Kungl. Maj:ts Råd. Proposition N:o 28.

1

N:o 28.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående en
biskopspension; gifven Stockholms slott den 18 december

1903.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
medgifva, att ur biskopslöneregleringsfonden må, efter Kungl. Maj:ts
bepröfvande, utgå en pension åt ärkebiskop eller biskop å 6,000 kronor
årligen, under villkor att pension icke må tilldelas annan än den, som
uppnått sjuttio års ålder, samt att ärkebiskop eller biskop, som hädanefter
utnämnes, är skyldig att vid fyllda sjuttio års ålder afgå från ämbetet, så
framt pension åt honom beredes och Kungl. Maj:t ej på grund af särskilda
omständigheter finner det vara för kyrkans tjänst gagneligt, att han tills
vidare i ämbetet kvarstår.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR

Carl von Frusen.

Bill. till. Riksd. Prot. 1904. 1 Sand. 1 Afd. 11 Haft. (N:o 28.)

1

‘2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13
november 1903.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,
von Friesen,

Virgin.

l:o.

Departementschefen, statsrådet von Friesen, anförde:

A»g. en bi- »Frågan om beredande af pensioner eller emeritilöner åt biskoparne
skopspension. ^ af ^e tre genaste kyrkomötena, åren 1893, 1898 och 1903, framburits
inför Eders Kungl. Maj:t.

Vid 1893 års kyrkomöte blef denna fråga skild från den samtidigt
väckta frågan om den allmänna pensioneringen af ålderstigna prästmän, i
det att det Kyrkomötets tillfälliga utskott, som fått till sig Jiänvisadt ett
uti sistberörda ämne väckt förslag, anförde: att i afseende både a skyldigheten
för den pensionsberättigade att, under vissa förutsättningar, ovillkorligen
afgå från innehafvande tjänst och å sättet för anskaffande af de
erforderliga medlen en bestämd gräns borde uppdragas mellan biskoparne
och det Övriga prästerskapet; att, då biskopsämbetenas innehafvare, i händelse
af förfall, i flera viktiga afseenden ej kunde genom vikarier ersättas
och med hänsyn till den stora betydelsen ej mindre för de särskilda stiften

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

[in äfven för kyrkan i dess helhet där af, att dessa ämbeten alltid bekläddes
af fullt kraftiga män, det å ena sidan syntes vara nödvändigt, att dessa
ämbetsmän, därest pensionsrum funnes ledigt, erhölle rätt till afskedstagande
vid en lägre ålder och jämförelsevis ringare grad af invaliditet än
som för det öfriga prästerskapet borde fastslås såsom skäl till afgång;
samt att å andra sidan på grund af den relativa lättheten att bilda pensionsfonden
— väsentligen genom bidrag från biskoparnes löneregleringsfond —
frågan om biskoparnes pensionering syntes vara jämförelsevis lätt löst.

Den Kyrkomötets hemställan, som i anledning häraf gjordes, om beredande
af pensioner särskilt åt biskoparne och särskild^ åt det öfriga
prästerskapet, föredrogs den 30 december 1893 inför Eders Kung! Maj:t,
som förklarade denna framställning icke föranleda någon Eders Kungl.
Maj:ts åtgärd.

Frågan förekom åter vid 1898 års kyrkomöte, som beslöt att hos
Eders Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag för beredande af
pensioner eller emeritilöner åt biskoparne.

Till stöd för denna hemställan anfördes: Den önskan hade ofta uttalats
samt gifvit sig uttryck uti vid kyrkomötena och annorstädes framställda
förslag, att åt svenska prästerskapet måtte beredas tillfälle att erhålla
pension, när ålderns dagar medförde ett försvagande af de krafter, som
kräfdes för ämbetets skötande, men meningarna hade dock icke kunnat
enas om något förslag till allmän pensionering, hvars både önskvärdhet
och utförbarhet till och med blifvit af många bestridda. Om meningarna
således vore mycket delade rörande frågan om pension för prästerskapet i
sin helhet, så torde detta icke vara fallet i fråga om lämpligheten af pensioner
eller emeritilöner för biskoparne. Det vore också svårt att bestrida,
att mycket tungt vägande skäl talade för att dessa, hvilkas funktioner till
stor del ej kunde öfvertagas af vikarier, måtte kunna entledigas från sitt
ämbete, när de enligt naturens ordning blefve af ålderdomens svaghet mer
eller mindre förhindrade att utöfva det. Utsikten till att under sådana
förhållanden se sig nödsakade att kvarstanna på sin plats måste särskildt
och framför allt för dem själfva vara nedslående, detta så mycket mera,
ju högre de tänkte om sitt ämbetes betydelse och ansvar. Själfva kunde
de därför icke gärna annat än anse det i hög grad önskvärdt, att tillfälle
blefve dem beredt att med bibehållande af skäligt underhåll få vid framskriden
ålder lämna sin tjänst åt yngre krafter. Och att en sådan uppfattning
delades af den stora allmänheten, torde icke vara tvifvel underkastadt.
Då nu icke heller mot utförbarheten af denna pensionering några
starkare invändningar torde kunna göras, enär biskopslöneregleringsfondens
tillgångar inom en icke aflägsen framtid torde medgifva, att därur ett

4

Kling!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

väsentligt bidrag lämnades för ändamålet, för hvars realiserande väl äfven
biskoparne Unge åtaga sig att erlägga årliga afgifter, så syntes frågan om
denna pensionering kunna och böra lösas oberoende af frågan om allmän
pensionering af prästerskapet.

Vidare betonades i Kyrkomötets skrifvelse, att fördelarne af biskoparnes
pensionering i vida högre grad skulle tillgodokomma stiftens prästerskap
och församlingar än biskoparne själfva samt att, då ett åstadkommande
af biskopsprebendenas indragning, för hvilket ändamål biskopslöneregleringsfondens
användande jämväl blifvit ifrågasatt, syntes vara af
sekundär vikt i förhållande till det ändamål, hvarom nu vore fråga, någon
tvekan angående lämpligheten af fondens användande i sistnämnda syfte
icke syntes böra äga rum.

Öfver denna Kyrkomötets framställning har Eders Kungl. Maj:t låtit
höra kammarkollegium och statskontoret, hvilka i ett den 28 september
1900 afgifvet utlåtande, efter att ha verkställt en beräkning af nämnda
fonds tillgångar, utvisande, att dess inkomster skulle komma att öfverstiga
de beräknade framtida utgifterna med omkring 13,000 kronor, hvilken
summa sålunda ansåges kunna tagas i användning för den föreslagna
pensioneringen, vidare anfört, att, då, enligt ämbetsverkens mening, inrättande
af en särskild pensionskassa för biskopar med bidrag från biskopslöneregleringsfonden
icke kunde med afseende å det ringa antalet delägare
lämpligen anordnas samt frågan om inrättande af en pensionskassa för
prästerskapet i allmänhet, i hvilken äfven biskoparne kunde vinna delaktighet,
näppeligen kunde vänta sin lösning under en öfverskådlig framtid,
hade ämbetsverken funnit det i Kyrkomötets skrifvelse åsyftade målet
eller beredande af tillfälle åt ålderstigna och till fortsatt ämbetsutöfning
mer eller mindre oförmögna biskopar att från ämbetet afgå lämpligast
böra vinnas genom anvisande af emeritilöner åt sådana biskopar från
biskopslöneregleringsfonden; och enligt ämbetsverkens mening syntes beloppet
af dylik emeritilön skäligen kunna bestämmas till 6,000 kronor eller
enahanda belopp, med hvilket landshöfding för närvarande af staten pensionerades.
Såsom villkor för beviljande åt biskop af emeritilön ansåge
ämbetsverken böra fastställas, att vederbörande skulle hafva uppnått en
lefnadsålder af sjuttio år, vid hvilken ålder han ock skulle vara skyldig
att från ämbetet afgå, därest emeritilön funnes att tillgå samt Eders Kungl.
Maj:t ej på grund af särskilda omständigheter pröfvade det vara för kyrkans
tjänst gagneligt, att han tills vidare i ämbetet kvarstode. Om —
såsom ämbetsverken ansåge lämpligt — emeritilönerna begränsades till två
och någon ovillkoidig rätt att vid viss lefnadsålder komma i åtnjutande af
dylik förmån således hvarken kunde eller borde medgifvas, hade ämhets -

5

Kuntjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

verken ieke ansett det skäligen kunna ifrågasattas, att biskoparne skulle
åläggas afgift för pensionering i denna form, hvilket under andra förhållanden
syntes hafva varit rättvist.

De beräkningar af biskopslöneregleringsfondens ställning, som lågo
till grund för detta kammarkollegii och statskontorets utlåtande, voro uppgjorda
under förutsättning af vederbörandes bifall till Eders Kungl. Maj:ts
till Riksdagen aflåtna propositioner om Härnösands stifts delning; och förr
än denna fråga vunnit sin slutliga lösning, ansågs det icke lämpligt att
upptaga frågan om biskopspensioneringen.

Emellertid har förslag härom, såsom förut omnämnts, väckts äfven
vid 1903 års kyrkomöte, som uti underdånig skrifvelse den 10 oktober
1903 anhållit, det Eders Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för beredande
ur biskopslöneregleringsfonden, i den mån dess tillgångar det medgåfve,
af pensioner åt biskoparne till det belopp och under de villkor,
som af kammarkollegium och statskontoret föreslagits i dessa ämbetsverks
underdåniga utlåtande den 28 september 1900.

Till stöd för denna framställning har Kyrkomötet, med åberopande
af hvad som förut anförts och under erinran att från ekonomisk synpunkt
förslagets genomförande icke torde möta några oöfverstigliga hinder, vidare
anfört: De stora fördelar, som därur komme att härflyta för såväl för samlings-

och skolväsen som stiftens prästerskap, vore alltför påtagliga,
för att Kyrkomötet skulle behöfva ingå på ett vidlyftigare framhållande
däraf. Endast det ansåge sig Kyrkomötet böra ytterligare betona, att förslaget
hufvudsakligen afsåge att tillgodose församlingarnas berättigade
anspråk att till stiftschef hafva en person med oförsvagad arbetsförmåga;
hvarjämte icke borde alldeles lämnas å sido den obillighet, som läge däri,
att under nuvarande förhållanden det kunde inträffa, att konsistoriernas
öfriga ledamöter finge utan nämnvärd ersättning, måhända under en följd
af år, bära den ökade arbetsbörda, som för dem blefve en följd af stiftschefens
oförmåga att själf uppehålla sitt ämbete.

Då numera frågan om Härnösands stifts delning blifvit genom Riksdagens
och Kyrkomötets bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom framställda
förslag slutligen löst, anser jag tiden vara inne att för Riksdagen framlägga
det sålunda af Kyrkomötet upprepade gånger framställda önskemål
om beredande af möjlighet till pensionering af ålderstigna biskopar. Såsom
af Kyrkomötet med rätta framhållits, afser detta förslag hufvudsakligen
att tillgodose församlingarnes berättigade kraf att till stiftschefer hafva
endast fullt arbetsföra personer. Jag delar kammarkollegii och statskon -

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

torets mening, att dylik pension icke bör för någon ifrågakomma förr än
han uppnått sjuttio års ålder; och i likhet med dessa ämbetsverk anser jag
medlen för pensioneringen böra hämtas ur biskopslöneregleringsfonden.

Denna fond har tillkommit på grund af föreskrift i nådiga brefvet
den 15 juni 1861 angående grunder för reglering af biskoparnes aflöning.
Sedan nämligen uti nådig proposition den 16 december 1859 framlagts
förslag om antagande af vissa grunder för reglering af biskoparnes aflöning,
tillkännagåfvo Rikets Ständer uti skrifvelse den 29 oktober 1860,
att detta förslag blifvit till alla delar — med undantag af en punkt, som
nu ej är i fråga — af ständerna antaget. Femte punkten af det sålunda
antagna och genom nyssnämnda nådiga bref kungjorda förslaget lyder:

»öfverskjuter biskopslön det för densamma bestämda värde med större
belopp än som motsvarar inkomsten af därifrån skilda prebendepastorat,
bestämmer Kungl. Maj:t hvilka inkomster ytterligare böra därifrån afskiljas.
Dessa ingå till statskontoret för att under titel ''Biskopslöneregleringsfonden’
redovisas och till jämnande af annan biskopslön användas. På samma
sätt förfares, om löneinkomsterna befinnas öfverskjuta normalbeloppet med
mindre summa än att något prebendepastorat genast kan därifrån skiljas.»

Den sålunda bildade fondens ständiga inkomster utgöras af arrendemedel,
indelningsersättning och ränteafkastningen af fondens samlade kapital.
Till fondens ständiga utgifter äro att räkna lönefyllnader, ersättningar
för prebenden och hyresersättningar. Fondens närvarande ställning
och förhållandet med fondens inkomster och utgifter under tioårsperioden
1893—1902 framgå, af följande tablå:

Tablå, utvisande biskopslöneregleringsfondens inkomster och utgifter

åren 1893—1902.

1893.

1894.

1895.

1896.

1897.

1898.

1899.

1900.

1901.

1902

Inkomster.

Intressemedel ...............

16,753

63

18,608

10

17,860

05

17,515

06

17,518

99

18,648

09

19,649

20

21,095

79

22,960

38

22,108

53

Arrendemedel m. m.......

19,271

79

19,108

92

18,769

38

18,729

96

19,032

67

19,565

63

19,968

28

20,112

22

20,154

89

21,076

97

Indelningsersättning ......

11,716

17

11,760

03

11,557

32

11,436

63

11,364

68

11,675

11

11,981

87

12,265

20

12,290

67

12,438

60

Anordnad grundskatt......

69

—

69

—

69

69

—

—

—

138

—

69

—

69

—

69

—

69

—

Summa

47,813

59

49,546

05

48,255

75

47,750

65

47,916

34

50,026

83

51,668

35

53,542

21

55,474

94

55,693

10

Ärlig medelinkomst ...

50,768

78

Utgifter.

Lönefyllnad..................

16,112

—

16,112

—

16,112

—

16,112

—

16,112

—

16,112

—

16,112

—

16,112

—

16,112

—

16,112

—

Ersättning för prebenden

5,248

49

5,248

49

5,248

49

5,248

49

5,248

49

5,248

49

5,248

49

5,248

49

5,248

49

5,248

49

Hyresersättning ............

1,500

—

1,500

—

1,500

—

1,500

—

1,500

—

1,500

—

1,500

—

1,500

—

1,500

—

1,500

—

Diverse........................

1,460

—

1,710

10

33,242

13

21,257

87

365

84

375

20

390

—

392

40

1,149

72

17,046

49

Summa

24,320

49

24,570

59

56,102

62

44,118

36

23,226

33

23,235

69

23,250

49

23,252

89

24,010

21

39,906

98

Årlig medelutgift ......

Tillväxt.....................

30,599

23,493

46

10

24,975

46

3,632

29

24,690

01

26,791

14

28,417

86

30,289

32

31,464

73

15,786

12

Minskning ...............

—

—

—

—

7,846

87

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Behållning vid slutet af

435,959

61

460,935

07

453,088

20

456,720

49

481,410

50

508,201

64

536,619

50

566,908

82

598,373

55

614,159

67

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

8

Kungt. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

Ur denna tablå, hvilken bifogats ett af kammarkollegium och statskontoret
den 17 juli 1903 i annat ärende afgifvet utlåtande, och ur
innehållet i samma utlåtande torde jag få anmärka:

att årsinkomsterna utgjort lägst 47,750 kronor 65 öre (år 1896) och
högst 55,693 kronor 10 öre (år 1902) med ett medeltal af 50,768 kronor
78 öre;

att årsutgifterna uppgått till lägst 23,226 kronor 33 öre (år 1897)
och högst 56,102 kronor 62 öre (år 1895) med ett medeltal af 30,599
kronor 46 öre;

att de ordinarie utgifterna, nämligen lönefyllnad, ersättning för prebenden
och hyresersättning, uppgått till 22,860 kronor 49 öre om året;

att under perioden förekommit följande extra utgifter af mera betydenhet,
nämligen år 1895 till nytt biskopshus i Härnösand 31,892 kronor
13 öre, år 1896 för samma ändamål 19,907 kronor 87 öre och år 1902
för iståndsättande af ärkebiskopshuset i Uppsala 16,000 kronor;

samt att oaktadt de stora extra utgifter, som under perioden sålunda
förekommit, fondens behållning därunder ökats från 412,466 kronor 51
öre vid slutet af år 1892 till 614,159 kronor 67 öre vid slutet af år 1902
eller med 201,693 kronor 16 öre.

Från och med år 1904 är emellertid en väsentlig ökning af fondens
ordinarie utgiftssumma att emotse. I enlighet med det nu antagna förslaget
om förändring i stiftsindelningen komma nämligen att ur fonden
utgå för aflönande af biskop i Luleå stift 14,000 kronor årligen, däraf
12,000 kronor såsom lön och 2,000 kronor såsom hyresersättning. Och
då Kalmar stift sammanslås med Växjö stift, kommer att för biskopen i
det nya Växjö stift, utöfver biskopslönen i det nuvarande Växjö stift, utgå
såsom lönetillägg ett årligt belopp af 2,000 kronor ur fonden, hvarvid
dock är att märka, att samtidigt det till hyresersättnig åt biskopen i Kalmar
stift nu utgående beloppet af 1,500 kronor kommer att försvinna.

Vidare har Eders Kung! Maj:t genom nådigt bref den 6 november
1903 medgifvit, att såsom bidrag till kostnaderna för iståndsättande af
biskopshuset i Västerås finge från fonden utgå dels ett anslag utan återbetalningsskyldighet
af 10,000 kronor, dels ock ett räntefritt lån å 15,000
kronor att af Västerås domkyrkas medel amorteras med en femtedel årligen.
Då, såsom förut nämnts, äfven under tioårsperioden 1893—1902
dylika anslag ur fonden flera gånger förekommit, är det all anledning att
antaga, att äfven för framtiden kraf på bidrag af denna art komma att
framställas. Jag anser fördenskull försiktigheten bjuda att för närvarande
begränsa förslaget om fondens anlitande för biskopspensionering till beviljande
af endast en pension om 6,000 kronor.

9

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer jag, det Eders Kungl.
Maj:t täcktes äska Riksdagens medgifvande därtill, att ur biskopslönerogleringsfonden
må, efter Eders Kungl. Maj:ts hopropande, utgå en pension
åt ärkebiskop eller biskop å 6,000 kronor årligen under villkor att
pension icke må tilldelas annan än den, som uppnått sjuttio års ålder,
samt att ärkebiskop eller biskop, som hädanefter utnämnes, är skyldig att
vid fyllda sjuttio års ålder afgå från ämbetet, så framt pension åt honom
beredes och- Eders Kungl. Maj:t ej på grund af särskilda omständigheter
finner det vara för kyrkans tjänst gagneligt, att han tills vidare i ämbetet
kvarstår.»

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen i nåder lämna
bifall; och skulle nådig proposition af den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:
Hugo Tigerschiöld.

Bih. till Riked. Prof. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 11 Höft.

2