Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

1

N:o 57.

Kungl. Maj.is nådiga proposition till Riksdagen angående efterskänkande
af kronans rätt till danaarf efter skomakaren
S. L. Forsberg från Sanda grindstuga; gifven Stockholms
slott den 22 januari 1904.

Skomakaren Svante Leonard Forsberg från Sanda grindstuga i
Mörkö socken af Hölebo härad afled den 22 juni 1892. I instrumentet
öfver den efter honom den 1 därpåföljde juli förrättade bouppteckning
finnes antecknadt, att boets behållning utgjort 160 kronor 21 öre, samt
att den aflidne, som icke efterlämnat kända arfvingar, i lifstiden såsom
sin önskan uttalat, att hans kvarlåtenskap skulle tillfalla sömmerskan
Sofia Jansson i Sanda grindstuga, hvilken jämväl uppgifva boet. Till
god man att omhändertaga den aflidnes kvarlåtenskap och bevaka hans
okände rättsinnehafvares rätt förordnades fjärdingsmannen Carl Johan
Jansson.

Vid Hölebo häradsrätt lät bemälda Sofia Jansson den 7 september
1892, under uppgift att förenämnde Forsberg till hennes förmån upprättat
ett muntligt testamente, för dödsfalls skull angående tillkomsten
af samma testamente på ed af höra statdrängen Johan Ludvig Carlsson
och hustrun Anna Lovisa Pettersson, båda i Sanda, samt torparen Per
Elias Gulander från Bergalund, hvilka, enligt hvad af det vid förhöret
förda protokoll inhämtas, därvid berättade:

l:o) Johan Ludvig Carlsson, att, då vittnet omkring ett år därförinnan
sammanträffat med Forsberg, utan att någon annan person
därvid närvarit, Forsberg yttrat, att Sofia Jansson, hos hvilken han
innebodde, skulle, enär han icke ägde kännedom om några släktingar,
Bih. till Biksd. Prof. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 34 Höft. 1

2

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 57.

efter hans död bekomma hans kvarlåtenskap; samt att Forsberg, hvilken
vid omvittnade tillfället handlat med fullt och sundt förstånd, fällt
nämnda yttrande samtalsvis och utan att uppmana vittnet att lägga detsamma
på minnet såsom innefattande hans yttersta vilja;

2:o) Anna Lovisa Pettersson, att Forsberg vid något tillfälle under
våren 1892, då vittnet sammanträffat med honom ensam, samtalsvis
yttrat, att, enär han tillbragt sin första barndom å barnhus och till
följd däraf icke kände till några släktingar, det vore hans mening, att
Sofia Jansson efter hans död skulle bekomma den behållning, som då
möjligen kunde finnas i boet, men att Forsberg, hvilken vid tillfället i
fråga handlat fullt redigt, icke uppmanat vittnet att lägga nämnda
yttrande på minnet; samt

3:o) Gillande!'', att vittnet kort tid före Forsbergs död besökt
denne å lasarettet i Trosa, där han då legat sjuk, men dock varit vid
fullt och redigt förstånd, samt att Forsberg på fråga af vittnet, hvem
kvarlåtenskapen efter hans död skulle tillfalla, svarat, att, om något
blefve öfver, Sofia Jansson skulle erhålla detsamma; dock både Forsberg
icke uppmanat vittnet att lägga nämnda svar på minnet såsom innefattande
något förordnande af Forsberg.

Nu hafva i en till Kungl. Maj:t den 14 april 1903 ingifven skrift
torparen Johan August Andersson i Bråten, numera gift med ofvanbemälda
Sofia Jansson, samt denna sistnämnda i underdånighet anhållit,
att kronan måtte till sökandenas förmån afstå sin rätt till ifrågavarande
danaarfsmedel, till stöd för hvilken ansökning dels anförts, att Forsberg
vid upprepade tillfällen såsom sin önskan yttrat, att hans kvarlåtenskap
skalle tillfalla Sofia Jansson, som, enligt hvad framginge af
ett utaf nämndemännen Gustaf Anell i Skesa och G. F. Pettersson i
Lundby den 21 februari 1903 utfärdadt, ansökningen bifogadt intyg,
vore identisk med sökanden Sofia Andersson, född Jansson, dels ock
åberopats ej mindre af vederbörande kyrkoherde år 1903 utfärdade särskilda
bevis, att sökanden Andersson, som vore född den 26 juni 1860,
och hans hustru Sofia Jansson, född den 12 maj 1857, befunne sig i
sådana ekonomiska omständigheter, »att de bärgade sig, men icke heller
mer», än äfven ett af förra sjuksköterskan vid Trosa sjukhem Matilda
Olivia Olsson, född Gustafsson, den 6 januari 1903 på heder och samvete
afgifvet intyg, att bemälde Forsberg år 1892 intagits på sjukstugan
i Trosa och där aflidit den 22 juni samma år, samt att Forsberg, medan han
varit vid full sans, bedt Matilda Olivia Olsson att tillkalla någon för
att skrifva hans testamente, hvarigenom bemälda Sofia Jansson skulle
få hela hans kvarlåtenskap, enär såsom hans ord folio: »ingen är när -

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

mare eller har bättre gjort sig- förtjänt däraf», men att af vissa anledningar
hans begäran icke kunnat genast villfaras, hvarefter Forsberg
icke vidare före sin död varit vid full sans.

I anledning af den gjorda ansökningen hafva infordrade yttranden
afgifvits af vederbörande kronofogde, Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Södermanlands län och kaminaradvokatfiskalsämbetet.

Kronofogden har meddelat, att han angående sökandenas lefnadsförhållanden
inhämtat, att sökanden hustru Andersson före sitt äktenskap
under femton år bott i samma hus som aflidne Forsberg och under
denna tid skött och vårdat honom; att sökanden Andersson under tio
år varit arbetare vid Oaxens kalkbruk i Mörkö socken, hvilken verksamhet
lian emellertid under år 1902 till följd af vacklande hälsa måst
lämna, hvarefter han arrenderat torpet Bråten; att makarna Andersson
visserligen icke hade några barn, men att de till följd af dels mannens
vacklande hälsa och dels den omständighet, att de, som icke ägde något
kapital, måst skuldsätta sig för inköp af för torpets skötande nödiga
kreatur och redskap m. in., befunne sig i mindre goda ekonomiska omständigheter;
samt att makarne gjort sig kända för redbarhet och ordentlighet.
På grund häraf och då af handlingarna i ärendet framginge,
att det varit aflidne Forsbergs afsikt att till hustru Andersson öfverlämna
all sin kvarlåtenskap, ehuru denna afsikt icke kunnat komma till
utförande, har kronofogden förordat bifall till ansökningen.

Jämväl Kungl. Maj:ts befallningshafvande har, med hänsyn till
de af sökandena an dragna omständigheter och hvad i öfrigt angående
sökandenas lefnadsförhållanden af kronofogden blifvit upplyst, tillstyrkt
bifall till ansökningen.

Kaminaradvokatfiskalsämbetet har meddelat, att, sedan ämbetet,
med anledning af den nådiga remissen, låtit hos vederbörande gode
man väcka anspråk på den aflidnes kvarlåtenskap såsom danaarf, gode
mannen till ämbetet redovisat kvarlåtenskap en med ett belopp, hvilket
efter afdrag af den advokatiiskalen tillkommande aktoratsprovision utgjorde
268 kronor 19 öre, som innestode i statskontoret; och har ämbetet,
med hänsyn såväl till hvad i ärendet blifvit upplyst särskilt, beträffande
den aflidnes afsikt att tillägga hustru Andersson all sin kvarlåtenskap
som ock till sökandenas lefnadsförhållanden, hemställt, att den underdåniga
ansökningen måtte bifallas.

Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit vill Kungl.
Maj:t härmed föreslå Riksdagen att medgifva, att kronans rätt till
ifrågavarande danaarfsmedel må till sökandenas förmån efterskänkas.

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

Ernst Meyer.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22
januari 1904.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Bamstedt,

Berger,

Meyer,
von Friesen,

Virgin.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Meyer föredrog vidare:

En af torparen Johan August Andersson i Bråten och hans hustru
Sofia Andersson, född Jansson, gjord underdånig ansökning, att kronans
rätt till danaarf efter skomakaren Svante Leonard Forsberg från Sanda
grindstuga i Mörkö socken af Hölebo härad i Södermanlands län måtte
efterskänkas till förmån för sökandena;

i anledning hvaraf infordradt underdånigt utlåtande afgifvits ej
mindre af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i nämnda län än äfven åt
kammaradvokatfiskalsämbetet, som därvid meddelat, att ifrågavarande
danaarfsmedel efter afdrag af utanordnad aktoratsprovision uppginge
till ett belopp af 268 kronor 19 öre.

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 57.

Med afseende å hvad i ärendet förekommit tillstyrkte statsrådet,
att Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att medgifva,
att kronans rätt till ifrågavarande danaarfsmedel finge till sökandenas
förmån efterskänkas.

Hvad statsrådet sålunda tillstyrkt behagade Hans
Maj:t Konungen bifalla samt förordnade, att nådig
proposition skulle till Riksdagen aflåtas af den lydelse
bilagan litt. — vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Conrad Carleson.