Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

1

N:o 47.

Kungl. Majits nådiga proposition till Riksdagen angående
beviljande af vissa förmåner för enskilda järnvägsanläggningar;
gifven Stockholms slott den 22 januari
1904.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
medgifva,

att Kungl. Maj:t må, där så pröfvas lämpligt, berättiga kommuner,
enskilda personer eller bolag, hvilka intill början af 1905 års lagtima
riksdag kunna undfå Kungl. Maj:ts nådiga tillstånd att inom riket
anlägga järnväg, att, ehvad de för sådant ändamål undfå statsbidrag
eller icke,

dels erhålla upplåtelse af den för järnvägsanläggningen erforderliga,
kronan tillhöriga jord sålunda: att jord, som står under kronans omedelbara
disposition, erhalles utan någon ersättning; att jord från de under
bruk och bergverk för nödigt skogsfång upplåtna kronoallmänningar
upplåtes utan annan godtgörelse än ersättning till vederbörande innehafvare
för intrång i nyttjanderätten; att jord från de genom domänstyrelsens
försorg utarrenderade kronoegendomar, hvilka icke upplåtits
till förenade mötespassevolanskassornas fond, stuterierna eller Vadstena
krigsmansbusfond, erhålles utan annan ersättning än för minskning
i arrendatorns brukningsområde under den återstående arrendetiden
äfvensom för skada och intrång; samt att för jord, som är till boställe
eller åt enskild person, menighet eller inrättning med åborätt eller
annorledes än hvad ofvan sagts upplåten, ersättning skall lämnas såväl
för själfva marken som för skada och intrång; skolande ersättningen
i ofvannämnda fall bestämmas i den ordning förordningen angående
jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april 1866
stadgar;

Bih. till Riksd. Prat. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 26 c. Käft. (N:o 47.)

1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

dels ock kostnadsfritt begagna för anläggningen sådana å kronans
ägor belägna kalk- och stenbrott jämte grustäkter, som kunna vara
disponibla.

De till ärendet börande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kunglig nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAE.

Hjälmar Westring.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

3

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22
januari 1904.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer,

von Friesen och
Virgin.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet
anförde departementschefen statsrådet Westring i underdånighet:

Alltsedan år 1871 har Riksdagen hvart femte år och senast enligt
skrifvelse den 7 maj 1901 för en tid af fem år ställt till Eders Kungl.
Maj:ts förfogande visst anslag att utgå såsom lån till nya, ännu ej påbörjade
enskilda järnvägsanläggningar under stadgande, bland annat,
att hvarje järnvägsbolag, som erhölle statsunderstöd, finge, då Eders
Kungl. Maj:t så pröfvade lämpligt, dels utan kostnad eller årlig ersättning
undfå upplåtelse af den för järnvägsanläggningen erforderliga,

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

kronan tillhöriga mark, som stode under dess omedelbara disposition,
hvaremot, när fråga vore om boställsjord eller annan åt enskild person
med åborätt eller annorledes upplåten kronojord, ersättning därför af
bolaget borde lämnas i enlighet med gällande expropriationslag, dels
ock kostnadsfritt begagna sådana å kronans ägor belägna kalk- och
stenbrott jämte grustäkter, som kunde vara disponibla.

Därjämte har Riksdagen från och med år 1872 på framställning
af Eders Kungl. Maj:t år för år medgifvit, att Eders Kungl. Maj:t ägde,
där så pröfvades lämpligt, berättiga kommuner, enskilda personer eller
bolag, hvilka intill början af det påföljande årets lagtima riksdag kunde
undfå Eders Kungl. Maj:ts nådiga tillstånd att inom riket anlägga järnväg,
att, ehvad de för sådant ändamål undfinge statsbidrag eller icke,
dels erhålla upplåtelse af den för järnvägsanläggningen erforderliga,
kronan tillhöriga jord utan annan kostnad än att, hvad anginge boställsjord
eller annan åt enskild person med åborätt eller annorledes upplåten
kronojord, ersättning därför lämnades i enlighet med hvad förordningen
den 14 april 1866 i sådant afseende stadgade, dels ock
kostnadsfritt begagna för anläggningen sådana å kronans ägor belägna
kalk- och stenbrott jämte grustäkter, som kunde vara disponibla.

Till 1903 års Riksdag gjorde Eders Kungl. Maj:t äfven framställning
om beviljande af sistnämnda förmåner för enskilda järnvägsanläggningar.

Vid denna riksdag väcktes emellertid motion därom, att Riksdagen,
om den i öfrigt lämnade sitt bifall till nyssberörda af Eders Kungl.
Maj:t äskade förnyade medgifvande, måtte i fråga om upplåtelse af den
för järnvägsanläggning erforderliga, kronan tillhöriga jord besluta, att
upplåtelse af själfva jorden skulle ske utan kostnad för järnvägsanläggningen,
men att, då jorden antingen tillhörde ett icke indraget boställe
eller ock vore åt enskild person med åborätt eller annorledes upplåten,
ersättning till boställshafvaren, åbon eller den, som med nyttjanderätt
innehade jorden, skulle, där godvillig öfverenskommelse om ersättningen
icke kunde träffas, lämnas i enlighet med hvad förordningen den 14
april 1866 i sådant afseende stadgade.

Öfver ifrågavarande motion afgåfvo efter nådig befallning kammarkollegium
och domänstyrelsen den 24 februari 1903 till Riksdagens
statsutskott infordradt gemensamt yttrande, däruti anfördes följande.

Uttrycket »boställsjord» betecknade endast sättet för eu egendoms
disposition, ej någon särskild egenskap eller natur, som skulle vidlåda
själfva jorden för all framtid, jämväl sedan egendomen blifvit annorledes
disponerad. I enlighet med denna uppfattning finge endast sådan

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

5

jord anses och behandlas såsom boställe, hvilken till följd af sin särskilda
disposition borde i jordeboken med tillhörande jordeboksförändringsextrakt
redovisas såsom boställe, eller sålunda i främsta rummet
all ecklesiastikstaten anslagen jord af krono, skatte eller frälse natur.
Dit räknades jämväl, förutom åtskilliga civila boställen af hvarjehanda
slag, några ännu kvarstående militieboställen, som innehades på gammal
stat.

I afseende å den under åborätt upplåtna krono]orden erinrade
ämbetsverken, att denna jord, hvilken funnes inskrifven i jordeboken
bland kronoegendomar under enskild disposition, till följd af gällande
författningar om skatteköp och skatteomföring alltmera förminskades;
och antoges detta slag af kronojord, hvilken upplåtits åt såväl enskild
person som menighet eller inrättning, skola hafva inom en ej aflägsen
framtid på antydt sätt fullständigt öfvergått i privat ägo. I detta sammanhang
omnämnde ämbetsverken jämväl, att, ehuru de under bruk och
bergverk för nödigt skogsfång upplåtna kronoallmänningar i jordeboken
upptoges bland kronoegendomar under enskild disposition, dessa allmänningar
likväl, på sätt ett nådigt bref af den 18 januari 1873 närmare
visade, syntes böra i fråga om markupplåtelse för enskilda järnvägsanläggningar
likställas med sådan kronan tillhörig jord, som stode
under dess omedelbara disposition, hvaremot häradsallmänningarna,
ehuru i regel införda bland kronoegendomar under allmän disposition,
i antydda hänseendet behandlats enligt de bestämmelser, som därutinnan
gällt den under ständig åbo- och besittningsrätt upplåtna kronojorden.

Hvad vidare anginge »annorledes upplåten kronojord», hade uti
ifrågavarande hänseende dit räknats, förutom åtskillig på visst sätt
disponerad kronojord, jämväl all annan kronan tillhörig jord, som blifvit
för statsverkets räkning utarrenderad; och inhämtades af särskilda tid
efter annan utfärdade nådiga bref, att ersättningsmedel, som af sådan
anledning tilldömts kronan, under titel extra uppbörd influtit till statsverket.

Såvidt i den väckta motionen åsyftades, att jämväl boställsjord
och den åt enskild person, menighet eller inrättning med åbo- eller
besittningsrätt upplåtna kronojorden skulle fä för järnvägsanläggning
upplåtas utan ersättning för själfva jorden, erinrade ämbetsverken, att
en dylik utsträckning af rätten till fri markupplåtelse skulle, hvad anginge
boställsjord, komma i strid med prästerskapets privilegier eller
rubba fastställda aflöningsstater samt, i fråga om den under åbo- och
besittningsrätt upplåtna kronojorden, kränka enskild rätt.

6

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

Vidkommande åter den genom domänstyrelsens försorg för statsverkets
räkning utarrenderade jorden syntes bifall till motionen i denna
del ej medföra någon afsevärd minskning i statsverkets inkomster eller,
vid det förhållande att frågor om fastställande af järnvägs sträckning
öfver kronan tillhörig mark äfven framgent likasom dittills torde blifva
föremål för särskild undersökning och pröfning, vålla någon egentlig
olägenhet vid dessa egendomars förvaltning. Skulle sålunda på detta
område någon utsträckning af rätten till fri markupplåtelse för enskilda
järnvägsanläggningar anses böra ske, borde likväl därvid uttryckligen
angifvas, att den medgifna utsträckningen af sådan förmån ej afsåge
de genom domänstyrelsens försorg utarrenderade egendomar, hvilka för
att tjäna särskilda ändamål upplåtits till förenade mötespassevolanskassornas
fond, stuteriinrättningen samt Vadstena krigsmanshus.

Uti skrifvelse den 3 april 1903 har Riksdagen med anledning häraf
anfört följande.

I likhet med hvad i motionen framhållits, hade Riksdagen ansett
det kunna med skäl ifrågasättas, huruvida icke det medgifvande af vissa
förmåner för enskilda järnvägsanläggningar, som Riksdagen allt sedan
början af 1870-talet årligen lämnat och hvarom Eders Kungl. Maj:t
åter gjort framställning, borde erhålla en något förändrad affattning i
syfte att beträffande upplåtelse af den för sådana anläggningar erforderliga
kronojord meddela tydligare och för vederbörande järnvägsföretag
i någon mån fördelaktigare bestämmelser. Såsom ifrågavarande
medgifvande dittills varit affattadt syntes på grund af detsamma icke
annan kronan tillhörig mark än den, som stode under dess egen disposition,
kunna kostnadsfritt upplåtas för enskild järnvägsanläggning.
Då fråga vore om boställsjord eller annan med åborätt eller annorledes,
således äfven på arrende, upplåten kronojord, hade stadgandet — såsom
dess ordalydelse ock syntes böra föranleda — åtminstone i regel
tillämpats så, att ersättning af vederbörande järnvägsbolag fått lämnas
för fulla värdet af den upplåtna jorden, bestämdt enligt gällande expropriationslag.
Den fördel, som bereddes staten därigenom, att järnväg
framdroges öfver dess egendom, torde dock i allmänhet väl motsvara
värdet af den mark, som för ändamålet toges i anspråk, hvadan det
kunde synas billigt, att markupplåtelsen äfven i sist berörda fall lämnades
på för järnvägsbolaget förmånligare villkor.

1 motionen hade föreslagits, att upplåtelsen af själfva jorden i
hvarje fall skulle ske utan kostnad för järnvägsanläggningen och ersättning
endast lämnas till vederbörande boställshafvare, åbo eller
arrendator. Att detta yrkande icke kunde i hela sin omfattning bi -

7

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 47.

fallas, hade synts Riksdagen tydligen framgå af hvad kammarkollegium
och domänstyrelsen i förut återgifna yttrande anfört. Ett medgifvande
i enlighet med motionärens förslag komme nämligen, såsom ämbetsverken
framhållit, att beträffande boställe)ord göra intrång på prästerskapets
privilegier eller rubba fastställda aflöningsstater samt att, då
fråga vore om den åt enskild person, menighet eller inrättning med
åbo- eller besittningsrätt upplåtna jorden, kränka enskild rätt. Endast
beträffande de genom domänstyrelsens försorg utarrenderade kronoegendomarna
syntes en utsträckning af rätten till fri markupplåtelse
för enskilda järnvägsanläggningar kunna ifrågakomma, men äfven där
måste, såsom ämbetsverken påpekat, undantag göras i fråga om egendomar,
hvilka vore anslagna till vissa fonder, allmänna inrättningar
eller fromma stiftelser. Huruvida och i hvad mån någon utsträckning
af omförmälda förmån lämpligen kunde medgifvas beträffande öfrig
genom domänstyrelsens försorg utarrenderad kronojord, hade Riksdagen
emellertid icke tilltrott sig att på den föreliggande utredningen bedöma.
I anledning däraf hade Riksdagen ansett sig böra, med bifall till Eders
Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning, för tiden till nästa lagtima
riksdag lämna medgifvande i samma form som förut, men tillika hos
Eders Kungl. Maj:t anhålla, att Eders Kungl. Maj:t ville efter erforderlig
utredning taga förberörda fråga under öfvervägande och till 1904
års Riksdag aflåta den framställning i ämnet, hvartill utredningen befunnits
föranleda.

På samma gång Riksdagen sålunda anmälde, att Riksdagen medgifvit
beviljande af förut i samma afseende medgifna förmåner för enskilda
järnvägsanläggningar, anhölle Riksdagen tillika, att Eders Kungl.
Maj:t efter utredning af de på frågan inverkande förhållanden ville taga
under öfvervägande, om och i hvad mån vid upplåtelse af för enskild
järnvägsanläggning erforderlig, kronan tillhörig jord fri markupplåtelse
lämpligen kunde medgifvas, då fråga vore om de genom domänstyrelsens
försorg för statsverkets räkning utarrenderade kronoegendomar,
äfvensom till 1904 års Riksdag aflåta den framställning i ämnet, hvartill
utredningen befunnits föranleda.

Sedan Eders Kungl. Maj:t vid underdånig anmälan den 1 maj 1903 af
Riksdagens förevarande skrifvelse anbefallt domänstyrelsen att i ärendet
afgifva underdånigt utlåtande, har styrelsen med eget underdånigt yttrande
af den 3 december samma år öfverlämnat underdåniga utlåtanden
ej mindre från Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i samtliga länen
än äfven från tillförordnade domänintendenterna i Stockholms, Uppsala,

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kristianstads, Ålfsborgs, Kopparbergs
och Jämtlands län.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i alla de län, inom hvilka
finnas genom do in än styrelsens försorg för statsverkets räkning utarrenderade
kronoegendomar, synas vara ense därom, att vid upplåtelse för
enskild järnvägsanläggning af därför erforderlig mark från egendom
af nämnda slag godtgörelse för minskning i egendomens afkastning
samt för skada och intrång i öfrigt, som genom järnvägsanläggningen
tillfogas egendomens arrendator under hans återstående arrendetid, bör
utgifvas af den, som fått marken åt sig upplåten, vare sig denna godtgörelse
skall utgå direkt till arrendatorn eller ock tillkomma honom
genom afdrag å arrendeafgiften, därför kronan i så fall skulle hållas
skadeslös.

Däremot hafva bland Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande olika
åsikter gjort sig gällande i fråga om, huruvida och i hvad mån för
dylik upplåtelse borde utgifvas ersättning till kronan. De flesta länsstyrelser
hafva ansett upplåtelsen böra ske utan någon som helst ersättning
till kronan; och har därvid såsom skäl anförts dels statens intresse
af kommunikationsväsendets utveckling dels ock den fördel, kronan tillskyndades
genom järnvägens framdragande öfver dess egendom.

En annan uppfattning har uttalats af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Östergötlands, Malmöhus, Västmanlands och Västerbottens
län, hvilka, under framhållande däraf att värdet af den jord,
som för en järnvägs anläggning afstås, ej alltid ersättes genom de
fördelar, som genom järnvägens framdragande beredas egendomen i
öfrigt, samt att egendomen i stället kunde understundom komma att
lida afsevärd minskning i värde till följd af försvårad brukning eller
andra olägenheter, ansett det böra bero på pröfning i hvarje särskildt
fall, huruvida jordupplåtelsen borde få ske kostnadsfritt eller ej, äfvensom
af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län, som
väl ansett, att upplåtelse af afrösningsjord kunde medgifvas utan ersättning
till kronan, hvaremot, då fråga vore om inrösningsjord, det borde
i hvarje särskildt fall bero på Eders Kungl. Maj:ts pröfning, huruvida
upplåtelse skulle få äga rum och om densamma finge ske utan godtgörelse
till kronan.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län har uttalat
den uppfattning, att i fråga om jordupplåtelse expropriationsförfarandet
fortfarande borde bibehållas, men Eders Kungl. Maj:t äga att
på särskild ansökning för hvarje fall eftergifva hela det af expropriationsnämnden
åsätta jordvärde eller så stor del däraf, som kunde anses

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

motsvara den fördel, egendomen genom järnvägsanläggningen vunne,
eller eljest af rättvisa och billighet påkallades.

Slutligen har af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kronobergs,
Västernorrlands och Jämtlands län särskild!, påpekats, att den
kostnadsfria upplåtelsen allenast borde afse själfva marken och sålunda
ersättning lämnas kronan för växande skog, befintliga åbyggnader eller
andra föremål, som måste flyttas.

För egen del har domänstyrelsen anfört att, på sätt i förberörda
af kammarkollegium och styrelsen till Riksdagens''statsutskott afgifna
yttrande i frågan framhållits, ett medgifvande af fri upplåtelse för enskilda
järnvägsanläggningar af mark från de genom styrelsens försorg
för statsverkets räkning utarrenderade kronoegendomar ej syntes vara
af beskaffenhet att medföra någon afsevärd minskning i statsverkets
inkomster eller -— under förutsättning att frågor om fastställande af
järnvägs sträckning öfver kronan tillhörig mark allt framgent blefve
föremål för särskild undersökning och pröfning — vålla någon egentlig
olägenhet vid ifrågavarande egendomars förvaltning. Af dessa grunder
och med hänsyn saväl därtill, att det måste anses ligga i statens intresse
att bidraga till kommunikationsväsendets förbättring, som ock
därtill, att staten i de flesta fall torde hafva direkt fördel af att järnväg
framdroges öfver dess egendom, ansåge styrelsen ett medgifvande
af nyss angifven art böra lämnas beträffande enskilda järnvägsanläggningar.
Åt detta medgifvande syntes emellertid ej böra gifvas större
räckvidd, än att den för järnvägsanläggningen nödiga mark afstodes
utan ersättning till statsverket. För den minskning i brukningsområde,
kronoarrendator på grund af dylik anläggning finge vidkännas, syntes
godtgörelse böra lämnas arrendatorn. Likaså syntes ersättning böra
lämnas för skada och intrång af hvarje slag, vare sig ersättningen
tillkomme statsverket eller annan. Den af några länsstyrelser uttalade
mening, att å upplåtet område tilläfventyrs befintlig byggnad och växande
skog borde inlösas, biträddes äfven af styrelsen, men om styrelsens förslag
vunne afseende, syntes särskild bestämmelse därom ej vara af nöden,
då denna ersättning syntes kunna inbegripas under ersättning för skada
och intrång. I öfverensstämmelse med hvad styrelsen sålunda anfört
hemställde styrelsen, att hos Riksdagen måtte göras nådig framställning
därom, att upplåtelse af den för enskild järnvägsanläggning erforderliga
mark från de genom domänstyrelsens försorg för statsverkets räkning
utarrenderade kronoegendomar måtte få äga rum utan annan ersättning
Bill. till Rilcsd. Prof. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 26 c Höft. 2

10 Kungl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 47.

till kronan än för skada och intrång, som genom anläggningen förorsakades.

Såsom af det föregående framgår, har Riksdagen ansett, att det
medgifvande af vissa förmåner för enskilda järnvägsanläggningar, som
Riksdagen sedan början af 1870-talet, på Kungl. Maj:ts framställning,
årligen lämnat, bör erhålla en något förändrad affattning i
syfte att, beträffande upplåtelse af kronojord, meddela tydligare och
för järnvägsföretagen i någon mån fördelaktigare bestämmelser.

Enligt den nuvarande affattningen, som återfinnes i den årligen återkommande
propositionen och Riksdagens därå aflåtna svar, medgifves,
såsom jag förut erinrat, åt kommun, enskilda personer eller bolag, som
undfå Eders Kungl. Maj:ts tillstånd att anlägga järnväg, ehvad de för
sådant ändamål erhålla statsbidrag eller ej, »upplåtelse af den för järnvägsanläggningen
erforderliga, kronan tillhöriga jord utan annan kostnad
än att, hvad angår boställsjord eller annan åt enskild person med åborätt
eller annorledes upplåten kronojord, ersättning därför lämnas i enlighet
med hvad förordningen den 14 april 1866 i sådant afseende stadgar».
Enahanda förmån omförmäles äfven såsom tillkommande hvarje järnvägsbolag,
som erhållit statsunderstöd, i Riksdagens hvart femte år
upprepade beslut angående anslag för understödjande medelst lån af
enskilda järnvägsanläggningar. Ordalagen äro här något olika och
måhända i visst afseende något tydligare, i det att ifrågavarande förmån
betecknas innefatta att »utan kostnad eller årlig ersättning undfå
upplåtelse af den för järnvägsanläggningen erforderliga, kronan tillhöriga
mark, som står under dess omedelbara disposition, hvaremot,
näf fråga är om boställsjord eller annan åt enskild person med åborätt
eller annorledes upplåten kronojord, ersättning därför af bolaget
bör lämnas i enlighet med gällande expropriationslag».

I enlighet med dessa bestämmelser har kostnadsfri upplåtelse af
kronan tillhörig mark för enskild järnvägsanläggning ägt rum endast
då egendomen stått under kronans omedelbara disposition. Riksdagen
har emellertid nu ifrågasatt, att äfven från de genom domänstyrelsens
försorg för statsverkets räkning utarrenderade kronoegendomarna fri
markupplåtelse för enskilda järnvägsanläggningar skulle medgifvas, dock
med undantag för de egendomar, som upplåtits till vissa fonder och dylikt.

Ehuru en sådan utsträckning af den hittills medgifna förmånen
icke torde vara af någon särskildt afsevärd betydelse för de enskilda
järnvägsanläggningarna, anser jag likväl några betänkligheter mot ett

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

medgifvande i denna riktning icke förefinna^. Den förlust, som kan
tillfogas en egendom genom järnvägs framdragande öfver densamma,
lärer, såsom af flera myndigheter framhållits, i de flesta fall uppvägas
af den fördel, järnvägen bereder egendomen genom förbättring af dess
kommunikationer och därmed inträdande ökade afsättningsmöjligheter.
Visserligen kan det understundom, särskildt i de delar af landet, där
järnvägsnätet redan är starkt utveckladt, inträffa, att en järnvägs framdragande
i afsedd riktning skulle förorsaka mera afsevärd skada och
intrång å en egendom, men då Eders Kungl. Maj:t vid beviljande af
koncession å enskilda järnvägsanläggningar fortfarande som hittills lärer
komma att förbehålla sig rätt att, sedan fullständig plan öfver järnvägens
framdragande öfver kronfcn tillhörig mark jämte uppgift å
anläggningen angränsande byggnader, verk och inrättningar blifvit till
Eders Kungl. Maj:t ingifven, särskildt pröfva och fastställa järnvägens
sträckning i denna del, torde därvid Eders Kungl. Maj:ts och kronans
rätt och fördel med hänsyn till den ifrågakomna egendomen kunna på
betryggande sätt tillvaratagas.

Den af Riksdagen ifrågasatta utsträckningen af rätt till fri markupplåtelse
afser enligt Riksdagens förberörda skrifvelse de genom domänstyrelsens
försorg för statsverkets räkning utarrenderade krön oegendomarna.
Enligt från domänstyrelsen inhämtad uppgift äro genom dess
försorg utarrenderade dels för statsverkets räkning: kungs- och kungsladugårdar,
indragna boställen, till rikets hospital förut anslagna egendomar,
åtskilliga ängar, kronobeten och kronofisken, dels för skogsväsendets
räkning: inägoområden, som kronan förvärfvat i sammanhang
med inköp af mark för skogsväsendets räkning, dels för förenade mötespassevolansfondens
räkning: en kungsgård med underlydande lägenhet,
dels för stuteriernas räkning vissa egendomar, dels ock för Vadstena
krigsmanshuskassas räkning en lägenhet. Af dessa kategorier skulle,
såsom äfven i Riksdagens skrifvelse afses, undantagas de tre sista, och
således den fria markupplåtelsen utsträckas till de öfriga genom domänstyrelsens
försorg utarrenderade kronoegendomarna.

Den ersättning, som för enskild järnvägs framdragande öfver
kronans utarrenderade egendomar af vederbörande expropriationsnämnd
bestämmes, utgår för närvarande i form af ersättning för den i anspråk
tagna markens värde samt, där sådant ifrågakommit, för skada och intrång.
Enligt arrendekontraktet är arrendatorn tillförbunden att, där sådant
för allmännyttigt ändamål å kronans vägnar fordras, afstå egendomen
tillhörig mark äfvensom inkomstgifvande lägenhet mot åtnjutande af
minskning i arrendeafgiften, motsvarande den förlust honom tillskyndas.

12

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

I enlighet härmed har också vid upplåtelse af nu ifrågavarande art arrendatorn
för löpande arrendeperiod tillerkänts viss ränta å nyssberörda
ersättningsbelopp, och denna räntegodtgörelse har tillgodokommit honom
antingen kontant eller genom motsvarande afdrag å det årliga
arrendet. Expropriationsersättningen uppdebiteras bland statsmedlen
under rubrik »extra uppbörd».

Om staten nu skulle, med nyssnämnda undantag, för egen del afstå
från ersättning för själfva den mark, som kan komma att från de af kronan
genom domänstyrelsens försorg utarrenderade egendomar upplåtas
för enskilda järnvägsanläggningar, kvarstår dock för kronan såsom
jordägare skyldigheten att genom afdrag å arrendeafgiften för den
arrendeperiod, hvarunder upplåtelsen ägt rum, godtgöra arrendatorn
för den minskning i brukningsområde, som upplåtelsen föranledt. Det
synes mig dock vara oegentligt, att kronan skall, förutom den kostnadsfria
upplåtelsen af jordområdet, äfven vidkännas minskning i den för
viss tid beräknade och genom arrendeaftal bestämda af kastningen af
den egendom, som den enskilda järnvägen genomgår, och detta under
den tid man ännu svårligen kan påräkna någon motsvarande fördel af
järnvägen. Om jag därför anser mig kunna tillstyrka, att staten utan
ersättning lämnar själfva det område, som för en järnvägsanläggning
erfordras, kan jag icke finna annat än skäligt, att anläggningens ägare
godtgör kronans arrendator för minskadt brukningsområde under den
löpande arrendeperioden. Att härigenom ersättning för dylik jord blir
olika för olika järnvägsanläggningar, beroende på det antal år som
återstå enligt gällande arrendeaftal, synes mig icke innebära större oegentlighet
än hvad som i öfrigt äger rum, då för järnvägsanläggningar erforderlig
mark kan, till följd af dess beskaffenhet eller lokala förhållanden,
betinga högst skiljaktiga ersättningsbelopp för olika anläggningar.

Hvad beträffar den ersättning för försvårad brukning eller
annan skada och intrång, som järnvägsanläggningens ägare för närvarande
är skyldig att gälda, förefinnes enligt min åsikt icke anledning
att befria honom från denna ersättningsskyldighet, vare sig ersättningen
bör tillkomma kronan eller arrendatorn. I Riksdagens förberörda
skrifvelse ifrågasättes icke heller någon sådan utsträckning af
den hittills medgifn:. förmånen.

Då Riksdagen vidare ansett önskvärdt, att det af Riksdagen tillförene
lämnade medgifvande i fråga om upplåtelse af kronojord för enskilda
järnvägsanläggningar erhölle en tydligare affattning, på samma
gång som den kostnadsfria upplåtelsen utsträcktes, med vissa undantag,
äfven till utarrenderade kronoegendomar, synas mig bestämmel -

13

Kun (fl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.

serna om de förmåner, som i förevarande hänseende böra, enligt min
nu uttalade uppfattning, medgifvas enskilda järnvägsanläggningar, böra
gifvas sådan form, att de tydligt utmärka förmånernas olika omfattning
allt efter det olika sättet för kronoegendomarnas disposition. I afseende
härå torde jag här endast behöfva anmärka, att, förutom särskilt
angifvande af nyssnämnda undantag, böra, i enlighet med kammarkollegii
och domänstyrelsens åsikt, kronoallmänningar, som upplåtits
till bruk och bergverk för nödig skogsfång^, uttryckligen likställas med
den under kronans omedelbara disposition ställda jorden; dock att,
pa sätt i det af nämnda ämbetsverk åberopade nådiga brefvet af den 18
januari 1873 föreskrifvits, därest innehafvare af nyttjanderätten till sådan
kronoallmänning gör anspråk på ersättning för intrång i nyttjanderätten,
sådan ersättning bör af vederbörande utgifvas. Hvad åter angår
häradsallmäuningar, kunna dessa icke behandlas annorlunda än under
åborätt upplåtna kronohemman.

På grund af hvad sålunda anförts får jag i underdånighet hemställa,
det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen medgifva

att Eders Kungl. Maj:t må, där så pröfvas lämpligt, berättiga kommuner,
enskilda personer eller bolag, hvilka intill början af 1905 års
lagtima riksdag kunna undfå Eders Kungl. Maj:ts nådiga tillstånd att
inom _ riket anlägga järnväg, att, ehvad de för sådant ändamål undfå
statsbidrag eller icke,

dels erhålla upplåtelse af den för järnvägsanläggningen erforderliga,
kronan tillhöriga jord sålunda: att jord, som står under kronans omedelbara
disposition, erhalles utan någon ersättning; att jord från de under
bruk och bergverk för nödigt skogsfång upplåtna kronoallmänningar
upplåtes utan annan godtgörelse än ersättning till vederbörande innehafvare
för intrång i nyttjanderätten; att jord från de genom domänstyrelsens
försorg utarrenderade kronoegendomar, hvilka icke upplåtits
till förenade mötespassevolanskassornas fond, stuterierna eller Vadstena
krigsmansliusfond, erhålles utan annan ersättning än för minskning i
arrendatorns brukningsområde under den återstående arrendetiden äfvensom
för skada och intrång; samt att för jord, som är till boställe eller
åt enskild person, menighet eller inrättning med åborätt eller annorledes
än hvad ofvan sagts upplåten, ersättning skall lämnas såväl för
själfva marken som för skada och intrång; skolande ersättningen i
ofvannämnda fall bestämmas i den ordning förordningen angående
jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april 1866
stadgar;

Bih. till Riksd. Prof. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 26 c Höft.

3

14

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

dels ock kostnadsfritt begagna för anläggningen sådana å kronans
ägor belägna kalk- och stenbrott jämte grustäkter, som kunna vara
disponibla.

Denna åt statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan blef af Hans Maj:t Konungen bifallen; och
skulle nådig proposition i ämnet af den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:
Carl G. Edman.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1904.