42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 106.

N:o 106.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående upplåtande
af odling slag enheter å kronoparker i Västerlottens
och Norrlottens lön; gifven Stockholms slott den 26
mars 1904.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att medgifva,

dels att i afseende å sådana å kronoparker i Norrbottens län
befintliga, till skogstorp tjänliga lägenheter, som i enlighet med af
1891 års Riksdag lämnadt medgifvande hädanefter af domänst}Telsen
upplåtas till odling och bebyggande, må gälla följande villkor, nämligen
:

att lägenheter, som sålunda afsättas till skogstorp, skola noggrann!
beskrifvas och å marken begränsas;

att torparen må utan afgift från kronoparken erhålla dels efter
utsyning behöfligt virke till torpets åbyggnader och hägnader samt öfrig!
husbehof, dels ock efter anvisning erforderligt skogsfång till vedbrand,
det senare dock endast af vindfälld eller torr skog eller sådan, som i
i anseende till sin beskaffenhet eljest bör för en god skogsvård afverkas; att

under första upplåtelsetiden torparen må, utan afgäld till
kronan, bruka torpet och åtnjuta frihet från utlagor och onera mot
skyldighet att i enlighet med de föreskrifter, som af domänstyrelsen
vid upplåtelsen meddelas, uppodla och bebygga lägenheten;

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 106. 43

flit, sedan af domänstyrelsen föreskrifna byggnader blifvit å torpet
uppförda oeli godkända, torparen må af statsmedel uppbära ett kontant
belopp af femhundra kronor mot skyldighet för honom att, i händelse
han af en eller annan anledning varder från lägenheten skild, afstå
densamma utan anspråk på ersättning för å lägenheten nedlagdt byggnads-
oeh odlingsarbete;

att efter frihetsårens slut torpet genom domänstyrelsens försorgskall,
i förhållande till detsammas storlek och beskaffenhet, åsättas viss
årlig afgäld, att utgöras i penningar, dock med rätt för torparen att,
om han så önskar, i afräkning på afgälden utgöra dagsverken å kronoparken; att

torpare, som af domänstyrelsen finnes hafva torpet väl uppodlat
och bebjrggt, må efter frihetsårens slut mot fastställd afgäld erhålla
förnyad upplåtelse å torpet, samt att, därest torpare, som finnes
hafva väl skött och bebyggt lägenheten, före första upplåtelsetidens
utgång dör eller varder oförmögen att fullgöra sina förpliktelser, lians
barn eller arfvingar, därest de finnas till torpare lämpliga, må äga att
med domänstyrelsens begifvande öfvertaga torpet eller, om de ej vilja
eller kunna mottaga detsamma, öfverlåta torpet åt annan, af domänstyrelsen
godkänd person mot den godtgörelse för å torpet nedlagdt
arbete, som må kunna betingas;

att torpare, som blifvit dömd för svårare brott, må kunna af
domänstyrelsen uppsägas till afflyttning från torpet nästföljande midfasta;

att, därest domänstyrelsen skulle finna, att torpare gjort sig skyldig
till skogsåverkan eller ovarsamt handhafvande af eld, eller torparen
företagit sig annat, som väsentligen strider mot lag eller allmän ordning,
eller underlåtit att fullgöra åtagna skyldigheter eller ställa sig
till efterrättelse gifna föreskrifter, på domänstyrelsen må ankomma att
uppsäga honom till afflyttning från torpet, med rätt för torparen att
åtnjuta laga fardag;

samt att i öfrigt erforderliga föreskrifter med afseende å torpen
och torparne må af domänstyrelsen meddelas;

dels att dessa nu föreslagna villkor må äga tillämpning jämväl
med afseende å på grund af nådiga brefvet den 29 maj 1891, angående
upplåtande af odlingslägenheter å kronoparker i Norrbottens län,
redan upplåtna lägenheter, därest vederbörande innehafvare af sådan
lägenhet därtill samtycker;

dels ock att å kronoparker i Västerbottens län befintliga, till skogstorp
tjänliga lägenheter må, där det för kronoparkens vård och bevakning
finnes vara gagneligt, af domänstyrelsen på viss bestämd tid, ej öfver -

44

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 106.

stigande tjugu år, upplåtas till odling och bebyggande åt personer, som
äga god frejd och äro fullt arbetsföra samt i öfrigt finnas vara lämpliga,
under de bär ofvan angifna villkor.

De till ärendet börande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t. förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

Theodor Odelberg.

Kanyl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 106.

45

Utdrag af protokollet öfver jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinscn-Iiegcnten i statsrådet å Stockholms
slott den 26 mars 1904.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern BOSTRÖM,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

AVestring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer,

von Friesen och
Virgin.

7:o.

Departementschefen, statsrådet Odelberg anförde i underdånighet:

Vid 1888 års riksdag väcktes förslag, huruvida det icke skulle
vara fördelaktigt att på statens skogsdomäner i Norrland få bosättningar
till stånd genom upplåtelse på vissa villkor af mark för odling
och lämpliga platser för bebyggande.

I anledning häraf uttalade Riksdagen i skrifvelse af den 7 maj
samma år, att syftet med förevarande förslag syntes hafva varit att i
allmänhet bereda befolkningen i Norrland ölcadt tillfälle att skapa egna
hem och finna arbete och utkomst samt att, hvad särskildt beträffade
den del af Norrlands befolkning, som egentligen hämtade sitt uppehälle
från skogsarbete och timmerflottning, göra det möjligt för denna i
trävarurörelsens tjänst stående befolkning att varda bofast och vinna
en säkrare inkomst än den, som dess öfriga, af konjunkturernas väx -

46

Kungl. Maj tia Nåd. Proposition N:o 106.

lingar beroende arbete kunde gifva, samt att det därjämte ansetts vara
för kronoparkernas vård fördelaktigt, om inom dem funnes en bofast
stam af skogsarbetare, livilka, jämte det de vore berättigade att upptaga
till odling lämplig mark, skulle hafva åliggande i afseende på
skogsvården inom bestämdt område och vara redo att, när de påkallades,
mot ersättning verkställa erforderliga arbeten inom kronoparken. Och
som de omförmälda syftemålen syntes Riksdagen förtjänta af den största
uppmärksamhet, anhöll Riksdagen, då ämnets vikt fordrade en utredning,
att Kungl Maj:t ville låta föranstalta om en sådan och därefter till
Riksdagen inkomma med framställning.

Sedan domänstyrelsen i ämnet afgifvit underdånigt utlåtande och
därmed tillika öfverlämnat yttranden från Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i samtliga län och vederbörande skogstjänsteinän, afläts till
1891 års Riksdag nådig proposition, däri Kungl. Maj:t föreslog Riksdagen
medgifva, att å kronoparker i Norrbottens län befintliga, till
skogstorp tjänliga lägenheter finge, där det för kronoparkens vård och
bevakning funnes vara gagneligt, af domänstyrelsen på viss bestämd
tid, ej öfverstigande tjugu år, upplåtas till odling och bebyggande åt
personer, som ägde god frejd och vore fullt arbetsföra samt i öfrigt
funnes vara lämpliga, under vissa i den nådiga propositionen angifna
villkor. Efter det Riksdagen med några mindre ändringar bifallit hvad
Kungl. Maj:t föreslagit, utfärdades nådig skrifvelse af den 29 maj samma
år till domänstyrelsen, angående upplåtande af odlingslägenheter å
kronoparker i Norrbottens län.

Härigenom infördes ett nytt system med skogstorp å kronoparkerna
i syfte att bereda befolkningen ökadt tillfälle att skapa egna hem och
finna arbete och utkomst, men med det hufvudvillkor att upplåtelserna
funnes vara gagneliga för kronoparkernas vård och bevakning.

Villkoren i öfrigt för upplåtelse af skogstorp äro: att lägenheterna
skola noggrannt beskrifvas och å marken begränsas; att torparen må
utan afgift från kronoparken erhålla dels efter utsyning behörigt virke
till torpets åbyggnader och hägnader samt öfrigt husbehof, dels ock
efter anvisning erforderligt skogsfång till vedbrand, det senare dock
endast af vindfälld och torr skog; att länder första upplåtelsetiden
torparen må, utan afgäld till kronan, bruka torpet och åtnjuta frihet
från utlagor och onera mot skyldighet dels att i enlighet med de
föreskrifter, som af domänstyrelsen vid upplåtelsen meddelas, uppodla
och bebygga lägenheten, dels att inom det område af kronoparken,
som varder honom anvisadt, utöfva tillsyn och bevakning, dels
ock att på tillsägelse af vederbörande skogstjänsteinän och mot skälig

47

Kungl. Maj:ts NM. Proposition N:o 106.

ersättning utgöra å kronoparken erforderliga arbeten; att, sedan af
domän styrelsen föreskrifna byggnader blifvit å torpet uppförda och godkända,
torparen må af statsmedel uppbära ett kontant belopp af femhundra
kronor mot skyldighet för honom att, i händelse han af eu
eller annan anledning varder från lägenheten skild, afstå densamma
utan anspråk på ersättning för å lägenheten nedlagdt byggnads- och
odlingsarbete; att efter frihetsårens slut torpet genom domänstyrelsens
försorg skall, i förhållande till detsammas storlek och beskaffenhet,
åsättas viss årlig afgäld, att utgöras medelst dagsverken å kronoparken;
att torpare, som af domänstyrelsen finnes hafva torpet väl uppodlat
och bebyggt, må efter frihetsårens slut mot fastställd afgäld erhålla
förnyad upplåtelse å torpet, samt att, därest torpare, som finnes hafva
väl skött och bebyggt lägenheten, före första upplåtelsetidens utgångdör
eller varder oförmögen att fullgöra sina förpliktelser, hans barn
eller arfvingar, därest de finnas till torpare lämpliga, må äga att med
domänstyrelsens begifvande öfvertaga torpet eller, om de ej vilja eller
kunna mottaga detsamma, öfverlåta torpet åt annan, af domänstyrelsen
godkänd person mot den godtgörelse för å torpet nedlagdt arbete, som
må kunna betingas; att torpare, som blifvit dömd för svårare brott, må
kunna af domänstyrelsen uppsägas till afflyttning från torpet nästföljande
midfasta; att, därest domänstyrelsen skulle finna, att torpare gjort sig
skyldig till skogsåverkan eller ovarsamt handhafvande af eld, eller torparen
företagit sig annat, som väsentligen strider mot lag eller allmän
ordning, eller underlåtit att fullgöra åtagna skyldigheter eller ställa sig
till efterrättelse gifna föreskrifter, på dom än styrelsen må ankomma att
uppsäga honom till afflyttning från torpet med rätt för torparen att åtnjuta
laga fardag; samt att i öfrigt erforderliga föreskrifter med afseende
å torpen och torparne må af domänstyrelsen meddelas.

I dessa bestämmelser har sedermera på framställning af domänstyrelsen
en komplettering ägt rum genom Kungl. Maj:ts nådiga bref
till domänstyrelsen af den 10 februari 1893, i hvilket bref förklarats,
att där inom kronopark i Norrbottens län bosättning redan ägt rum å
lägenhet, hvilken funnes tjänlig för det ändamål, som i förenämnda
nådiga bref den 29 maj 1891 omförmäldes, sådan lägenhet finge, utan
hinder af att bosättning redan skett, upplåtas enligt de i samma nådiga
bref föreskrifna villkor, under förutsättning att vid upplåtelsen frihetsårens
antal lämpades efter lägenhetens nuvarande beskaffenhet och den
tid, under hvilken lägenheten brukats, samt att penningunderstöd icke
förr utbetalades, än lägenhetens åbyggnader i enlighet med domänstyrelsens
föreskrifter blifvit kompletterade och försatta i fullgodt skick.

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 106.

Uti underdånig skrifvelse den 15 innevarande mars bär nu domänstyrelsen
föreslagit ändring i vissa afseenden af bestämmelserna i nådiga
brefvet den 29 maj 1891, och har domänstyrelsen därvid till en början
anfört följande.

Jämlikt bär ofvan omförmälda nådiga bestämmelser både nu inalles
419 lägenheter å kronoparker i Norrbottens län blifvit efter kartläggning
och utstakning å marken afsätta till skogstorp och till åbor upplåtna.
Af dessa hade 180 efter fullgjorda byggnadsskyldigheter kommit i åtnjutande
af det anvisade anslaget, utgörande 500 kronor för hvarje torp.

Detta resultat kunde, sedt ur allenast kolonisationens synpunkt,
förefalla obetydligt. Men denna fråga borde ju ej heller ur denna
synpunkt bedömas, ty det vore eu villfarelse att tro, att något afsevärdt
resultat kunde för en kolonisation vinnas genom upplåtelser af mindre,
enstaka och aflägset belägna lägenheter inom de öde moränland, livilka
till hufvudsakligaste delen bildade länets kronoparker. Kolonisterna skulle
nämligen, lämnade åt sig själfva och utan stöd af närbelägen odlad
bygd eller kommunikationer, komma att sakna all utsikt till sin bärgning.
Men å andra sidan borde beaktas, att man i viss mån kunde främja
kolonisationssyftet, medan man samtidigt tillgodosåge skogsvården. För
båda syftemålen vore torparens utkomst ett nödvändigt villkor, men
detta villkor kunde vida lättare uppfyllas, om torpen anpassades till
antal och belägenhet efter kronoparkernas bevakning och vård samt de
arbetsförtjänster, som kunde finnas att tillgå. Härpå livilade synbarligen
hela torpinstitutionen, för hvars framgång dock därjämte vore af
vikt, att endast fullt odlingstjänlig mark upplätes, och att upplåtelsevillkoren
verkade uppmuntrande på odlingen.

Med hänsyn till hvad sålunda i korthet antydts, och då den första
upplåtelsetiden, eller de s. k. frihetsåren, för några af torpen redan
gått till ända och i anledning däraf förnyade upplåtelser af sådana torp
skulle äga rum, därvid viss afgäld skulle torpen åsättas, samt då det
därjämte kunde ifrågasättas, dels huruvida ej nu gällande upplåtelsevillkor
i vissa afseenden behöfde jämkas eller ändras, dels ock huruvida
ej skogstorpssystemets införande vore påkalladt inom andra orter,
där större kronoparker vore tillfinnandes, hade domänstyrelsen, innan
gällande bestämmelser gåfves vidare eller mer utsträckt tillämpning,
ansett sig böra närmare undersöka, huru dessa bestämmelser verkat,
samt huruledes, därest resultatet i något hänseende icke vore tillfredsställande,
bristerna kunde afhjälpas.

Till en början ansåge sig styrelsen då böra nämna, att, ehuru
hufvud villkoret för skogstorpsanläggningar vore, att dessa skulle för

49

Knngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 106.

skogsvården medföra gagn, man dock tillika måste taga hänsyn till,
huruvida sådana anläggningar i länets skilda delar rönte efterfrågan
eller icke, ty sådan efterfrågan förutan vore det ej utsikt att få några
torpare, åtminstone ej dugliga sådana. Denna efterfrågan hade varit i
ögonfallande mindre i de inre och norra, men större i de sydligare och
närmare kusten belägna delarna af länet. Häraf komme det sig, att af
de ofvan omförmälda ?419 skogstorpen 223 vore belägna inom Piteå
flodonn-åde, 58 inom Luleå flodområde samt 35 inom Råne-, 20 inom
Kalix- och 19 inom Torneälfvars områden. De öfriga 64 torpen vore
anlagda å trakter inom de mindre älfvarnas områden. Orsaken till
denna olika efterfrågan syntes hufvudsakligen vara att söka i det förhållandet,
att större möjlighet funnes för skogshushållnings noggrannare
bedrifvande och därigenom för större arbetsförtjänster inom skogarne
i de södra och närmare kusten belägna än i de nordligare och inre
delarne af landet.

Från öfver]’ägmästarne i länets två distrikt äfvensom från jägmästarne
i de revir, där skogstorp i större antal och så tidigt kommit
till stånd, att någon erfarenhet af torpsystemet kunnat vinnas, såsom
från Ålfsby revir med 98 skogstorp, Malmesjaurs revir med 56 torp,
Piteå revir med 78 torp, Bodens revir med 36 torp, Råneå revir med
35 torp, Kalix revir med 20 torp, Tärendö revir med 10 torp och Torneå
revir med 11 torp, tillsammans 344 torp, hade på vissa af styrelsen
uppställda frågor inkommit svar och upplysningar, af hvilka eu kort
sammanfattning af styrelsen lämnas, så lydande:

»1. I hvad mån hav torparens arbetsskyldighet tagits i anspråk?

De torpare, som befunnits vara fullt pålitliga, hafva med godt
resultat anlitats såsom skogsbevakare och vid tillsynen öfver skogseldar
och deras hämmande, i synnerhet när torparne stationerats på lämpliga,
mer aflägsna trakter. Mer allmänt påkallas däremot torparne till biträden
eller dagsverkare vid förefallande skogsförrättningar, såsom utstämpliugar,
uppskattningsförrättningar in. m., samt vid skogsarbeten, såsom
hyggesrensning, flottledsarbeten, spångning af vägar, dikningar och
dikesrensningar, skogsodling m. m. I vissa revir sker detta ännu endast
i mindre grad och mer tillfälligt under de första åren af upplåtelsen.

2. I hvad mån hafva skogstorpar ne i allmänhet funnit sin utkomst?

Denna fråga har besvarats med ja från Torneå, Kalix, Råneå,
Malmesjaurs, Ålfsby och Piteå revir, dock med det tillägg att utkomsten
Bill. till Piksd. Prof.. 1904. 1 Sand. 1 Afd. 68 Höft. 7

50

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 106.

i allmänhet varit knapp. Från Bodens och Tärendö revir har framhållits,
att torparne haft svårt att finna sin utkomst.

Särskildt upplysande för frågans bedömande är att, enligt allmänna
uppfattningen hos befolkningen inom dessa orter, endast de medellösa
åtnöjas med att bosätta sig ute på skogarne. Torparne börja
alltså utan alla tillgångar och kunna då gifvetvis ej utan skuldsättningfullgöra
sin byggnadsskyldighet, oaktadt de uppbära genom statsanslagett
bidrag hvar och en af 500 kronor. Då därtill kommer skyldigheten
att uppodla torpet, är ej att undra på — framhålles det — att
torparne under första tiden hafva det fattigt och bekymmersamt. Genom
att tillika syssla med afverkning och utdrifning från kronopark^- af
vindfällda och torra träd, hvilka till billigt pris säljas till torparne, där
så erfordras, hafva de emellertid] kunnat reda sig. De senare årens
ogynnsamma väderlek anses mycket hafva bidragit till att deras ställning
i flere fall varit bekymmersam.

3. I hvad mån har odlingen å torpen gått framåt?

I stort sedt ej i vidare mån än som upplåtelsevillkoren i kontrakt
föreskrifva. Dock omnämnes från flere revir, Älfsby, Råneå m. fl.,
att ej få exempel finnas därpå att rätt stora arealer uppodlats, betydligt
öfverstigande den föreskrift^. A andra sidan hafva ej få torpare måst
begära anstånd med odlingens fullgörande, enär de ej mäktat till föreskrifven
tid fullgöra det föreskrifna måttet.

4. Kan vid förnyad upplåtelse efter frihetsårens idgång afgälden för torp
utan olägenhet utgå i penningar i stället för i dagsverken? I hvad;
män kunna torparne anses vara att påräkna för erforderliga arbeten
på kronopark emot skälig ersättning, äfven om föreskrift i
kontrakt därom ej intages? Hafva gällande bestämmelser
i öfrigt i något afseende visat sig mindre lämpliga?

Beträffande den afgäld, som skall vid förnyad upplåtelse åsättas
torpen, hafva några af skogstjänstemännen uttalat sig för densammas
utgående i penningar, men andra däremot förordat den nämnda bestämmelsens
bibehållande om dess utgående i dagsverken. För den förra
meningen anföres såsom skäl, att dagsverken kunna vara i värde mycket
växlande på olika tider och årstider, och att å kronoparken förefallande
arbetstillfällen stode torparne till buds, oberoende af om afgälden utginge
i penningar eller dagsverken. Den senare åsikten har motiverats

51

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 106.

därmed, att penningeafgälden blefve allt för betungande för torparen,
som endast med svårighet vore i tillfälle hopspara det erforderliga
beloppet.

Jämväl i fråga om torpares skyldighet att inom visst område af
kronoparken utöfva tillsyn och bevakning äfvensom att på tillsägelse
af vederbörande skogstjänsteman och emot skälig ersättning utgöra
å kronoparken erforderliga arbeten hafva af nyss nämnda skäl meningarna
skiftat, i det att några anse, att torparne, utan att särskildt
därtill förbindas, äro att påräkna för kronoparkernas arbeten, men
andra, ehuru i hufvudsak medgifvande riktigheten af detta skäl, hålla
före, att den nuvarande bestämmelsen bör bibehållas till förekommande
af arbetsvägran från en eller annan. Till stöd lör obehöfligheten al
arbetsskyldighetens upptagande i författningen bär ytterligare anförts
från Bodens och Ålfsby revir, att arbetsbrist under de senare åren
blifvit allt mer tryckande i skogsbygderna, och att denna arbetsbrist
på grund af sina orsaker antagligen komme att bestå eu lång tid framåt,
hvarför erforderliga arbetsbiträden för kronoparkerna därstädes genom
torparne vore säkert påräkneliga äfven utan särskild föreskrift.

Beträffande såväl afgälden, i fall den komme att utgå i dagsverken,
som i fråga om öfrig arbetsskyldighet har därjämte framhållits,
att denna skyldighet ej borde få utkräfvas under bärgningstiden.

1 fråga om torparens rätt till vedbrand har ifrågasatts, huruvida
ej denna i skogsvårdens intresse kunde utsträckas, utöfver vindfälld
och torr skog, jämväl till sådan, som ej vore saluduglig, men ur skogsvårdens
s}Tnpunkt borde afverka^.

Några olägenheter af bosättningarna på kronoparkerna hafva,
enligt hvad öfverjägmästaren Sjöberg meddelat, hittills ej i afsevärd
mån framträdt.»

Domänstyrelsen anför härefter vidare i sin underdåniga skrifvelse
följande.

Genom den gjorda undersökningen framginge, att torparne under
den första tiden efter upplåtelsen i allmänhet haft svårt att reda sig
och att de endast långsamt förmått framdriva odlingen på torpen, och
vidare att under sådant förhållande deras arbetsbiträde å kronoparkerna
endast i mindre grad eller tillfälligt kunnat användas. Men i stort
sedt hade domänstyrelsen af det vunna resultatet icke kunnat erhålla
annan uppfattning, än att, när första upplåtelsestadiet genomgåtts, torpen
vore ägnade att för kronoparkernas vård och fredhållning blifva af
stort gagn, på samma gång större utsikt då syntes förefinnas för
torparne att, om de vore arbetsföra och sparsamma, erhålla en be -

52

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 106.

tryggad om än anspråkslös bärgning. Å andra sidan framstode dock
såsom uppenbart, att dessa mycket små jordbruk och deras ekonomiskt
svagt situerade innehafvare vore i behof af all den lindring och det
stöd, som kunde dem medgifvas.

I sådant syfte syntes några ändringar i bestämmelserna i ofvan
omförmälda nådiga bref af den 29 maj 1891 vara önskvärda.

Hvad då först beträffade den afgäld, som enligt gällande bestämmelser
skulle efter frihetsårens slut vid förnyad upplåtelse åsättas torpen,
syntes denna böra utgöras icke i dagsverken utan i penningar, dock
med rätt för torparen att, om han så önskade, i afräkning på afgälden
utgöra dagsverken på kronoparken. Härigenom vunne torparen större
frihet att ordna på sätt för honom visade sig vara fördelaktigast.

Vidkommande därefter torparens skyldighet att inom det område
af kronoparken, som blefve honom anvisadt, utöfva tillsyn och
bevakning, äfvensom att på tillsägelse af vederbörande skogstjänsteman
och mot skälig ersättning utgöra å kronopark erforderliga arbeten, syntes
det styrelsen uppenbart, att denna tillsyn och detta arbete, i betraktande
af torpens belägenhet inom kronoparkerna samt behofvet och
fördelen för torparen att i hemmets närhet hafva att tillgå arbetsförtjänst,
kunde påräknas, utan att särskild! stadgande därom funnes i författningen
infördt. Man skulle enligt styrelsens mening kunna låta detta
ordnas genom fritt aftal. Härigenom skulle denna klass af mindre
jordbruksidkare och skogsarbetare inför den allmänna uppfattningen
inom de norra orterna få en friare och mer tilltalande ställning och
kunna tillföras i ekonomiskt afseende bättre situerade medlemmar än
nu, hvilka utan att råka i den skuldsättning, som i många fall visat sig så
tryckande, kunde efter hand bebygga och uppodla den åt dem under
viss ärftlig besittning upplåtna jord. En i berörda afseenden förbättrad
ställning för denna klass vore mer än något annat ägnadt att verka
till efterföljd för den i skogsbygderna nu arbetande lösa befolkningen.

Såsom ofvan blifvit nämndt, åtnjötes vid torpen fri vedbrand från
kronopark efter anvisning, dock endast af vind fälld och torr skog.
Skogstjäustemännen hade ansett, att det vore till gagn för skogen, att
denna blefve vid husbehofsafverkningeu rensad äfven från andra oväxtliga
skogsapel- än torra träd och vindfällen. Ett tillägg till nu gällande
bestämmelser i detta syfte syntes därför såsom gagneligt för
kronoparken vara påkalladt.

Hvad slutligen beträffade frågan, huruvida i annat län än Norrbottens
funnes kronoparker, för hvilkas vård och bevakning torpanläggningar
vore behöfliga och nyttiga, så ansåge domänstyrelsen, att detta

53

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 106.

vore fallet i Västerbottens län. Kronoparkerna där bildade nämligen i
många fall hvar för sig betydande skogsvidder, inom hvilka en bofast
arbetarstam vore behöflig och gagnelig för skogsvården. Efterfrågan
på odlingslägenheter å kronoparkerna hade ock de senare åren här och
livar yppats.

På grund af hvad domän styrelsen sålunda anfört, har styrelsen i
underdånighet hemställt, att Kung!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
medgifva,

dels att de i nådiga brefvet till domänstyrelsen af den 29 maj
1891, angående upplåtande af odlingslägenheter å kronopark i Norrbottens
län, föreskrifna villkor för dylika upplåtelser måtte i nedan
nämnda delar erhålla följande ändrade lydelse, nämligen:

andra stycket: att torparen må utan afgift från kronoparken erhålla
dels----—--— — —, dels ock efter anvisning

erforderligt skogsfång till vedbrand, det senare dock endast af vindfällen
eller torr skog eller annan skog, som i anseende till beskaffenheten
bör för en god skogsvård afverkas;

tredje stycket: att under första upplåtelsetiden torparen må, utan
afgäld till kronan, bruka torpet och åtnjuta frihet från utlagor och onera
mot skyldighet att i enlighet med de föreskrifter, som af domänstyrelsen
vid upplåtelsen meddelas, uppodla och bebygga lägenheten;

femte stycket: att efter frihetsårens slut torpet genom domänstyrelsens
försorg skall, i förhållande till detsammas storlek och beskaffenhet, åsättas
viss årlig afgäld, att utgöras i penningar, dock med rätt för torparen
att, om han så önskar, i afräkning på afgälden utgöra dagsverken på
kronoparken;

dels ock att bestämmelserna i förberörda nådiga bref, med däri
nu föreslagna ändringar, måtte få tillämpas i fråga om kronoparker
jämväl inom Västerbottens län.

Af de utaf domänstyrelsen nu föreslagna ändringarna uti nådiga
brefvet den 29 maj 1891 åsyftar den, som rör utsyning af skog till
vedbrand, att till detta ändamål må, utom torra och vindfällda träd,
användas jämväl sådana, som ur skogsvårdssynpunkt böra borttagas.
Denna ändring är sålunda påkallad direkt i skogsskötselns intresse.

Till främjande af en bättre skogsvård syftar jämväl i öfrigt domänstyrelsens
förslag, genom att göra lägenhetsupplåtelser mer tillgängliga
och begärliga än hittills och sålunda bidraga att öka tillgången på
arbetskraft å kronoparkerna i de två nordligaste länen.

Hvad borttagandet af torparnes skyldighet att prestera arbete åt
kronan beträffar, synes mig clenna ändring, som kommer att bereda

54

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 106.

torparne en väsentligt friare ställning, otvifvelaktigt att göra det mer
tilltalande för dugliga personer, äfven med vissa ekonomiska resurser,
att slå sig ner såsom lägenhetsinnehafvare på kronoparker. Genom
eftergifvandet af detta band torde för öfrigt kronan icke i nämnvärd
mån gå förlustig torparnes arbetskraft, enär på grand af torpens belägenhet
deras innehafvare i de flesta fall torde, därest kronan bereder
dem skälig ersättning, finna med sin fördel förenligt att genom arbete
å angränsande kronopark bereda sig sin utkomst, utöfver livad lägenheten
lämnar.

Jag finner mig således böra i hufvudsak biträda domänstyrelsens
förslag, men vill därvid erinra, att i fråga om enligt nu gällande bestämmelser
upplåtna lägenheter villkoren icke torde utan innehafvarnes
medgifvande kunna förändras.

På grund af det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen att medgifva

dels att i afseende å sådana å kronoparker i Norrbottens län befintliga,
till skogstorp tjänliga lägenheter, som, i enlighet med af 1891
års Riksdag länmadt medgifvande, hädanefter af domänstyrelsen upplåtas
till odling och bebyggande, må gälla följande villkor, nämligen:

att lägenheter, som sålunda afsättas till skogstorp, skola noggrann!
beskrifvas och å marken begränsas;

att torparen må utan afgift från kronoparken erhålla dels efter
utsyning behöfligt virke till torpets åbyggnader och liägnader samt öfrigt
husbehof, dels ock efter anvisning erforderligt skogsfång till vedbrand,
det senare dock endast af vindfälld eller torr skog eller sådan, som i
anseende till sin beskaffenhet eljest bör för eu god skogsvård afverkas;

att under första upplåtelsetiden torparen må, utan afgäld till kronan,
bruka torpet och åtnjuta frihet från utlagor och onera mot skyldighet
att i enlighet med de föreskrifter, som af domänstyrelsen vid upplåtelsen
meddelas, uppodla och bebygga lägenheten;

att, sedan af domänstyrelsen föreskrifna byggnader blifvit å torpet
uppförda och godkända, torparen må af statsmedel uppbära ett kontant
belopp af femhundra kronor mot skyldighet för honom att, i händelse
han af en eller annan anledning varder från lägenheten skild, afstå densamma
utan anspråk på ersättning för å lägenheten nedlagdt byggnadsoch
odlingsarbete;

att efter frihetsårens slut torpet genom domäustyrelsens försorgskall,
i förhållande till detsammas storlek och beskaffenhet, åsättas viss
årlig afgäld, att utgöras i penningar, dock med rätt för torparen att, om
han så önskar, i afräkning på afgälden utgöra dagsverken å kronoparken;

55

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 106.

att torpare, som af domänstyrelsen finnes hafva torpet väl uppodlat
och bebyggt, må efter frihetsårens slut mot fastställd afgäld erhålla
förnyad upplåtelse å torpet, samt att, därest torpare, som finnes
hafva väl skött och bebyggt lägenheten, före första upplåtelsetidens
utgång dör eller varder oförmögen att fullgöra sina förpliktelser, hans
barn eller arfvingar, därest de finnas till torpare lämpliga, må äga att
med domänstyrelsens begifvande öfvertaga torpet eller, om de ej vilja
eller kunna mottaga detsamma, öfverlåta torpet åt annan, af domänstyrelsen
godkänd person mot den godtgörelse för å torpet nedlagdt
arbete, som må kunna betingas;

att torpare, som blifvit dömd för svårare brott, må kunna af
domänstyrelsen uppsägas till afflyttning från torpet nästföljande midfasta;

att, därest domänstyrelsen skulle finna, att torpare gjort sig skyldigtill
skogsåverkan eller ovarsamt handhafvande af eld, eller torparen företagit
sig annat, som väsentligen strider mot lag eller allmän ordning,
eller underlåtit att fullgöra åtagna skyldigheter eller ställa sig till efterrättelse
gifna föreskrifter, på domänstyrelsen må ankomma att uppsäga
honom till afflyttning från torpet, med rätt för torparen att åtnjuta
laga fardag;

samt att i öfrigt erforderliga föreskrifter med afseende å torpen
och torparne må af domänstyrelsen meddelas;

dels att dessa nu föreslagna villkor må äga tillämpning jämväl
med afseende å på grund af nådiga brefvet den 29 maj 1891 redan
upplåtna odlingslägenheter å kronopark^’ i Norrbottens län, däx-est vederbörande
innehafvare af sådan lägenhet därtill samtycker;

dels och att å kronoparker i Västerbottens län befintliga, till skogstorp
tjänliga lägenheter må, där det för kronoparkens vård och bevakning
finnes vara gagneligt, af domänstyrelsen på viss bestämd tid, ej
öfverstigande tjugu år, upplåtas till odling och bebyggande åt personer,
som äga god frejd och äro fullt arbetsföra samt i öfrigt finnas vara
lämpliga, under de här ofvan angifna villkor.

Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets öfrige ledamöter instämde,
behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
bifalla samt förordnade, att proposition af den lydelse,
bil. — till detta protokoll utvisar, skulle till Riksdagen
aflåtas.

Ex protocollo:
K. G. Liljesköld.