Riksdagens Skrifvelse No 49.

11

N:o 49.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 18 april 1903.
— , — — Andra Kammaren den 18 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl.

Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag för utvidgning och fördjupning af Albrektsunds
kanal.

(Statsutskottets utlåtande n:o 31).

Till Konungen.

I propositionen angående statsverkets tillstånd och behof har
Eders Kungl. Maj:t under sjätte hufvudtiteln föreslagit Riksdagen
att till utvidgning och fördjupning af Albrektsunds kanal bevilja
ett anslag af 314,000 kronor och däraf på extra stat för år 1904
anvisa ett belopp af 157,000 kronor.

Af den utredning, som i detta ärende lämnats, har Riksdagen
väl funnit ådagalagdt, att en utvidgning och förbättring af Albrektsunds
kanal skulle vara till stort gagn för kustfarten inom den
bohuslänska skärgården samt därigenom befordra såväl handelsomsättningen
och persontrafiken som ock fiskerinäringen därstädes.
Dock kan enligt Riksdagens mening denna farled hvarken ur militär
eller handelspolitisk synpunkt anses vara af den betydelse för det
allmänna, att ifrågavarande arbete bör, såsom nu föreslagits, helt

Riksdagens Skrifvelse N:o 49.

12

och hållet bekostas af statsmedel. I likhet med hvad af Riksdagen
föreskrifvits i fråga om beviljade anslag för understödjande af,
bland annat, upprensning af åar och farleder, synes det Riksdagen,
att jämväl i nu förevarande fall de menigheter eller andra vederbörande,
hvilka skulle hafva nytta af företagets genomförande, böra
genom kontant tillskott, materialier, arbete eller andra bidrag bestrida
minst en tredjedel af kostnaderna därför. Om öfriga kostnader för
ifrågavarande arbetes utförande skulle bestridas af staten, bör ock
enligt Riksdagens mening behörig säkerhet ställas därför, att arbetet
efter dess fullbordan, utan ytterligare bidrag af statsmedel, af vederbörande
för framtiden underhålles i fullgodt skick.

På grund af den uppfattning, Riksdagen sålunda hyser i
denna fråga, och då utredning för närvarande saknas ej mindre
om och i hvad utsträckning bidrag till kostnadernas bestridande
äro att påräkna från de kommuner, rederier med flere, som af
ifrågavarande företags genomförande skulle hafva största nytta, än
äfven huruvida säkerhet för det framtida underhållet af farleden
kan erhållas, har Riksdagen icke bifallit Eders Kungl. Maj :ts ifrågavarande
framställning.

Stockholm den 18 april 1903.

Med undersåtlig vördnad.