostnaderna för ett nytt institut, dels det vid eu eventuell öfverenskommelse
Bill. Ull Riksd. Prot. 190-1. 1 Sami. 1 Afd. 41 Höft. 3

18

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

med Stockholms stad angående reglering af tomten vore i hög grad önskvärdt
att kunna för ändamålet disponera öfver de nämnda tomtremsorna.
Beträffande frågan, huruvida staden kunde befinnas villig planera och si ensätta
de nya gatorna vid eu reglering af institutets nuvarande tomt, hade
direktionen antagit, att, i öfverensstämmelse med hvad som uppgifvits vara
gällande praxis, de blifvande tomtägarne skulle hafva skyldighet ombesörja
stensättningen af gatorna, och hvad planeringen af dem beträffade, torde
den, i betraktande af att fyllnadsmaterialet ingenting kostade — dess afstjälpning
vore fastmer förenad med intäkt —- äfven under förutsättning
af att den skulle behöfva ombesörjas af statsverket icke böra blifva förenad
med någon afsevärd utgift; och då gas- och vattenledningars framdragande
brukade bekostas af staden, skulle sålunda blott återstå för statsverket att
ombesörja afloppsledningar, en utgift, som syntes till fullo uppvägas däraf,
att värdet på institutets nuvarande tomt blifvit enligt direktionens förmenande
satt väl lågt.

Vidkommande till slut den af öfverintendentsämbetet berörda frågan
om kostnaderna för det nya institutet ville direktionen nämna, att förslaget
grundade sig på en af institutets föreståndare i samråd med dess öfriga
lärare utarbetad och af direktionen granskad utredning öfver de olika
lokaler, som skulle kräfvas i det nya institutet, och deras kubikinnehåll,
hvarjämte hänsyn tagits till motsvarande kostnader vid utländska veterinärskolor.
Den summa, till hvilken direktionen sålunda kommit, måste naturligtvis
blifva approximativ, men direktionen hade dock all anledning antaga,
att den ej skulle behöfva öfverskridas. En mera exakt siffra öfver totalkostnaderna
för det nya institutet kunde naturligtvis först angifvas, när
ett i alla detaljer utarbetadt förslag förelåge; men ett sådant förslag, som
kräfde ett högst betydande arbete, hade direktionen ansett icke gärna
kunna ifrågasättas, förrän institutets förflyttning blifvit bestämd och plats
för det nya institutet blifvit utsedd, enär ju ett dylikt förslag i väsentlig
mån måste baseras på den blifvande tomtens läge och beskaffenhet.

På grund af nådig remiss inhämtade riksmarskalksämbetet yttrande i
ärendet från intendenten för Djurgården, hvilken därvid — med upplysning
att veterinärinstitutets nuvarande område utgjordes af, förutom den
till 6,580 kvadratmeter upptagna tomten n:o 1 i kvarteret Veterinären
inom stadens reglerade område, viss del af det så kallade Djurgårdens
gärdesgårdsdistrikt, hvilken del innehölle i areal omkring 1,760 kvadratmeter,
samt slutligen omkring 36,980 kvadratmeter mark, upplåten från
intendentsboslället Djursborg och Ladugårdsgärdet, eller sålunda tillsammans
omkring 45,270 kvadratmeter —- ej mindre anmärkte, att djurgårdsmarken

19

Kungl. Mnj-.ts Nåd. Proposition N:o 71.

i fråga allenast tills vidare upplåtits åt institutet, hvadan med institutets
flyttning till annan plats samma mark borde återfalla under Eders Maj:ts
omedelbara disposition, [In äfven i (ifrigt anförde, att gent emot påståendet
om stadens bättre rätt till det så kallade Djurgårdens gärdesgårdsdistrikt
kunde framhållas, att den till sagda distrikt börande marken af ålder
innehafts och nyttjats för Djurgården, som för de andelar af distriktet,
Indika blifvit med äganderätt till staden öfverlärnnade, erhållit af expropriationsnämnd
bestämd lösen, att djurgårdskassan för den ännu odisponerade
delen af distriktet uppbure årlig arrendeafgift af vederbörande
besittningshafvare samt att äldre och nyare kartor, afseende detta distrikt
tillstötande tomter, äfvensom andra äldre handlingar visade, att stadens
tomtområde begränsades af det utefter den på 1660-talet uppsatta stora
djurgårdsgärdesgården från nuvarande Ladugårdslandstull till Roslagstull
sig sträckande gärdesgårdsdistrikt.

Uti eget underdånigt utlåtande den 6 april 1903 anförde riksmarsltalksämbetet:
Riksmarskalksämbetet, som icke kunde underkänna vikten af de

erinringar, hvilka blifvit gjorda af intendenten för Djurgården, ansåge sig
likväl icke böra motsätta sig det af direktionen för veterinärinstitutet framställda
förslaget, att det af institutet för närvarande disponerade, från
Djurgården upplåtna området måtté få försäljas för att därigenom bereda
medel till bestridande af kostnaderna för institutets flyttning och inköp
af ny tomt åt detsamma. Då emellertid den ifrågasatta tomtregleringen
skulle komma att i mycket hög grad beröra Djurgårdens intressen, men
det i ärendets nuvarande läge icke vore möjligt för riksmarskalksämbetet
att framställa några nogare bestämda yrkanden i afseende å det uppgjorda
reglerings fö rslaget och de i samband därmed stående eventuella kostnadsoch
ersättningsfrågorna, anhölle riksmarskalksämbetet, att, därest direktionens
förslag om inköp af ny tomt för veterinärinstitutet skulle vinna Eders
Kungl. Maj:ts och Riksdagens bifall, riksmarskalksämbetet måtte blifva satt
i tillfälle att yttra sig rörande det regleringsförslag, som slutligen kunde
blifva antaget, och i sammanhang därmed afgifva den framställning i afseende
å användandet af den för regleringens genomförande erforderliga
djurgårdsmark och därmed sammanhängande frågor, hvartill riksmarskalksämbetet
kunde finna anledning.

Direktionen för veterinärinstitutet, som lämnats tillfälle att yttra sig
med anledning af hvad riksmarskalksämbetet sålunda anfört, har uti ett
den 21 augusti 1903 afgifvet yttrande gentemot intendentens för Djurgården
påstående om Djurgårdens rätt till den åt veterinärinstitutet från
djurgårdsområdet upplåtna mark framhållit, att uti nådiga bretvet den 10

20

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 71.

mars 1876, hvarigenom ifrågavarande mark upplåtits åt institutet, ingen
som helst antydan lämnats därom, att institutets dispositionsrätt till den
för detsamma upplåtna tomten blott skulle räcka så länge institutet vore
förlagdt till densamma, hvadan direktionen med stöd af nämnda nådiga
bref bestämdt häfdade det berättigade uti att tomten för institutets räkning
försåldes.

Vid sitt yttrande har direktionen fogat handlingar, utvisande, dels att
Fribergska tomt- och byggnadsaktiebolaget för ett års prolongation af det
villkorligt uppgjorda köpeaftalet betingat sig en till 55,000 kronor uppgående
ökning i den först öfverenskomna köpeskillingen, så att priset å
den till inköp föreslagna tomten skulle utgöra 1,155,000 kronor, hvaraf
skulle betalas 1,100,000 kronor vid tillträdet den 1 juli 1904 samt återstående
55,000 kronor, sedan säljaren fullgjort sina förbindelser i fråga
om planerings- och andra arbeten eller dessa arbeten blifvit genom köparens
försorg verkställda, dels ock att bolagets sålunda gjorda anbud skulle
anses hafva till alla delar förfallit, såvida anbudet ej senast den 1 juni
1904 blifvit af Eders Kungl. Maj:t godkändt; och har direktionen förklarat
sig anse den sålunda föreslagna höjningen af köpesumman vara skälig.

Sedan kammarkollegium genom nådig remiss anbefallts att inkomma
med underdånigt utlåtande i ärendet och därvid lämna den utredning,
som kunde åvägabringas angående äganderätten till veterinärinstitutets nuvarande
tomtområde, har kammarkollegium, som låtit i kammararkivet anställa
undersökning beträffande omförmälda Djurgårdens gärdesgårdsdistrikt,
med öfverlämnande af ett utaf kammararkivarien härom afgifvet memorial,
i eget utlåtande den 10 november 1903 erinrat och meddelat:

_ att, sedan Eders Kungl. Maj:t i proposition till 1875 års riksdag föreslagit
Riksdagen att för uppförande af nya byggnader för veterinärinstitutet
på tomterna n:is 11, 12 och delar af n:is 3 och 4 i kvarteret Vedbäraren
samt där bakom liggande delar af lägenheten Djursborg och Ladugårdsgärdet
till Drottning Kristinas väg bevilja ett anslag af 498,324 kronor,
hvaråt beräknats 448,324 kronor för byggnads- och anläggningskostnader
samt 50,000 kronor till expropriation af tomter och andra omkostnader
för erhållande af byggnadsplats och nödigt utrymme i öfrigt för institutets
behof, äfvensom medgifva, att institutets dåvarande tomter i kvarteren
Edelman mindre och Krabaten med där befintliga byggnader finge, när
institutet blefve till sin nya lokal förflyttadt, på offentlig auktion försäljas,
samt Riksdagen med bifall härtill anvisat visst belopp att för ifrågavarande
ändamål i mån af behof utgå under år 1876, Eders Kung]. Magt enligt
nådigt bref den 10 mars 1876 förordnat, bland annat, att veterinärinsti -

21

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 71.

tutets område skulle omfatta den areal, som å eu af numera stadsingenjören
Herman Ygberg upprättad, vid handlingarna i ärendet fogad karta
utmärktes med bokstäfverna A. C. F. E. q. r. s. t. u. a. 1). B. A., att direktionen
för veterinärinstitutet ägde vidtaga nödiga åtgärder för inköp
eller förvärfvande, i den ordning nådiga förordningen den 14 april 186b
bestämde, af sådana delar af ifrågavarande område, hvilka tillhörde enskild
person eller Stockholms stad, dock med iakttagande däraf att staden ej
skulle vara pliktig afträda eller berättigad uppbära lösen för det å nämnda
karta med A. B. C. betecknade område, förr än den förlängning af Norra
.Humlegårdsgatan komrne till verkställighet, som innefattades i en af Eders
Kungl. Maj:t samma dag fastställd plan för reglering af nordöstra delen
af Ladugårdslandet, samt att direktionen vidare ägde till Eders Kung].
Maj:t inkomma med förslag å de åtgärder och därmed förenade kostnader,
som påkallades för flyttande af de inom det åt institutet upplåtna område
befintliga, lägenheten Djursborg tillhörande uthusbyggnader och för uppodling
af jord till ersättning för den del af Djursborgs åkerjord, som
komine att afträdas;

att Eders Kungl. Maj:t genom nådiga bref den 19 januari 1877 och
den 31 maj 1878 meddelat föreskrifter angående närmare angifna förändringar
af gränserna för veterinärinstitutets område;

att, på sätt Eders Kungl. Maj:ts nådiga bref den 4 juli 1878 angående
kostnader för ägoutbyte mellan veterinärinstitutet och djurgård sint endentsbostället
Djursborg visade, i ersättning för den från nämnda boställe till
institutet nfstådda jord, innehållande enligt af landtmätare gjord uträkning
18 kvadratref 6 kvadratstänger 50 kvadratfot eller 3 tunnland 7,21 kappland,
till bostället skulle läggas annan motsvarande mark af Djurgårdens
södra gärde och Ladugårdsgärdet;

att enligt en den 1 maj 1888 från stadsingenjörskontoret utfärdad
designation den veterinärinstitutet tillhöriga, å fri och egen grund belägna
tomten n:o 1 i kvarteret Veterinären, hvilken tomt bildats genom sammanslagning
af uppräknade tomter och tomtdelar jämte åtskillig förlagd och
afstyckad gatumark, innehölle efter uppgifna gränslinjer en areal af tillhopa
74,640 kvadratfot;

att, på sätt åtskilliga hos föreståndaren för veterinärinstitutet förvarade
äganderättshandlingar visade, lagfart å institutets vägnar erhållits
å oinförmälda i kvarteret Veterinären belägna tomten n:o 1 utom i hvad
anginge viss del af tomten, i afseende å hvilken tomtdel, innehållande i
areal 53,900 kvadratfot, sökt lagfart, vid det förhållande att säljarens
äganderätt ej blifvit styrkt, af Stockholms rådstufvurätt enligt beslut den
14 april 1903 förklarats Infilande, hvarom kungörelse skulle i föreskrifven
ordning utfärdas;

22

Enligt. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

att beträffande äganderätten till nu ifrågavarande andel af det så
kallade Djurgårdens gärdesgårdsdistrikt några upplysningar utöfver dem,
som innefattades i de remitterade handlingarna och det af kamtnararkivarien
afgifna undersökningsmemorial med bilagor, ej kunnat bos
kammarkollegium erhållas;

att, på sätt kammarkollegium uti den 10 september 1903 afgifvet
utlåtande i fråga om anskaffande af nytt tomtområde åt naturhistoriska
riksmuseet med mera närmare antydt, Djurgården, hvilken vore af ostridig
krononatur, blifvit ställd under Eders Maj:ts omedelbara disposition; samt

att de genom försäljning af veterinärinstitutets tomter i kvarteren
Krabaten och Edelman mindre erhållna köpeskillingarna tillförts fonden
för anordnande af lokaler för statens ämbetsverk i hufvudstaden.

Beträffande själfva saken yttrade kammarkollegium, som ansåg sig
ej hafva att bedöma, huruvida veterinärinstitutets förflyttning till annan
plats inom hufvudstaden kunde anses vara af omständigheterna ovillkorligen
påkallad, att kammarkollegium för sin del, under förutsättning att den till
inköp föreslagna tomten befunnes vara för ändamålet tilläcklig och i öfrigt
lämplig, ej hade något att erinra mot bifall till direktionens framställning.

Slutligen har föreståndaren för veterinärinstitutet till ecklesiastikdepartementet
inlämnat dels eu af ingenjörsfirman Bonnet & C:o afgifven
promemoria angående terräng- och grundförhållanden ionoin det till inköp
för veterinärinstitutet föreslagna område i kvarteret Åsen större, åtföljd
af borrningsprotokoll med karta, en tomtkarta med beskrifning och en
profilritning, dels ock eu af arkitekten Ludv. Peterson närmare utförd approximativ
kostnadsberäkning angående de enligt uppgjorda program och situationsplan
för institutet å berörda område afsedda nybyggnader, som enligt
denna beräkning, med inbegripande af värme-, gas-, vatten- och afloppsledningar
samt belysningsanordningar, skulle kunna uppföras för en summa
af 1,600,000 kronor.

Af den utredning, som i detta ärende förekommit, framgår, att på det
åt veterinärinstitutet nu upplåtna område ej utan alltför stora kostnader
kunna anordnas fullt tillfredsställande lokaler för institutet. Det synes
då vara af omständigheterna påkalladt, att man genom försäljning af detta
högst värdefulla område med därå uppförda byggnader bereder tillgång
att erhålla lämpliga lokaler åt institutet på annan plats inom hufvudstaden.
Pa liknande sätt förfors, då fråga om nya byggnader för institutet
ar 1875 förelädes Riksdagen. Vid detta tillfälle beslöt, såsom kammarkollegium
erinrat, Riksdagen, med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

gjorda framställning, att de kronan tillhöriga, af institutet då disponerade
tomter med därå befintliga byggnader finge försäljas, när institutet blifvit
förflyttadt till sin nuvarande lokal. Kronans äganderätt till den del af
det till försäljning nu afsedda området, som tillhör det så kallade Djurgårdens
gärdesgårdsdistrikt, är visserligen bestridd, men då för annan mark
tillhörande sagda distrikt lösen förut blifvit af Stockholms stad till kronan
erlagd enligt expropriationsförordningen, i hvilket alseende jag tillåter mig
hänvisa till Eders Kungl. Maj:ts proposition n:r 23 vid 1884 års riksdag,
samt Djurgården för ännu odisponerad del af distriktet uppbär årlig
arrendeafgift af vederbörande besittningshafvare, lärer man lå tills vidare
antaga, att äfven nu ifrågavarande område, hvilket kronan af ålder innehaft,
är staten tillhörigt, och enligt hvad jag inhämtat, har kungörelse, i
öfverensstämmelse med Stockholms råd stuf vu rätts omförmäld a beslut den
14 april 1903, utfärdats samt tre gånger införts i Post- och inrikes tidningar,
sista gången den 26 augusti 1903. Gifvetvis bör i allt fall i blifvande
köpeaftal intagas bestämmelse därom, att området försäljes endast
med den rätt, kronan därtill äger.

I likhet med hvad som ägde rum, då fotgardesregementenas förutvarande
tomter försåldes, torde till äfventyrs äfven nu den mark, som vid
en blifvande reglering af institutets nuvarande område erfordras till gator
och annan öppen plats, böra kostnadsfritt under äganderätt upplåtas till
Stockholms stad, livarjämte staten svårligen lärer kunna undgå att bestrida
eu del kostnader för dessa gators ordnande och förseende med afloppsledningar.

De underhandlingar, som under ärendets handläggning förts beträffande
ett nytt områdes förvärfvande åt institutet, hafva nogsamt visat,
huru svårt det är att därtill erhålla eu i allo lämplig tomt. Det tillfälle,
som nu erbjudit sig, att köpa det i Fribergska tomt- och byggnadsaktiebolagets
anbud afsedda område, hvilket befunnits särdeles lämpligt för
institutets behof, torde få betraktas såsom gynnsamt; och då ovisst är, om
ett sådant tillfälle kan återkomma, synes mig rådligast, att staten ej nu
låter detsamma gå sig ur händerna. Den summa, som erfordras till gäldande
af den betingade köpeskillingen, synes lämpligen kunna såsom förskott
anvisas till utgående från riksgäldskontoret, hvilket lärer böra framdeles
få godtgörelse härför af medel, som inflyta genom försäljning af
institutets nuvarande område.

Hvad som återstår af köpeskillingen, sedan berörda förskott blifvit
guldet samt nödiga kostnader för anordnande af gator och afloppsledningar
inom det till försäljning afsedda området blifvit bestridda, torde, i likhet
med hvad som ägt ruin beträffande köpeskillingen för institutets förutvarande
område inom kvarteren Edelman mindre och Krabaten, böra till -

24 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

föras fond™ för anordnande af lokaler för statens ämbetsverk i hufvudstaden.

Pa grund af hvad sålunda blifvit anfördt får jag, efter samråd med
cheferna för civil- och finansdepartementen, hemställa, det Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

dels till utgående från riksgäldskontoret anvisa och till Eders Kungl.
Maj-.ts förfogande ställa ett förskott af 1,155,000 kronor till inköp af förutnämnda,
inom kvarteret Åsen större i Katarina församling i Stockholm
belägna, Fribergska tomt- och byggnadsaktiebolaget tillhöriga område,
hvithet beräknats i areal innehålla 32,882,8 kvadratmeter, att användas till
tomt för veterinärinstitutet i Stockholm,

dels ock medgifva,

att veterinärinstitutets nuvarande område med därå befintliga byggnader
ma, med den rätt kronan därtill äger och i den ordning Eders
Kungl. Maj:t pröfvar lämpligt bestämma, för kronans räkning föryttras
äfvensom att med anledning häraf må, efter Eders Kungl. Maj:ts bepröfvande,
kostnadsfritt till Stockholms stad under äganderätt upplåtas den
del af samma område, som vid reglering af området skall utläggas till
gator eller annan öppen plats, samt

att, sedan af de medel, som inflyta genom försäljning af nyssnämnda
område jämte byggnader, inlevererats till riksgäldskontoret 1,155,000 kronor
för godtgörande af dess omförmälda förskott samt nödiga kostnader för
gators ordnande och förseende med afloppsledningar blifvit bestridda, återstoden
må inlevereras till statskontoret för att tillföras fonden för anordnande
af lokaler för statens ämbetsverk i hufvudstaden.

Hvad som erfordras till bestridande af kostnader för ifrågavarande
gaturegleringsarbeten lärer, i den mån sådant varder nödigt, efter Eders
Kungl. Maj:ts bepröfvande kunna af tillgängliga medel förskjutas.»

I föredragande departementschefens sålunda gjorda hemställan instämde
statsrådets öfriga ledamöter.

Hans Maj:t Konungen behagade i nåder bifalla hvad
föredragande departementschefen hemställt; och skulle
proposition till Riksdagen aflåtas af innehåll, bilaga vid
detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

_ Hugo Ticjerschiöhl.

Stockholm, Ivar Hasggströms Boktryckeri A, B. 1904.