Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 54.

1

N:o 54.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående restitution
till Kockums mekaniska verkstads aktiebolag af
erlagd tull för vissa från utlandet införda, vid byggandet
af pansarbåten Tapperheten använda materialier;
gifven Stockholms slott den 31 december 1903.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att medgifva, att till Kockums mekaniska verkstadsaktiebolag må af
tullmedlen utbetalas ett belopp af 49,605 kronor 60 öre, motsvarande
tullafgifterna för materialier, som för byggande af pansarbåten Tapperheten
af bolaget till riket införts under tiden från och med den 5 mars
1900 till och med den 20 mars 1901.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

Ernst Meyer.

Eib. till Riksd. Prof. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 32 Käft.

1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 54.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31
december 1903.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer,

YON FrIESEN,

Virgin.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Meyer anförde i underdånighet
:

I en till Eders Kungl. Maj:t ingifven skrift af den 1 april 1902
har Kockums mekaniska verkstadsaktiebolag, som genom kontrakt
den 3 november 1899 åtagit sig att för marinförvaltningens räkning
bygga ett pansarfartyg och för byggandet af fartyget från utlandet
anskaffat materialier, anfört, att byggandet till följd af inträffad strejk
och verkstadsblockad blifvit under tiden från den 15 december 1899
till den 24 april 1901 dels försvåradt och fördröjdt dels äfven alldeles
förhindradt, hvarigenom förorsakats, att den i § 8 mom 1 b) i tulltaxeunderrättelserna
stadgade tid för erhållande af restitution af tull för

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

från utlandet infördt material delvis komme att utlöpa, innan fartyget
kunde styrkas vara i fallfärdigt skick; och anhöll bolaget att, enär
omförmälda förhållanden inträffat utan bolagets åtgörande, tiden för
erhållande af restitution måtte i förenämnda fall utsträckas intill utgången
af år 1902. Sedan emellertid Eders Kungl. Maj:t genom beslut
den 2 maj sistnämnda år icke funnit skäl bifalla berörda framställning,
har nu i en till Eders Kungl. Maj:t den 7 mars innevarande
år ingifven underdånig ansökning sagda bolag anhållit, att belöpande
tullafgifter för de vid byggandet af berörda pansarbåt använda utländska
materialier måtte, utan hinder däraf att pansarbåten icke inom två år
efter materialiernas införsel till riket styrkts vara i fullfärdigt skick,
varda till bolaget restituerade.

Under det att den första ansökningen afsåg utsträckning af tiden
för erhållande af restitution, innebär bolagets senare framställning återbekommande
af de för ifrågavarande fartygsmaterialier erlagda tullbelopp
oafsedt tiden för samma materialiers införsel. Till stöd för denna framställning
har anförts hufvudsakligen följande.

Vid tiden för bolagets ofvan förstnämnda ansökning hade pansarbåten
ännu ej varit levererad; och hade det då ej kunnat rätt bedömas,
hvarken när eller hurudan den en gång komme att färdigbyggas.
Pansarbåten, som erhållit namnet Tapperheten, vore emellertid numera
aflämnad till flottan, därvid arbetet erhållit ett synnerligen godt vitsord.
Att leveransen blifvit fördröjd hade föranledts, förutom af de i bolagets
ansökning af den 1 april 1902 omförmälda omständigheter, järn väl däraf, att
marinförvaltningen ålagt bolaget att utföra vissa extra arbeten å pansarbåten,
hvilka bolaget icke kunnat vägra att fullgöra, ehuruväl bolaget insett,
att dessa arbeten skulle omöjliggöra båtens färdigbyggande inom den för
åtnjutande af tullrestitution stadgade tid. Innan något materialinköp gjorts
för ifrågavarande skeppsbyggnadsarbete, hade bolaget erbjudit sig att
antingen för visst pris bygga pansarbåten af delvis utländskt material
eller ock af uteslutande svenskt sådant, mot en prisförhöjning i senare
fallet, motsvarande den å det utländska materialet belöpande tullafgift,
men hade marinförvaltningen valt det förra alternativet. Den ansenliga
förlust, som bolaget i allt fall gjort på pansarbåtens byggande,
skulle på ett ytterst kännbart sätt ökas, om bolaget, till följd af hinder
för leveransens fullgörande i rätt tid, hvilka det icke stått i bolagets
makt att vare sig undgå eller undanrödja, betoges möjlighet att återbekomma
det för de utländska materialierna erlagda tullbeloppet.

Öfver bolagets ifrågavarande ansökning har generaltullstyrelsen
den 23 mars 1903 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande, därvid

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

styrelsen erinrat, hurusom för erhållande af restitution af tull för till
fartyg använda utländska materialier och skeppsförnödenheter vore i
§ 8 tulltaxeunderrättelserna föreskrifvet, bland annat, att varfvets eller
verkstadens innehafvare eller föreståndare skulle, när fartyget vore
fullt färdigt, till generaltullstyrelsen aflämna en af honom under edlig
förpliktelse afgifven och af två hans biträden, som med arbetet tagit
befattning, bestyrkt noggrann förteckning öfver myckenheten af alla
till fartyget använda olika materialier och skeppsförnödenheter. Någon
förteckning öfver de till pansarbåten Tapperheten använda materialier
och skeppsförnödenheter hade då ännu icke till styrelsen ingifvits, och
vore styrelsen således icke i tillfälle att yttra sig angående storleken
af det ifrågasatta restitutionsbeloppet. Vidare och med föranledande
af den i nämnda författningsrum förefintliga bestämmelse, att det fartyg,
till hvilket materialierna och skeppsförnödenheterna användes, skulle
inom två år efter deras införsel till riket styrkas vara i fullfärdigt skick,
ville generaltullstyrelsen anmäla, att, enligt intyg från chefen för mariningenjörstaten,
Tapperheten varit i fullfärdigt skick den 24 januari
1903; men, enär detta intyg inkommit till styrelsen först den 20 mars
samma år, kunde det ifrågasättas, huruvida icke fartyget först sistnämnda
dag styrkts vara i fullfärdigt skick. För såvidt de af bolaget
anförda skäl icke kunde föranleda Eders Kungl. Maj:ts bifall till bolagets
framställning om återbekommande af tullbeloppen för till Tapperheten
använda materialier och skeppsförnödenheter oafsedt tiden för deras
införsel, hemställde generaltullstyrelsen, att Eders Kungl. Maj:t täcktes
medgifva, att, ehuruväl beviset därom att Tapperheten den 24 januari
innevarande år varit i fullfärdigt skick inkommit till generaltullstyrelsen
först den 20 därpåföljde mars, restitution likväl, sedan ansökning härom
blifvit i vederbörlig ordning till styrelsen ingifven, måtte under föreskrifna
villkor beviljas för de materialier, som till riket inkommit från
och med den 25 januari 1901.

Marinförvaltningen, som på grund af nådig befallning jämväl i
ärendet sig yttrat, har anfört: Enligt åtagande af bolaget skulle Tapperheten
hafva levererats senast inom 24 månader efter kontraktets undertecknande,
hvilket ägde rum den 3 november 1899, men på grund af
under byggnadsarbetet tillkomna extra arbeten hade leveranstiden blifvit
förlängd med tillhopa 4 månader 20 dagar. Fartyget, som således bort
vara färdigt till besiktning och leverering senast den 22 mars 1902,
hade dock först den 24 januari innevarande år befunnit sig i fullfärdigt
skick. Marinförvaltningens af bolaget i dess ansökning omförmälda
beslut, att Tapperheten skulle få byggas delvis af utländskt material,

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

hade föranledts däraf, att, enär samtidigt för flottans räkning skulle
nybyggas ej mindre än tre pansarbåtar, af hvilka redan för två varit
bestämdt, att de skulle byggas uteslutande af inhemskt material, och
tillika en gammal pansarbåt skulle undergå en genomgripande ombyggnad,
allt vid varf, som ej kunde verkställa åtagen fartygsbyggnad utan anlitande
af andra verkstäder för vissa delar af arbetet, marinförvaltningen
hyst farhåga, att de svenska järnverk, som tillverkade fartygsmateriel
och hvilka vid denna tid redan vore öfverhopade med beställningar,
skulle i så hög grad tagas i anspråk, att förberörda leveranser därigenom
komme att i betydlig mån försenas. Marinförvaltningens farhåga
i detta hänseende hade också sedermera visat sig välgrundad, i det
att, oaktadt det beträffande Tapperheten gjorda medgifvandet, samtliga
ofvanberörda fartyg blifvit färdiga först långt efter den bestämda tiden.
Anledningen till berörda tidsutdräkt, för hvilken åsamkadt vite blifvit af
marinförvaltningen efterskänkt, vore till finnandes — förutom i den omständigheten
att de mindre leveranskraftiga svenska verkstäderna icke
förmått åstadkomma så betydande arbeten som byggnaden af en lista
klass pansarbåt på en tid, som äfven för utlandets större förhållanden
skulle anses ganska knappt tilltagen — hufvudsakligen i andra verkstäders
försenade leveranser, hvartill komme, att byggandet af Tapperheten,
såsom af handlingarna i ärendet framginge, under en betydande
del af arbetstiden störts eller helt och hållet förhindrats af strejk och
blockad, och detta icke allenast vid bolagets egna verkstäder utan äfven
vid utländska underleverantörers.

Beträffande därefter det för restitution af tull, som erlagts för
material för fartygsbyggnad, stadgade villkor, att fartyget skulle vara
färdigt inom två år, sedan importen ägt rum, ansåge sig marinförvaltningen
böra framhålla, att, om detsamma än kunde vara väl afpassadt
för vanliga förhållanden, det dock syntes mindre väl lämpadt för ett
sådant fall som det förevarande, hvilket tillförene icke heller förelegat,
nämligen då införsel af material ägt rum för byggnad af ett större
pansradt örlogsfartyg, hvilket arbete med nödvändighet fordrade ej
mindre betydande förutsättningar i afseende å varfsanordningar, maskiner
och dylikt än äfven en jämförelsevis lång tid. Därest icke förenämnda
villkor för erhållande af restitution af tull för fartygsbyggnadsmaterial
finge för dylika fall eftergifvas, skulle sådan restitution näppeligen
kunna erhållas, ett förhållande, som icke kunde annat än i sin
utveckling hämma den inhemska fartygsbyggnadsindustri, som medgifvandet
af dylik restitution dock vore afsedd att främja.

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 54.

Vid betraktande af ofvanberörda förhållanden hade marinförvaltningen
särskildt fäst sin uppmärksamhet därvid, att eftergift af meranämnda
villkor för tullrestitution förr eller senare, enligt marinförvaltningens
åsikt, blefve nödvändig; att, om, med upprätthållande för hvarje
fall af nämnda villkor, full restitution för material till ett fartyg med
två års leveranstid svårligen kunde ernås, svårigheterna i nu förevarande
fall ökats på grund af tillkomna extra arbeten, för hvilka
måst medgifvas en afsevärd förlängning i arbetstiden, som dock på
grund af nitälskan för en snabb leverans måhända väl snäft begränsats;
att bolaget vid byggandet af Tapperheten nödgats arbeta under synnerligen
svåra omständigheter, föranledda af förhållanden, som det icke
stått i bolagets makt att förekomma; att bolaget det oaktadt levererat
fartyget inom en tidslängd, föga Överskjutande den leveranstid, som
leverantörer, hvilka på grund af förut utförda arbeten af samma slagägde
större erfarenhet, kunnat ernå; att kostnaden för Tapperheten med
omkring respektive 380,000 kronor och 365,000 kronor understigit
kostnaden för de två ofvan omförmälda, samtidigt med Tapperheten
byggda pansarbåtar; samt att bolaget trots allt detta lämnat ett arbete,
hvars goda beskaffenhet marinförvaltuingen med skäl kunde vitsorda.

Med afseende å hvad sålunda anförts och då billighet och rättvisa
syntes tala för bifall till bolagets förevarande framställning, hemställde
marinförvaltningen, att den begärda tullrestitutionen måtte beviljas.

Sedermera har generaltullstyrelsen i underdånig skrifvelse den 6
sistlidna augusti anmält, att bolaget i en till styrelsen den 15 därförutgångna
maj inkommen skrift anhållit om restitution af de tullafgifter,
tillhopa 80,242 kronor 13 öre, som af bolaget erlagts för åtskilliga
under tiden från och med den 5 mars 1900 till och med den 21 januari
1903 från utlandet införda, i en skriften bilagd förteckning upptagna
materialier och skeppsförnödenheter, hvilka användts vid förfärdigandet
af Tapperheten.

I sistberörda skrifvelse har generaltullstyrelsen vidare anfört, att,
efter det styrelsens revisionsbyrå i ärendet afgifvit attest, styrelsen vid
granskning af nämnda förteckning samt öfriga till ärendet hörande handlingar
inhämtat, att tullafgifterna för de materialier, som införts under
tiden från och med den 5 mars 1900 till och med den 24 januari 1901
— således tidigare än två år före det fartyget, enligt ofvan omförmälda,
af chefen för mariningenjörstaten utfärdade intyg, blifvit fullt färdigt —
uppgått till sammanlagdt 43,390 kronor 5 öre; att för de materialier,
som införts under tiden från och med den 25 januari 1901 till och med
den 20 mars samma år — således väl inom två år före det fartyget

7

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 54.

blifvit fiirdigt, men mera än två år, innan detta styrkts hos styrelsen —
i tull erlagts ett belopp af 6,215 kronor 55 öre; att tullafgifterna för
de återstående från och med den 21 mars 1901 och följaktligen inom
den bestämda tiden af två år införda materialierna utgjort tillsammans
30,636 kronor 53 öre; samt att, bortsedt därifrån att, enligt hvad ofvan
nämnts, en del af ifrågavarande materialier till riket införts tidigare än
två år före det fartyget hos generaltullstyrelsen styrkts vara i fullfärdigt
skick och med undantag för vissa materialier, som vore att hänföra till
husgerådssaker, i öfrigt alla för restitutionens åtnjutande föreskrifna
villkor blifvit behörigen uppfyllda.

Då, enligt livad § 8 tulltaxeunderrättelserna innebure, ansökningar
om tullrestitution för materialier, som användts till utrustning af fartyg,
skulle af generaltullstyrelsen pröfvas och afgöras, hölle styrelsen före,
att bolagets förevarande underdåniga ansökning komme att af Eders
Kungl. Maj:t till omedelbar pröfning upptagas allenast i hvad den afsåge
de tullafgifter, tillsammans 49,605 kronor 60 öre, som erlagts för
de före den 21 mars 1901 införda materialier och hvilka styrelsen således
författningsenligt icke kunde restituera. Vid sådant förhållande
hade styrelsen ansett den underdåniga ansökningen icke utgöra hinder
för styrelsen att till pröfning upptaga och afgöra den hos styrelsen
gjorda ansökningen, i den mån densamma afsåge återbekommande af
tullafgifterna, tillsammans 30,636 kronor 53 öre, för de materialier, som
införts från och med den 21 mars 1901; och enär, på sätt ofvan nämnts,
föreskrifna villkor för restitutions åtnjutande vore behörigen uppfyllda,
hade styrelsen funnit bolaget berättigadt att återbekomma tullafgifterna
för sistnämnda materialier, dock med undantag för ofvanberörda husgerådssaker,
för hvilka tullrestitution författningsenligt icke vore medgifven.
Enär tullen för de till husgerådssaker hänförliga materialier uppginge
till 312 kronor 32 öre, hade styrelsen därför den 6 augusti
innevarande år till bolaget restitutionsvis anordnat tullafgiften för öfriga
nu ifrågavarande materialier, eller 30,324 kronor 21 öre.

Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit synes det mig
vara med billighet och rättvisa öfverensstämmande, att Kockums mekaniska
verkstadsaktiebolag beredes restitution för hela det tullbelopp, som
af bolaget erlagts för ifrågavarande fartygsmaterialier; och hemställer jag
därför i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att medgifva, att till bolaget må af tullmedlen utbetalas ett belopp af
49,605 kronor 60 öre, motsvarande tullafgifterna för de materialier,
som för byggande af pansarbåten Tapperheten af bolaget till riket införts
under tiden från och med den 5 mars 1900 till och med den 20
mars 1901.

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle
nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse,
bilagan litt. — vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Karl Skogman.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1904.