Kungl. Maj:ts Ndd. Proposition N:o 110.

1

N:o 110.

Kungl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen om anslag till
utgifvande af ett vetenskapligt arbete angående docenten
0. Nordenskjölds expedition till Södra Ishaf vet; gifven
Stockholms slott den 8 april 1904.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att dels, för bearbetning och utgifning af de viktigaste vetenskapliga
resultaten af docenten Otto Nordenskjölds expedition till Södra Ishafvet
under åren 1902 och 1903, bevilja ett anslag af 55,000 kronor, att
fördelas på åren 1905, 1906, 1907, 1908 och 1909 med 15,000 kronor
för det första året och 10,000 kronor för hvart och ett af de följande
samt utgå under de i statsrådsprotokollet angifna villkor och förbehåll,
dels ock af omförmälda anslag på extra stat för år 1905 anvisa ett belopp
af 15,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min Allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

Carl von Frusen.

Bih. till llilsd. Prof. 1904. 1 Sami. 1 Afcl. T9 Häft. (N:o 110)

1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 110.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 8 april 1904.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer,
von Friesen,

Virgin.

Departementschefen, statsrådet von Friesen, yttrade:
va" de “af{it Hl os Kungl. Msj:t tiar docenten vid universitetet i Uppsala, filosofie

vetenskapligt doktorn Otto Nordenskjöld i underdånighet anhållit om ett statsanslag af
docent»» o 55,000 kronor för utgifvande af en vetenskaplig redogörelse för de viktiNordenskjoids
gaste resultaten af hans nyligen afskräde expedition till Södra Ishafvet

‘södrai°hafv!t0c^ därvid anfört följande:

Undersökningen af polartrakterna, under många år bedrifven genom
isolerade expeditioner, hade under den senare tiden kommit in i ett nytt
skede. Dessa expeditioner hade visserligen vunnit storartade resultat, i det
stora hittills okända kuststräckor blifvit upptäckta, kartlagda och undersökta,
men utredningen af polarregionernas fysikaliska natur och lösningen
af flera för hela jordklotet viktiga vetenskapliga frågor, företrädesvis

3

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition i\r:o 110.

meteorologiska och magnetiska, kunde endast vinnas genom ett internationellt
samarbete, som möjliggjorde eu serie af samtidiga observationer,
Indika ensamma kunde lämna resultat af mera allmänomfattande betydelse.
En dylik utforskning af det norra polarområdet ägde såsom bekant rum
redan åren 1882—1883.

Som det emellertid just i detta hänseende visat sig alldeles nödvändigt,
att jämväl det södra polarområdet blefve på enahanda sätt utforskadt, hade
å de internationella geograliska kongresserna i London och Berlin beslut
fattats om önskvärdheten af en internationell kooperation för utforskande
af dessa trakter.

Enligt dessa resolutioner borde arbetet helst samtidigt företagas från
tre sidor. Sedan med anledning häraf England och Tyskland beslutit att
år 1901 utsända expeditioner till två af de sålunda utvalda platserna,
lyckades det Nordenskjöld att med på enskild väg anskaffade medel i
Sverige utrusta en tredje expedition, som i anslutning till dessa och
arbetande efter en för alla gemensam plan skulle utforska områdena söder
om Amerika och den Atlantiska oceanen.

I detta internationella program var hufvudvikten lagd vid de meteorologiska
och magnetiska observationer, som i oafbruten serie skulle utföras
under minst ett år, 1902—1903. För den svenska expeditionen, som skulle
besöka ett område, om hvilket man på förhand kunde antaga, att det var
synnerligen intressant i naturvetenskapligt hänseende, tillkom därjämte
såsom särdeles betydelsefullt, förutom traktens undersökning och kartläggning,
utförandet af de geografiska, geologiska och hydrografiska arbeten,
som ensamma kunde afgöra, i hvad förhållande polarländerna stode till
den närmaste af de öfriga världsdelarne, Amerika. Tillika borde man just
bär kunna vänta att erhålla ovanligt rika zoologiska, botaniska och geologiska
samlingar, som kunde lämna upplysningar om den nya världsdelens
natur och utvecklingshistoria.

Detta program hade nu till fullo blifvit genomfördt, sedan expeditionen
den 10 januari 1904 efter 27 månaders frånvaro återkommit till
Sverige. T öfver 20 månader hade ett öfvervintringsparti under Nordenskjölds
ledning och med ytterligare tre vetenskapliga deltagare i fullständig
isolering från den öfriga världen utfört meteorologiska och magnetiska
observationer i öfverensstämmelse med det internationella programmet,
sådant detta varit gällande för samtidigt arbetande engelska,
tyska och argentinska expeditioner, samt, beträffande den magnetiska delen,
för med dem koopererande europeiska och andra observatorier. De meteorologiska
observationerna hade hela tiden utförts i allmänhet hvarje timme
dygnet om; de magnetiska likaledes hvarje timme dels i enlighet med den

4

Kritigl. Maj ds Nåd. Proposition N:o Ilo.

internationella öfverenskommelsen under 2 dygn i månaden, dels enligt
särskildt aftal med det argentinska observatoriet å Staatenön under ytterligare
omkring 40 dagar. Geologiska, kartografiska, bakteriologiska och
åtskilliga andra forskningsarbeten hade utförts, och genom långa slädfärder,
af hvilka en räckt 35 dygn, hade omgifningarna till vinterstationen bl hvit,
undersökta och kartlagda.

Efter sex veckors vistelse i polarområdet sommaren 1902 ägnade den å
expeditionens fartyg Antarctic kvarvarande personalen under ledning af docenten
J. G. Andersson den antarktiska vintern 1902 dels till den vetenskapliga
utforskningen afFalklandsöarna och Eldslandet jämte omgifvande handels särskildt
åt undersökningen af den isolerade och föga kända ögruppen SydGeorgien,
där mycket stora och rika samlingar gjordes. Efter att hafva deponerat
eller hemsändt dessa och alla öfriga dittills gjorda samlingar, hvilka
lyckligtvis sålunda vore räddade, hade fartyget i november 1902 afgått
söderut för att afhämta vinterpartiet. I afvaktan på att isen skulle öppna
sig, använde man en månad till vetenskapliga arbeten, bland hvilkas resultat
kunde nämnas ett vackert kartmaterial samt upptäckten i Bransfieldsundet
af ett i hydrografiskt hänseende enastående märkvärdigt hafsområde.

Så stod frågan, då man, för att ej lämna vinterpartiet i sticket, ansåg
sig tvungen att med hvad risk som helst söka framtränga söderut. Det
var då, Antarctic efter svåra stormar och efter en förtviflad kamp med
ismassor, sådana man aldrig hört talas om i dessa trakter, måste öfvergifvas
och sjönk den 12 februari 1902.

Genom stora ansträngningar lyckades man, ehuru med förlust af nästan
all proviant, uppnå Paulet-ön, där vintern tillbragtes.

Ett parti af tre personer hade redan förut lämnat fartyget för att
öfver land söka framtränga till vinterstationen. Dessa tre lyckades dock
ej uppnå förbindelse med vinterstationen utan blefvo tvungna att öfvervintra
ensamma i en stenhydda.

Men trots dessa vidriga förhållanden och trots det att vackra samlingar
gingo förlorade vid Antarctics undergång, hade dock den fördröjda
vistelsen i polarområdet i väsentlig mån ökat expeditionens vetenskapliga
resultat. Det vore af synnerligt intresse, att observationerna i hufvudstationen
sträckt sig öfver två år i stället för ett, och äfven expeditionens
kartarbeten och samlingar, särskildt de geologiska, hade vunnit därpå. Med
aldrig sviktande intresse hade vetenskapsmännen, trots lifvet i stenhyddor,
trots otillräcklig tillgång på föda, gjort observationer och samlingar, som
delvis vore lika oväntade som betydelsefulla.

Såsom exempel på expeditionens samlingar kunde nämn as, att ensamt försteningarna,
hvilka alla befunne sig i Sverige, omfattade öfver ett tjugutal

Kungl. Maj:fn Nthl. Proposition N:o Ilo. 5

lådor och att do vore de törsta och enda, som hittills an trätlats i det
södra polarområdet.

För att icke hela detta material af observationer och samlingar skulle
blifva obegagnadt, måste detsamma så snart som möjligt bearbetas och
utgifvas från trycket. Nordenskjöld hade i eu ansökningen bifogad promemoria
sökt lämna en öfversikt af samtliga de arbeten, omfattande resebeskrifning,
geofysik och hydrografi, meteorologi, geologi och glacierundersökningar,
botanik samt zoologi, som skulle ingå i en dylik publikation,
och i en annan ansökningen bifogad promemoria sökt utreda kostnaderna
för publikationen, så vidt detta varit möjligt. Han hade därvid utgått
från den förutsättning, att man borde iakttaga den yttersta möjliga sparsamhet
såväl i alla uppgörelser som ock i utstyrsel, upplaga och dylikt.
På så sätt hade han kommit till det resultat, att hela arbetet skulle
kunna utföras för en summa af 70,000 kronor.

Emellertid komme för arbetets publicerande icke hela detta belopp att
erfordras. Genom arbetets försäljning uppstode nämligen en inkomst, som
småningom skulle inflyta och som kunde användas för fortsatt tryckning.
Nordenskjöld hade beräknat denna summa till 15,000 kronor och ansåge
sig, därest sådant erfordrades, personligen kunna ansvara för, att ett sådant
belopp blefve disponibelt.

Men om denna utväg anlitades, återstode dock 55,000 kronor, hvilka
på annat sätt behöfde anskaffas för arbetets genomförande.

Af omkostnaderna för sydpolarexpeditionen hade Nordenskjöld af egna
medel utbetalt öfver 70,000 kronor, hvaraf större delen ännu återstode
såsom en personlig skuld. Under sådana förhållanden vore det honom för
närvarande omöjligt att på privat väg anskaffa ett bidrag för resultatens
offentliggörande. Den enda tillgång, expeditionen ännu ägde, vore dess
vetenskapliga samlingar. Äfven af dessa samlingar disponerade Nordenskjöld
icke fullständigt hela materialet, i det enligt föregående aftal mindre
dublettsviter skulle öfverlåtas såsom uttryck af tacksamhet för visad välvilja,
dock utan att Nordenskjöld för dem erhållit någon ersättning i penningar,
dels till vissa svenska museer, nämligen ett par institutioner vid
universiteten i Uppsala och Lund samt museerna i Malmö och Göteborg,
dels i utlandet särskildt till Argentinska republikens regering; omfattande
dessa gåfvor högst en femtedel af samlingarna.

Det vore svårt att i penningar värdera en dylik samling. Men redan
eu jämförelse med det många gånger mindre zoologiska, botaniska och
geologiska material, som år 1897 af Nordenskjöld från Eldslandet hemfördes
och sedan för omkring 7,500 kronor inlöstes af naturhistoriska riksmuseum
och universitetet i Uppsala, visade, att deras försäljningsvärde

6

Kungi. Mops Nåd. Proposition N:o 110 .

borde vara stort. Och härtill komme, att eu stor del af samlingarna,
t- ex. alla antarktiska försteningar, vore alldeles enastående, så att ingå
liknande torde kunna erhållas, förr än en ny expedition blefve utsänd till
samma trakt.

Nu vore det visserligen mycket önskvärdt att kunna disponera de
medel, som vid en sådan försäljning erhölles, till betäckande af expeditionens
skuld. Men å andra sidan skulle det vara särdeles beklagligt, om
därigenom möjligen dessa samlingar ej finge stanna i ett svenskt museum;
och därtill komme, att det skulle vara Nordenskjöld och hvarje annan
inedlem af expeditionen kärt, om det vore dem möjligt få såsom gåfva
öfverlämna dessa samlingar till svenska staten såsom ett ringa bevis på
den djupa tacksamhet expeditionens medlemmar hyste för den storartade
hjälp, som Riksdagen på Kungl. Maj:ts nådiga förslag genom utsändande
af undsättningsexpeditionen med ångfartyget Frithiof velat bringa företaget
den stund expeditionen befann sig i nöd.

Men i detta fall förelåge fortfarande frågan om det tillgodogörande
af det vetenskapliga materialet, utan hvilket äfven samlingarna ej kunde
blifva af gagn eller värde, och för hvilket ändamål, såsom nämndt, 55,000
kronor erfordrades.

Dessa medel skulle användas dels till materialets bearbetning, dels till
dess utgifvande frän trycket i en särskild publikation. Anslaget för bearbetning
ansåge Nordenskjöld sig ej särskild! behöfva motivera, då det
vore tydligt, att, om man tj kunde ersätta de direkta kostnader, som undersökningen
af materialet måste medföra för vederbörande bearbetare, till
exempel i och för samlingarnas särplockning, frakter, resor, ritning af
planscher, biträde vid skrifning, räkningar och öfversättning med mera,
stor fara förelåge, att eu god del af materialet aldrig blefve undersökt,
och att därmed väsentliga delar af expeditionens resultat ginge förlorade.

Beträffande frågan om utgifvande af en egen publikation, så torde det
icke kunna betviflas, ehuru frågan ännu icke kunde vara officiellt afgjord,
att resultaten från de med den svenska expeditionen samtidiga och efter
samma plan arbetande tyska och engelska expeditionerna komme att utgifvas
såsom särskilda specialverk. Det torde väl ock vara så, att den
svenska expeditionens vetenskapliga resultat, beträffande de antarktiska och
subantarktiska trakterna, redan därför att det område, där expeditionen
vistats, erbjudit ett så ovanligt intresse, fullt kunde uthärda eu jämförelse
med de af de andra expeditionerna vunna. Under sådana förhållanden
torde det nästan kunna anses såsom ett fosterländskt intresse, att äfven
Sveriges deltagande i ett af samtidens största internationella geografiska
företag finge ett direkt uttryck. Men också från rent vetenskaplig syn -

7

ICungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o Ilo.

punkt och för vinnande af en viss likformighet i redogörelsen, syntes det
vara af betydelse, att resultaten åtminstone blefve utgifna i ett sammanhängande
verk, helst då det i alla fall vore nödvändigt att utgifva stora
delar, nämligen det meteorologiska och magnetiska materialet, efter den
på förhand antagna gemensamma planen.

Ett sådant arbete, innehållande alla expeditionens resultat, skulle
komma att omfatta öfver 300 tryckark, beräknadt enligt stor tättryckt
oktav. Det vore val otvifvelaktigt, att det skulle vara synnerligen svårt
om icke omöjligt att inom rimlig tid i någon redan existerande publikationsserie
få infördt ett dylikt material.

Nordenskjöld hade visserligen tänkt, att, därest öfver expeditionen ett
särskildt arbete utgåfves, vissa enstaka delar, särskild! sådana som ej direkt
berörde dess kärnpunkt, de antarktiska trakterna, till exempel en del af
materialet från Eldslandet och Falklandsöarna, för att minska kostnaderna
skulle kunna ur detsamma uteslutas och på annat håll offentliggöras utan
att störa sammanhanget eller i högre grad förringa arbetets värde vid
sidan af motsvarande utländska publikationer, och under denna förutsättning
vore också kostnadsförslaget med dess summa af 55,000 kronor utarbetadt.

Såsom en synpunkt, hvilken möjligen kunde underlätta beviljandet af
denna Nordenskjölds framställning, ehuru den icke stode i något direkt
samband därmed, vågade Nordenskjöld till slut framhålla, att af de medel,
som af föregående Riksdag såsom förslagsanslag beviljats till den för expeditionens
eftersökande utsända expeditionen med ångfartyget Frithiof, torde
komma att till statsverket återbäras ett öfverskott, som vore betydligt
större än den summa, hvarom han nu gjort underdånig ansökning.

Samlingarna skulle öfverlämnas till statsverket, i den mån de blefve
bearbetade eller, om denna bearbetning ej afslutats vid utgången af år
1908, vid sagda tid, endast med uteslutande af de dublettsamlingar, utgörande
den väsentligen mindre del af materialet, som enligt hvad här
anförts redan vore på annat håll utlofvad.

Likaledes skulle af en eventuell publikation förslagsvis femtio exemplar
öfverlämnas till statsverket.

Skulle vid arbetets försäljning någon vinst uppstå, som icke erfordrades
för betäckande af dess omkostnader enligt här föreliggande plan, så skulle
detta belopp oafkortad! tillfalla statsverket.

Med stöd af hvad sålunda anförts anhölle Nordenskjöld i underdånighet,
det Kungl. Maj:t hos innevarande Riksdag täcktes utverka ett statsanslag
af 55,000 kronor, fördeladt på 5 år, för bearbetning af sydpolarexpeditionens
observationer och samlingar, Indika af Nordenskjöld skulle

8

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 110.

såsom gåfva till svenska staten öfverlämnas, samt för utgifvande från
trycket af en vetenskaplig redogörelse för expeditionens viktigaste resultat,

Efter nådig remiss har vetenskapsakademien den 9 mars 1904 i
ärendet afgifvit underdånigt utlåtande och därvid öfverlämnat ett af akademiens
sakkunnige ledamöter, professorerna H. Théel, A. G. Nathorst. och
H. Hildebrandsson, såsom kommitterade på akademiens begäran afgifvet
utlåtande af hufvudsakligen följande innehåll:

Helt och hållet bekostad af privata medel, hade Nordenskjölds
expedition afgått från Göteborg den 16 oktober 1901, och den 14
februari 1902 hade man vid Snowhill landsatt bostäder m. in. för det
öfvervintringsparti, som därstädes under Nordenskjölds ledning hufvudsakligen
skulle utföra de magnetiska och meteorologiska iakttagelserna.
Den öfriga delen af expeditionen gick från Snowhill via Ushuaia till
Falklandsöarna, hvarifrån densamma under docenten J. G. Anderssons
ledning under tiden från den 11 april till den 4 juli 1902 företog en
expedition österut till Syd-Georgien, hvarefter expeditionen, efter ett par
månaders arbeten på Falklandsöarna, fortsatte sina forskningar på Eldslandet
och den 5 november 1902 styrde söderut för att afhämta öfvervintringspartiet
vid Snowhill, Isförhållandena voro emellertid mycket
ogynnsamma, och under försöket att framtränga mot Snowhill blef expeditionens
fartyg inneslutet i isen, dref omkring med densamma samt
krossades och sjönk den 12 februari 1903. Manskapet räddades till Paulet-ön,
där man öfvervintrade i en uppförd stenhydda, lifnärande sig af säloch
pingvinkött. Redan innan fartyget blef innestängdt, hade docenten
Andersson jämte tvenne följeslagare lämnat detsamma för att öfver land
söka framtränga till vinterstationen, men lyckades då ej komma i förbindelse
med denna, utan måste öfvervintra i en stenhydda vid nordspetsen
af Louis Philippes land. Först i midten af oktober 1903 lyckades detta
parti nå fram till stationen och blef där jämte öfvervintringspartiet den
10 november upptaget på det argentinska undsättningsfartyget Uruguay,
hvilket något senare äfven ombordtog de på Paulet-ön öfvervintrande.

Såsom Nordenskjöld påpekat, hade den genom Antarctics undergång
föranledda förlängda vistelsen inom det antarktiska området, trots
de oerhörda vanskligheter, hvarunder isynnerhet de i stenhyddorna öfvervintrande
partierna måst arbeta, i väsentlig mån ökat expeditionens vetenskapliga
resultat. Vid öfvervintringsstationen hade observationerna sålunda
kunnat pågå i öfver 20 månader i stället för de beräknade 12,
hvarigenom deras värde högst väsentligt förökats, och under försöket att
öfver land framtränga till Snowhill uppdagades af docenten Andersson

Kunjl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 110.

9

en intressant j ura flora, likasom man under det förlängda uppehållet vid
Snowhill hade ett utmärkt tillfälle att fortsätta samlingarna inom de därstädes
och på Seymourön anstående fossilförande lagren. Med aldrig sviktande
intresse hade de unga vetenskapsmännen, trots lifvet i stenhyddorna
och trots otillräcklig tillgång på föda, fortsatt sina arbeten, gjort observationer
och insamlingar.

Ehuru vackra samlingar gingo förlorade vid Antarctics undergång,
vore de återstående af synnerligen stort vetenskapligt värde. Af de geologiska
hade sålunda 25 lådor redan anländt till Sverige, medan 2 lådor
devoniska försteningar från Falklandsöarna, som varit deponerade i Port
Stanley, nu därifrån afhämtades. Af dessa samlingar vore i synnerhet
växtfossilen från Louis Philippes land och de mesozoiska och tertiära
fossilen från omgifningen af Snowhill af största geologiska betydelse. För
att inse detta behöfde man endast erinra därom, att man förut från dessa
trakter endast kände dels några fossila musslor, som kapten C. A. Larsen
hemfört från Seymourön under sin första resa 1892—93, dels af denne
från samma ställe hemfördt kiselvandladt trä. De engelska geologerna
Sharman och Newton, som undersökt kapten Larsens samlingar, anförde
endast sju olika mollusker, hvilka de ansåge tyda på eocen ålder, och
det af dem undersökta kiselvandlade träet sades tillhöra ett barrträd. I
riksmuseet funnes dock bland de af kapten Larsen dit på sin tid förärade
samlingarna äfven ett fossilt löfträd. De nämnda molluskerna samt dessa
båda trädslag vore sålunda de första och enda fossil, som från de afsedda
trakterna förut vore kända. Genom den svenska expeditionens arbeten
hade ej blott kännedomen om de afsedda äldre tertiära lagren genom
omfattande insamlingar af fossil, däribland äfven bladaftryck och ben af
en utdöd fågelart, högst väsentligt ökats, utan därtill komme äfven den
nyss antydda upptäckten af den rika jurafloran på Louis Philippes land,
en till kritsystemet hörande fossilförande aflagring med ammoniter vid
Snowhill samt en aflagring af yngre tertiär ålder på Cockburnön. Att
viktiga resultat för kännedomen om jordens forna klimat samt för åtskilliga
växt- och djurgeografiska frågor skulle framgå af detta material,
när det en gång blefve bearbetadt, därom kunde intet tvifvel föreligga, och
det måste anses så mycket mera värdefullt, som man på intet annat ställe
inom det antarktiska området hittills funnit en enda fossilförande aflagring.

De botaniska samlingarna, af hvilka, tack vare botanistens energi,
äfven en del af det på fartyget befintliga materialet räddats vid dettas
undergång, och af hvilka för öfrigt 2 lådor kommit till Sverige, medan
7 andra nu afhämtades från Falklandsöarna, utgjordes enligt lämnadt
meddelande, dels af i sprit och formalin bevarade fanerogamer från Elds Bih.

till Kiksd. Frat. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 72 Haft. 2

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o Ilo.

landet, Fal klan dsöarna och Syd-Georgien, dels äfven af ett cirka 1,000
ark stort herbarium af fanerogamer och ormbunkar från samma ställen;
vidare omfattande samlingar mossor och lafvar såväl från nämnda
områden som från Syd-Shetlandsöarna, omfattande samlingar af alger, dels
bevarade i sprit eller formalin, dels prässade eller torra samt slutligen
äfven prässade svampar. Att detta material, när det en gång blefve bearbetadt,
komme att lämna betydelsefulla vetenskapliga resultat, torde
kunna anses gifvet, i all synnerhet som Syd-Shetlandsöarna och omgifvande
trakter hittills varit i botaniskt hänseende så godt som okända.

Resultaten af de under expeditionen utförda zoologiska arbetena syntes,
att döma dels af den utaf Nordenskjöld därom gjorda utredning, dels af
hvad kommitterade själfva haft tillfälle att konstatera, vara högst betydande
och af stort vetenskapligt värde. När man tillika betänkte, att rika skördar
gått förlorade vid fartygets undergång, så måste man skänka sin fulla
beundran åt zoologernas stora flit och intresse och deras förmåga att använda
hvarje tänkbart tillfälle för att göra samlingar och iakttagelser.

En sorgfällig vetenskaplig bearbetning af dessa vore af allra största
betydelse. För oss svenskar, som förut nedlagt så stora uppoffringar af
tid och penningar för att utforska de norra polartrakterna, hade de nu
hemförda samlingarna ett alldeles särskildt intresse. Genom föregående
fynd vid Eldslandet, Syd-Georgien o. s. v. hade man ej blott kunnat spåra
en viss likhet, ja en öfverraskande parallellism i faunans allmänna sammansättning
i de båda polarhafven, utan till och med erhållit ej få former
från båda hafven af så stor öfverensstämmelse, att de mången gång måste
anses fullkomligt identiska. Huru detta blifvit möjligt vore ännu för
vetenskapen en öppen fråga. Säkerligen skulle de nu hemförda samlingarna
och rönen, om de kritiskt vetenskapligt behandlades, bidraga till
lösningen af denna högst viktiga, på dagordningen stående fråga samt
tillika i hög grad öka vår hittills så ofullständiga kännedom om lifvet i
de antarktiska regionerna.

De meteorologiska arbetena hade utförts med berömvärd flit och
noggrannhet, och detsamma torde kunna sägas om de jordmagnetiska och
hydrografiska. Dessa arbeten finge speciell betydelse därigenom att de,
såsom förut nämnts, utförts samtidigt med och efter samma plan som de
öfriga till det antarktiska området utsända expeditionerna. Blefve alla
dessa observationer publicerade efter samma plan, komme vår kunskap
om sydpolartrakternas meteorologiska och fysiska förhållanden i väsentlig
mån att utvidgas. Denna kunskap vore af större betydelse för hela
jordens meteorologi, än den oinvigde föreställde sig. De klimatiska och
väderleksförhållandena på hela jorden vore nämligen i hög grad beroende

11

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 110.

al'' förhållandena i polartrakterna. Så hade det t. ex. vid flera tillfallen
visat sig, att nederbörden under sommaren å norra halfklotet synts stå i
samband med isförhållandena inom Södra Ishafvet, i det att en ovanlig
utbredning af polarisen och en däraf förorsakad afkylning af den södra
oceanens ytvatten tycktes medföra en ökad kondensation därstädes och en
däraf följande minskad nederbörd på det norra halfklotet. Detta blott
som en antydan om den växelverkan, som på många håll konstaterats på
vår jord mellan aflägsna trakters väderlek.

Vid expeditionens med berömvärd flit och ihärdighet utförda geodetiska
och kartografiska arbeten, hvilka torde komma att medföra ganska
betydande förändringar i den hittillsvarande uppfattningen af hithörande
områdes topografi, äfvensom vid de bakteriologiska kunde kommitterade
ej uppehålla sig, enär de ej varit i tillfälle att närmare taga del af desamma.
Detta gällde äfven i viss män om de under hela tiden utförda
hydrografiska arbetena, och kunde kommitterade endast antyda hvad som
i ansökningshandlingen särskildt anfördes, nämligen upptäckten i Bransfieldsundet
af ett i hydrografiskt hänseende enastående, märkvärdigt hafsområde.

Af det anförda torde i alla fall tillräckligt hafva framgått, att de
iakttagelser, som under enastående svårigheter af deltagare i expeditionen
utförts, och de samlingar, som af expeditionen blifvit hemförda, vore af
synnerligen stor vetenskaplig betydelse. Det vore därför obestridligen af
största vikt, att dessa resultat snarast möjligt bearbetades och utgåfves,
detta i all synnerhet som den af Nordenskjöld med så stora egna uppoffringar
ledda expeditionen utgjorde en länk i det internationella samarbetet
för utforskande af det antarktiska området.

De enskilda svenska personers frikostighet och uppoffringar, genom
hvilka expeditionen möjliggjorts, samt den järnhårda flit och okufliga
ihärdighet, som af expeditionens ledare och af samtliga dess medlemmar
— ofta under oerhörda svårigheter och faror — ådagalagts vid insamlandet
af detta i vetenskapligt afseende lika stora som värdefulla samt i vissa
fall enastående material, skulle till stor del hafva skett förgäfves, om de
genom expeditionen vunna resultaten icke snarast möjligt kunde bearbetas
och utgifvas.

Kostnaderna för eu sådan bearbetning och utgifning i en själfständig
publikationsserie beräknades af Nordenskjöld till sammanlagdt 70,000
kronor, men då han ansåge, att en vinst af cirka 15,000 kronor skulle
uppstå genom arbetets försäljning eller i alla fall sade sig kunna personligen
ansvara för att ett sådant belopp blefve disponibelt, skulle
den erforderliga summan, hvilken såsom statsanslag begärdes, belöpa sig

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 110.

till 55,000 kronor, att utgå under loppet af 5 år. Att resultaten skulle
utgifvas i ett själfständigt verk motiverades dels af arbetets stora omfång
— öfver 300 tryckark i stor tättryckt oktav samt minst 380 planscher,
oberäknadt kartor o. s. v. — som torde göra det hart när omöjligt att
inom rimlig tid i någon redan existerande publikationsserie få infördt
detsamma, dels därmed att resultaten af de med den svenska samtidiga
engelska, tyska och argentinska antarktiska expeditionerna utan tvifvel
komme att offentliggöras i själfständiga serier. Denna Nordenskjölds uppfattning
ansåge sig kommitterade böra biträda.

Det betydande kraf på statsunderstöd, som förevarande ansökan innebure,
motiverades naturligtvis i framstå rummet af det gagn, som den
vetenskapliga forskningen skulle draga af ett verk sådant som det föreslagna,
hvartill komme i betraktande den heder, som en dylik publikation
skalle medföra för vårt land. Det lede föga tvifvel, att man i den öfriga
världen väntade sig utgifvandet af ett sådant verk äfven öfver den svenska
expeditionens resultat, och det motsåges helt visst med största intresse af
öfriga i den internationella antarktiska kooperationen deltagande länders
vetenskapsmän.

Nu hade Nordenskjöld dessutom erbjudit sig att, för den händelse
anslaget skulle beviljas, till svenska staten såsom gåfva öfverlämna
de hemförda samlingarna med undantag blott af de dublettserier, utgörande
den långt mindre delen af materialet, som redan på förhand
bortlofvats på annat håll. Staten skulle sålunda genom detta erbjudande,
som följaktligen borde sättas såsom villkor för det begärda anslagets beviljande,
erhålla en i vetenskapligt hänseende särdeles värdefull, i många
fall enastående valuta för de eventuellt beviljade medlen. En dylik samlings
penningvärde vore naturligtvis svårt att med säkerhet angifva, men
kommitterade ansåge sig böra kraftigt betona, att det skulle vara en för
vårt land i vetenskapligt hänseende oersättlig och i många afseenden särdeles
beklaglig förlust, om samlingarna, på grund af att anslaget icke
beviljades, skulle gå till utlandet och sålunda icke komme forskningen i
vårt land till godo. Just här, där ett på alla naturhistoriens områden så
omfattande, delvis enastående material från det norra polarområdet redan
förelåge, skulle nämligen motsvarande samlingar från det södra hafva den
allra största betydelse och skulle äfven här kunna komma vetenskapen
bäst till gagn, om nödiga medel för deras bearbetande beviljades. Af
samma anledning ansåge kommitterade också, att akademien borde hos
Kungl. Maj:t hemställa, att samlingarna i första hand — d. v. s. med
originalexemplar och typer -—■ måtte tillgodokomma naturhistoriska riksmuseet,
inom hvilket ju större delen af motsvarande samlingar från det

13

Kumjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o Ilo.

norra polarområdet förvarades, samt först därefter i mån af tillgång öfverläinnas
till öfriga statsinstitutioner. Vidare torde, såsom Nordenskjöld i
sin ansökning själ!’ föreslagit, 50 exemplar af den afsedda publikationen
böra kostnadsfritt till statsverket öfverlämnas.

Hvad slutligen anginge de i ansökningen förekommande kostnadsberäkningarna,
hade kommitterade visserligen icke kunnat inga pa någon
närmare pröfning af desamma, detta så mycket mindre som dessa beräkningar
på frågans närvarande ståndpunkt uppenbarligen maste vara i hög
grad approximativa. Så mycket trodde kommitterade sig emellertid, med
kännedom om kostnaderna för liknande arbeten, kunna säga, att dessa
beräkningar icke torde vara för högt tilltagna. Tvärtom syntes det dem
icke osannolikt, att den beräknade summan i någon mån kunde komma
att öfverskridas, hvarför det begärda anslaget måste betraktas som ett
minimum, och att en sänkning af detsamma skulle menligt inverka på
arbetets blifvande värde.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställde kommitterade, att
akademien såsom svar på den nådiga remissen måtte i underdånighet
tillstyrka:

att för bearbetning och utgifning af de vetenskapliga resultaten af
docenten Nordenskjölds sydpolarexpedition åren 1901—1903 måtte af
statsmedel beviljas ett anslag af 55,000 kronor att utgå under loppet af
5 år; samt att vid anslagets beviljande måtte fästas följande villkor:

att expeditionens samlingar, där icke annat aftal på förhand blifvit
träffadt, utan ersättning öfverlämnades till staten, i främsta rummet naturhistoriska
riksmuseet; och

att 50 exemplar af den afsedda publikationen kostnadsfritt öfverlämnades
till statsverket.

För egen del har vetenskapsakademien, med åberopande af den utredning
och de skäl, som af akademiens kommitterade anförts, tillstyrkt
bifall till Nordenskjölds ansökan på de villkor, som af kommitterade föreslagits.

Med anledning af det i ansökningen gjorda uttalande om blifvande
besparing å det anslag, som Riksdagen beviljat till bestridande af vissa
kostnader för en expedition, afsedd att bringa undsättning åt docenten
Nordenskjöld och hans följeslagare, vill jag erinra, hurusom Kungl. Maj:t
enligt nådigt bref den 10 juni 1903 ställt detta på riksgäldskontoret anvisade
anslag, högst 200,000 kronor, till vetenskapsakademiens förfogande

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o Ilo.

att för det afsedda ändamålet användas, i den mån från annat häll inflytande
medel ej försloge till betäckande af omkostnaderna för expeditionen,
samt bemyndigat akademien att tillhandahålla expeditionens chef, på
rekvisition i mån af behof, för expeditionen afsedda medel mot redovisning
till kammarrätten. Enligt en af vetenskapsakademiens kamrerare den 29
mars 1904 lämnad redogörelse hade akademien för undsättningsexpeditionen
uppburit sammanlagdt 188,468 kronor 45 öre, däraf från riksgäldskontoret
uppburits 135,000 kronor och såsom bidrag från enskilda personer
53,250 kronor samt återstoden utgjorde influten ränta. Till utgifter för
omförmälda ändamål hade af akademien betalts 188,319 kronor 59 öre
och väntades ytterligare behöfva erläggas omkring 3,000 kronor. Undsättningsexpeditionens
chef, hos hvilken jag låtit efterhöra, huru stor besparing
kunde förväntas uppkomma i expeditionens statsanslag, har i
skrifvelse från Havre den 25 mars 1904 meddelat, att, därest ingå oförutsedda
omständigheter inträffade, en besparing kunde påräknas till belopp
af 90,000 kronor eller, om öfverblifna utrustningseffekter samt en del
proviant kunde förmånligt realiseras, åtskilligt öfver 100,000 kronor.

De i föreliggande ansökning och däröfver afgifna yttranden anförda
skäl för att staten skulle lämna ett anslag för utgifvande af de viktigaste
resultaten af den Nordenskjöldska expeditionens vetenskapliga arbeten
anser jag vara mycket behjärtansvärda. De förhållanden, som i detta fall
påkalla statens medverkan till det åsyftade företaget, äro väsentligen likartade
med dem, som år 1903 föranledde Riksdagen att, med bifall till
Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning, bevilja ett anslag af 75,000
kronor för bearbetning och utgifning af de vetenskapliga resultaten af
filosofie doktorn Sven Hedins resa i Centralasien under åren 1899—1902.
Här tillkommer, att, såsom i handlingarna framhållits, öfriga i den internationella
antarktiska kooperationen deltagande länder med skäl kunna
vänta utgifvandet af ett verk sådant som det ifrågasatta äfven öfver den
svenska expeditionen.

Det begärda beloppet, 55,000 kronor, torde med hänsyn till den i
ärendet förebragta utredning rörande de med det ifrågasatta verkets utgifning
förenade kostnader ej vara för högt tilltaget. För beviljande af
det äskade anslaget, hvilket torde kunna fördelas på åren 1905—1909,
anser jag i likhet med vetenskapsakademien och dess kommitterade böra
uppställas vissa villkor och förbehåll. I sådant afseende synes böra föreskrifvas,
att femtio exemplar af verket skola kostnadsfritt öfverlämnas till
svenska staten, att till staten likaledes utan ersättning skola senast vid
utgången af år 1908 öfverlåtas expeditionens hemförda samlingar med
undantag af dublett föremål, som redan utlofvats till andra, att 1909 års

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 110.

andel af anslaget icke må utbetalas, förr än verket i sin helhet utkommit,
samt att den inkomst, som, efter det alla utgifter för verket blifvit ersatta,
inflyter genom arbetets försäljning, med afdrag af 33Y3 % distributionsprovision,
skall tillfalla statsverket.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kungl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att dels, för bearbetning och utgifning af de
viktigaste vetenskapliga resultaten af docenten Otto Nordenskjölds expedition
till Södra Ishafvet under åren 1902 och 1903, bevilja ett anslag af
55,000 kronor, att fördelas på åren 1905, 1906, 1907, 1908 och 1909
med 15,000 kronor för det första året och 10,000 kronor för hvart och
ett af de följande samt utgå under de af mig nyss angifna villkor och
förbehåll, dels ock af omförmälda anslag på extra stat för år 1905 anvisa
ett belopp af 15,000 kronor’.»

Till hvad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däruti statsrådets öfriga ledamöter förenade
sig, behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall; och skulle proposition i ämnet, af den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, till Riksdagen
aflåtas.

Ex protocollo:
C. F. Vougt.