4
Riksdagens Skrifvelse N:o 52.
tf:o
52.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 11 april 1903.
— — — — Andra Kammaren den 8 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående åtgärder mot de olägenheter,
som förorsakas genom vissa slag af fabriksdrift.
(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 6.) (Andra
Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 8.)
Till Konungen.
Inom Riksdagen kar i särskilda motioner påkallats åstadkommandet
af utredning, dels i hvad mån genom lagstiftning de olägenheter böra och
kunna förebyggas, som industriella verk ofta förorsaka kringliggande bygd
genom förorenande af luft och vatten, dels ock om erforderliga åtgärder
till skydd mot de faror för hälsotillståndet hos människor och djur, som
särskild^ genom vissa på senare tider uppkomna slag af fabriksdrift
uppstått.
Enligt Riksdagens åsikt lider det ej något tvifvel, att verksamma
åtgärder erfordras för att snarast möjligt råda bot på de menliga förhållanden,
som af motionärerna afsetts. Med industriens fortgående utveckling
hafva allt flera slag af fabriker uppstått, af hvilka många medföra
stora olägenheter för den omgifvande trakten. Om industriidkaren än kan
göra anspråk på fri utöfning af sin verksamhet, böra dock dessa anspråk
rimligen icke sträcka sig så långt, att andra människor därigenom utsättas
Riksdagens Skrifvelse JSf-o 52.
5
för våda till hälsa och egendom eller ens för obehag af stank och elak
lukt. I gällande hälsovårdsstadga § 16 finnas därför också noggranna
bestämmelser angifna, hvilka afse att i stad förekomma olägenheter genom
vissa slag af fabriksdrift. För landsbygden saknas motsvarande föreskrifter,
sannolikt beroende därpå, att vid hälsovårdsstadgans utfärdande 1874 fabriksdriften
icke nått den omfattning och utveckling, att särskilda skyddsåtgärder
uti ifrågavarande afseende då ansågos erforderliga annat än i städerna.
Sedan dess äro emellertid förhållandena väsentligt förändrade. Talrika
stora fabriksanläggningar hafva småningom uppstått äfven på landsbygden,
och många bland dessa drifvas onekligen på det sätt, att de klagomål, som
anförts mot dem, äro fullt berättigade. Genom utsläppande från fabrikerna
af väldiga rökmassor samt af osunda och illaluktande gaser förorenas i
många fall luften i olidlig grad, men ännu mera besväras tvifvelsutan
fabrikernas omgifning i följd af att vattendragen blifva fördärfvade genom
det affall, som uppkommer vid flera slag af industrier. På alldeles särskilt
sätt gör sistberörda missförhållande sig märkbart, då fabrikerna förlagts
invid smärre vattendrag, hvarvid naturligtvis affallsvattnet får tillfälle
att göra sitt menliga inflytande på vattendraget relativt mera gällande.
I afseende på vattendragens förorening torde onekligen de kemiska trämassefabrikerna
medföra särskild olägenhet. Men utom dessa finnas en
hel del andra industrier, hvilka äfvenledes äro i sanitärt afseende till stort
förfång för allmänheten och öfver hvilka därför tid efter annan bittra klagomål
förspörjas. Till Eiksdagens kännedom har sålunda, bland annat, kommit,
att under senaste åren sockerfabrikerna i södra Sverige gifvit anledning
till afsevärda olägenheter för kringliggande bygder och att vederbörande
hälsovårdsmyndigheter nödgats att söka ingripa mot ägarne till
åtskilliga af dessa fabriker. Utom trämasse- och sockerfabrikerna kunna
färgerier, garfverier, bryggerier, stärkelsefabriker samt soda- och pottaskefabriker
m. fl. under ogynnsamma omständigheter, och därest de drifvas i
större omfång, lätt medföra svåra olägenheter genom förorening af vattendragen
eller genom spridande i luften af osunda gaser och ångor.
Hvad som, enligt Eiksdagens mening, står mest hindrande i vägen
för ett tidsenligt ordnande af här berörda, synnerligen viktiga hälsovårdsfråga
är dels bristen på opartiska personer, kompetenta att sakkunnigt och
praktiskt bestämma hvad i hvarje speciellt fall behöfver åtgöras för att
afhjälpa ett genom industriell anläggning uppkommet missförhållande, dels,
och detta måhända i främsta rummet, saknaden af eu klar och verksam
lagstiftning i ämnet. Hälsovårdsstadgans bestämmelser, som, hvad särskilt
6
Riksdagens Skrifvelse N:o 52.
landsbygden beträffar, åligga kommunalnämnderna att bland annat ägna
synnerlig uppmärksamhet däråt, att vatten för dryck och matlagning icke
förorenas genom tillflöden från fabriker, samt att fabrik eller annan näring
icke anlägges, anordnas eller drifves på sådant sätt, att den blifver menlig
för arbetames eller närboendes hälsa, äro i detta afseende långt ifrån tillräckliga,
och detta så mycket mindre, som de maktmedel, hvilka tillerkänts
kommunalnämnderna för att kunna göra sig hörsammade, hvarken äro eller
synas kunna blifva ställda i det förhållande, att de skola utöfva någon
verkan på dem det i förevarande fall gäller att öfvervaka. En tidsenlig
fabrikslagstiftning, omfattande de industrier, med hvilkas drift följa hälsomenliga
verkningar för den kringliggande trakten, skulle tvifvelsutan vara
ägnad att i väsentlig mån förekomma de besvärande föroreningar af luft
och vatten, hvilka på senare tiden visat sig mer och mer åtfölja fabriksdriften
äfven i vårt land. En sådan lagstiftning har ock länge funnits i
åtskilliga främmande länder.
Riksdagen, som ingalunda förbiser vikten däraf, att något hämmande
af vårt lands industri icke genom de åsyftade bestämmelserna åstadkommes,
hyser alltså den uppfattning, att de ifrågavarande missförhållandena
böra i möjligaste måtto afhjälpas genom en af Konung och Riksdag gemensamt
stiftad lag, och anhåller fördenskull, det täcktes Eders Kungl. Maj:t
låta utreda, i hvad mån lagstiftning kan och bör förebygga de olägenheter,
som industriella verk ofta orsaka kringliggande bygd genom förorenande
af luft och vatten, samt för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill denna
utredning kan gifva anledning.
Stockholm den 11 april 1903.
Med undersåtlig vördnad.