Riksdagens Skrifvelse N:o 53.

N:o 53.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 11 april 1903.
— — — — Andra Kammaren den 8 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående användning af torf
till eldning vid statens järnvägar och öfriga verk.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 4.) (Andra
Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 3) utlåtande n:o 15.)

Till Konungen.

I särskilda inom Riksdagens kamrar väckta motioner hafva framställningar
gjorts, åsyftande att främja användning af torf till eldning vid statens
järnvägar och öfriga verk.

I nämnda motioner framkålles på anförda skäl: att torf utgör ett godt
bränsle för husbehof och fabriksdrift; att landets klimatiska förhållanden
icke utgöra hinder för tillverkning af torf i tillräcklig mängd för landets
behof; att landet äger outtömliga, goda och välbelägna bränntorfsmossar och
icke heller saknar arbetskraft för en stor torftillverlming; att torf i Sverige
kan tillverkas till ett pris, som i de flesta fall konkurrerar med det pris,
som ved och stenkol betinga, samt att torf med fördel och besparing kan
användas för eldning å godstågslokomotiv, utan afsevärd ändring af deras
nuvarande konstruktion.

Under åberopande häraf göra motionärerna gällande, att Sveriges
oberoende af utlandet för erhållande af bränsle, besparandet inom landet af

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 53.

ett hundratal millioner kronor årligen, användningen af elektrisk kraft
genom torfeldning för industri och järnvägsdrift samt beredande af arbetstillfälle
för dem, som eljest skulle emigrera, vore af så stor betydelse för
svenska folkets lyckliga framtid, att statsmakterna knappast både mera
maktpåliggande frågor, åt bvilka de kunde ägna sin omsorg, hvarför de
ock borde med all kraft utan uppskof vidtaga alla de mått och steg, som
behöfdes för uppkomsten af en vidt utbredd torfindustri.

En af de åtgärder, som snarast möjligt borde vidtagas, vore, att staten
införde torfeldning i sina egna lokaler, då så kunde ske.

På senare tid har torffrågan af flere orsaker vunnit allmännare uppmärksamhet
och ökadt intresse, såsom framgår bland annat därigenom, att
Eiksdagen åren 1901 och 1902, på framställning af Eders Kungl. Maj:t
och af enskilda motionärer inom Eiksdagen, beviljat anslag för torfindustriens
främjande. Eders Kungl. Maj:t har ock genom nådigt bref den 5 juli
1901 anbefallt järnvägsstyrelsen att låta anställa försök med eldning af
torf eller däraf framställda produkter till utrönande, huruvida och i hvilken
mån sådant bränsle skulle kunna användas vid statens järnvägar. Järnvägsstyrelsens
underdåniga skrifvelse den 23 februari 1903 med anmälan rörande
dessa försök utvisar, att det förefinnes goda utsikter för att inom en snar
framtid torf skall komma till en ganska vidsträckt användning såsom bränsle
för järnvägsdrift.

Eiksdagen vill för sin del lifligt framhålla, att vårt land sättes i en
oberoende ställning med afseende på en jämn och säker tillgång på bränsle
för vår industri och våra kommunikationer. Ingen åtgärd skulle bättre
betrygga en oafbruten tillgång på erforderligt bränsle äfven under pågående
krig eller utomlands inträffande arbetsinställelser än den, som består i
väckandet och framkallandet af en kraftig torfindustri, grundad på inom
landet befintliga rika tillgångar. Detta bör staten själf taga sig an genom
att i så vidsträckt grad som möjligt använda torf till eldning i statens
verk, hvarigenom också ett efterföljansvärdt föredöme gåfves de enskilde i
fråga om ett rätt tillvaratagande och användande af bränsletillgången i
torfmossarne.

Med anledning af de väckta motionerna anhåller alltså Eiksdagen, att
genom Eders Kungl. Maj:ts försorg den af järnvägsstyrelsen redan påbörjade
användningen af torf bränsle till eldning å godstågslokomotiv måtte
i största möjliga utsträckning fullföljas; samt att väntsalar och öfriga
lägenheter vid statens järnvägar, äfvensom andra för statens verk begagnade

9

Riksdagens Skrifvelse N:o 53.

lokaler måtte, där så ske kan, företrädesvis uppvärmas
med torfbränsle, då sådant kan erhållas till pris och på
af Eders Kungl. Maj:t bestämmas.

Stockholm den 11 april 1903.

Med undersåtlig vördnad.

medelst eldning
de villkor, som

Bih. till Riksd. Prot. 1903.

10 Sami

1 Afd. 1 Band. 7 Häft.

2