Riksdagens Skrifvelse N:o 42.
1
N:o 42.
Uppläst och godkänd lios Första Kammaren den 3 april 1903.
— — — — Andra Kammaren den 3 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående beviljande af vissa
förmåner för enskilda järnvägsanläggningar.
(Statsutskottets utlåtande n:o 42.)
Till Konungen.
Eders Kungl. Maj:t liar i proposition (n:o 25) af den 12 sistlidne
januari föreslagit Riksdagen medgifva, att Eders Kungl. Maj:t må, där så
pröfvas lämpligt, berättiga kommuner, enskilda personer eller bolag, hvilka
intill början af 1904 års lagtima riksdag kunna undfå Eders Kungl. Maj:ts
nådiga tillstånd att inom riket anlägga järnväg, att, ehvad de för sådant
ändamål undfå statsbidrag eller icke, dels erhålla upplåtelse af den för
järnvägsanläggningen erforderliga, kronan tillhöriga jord utan annan kostnad
än att, hvad angår boställsjord eller annan åt enskild person med åborätt
eller annorledes upplåten kronojord, ersättning därför lämnas i enlighet med
hvad förordningen den 14 april 1866 i sådant afseende stadgar, dels oek
kostnadsfritt begagna för anläggningen sådana å kronans ägor belägna
kalk- och stenbrott jämte grustäkter, som kunna vara disponibla.
I anledning häraf har i en inom Riksdagen väckt motion hemställts,
att Riksdagen, om den i öfrigt lämnade sitt bifall till det i Eders Kungl.
Maj:ts förenämnda proposition äskade medgifvande, måtte i fråga om uppBih.
till Riksd. Prot. 1003. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 5 Hu/t. (N:o 42—44). 1
2 Riksdagens Skrifvelse N:o 42.
latelse af den för järnvägsanläggning erforderliga, kronan tillhöriga jord
besluta:
att upplåtelse af själfva jorden skall ske utan kostnad för järnvägsanläggningen
; men
att, där jorden antingen tillhör ett icke indraget boställe, eller ock
är åt enskild person med åborätt eller annorledes upplåten, ersättning till
boställshafvaren, åbon eller den, som med nyttjanderätt innebar jorden,
skall, där godvillig öfverenskommelse om ersättningen icke kan träffas,
lämnas i enlighet med hvad förordningen den 14 april 1866 i sådant afseende
stadgar.
Öfver ifrågavarande motion hafva kammarkollegium och domänstyrelsen,
efter det statsutskottet i den ordning, 46 § riksdagsordningen föreskrifver,
därom framställt begäran, den 24 sistlidne februari gemensamt
till utskottet afgifvit yttrande och däruti anfört följande.
Uttrycket »boställsjord» betecknade endast sättet för egendomens
disposition, ej någon särskild egenskap eller natur, som skulle vidlåda
själfva jorden för all framtid, jämväl sedan egendomen blifvit annorledes
disponerad. I enlighet med denna uppfattning finge endast sådan jord
anses och behandlas såsom boställe, hvilken till följd af sin särskilda disposition
bör i jordeboken med tillhörande jordeboksförändringsextrakt redovisas
såsom boställe, eller sålunda i främsta rummet all ecklesiastikstaten
anslagen jord af krono skatte eller frälse natur. Hit räknades jämväl,
förutom åtskilliga civila boställen af hvarjehanda slag, några ännu kvarstående
militieboställen, som innehades på gammal stat.
I afseende å den under åborätt upplåtna kronojorden hafva
ämbetsverken erinrat, att denna jord, hvilken funnes inskrifven i
jordeboken bland kronoegendomar under enskild disposition, till följd
af gällande författningar om skatteköp och skatteomföring alltmera
förminskades; och torde detta slag af kronojord, hvilken upplåtits såväl enskild
person som menighet eller inrättning, inom en ej aflägsen framtid
fullständigt hafva på antydt sätt öfvergått i privat ägo. I detta samman
hang
hafva ämbetsverken jämväl omnämnt, att, ehuru de under bruk och
bergverk för nödigt skogsfång upplåtna kronoallmänningar i jordeboken upptagas
bland kronoegendomar under enskild disposition, dessa allmänningar
likväl, pa sätt ett kungl. bref af den 18 januari 1873 närmare visade,
torde böra i fråga om markupplåtelse för enskilda järnvägsanläggningar likställas
med sådan kronan tillhörig jord, som stode under dess omedelbara
disposition, hvaremot häradsallmänningarna, ehuru i regel införda bland
kronoegendomar under allmän disposition, i antydda hänseendet behandlats
3
Riksdagens Skrifvelse N:o 42.
enligt de bestämmelser, som härutinnan gällt den under ständig åbo- och
besittningsrätt upplåtna kronojorden.
Hvad vidare anginge »annorledes upplåten kronojord», hade uti ifrågavarande
hänseende dit räknats, förutom åtskillig på visst sätt disponerad
kronojord, jämväl all annan kronan tillhörig jord, som blifvit för statsverkets
räkning utarrenderad; och inhämtades af särskilda tid efter annan
utfärdade kungl. bref, att ersättningsmedel, som af sådan anledning tilldömts
kronan, under titel extra uppbörd influtit till statsverket.
Så vidt i den väckta motionen åsyftades, att jämväl boställsjord och
den åt enskild person, menighet eller inrättning med åbo- eller besittningsrätt
upplåtna kronojorden skulle få för järnvägsanläggning upplåtas utan
ersättning för själfva jorden, hafva ämbetsverken erinrat, att en dylik utsträckning
af rätten till fri markupplåtelse skulle, hvad anginge boställsjord,
komma i strid med prästerskapets privilegier eller rubba fastställda
aflöningsstater samt, i fråga om den under åbo- och besittningsrätt upplåtna
kronojorden, kränka enskild rätt.
Vidkommande åter den genom domänstyrelsens försorg för statsverkets
räkning utarrenderade jorden syntes bifall till motionen i denna del ej
medföra någon afsevärd minskning i statsverkets inkomster eller, vid det
förhållande att frågor om fastställande af järnvägs sträckning öfver kronan
tillhörig mark äfven framgent likasom hittills torde blifva föremål för särskild
undersökning och pröfning, vålla någon egentlig olägenhet vid dessa
egendomars förvaltning. Skulle sålunda på detta område någon utsträckning
af rätten till fri markupplåtelse för enskilda järnvägsanläggningar anses
böra ske, borde likväl härvid uttryckligen angifvas, att den medgifna utsträckningen
af sådan förmån ej afsåge de genom domänstyrelsens försorg
utarrenderade egendomar, hvilka för att tjäna särskilda ändamål upplåtits
till förenade mötespassevolanskassornas fond, stuteriinrättningen samt Vadstena
krigsmanshus.
Beträffande af utskottet begärd utredning, huruvida den upplåtelse af
för enskild järnvägsanläggning erforderlig, kronan tillhörig jord, som på
grund af Riksdagens sedan en längre tid tillbaka år för år och senast enligt
skrifvelse den 26 februari 1902, n:o 4, lämnade allmänna medgifvande
hittills ägt rum, i hvarje fall innefattade upplåtelse med full äganderätt,
hafva ämbetsverken, med förmälan att de ej erhölle närmare kännedom om
de utfärdade järnvägskoncessionernas innehåll, meddelat, att, såvidt nu kunnat
utrönas, dylik upplåtelse bör anses hafva i hvarje fall skett med full äganderätt,
en uppfattning, som jämväl vunne stöd af gällande lagstiftning om
lagfart och inteckning med mera af järnväg.
4 Biksclagens Skrifvelse N:o 42.
I likhet med hvad i motionen framhållits har Riksdagen ansett det
kunna med skäl ifrågasättas, huruvida icke det medgifvande af vissa förmåner
för enskilda järnvägsanläggningar, som Riksdagen allt sedan början
af 1870-talet årligen lämnat och hvarom Eders Kungl. Maj:t nu åter gjort
framställning, borde erhålla en något förändrad affattning i syfte att, beträffande
upplåtelse af den för sådana anläggningar erforderliga kronojord,
meddela tydligare och för vederbörande järnvägsföretag i någon mån fördelaktigare
bestämmelser. Såsom ifrågavarande medgifvande hittills varit
affattadt, lärer på grund af detsamma icke annan kronan tillhörig mark
än den, som står under dess egen disposition, kunna kostnadsfritt upplåtas
för enskild järnvägsanläggning. Då fråga är om boställsjord eller annan
med åborätt eller annorledes, således äfven på arrende, upplåten kronojord,
har stadgandet — såsom dess ordalydelse ock synes höra föranleda — åtminstone
i regel tillämpats så, att ersättning af vederbörande järnvägsbolag
fått lämnas för fulla värdet af den upplåtna jorden, bestämdt enligt gällande
expropriationslag. Den fördel, som beredes staten därigenom, att
järnväg framdrages öfver dess egendom, torde dock i allmänhet väl motsvara
värdet af den mark, som för ändamålet tages i anspråk, hvadan det
kunde synas billigt, att markupplåtelsen äfven i sist berörda fall lämnades
på för järnvägsbolaget förmånligare villkor.
I motionen har nu föreslagits, att upplåtelsen af själfva jorden i
hvarje fall skall ske utan kostnad för järnvägsanläggningen och ersättning
endast lämnas till vederbörande boställshafvare, åbo eller arrendator. Att
detta yrkande icke kan i hela sin omfattning bifallas, har synts Riksdagen
tydligen framgå af hvad kammarkollegium och domänstyrelsen i ofvan intagna
yttrande anfört. Ett medgifvande i enlighet med motionärens förslag
komme nämligen, såsom ämbetsverken framhållit, att beträffande boställsjord
göra intrång på prästerskapets privilegier eller rubba fastställda aflöningsstater
samt att, då fråga är om den åt enskild person, menighet eller inrättning
med åbo- eller besittningsrätt upplåtna jorden, kränka enskild rätt. Endast
beträffande de genom domänsstyrelsens försorg utarrenderade kronoegendomarne
torde en utsträckning af rätten till fri markupplåtelse för enskilda
järnvägsanläggningar kunna ifrågakomma, men äfven bär måste, såsom ämbetsverken
påpekat, undantag göras i fråga om egendomar, hvilka äro anslagna
till vissa fonder, allmänna inrättningar eller fromma stiftelser. Huruvida och
i hvad mån någon utsträckning af omförmälda förmån lämpligen må kunna medgifvas
beträffande öfrig genom domänstyrelsens försorg utarrenderad kronojord,
har Riksdagen icke tilltrott sig att på nu föreliggande utredning
bedöma. I anledning häraf har Riksdagen ansett sig nu böra, med bifall
5
Riksdagens Skrifvelse N:o 42.
till Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning, för tiden till nästa lagtima
riksdag lämna medgifvande i samma form som förut, men tillika
hos Eders Kungl. Maj:t anhålla, att Eders Kungl. Maj:t ville efter erforderlig
utredning taga förbebörda fråga under öfvervägande och till 1904
års Riksdag aflåta den framställning i ämnet, hvartill utredningen befunnits
föranleda.
Riksdagen får sålunda anmäla, att Riksdagen medgifvit, att Eders
Kungl. Maj:t må, där så prof vas lämpligt, berättiga kommuner, enskilda
personer eller bolag, hvilka intill början af 1904 års lagtima riksdag
kunna undfå Eders Kungl. Maj:ts tillstånd att inom riket anlägga järnväg,
att, ehvad de för sådant ändamål undfå statsbidrag eller icke, dels erhålla
upplåtelse af den för järnvägsanläggningen erforderliga, kronan tillhöriga
jord utan annan kostnad än att, hvad angår boställsjord eller annan åt
enskild person med åborätt eller annorledes upplåten kronojord, ersättning
därför lämnas i enlighet med hvad förordningen den 14 april 1806 i
sådant afseende stadgar, dels ock kostnadsfritt begagna för anläggningen
sådana å kronans ägor belägna kalk- och stenbrott jämte grustäkter, som
kunna vara disponibla.
Härjämte får Riksdagen anhålla, att Eders Kungl. Maj:t efter utredning
af de på frågan inverkande förhållanden ville taga under öfvervägande,
om och i hvad mån vid upplåtelse af för enskild järnvägsanläggning erforderlig
kronan tillhörig jord fri markupplåtelse lämpligen må kunna medgifvas,
då fråga är om de genom domänstyrelsens försorg för statsverkets
räkning utarrenderade kronoegendomar, äfvensom till nästa års Riksdag
aflåta den framställning i ämnet, hvartill utredningen befunnits föranleda.
Stockholm den 3 april 1903.
Med undersåtlig vördnad.