16
Riksdagens Skrifvelse AT:o 28.
tf:o 28.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 14 mars 1903.
— — — — Andra Kammaren den 14 — . —r
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion
om ändring af 15 § konkurslagen.
(Lagutskottets utlåtande nio 8 och memorial n:o 25.)
Till Konungen.
Vid innevarande riksdag har enskild motionär gjort framställning
om sådan ändring af 15 § konkurslagen den 18 september 1862, att
därigenom skulle stadgas skyldighet för rätten eller domaren att om
offentlig stämning i konkurs genom särskilda kallelsebref underrätta jämväl
utländska borgenärer.
Sedan gällande konkurslags tillkomst, vid hvilken tid affärsförbindelse
mellan in- och utlandet endast i jämförelsevis ringa utsträckning
ägde rum och till följd däraf något verkligt behof af ett stadgande sådant
som det ifrågasatta icke förefallit, hafva förhållandena härutinnan blifvit
väsentligt ändrade. Bland annat har den snabba utvecklingen af kommunikationsväsendet
gjort, att gränserna mellan de olika länderna ej
hafva samma ekonomiska betydelse som fordom. Dessa ändrade för
-
17
Riksdagens Skrifvelse N:o 28.
hållanden synas Riksdagen principiellt påkalla bifall till den ifrågasatta
lagändringen, hvilken dessutom öfverensstämmer med den tendens att
särskildt i civilrättsligt afseende likställa in- och utlänningar, som på
senare tiden äfven inom den svenska lagstiftningen gjort sig gällande.
Yisserligen torde rättsförluster för utlänningar till följd af gällande
bestämmelser i ämnet ej synnerligen ofta hafva förekommit, hvilket till
en del beror därpå, att utlänningar, som hafva affärsförbindelser här i
landet, i allmänhet härstädes hafva ombud, som kunna oafsedt sådana
kallelser iakttaga sina hufvudmäns rätt och bästa med afseende å bevakning
i konkurs. Berörda förhållande lärer emellertid icke utgöra
någon anledning, hvarför man icke skulle medgifva utländska borgenärer
rätt att erhålla särskild underrättelse om den offentliga stämningen. Lika
litet torde den föreslagna lagändringen böra anses obehöflig på den grund,
att redan nu vissa domare och domstolar pläga sända kallelsebref äfven
till utländska borgenärer. Tvärtom torde sistnämnda förhållande snarare
tala till förmån för motionärens förslag. En sådan olika praxis, som i
och för sig är olämplig, kan nämligen medföra bestämda olägenheter
genom den osäkerhet, som däraf följer. Det kan lätt inträffa, att eu
utlänning, med kännedom om att i något fall utländsk borgenär i konkurs
erhållit särskildt kallelsebref, vid ett annat tillfälle försummar att förskaffa
sig underrättelse om inställelsedagen i en konkurs och att bevaka
sin fordran, till följd däraf att han väntat att erhålla vederbörligt
kallelsebref.
Den i äldre tid såsom skäl för borttagande af konkurskallelser
öfver hufvud åberopade omständigheten, att desamma skulle föranleda
stora kostnader för konkursboet, förtjänar numera icke mycket beaktande.
Med nuvarande låga afgifter för postförsändelser äfven till mycket aflägsna
orter kan den ökade kostnaden för kallelsebrefven till utlandet ej i
väsentlig mån fördyra konkursförfarandet.
Med hänsyn till det förhållandet, att utländska borgenärer stundom
kunna vara så aflägset boende, att kallelsebrefven, äfven om de omedelbart
afsändas, icke kunna komma borgenärerna till banda inom den för
inländska borgenärer bestämda tiden af minst en månad före inställelsedagen,
torde det dock vara lämpligast att med afseende å kallelsebrefven
till utländska borgenärer allenast föreskrifva, att desamma skola afsändas
så fort ske kan.
På grund af det anförda har Riksdagen, med anledning af ofvanberörda
motion, för sin del antagit följande
Bill. till Rilml. Prål. 1908. 10 Sami. 1 AJd. I Band. 2 Haft.
18
Riksdagens Skrifvelse N:o 28.
Lag
angående ändrad lydelse af 15 § i konkurslagen
den 18 september 1862.
Härigenom förordnas, att 15 § i konkurslagen den 18 september
1862 skall erhålla följande ändrade tydelse:
Offentlig stämning, hvarom nu sagdt är, skall ofördröjligen å
rättens dörr anslås, och varde kungörelse om densamma genast eller
nästa postdag afsänd för att införas i allmänna tidningarna tre gånger,
sista gången en månad före inställelsedagen, samt, där så ske kan, i
tidning inom orten en gång. Kronans ombudsman och alla kända inländska
borgenärer skola därjämte om stämningen underrättas genom särskilda
kallelsebref, hvilka rätten eller domaren läte till dem med posten
afsändas så tidigt, att kallelserna må kunna komma borgenärerna till
hända minst en månad före inställelsedagen. Jämväl kända utländska
borgenärer böra, så fort ske kan, genom särskilda kallelsebref om stämningen
underrättas.
Stockholm den 14 mars 1908.
Med undersåtlig vördnad.