Bevillningsutskottets Betänkande, No 21.
1
N:o 21.
Ank. till Riksd. kansli den 9 april 1904, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om befrielse för
rederiaktiebolag och rederier från bevillning och
inkomstskatt.
(2:a A.)
I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 115, har herr
O. A. Brodin hemställt,
»att Riksdagen måtte besluta, att rederier och rederiaktiebolag
befrias från erläggande af skatt enligt gällande bevillningsförordning
samt inkomstskatt.»
Därjämte har motionären anhållit, att bevillningsutskottet
skulle föreslå de ändringar i bevillningsförordningen och inkomstskatteförordningen,
som i anledning af ofvanberörda hemställan
kunde befinnas erforderliga.
Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:
»Sjöfartsnäringen är en för Sverige naturlig näring, icke
allenast på grund af befintligheten af materialier. för skeppsbyggeri,
utan ock på grund af landets långa gränser mot hafvet och tillgången
på folk, lämpliga till sjömän.
Med dessa förutsättningar för rederihandteringens bedrifvande
borde denna handtering vara föremål för uppmuntran och gynnande
och i hvarje fall af en rättvis beskattning af statsmakterna, men
så är icke förhållandet.
Rederihandteringen, särskildt den, som bedrifves med utlandet,
får bekosta underhållet af fyrväsendet samt lotsväsendet, betala
hamn- och grundpenningar, hvarthän fartygen komma, och sålunda
Bih. till Riksd. Prat. 1904. 5 Sami. 1 Afd. 18 Käft. (N:o 21). 1
2
Bevillningsutskottets Betänkande, N:o 21.
bekosta hamnars anläggning och underhåll äfven i inånga fall, där
naturliga hamnar finnas, utan att väsentliga utgifter därå nedlagts.
Härom vore mindre att säga, men dessutom får hvarje fartyg, som
första gången under ett år afgår till utlandet med last, betala lastpenningar
med 10 öre pr registerton samt för hvarje resa fartyg,
anlända till Sverige med last, äfvenledes lastpenningar med 10 öre
pr registerton.
Dessa lastpenningar äro eu direkt skatt på transportmedlet
fartyg, som icke har något motstycke å transportmedel i land. Lastpenningar
ha förut ansetts fika med en grundskatt och sålunda
nedsattes desamma till 10 öre vid den första grundskatteafskrifningen,
men sedermera har det ej varit möjligt få denna orättvisa
skatt afskaffad. x
Förutom dessa skatter på rederinäringen skola äfven bevillning
och inkomstskatt betalas till staten och kommunalutskylder på
grund af bevillningen. Då rederiföretag grundas som aktiebolag,
hvilket, med hänsyn till de stora kapital, som numera erfordras för
denna rörelses drifvande, torde blifva det allmänna för framtiden,
så blifver rederikandteringen genom den nya skatteförordningen
dubbelt beskattad till stat och kommun förutom här ofvan först
omförmälda pålagor.
Skatten till staten är relativt lindrig, men därpå grundade
skatten till kommunen är så mycket kännbarare, då den vanligen
är 5 å 6 gånger bevillningen. Då nu ett rederiaktiebolag skall
betala skatt till stat och kommun, och aktieägarne sedermera få
likaledes betala för sin inkomst på aktierna, så blir det för mycket.
Det torde också kunna frågas, om det finnes någon billighet eller
rättvisa uti att ett fartyg, som t. ex. under flera påföljande år seglat
på utrikes orter, skall betala kommunalskatter för gatläggning, gaslysning,
vattenledning, skolor och. kyrka in. m. å den ort, där
fartyget har sin hemort.
Då rederinäringen arbetar under mycket svåra förhållanden
på grund af konkurrens med andra länders fartyg, som äro särskildt
gynnade af sitt lands lagstiftande församlingar, såsom t. ex. i Frankrike,
där stora seglationspremier lämnas förutom byggnadspremier,
i Tyskland, där många ångbåtslinjer hafva stora subsidier, hvilket
äfven är förhållandet i England och Norge, så torde ej vara obilligt
begärdt, att någon rättvisa skipades i Sverige angående rederihandteringens
mångsidiga beskattning.
Bevillningsutskottets Betänkande, N:o 21. 3
Sjöfartsnäringen och dess utveckling äro för Sverige absolut
nödvändiga, dels för att tillgång på sjöman och maskinister må
finnas, om och när vi måste försvara vår sj anständighet och frihet,
dels därför att, om densamma kan framgångsrikt bedrifvas, den
bidrager i högst väsentlig grad att täcka handelsbalansen gentemot
utlandet.
För att sjöfartsnäringen skall kunna utvecklas är nödigt, att
den lämnar något utbyte på nedlagdt kapital, ty eljest torde ingå
vilja nedlägga nya pengar i densamma, och för att underlätta sträfvandena
härför är nödigt, att ej för stora, många och orättvisa
skatter påläggas, utan att billighet och rättvisa skipas hvad beskattningen
vidkommer.
Det bör äfven beaktas, att öfriga industrier och näringar
skyddats och gynnats genom det införda protektionistiska systemet,
då sjöfartsnäringen däremot därigenom blifvit lidande. Tullkommittén
af 1888 ansåg också och föreslog äfven, att som ersättning
för de införda tullarne skulle byggnadspremier betalas för fartyg,
som byggdes i Sverige, men därpå ville ej Riksdagen ingå. Sjöfartsnäringskommittén
af 1890 föreslog samma byggnadspremier
jämte seglafionspremier för att utjämna tullarnas skadliga, verkan
på sjöfartsnäringen, men icke heller dessa förslag blefvo gillade.
Rederier och rederiaktiebolag hafva att betala lastpenningar
för sina fartyg och borde de vara befriade från bevillningsskatt och
inkomstskatt, då, på grund af d_en införda själf deklarationen och
inkomstskatten, hvarje delägare i rederi eller rederiaktiebolag får
erlägga dessa skatter för sin inkomst af i rederier och rederiaktiebolag
placerade kapital samt äfven kommunalskatter i följd dåra!
Genom att befria rederier och rederiaktiebolag från erläggande af
skatt enligt bevillningsförordningen och inkomstskatt skulle nuvarande
orättvisa dubbelbeskattning undanröjas.»
Enligt gällande bevillningsförordning erlägger rederiaktiebolag
bevillning för den inkomst bolaget af sin rörelse erhåller, men
aktieägarne äro fria från bevillning för den inkomst, de uppbära å
sina aktier. För inkomst, som åtnjutes af rederi, då detta icke är
aktiebolag, utgöra delägarne bevillning, enhvar efter hans andel
i denna inkomst.
4 Bevillningsutskottets Betänkande, N:o 21.
Motionären hemställer, att rederiaktiebolag och rederier skola
befrias från inkomstbevillning, och han stöder detta förslag därpå,
att, då sjöfartsnäringen, med hänsyn till såväl befintligheten af
materialier för skeppsbyggeri som ock vårt lands långsträckta kust
och tillgång på lämpligt sjöfolk, vore af väsentlig betydelse för
Sverige, denna näringsgren borde uppmuntras och gynnas i stället
för att, såsom enligt motionärens mening för närvarande vore förhållandet,
betungas med pålagor af olika slag. Bevillningsutskottet
delar visserligen till fullo motionärens mening, att sjöfartsnäringen
för vårt land äger den vikt, att densamma från statsmakternas sida
påkallar omvårdnad, men anser icke möjligt att för detta ändamål
tillgripa en så omfattande åtgärd som att befria rederiaktiebolag och
rederier från den alla enskilda näringar utan undantag åliggande
inkomstbevillningen, hvilken drabbar den behållna nettovinsten å
rörelsen.
Bevillningsutskottet hemställer alltså,
l:o) att herr O. A. Brodins förevarande motion,
i hvad densamma afser frihet för rederiaktiebolag
och rederier från inkomstbevillning, icke måtte
till någon Biksdagens åtgärd föranleda.
Beträffande motionen, i hvad den rör frihet för rederiaktiebolag
och rederier från inkomstskatt, kommer bevillningsutskottet
att afgifva särskilt utlåtande, hvilket utskottet härmed får för
Riksdagen
2:o) anmäla.
Stockholm den 24 mars 1904.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. CAYALLI.
Bevillningsutskottets Betänkande, N:o 21.
5
Reservation
Af herr Brodin, som anfört:
»Bevillningsutskottet har såsom skäl för afslag anfört:
''Bevillningsutskottet delar visserligen till fullo motionärens
mening, att sjöfartsnäringen för vårt land äger den vikt, att densamma
från statsmakternas sida påkallar omvårdnad, men anser
icke möjligt att för detta ändamål tillgripa en så omfattande
åtgärd som att befria rederiaktiebolag och rederier från den alla
enskilda näringar utan undantag åliggande inkomstbevillningen,
hvilken drabbar den behållna nettovinsten å rörelsen.’ Häraf framgår,
att utskottet ej ansett behöfligt att i något afseende undersöka
och beakta de skäl, som i motionen angifvas, ej heller hvad under
motionens behandling meddelats; och tager jag mig därför friheten
anföra följande:
Såsom ett af motiven för min motion har jag anfört, att
fartyg, som med last afgå till eller ankomma från utlandet måste
betala lastpenningar med 10 öre för registerton för första resan
från Sverige och för hvarje resa till Sverige. För att utröna till
hvad belopp denna skatt belöper sig, så antåg t. ex. att en ångare
om 1,000 registerton under sommaren sysselsättes i trade från norra
Sverige med trälast till England eller Frankrike samt åter med
kolläst till Sverige (de flesta svenska ångare af denna storlek användas
nämligen sålunda). Ångaren fullbordar 6 å 7 dylika resor och, om
endast sex resor utföras, uppgå lastpenningarne för dessa sex resor
till 700 kronor. Under nuvarande fraktkonjunkturer är det endast
ett fåtal af dessa ångare, som ernå sä godt resultat, att deras rederier
kunna beskattas för 20,000 kronors inkomst, men de, som hafva
det, blifva enligt bevillningsförordningen taxerade för bevillning
200 kronor och för inkomstskatt 400 kronor eller tillsammans 600
kronor. Då ångaren i fråga förut betalt till staten 700 kronor i lastpengar,
sä framgår häraf, att lastpenningarne äro för detta fall en
högre skatt än både bevillning och inkomstskatt till staten. För
ångare, som hufvudsakligast trafikera Östersjön och oftare komma
till svenska hamnar, blifver resultatet ännu ofördelaktigare.
Fråga om lastpenningarnes afskaffande har förevarit mångfaldiga
gånger, såsom t. ex. i motionsväg vid riksdagarne 1840,
1865—66, 1876, 1886, 1887, 1893 och 1895; på grund af Kungl.
Bih. till Riksd. Prat. 1904. 5 Sami. 1 Afd. 18 Raft. 2
6 Bevillningsutskottets Betänkande, No 21.
Maj:t proposition vid 1872 års riksdag; 1890 års sjöfartskommitté
föreslog lastpenningarnes användande till seglationspremier.
1895 års frilagers- och frihamnskommitté uttalade sig för
deras afskaffande likasom handels- och sjöf artskommittén af 1900 och
då alla såväl kommittéer som myndigheter, hvilka yttrat sig om den
under namn af lastpenningar utgående skatten, hafva ansett denna
skatt på transportmedlet fartyg vara orättvis och principvidrig, så
borde väl denna skatt afskaffats. Hufvudskälet hvarför så ej skett
har varit det förhållande, att utländska fartyg betalt ungefär hälften
af den till cirka 600,000 kronor belöpande skatten lastpenningar.
När det sålunda visat sig omöjligt att få dessa lastpenningar
afskaffade, på grund af att äfven utländska fartyg i så fall finge
åtnjuta samma förmån, hade jag tänkt mig att den svenska rederirörelsen
skulle kunna beredas ersättning för den orättvisa skatt, som
genom lastpenningars utgörande påhvilar densamma, genom att
befrias från erläggande af bevillning och inkomstskatt, hvilka skatter
i regel torde vara mindre än lastpenningarne.
Af hvad sålunda anförts torde framgå, att det vore en gärd
af rättvisa att, sålänge lastpenningar skola af svenska fartyg betalas,
svenska fartyg, åtminstone de i utländsk fraktfart sysselsatta, befriades
från erläggande af bevillning och inkomstskatt. En invändning,
som härvid är att emotse, är den, att kommunerna i så fall
ej skulle erhålla någon kommunalskatt. Häremot må anföras, att
fartygen få genom hamnafgifter bekosta hamnars anläggning och
underhåll, och då så är, att de få bekosta dessa inrättningar, kan
med skäl frågas, hvarför de skola bidraga till gator, belysning, vattenledningar,
skolor, präster m. m. Det må äfven påvisas, att fartyg
kunna inregistreras på hvilken ort som helst och sålunda icke nödvändigt,
där liufvudredaren bor. Då det nu finnes kommuner, där
ingen kommunalskatt utgår, finnes äfven nu möjlighet för en redare
att undgå kommunalskatt.
På grund af hvad härofvan anförts har jag ansett, att utskottet
bort tillstyrka bifall till motionen.»
Herr Wester har begärt få antecknadt, att han icke deltagit
i den slutliga behandlingen af detta ärende inom utskottet.
Stockholm, Oskär Eklunds boktryckeri, 1904.