Riksdagens Skrifvelse N:o 55.

i

N:o 55.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 21 april 1903.
— — — — Andra Kammaren den 22 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt
motion angående ändrade bestämmelser om exekutiv försäljning
af fastighet.

(Lagutskottets utlåtande n.o 43.)

Till Konungen.

Vid innevarande riksdag har enskild motionär väckt förslag om sådan
ändring af lagstiftningen angående exekutiv försäljning af fast egendom,
att försäljning icke skulle få ske, med mindre de fordringar, som skulle
utgå ur fastigheten med förmånsrätt framför den, för hvilken försäljningen
begärdes, kunde af köpeskillingen gäldas.

Det sätt, hvarpå exekutiv försäljning af fastighet för närvarande är
ordnad, är otvifvelaktigt förenadt med väsentliga olägenheter för gäldenären
och medför för inteckningshafvare äfventyr och besvär, livilka icke kunna
undgå att ofördelaktigt inverka på fastighetskrediten. Den säkerhet, som
med inteckning är afsedd, minskas nämligen i hög grad därigenom, att
inteckningshafvaren ej blott får stå tillbaka för de fordringsägare, Indika
på grund af äldre inteckning eller eljest åtnjuta bättre förmånsrätt, utan
kan lida rubbning i sin rätt genom åtgöranden från innehafvare af efterRih.
till Riksd. Prof. 1903. 10 Sami. 1 Afd. 1 Rand. 8 Haft. (N.is 55—59). 1

2

Riksdagens bkrifvelse N:o 55.

följande inteckningar eller oprioriterade borgenärer. Det står ju hvarje
fordringsägare fritt att genom fastighetens utmätning och exekutiva försäljning
framtvinga uppgörelse af de skuldförhållanden, som angå fastigheten.
För innehafvare af äfven de bästa inteckningar medför sådant den
påföljd, att de utan åtnjutande af möjligen betingad uppsägningstid måste
mottaga likvid för sina fordringar, till den del dessa icke på grund af
öfverenskommelse med den nye fastighetsägaren skola kvarstå i fastigheten.
Då gäldandet af hvarje särskild inteckning är beroende af köpeskillingens
belopp, löper dessutom inteckningskafvaren vid dylik försäljning
härutöfver risken att utan likvid gå förlustig sin inteckningsrätt, och
om den köpeskilling, som af andra bjudes, icke går så högt, att inteckningen
därigenom betäckes, kan sådan förlust icke undvikas på annat sätt,
än att inteckningshafvaren själf inropar fastigheten. Lätteligen kan försäljning,
som sålunda bringas till stånd, vara fullkomligt ändamålslös, i det
den borgenär, som framtvungit densamma, icke får någon andel i köpeskillingen,
och de borgenärer, hvilka få dylik andel, icke önskat att omedelbart
utbekomma sina fordringar. Det innebär då en opåkallad hårdhet
mot gäldenären, att försäljning i alla händelser skall ske.

I anledning af dessa missförhållanden har ifrågasatts, att lagstiftningen
i ämnet skulle byggas på andra grunder, och har i detta afseende
hänvisats till det förfarande vid exekutiv försäljning af fastighet, hvilket
finnes föreskrifvet i preussisk och finsk rätt samt i hufvudsak lärer öfverensstämma
med det i Norge och Danmark tillämpade. Detta förfarande
utmärkes särskildt däraf, att före fastighetens utrop till försäljning fastställes
ett minsta belopp, under hvilket köpeanbud icke antages. Nämnda
belopp beräknas så, att därunder inbegripas alla de skulder, som skola
utgå ur egendomen med bättre rätt än den gäld, för hvilken egendomen
säljes. Härmed afses att undvika sådan försäljning, som utan gagn för
den borgenär, hvilken påkallat densamma, är till skada för gäldenären och
rubbar andra borgenärers ställning.

Olika meningar kunna visserligen hysas, huruvida föreliggande fråga
lämpligen kan lösas på ofvan angifna sätt. Att eu sådan möjlighet förefinnes,
synes emellertid framgå däraf, att i Finland, hvars utsökningsväsende
i allmänhet är ordnadt i öfverensstämmelse med vårt lands, det
ifrågasatta tillvägagångssättet i flere år tillämpats och, enligt hvad det uppgifves,
medfört goda verkningar.

Då frågan i hvarje fall är af stor vikt, får Riksdagen, på grund af
hvad ofvan anförts, anhålla, att Eders Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,
om och i hvad mån lagstiftningen angående exekutiv försäljning

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 55.

af fast egendom lämpligen kan byggas på den grund, att fastighet icke
får exekutivt säljas, med mindre köpeskillingen förslår till gäldande af de
fordringar, som skola utgå ur fastigheten med förmånsrätt framför den,
för hvilken försäljning begäres, samt därefter för Riksdagen framlägga
förslag till de lagbestämmelser i ämnet, hvartill förhållandena kunna
föranleda.

Stockholm den 22 april 1903.

Med undersåtlig vördnad.