12
Riksdagens Skrifvelse N:o 81.
Bil» Si.
Uppläst och godkänd af Första Kammaren den 8 maj 1903.
— — — Andra Kammaren den 8 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om fortsatt tillämpning
af hvad i lagen den 6 juni 1902, innefattande inskränkning
i inmutning sr ätten, är stadgadt.
(Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 7.)
Till Konungen.
it i ^ aPr^ 1903 till Riksdagen aflåten proposition bär
Ihclers Kungl. Maj it, under åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet
och högsta domstolen förda protokoll, jämlikt § 87 regeringstormen,
föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
?m, fortsatt tillämpning af hvad i lagen den 6 juni 1902, innefattande
inskränkning i inmutningsrätten, är stadgadt.
Härigenom förordnas som följer:
. Hvad i lagen den 6 juni 1902, innefattande inskränkning i inmutningsrätten,
är stadgadt med afseende å tiden intill den 15 maj 1903
skall gälla intill den 15 maj 1904.
13
Riksdagens Skrifvelse N:o 81.
I den af Riksdagen den 21 maj 1902 till Eders Kungl Maj :t
aflåtna skrifvelse i förevarande ämne har omförmälts, att Eders Kung .
Makt den 28 februari 1902 anbefallt kommerskollegium att, etter börande
af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens lan och bergmästaren
i norra distriktet, inkomma med utlåtande, huruvida oc i
hvilken omfattning inmutningsrätten syntes kollegium hora upphatvas
eller tills vidare suspenderas, samt att kollegium, sedan Eders Kung!.
Makts befallningshafvande och bergmästaren yttrat sig i ämnet, med
öfverlämnande af dessa myndigheters yttranden, den 2 april 1902
afgifvit eget utlåtande i ärendet; hvarefter Riksdagen vidare yttrat
^ Af handlingarna i nyssberörda ärende hade Riksdagen funnit framgå,
att i afseende å malmfyndigheters inmutning och hvad därmed
sammanhängde synnerligen betänkliga missförhål anden inom Norrbottens
län giort sig gällande och ännu förefunnes, hvilka syntes hora föranleda,
att det toges under öfvervägande, huruvida icke genom andrake
lagbestämmelser eller på annat sätt de anmärkta missförhållandena kunde
aflägsnas och deras återupprepande förebyggas. Under den tid, som
måste åtgå intill dess, efter noggrann utredning af alla de omständigheter,
som vid frågans pröfning borde tagas i betraktande, något definitivt
beslut kunde fattas angående en sak af så allvarlig^ och stor betydelse
som den nu ifrågavarande, syntes provisoriska åtgärder hora
vidtagas för att åtminstone i någon män motverka, att de faktiska lorhållandena
hunne gestalta sig ännu mer otillfredsställande och invecklade
än för närvarande. I sådant afseende hade Riksdagen ansett det
vara lämpligt, att inmutningsrätten blefve under någon viss bestämd tid
inskränkt på sätt, som inom Riksdagen föreslagits. Då föreliggande
fråga redan vore af Eders Kung]. Maj:t upptagen till behandling och
Riksdagen antoge, att Riksdagen hade att från Eders Kungl. Magt förvänta
förslag i ämnet, så snart detta late sig gorå, hade Riksdagen
ansett, att berörda tid för den provisoriska inskränkningen iiinmutningsrätten
lämpligen borde begränsas till slutet af 1903 ars Riksdag
eller närmare bestämdt intill den 15 maj 1903. Då den inskränkning
som för det dåvarande ifrågakomma, alltså borde erhålla endast provisorisk
karakter, hade några särskilda bestämmelser icke, såsom Uders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande ifrågasatt, ansetts erforderliga beträffande
redan sönade utmål eller förut inmutade områden, till hvilka
inmutningsrätten gått förlorad, och ej heller både det synts lämplig
eller nödigt att låta inskränkningen gälla endast vissa särskilda mineral.
14
Riksdagens Skrifvelse N:o 81.
På de skäl, som sålunda legat till grund för 1902 års Riksdags
beslut i ämnet, och då upplyst blifvit, att frågan om definitiv förändring
af lagstiftningen i förevarande afseende ännu icke hunnit blifva så fullständigt
utredd, att förslag därom kan vara att till innevarande Riksdag
förvänta, har Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition blifvit
af Riksdagen bifallen; hvilket Riksdagen härigenom får för Eders Kungl.
Maj:t anmäla.
Stockholm den 8 maj 1903.
Med undersåtlig vördnad.