Kungl. Mnj:ts Nåd. Proposition N:o 66.

1

N:0 66.

Kungl. Majds nådiga proposition till Riksdagen angående
pension å allmänna indragning sstaten åt landssekreteraren
i Kalmar län Adolf Westrin; gifven Stockholms slott den
26 februari 1904.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
medgifva, att landssekreteraren i Kalmar län Adolf Westrin må för
sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig
pension af 5,000 kronor att utgå från och med månaden näst efter den,
hvarunder han erhåller afsked.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

Hjälmar Westring.

Bih. till Riksd. Prof. 1904. 1 Band. 1 Afd. 42 Häft. (N:o 66.)

1

2

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 66.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 26 februari 1904.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer,

von Friesen och
Virgin.

Departementschefen statsrådet Westring anförde:

Redan uti underdånig skrifvelse den 19 september 1901 anhöll
landssekreteraren i Kalmar län Adolf Westrin, att Kungl. Maj:t täcktes
vidtaga den eller de åtgärder, som kunde erfordras för Westrins
öfverflyttning å allmänna indragningsstaten, därvid Westrin åberopade
ett af lasarettsläkaren medicine doktorn E. Engdahl utfärdadt intyg af
innehåll, att Westrin, som lede af följderna af en svår hjärnsjukdom,
som utbrutit år 1898, därigenom vore urståndsatt att sköta landssekreteraretjänsten,
och att ingen anledning funnes, att han skulle återvinna
förmågan därtill. Öfver denna af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i
länet till nådigt bifall förordade ansökning infordrades underdånigt utlåtande
af statskontoret, som förklarade, att det från det allmännas
synpunkt visserligen skulle vara fördelaktigast, om Westrin kunde redan
då erhålla afsked med full pension, men att, då detta kom me att för
statsverket vålla en afsevärd utgift, och Westrins otjänstharhet varat
endast omkring tre år, samt det, såvidt kändt vore, icke yppats någon
svårighet att med lämplig vikarie uppehålla landssekreteraregöromålen,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 66.

3

statskontoret dock funne sig för det dåvarande böra hemställa, huruvida
icke med framställning till Riksdagen om Westrins öfverflyttning å
allmänna indragningsstaten skulle kunna anstå ännu någon tid. Vid
ärendets föredragning den 22 november 1901 förklarade Kungl. Magt
sig finna ansökningen icke ''till någon Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande har nu i underdånig skrifvelse
den 10 februari 1904 gjort framställning om beredande af pension åt
Westrin, och därvid anfört följande.

Westrin, som den 29 april 1898 i nåder erhållit tjänstledighet
för deltagande i prästlöneregleringskommitténs arbeten, hade under
maj månad år 1898, då han för fullgörande af berörda uppdrag vistades
i lmfvudstaden, träffats af en svårare hjärnsjukdom. Han hade
allt sedermera med undantag af sammanlagdt 22 dagar i november
och december månader sistnämnda år, då han gjorde upprepade försök
att uppehålla sin tjänst, varit i åtnjutande af ständig tjänstledighet;
vederbörande läkare försäkrade, att Westrin aldrig kunde blifva till
hälsan återställd och ej heller någonsin kunde återinträda i utöfning
af sin tjänst. Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansåge sig emellertid
icke kunna låta därvid bero. Det dröjde nämligen ännu flera år, innan
Westrin, som vore född år 1847, vid fyllda 65 lefnadsår blefve berättigad
till pension från allmänna indragningsstaten, och det vore icke
med det allmännas intresse öfverensstämmande, att en så viktig och
ansvarsfull befattning som landssekreterare^ änsten i ett första klassens
län år efter år uppehölles på förordnande. Då Westrin på därom gjord
förfrågan förklarade sig villig att afgå från tjänsten mot erhållande af
pension, motsvarande hans nuvarande lön med ålderstillägg, tillhopa
5,000 kronor, hemställde Kungl. Maj:ts befallningshafvande, att Kungl.
Maj:t för beredande af möjlighet att få befattningen med tjänsteduglig
ordinarie innehafvare återbesatt, täcktes till innevarande års Riksdag
aflåta proposition om anvisande åt Westrin af en årlig pension från
allmänna indragningsstaten till nyssnämnda belopp, att utgå från och
med månaden näst efter den, hvarunder han från landssekreteraretjänsten
erhölle nådigt afsked.

Af de skrifvelsen bifogade handlingar framgår, att Westrin, som
är född den 12 januari 1847, den 5 oktober 1870 antagits till
auskultant i Svea hofrätt, hvarefter han den 22 december 1877 konstituerats
till länsbokhållare i Värmlands län, hvilken befattning lian redan
den 10 november 1874 förordnats att förestå, samt den 29 december
1882 utnämnts till landskamrerare i Kalmar län och den 23 augusti
1889 till sin nuvarande befattning.

4

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.

Ett af förbemälde doktor Engdahl den 10 februari 1904 utfärdadt
intyg innehåller, att Westrin, som år 1898 träffades af en svårare
sjukdom i hjärnan och nervsystemet och hvars läkare Engdahl så väl
dessförinnan som sedermera varit, icke kan blifva återställd till hälsan
och ej heller vare sig nu eller framdeles återinträda i utöfvandet af sin
tjänst. I en till Kungl. Maj:ts befallningshafvande inkommen skrift har
Westrin, på därom af Kungl. Maj:ts befallningshafvande gjord förfrågan,
tillkännagifvit att, då någon förhoppning icke förefunnes, att han
skulle kunna återinträda i utöfning af landssekreteraretjänsten och denna
ej kunde i längden utan men och olägenhet för det allmänna uppehållas
på förordnande, han icke allenast vore villig, utan äfven önskade
afgå från tjänsten mot erhållande af pension, motsvarande hans
nuvarande lön jämte ålderstillägg, tillhopa 5,000 kronor.

Efter nådig remiss har statskontoret i ärendet afgifvit underdånigt
utlåtande af den 15 innevarande februari och därvid, då möjligheten
af Westrins återinträde i tjänstgöring måste anses utesluten, hemställt
om nådigt bifall till Kungl. Maj:ts befallningshafvandes framställning.

Genom hvad sålunda i ärendet förekommit synes vara tillförlitligen
utredt, att någon som helst utsikt att Westrin skulle komma att åter inträda
i utöfning af sin. tjänst icke förefinnes. Och då ännu åtta år
återstå, innan Westrin enligt de allmänna bestämmelserna blir berättigad
till pension, samt han icke är pliktig att dessförinnan afgå från
tjänsten, men det uppenbarligen måste vara ur det allmännas synpunkt
olämpligt att tjänsten så lång tid uppehälles på förordnande, synes skäl
föreligga att bifalla den af Kungl. Maj:ts befallningshafvande gjorda hemställan.
Jag anser mig alltså böra tillstyrka, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen medgifva, att landssekreteraren Westrin må för sin
återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension
af 5,000 kronor att utgå från och med månaden näst efter den, hvarunder
han erhåller afsked.

Till denna departementschefens, af statsrådets
öfriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall
samt förordnade, att proposition i ärendet skulle, med
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, till Riksdagen
aflåtas.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1904.

Ex protocollo:
O. G. Rehn.