44

Riksdagens Skrifvelse N:o 23.

N:o 23.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 10 mars 1903.

— — .— — Andra Kammaren den 10 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts
''proposition om vissa ändringar i förordningen angående
bevillning af fast egendom samt af inkomst den 3 december
1897.

(Bevillningsutskottets betänkande n:o 15 och memorial n:o 19.)

Till Konungen.

I proposition den 30 sistlidne januari har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att besluta, att 9, 10, 14, 24, 27 och 32 §§ i förordningen
angående bevillning af fast egendom samt af inkomst" den 3
december 1897 jämte de vid samma förordning fogade formulär n:is 5,
6, 7 och 8 till längder öfver inkomstbevillning och sammandrag af taxeringsläugderna
måtte erhålla den förändrade lydelse, som ett vid propositionen
fogadt förslag närmare utvisade.

Vid granskning af detta förslag har Riksdagen funnit skäl till
följande erinringar.

Då Riksdagen ansett sig kunna biträda Eders Kungl. Maj:ts förslag
till ändring af 9 §, har Riksdagen emellertid funnit, att den,
beträffande beskattning af inkomsten hos vissa bolag och rederier, i sagda

45

Riksdagens Skrifvelse N:o 23.

§ sålunda vidtagna ändring måste medföra däraf påkalladt förtydligande
i 11 § 1 mom. bevillningsförordningen och i 16 § af instruktionen för
taxeringsmyndigheterna.

I sista stycket af 11 § 1 mom. stadgas nämligen, beträffande
bolags inkomst, undantag från den eljest i nämnda moment medgifna
befrielse från eller lindring i bevillningen. Då berörda undantag icke
bör äga tillämpning å den inkomst från handelsbolag m. m., hvilken, i
händelse af bifall till den föreslagna ändringen i 9 §, hädanefter icke
skulle blifva beskattningsbar i bolagets hand, utan hos bolagets särskilda delägare,
har Riksdagen funnit lämpligt, att paragrafen omredigeras så, att någon
tvekan i berörda afseende icke kan äga rum. Vidare bör 16 § i instruktionen
för taxeringsmyndigheterna till undvikande af hvarje missförstånd förändras
i sådant hänseende, att det i paragrafen omförmälta sätt för taxering
komrne att uttryckligen afse allenast aktieboleg och enskilda bankbolag.

Med afseende å 14 § bevillningsförordningen är i Eders Kungl.
Maj:ts proposition föreslaget, att den vissa verk och bolag åliggande uppgiftsskyldighet
rörande lön- och arfvodestagares samt öfriga arbetares
inkomster skulle utsträckas till en hvar, som under nästföregående år
varit taxerad för inkomst af rörelse eller yrke till belopp af minst 5,000
kronor. Då emellertid, enligt hvad i 9 § föreslagits, för inkomst af
andra bolag och rederier än aktiebolag vederbörande delägare skulle utgöra
bevillning, så har genom det i 14 § föreslagna stadgandet, sådant
detta i propositionen affattats, någon uppgiftsskyldighet icke blifvit föreskrifven
för det fall, att på hvarje delägares lott icke folie minst 5,000
kronor, hvarjämte, därest hvarje delägares lott uppginge till 5,000 kronor
eller mera, uppgiftsskyldighet beträffande bolags eller rederis löntagare
skulle komma att åligga delägarne och icke bolaget eller rederiet. I anledning
af dessa anmärkningar erfordras ändring i Eders Kungl. Maj:ts
förslag till lydelse af ifrågavarande § äfvensom däraf påkallad förändring
af 15 §.

Enligt förordningen om inkomstskatt skall all den inkomst, som
eu skattskyldig åtnjuter, taxeras endast på ett enda ställe, hvaremot
bevillningsförordningen föreskrifver, att skattskyldig, som drifver rörelse
å flera orter, i regeln skall taxeras på en hvar ort, där rörelse idkas.
I följd häraf är i 20 och 21 §§ i inkomstskatteförordningen stadgadt,
att verk eller bolag, som drifver rörelse å flera orter, skall aflämna allenast
en uppgift till ledning för sin taxering, men jämlikt 17 och 21 §§
bevillningsförordningen skola uppgiftspliktiga verk eller bolag lämna sär -

46

Riksdagens Skrifvelse N:o 23.

skilda uppgifter för hvarje kommun, där rörelse idkas. Därest uu, såsom
Eders Kungl. Maj:t i 24 § bevillningsförordningen föreslagit, genom
afrinnande af sådan uppgift till ledning för egen taxering, som i förordningen
om inkomstskatt omförmäles, den i bevillningsförordningen stadgade
skyldigheten att afgifva dylik uppgift skulle anses vara fullgjord,
komme endast taxeringsmyndigheterna å ort, där verkets eller bolagets
styrelse hade sitt säte, att äga tillgång till taxeringsuppgifter angående
verket eller bolaget, såvida nämligen icke ordföranden i förberörda orts
bevillningsberedning ansåge sig böra delgifva uppgifterna med ordförandena
i bevillningsberedningarna å öfriga platser, där verket eller bolaget idkade
rörelse. Skyldighet härutinnan åligger väl ordförande i bevillningsberedning
enligt 38 § inkomstskatteförordningen, men icke enligt 32 § bevillningsförordningen.
Då emellertid någon anledning icke torde förefinnas
att inskränka den förevarande verk och bolag nu åliggande uppgiftsskyldighet,
som för öfrig! i detta fall är en ren utskriftsfråga, samt en ökning
i bevillningsberedningsordförandenas åligganden, som blefve en följd af
nämnda skattskyldiges befrielse från denna föreskrift, icke är, med hänsyn
till bemälta ordförandes redan enligt nu gällande bestämmelser tunga
arbetsbörda, tillrådlig, har Riksdagen antagit af sådan anledning erforderligt
tillägg till den af Eders Kungl. Maj:t föreslagna lydelse af 24 §
bevillningsförordningen.

Riksdagen har därför, i anledning af Eders ICungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition, dels besluta, att 9 och 10 §§, 11 § 1 mom., 14,
15, 24, 27 och 32 §§ i bevillningsförordningen samt 16 § i instruktionen
för taxeringsmyndigheterna skola erhålla den förändrade lydelse,
bilagan A. till denna skrifvelse utvisar, dels ock bifallit de af Eders
Kungl. Maj:t föreslagna ändringar i de vid bevillningsförordningen fogade
formulären n:is 5, 6, 7 och 8 till längder öfver inkomstbevillning och
sammandrag af taxeringslängderna.

Med anmälan härom får Riksdagen anhålla, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes Riksdagens omförmälda beslut till allmän efterrättelse kungöra.

Stockholm den 10 mars 1903.

Med undersåtlig vördnad.

Riksdagens Skrifvelse N:o 23.

47

Bilaga A.

Be villningsförordningen.

9 §.

Skyldige att utgöra inkomstbevillning äro:

Hvad — — — — — — vinst; dock att för inkomst, som åtnjutes
af vanliga handelsbolag, kommanditbolag, enkla bolag och rederier,
som ej äro aktiebolag, bevillning utgöres af delägare, en hvar efter
hans andel af bolagets inkomst.

10 §.

Grunder för inkomsternas beräknande:

4 mom. Däremot må afdrag ske:

vid beräkning af inkomst utaf arbete:

e) för hvad som anvisats till bestridande af de med erhållna
tjänster eller uppdrag förenade särskilda kostnader, såsom resekostnadsersättning
— — — — — — — — — anslag till skrifmaterialier,
kontorshyra och andra expenser — — — — — — — — — —

48

"Riksdagens Skrifvelse N:o 23.

11 §•

Undantag från de i 7—10 §§ meddelade stadganden.

1 mom. Bevillning — — — 200 kronor.

Befrielse från eller lindring i bevillningen, hvarom här stadgas,
får dock icke åtnjutas af enskild skattskyldig för inkomst, som beskattas
inom annan kommun än den, där den skattskyldige är mantalsskrifven,
samt ej heller af bolag.

2 mom. — — — — — — — — -—• — —- — — — —

14 §.

Till ledning vid taxeringen skola följande uppgifter meddelas:

e) af styrelse för verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts
oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag registreradt eller står under
offentlig kontroll, samt af annat bolag eller rederi, så ock af en hvar
annan, som under nästföregående år varit taxerad för inkomst af rörelse
eller yrke till belopp af minst 5,000 kronor:

enahanda uppgift, hvarom i b) stadgas angående lön- och arfvodestagares
samt öfriga arbetares löneförmåner.

I uppgift — — — — uppgifves.

15 §.

Verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller
blifvit såsom aktiebolag registreradt eller står under offentlig kontroll,
skall till ledning vid taxeringen af sin inkomst hvarje år aflämna bestyrkt
utdrag af verkets eller bolagets senast afslutade räkenskaper, utvisande
beloppet af hela den under räkenskapsåret uppkomna Annst, ränta
å eget kapital inräknad; skolande vid detta utdrag fogas bestyrkt afskrift
eller tryckt exemplar af verkets eller bolagets revisionsberättelse för
senaste räkenskapsår.

Riksdagens Skrifvelse N:o 23.
24 §.

49

Underlåter någon att inom stadgad tid afgifva enligt 15 § eller
17 § föreskrifven uppgift eller att inkomma med sådan särskildt infordrad
uppgift eller upplysning, som i 22 § omförmäles, kåfve förlorat rätten
att fullfölja talan i fråga om beloppet af den inkomst, som uppgiften
eller upplysningen skolat afse.

Hörsammar den, som på grund af förordningens föreskrift eller
enligt 22 § 2 mom. erhållen anmaning varit pliktig aflämna uppgift eller
upplysning, men underlåtit afgifva sådan eller aflämnat ofullständig uppgift
eller upplysning, icke honom tillställd anmaning att afgifva fullständig
uppgift eller upplysning, bete ett belopp, svarande mot tio procent
af den bevillning, som inom beredningsdistriktet varder den skattskyldige
påförd för den inkomst, som uppgiften eller upplysningen skolat afse.

Gitter den uppgiftsskyldige visa giltig ursäkt för underlåtenheten,
äge här stadgad påföljd icke rum.

Genom aflämnande af sådan uppgift till ledning för egen taxering,
som i förordningen om inkomstskatt omförmäles, anses dock i denna
förordning stadgad skyldighet att afgifva dylik uppgift äfven vara fullgjord,
utom hvad angår uppgift af sådan uppgiftspliktig skattskyldig,
som drifver rörelse eller yrke å mera än en ort.

27 §.

'' '' ‘ ; IiJ. •:« ■ " y\ . ; '' . i.‘••) >''■ t .

Granskning af de skattskyldiges till ledning för egen taxering lämnade
uppgifter skall verkställas endast af vederbörande taxeringsmyndighets
ordförande med biträde i hvarje särskildt fall af den ledamot, taxeringsmyndigheten
utser. I granskning hos taxeringsnämnd eller pröfningsnämnd
skall jämväl kronoombud deltaga.

För innehållet af sålunda granskad uppgift må icke inom taxeringsmyndighet
lämnas vidare redogörelse, än som för taxeringen oundgängligen
erfordras.

Dylik uppgift må ej, utan att den skattskyldige skriftligen medgifvit
uppgiftens offentliggörande, vara tillgänglig för andra än de personer,
hvilka, enligt hvad nyss är sagdt, skola granska uppgiftens innehåll,
kronoombud hos taxeringsnämnd och pröfningsnämnd samt de ämbetsoch
tjänstemän, hvilka i och för sin befattning däraf erhålla del, och
Bill. till Riksd. Prof. 1903. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 1 Haft. 7

50

Riksdagens Skrifvelse N:o 23.

må ej heller utan den skattskyldiges skriftligen afgifna samtycke i
taxeringsnämnds eller pröfningsnämnds protokoll intagas; skolande efter
taxeringsårets utgång omförmälda uppgifter i försegladt konvolut öfverlämnas
till vederbörande kronofogde eller magistrat, hos hvilken de skola
behörigen förvaras, intill dess fem år förflutit, hvarefter de förstöras.

.32 §.

Bevilltiingsberednings ordförande åligger särskildt:

c) att vid beredningens sammanträden föra ordet, tillhandahålla
och meddela ledamöterna alla i och för taxeringen erhållna uppgifter och
upplysningar, med den inskränkning, hvartill stadgandena i 27 § föranleda,
i taxeringslängden — — meddelas; samt

'''', 7 Vi'' r i ‘ ’• J . $■ f v> f i» ( !; • i r* ■'' i i .* * 7''rtH ij ;■<'' *. t »t

Instruktionen för taxeringsmyndigheterna.

16 §.

Enär aktiebolag eller enskildt bankbolag skall erlägga bevillning
både för ränteinkomsten af hela det i bolaget nedlagda kapitalet och för
den vinst, som rörelsen därutöfver lämnar, så böra de enskilda delägarne
icke taxeras för inkomst från samma bolag.

i

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1903.