Kungl. MajUs Nåd. Proposition N:o 39.

1

N:o 39.

Kungl. Majds nådiga proposition till Riksdagen angående upphörande
af Öfver Selö pastorats i Strängnäs stift prehendeegenskap;
gifven Stockholms slott den 11 december
1903.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att

dels medgifva, att Öfver Selö pastorat i Strängnäs stift må upphöra
att vara prebende åt teologie lektorn vid allmänna läroverket i Strängnäs,
dels ock till lönefyllnad åt bemälde lektor, efter det Öfver Selö
pastorats prebendenatur upphört, bevilja på ordinarie stat ett belopp af
1,453 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR

Carl von Friescn.

Bih. till Itiksd. Prof. 1904. 1 Sami. I Afd. 21 Höft. (N:o 39.)

1

2

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

Ang. upphörande
af
Öfver Selö
pastorats
prebendeegenskap.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11
december 1903.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer,
von Friesen,

Virgin.

ll:o.

Departementschefen, statsrådet von Friesen, anförde härefter:

»I aflöningen för teologie lektorn vid högre allmänna läroverket i
Strängnäs ingår inkomst af Öfver Selö prebendepastorat i Strängnäs stift,
beräknad till ett belopp af 1,452 kronor 17 öre.

Sedan Eders Kungl. Maj:t i nådig skrifvelse den 29 augusti 1903
täckts inhämta _ Kyrkomötets yttrande, huruvida Kyrkomötet för sin del
medgåfve, att Öfver Selö pastorats prebendeegenskap finge upphöra, har
Kyrkomötet i underdånig skrifvelse den 6 oktober 1903 anfört: att Kyrkomötet
för sin del funne de skäl, som anförts för upphörande af nämnda
pastorats egenskap att vara prebende åt teologie lektorn vid läroverket i

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

Strängnäs, hafva stor betydelse; att denna fråga emellertid icke vore fristående,
utan blott utgjorde eu del af den större och mera omfattande
frågan om upphäfvande af prebendeegenskapen vid alla de pastorat, som
ännu utgjorde prebenden åt teologie lektorer vid stiftsläroverk; att ett förslag
i detta syfte förelegat vid senaste kyrkomöte på grund af eu af
Eders Kungl. Maj:t till mötet aflåten skrifvelse; att uti den underdåniga
skrifvelse, som Kyrkomötet i anledning däraf aflåtit, Kyrkomötet först
erinrat därom, att 1868 års kyrkomöte i underdånig skrifvelse den 24
september samma år förklarat sig tillstyrka prebendepastoratens indragning
under förutsättning, bland annat, att för kompetens till teologie lektorsbefattning
vid elementarläroverken fordrades intyg, att sökanden under
ett år utöfvat prästerlig tjänst inom församlingen, hvarefter 1898 års
kyrkomöte bland annat tillagt, att, äfven om denna af 1868 års kyrkomöte
uppställda förutsättning ej förverkligats och icke heller under alla
omständigheter torde kunna fasthållas, ett fullständigt eftergifvande af
densamma i då föreliggande fall ej borde ifrågakomma; att oförnekligen
viktiga skäl talade för att ej blott de teologie lektorsbefattningar, med
hvilka ledamotskap i domkapitlet vore förenadt, utan alla lektorat med
undervisningsskyldighet i kristendom besattes med personer, som ägde
vederbörlig teologisk kompetens; att detta mål syntes lämpligen kunna
uppnås genom en föreskrift, att vid tillsättningen af hvarje lektorat, i
livilket kristendom inginge, detta ämne skulle betraktas såsom hufvudämne,
hvaraf skulle, bland annat, följa, att inga andra sökande än sådana
med styrkta teologiska insikter gärna kunde ifrågakomma; samt att Kyrkomötet
sålunda, med anmälan att Kyrkomötet för sin del bifölle Eder»
Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning, i underdånighet anhölle, att
Eders Kungl. Maj:t täcktes utfärda bestämmelse därom, att vid tillsättningen
af hvarje lektorat, i hvilket kristendom inginge, detta ämne skulle
betraktas såsom hufvudämne.

Frågan om förändrade bestämmelser rörande de lektorat, i hvilka
kristendom ingår såsom ämne, torde lämpligast böra tagas under ompröfning
af Eders Kungl. Maj:t i sammanhang med frågorna om andra ändringar
i läroverksstadgan, hvilka torde blifva erforderliga, därest det förslag
till ny organisation af rikets allmänna läroverk, hvilket jag inom
kort ärnar förelägga Eders Kungl. Maj:t, varder af Eders Kungl. Maj:t i
nåder gilladt och af Riksdagen till sina hufvudgrunder antaget. Då komininisterstjänsten
i öfver Selö pastorat nu är ledig och frågan om upphörande
af pastoratets prebendenatur icke behöfver afgöras i sammanhang
med frågan om ämnen för de teologie lektoraten, har jag emellertid
ansett mig redan nu böra anmäla Kyrkomötets skrifvelse i syfte att den

4

Kung!.. Majds Nåd. Proposition N:o 39.

förra frågan måtte varda hänskjuten till Riksdagens pröfning; och anhåller
jag att få redogöra för hvad förut i detta ärende förekommit.

Uti en den 28 april 1894 inkommen underdånig ansökning anhöll
öfver Selö församling, jämlikt beslut å kyrkostämma den 8 i samma månad,
om vidtagande af erforderliga åtgärder, för att församlingens egenskap åt
prebende åt teologie lektorn vid allmänna läroverket i Strängnäs måtte
vid då inträffad kyrkoherdeledighet, eller så snart eljest ske kunde, upphöra
samt komministerstjänsten i församlingen vid dåvarande komministerns
afgång indragas och den kontanta komrninisterslönen få läggas
till den blifvande kyrkoherdens lön.

Till stöd för ansökningen anfördes: att vid utnämnandet af ordinarie
pastor i församlingen under nuvarande förhållanden torde tagas hänsyn
uteslutande till vederbörandes skicklighet och duglighet såsom lärare vid
läroverket, hvadan lätteligen kunde inträffa, att den, som utnämndes, besutte
mycket ringa eller alls ingen erfarenhet och lämplighet för det
viktiga och mycket kräfvande kallet såsom kyrkoherde; att, äfven om
ordinarie pastor i undantagsfall skulle med skicklighet som lektor förena
nödig pastoral erfarenhet och duglighet, han i allt fall icke kunde, till
följd af trägen tjänstgöring vid läroverket och domkapitlet, i någon mera
nämnvärd mån själ!’ taga befattning med pastoralvården, särskildt som
pastoratets afskeda läge på en ö i Mälaren 2% mil från Strängnäs gjorde
det för den i Strängnäs boende lektorn mycket svårt och under vissa tider
af året nästan omöjligt att tillräckligt ofta vara tillstädes i församlingen;
att pastoralvården fördenskull måste öfverlämnas åt tillförordnade vice
pastorer, hvilka, vare sig de tillika vore komministrar på platsen eller
icke, snart sökte befordran till andra förmånligare befattningar, hvarigenom
tätare ombyten af församlingsvårdens handhafvare inträffade, än som för
församlingen vore gagneligt; att billighet och rättvisa dessutom fordrade,
att den, som beständigt måste fullgöra pastors åligganden och därför bära
ansvaret, jämväl Unge åtnjuta de pastor anslagna löneförmåner oafkortade;
samt att, i anseende till församlingens ringa folkmängd, församlingsvården
kunde, i händelse pastoratets egenskap af prebende upphäfdes, utan vidare
svårighet bestridas af blott en prästman.

Sedan denna ansökning remitterats till kammarkollegium att däröfver,
efter vederbörandes hörande, afgifva underdånigt utlåtande, öfverlämnade
kammarkollegium, med eget utlåtande den 21 mars 1898, yttranden af
dåvarande komministern i pastoratet G. W. Andersson samt domkapitlet i
Strängnäs och Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län;

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3!).

och både af dem, som sålunda i ilrendet hörts, endast domkapitlet, och
detta med knapp majoritet, afstyrkt ansökningen, hvaremot de öfriga lifligt
tillstyrkt densamma.

Komministern förklarade sig, under åberopande af de utaf församlingen
anförda skäl, anse det för församlingen synnerligen gagneligt och
önskvärdt, att dess prebendenatur upphäfdes.

Domkapitlets afstyrkande yttrande innefattade biskopens, af en annan
ledamot biträdda, mening. Detta afstyrkande grundades hufvudsakligen
på följande skäl: att det för läroverket i Strängnäs och äfven för domkapitlet,
hvaraf prebendarien såsom teologie lektor vore ledamot, icke vore
ensidigt, att prebendet frånskildes lektorstjänsten, enär den omständigheten,
att lektorns aflöning genom det med tjänsten förenade pastoratet vore
bättre än aflöningen för annan teologie lektor, måste medföra och faktiskt
hade medfört den följden, att bättre kvalificerade sökande anmält sig; att
under nuvarande förhållanden församlingen kunde anses hafva två tjänstgörande
präster, då prebendarien under somrarne bott och tjänstgjort därstädes
samt under terminerna plägat predika i församlingens kyrka och
dessutom eljest handlagt andra prästerliga göromål i församlingen; att
man från Strängnäs till Öfver Selö kyrka kunde färdas sjövägen per ångbåt
under ungefär 8 månader af året och utefter isen under ungefär 4 månader
af året på vid pass x/2 timmes tid, hvarigenom prebendariens besök
i församlingen mycket underlättades; att, emedan komministern fått uppbära
äfven vice pastors arfvode, konkurrensen vid inträffande komministersledigheter
varit synnerligen stor, hvadan församlingen städse kunnat påräkna
förmånen att äga särdeles dugliga komministrar; samt att domkapitlet
vid utnämningen af teologie lektor aldrig försummat att taga nödig hänsyn
till de sökandes duglighet att uppehålla den med lektorstjänsten förenade
kyrkoherdebefattningen. Eu ledamot ansåg sig icke kunna afstyrka församlingens
framställda begäran, då några särskilda skäl till försvar för
Öfver Selö pastorats bibehållande såsom prebende svårligen syntes kunna
åberopas; dock fasthölle denne ledamot vid 1868 års kyrkomötes beslut
därom att lektorsprebendena icke måtte såsom sådana upphöra, med mindre
vissa af Kyrkomötet begärda garantier i afseende å teologie lektorers kompetens
eller därmed väsentligen likställda garantier genom lagbestämmelser
vunnes. Två ledamöter af domkapitlet ansågo sig böra kraftigt tillstyrka
församlingens anhållan.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande yttrade: Det vore uppenbart,
att en prebendeinnehafvare, som tillika innehade befattning som teologie
lektor och ledamot af domkapitlet, icke kunde vara i tillfälle att åt tillsynen
om sitt pastorat, dess kyrko- eller skolangelägenheter samt framför

G Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

allt åt dess andliga lif ägna den uppmärksamhet och det intresse som eu
för församlingen tillsatt egen kyrkoherde. Rättvisa och billighet kräfde,
att prebendeförsamling, likasom andra församlingar, komme i oafbrutet åtnjutande
af sin kyrkoherdes själavård och kunde utöfva något inflytande
vid hans tillsättande. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansågc sig
därför hafva allt skäl att tillstyrka församlingens framställning om befrielse
från dess prebendenatur. Därtill funnes i förevarande fall så mycket
mera skäl, som pastoratets aflägsna belägenhet från Strängnäs än mera
försvårade prebendariens arbete inom församlingen, därest han eljest skulle
hafva vilja, tid och krafter att i afsevärd mån ägna sig däråt. Förhållandet
vore nämligen, att landvägen från Strängnäs till församlingens kyrka
utgjorde 23/± mil; under den tid, ångbåtskommunikationer ägde rum, kunde
i allmänhet vägen genom begagnande af ångbåtslägenhet endast till en
mindre del förkortas; och den tid af året, då de afsevärdt kortare kommunikationerna
öfver isen kunde anlitas, vore i allmänhet ganska begränsad
och ofta nog alls ingen.

Uti sitt underdåniga utlåtande meddelade kammarkollegium: att öfver
Selö församling, som enligt jordeboken omfattade 565/s förmedlade mantal
och enligt uppgift i »Sveriges kommuner» för år 1895 innehade en areal
af 52,8 kvadratkilometer, jämlikt 1896 års mantalslängder haft en folkmängd
af 1,286 personer; att enligt den 25 juni 1869 fastställd lönereglering
kyrkoherden, som innehade bostället 1 mantal krono Wäla n:r 1
med därtill hörande utjord en Wäla n:r 2 och åtnjöte 47,6 kubikfot vederlagsspannmål,
ägde bekomma 2/3 af de från församlingen utgående löneafgifter
och komministern x/3 af samma afgifter, hvarjämte denne senare
såsom boställe innehade 1/2 mantal krono Mörbytorp n:r 1; att taxeringsvärdet
år 1896 utgjort för kyrkoherdebostället Wäla 26,000 kronor och
för komministersbostället Mörbytorp 6,000 kronor; samt att Öfver Selö
pastorat jämlikt nådiga brefvet den 6 juli 1722 vore af regal natur.

I fråga om upphörande af pastoratets egenskap af prebende hänvisade
kammarkollegium till hvad som anförts uti ett af kammarkollegium
och statskontoret gemensamt afgifvet utlåtande angående ifrågasatt indragning
af samtliga prebendepastorat i riket. I detta utlåtande hade ämbetsverken
omförmält, bland annat: att numera endast 8 pastorat i riket vore
anslagna såsom prebenden åt teologie lektorer vid de allmänna läroverken;
att den afkomst, som från öfver Selö pastorat inginge i prebendeinnehafvarens
lön, enligt läroverkets stat vore beräknad till 1,452 kronor 17
öre; att 1868 års kyrkomöte medgifvit nämnda 8 pastorats upphörande
såsom prebenden under förutsättning att för kompetens till teologie lektorsbefattning
äfven fordrades intyg därom, att sökanden under ett år utöfvat

7

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 30.

prästerlig tjänst inom församlingen; att emellertid sådant kompetensvillkor
ej vore föreskrifvet i § 55 af läroverksstadgan, sådan samma paragraf
lydde enligt nådiga kungörelsen den 10 mars 1892, och att förutsättningen
för Kyrkomötets medgifvande ej heller sedermera förverkligats;
att, detta oaktadt, med Kyrkomötets bifall Lundby pastorat upphört att
vara prebende åt teologie lektorn vid högre latinläroverket i Göteborg,
hvaraf framginge, att nämnda förutsättning icke under alla omständigheter
ansetts kunna fasthållas; att lämpligheten af att, i och för indragning af
återstående teologie lektorsprebenden, genom fasthållande af denna förutsättning
än vidare skärpa villkoren för kompetens till teologie lektorsbefattningar
syntes ämbetsverken kunna med skäl ifrågasättas, helst med
de allra flesta af dessa befattningar icke vore eller varit förenade prebendepastorat
och, så vidt ämbetsverken hade sig bekant, någon olägenhet häraf
icke försports, ej ens i de fall, där teologie lektor, ehuru ej innehafvare
af prebendepastorat, tillika vore domkapitelsledamot; att ämbetsverken på
grund häraf och af i öfrigt anförda skäl föresloge vidtagande af åtgärder
i syfte att de med teologie lektorsbefattningar ännu förenade prebenden
måtte indragas utan iakttagande af det utaf 1868 års Kyrkomöte för sådan
indragning föreskrift^ villkor; samt att, i händelse Kyrkomötet därtill, i
anledning af nådig proposition, lämnade sitt bifall och ifrågavarande
pastorat därefter förklarades upphöra såsom prebenden, anslaget till allmänna
läroverken borde, för beredande af ersättning för den genom pastoratens
indragning uppkommande löneminskning, ökas med ett belopp motsvarande
sammanlagda summan af den afkomst af prebendepastorat, som
för närvarande inginge i vissa teologie lektorslöner.

Under åberopande af hvad sålunda i nyssnämnda, af kammarkollegium
och statskontoret gemensamt afgifna utlåtande anförts, yttrade kammarkollegium
vidare i sitt nu förevarande utlåtande, att, enär Öfver Selö församling
icke syntes större, än att församlingsvården därstädes borde kunna
utan vidare svårighet bestridas af en inom församlingen boende kyrkoherde
utan biträde af komminister, kammarkollegium, på grund af hvad sålunda
och i öfrigt i ärendet förekommit, under förutsättning af prebendeegenskapens
upphörande jämväl funne anledning tillstyrka såväl den äskade
indragningen af komministerstjänsten, så snart sådant utan förnärmande
af någon tjänstinnehafvares rätt kunde äga rum, som ock att kyrkoherden,
hvilken efter prebendeegenskapens upphörande borde tillsättas i den för
regala gäll stadgade ordning, berättigades att, såsom församlingen anhållit,
efter komministraturens indragning uppbära samtliga de komministern enligt
nådiga löneregleringsresolutionen den 25 juni 1869 tillförsäkrade löneinkomster
från församlingen, hvaremot och då, beträffande bostället Mör -

B

Kung/. Maj:ts Nåd. Proposition No 39.

bytorp, något förslag om dess framtida disponerande af församlingen icke
gjorts, frågan härom borde bero på särskild underdånig framställning.

Genom nådig skrifvelse den 2 september 1898 behagade Eders Kungl.
Maj:t låta inhämta Kyrkomötets yttrande, huruvida Kyrkomötet medgåfve,
att de pastorat, hvilka fortfarande vore prebenden åt teologie lektorer vid
allmänna läroverk, finge upphöra att vara prebenden. Till svar härå
yttrade Kyrkomötet i underdånig skrifvelse den 8 oktober 1898, att Kyrkomötet
godkände Eders Kungl. Maj:ts nyssnämnda framställning under villkor,
att för kompetens till teologie lektorsbefattningar vid de allmänna
läroverken fordrades att sökanden inför teologisk fakultet aflagt teologisk
examen eller teologiskt disputationsprof. I anledning af denna Kyrkomötets
skrifvelse hafva af vederbörande myndigheter afgifvits underdåniga
utlåtanden, för hvilkas innehåll jag dock ej anser mig nu behöfva redogöra.

Ifrågavarande, af Öfver Selö församling väckta fråga fick emellertid
hvila i afbidan på den utredning och det förslag, som komme att afgifvas
af den under år 1897 tillsatta kommittén för reglering af prästerskapets
löneförhållanden m. in. Efter det denna kommitté afslutat sina arbeten,
inkom församlingen den 10 augusti 1903 med en ny underdånig framställning,
däruti församlingen, jämlikt beslut å kyrkostämma den 15 december
1902, ej blott upprepade sin begäran, att pastoratets egenskap af
prebende åt teologie lektorn vid läroverket i Strängnäs måtte, så fort ske
kunde, upphöra, utan äfven anhöll, att, i sammanhang med indragning af
komministerstjänsten i pastoratet, afkastningen af komministersbostället måtte
anslås till aflöning åt den blifvande kyrkoherden.

Uti sitt den 20 december 1900 afgifna betänkande och förslag beträffande
den kyrkliga indelningen och organisationen har prästlöneregleringskommittén
beträffande ifrågavarande pastorat anfört, att, med hänsyn
till detta pastorats ringa folkmängd, då utgörande 1,319 invånare, och
dess areal af allenast 52,8 kvadratkilometer samt därtill att komministerns
i pastoratet aflöning i församlingsafgifter och behållen boställsafkastning
utgjorde allenast omkring 1,000 kronor, kommittén, under förutsättning
att pastoratet befriades från sin prebendeegenskap och blifvande kyrkoherde
således kunde odeladt ägna detsamma sina krafter, föresloge, att
komministerstjänsten måtte indragas.

Den 30 maj 1902 inkom domkapitlet med en underdånig skrifvelse,
däri domkapitlet, till åtlydnad af föreskrift i nådiga brefvet den 22 november
1901, anmälde, att komministerstjänsten i pastoratet genom inne -

9

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 39.

hafvarens befordran till annan tjänst blifvit ledig, och hemställde, att
komministerstjänsten matte fa tills vidare uppehållas genom vikarie, hvarjämte
domkapitlet afgaf förslag i fråga om utarrendering af komministersbostället.
Vid denna skrifvelse var fogadt yttrande af församlingen å
kyrkostämma, innehållande, att församlingen enhälligt beslutit tillstyrka
kommitténs förslag. Efter underdånig anmälan af domkapitlets framställning
föreskrefs enligt nådigt beslut den 6 juni 1902, att med åtgärderna
för komministerstjänstens tillsättande skulle tills vidare anstå samt att den
vikarie, som förordnades att tjänsten uppehålla, skulle äga uppbära de med
densamma förenade löneförmåner jämte visst bidrag från prästerskapets
löneregleringsfond, hvarjämte kammarkollegium anbefalldes att, med anledning
af kommitténs förslag samt hvad domkapitlet föreslagit rörande
komministersboställets framtida utarrendering, efter vederbörandes hörande
afgifva underdånigt utlåtande.

i Uti det yttrande, som till följd häraf inkom från församlingen, uttalade
sig- församlingen för en snar lösning af frågan om sammanslagning
af de båda prästerliga beställningarna inom församlingen.

Sedan domkapitlet, på grund af nådig remiss, i ärendet ånyo yttrat
sig och därvid anfört, att domkapitlet, under den af kommittén gjorda
förutsättningen att pastoratet upphörde att vara prebende, tillstyrkte kommitténs
förslag men, om pastoratet förblefve prebende, ansåge komministerstjänsten
böra bibehållas, förordnades enligt nådigt bref den 24 april 1903,
att komministerstjänsten skulle fortfarande tills vidare uppehållas genom
vikarie med rätt för denne att uppbära de tjänstinnehafvaren enligt gällande
löneregleringsresolution tillförsäkrade lönemedel jämte visst intill
den 1 maj 1905 utgående lönetillskott äfvensom inflytande inkomst af
komministersbostället. x/2 mantal Mörbytorp, hvilket skulle genom Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvandes och domkapitlets försorg under tio års
tid utarrenderas i enlighet med föreskrifterna i nådiga brefven den 12
november 1858 och den 11 juli 1862, med förbehåll om undantagande af
nöd)g bostad, vedbrand och trädgård åt den, som uppehölle komministerstjänsten,
samt om skyldighet för arrendatorn att ansvara för boställets
skatter och onera; hvarjämte Eders Kungl. Maj:t förklarade Sig vilja framdeles
taga frågan om komministerstjänstens indragning under förnyad
ompröfning.

Pa grund af hvad sålunda i ärendet förekommit och då, såsom ja0-redan nämnt, Kyrkomötet gifvit sitt bifall till indragning af nu ifråga Bih.

till Riksd. Prof. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 91 Höft. 2

10 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

varande prebendepastorat, får jag hemställa, det Eders Kungl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att

dels medgifva, att öfver Selö pastorat i Strängnäs stift må upphöra
att vara prebende åt teologie lektorn vid allmänna läroverket i Strängnäs,
dels ock till lönefyllnad åt bemälde lektor, efter det Öfver Selö
pastorats prebendenatur upphört, bevilja på ordinarie stat ett belopp af
1,453 kronor.»

Hvad föredragande departementschefen sålunda hemställt
behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af
statsrådets öfriga ledamöter, i nåder bifalla; och skulle
nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Edward Bäcklin.

Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri Å. B., 1904.