6
Riksdagens Skrifvelse N:o 79.
N:o 79.
Uppläst och godkänd af Första Kammaren den 6 maj 1903.
— — — — Andra Kammaren den 6 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående åtgärder för tillvaratagande
af de inhemska häststammarne.
[Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 13.]
[Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 3) utlåtande n:o 17.]
Till Konungen.
Sedan den inhemska hästafvel vid början af 1870-talet begynt
ingifva allvarliga farhågor för en tillbakagång eller försämring, tillgrep
man den redan förut, ehuru i ringa utsträckning, anlitade utvägen att
från utlandet importera afvelsdjur af främmande kulturraser för att därmed
upphjälpa och förbättra den befintliga häststockens beskaffenhet.
Genom de goda ekonomiska resultat, som ofta uppnåddes af hästuppfödare,
hvilka använde det importerade korsningsmaterialet, minskades
intresset för de inhemska häststammarne och insikten om deras värde,
och detta älven på de trakter, där behofvet af förstärkningsafvel alldeles
icke kunde sägas vara för handen. Efter ett par decenniers förlopp
kom man omsider därhäu, att i regeln endast importerade hästar af
antingen främmande kulturraser eller norsk ras användes för afvelsändamål.
Äfven om detta förhållande inom vissa delar af landet visat sig
vara till obestridlig nytta för hästafvel, har dock importen icke alle
-
7
Riksdag ens Skrifvelse N:o 79.
släde k varit till densammas fördel; och den uppfattningen har på månget
håll alltmera stadgats, att man icke i allo vunnit det goda resultat, som
man genom importen sökt ernå. Med anledning däraf hafva ock flerstädes
bildats föreningar för att tillvarataga och utveckla de kvarvarande
resterna af de inhemska häststammarne. Sedan jämväl genom
noggranna forskningar ådagalagts, att landet besitter ett dugligt och
utvecklingsmöjligt inhemskt liästafvelsmaterial, har småningom den åsikt
stadgat sig, att det vore ej allenast möjligt utan äfven ekonomiskt fördelaktigt
att vid hästafvel minska användningen af de främmande kulturraserna.
För att främja detta ändamål har i en inom Riksdagen väckt
motion ifrågasatts vidtagande af sådana åtgärder, som kunde vara erforderliga
för att på bästa sätt tillvarataga våra inhemska häststammar.
Bland de åtgärder, som därvid i främsta rummet af motionären
åsyftats, är en ändring i det nu gällande premieringsreglementet af
den 23 november 1900, enligt hvilket reglemente endast sådana afvelsdjur
af inhemskt ursprung äro föremål för premiering, som äro kallblodiga
samt hänförliga till »den norska eller nordsvenska typen».
På sätt af motionären erinrats, synas emellertid de senare årens
undersökningar gifva vid handen, att vår hästkultur ingalunda leder
sitt ursprung från Norge. Snarare har densamma gifvit upphof åt detta
lands hos oss mest värderade häststam. Det lärer till och med kunna
sägas, att, medan i Norge endast ett par af de ursprungliga typerna
kunna spåras i nutidens hästar, finnas i vårt land, om också endast i
sparsamt förekommande fall, nordens samtliga ursprungstyper representerade,
såväl varmblodiga som kallblodiga. Därför torde det icke vara
riktigt att sammanställa samtliga våra inhemska stammar med den norska
rasen och därmed hänföra dem till den kallblodiga gruppen, äfven
om en stor del af de inhemska stammarne på senare tid blifvit uppblandad
med nyssnämnda ras.
Under sådana förhållanden och då den nordsvenska typen i det
allmänna föreställningssättet blifvit identisk med endast de delar af vår
häststock, som äro nära besläktade med den norska rasen, anser Riksdagen,
i likhet med motionären, att de nuvarande bestämmelserna i
reglementet kunna blifva vilseledande och i månget fall hinderliga för
ett rätt tillvaratagande af det värdefulla material, som våra inhemska
häststammar erbjuda, och att det på grund däraf torde vara nödvändigt,
att ett tillägg göres i premieringsreglementet, hvarigenom äfven
sådana inhemska hästar, hvilkas typ icke är identisk med de norska, må
blifva föremål för premiering.
8
Riksdagens Skrifvelse N:o 79.
Det har jämväl synts Riksdagen kunna ifrågasättas, huruvida icke
staten äfven på annat sätt än genom premiering borde underlätta arbetet
för tillvaratagande af de inhemska häststammarne, likasom staten,
hvad nötkreatursafveln beträffar, lämnar understöd icko allenast genom
premiering utan äfven genom särskilt anslag för att uppmuntra till
bildande af så kallade afvelscentra, hvarifrån till landets olika delar framstående
afvelsdjur kunna spridas.
På grund af hvad sålunda anförts får Riksdagen anhålla, det Eders
Kungl. Maj:t täcktes efter verkställd utredning vidtaga de åtgärder,
som från statens sida må anses erforderliga för befrämjandet af vår
inhemska hästafvel.
Stockholm den 6 maj 1903.
Med undersåtlig vördnad.