Riksdagens Skrivelse N:o 40.
11
N:o 40.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 28 mars 1903.
— — — — — Andra Kammaren den 28 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse
af 4 kap. 8 och 9 §§ strafflagen.
(Lagutskottets utlåtande N:o 38.)
Till Konungen.
Genom proposition den 16 nästfidne februari har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att antaga propositionen bifogadt förslag till lag om
ändrad lydelse af 4 kap. 8 och 9 §§ strafflagen.
Mot berörda lagförslag har Riksdagen icke haft annat att erinra, än
att Riksdagen ansett en redaktionell jämkning böra vidtagas i 9 § af förslaget,
i syfte att gifva ett, särskildt för allmänheten, i viss mån tydligare
uttryck åt förslagets mening, att domstol skall hafva frihet att medgifva
afdrag för häktningstiden å straff, ådömdt för hvarje brott, hvarom rannsakats
i det mål, däri den tilltalade hållits häktad.
Riksdagen, som funnit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition
icke kunna i oförändradt skick bifallas, har alltså i anledning af propositionen
för sin del antagit följande
Lag
om ändrad lydelse af 4 kap. 8 och 9 §§ strafflagen.
Härigenom förordnas, att 4 kap. 8 och strafflagen skola erhålla
följande ändrade lydelse:
12
Riksdagens Skrivelse N:o 40.
8 §•
Nu kan så hända, att någon, sedan han blifvit till straff för ett
brott dömd, varder öfvertygad att förut hafva föröfvat annat brott; då
skall straffet så bestämmas, som hade han på en gång varit för båda
brotten lagförd; och varde, vid straffets tillämpning, afräknadt hvad han
af det honom förut ådömda straff redan kan hafva utstått.
Ilar någon, sedan han blifvit till straff dömd, men innan han det
till fullo undergått, föröfvat nytt brott; då bör straffet för detta brott,
med iakttagande af de här ofvan stadgade grunder, af domstolen förenas
eller sammanläggas med det förra straffet eller, om detta var till någon
del verkställdt, då det nya brottet begicks, med hvad af samma straff då
återstod; och skall å det sålunda bestämda straffet afräknas hvad af förra
straffet eller sagda återstod däraf kan vara verkställdt efter det nya brottets
föröfvande.
9 §•
Har den, som är för brott tilltalad, varit för något brott, hvarom i
målet rannsakats, i häkte hållen, och dömes han i det mål till frihetsstraff
på viss tid. eller till böter, ma domstolen, om med hänsyn till omständigheterna
så pröfvas skäligt, förordna, att straffet skall anses till viss
del eller helt och hållet verkställdt genom den dömdes hållande i häkte.
Ej må dock frihetsstraff, som omedelbart ådömes, anses verkställdt till
större del än som mot häktningstiden svarar, då en dags häkte räknas
lika med eu dags fängelse samt i öfrigt do grunder tillämpas, Indika
för eu straffarts förvandling till annan äro stadgade.
Föres i högre rätt klagan angående ådömdt straff, vare den rätt oj
bunden af den lägre domstolens beslut i fråga om tillgodoräknande af
häktningstid, ändå att talan emot beslutet ej fullföljes.
Stockholm den 28 mars 1903.
Med undersåtlig vördnad.