Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

1

Ilo 134.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 20 maj 1903.

— — —* — Andra Kammaren den 20 — —

«

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om försäkringsbolag
samt till lag om utländsk försäkring sanstalts rätt
att drifva försäkringsrörelse här i riket, dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse
af 11 kap. 15 § rättegångsbalken, till lag om ändrad
lydelse af 22 kap. 14 § och 23 kap. 4 § strafflagen, till
lag om ändrad lydelse af 2 § i förordningen den 4 maj
1855 angående handelsböcker och handelsräkningar samt
till lag om ändrad lydelse af 8 § i lagen den 13 juli
1887 angående handelsregister, firma och pr okura.

(Särskilda utskottets n:o 1 utlåtande n;o 1 och memorial n:o 3 och n:o 4).

Till Konungen.

Genom proposition, n:o 88 a, af den 30 januari innevarande år har
Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att antaga propositionen bifogade
förslag till

Bil. till Riksd. Prot. 1903. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 31 Haft. (N:o 134.) 1

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

l:o) lag om försäkringsbolag; samt

2:o) lag om utländsk försäkringsanstalts rätt att drifva försäkringsrörelse
här i riket.

Därjämte har Eders Kungl. Maj:t genom proposition, n:o 83 b,
af samma dag föreslagit Riksdagen att antaga propositionen bilagda
förslag till

l:o) lag om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § rättegångsbalken;

2:o) lag om ändrad lydelse af 22 kap. 14 § och 23 kap. 4 §
strafflagen;

3:o) lag om ändrad lydelse af 2 § i förordningen den 4 maj 1855
angående handelsböcker och handelsräkningar; samt

4:o) lag om ändrad lydelse af 8 § i lagen den 13 juli 1887 angående
handelsregister, firma och prokura.

Dessa propositioner hafva i hufvudsak vunnit Riksdagens bifall.
Endast i fråga om vissa detaljbestämmelser i de båda förstnämnda lagförslagen
har Riksdagen ansett ändringar böra äga rum. Några af dessa
äro uteslutande af redaktionell art och torde ej fordra närmare redogörelse.
För öfriga erinringar, hvartill dessa lagförslag gifvit anledning, skall
Riksdagan här nedan redogöra.

I detta sammanhang vill Riksdagen framhålla, att, ehuru Riksdagen
anser befogade anmärkningar kunna framställas mot vissa från aktiebolagslagen
hämtade paragrafer i den föreslagna lagen om försäkringsbolag,
Riksdagen dock ansett sig icke höra företaga några ändringar i desamma,
då Riksdagen innevarande år i skrifvelse hos Eders Kungl. Maj:t anhållit,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes föranstalta om revision af aktiebolagslagen,
och Eders Kungl. Maj:t i sammanhang med de ändringar i sistnämnda
lag, hvilka Eders Kungl. Maj:t kan komma att föreslå, otvifvelaktigt
lärer framlägga förslag till motsvarande ändringar i den af Riksdagen
nu beslutade lag om försäkringsrörelse, om denna varder af Eders Kungl.
Maj:t godkänd.

Förslaget till lag om försäkringsbolag.

Då den föreslagna lagen är afsedd att gälla jämväl för försäkringsanstalter,
hvilka icke benämnas bolag, synes den af Eders Kungl. Maj:t
föreslagna rubriken icke vara fullt lämplig, hvarför Riksdagen utbytt
densamma mot rubriken »lag om försäkringsrörelse».

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

1 §•

De anstalter, som för närvarande i vårt land drifva försäkringsrörelse,
äro, bortsedt från den af staten inrättade riksförsäkringsanstalten,
grundade antingen på aktier eller på delägarnas ömsesidiga ansvarighet.
Dessa senare sammanfattas i Eders Kungl. Maj:ts förslag under benämningen
ömsesidiga försäkringsbolag. Af dessa anstalter torde nog de flesta själfva
kalla sig bolag, men åtskilliga af dem gå dock under namn af förening.
Riksdagen har ej ansett sig böra föreslå någon förändring i den af Eders
Kungl. Maj:t föreslagna benämningen, helst, på sätt af 70 § framgår,
bibehållandet däraf icke medför skyldighet för de anstalter, hvilka nu
kalla sig förening, att efter lagens ikraftträdande i firman utbyta detta
ord mot ordet bolag. Dock har Riksdagen ansett det vara lämpligt, att
1 § så affattas, att däraf tydligt framgår, att under benämningen ömsesidiga
försäkringsbolag inbegripas såväl bolag som föreningar, grundade
på delägarnas ömsesidiga ansvarighet. Detta har varit syftet med den af
Riksdagen företagna ändring i paragrafen. Att de ömsesidiga försäkringsbolagen
kunna vara bildade med eller utan garantikapital, har Riksdagen
icke ansett vara behöfligt att här utsäga.

2 §•

Riksdagen har sig visserligen icke bekant, att i vårt land för närvarande
andra bolag än de, hvilkas rörelse afser lifförsäkring eller brandförsäkring,
meddela försäkring, gällande för all framtid eller för längre
tid än tio år. Den möjlighet är dock icke utesluten, att icke dessa försäkringssätt
snart kunna komma att användas äfven inom andra slag af
försäkringsrörelse än de båda ofvannämnda. Härpå syftar den i denna
paragraf vidtagna ändring, hvilken åter föranledt motsvarande ändring i
5, 124 och 144 §§ i förslaget.

* §•

Vid behandlingen af denna paragraf har mot affättningen af punkt

2) anmärkts, att densamma skulle kunna innebära, att Konungen vid
pröfning af bolagsordning skulle äga bestämma, huruvida bolag, hvars
rörelse afser lifförsäkring, skall äga rätt att utan läkareundersökning
meddela lifförsäkring mot dödsfall. Riksdagen anser visserligen stadgandet
icke böra så tolkas, men för att tydligt uttrycka, att sådan bestämmanderätt
icke tillkommer Konungen, har Riksdagen utbytt ordet »må» mot
ordet »skall».

4

Riksdagens Skrifvelse N:o, 134.

48 §.

Såsom villkor, för att försäkringsbolag skola vara berättigade att i
sin balansräkning såsom tillgång uppföra de i denna paragraf omförmälda
organisationskostnader, har Riksdagen ansett det åtminstone böra föreskrifvas,
att förbehåll om åtnjutande af denna förmån intagits i bolagsordningen.
På grund häraf har Riksdagen vidtagit ändring i 1 mom.

Den i sista mom. verkställda ändring afser endast ett förtydligande
af ifrågavarande stadgande.

Motsvarande ändringar äro jämväl vidtagna i 99 §.

49 §.

De allmänna försäkringsvillkor, under hvilka sjöförsäkring i regel
meddelas af de svenska sjöförsäkringsbolagen, äro sammanförda i en efter
nu gällande sjölags utfärdande af svenska försäkringsgifvare antagen
»allmän svensk sjöförsäkringsplan». När försäkring på nämnda villkor
meddelas, bruka, enligt hvad upplyst blifvit, bolagen i försäkringsbrefvet
allenast omnämna, att försäkringen meddelats enligt nämnda plans bestämmelser.
I anledning af innehållet i 1 mom. af förevarande paragraf
har ifrågasatts, huruvida sjöförsäkringsbolagen icke på grund af detta
stadgande framdeles skulle vara skyldiga att å försäkringsbrefven aftrycka
bestämmelserna i planen. Riksdagen måste erkänna, att detta skulle vara
för bolagen ganska betungande, då planen innehåller 100 §§ och sålunda
är ganska vidlyftig. Men då enligt Riksdagens åsikt ifrågavarande stadgande
i förslaget icke innebär förbud för bolagen att i försäkringsbrefven
allenast hänvisa till berörda allmänt antagna sjöförsäkringsplan, har Riksdagen
låtit denna paragraf vara oförändrad. Samma är förhållandet
med 100 §.

92 §.

I det för granskning till högsta domstolen remitterade lagförslag
förekom icke något stadgande, motsvarande 92 § i Eders Kungl. Maj:ts
förevarande förslag. Högsta domstolen erinrade i anledning häraf vid 40
och 41 §§ i det remitterade förslaget (motsvarande 81 och 82 §§ i förevarande
förslag), att, om än styrelsen icke saknade utvägar att pröfva,
huruvida tillräckligt antal röstberättigade påkallat utlysande af bolagsstämma,
det dock mången gång blefve för magistrat eller kronofogde

5

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

omöjligt att utan dylikt register verkställa den pröfning, som i 41 §
förutsattes. På grund af denna anmärkning infördes 92 § i det reviderade
lagförslaget. Denna styrelsen sålunda ålagda skyldighet torde i många
bolag blifva för styrelsen synnerligen betungande. Sålunda hade exempelvis
Svenska arbetareförsäkringsanstalten Trygg vid 1902 års slut gällande
45,836 försäkringar. För de ömsesidiga brand försäkringsbolagen torde det
vara rent af omöjligt att med ledning allenast af sina räkenskaper och
handlingar angifva namnen på de personer, som äro röstberättigade å
bolagsstämma. Då härtill kommer, att det säkerligen ytterst sällan ifrågakommer
att påkalla magistrats eller kronofogdes biträde för utlysande af
bolagsstämma, har Riksdagen ansett det icke vara lämpligt att för dessa
sällsynta undantagsfall ålägga samtliga ömsesidiga försäkringsbolag en
skyldighet, som för dem skulle medföra icke endast mycket besvär, utan
äfven mången gång icke obetydliga kostnader. Riksdagen har därför
låtit stadgandet i 92 § utgå samt i följd däraf och för att ej rubba
paragrafföljden till 92 § nedflyttat de två sista momenten i 91 §. På
grund häraf har i ansvarsbestämmelserna i 160 § 1 mom. borttagits 92 §.

99 §.

Sadant sista momentet är aflfattadt i Eders Kungl. Maj:ts förslag, synes
detsamma berättiga ett lifförsäkringsbolag att, äfven sedan förskjutet
garantikapital blifvit delvis eller till fullo återbetaldt till garanterna,
utdela fem procent å nämnda kapital, oaktadt såsom tillgång uppförda
anskaffningskostnader ännu icke blifvit fullständigt afskrida. Meningen
torde dock vara, att nämnda utdelningsprocent skall räknas endast å den
del af inbetaldt garanti kapital, som ännu icke blifvit återguldet. Detta
har Riksdagen ansett böra tydligt uttryckas.

120 §.

Då ersättningsreserven till sin natur väsentligt skiljer sig från premiereserven,
kan nog icke utan skäl ifrågasättas lämpligheten af att, på sätt
i Eders Kungl. Maj:t förslag skett, sammanfatta dem båda under benämningen
försäkringsfond. Genom att sammanföra ersättningsreserven med
premiereserven och, såsom jämväl föreslagits i 1897 års kommittéförslag,
låta samma föreskrifter gälla för båda ökas dock i någon mån säkerheten
för försäkringstagarna och deras rättsinnehafvare. Med hänsyn härtill och

6

Riksdagens Skrifvelse N-o 134.

då högsta domstolen lämnat lagförslaget i denna del utan anmärkning,
har Riksdagen ansett ändring däri icke böra uti omförmälda hänseende
vidtagas.

Ett par mindre ändringar har Riksdagen dock vidtagit uti 120 § i
Eders Kungl. Maj:ts förslag. Uttrycket »i sin balansräkning afsätta försäkringsfond»
synes Riksdagen icke vara fullt korrekt, utan torde de i
föregående kommittéförslag begagnade ordalagen »i sin balansräkning såsom
skuld upptaga försäkringsfond» bättre återgifva hvad man här velat
uttrycka.

Skyldighet att i balansräkning såsom skuld upptaga premiereserv
åligger tydligen endast bolag, som uppbär premie för försäkring, löpande
utöfver tiden för räkenskapsårets utgång. Detta har Riksdagen dock ansett
lämpligen böra utsägas i paragrafen.

122 §.

Endast om försäkring återförsäkrats hos inländskt bolag, är enligt
Eders Kungl. Maj:ts förslag det bolag, åt hvilket återförsäkringen meddelats,
fritaget från förpliktelsen att för det återförsäkrade beloppet göra
afsättning till försäkringsfond. De svenska försäkringsbolagen kunna
emellertid stundom i fråga om återförsäkring vara hänvisade till utländska
bolag. Särskilt lär så vara förhållandet med sjöförsäkringsbolagen.
Förslagets nämnda stadgande kan vid sådant förhållande vålla bolagen
ganska stora svårigheter. En utsträckning af undantaget från skyldigheten
att för återförsäkradt belopp göra afsättning till försäkringsfond
har Riksdagen därför ansett böra ske, så att detsamma äfven kan gälla
vid återförsäkring hos utländskt bolag, helst de utländska bolagen stundom
på grund af hemlandets lagar äro skyldiga att för återförsäkringen göra
afsättning till försäkringsfond. Riksdagen har funnit det vara lämpligast
att öfverlämna åt försäkringsinspektionen att afgöra, huruvida vid återförsäkring
hos utländskt bolag befrielse från ofvannämnda förpliktelse må
kunna meddelas, utan att försäkringstagarnas säkerhet därigenom äfventyras.

123 §.

De i punkt 4) omförmälda skuldförbindelser torde icke alltid vara
af beskaffenhet att böra få användas vid redovisning af tillgångar, mot -

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

svarande försäkringsfonden. I likhet med hvad som gäller för placering
af de i postsparbanken inflytande medel, som icke erfordras för löpande
utgifters bestridande, har Riksdagen ansett det böra stadgas såsom villkor
för skuldförbindelsernas användande för nämnda ändamål, att Konungen
lämnat sitt tillstånd till lånets upptagande eller garanterande.

Beträffande de i punkt 5) först omförmälda skuldförbindelser är i Eders
Kungl. Maj:ts förslag öfverlämnadt åt försäkringsinspektionen att pröfva
inteckningssäkerheten. Då inteckning inom två tredjedelar af fast egendoms
taxeringsvärde i de allra flesta fall lämnar fullgod säkerhet, torde
sådan pröfningsrätt icke vara erforderlig. För öfrigt skulle det, för att
densamma skulle blifva fullt effektiv, icke vara tillräckligt, att, såsom
lagförslagets stadgande synes gifva vid handen, inspektionen bestämde vissa
allmänna grunder för användande af ifrågavarande slags skuldförbindelser
vid redovisning af tillgångar, motsvarande försäkringsfonden, utan skulle det
för detta ändamål vara nödvändigt, att försäkringsinspektionen i detalj
följde bolagens medelplaceringar. Att tillerkänna inspektionen en dylik befogenhet
har Riksdagen funnit icke vara lämpligt. På grund häraf har
Riksdagen ansett sig böra ur förslaget borttaga denna pröfningsrätt. Däremot
har Riksdagen ansett skuldförbindelser med säkerhet af inteckning
intill fulla taxeringsvärdet i bolagets egen fastighet icke alltid böra godkännas
vid redovisningen. Det kan nämligen inträffa, att genom åtgöranden
från bolagets sida taxeringsvärdet å fastigheten blifvit satt högre än
fastighetens verkliga värde. För godkännande af sådana skuldförbindelser
har Riksdagen därför ansett försäkringsinspektionens medgifvande böra
fordras. Att, då åbyggnad finnes å den intecknade egendomen, nämnda
byggnad skall vara brandförsäkrad, för att inteckning i egendomen må
godkännas, har i Eders Kungl. Maj:ts förslag icke särskildt utsagts. I
likhet med hvad som stadgas i 12 § i lagen angående sparbanker den
29 juli 1892 har dock Riksdagen ansett en bestämmelse härom böra
intagas.

Borttagandet af orden »med den inskränkning, som följer af hvad i
136 § är föreskrifvet» i sista momentet i propositionen beror därpå, att
den föreskrift i sistnämnda paragraf, som åsyftas, likaledes af Riksdagen
borttagits. Med tillägget till sista momentet har Riksdagen velat uttala,
att de såsom tillgång uppförda anskaffningskostnader icke böra få användas
vid redovisning af tillgångar, motsvarande försäkringsfonden, längre, än
som är alldeles nödvändigt.

o

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

126 §.

Den skandinaviska kommitténs förslag till lag om lifförsäkringsrörelse
innehöll ett stadgande i hufvudsak af samma innehåll som förevarande
paragraf i Eders Kungl. Maj:ts förslag. Såsom skäl för detta stadgande
anförde kommittén bland annat, att afsättning af försäkringsfond visserligen
måste anses tillräckligt betryggande för försäkringstagarnas säkerhet,
såvida man kunde utgå från, att de faktorer, hvarpå premiereservens beräkning
hvilade, nämligen räntefot och dödlighet, vore oföränderliga och
inga förluster uppstode vid tillgångarnas placering, men att, då så icke
vore förhållandet, kommittén ansåge sig böra fordra afsättning af en
ytterligare fond, som vid behof skulle tjäna till utfyllning af premiereserven.

Att en säkerhetsfond af lifförsäkringsbolagen bör afsättas synes Riksdagen
icke med fog kunna bestridas. Svårare är att bestämma, huru
stor denna fond skall vara och huru afsättningen till densamma skall ske.
Lagstiftaren har härvid att tillgodose två motsatta intressen. Å ena sidan
bör fonden lämna all den säkerhet, som försäkringstagarnas trygghet kräfver.
Å andra sidan böra försäkringsbolagen icke åläggas att afsätta större säkerhetsfond,
än som är af behofvet påkallad. Emot Eders Kungl. Maj:ts förslag
har, särskildt från ömsesidighetsbolagens sida, anmärkts, att detsammas
bestämmelser i allmänhet äro för bolagen väl betungande. För de äldre
lifförsäkringsbolagen, hvilka redan hunnit afsätta betydande fonder, skulle
stadgandet icke förorsaka några svårigheter. De yngre bolagen skulle däremot
genom skyldigheten att göra de föreskrifna afsättningarna till säkerhetsfond
betydligt hindras i sin utveckling. Och hvad bildandet af nya
lifförsäkringsbolag beträffar, skulle sådant nästan fullkomligt omöjliggöras,
då dessa skulle vara förhindrade att under en lång följd af år utdela
vinst till försäkringstagarna och de utan vinstutdelning icke skulle kunna
bestå i konkurrensen med de äldre bolagen. Detta skulle åter hafva till
följd, att de nya idéer, som ständigt uppstå inom lifförsäkringsrörelsen och
hvilka hufvudsakligen frambäras af de yngsta bolagen, icke lika tidigt som
annars skulle komma vårt land till godo; och folkförsäkringen, som först
på senare åren vunnit insteg här i landet, skulle icke blifva föremål för
den stora utbredning, som vi i annat fall kunna förvänta.

Riksdagen har vid pröfning af de framställda anmärkningarna kommit
till den öfvertygelsen, att Eders Kungl. Maj:t uti ifrågavarande hän -

Riksdagens Skrifvelse N:o 13d. Ö

seende ställt väl stora fordringar på bolagen och att man, utan åsidosättande
af nödig hänsyn till lifförsäkringstagarnas intressen, torde kunna
åtnöjas med att föreskrifva, att allenast en viss del af behållningen å
rörelsen årligen skall afsättas till säkerhetsfond. För att det icke skall
dröja ° alltför länge, innan fonden uppnår föreskrifvet belopp, måste dock
den årliga afsättningen utgöra en ganska väsentlig del af behållningen.
Riksdagen har ansett densamma lämpligen kunna bestämmas till minst
hälften. Fall torde dock kunna förekomma, då en så stor afsättning
icke är erforderlig, i ty att bolagets rörelse på annat sätt lämnar den erforderliga
säkerheten. För sadant fall har Riksdagen öfverlämnat åt försäkringsinspektionen
att medgifva, att mindre årlig afsättning må äga
rum. ^ Jämväl i fråga om den summa, till hvilken säkerhetsfonden skall
uPPga» innan afsättning till densamma får upphöra, har Riksdagen ansett
Eders^ Kungl. Maj:ts förslag vara väl strängt. Riksdagen har i denna del
återgått till 1897 ars kommitté förslag, som bestämmer säkerhetsfondens
belopp till en tjugondedel af försäkringsfonden. Riksdagen vill påpeka,
att enligt denna bestämmelse säkerhetsfonden under den första tiden af
bolagets tillvaro blir mindre än enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag, men att
densamma längre fram kommer att stiga till högre belopp än den med den
i Eders Kungl. Maj:ts förslag angifna begränsning skulle göra.

127 §.

Emot det af Eders Kungl. Maj:t föreslagna stadgandet i 1 mom. i
127 § har anmärkts, att det vore stridande mot aktiekapitalets allmänna
ändamål att, pa sätt i detta stadgande tillåtes, ställa tillgångar motsvarande
viss del, ja, till och med hela aktiekapitalet såsom pantsäkerhet för
en del af bolagets fordringsägare.

Denna principiella invändning, som endast gäller aktiekapitalet, icke
garantikapitalet, är tvifvelsutan grundad, men synes Riksdagen i föreliggande
fall vara utan reell betydelse. Granskar man nämligen dessa aktiebolags
räkenskaper, enligt uppgifterna i civildepartementets redogörelse för försäkringsväsendet
i riket år 1900, finner man, att försäkringstagarna äro,
utom aktieägarna, dessa aktiebolags så godt som enda fordringsägare, och
det är gifvetvis insikten härom som gjort, att såväl den skandinaviska
kommittén som Eders Kungl. Maj:t och högsta domstolen ej ansett sig
behöfva taga hänsyn till berörda principiella betänkligheter. Riksdagen
har dock ansett sig böra vidtaga den ändring i Eders Kungl. Maj:ts för
Bih. till Riksd. Prat. 1903. 10 Sand. 1 Afd. 1 Band. 31 Raft. 2

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

slag, att endast en del, högst hälften, af aktiekapitalet må kunna få af*
räknas å säkerhetsfonden. Såsom skäl härför får Riksdagen anföra att,
eftersom aktiekapitalet högst sällan är mindre än 500,000 kronor, medan
garantikapitalet i regeln uppgår till endast 100,000—150,000 kronor,
billigheten fordrar, att aktiekapitalet ej i sin helhet må få användas att
bereda aktiebolag den med momentet afsedda fördelen — det blefve nämligen
annars att lämna de yngre aktiebolagen ett öfvertag i konkurrensen
gent emot de yngre ömsesidiga bolagen.

131 §. •

Högsta domstolen anmärkte emot den bestämmelse i det till dess

o * ,

granskning remitterade lagförslag, som motsvarade förevarande paragraf i
kungl. propositionen, att af samma anledning, som föranledt upptagande
i förslaget af förbud för ledamot af försäkringsinspektionen att deltaga i
styrelsen af eller hafva anställning vid försäkringsbolag, torde äfven böra
dylik ledamot förbjudas att vara aktieägare eller garant i sådant bolag.
Chefen för civildepartementet förklarade sig emellertid anse, att en ovillkorlig
föreskrift härom ej erfordrades, utan att frågan härom kunde i
hvarje särskilt fall få vara öfverlämnad till Konungens pröfning. I)å
lagförslaget tillerkänner försäkringsinspektionen en vidsträckt befogenhet
att ingripa i försäkringsbolagens verksamhet, torde det vara af synnerlig
vikt, att inspektionen i hvarje fall för allmänheten framstår såsom fullt
opartisk. Riksdagen har fördenskull ansett förbudet i lagförslaget böra
utsträckas i enlighet med nämnda uttalande i högsta domstolen. Ett likartadt,
stadgande finnes i lagen angående skydd mot yrkesfara den 10 maj
1889, hvars 5 § föreskrifver, att yrkesinspektör ej må för egen eller annans
räkning drifva fabrik eller idka annat industriellt yrke, ej heller i dem
äga del eller anställning.

I den skandinaviska kommitténs förslag förekommer ett stadgande
därom, att hvarje lifförsäkringsbolag skall minst en gång hvart tionde år
af försäkringsinspektionen underkastas en närmare undersökning i syfte att
utröna dess förmåga att uppfylla åtagna förbindelser. Föreskrift om periodiskt
återkommande inspektion af lifförsäkringsbolagen finnes äfven i de
lagförslag angående försäkringsväsendet, hvilka för närvarande äro beroende
på norska Stortingets och danska Riksdagens pröfning, hvaremot sådan
föreskrift saknas i Eders Kongl. Maj:ts förslag. Om ock bestämmelse
härom icke bör intagas i denna lag, vill Riksdagen uttala önskvärdheten

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

11

däraf, att uti de närmare bestämmelser om försäkringsinspektionens organisation
och verksamhet, som skola meddelas af Konungen, intages föreskrift
om skyldighet för försäkringsinspektionen att med bestämda mellanrum
underkasta lifförsäkringsbolagen en närmare undersökning. Att så
också är meningen synes framgå af hvad chefen för civildepartementet yttrat
till det statsrådsprotokoll, som fogats vid Eders Kungl. Maj:ts proposition
n:o 34 angående försäkringsinspektionens organisation och verksamhet m. m.

183 §.

Enligt det vid kungl. propositionen fogade statsrådsprotokoll har chefen
för civildepartementet förklarat Eders Kungl. Maj:ts förslag innebära rätt
för Konungen att fritaga försäkringsbolag från skyldighet att bidraga till
bestridande af försäkringsinspektionens omkostnader. Riksdagen har ansett
det vara riktigare, att det i lagen bestämmes, hvilka försäkringsbolag skola
vara fritagna från nämnda skyldighet. De ömsesidiga försäkringsbolag,
hvilka enligt 162 § icke skola söka Konungens stadfästelse å sin bolagsordning,
torde säkerligen komma att orsaka försäkringsinspektionen ringa
besvär och böra därför enligt Riksdagens förmenande åtnjuta sådan befrielse.
I det vid kungl. propositionen n:o 34 fogade statsrådsprotokoll
åberopas en af professoren A. Lindstedt efter anmodan verkställd beräkning
af det belopp, som skulle inflyta genom bidragen från försäkringsanstalterna.
Vid denna beräkning har jämväl undantagits de i 162 § i
Eders Kungl. Maj:ts förslag afsedda bolag. Det af Riksdagen gjorda undantag
har icke anmärkts vid förevarande paragraf, men framgår af affattningen
af 162 §.

I sista punkten har Riksdagen vidtagit ändring i ändamål att erhålla
ett uttryck, som bättre än ordet »premieinkomst» passar för försäkringsbolag,
hvilka genom uttaxering hos försäkringstagarna uppbära erforderliga
afgifter.

134 §.

Riksdagen har här ålagt lifförsäkringsbolagen att årligen till försäkringsinspektionen
ingifva en af bolagets aktuarie upprättad jämförelse
mellan den under året bland lifförsäkringstagarna inträffade dödlighet och
den dödlighet, som lagts till grund för beräkning af premiereserven för
lifförsäkringarua, samt mellan den verkliga och den vid samma beräkning
antagna räntefot. Tillgång till en sådan jämförelse är uppenbarligen nöd -

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

vändig för inspektionen för utöfvande af en effektiv kontroll. Inspektionen
kan visserligen själf skaffa sig de erforderliga uppgifterna från bolagets
räkenskaper och öfriga handlingar, men de årliga jämförelserna, torde betydligt
underlätta inspektionens arbete.

186 §.

Enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag äger försäkringsinspektionen rätt
att ingripa gent emot ett försäkringsbolag jämväl därest beskaffenheten af
bolagets rörelse eller det sätt, hvarpå bolagets medel göras fruktbärande,
finnes icke vara betryggande. Detta stadgande synes Riksdagen vara alltför
sväfvande och möjligen kunna gifva anledning till det missförstånd,
att bolagen härigenom kunna blifva föremål för ett godtyckligt förfarande
från inspektionens sida. Riksdagen anser visserligen något sådant icke
vara att frukta, helst inspektionens beslut ju alltid kunna öfverklagas,
men då på grund af öfriga stadganden i lagförslaget inspektionen torde
äga tillräcklig befogenhet att ingripa, när sådant är af nöden, har Riksdagen
ur paragraferna borttagit denna bestämmelse.

I anledning af motsvarande paragraf i det till högsta domstolen remitterade
lagförslaget anmärkte en ledamot i domstolen bland annat
följande:

»I afseende å de till redovisning af försäkringsfond afsätta medel
förekomma här två skilda bestämmelser, som i viss mån synas innebära
en motsägelse och som åtminstone ej torde lämna erforderlig ledning för
försäkringsinspektionen. Enligt första punkten, som afser alla försäkringsbolag,
äger försäkringsinspektionen ingripa, så snart de afsätta värdehandlingarna
ej motsvara fonden. Det ligger nära till hands att antaga, att
denna bestämmelse innefattar skyldighet för inspektionen att påkalla rättelse,
så snart en nämnvärd differens förefinnes mellan handlingarnas
värde och försäkringsfondens belopp.

Men enligt ett senare stadgande, hvilket endast afser lifförsäkringsbolag,
kan inspektionen låta anstå med vidtagandet af hvarje åtgärd ända
till dess att värdehandlingarna befinnas understiga fondens belopp med
mera än två procent af de sammanlagda lifförsäkringsbelopp, för hvilka
bolaget är pliktigt att göra afsättning till fonden. Då det kan inträffa,
att fonden icke uppgår till mera än tio procent eller en än mindre del
af försäkringssumman, skulle således enligt detta stadgande ett bolag
kunna anses hafva ett visst berättigande att obehindradt få fortsätta sin

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

13

verksamhet, ehuru det i värdehandlingar redovisat endast omkring fyra
femtedelar eller än mindre af hvad som rätteligen bort finnas.»

Högsta domstolens öfriga ledamöter voro ense med nämnde ledamot
därutinnan, att de särskilda i första och andra punkterna af paragrafens
första stycke gifna föreskrifter om rätt och skyldighet för försäkringsinspektionen
att ingripa, då försäkringsfonden nedgått under normalt belopp,
syntes vara oklara och i viss mån sinsemellan stridiga samt förty i behof
af omarbetning.

Riksdagen instämmer i hvad sålunda mot förslaget anmärkts; och då
den senare af ifrågavarande punkter på grund af närmast föregående
punkts innehåll synes Riksdagen vara fullkomligt öfverflödig, har Riksdagen
borttagit den tredje punkten i Eders Kungl. Maj:ts förevarande
förslag.

143 §.

Enligt sista momentet i 143 § i Eders Kungl. Maj:ts förslag skall,
där ej samtliga försäkringstagare öfverenskomma om fördelning af administrationsboets
tillgångar, administrationen fortsättas. Bristande samtycke
af en enda försäkringstagare kan sålunda orsaka, att en administration
skall fortsättas kanske i årtionden. Detta synes Riksdagen icke vara
tillfredsställande. Har försäkringsinspektionen misslyckats såväl att å annat
bolag öfverlåta samtliga försäkringarna som att bilda nytt bolag, bör
enligt Riksdagens åsikt fördelning af tillgångarna vara regel och administrationens
fortsättande ifrågakomma endast, därest samtliga försäkringstagare
äro ense därom. I öfverensstämmelse med denna åsikt har Riksdagen
vidtagit ändring i paragrafen.

159 §.

Straffminimum i Eders Kungl. Maj:ts förslag öfverensstämmer med
motsvarande stadgande i lagen om registrerade föreningar för ekonomisk
verksamhet. I aktiebolagslagen är däremot straffminimum för liknande
förseelser femtio kronors böter. Då anledning icke torde finnas att i fråga
om försäkringsbolag, vare sig de äro aktiebolag eller ömsesidiga bolag,
sätta straffminimum lägre än enligt aktiebolagslagen, har Riksdagen härutinnan
vidtagit ändring.

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

I följd af ändringen i 134 § har Riksdagen måst vidtaga ändring i
2 mom. i 159 §.

162 §.

Det i denna paragraf i Eders Kungl. Maj:ts förslag stadgade undantag
omfattar allenast ömsesidiga försäkringsbolag, hvilkas verksamhet endast
afser försäkring af egendom å landsbygden inom ett län och för
hvilkas förbindelser delägarna häfta med obegränsad personlig ansvarighet.
Något skäl för uppställande af sistnämnda villkor synes Riksdagen icke
förefinnas. Ej heller torde det vara lämpligt att såsom villkor uppställa,
att föremålet för verksamheten skall vara endast egendom å landsbygden.
Det bar inom Riksdagen upplysts, att af länens brandstodsbolag
flera meddela försäkring jämväl af egendom belägen å stads område samt
att flera kreatursförsäkringsbolag, hvilkas verksamhet endast omfattar ett
län, drifva sin rörelse såväl i stad som å landsbygden. Då den omständighet,
att det försäkrade föremålet utgöres af egendom i stad, enligt
Riksdagens åsikt icke i och för sig bör föranleda därtill, att bolagsordningen
skall stadfästas af Konungen, har Riksdagen härutinnan ändrat
den föreslagna paragrafen.

Mot affattningen af förevarande paragraf i Eders Kungl. Maj:ts förslag
torde vidare kunna anmärkas, att förutom de i 1 mom. uppräknade
paragrafer jämväl åtskilliga andra icke gälla försäkringsbolag af ifrågavarande
slag. Riksdagen har ansett det vara mera praktiskt att i paragrafen
uppräkna alla de föregående paragrafer i lagen, som i tillämpliga
delar skola gälla för dessa bolag. Detta har i viss mån inverkat på
paragrafens uppställning i öfrigt.

Borttagandet i 1 mom. af villkoret i fråga om delägarnas ansvarighet
har föranledt föreskrift därom, att vid registreringen skall i registret
införas jämväl uppgift om, huru för bolagets förbindelser skall ansvaras.

163 §.

I likhet med hvad i Eders Kungl. Maj-.ts förslag är stadgadt, har
Riksdagen ansett, att från lagens tillämpning böra undantagas anstalt,
som inrättats af staten, och anstalt, som allenast meddelar försäkring mot
förlust å skuldebref eller andra värdehandlingar. Däremot saknas enligt
Riksdagens förmenande skäl att, på sätt i förslaget skett, särskildt undan -

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

15

taga ömsesidiga försäkringsbolag för försäkring af fiskebåtar och fiskredskap,
sedan Eders Kung!. Maj:t funnit det af särskilda kommitterade i
början af 1890-talet utarbetade förslag till dels reglementen för föreningar
till försäkring af hafsfiskemateriel, dels bestämmelser om villkoren för
statsunderstöd åt sådana föreningar icke föranleda någon åtgärd.

Enligt 1897 års kommittéförslag undantogos från den föreslagna
lagens tillämpning »föreningar för försäkring af egendom å landsbygden,
hvilkas verksamhet icke omfattar minst ett härad». I det till högsta domstolens
granskning remitterade lagförslag upptogs däremot icke detta undantag.
Såsom skäl härför anförde vederbörande departementschef, att
i åtskilliga af de inkomna yttrandena öfver kommittéförslaget anmärkts,
att sockenbolagen, för att kunna på ett i någon mån tillfredsställande sätt
fylla sin uppgift, måste vara inrättade och förvaltade enligt försvarliga
försäkringstekniska grunder, och att förhållandet, enligt erfarenhetens vittnesbörd,
ofta nog vore det motsatta, när dessa bolag icke vore underkastade
betryggande lagbestämmelser och offentlig myndighets kontroll. Ej
heller i Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag förekommer nämnda undantag.
Riksdagen kan dock icke finna, att tillräckliga skäl föreligga för
att hänföra äfven dessa bolag till dem, hvilka skola vara underkastade
lagens bestämmelser. Riksdagens erfarenhet har ingalunda gifvit vid handen,
att lagstiftning i fråga om dessa bolag är af behofvet påkallad. Därigenom
att deras verksamhet omfattar endast ett mindre område, kan den
erforderliga kontrollen å bolagens verksamhet sägas i viss mån utöfvas af
de enskilda delägarna. Tillämpning af den föreslagna lagens bestämmelser
skulle dessutom säkerligen vålla dessa bolag både ganska stora svårigheter
och äfven åtskilliga kostnader. Riksdagen har icke förbisett, att
härigenom från lagens tillämpning undantagas bolag, hvilkas rörelse till
och med har större omfattning än en del länsbolag. Detta är en följd
däraf att annan lämplig gräns icke kunnat uppdragas än den, som utgöres
af området för verksamheten. Och då dessa något större bolag
med afseende å sin organisation äro af samma natur som öfriga undantagna
bolag, torde hvad Riksdagen här ofvan anfört jämväl på dem äga
tillämpning''

Riksdagen vill jämväl framhålla, att genom ifrågavarande lag icke
upphäfves den Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande nu tillkommande
rätt att på begäran fastställa förslag till reglementen för brandstodsbolag,
hvilka enligt Riksdagens beslut skola vara undantagna från lagens tilllämpning.

16

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

Det till högsta domstolen remitterade lagförslaget var afsedt att gälla
jämväl för ränte- och kapitalförsäkringsanstalter. Dock var i förslagets
sista paragraf stadgadt, att i fråga om sådan anstalt, som börjat sin verksamhet
före lagens trädande i kraft, Konungen ägde meddela sådana afvikelser
från hvad lagen innehölle, som pröfvades skäliga.

Inom högsta domstolen erinrade en ledamot bland annat, att i afseende
å den del af ränte- och kapitalförsäkringsanstalternas verksamhet,
som afsåge kapitalutbetalning, förefunnes icke någon som helst försäkringsrisk
för anstalten. Denna förbunde sig icke såsom andra försäkringsbolag
att mot vissa premier utbetala ett på förhand fixeradt kapitalbelopp. Den
åtoge sig endast att å viss tid utgifva hvad anstalten själf bekommit genom
insättningar och utlåning af de insatta medlen. Beträffande lifränterörelsen
vore däremot förhållandet något annorlunda. Kapitalbildningen
skedde väl äfven där utan någon försäkringsrisk för anstalten, men
anstalten vore förpliktad att, sedan delägaren uppnått viss ålder, till honom
gälda en lifränta, som kunde komma att i värde öfverstiga delägarens
tillgodohafvande vid inträdet i lifränteåldern. Med den olikhet, som
sålunda förefunnes mellan ränte- och kapitalförsäkringsanstalternas och
andra försäkringsbolags verksamhet, vore det lätt förklarligt, om åtskilliga
af förslagets hufvudsakligen för sistnämnda bolag afsedda regler ej väl
lämpade sig för ränte- och kapitalförsäkringsanstalterna.

Särskildt framhöll denne ledamot, hurusom lagförslagets bestämmelser
angående försäkringsfond och säkerhetsfond icke vore afpassade efter ränteoch
kapitalförsäkringsanstalternas verksamhet, och ansåg denne ledamot,
att dessa anstalter i själfva verket företedde så stora skiljaktigheter från
andra försäkringsbolag, att det kunde anses fullt naturligt, om lagstiftningen
för de förra byggdes på något andra grunder än för de senare.

I anledning af hvad sålunda anmärkts intogos uti Eders Kung! Maj:ts
förevarande lagförslag några särskilda bestämmelser för ränte- och kapitalförsäkringsanstalter.
Dessa bestämmelser äro enligt Riksdagens åsikt icke
fullt tillfredsställande. Jämväl en del andra stadganden lämpa sig ej väl
för dessa anstalter. Detta synes ock Riksdagen helt naturligt, då ränteoch
kapitalförsäkringsanstalterna med afseende å den hufvudsakligaste delen
af sin verksamhet närmast äro att likställa med sparbanker. Riksdagen
anser på grund af ofvan anmärkta förhållande det böra blifva föremål
för ytterligare utredning, om och i hvad mån ränte- och kapitalförringsanstalterna
böra vara underkastade lagförslagets stadganden.

Ränte- och kapitalförsäkringsanstalternas undantagande från lagens

IT

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

tillämpning har föranleda att Riksdagen låtit 128 § i Eders Kungl. Maj:ts
förslag utgå samt att ur 121 och 126 §§ borttaga de delar, som särskilt
haft afseende å nämnda anstalter.

Hvad slutligen angår frågan, huruvida icke vissa mindre lifförsäkringsanstalter
böra vara från lagens tillämpning undantagna, vill Riksdagen
erinra, att 1897 års kommittéförslag undantog dels »föreningar för
Rf-, lifränte- eller kapitalförsäkring, därest vid Rf- eller kapitalförsäkring
högsta försäkrade beloppet icke öfverstiger 1,000 kronor och vid lifränteförsäkring
högsta lifräntans årliga belopp icke öfverstiger 100 kronor»,
dels »pensions- och andra understödsföreningar» och dels »sjukkassor». Till
stöd härför anförde kommittén:

»Hvad lifförsäkringsföreningarna beträffar, har kommittén föreslagit
såsom regel, att de skulle hänföras under lagen, och att sålunda t. ex.
det rena uttaxeringssystemet icke skulle vara tillåtet inom desamma.
Men äfven i fråga om dessa föreningar synes det af praktiska skäl vara
nödvändigt att bestämma en gräns nedåt. Till dessa föreningar höra
nämligen strängt taget äfven de s. k. hundramanna-, fyrahundramannaföreningarna
in. fl., hvilka det å ena sidan skulle vara så godt som omöjligt
att öfvervaka, medan desamma å andra sidan ofta äro att betrakta
såsom allenast understödsföreningar. Hvarje gräns, som i detta afseende
bestämmes, är naturligtvis godtycklig. För att emellertid icke vara alltför
sträng härvidlag, har kommittén föreslagit, att alla föreningar af förevarande
slag, som icke meddela kapitalförsäkring till större belopp än
1,000 kronor eller försäkring af lifränta till högre årligt belopp än 100
kronor, skulle undantagas från lagens tillämpning.

Under benämningen »pensions- och andra understödsföreningar» har
kommittén sökt sammanfatta alla de olika slag af pensionskassor för statens
eller kommunens tjänstemän, för tjänstemän och arbetare inom enskilda
verk och inrättningar m. in. äfvensom föreningar för utdelande af
understöd åt behöfvande medlemmar o. dyl., hvilka visserligen utöfva ett
slags försäkringsverksamhet, men icke kunna sägas drifva försäkringsrörelse
i egentlig mening, alldenstund inträdet i dessa kassor är antingen
obligatoriskt eller också beroende af vissa speciella kvalifikationer. Ätt
alla dylika föreningar böra från lagen undantagas, torde vara tydligt.
Då emellertid någon skarp definition icke å dem synes kunna gifvas, lärer
man i tvifvelaktiga fall hafva att hålla sig till den i fråga om liflorsäkringsföreningarna
föreslagna begränsningen.

Bill. till Rikad. Prof. 1903. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 31 Häft.

3

18

Riksdagens Skrifvelse N-o 134.

Då sjukkassorna genom lagen om sjukkassor den 30 oktober 1891
gjorts till föremål för särskild lagstiftning, har kommittén jämväl ansett
dem böra undantagas från förevarande lag.»

Enligt den skandinaviska kommitténs förslag skulle lagens föreskrifter
ej äga tillämpning å »sådana på ömsesidighet grundade lifförsäkringsanstalter,
som i fråga om försäkring af visst kapital ej meddelade försäkring
till högre belopp än 250 kronor eller i fråga om försäkring af
lifränta ej meddelade försäkring till högre belopp än 50 kronor om året»,
men skulle det dock vara Konungen obetaget, att, där så pröfvades
nödigt, jämväl förordna att dylik anstalt skulle underkastas lagens bestämmelser.

I det till högsta domstolens granskning remitterade lagförslaget stadgades,
att lagens bestämmelser ej skulle äga tillämpning å »ömsesidigt
försäkringsbolag, som med afseende på verksamhetens art och ändamål
vore jämförligt med pensions- eller annan understödskassa».

I anledning af detta stadgande anförde högsta domstolen:

»Med pensions- och understödskassor torde böra förstås sådana inrättningar,
hvilka visserligen utöfva försäkringsverksamhet, men som ej äro
afsedda för allmänheten utan endast för en viss kategori af medborgare,
de där på grund af sin verksamhet eller af annan bestående anledning
kunna sägas bilda en sluten krets. Då emellertid en dylik inrättning
mera med afseende å verksamhetens omfång än å dess art och ändamål
skiljer sig från ett vanligt försäkringsbolag, möter svårighet att af förevarande
undantagsstadgande, såsom det i förslaget blifvit formuleradt,
sluta sig till, hvilka försäkringsbolag därmed afses, och följaktligen äfven
att bedöma befogenheten af ett sådant undantag. Därest emellertid detsamma
anses böra bibehållas, torde tolkningen däraf böra underlättas
genom anförandet af exempel eller på annat sätt.»

På grund af hvad sålunda anmärkts har i Eders Kungl. Maj:ts förevarande
förslag användts den formulering, som förekommer i 7 § i nu
gällande kungl. kungörelse angående anordnande af tillsyn å inländska försäkringsanstalter
den 22 oktober 1886, »sjuk- och begrafningskassa eller
annan dylik mindre understödsförening».

Af denna redogörelse framgår, att det mött stora svårigheter att beträffande
ifrågavarande slag af försäkringsanstalter angifva gränsen för lagens
tillämplighetsområde. Dessa svårigheter äro en följd af de skilda former,
hvarunder dessa talrika anstalter förekomma. I fråga om sjuk- och begrafningskassor
kan man erhålla åtskilliga upplysningar härutinnan af de

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

19

genom civildepartementet offentliggjorda årliga redogörelserna angående
registrerade sjukkassors verksamhet. Den senaste redogörelsen, som afser
år 1899, utvisar, att medlemmarnas antal växlar mellan ett fåtal och öfver
16,000 personer. Begrafningshjälpen utgår med visst belopp, vanligast
50 öre eller 1 krona, af hvarje medlem. Ofta är något maximum för
densamma icke bestämdt, hvarför densammas storlek beror på medlemmarnas
antal. Där maximum är fixeradt, växlar detta mellan 5 kronor
och afsevärda belopp. Det utgör sålunda i en kassa 2,000 kronor, i en

l, 200 kronor, i en 1,000 kronor och i tretton 500 kronor. Huruvida
dylika kassor äro att hänföra till understödsföreningar i egentlig bemärkelse,
anser Riksdagen kunna starkt ifrågasättas. Förutom dessa inregistrerade
kassor finnas en mängd andra pensionskassor, själfhjälpsföreningar,
hundramanna- och tusenmannaföreningar, lifförsäkringsföreningar

m. m., rörande hvilkas verksamhet någon officiell redogörelse icke finnes.
Till belysande af arten och omfattningen af en del sådana vill Riksdagen
meddela följande uppgifter, som blifvit Riksdagen lämnade.

Högsta belopp

Aytal med- som utbeta- xill å ar.
lemmar, las vid dods- ° °

fall.

Templarordens lifförsäkringsfond ..................... 8,621 2,000

Godtemplarordens själfhjälpsförening ............... 8,935 2,000

Nationalgodtemplarordens i Sverige själfhjälpsförening
Framåt .......................................... 3,377 1,500

Assuransföreningen 401 Landskrona ............... 401 4,000

Allmänna lifförsäkringsföreningen Röda bandet 4,818 2,000

Sveriges praktiska lifförsäkringsförening ......... 4,980 4,000

Sveriges allmänna kristna lifförsäkringsförening 6,023 2,000

Kristna vännernas lifförsäkringsförening ......... 7,578 2,000

192.000 kr,

513.000 »

60,000 »

126.000 »
99,000 »

106,000 »

241.000 »

237.000 »

Inga af nu ifrågavarande anstalter torde vara inrättade enligt försäkringstekniska
grunder, utan äro säkerligen rena uttaxeringsföreningar.
De hvila sålunda på ett system, som icke innebär trygghet för framtiden
och därför icke bör få inom lifförsäkringsrörelsen tillämpas. I den man
dessa anstalter kunna anses drifva försäkringsrörelse, bör äfven för dem
den föreslagna lagens bestämmelser vara gällande och dessa anstalter sålunda
blifva nödgade att ombilda sig i enlighet med de principer, efter
hvilka en solid försäkringsrörelse måste utöfvas. Ett sådant ombildande
kommer troligen att i många fall möta ganska stora svårigheter. För att

20

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

bereda lättnad vid ombildandet och, därest sådant icke kan åstadkommas,
vid anstaltens afveckling, torde särskilda bestämmelser vara erforderliga.
Innan tillfredsställande lagbestämmelser beträffande nu ifrågavarande försäkringsanstalter
kunna meddelas, torde dock en såvidt möjligt fullständig
utredning angående desamma vara af nöden. Huru önskligt det än varit
att redan nu kunna åstadkomma en sådan utredning, har detta dock icke
varit möjligt för Riksdagen. Riksdagen har därför ansett lämpligast att
nu antaga det i Eders Kungl. Maj:ts förslag förekommande stadgande
med det af Riksdagen däri företagna förtydligande samt att samtidigt hos
Eders Kungl. Maj:t anhålla om föranstaltande af utredning rörande beskaffenheten
af ifrågavarande försäkringsanstalters verksamhet.

1 anledning däraf att en del af de försäkringsanstalter, hvilka af
Riksdagen undantagits från lagens tillämpning, för närvarande äro underkastade
föreskrifterna i kungl. kungörelsen angående anordnande af tillsyn
å inländska försäkringsanstalter den 22 oktober 1886, hvilken kungörelse
genom den föreslagna lagen upphäfves, har Riksdagen i ett nytt
mom. i 163 § förklarat, att berörda anstalter äro pliktiga att angående
sin verksamhet göra anmälan och lämna uppgifter i enlighet med de föreskrifter,
Konungen meddelar.

166 §.

Då förändring af en länge använd firmabeteckning skulle för vissa
ömsesidiga försäkringsbolag kunna menligt inverka på deras rörelse, har
Riksdagen i ett nytt mom. i denna paragraf förklarat en sådan firmabeteckning
kunna med Konungens medgifvande fortfarande användas, oaktadt
den icke öfverensstämmer med stadgandet i 7 0 §.

Förslaget till lag om utländsk försäkringsanstalts rätt att
drifva försäkringsrörelse här i riket.

4 §•

Med hänsyn till de stora försäkringsbelopp, som sjöförsäkringsrörelsen
gäller, har Riksdagen i punkt 9 i 4 § likställt sjöförsäkring med lifförsäkring
och brandförsäkring,

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

21

13 §.

Det af Riksdagen gjorda tillägg till 1 mom. af förevarande paragraf
i Eders Kungl. Maj:ts förslag afser att hindra de utländska försäkringsanstalterna
att i reklamsyfte åberopa lagens för dem gifna föreskrifter om
deposition och om kontroll af försäkringsinspektionen.

16 och 19 §§.

I dessa paragrafer i Eders Kungl. Maj:ts förslag har Riksdagen vidtagit
ändringar motsvarande de ändringar, som företagits i sista punkten
i 183 § och 1 mom. i 159 § i förslaget till lag om försäkringsbolag.

Under åberopande af hvad nu blifvit anfördt, får Riksdagen tillkännagifva: att

Riksdagen, som funnit sig icke kunna oförändradt antaga Eders
Kungl. Maj:ts vid propositionen n:o 33 a fogade lagförslag, för sin del
beslutat lag om försäkringsrörelse och lag om utländsk försäkringsanstalts
rätt att drifva försäkringsrörelse här i riket, af den lydelse bilagorna A
och B utvisa; samt

att Riksdagen antagit Eders Kungl. Maj:ts i propositionen n:o 33 b
föreslagna lag om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § rättegångsbalken, lag
om ändrad lydelse af 22 kap. 14 § och 28 kap. 4 § strafflagen, lag
om ändrad lydelse af 2 § i förordningen den 4 maj 1855 angående
handelsböcker och handelsräkningar, och lag om ändrad lydelse
af 8 § i lagen den 13 juli 1887 angående handelsregister, firma och prokura;

hvarjämte Riksdagen får anhålla, att Eders Kungl. Maj:t täcktes låta
utreda, om och i hvad mån den verksamhet, som utöfvas af åtskilliga sjukoch
begrafningskassor, pensionsanstalter och andra understödsföreningar
äfvensom af rånte- och kapitalförsäkringsanstalter, innefattar försäkringsrörelse
af beskaffenhet, att bestämmelserna i lagen om försäkringsrörelse
helt eller delvis på dem böra äga tillämpning, samt därefter om möjligt

22

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

för nästkommande års Riksdag framlägga förslag till de lagbestämmelser
i ämnet, hvartill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 20 maj 1903.

Med undersåtlig vördnad.

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

23

Bil. Å.

Lag

om försäkringsrörelse.

Härigenom förordnas som följer:

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Försäkringsrörelse må, förutom af anstalt, som inrättats af staten,
drifvas endast af försäkringsaktiebolag eller af bolag eller förening, grundad
på delägarnas ömsesidiga ansvarighet (ömsesidigt försäkringsbolag).
Försäkringsbolag må icke drifva annan rörelse än försäkringsrörelse.

Om utländsk försäkringsanstalts rätt att drifva försäkringsrörelse här
i riket stadgas gärskildt.

2 §•

De, som vilja stifta försäkringsbolag, skola upprätta fullständig bolagsordning
samt därå söka Konungens stadfästelse. Afser bolagets rörelse
lifförsäkring, eller afser rörelsen annat slag af försäkring för all framtid
eller för längre tid än tio år, skola tillika, enligt hvad i 5 och 67 §§ sägs,
upprättas bestämmelser angående vissa grunder för försäkringsverksamheten
samt därå sökas Konungens stadfästelse. Konungen pröfvar bolagsordningens
och de öfriga grundernas öfverensstämmelse med denna lag samt
lag och författning i öfrigt, så ock om och i hvad mån särskilda be -

24

Riksdagens Skrifvelse 1V:o 184.

stämmelser därutöfver må, med hänsyn till vidden och beskaffenheten af
bolagets rörelse, erfordras. Å beslut om ändring i stadfäst bolagsordning
eller i öfriga stadfästa grunder för bolags verksamhet skall ock sökas
Konungens stadfästelse.

Stiftarna skola vara här i riket bosatta svenska undersåtar och till
antalet minst fem.

Med lifförsäkring förstås i denna lag jämväl lifränte- och kapitalförsäkring.

3 §•

Försäkringsbolag skall, på sätt nedan sägs, registreras.

Innan bolaget blifvit registreradt, kan det ej förvärfva rättigheter
eller ikläda sig skyldigheter, ej heller inför domstol eller annan myndighet
söka, kära eller svara.

Ingas förbindelse a bolagets vägnar, innan det blifvit registreradt,
vare de, som ingått förbindelsen, ansvariga därför såsom för annan sin
gäld, en för alla och alla för en.

Om försäkringsaktiebolag.

4 §.

Bolagsordning för försäkringsaktiebolag skall angifva:

1) bolagets firma;

2) föremålet för bolagets verksamhet, med särskildt angifvande, i
fråga om bolag, hvars rörelse afser lifförsäkring, huruvida bolaget skall
utan läkareundersökning meddela lifförsäkring mot dödsfall;

8) den ort, där bolagets styrelse skall hafva sitt säte;

4) huru styrelsen skall sammansättas och grunderna för dess beslutförhet; 5)

huru revision af styrelsens förvaltning skall ske;

6) det högsta belopp, hvarför bolaget må utan återförsäkring ikläda
sig ansvarighet på samma risk;

7) de grunder, enligt hvilka skall förfogas öfver uppkommen vinst;

8) huruvida mera än en ordinarie bolagsstämma skall årligen hållas,
tiden för sådan stämmas hållande och hvilka ärenden skola å ordinarie

Riksdagens Skrifvelse N:o 134. 25

stämma, eller, där flera hållas, å hvar och en af dem förekomma till
behandling;

9) huru kallelse till bolagsstämma skall ske och andra meddelanden
bringas till delägarnas kännedom;

10) grunderna för utöfvande af rösträtt och fattande af beslut å
bolagsstämma, så vidt de skola afvika från hvad härom finnes i 28 och
29 §§ föreskrifvet;

11) aktiekapitalet eller, där aktiekapitalet skall kunna, utan ändring
i bolagsordningen, bestämmas till lägre eller högre belopp, minimikapitalet
och maximikapitalet;

12) å hvilket belopp aktie skall lyda;

18) huruvida alla aktier skola medföra samma rätt, samt, i annat
fall, till hvilket belopp aktier med företrädesrätt må kunna utgifvas och
hvilket företräde de skola medföra;

14) i hvilken ordning aktietecknare bör inbetala tecknadt aktiebelopp;

15) huruvida och i hvilken utsträckning delägare är pliktig att tillskjuta
något utöfver tecknadt aktiebelopp, samt under hvilka förhållanden
och i hvilken ordning dylik tillskottsplikt bör fullgöras.

5 §.

Afser försäkringsaktiebolags rörelse lifförsäkring, skola upprättas bestämmelser
angående följande grunder för lifförsäkringsverksamheten,
nämligen:

1) grunderna för beräkning af försäkringspremier och premiereserv;

2) reglerna för återköp af försäkring, för påföljd af försummelse att
erlägga premie samt för lämnande af förskott mot säkerhet i försäkringsbref; 3)

grunderna för beräkning och fördelning af den vinst, som må
ti llkom in a f örsäkri ngstagarn a;

4) huruvida bolaget må drifva försäkringsrörelse i utlandet, samt, i
sådant fall, hvilka beräkningsgrunder och försäkringsvillkor skola vid den
utländska rörelsen tillämpas.

Skall försäkringsaktiebolag meddela försäkring af annat slag än lifförsäkring,
och skall sådan försäkring meddelas för all framtid eller för
längre tid än tio år, skola upprättas bestämmelser angående grunderna
för beräkning af försäkringspremier och premiereserv för sådana försäkringar.

Bih. till Riksd. Prot. 1903. 10 Sami. I Afd. 1 Band. 31 Httft.

4

26

Riksdagms Skrifvelse N:o 134.

6 §•

Aktiekapitalet skall bestämmas med hänsyn till vidden och beskaffenheten
af den tillämnade rörelsen samt fördelas i aktier å lika belopp i
svenskt mynt. Skall aktiekapitalet kunna, utan ändring i bolagsordningen,
bestämmas till lägre eller högre belopp, må minimikapitalet ej utgöra
mindre än tredjedelen af maximikapitalet.

För försäkringsaktiebolag, hvars rörelse afser lifförsäkring, må ej
aktiekapitalet eller i fall, hvarom nyss är sagdt, minimikapitalet sättas
till lägre belopp än tjugufem gånger det högsta liflförsäkringsbelopp,
hvarför bolaget må vid början af sin verksamhet utan återförsäkring
ikläda sig ansvarighet på samma risk, eller i något fall understiga etthundratusen
kronor. Vid tillämpning af hvad sålunda är föreskrifvet
skall i fråga om lifränteförsäkring försäkringsbeloppet anses motsvara
femton gånger den årliga lifräntan. För annat försäkringsaktiebolag må
ej aktiekapitalet eller, där aktiekapitalet skall kunna, utan ändring i bolagsordningen,
bestämmas till lägre eller högre belopp, minimikapitalet
sättas lägre än fem tusen kronor.

Ej må aktie lyda å mindre belopp än femtio kronor; dock må, där
aktiekapitalet ej öfverstiger tio tusen kronor, aktie kunna lyda å mindre
belopp, lägst tio kronor.

Aktie vare mot bolaget odelbar.

7 §■

Å aktierna skola utfärdas bref, angifvande ordningsnummer å den
eller de aktier, hvarå de lyda. Aktiebref skall ställas till viss man.

Ej må aktiebref utgifvas, innan bolaget registrerats och full betalning
erlagts för den eller de aktier, hvarå brefvet lyder, samt, där aktietecknare
är pliktig att lämna tillskott, som i 12 § sägs, särskild skriftlig
förbindelse å dylikt tillskott blifvit aflämnad.

Utgifves dessförinnan bevis om rätt att vinna delaktighet i bolaget
eller om verkställd inbetalning å aktie, skall jämväl sådant bevis ställas
till viss man.

8 §•

Det belopp, som skall utgöra full betalning för aktie, må ej sättas
lägre än det belopp, hvarå aktien skall lyda,

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

27

Sist inom två år från bolagets bildande skall för aktie full betalning
erläggas.

Aktietecknare vare skyldig att senast vid bolagets bildande aflämna
särskild skriftlig förbindelse å oguldet aktiebelopp äfvensom, där aktietecknaren
är pliktig lämna tillskott, som i 12 § sägs, å sådant tillskott.

öfvergår aktierätten till annan, må ändock förbindelse å oguldet
aktiebelopp ej återställas förr, än aktiens belopp blifvit till fullo guldet,
ej heller förbindelse å tillskott, som ofvan sägs, återlämnas, innan densamma
blifvit till fullo inlöst eller den, till hvilken aktierätten öfvergått,
aflämnat ny sådan förbindelse, som af bolagets styrelse godkännes.

9 §■

Uraktlåter någon att i rätt tid fullgöra inbetalning å aktie eller af
tillskott, som i 12 § sägs, vare skyldig att gälda ränta efter fem för
hundrade om året från förfallodagen.

Varder ej i rätt tid inbetalning å aktie verkställd, eller försummar
någon att aflämna förbindelse, hvarom i 8 § 3 mom. förmäles, äge styrelsen,
där ej rättelse sker inom en månad efter anmaning, förklara aktierätten
förverkad.

Underrättelse om tiden för inbetalning äfvensom anmaning, hvarom
ofvan är sagdt, må anses vara gifven, när den blifvit kungjord i den
ordning, som för kungörande af kallelse till ordinarie bolagsstämma skall
gälla, så ock, där aktietecknarens adress uppgifvits för styrelsen, blifvit i
rekommenderadt bref till honom försänd.

Då aktierätten förverkats, kan hvad å aktien redan inbetalts eller
redan inbetaldt tillskott, hvarom i 12 § förmäles, ej återfordras.

10 §.

År aktierätt förverkad, efter ty ofvan är sagdt, vare aktietecknaren,
där bolagets egendom afträdes till konkurs, som börjar inom två år efter
utgången af den för aktiernas inbetalning bestämda tid, ändock skyldig
att, så vidt borgenärers rätt därpå beror, fullgöra återstående inbetalning
å aktie eller af tillskott, som i 12 § sägs, i den mån sådan inbetalning
ej visas vara af annan för öfvertagande af aktierätten verkställd.

28

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

11 §•

Sedan för aktie full betalning erlagts, vare aktieägaren icke skyldig
att ytterligare tillskjuta något, där ej bolagsordningen innehåller bestämmelse
om sådan skyldighet.

12 §.

Innehåller bolagsordningen bestämmelse om skyldighet att tillskjuta
något utöfver tecknadt aktiebelopp, må beloppet af sådant tillskott ej för
någon aktie öfverstiga tre gånger aktiens belopp.

13 §.

Försäkringsaktiebolags firma skall innehålla ordet »försäkringsaktiebolag».

Ny firma skall tydligt skilja sig från annan, förut i laga ordning
registrerad, ännu bestående firma, så ock från benämning å utländsk försäkringsanstalt,
som är allmänt känd här i riket. •

14 §.

Inbjudning till aktieteckning skall vara egenhändigt underskrifven
af stiftarna samt innefatta styrkt afskrift af Konungens beslut om stadfästelse
å bolagsordningen samt, där bolagets rörelse afser försäkring, som
i 5 § omförmäles, å öfriga i samma paragraf angifna grunder för bolagets
verksamhet.

Inbjudningen skall innehålla bestämmelser ej mindre om den tid, ej
öfverstigande ett år från det stadfästelsen meddelats, inom hvilken sammanträde
för pröfning af frågan om bolagets bildande skall hållas, än
äfven om den grund, efter hvilken i händelse af öfverteckning de utbjudna
aktierna skola bland tecknarna fördelas.

Aktieteckning vare ogiltig, där den ej göres å sådan inbjudning,
som ofvan i denna paragraf sägs.

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

29

15 §.

Ej må stiftare eller annan betinga sig att för aktie eller för fullgörande
af skyldighet, som i 12 § sägs, tillskjuta annat än penningar
eller eljest åtnjuta särskild förmån eller rättighet. Aktieteckning, som
göres med sådant förbehåll, vare ogiltig.

16 §.

Stiftarna åligge att i den ordning, som skall gälla om kallelse till
ordinarie bolagsstämma, för pröfning af frågan om bolagets bildande utlysa
sammanträde att hållas inom den i inbjudningen bestämda tid. Har
ej sammanträde inom sagda tid hållits, vare aktieteckningen icke vidare
bindande.

17 §■

Styrkes vid sammanträde, som i 16 § omförmäles, genom behöriga
teckningslistor, att aktiekapitalet är, enligt inbjudningens innehåll, fulltecknadt,
skall, sedan i händelse af öfverteckning aktierna blifvit mellan
tecknarna fördelade och Överskjutande teckning förklarats förfallen, till
afgörande företagas, huruvida bolaget skall komma till stånd; dock må
de flesta af de närvarande kunna besluta, att med frågans afgörande skall
anstå till fortsatt sammanträde inom en månad därefter.

Besluta de närvarande enhälligt, att bolaget skall komma till stånd,
eller finnas vid omröstning de flesta röstande hafva förenat sig härom
och utgöra dessa minst en fjärdedel af hela antalet tecknare, stiftarna
inräknade, med ett sammanlagdt aktiebelopp af minst en fjärdedel af
hela aktiekapitalet, skall bolaget anses bildadt samt val af styrelse och
revisorer äga rum; i annat fall vare frågan om bolagets bildande förfallen.

18 §.

Ansökning om försäkringsaktiebolags registrering skall af dess styrelse
göras.

Sådan ansökning skall innehålla ej mindre uppgift å styrelseledamöternas
fullständiga namn äfvensom om deras hemvist än ock, där bolagets

30

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

firma ej skall tecknas af styrelsens alla ledamöter gemensamt, uppgift
å den eller dem, som äro berättigade att teckna firman, samt vara åtföljd
af:

1) Konungens beslut om stadfästelse i två styrkta afskrifter;

2) protokoll vid sammanträde med aktieägarna, utvisande att beslut
fattats om bolagets bildande och att styrelse blifvit utsedd;

3) en af styrelseledamöterna afgifven, egenhändigt underskrifven
uppgift, huru mycket blifvit tecknadt, med afdrag ej mindre i anledning
af öfverteckning, där sådan ägt rum, än ock för aktierätt, som
af aktietecknare förverkats och ej af annan öfvertagits, äfvensom huru
mycket af det belopp, hvartill aktiekapitalet sålunda uppgår, blifvit inbetaldt; 4)

samtliga teckningslistor, i hufvudskrift och styrkt afskrift.

19 §.

Ändring i bolagsordningen eller i öfriga stadfästa grunder för bolagets
verksamhet skall registreras. Styrelsen skall härom ofördröjligen
göra ansökning och därvid foga två styrkta afskrifter af Konungens beslut
om den å ändringen meddelade stadfästelse.

20 §.

Förklaras aktietecknares aktierätt förverkad, och varder den ej inom
en månad därefter af annan öfvertagen, skall aktiekapitalet anses minskadt.
med det belopp, som svarar emot den förverkade aktierätten; och varde
anmälan härom ofördröjligen för registrering gjord.

21 §.

Sist sex månader efter utgången af den för aktiernas inbetalning
bestämda tid skall, där ej anmälan om full inbetalning förut skett, för
registrering aflämnas en af styrelseledamöterna egenhändigt underskrifven
uppgift om det belopp, som å aktierna inbetalts.

Understiger hvad inom sålunda stadgad tid anmälts vara inbetaldt
det belopp, hvartill aktiekapitalet enligt bolagsordningen lägst må bestämmas,
skall bolaget anses vara vid utgången af den tid upplöst; och
varde anteckning härom i registret gjord.

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

31

22 §.

Ökning af aktiekapitalet medelst ny aktieteckning må ej ske, innan
förutvarande aktiekapital blifvit till fullo inbetaldt.

Beslut om sådan ökning skall registreras och må ej bringas till
verkställighet, innan det blifvit registreradt. Innefattar beslutet ändring i
bolagsordningen, må registrering ej ske förr, än stadfästelse å ändringen
vunnits.

Vid ansökning om registrering af beslut, som nu är sagdt, skall fogas
en af styrelseledamöterna afgifven, egenhändigt underskrifven försäkran,
att förutvarande aktiekapital till fullo inbetalts.

Sist en månad efter utgången af den för inbetalning af de nya aktierna
bestämda tid, hvilken ej må öfverstiga ett år från det beslutet
registrerades, skall för registrering aflämnas en af styrelseledamöterna
egenhändigt underskrifven uppgift om det belopp, som å de nya aktierna
inbetalts.

23 §.

Hvad om påföljd för uraktlåtenhet att verkställa inbetalning å tecknad
aktie eller af tillskott, som i 12 § sägs, så ock rörande anmaning
finnes i 9 och 10 §§ stadgadt skall äga motsvarande tillämpning vid ny
aktieteckning, som i 22 § sägs.

24 §.

Varder, efter det uppgift, som i 21 eller 22 § omförmäles, blifvit
aflämnad, ytterligare inbetalning å aktier fullgjord, må anmälan därom
kunna för registrering göras.

25 §.

Under försäkringsaktiebolags bestånd må ej till utdelning åt aktieägare
eller försäkringstagare användas annat än den behållning, som enligt
vederbörligen pröfvad balansräkning finnes hafva uppstått å rörelsen
i dess helhet, i den mån behållningen ej skall till reservfond eller säkerhetsfond
afsättas.

32

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

Egen aktie må försäkringsaktiebolag ej förvärfva, ej heller såsom pant
emottaga.

26 §.

Försäkringsaktiebolag, hvars rörelse icke afser allenast lifförsäkring,
skall af sin årsvinst afsätta minst tio procent till reservfond. Sedan fonden
uppgått till ett belopp, motsvarande tio procent af inbetalda aktiekapitalet
eller till det högre belopp, som kan vara i bolagsordningen
bestämdt, må vidare afsättning af årsvinsten kunna upphöra; nedgår
fonden under det sålunda stadgade belopp, skall afsättning därtill ånyo
vidtaga.

Till reservfonden skall alltid läggas hvad vid aktieteckning kan för
aktierna betingas utöfver det belopp, hvarå de lyda, så ock, där aktierätt
förverkats och aktiekapitalet i följd däraf minskats, hvad, innan aktierätten
förverkades, blifvit å aktien inbetaldt.

Nedsättning af reservfonden må beslutas allenast för betäckande af
förlust, som enligt vederbörligen pröfvad balansräkning finnes hafva uppstått
å rörelsen i dess helhet.

27 §.

Aktieägares rätt att deltaga i handhafvandet af bolagets angelägenheter
utöfvas å bolagsstämma. Där äge hvarje aktieägare, som behörigen
anmäler sig till deltagande i förhandlingarna, rösträtt.

Ej må någon, för egen del eller såsom ombud för annan, deltaga i
afgörande af fråga, hvari hans enskilda rätt är mot bolagets stridande;
och må förty ledamot af styrelsen ej deltaga i beslut om ansvarsfrihet
för förvaltningsåtgärd, för hvilken han är ansvarig, ej heller i val af
revisor.

Vid bolagsstämma skall, genom styrelsens försorg, föras protokoll,
utvisande hvilka aktieägare i förhandlingarna deltagit samt det antal aktier,
för hvilket enhvar af dem ägt rösta. Senast fjorton dagar efter
stämman skall protokollet vara för aktieägarna tillgängligt.

28 §.

Beslut om ändring af bolagsordningens bestämmelse i afseende på
föremålet för bolagets verksamhet eller om sådan ändring af bolags -

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

33

ordningen, att aktier med företrädesrätt må utfärdas, vare ej giltigt, med
mindre samtliga aktieägarna förenat sig därom eller beslutet fattats å
två på hvarandra följande bolagsstämmor, däraf minst en ordinarie, och
å den stämma, som sist hålles, biträdts af minst tre fjärdedelar af de
röstande med ett sammanlagdt aktiebelopp af minst tre fjärdedelar af
hela aktiekapitalet.

Beslut om annan ändring i bolagsordningen eller om ändring i öfriga
stadfästa grunder för bolagets verksamhet eller om bolagets upplösning
af annan orsak, än i 50 § sägs, vare ej giltigt, med mindre samtliga
aktieägarna förenat sig därom eller beslutet fattats å två på hvarandra
följande bolagsstämmor, däraf minst en ordinarie, och å den stämma, som
sist hålles, biträdts af minst två tredjedelar af de röstande.

År för giltighet af beslut, hvarom nu är sagdt, något ytterligare
villkor i bolagsordningen bestämdt, lände ock det till efterrättelse.

29 §.

Jämte hvad i 27 och 28 §§ är om utöfvande af rösträtt och fattande
af beslut å bolagsstämma stadgadt, galle, där ej annorlunda finnes
i bolagsordningen bestämdt:

att hvarje aktie berättigar till en röst;

att frånvarande aktieägares rösträtt må genom ombud utöfvas;

att såsom bolagets beslut gäller den mening, för hvilken de flesta
rösterna afgifvits; och

att vid lika röstetal val afgöres genom lottning, men i andra frågor
den mening gäller, som biträdes af de flesta röstande eller, om jämväl
antalet röstande är lika, af stämmans ordförande.

BO §.

Ordinarie bolagsstämma skall hållas inom sex månader efter utgången
af hvarje räkenskapsår. Å den stämma skall styrelsen framlägga förvaltningsberättelse
jämte balansräkning för det förflutna året tillika med
det utlåtande, som enligt 44 § bör af revisorerna afgifvas.

Minst åtta dagar före ordinarie bolagsstämma skall förteckning å de
ärenden, som därvid skola förekomma, genom styrelsens försorg hållas för
aktieägarna tillgänglig. Ärende, som ej varit å förteckningen upptaget,
må ej utan samtliga närvarandes samtycke vid stämman till afgörande
Bill. till Riksd. Prof, 1903. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 31 Höft. 5

34

Riksdagens Skrifvelse N-o 134.

företagas, där det ej omedelbart föranledes af förvaltningsberättelsen eller
balansräkningen eller revisorernas utlåtande, eller ock enligt bolagsordningen
skall vid stämman afgöras.

Vill aktieägare hänskjuta ärende till pröfning å stämman, göre hos
styrelsen anmälan därom minst fjorton dagar före stämman.

31 §.

Styrelsen äge, när den finner lämpligt, kalla aktieägarna till extra
bolagsstämma.

Sådan stämma skall af styrelsen utlysas, då det för uppgifvet, ända
mål skriftligen påfordras af aktieägare med ett sammanlagdt aktiebelopp,
utgörande minst en tiondedel af hela aktiekapitalet eller den mindre del
däraf, som må vara i bolagsordningen bestämd.

Vid extra bolagsstämma må ej till afgörande företagas ärende, som
ej varit i kallelsen till stämman angifvet.

32 §.

Har styrelsen ej senast fjorton dagar efter påfordran, hvarom i 31 §
är sagdt, utlyst bolagsstämma att hållas inom en månad, där ej annat af
bolagsordningen föranledes, eller underlåter styrelsen att i föreskrifven
ordning kalla aktieägarna till ordinarie bolagsstämma, har magistrat
eller kronofogde i orten att, på anmälan af aktieägare, ofördröjligen utlysa
bolagsstämma.

33 §.

Menar styrelsen eller ledamot däraf eller aktieägare, att beslut, som
å bolagsstämma fattats, icke i behörig ordning tillkommit eller eljest
strider mot lag eller författning eller mot bolagsordningen eller mot
öfriga stadfästa grunder för bolagets verksamhet, äge därå tala genom
stämning å bolaget inom två månader från beslutets dag. Försummas
det, vare rätt till talan förlorad.

Hvad om klander af bolagsstämmobeslut nu är sagdt galle ock, där
aktietecknare vill tala å beslut, som fattats å sammanträde, hvarom i
16 § förmäles.

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

35

34 §.

Försäkringsaktiebolag skall företrädas af en styrelse, bestående af tre
eller flera ledamöter.

Ledamot af styrelsen skall vara i Sverige bosatt svensk undersåte.

Val af styrelseledamot må ej afse längre tid än fem år. Styrelseledamot
må, ändå att den tid, för hvilken han blifvit vald, ej gått till
iinda, kunna genom beslut å bolagsstämma från uppdraget skiljas.

Ändring i styrelsens sammansättning skall ofördröjligen för registrering
anmälas.

35 §.

Angående styrelseledamots befogenhet att för bolaget mottaga stämning
är stadgadt i rättegångsbalken; och skall hvad i sådant afseende
gäller äga tillämpning jämväl då annat offentlig myndighets bud skall
delgifvas bolaget.

Vill styrelsen klandra beslut, som å bolagsstämma fattats, eller eljest
kära till bolaget, kalle aktieägarne till bolagsstämma för val af ombud
att i den tvist föra bolagets talan. Stämning skall anses delgifven, då
den blifvit å stämman föredragen; dock vare i fall, som i 38 § afses,
styrelsens rätt till talan bevarad, om inom där stadgad tid stämman blifvit
utlyst att ofördröjligen hållas.

36 §.

Skriftlig- afhandling, som för försäkringsaktiebolag ingås, skall undertecknas,
å dess vägnar och med utsättande af dess firma. Vid firmateckning
skola de, som äro berättigade att teckna firman, jämväl underskrifva
sina namn.

Firman skall, där ej annorlunda blifvit bestämdt, tecknas af styrelsens
alla ledamöter gemensamt.

Är afhandling, som för bolaget ingås, ej behörigen uriderskrifven å
dess vägnar, svare de, som underskrifvit afhandlingen, för hvad sålunda
slutits, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

36

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

37 §.

Inskränkning, i styrelsens befogenhet att företräda bolaget vare utan
verkan mot en hvar, som ej visas hafva ägt kännedom om den inskränkning.

Bestämmelse, innefattande sådan inskränkning, må ej registreras.

38 §.

Styrelsen äge förordna ombud att å bolagets vägnar söka, kära och
svara, så ock eljest föra bolagets talan.

Ej må dock prokurist för bolaget antagas.

39 §.

Såsom styrelsens beslut galle, där ej annorlunda är i bolagsordningen
bestämdt, den mening, om hvilken vid sammanträde de flesta röstande
förenat sig, men vid lika röstetal den mening, som biträdes af ordföranden
vid sammanträdet.

Ledamot af styrelsen äge ej deltaga i afgörande af fråga, hvari
hans enskilda rätt är mot bolagets stridande.

40 §.

Styrelsen åligge att vid fullgörandet af sitt uppdrag ställa sig till
efterrättelse de särskilda föreskrifter, som af bolaget meddelas och ej
strida mot lag eller författning eller mot bolagsordningen eller mot öfriga
stadfästa grunder för bolagets verksamhet.

41 §.

öfver försäkringsaktiebolags samtliga aktier skall genom styrelsens
försorg hållas förteckning, i hvilken skola upptagas de ursprungliga aktieägarna
samt införas de förändringar i äganderätten till aktie, som hos
styrelsen anmälas.

Af den förteckning äge en hvar vid anfordran taga kännedom.

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

37

42 §.

Den förvaltningsberättelse, som styrelsen, efter ty i 30 § sägs, har
att för hvarje år å bolagsstämma framlägga, skall uttryckligen angifva
den vinst eller förlust, som af rörelsen under året uppkommit.

Förvaltningsberättelsen och balansräkningen skola minst en månad
före stämman tillhandahållas revisorerna samt, tillika med dessas utlåtande,
minst åtta dagar före stämman i tillräckligt antal exemplar hållas
för aktieägarna tillgängliga.

43 §.

Å den bolagsstämma, där styrelsens förvaltningsberättelse och balansräkningen
jämte revisorernas utlåtande framläggas, skall jämväl till behandling
företagas frågan om beviljande af ansvarsfrihet åt styrelsen för
den tid berättelsen omfattar.

Yrkas af aktieägare med ett sammanlagdt aktiebelopp, utgörande
minst en tiondedel af hela aktiekapitalet, att med afgörande af den fråga
skall anstå till fortsatt stämma inom två månader, må sådant anstånd ej
förvägras.

Yarder talan å förvaltningen under den tid berättelsen omfattar ej
anställd inom ett år från det berättelsen å bolagsstämma framlades, vare
så ansedt, som om ansvarsfrihet blifvit beviljad.

Utan hinder däraf att ansvarsfrihet beviljats, äge bolaget att, inom
två år från det förvaltningsberättelsen å bolagsstämma framlades, i afseende
å förvaltningen anställa talan mot styrelseledamot, som visas hafva i berättelsen
eller balansräkningen mot bättre vetande meddelat oriktig uppgift,
där denna kan antagas hafva inverkat å beslutet om ansvarsfrihet.

44 §.

Styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper skola granskas af
eu eller flera revisorer. Öfver granskningen skall för hvarje år skriftligt
utlåtande afgifvas.

Val af revisor må ej afse längre tid än två år. Revisor må, ändå
att den tid, för hvilken han blifvit vald, ej gått till ända, kunna genom
beslut å bolagsstämma skiljas från uppdraget.

38

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

Hvad i 40 § är om styrelsen stadgadt skall äga motsvarande tillämpning
å revisorer.

45 §.

Revisor skall äga ständig tillgång till bolagets alla böcker, räkenskaper
och andra handlingar; och må af honom begärd upplysning angående
förvaltningen ej af styrelsen förvägras.

Där granskningen därtill föranleder, må revisorerna skriftligen med
angifvande af skälet påfordra, att extra bolagsstämma skall af styrelsen
utlysas. Har sådan påfordran skett, skall hvad i 32 § sägs äga motsvarande
tillämpning.

46 §.

Hafva revisorer i sitt utlåtande mot bättre vetande lämnat oriktig
uppgift eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik, i
förvaltningsberättelsen eller balansräkningen meddelad uppgift, eller vid
fullgörandet af sitt uppdrag visat grof vårdslöshet, vare de, som låtit
sådant komma sig till last, bolaget ansvariga för all däraf uppkommande
skada, en för alla och alla för en. Ej må dock talan härom anställas,
sedan två år förflutit från det revisorernas utlåtande å bolagsstämma
framlades.

47 §.

Afträdes försäkringsaktiebolags egendom till konkurs, som börjar inom
två år från det förvaltningsberättelsen å bolagsstämma framlades, äge
konkursboet, ändå att ansvarsfrihet blifvit styrelsen beviljad, anställa klander
å förvaltningen för det räkenskapsår berättelsen afser.

Inträffar konkurs inom två år från det revisorernas utlåtande å bolagsstämma
framlades, stånde konkursboet öppet att mot dem anställa
sådan talan, som i 46 § förmäles.

Talan, hvarom i denna paragraf sägs, skall anhängiggöras inom en
månad från inställelsedagen eller, där tiden för talans anställande af bolaget,
efter ty ofvan är sagdt, då ännu ej gått till ända, inom utgången
af den tid. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

39

48 §.

De vid försäkringsaktiebolags bildande och därefter före utgången af andra
räkenskapsåret till organisation använda kostnader må, där sådant i bolagsordningen
bestämmes, i bolagets balansräkning uppföras såsom tillgång;
dock skola dessa organisationskostnader i bolag, hvars rörelse allenast
afser lifförsäkring, vara afskrida senast vid utgången af det tionde
räkenskapsåret sålunda, att vid utgången af det sjätte året skall hafva afskrifvits
minst en femtedel och vid utgången af hvarje följande år ytterligare
minst en femtedel för hvarje år, samt i annat bolag afskrifvas med
minst en åttondedel för hvarje efter andra räkenskapsåret följande år.

Kostnad, som under loppet af ett räkenskapsår användts till anskaffande
af nya lifförsäkringar, må i balansräkningen uppföras såsom tillgång,
dock icke till högre belopp än en och en half procent af summan
af de under året anskaffade och på bolagets eget ansvar bibehållna, i kraft
varande lifförsäkringar, lifränteförsäkringar oräknade. Har anskaffningskostnad
för något år sålunda uppförts såsom tillgång, skall den afskrifvas
med minst en femtedel för hvarje år.

Innan organisations- och anskaffningskostnader fullständigt afskrifvits,
må ej för något år till aktieägare och försäkringstagare utdelas sammanlagdt
mera än fem procent å det inbetalda aktiekapitalet.

49 §.

Försäkringsbref skall innehålla uppgift ej mindre om de för bolaget,
som meddelar försäkringen, gällande allmänna försäkringsvillkor, än äfven
om de särskilda villkoren för den försäkring, som i brefvet afses.

Där uti meddelanden, som äro afsedda för allmänheten, vid angifvande
af bolagets fonder inräknas oguldna förbindelser af aktieägare, skall
beloppet af sådana förbindelser särskilt utsättas.

50 §.

Har antalet aktieägare nedgått under fem, eller har enligt vederbörligen
pröfvad balansräkning aktiekapitalet till två tredjedelar eller till
den mindre del, som kan vara i bolagsordningen bestämd, gått förloradt,
skall, där ej inom tre månader tillräckligt antal aktieägare inträder eller

40

Riksdag em Skrifvelse N:o 134.

bristen i aktiekapitalet fylles, bolaget upplösas och likvidation verkställas,
vid äfventyr att de, som med vetskap om förhållandet deltaga i beslut
om fortsättande af bolagets verksamhet eller handla å dess vägnar, svara
för uppkommande förbindelser, en för alla och alla för en.

51 §.

Finnes försäkringsaktiebolag sakna till registret anmäld, behörig styrelse,
äge aktieägare eller borgenär hos rätten eller domaren göra ansökning
om bolagets upplösning. Kungörelse härom med uppgift om
tiden, när ansökningen kommer att af rätten pröfvas, skall af rätten eller
domaren utfärdas och minst tre månader före nämnda tid införas i allmänna
tidningarna, så ock i ortstidning, genom hvilken kallelse till bolagsstämma
skall bringas till aktieägarnas kännedom. Rätten eller domaren
äge ock, där så äskas, förordna en eller flera personer att emellertid såsom
gode män företräda bolaget. Styrkes på utsatta tiden, att anmärkta förhållandet
fortfar, förklare rätten bolaget upplöst och förordne en eller
flera likvidatorer att dess likvidation verkställa.

Om beslut, hvarigenom bolaget förklarats upplöst, så ock om förordnande,
som enligt denna paragraf meddelas, skall underrättelse ofördröjligen
genom rättens eller domarens försorg afsändas för registrering.

52 §.

Afträdes försäkringsaktiebolags egendom till konkurs, skall bolaget
anses upplöst den dag, då dess konkursansökning till rätten eller domaren
ingafs, eller då, i anledning af borgenärs ansökning om konkurs, offentlig
stämning utfärdades. Underrättelse om den offentliga stämningen skall,
samtidigt med kungörelsen därom, genom rättens eller domarens försorg
afsändas för registrering.

58 §.

Under konkursen företrädes bolaget såsom konkursgäldenär af styrelsen
eller, där bolaget vid konkursens början var upplöst, af likvidatorerna;
dock må ny styrelse eller nya likvidatorer kunna under konkursens fortgång
i behörig ordning utses.

41

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

'' 54 §.

Upplöses försäkringsaktiebolag af annan anledning än i 51, 52 eller
136 § sägs, skall likvidation verkställas af styrelsens ledamöter såsom
likvidatorer, där ej, till följd af bolagsordningens bestämmelse eller bolagets
beslut, en eller flera särskilda likvidatorer utses. Uppdraget att vara
likvidator anses gälla intill dess likvidationen blifvit afslutad, men må
när som helst kunna af bolaget återkallas.

Likvidatorerna skola ofördröjligen för registrering anmäla upplösning,
hvarom nu är fråga, med uppgift å dem, som, enligt hvad här ofvan i
denna paragraf är sagdt, skola vara bolagets likvidatorer, äfvensom å dem,
hvilka enligt bolagets beslut äga teckna bolagets firma. Afgår likvidator
eller utses ny sådan, skall ock därom anmälan för registrering ofördröjligen
göras.

55 §.

Likvidatorerna åligge att ofördröjligen söka årsstämning å bolagets
okända borgenärer samt att förteckna dess tillgångar och skulder och uppgöra
balansräkning.

Så snart ulan uppenbar skada ske kan, skall bolagets egendom i
penningar förvandlas, där ej annat föranledes af bestämmelserna i 139
-144 §§.

56 §.

E|är ej annat föranledes af bestämmelserna i 139—144 §§, galle om
likvidatorers befogenhet att företräda försäkringsaktiebolag och deras skyldigheter
i tillämpliga delar hvad angående styrelse är stadgadt; dock äge
likvidatorer ej, utan särskild^ af bolaget erhållet bemyndigande, afyttra
dess fasta egendom annorledes än genom försäljning å offentlig auktion.

57 §.

Under likvidation skall bolagets firma tecknas med tillägg af orden
»i likvidation».

I öfrigt skall hvad i 36 § finnes föreskrifvet i fråga om underkufvande
af afhandling, som under bolagets bestånd å dess vägnar ingås, så

Bill. till Riksd. Prof. 1903. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 31 Hiift. 6

42

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

ock om påföljd för försummelse härutinnan äga motsvarande tillämpning
under bolagets likvidation.

58 §.

Innan den i årsstämningen utsatta dag är förbi och all veterlig gäld
blifvit betald, må bolagets tillgångar ej mellan aktieägarna skiftas.

Då likvidationen afslutats, skall anmälan därom ofördröjligen af likvidatorerna
för registrering göras.

59 §.

Åtnöjes aktieägare ej med bolagsskifte eller med åtgärd, som under
likvidationen vidtagits, skall han sin talan hos domstol anhängiggöra inom
ett år från den dag likvidationen afslutades. Försummas det, vare rätt
till talan förlorad.

Lag samma vare, där i fall, som i 139 § afses, försäkringsinspektionen
ej åtnöjes med skifte eller åtgärd, hvarom nu är sagdt.

60 §.

Har försäkringsaktiebolag kommit under likvidation eller i konkurstillstånd,
äge försäkringstagare håfva försäkringsaftalet, där ej bolaget vid
anfordran ställer säkerhet för aftalets fullgörande. Försäkringsaftal, som
ej sålunda häfts, skall upphöra att gälla ett år efter likvidationens eller
konkursens början, där ej aftalets giltighet dessförinnan upphört.

Upphör, enligt hvad nu är sagdt, försäkringsaftalet att gälla, äge
dock försäkringstagaren återfå den på försäkringen belöpande andel uti
den i 120 § omförmälda försäkringsfond, i den mån bolagets tillgångar
därtill förslå.

Hvad i denna paragraf är stadgadt galle icke lifförsäkringsaftal.

Om häfvande af sjöförsäkringsaftal stadgas i sjölagen.

61 §.

Försäkringsaktiebolag vare uti de mål, för hvilka ej annorlunda genom
lag stadgas, lydande under allmän underrätt i den ort, där styrelsen enligt
bolagsordningen har sitt säte.

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

43

Innehåller bolagsordningen föreskrift, att tvister mellan bolaget och
styrelsen eller ledamot däraf eller aktieägare skola hänskjutas till afgörande
af en eller flera skiljemän, äge den föreskrift samma verkan, som
skiljeaftal tillkommer, och gälle om påkallande af föreskriftens tillämpning
hvad om stämning i denna lag finnes stadgadt.

62 §.

öfverträda styrelseledamöter, likvidatorer eller aktieägare denna lag
eller bolagsordningen eller öfriga stadfästa grunder för bolagets verksamhet,
svare de för all däraf uppkommande skada, en för alla och alla
för en.

Om ömsesidiga försäkringsbolag.

63 §.

Delägare i ömsesidigt försäkringsbolag äro försäkringstagarna.

64 §.

För ömsesidigt försäkringsbolags förbindelser svara delägarna personligen
med obegränsad eller till visst belopp begränsad ansvarighet; dock
må i fråga om bolag, hvars rörelse icke afser försäkring af egendom,
kunna bestämmas, att allenast bolagets tillgångar skola häfta för dess
förbindelser.

Delägares ansvarighet må göras gällande allenast i den ordning denna
lag föreskrifver.

65 §.

Skulle i ömsesidigt försäkringsbolag, hvars rörelse icke afser försäkring
af egendom, delägarna enligt bolagsordningen stå i personlig ansvarighet
för bolagets förbindelser, må i bolagsordningen kunna bestämmas,
att bolaget äger vid meddelande åt annat bolag af återförsäkring å lifförsäkring
fritaga det bolag från sådan ansvarighet. Dock må ej återförsäkringar,
som meddelats under sagda villkor, öfvers 1‘gt. cn 1: < 11 < c!

i

44 Riksdagens Skrifvelse N:o 13å.

af liffötsäkringarnas sammanlagda belopp; vid tillämpning häraf skall
lifräntas försäkringsbelopp beräknas på sätt i 6 § är för där afsedda fäll
Stadgadt.

För återförsäkring, Som ofvan i denna paragraf äfses, må ej iiiedgifvas
andel i uppkommande vinst.

66 §.

Bolagsordning skall angifva:

I) —8) hvad i 4 § är under 1)—8) i fråga om försäkringsaktiebolag
föreskrifvet;

9) grunderna för utöfvande af rösträtt och fattande af beslut å bolagsstämma,
med särskildt angifvande, där garantikapital förskjutes, huruvida
och i hvilken Plån delägare skall vara utesluten från rösträtt och
sådan rätt tillkomma garant;

10) huru kallelse till bolagsstämma skall ske och andra meddelanden
kungöras delägarna eller röstberättigade, som icke äro delägare;

II) huruvida och i hvilken utsträckning styrelsen må äga för bolaget
upptaga lån;

12) huru för bolagets förbindelser skall ansvaras;

13) antal och belopp af försäkringar, som skola vara tecknade, innan
bolaget må anses bildadt;

äfvensom, där garantikapital förskjutes:

14) garantikapitalets belopp;

15) i hvilken ordning garant bör inbetala tecknadt garantibelopp;

16) huruvida och i hvilken utsträckning garant är pliktig att något
utöfver tecknadt garantibelopp tillskjuta, samt under hvilka förhållanden
och i hvilken ordning garant bör fullgöra dylik tillskottsplikt;

17) huruvida och i hvilken ordning ränta å garantikapitalet skall
erläggas och garantikapitalet återgäldas.

Bolagsordningen skall jämväl innehålla bestämmelser ej mindre om
den tid, ej öfverstigande ett år från det stadfästelse meddelats, inom
hvilken sammanträde, som i 74 § sägs, skall hållas, än äfven om grunderna
för utöfvande af rösträtt och fattande af beslut å sådant sammanträde.

Innehåller bolagsordningen bestämmelse, att bolagsstämmas befogenhet
skall helt eller delvis utöfvas af vissa därtill utsedda personer, skall

Riksdagens Skrifvelse N:o 134. 45

hvad i denha lag om bolagsstämma med ömsesidigt; försäkringsbolag sägs
äga motsvarande tillämpning å sammanträde med nämnda personer.

67 §.

Afäer ömsesidigt försäkringsbolags rörelse försäkring, som i 5 § omförmäles,
skall hvad i samma paragraf är föreskrifvet äga motsvarande
tillämpning.

68 §.

Sist inom två år från bolagets bildande skall, där garantikapital förskjutes,
tecknadt garantibelopp vara till fullo kontant inbetaldt. Garant
vare skyldig att senast vid bolagets bildande aflämna särskild skriftlig
förbindelse å tecknadt garantibelopp, som är oguldet, äfvensom å tillskott,
som det enligt bolagsordningen åligger honom att tillskjuta utöfver tecknadt
garantibelopp.

69 §.

Upplöses ömsesidigt försäkringsbolag, äge garant för fordran på grund
af inbetalning af garantibelopp eller tillskott, hvarom i 66 § under 16)
förmäles, ej njuta betalning ur bolagets tillgångar förr, än bolagets öfriga
skulder blifvit till fullo guldna.

70 §.

Ömsesidigt försäkringsbolags firma skall innehålla orden »ömsesidig»
samt »försäkring».

Ny firma skall tydligt skilja sig från annan, förut i laga ordning
registrerad, ännu bestående firma, så ock från benämning å utländsk försäkringsanstalt,
som är allmänt känd här i riket.

71 §.

Innan ömsesidigt försäkringsbolag må inses bildadt, skola försäkringar
vara tecknade till antal och belopp, som bestämmas med hänsyn till
beskaffenheten af den tilläinnade rörelsen; förskjutes garantikapital, må

46 Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

de erforderliga försäkringarnas antal och belopp i förhållande därtill ned''
sättas.

72 §.

Inbjudning till teckning af delaktighet i ömsesidigt försäkringsbolag
skall vara egenhändigt underskrifven af stiftarna samt innefatta styrkt
afskrift af Konungens beslut om stadfästelse.

Teckning må ej vid sammanträde, hvarom i 74 § förmäles, tagas i
beräkning, där den ej göres å sådan inbjudning, som nu är sagd.

73 §.

Har stiftare förbehållit sig särskild förmån eller rättighet, vare det
förbehåll mot bolaget utan verkan, där det ej finnes i inbjudningen fullständigt
angifvet.

74 §.

Stiftarna åligge att i den ordning, som skall gälla om kallelse till
ordinarie bolagsstämma, för pröfning af frågan om bolagets bildande
utlysa sammanträde att hållas inom den i bolagsordningen bestämda tid.

75 §.

Styrkes vid sammanträde, som i 74 § omförmäles, genom behöriga
teckningslistor, att försäkringar blifvit tecknade till minst det antal och
belopp, som i bolagsordningen föreskrifvas, samt, där garantikapital skall
förskjutas, att detsamma blifvit till den i bolagsordningen föreskrifna del
kontant inbetaldt, skall till afgörande företagas, huruvida bolaget skall
komma till stånd; dock må beslutas, att med frågans afgörande skall
anstå till fortsatt sammanträde inom en månad därefter.

Beslutes, att bolaget skall komma till stånd, skall bolaget anses bildadt
samt val af styrelse och revisorer äga rum; i annat fall vare frågan
om bolagets bildande förfallen.

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

47

76 §.

Ansökning om ömsesidigt försäkringsbolags registrering skall af dess
styrelse göras.

Sådan ansökning skall innehålla ej mindre uppgift å styrelseledamöternas
fullständiga namn äfvensom om deras hemvist, än ock, där bolagets
firma ej skall tecknas af styrelsens alla ledamöter gemensamt, uppgift
å den eller dem, som äro berättigade att teckna firman, samt vara
åtföljd af:

1) Konungens beslut om stadfästelse, i två styrkta afskrifter;

2) protokoll, utvisande att bolaget blifvit bildadt och styrelse utsedd;

3) samtliga teckningslistor, i hufvudskrift och styrkt afskrift.

Dessutom skall, där garantikapital enligt bolagsordningen skall förskjutas,
vid ansökningen fogas styrkt afskrift af garantiaftalet äfvensom
en af styrelseledamöterna afgifven, egenhändigt underskrifven förklaring,
huru stor del af garantikapitalet blifvit kontant inbetald samt huruvida
och i hvad mån förbindelser, som i 68 § omförmälas, blifvit aflämnade.

Varder, efter det ansökning om ömsesidigt försäkringsbolags registrering
gjorts, inbetalning å garantikapital verkställd, må anmälan därom
kunna för registrering göras.

77 §.

Under ömsesidigt försäkringsbolags bestånd må ej till utdelning af
ränta eller vinst åt garanter eller af vinst åt delägare användas annat än
den behållning, som enligt vederbörligen pröfvad balansräkning finnes
hafva uppstått å rörelsen i dess helhet, i den mån behållningen ej skall
till säkerhetsfond afsättas.

78 §.

Å bolagsstämma må ej någon för egen del eller såsom ombud för
annan deltaga i afgörande af fråga, hvari hans enskilda rätt är mot bolagets
stridande; och må förty ledamot af styrelsen ej deltaga i beslut
om ansvarsfrihet för förvaltningsåtgärd, för hvilken han är ansvarig, ej
heller i val af revisor.

öfver beslut, som å bolagsstämma fattas, skall genom styrelsens försorg
protokoll föras. Senast fjorton dagar efter bolagsstämman skall proto -

48 ’• Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

kollet vara för delägarna så ock för röstberättigade, som ej äro delägare,
tillgängligt.

79 §.

Beslut, hvarigenom delägarnas ansvarighet för bolagets förbindelser
förändras, vare ej giltigt, med mindre samtliga delägarna därtill samtyckt.

Beslut om annan ändring i bolagsordningen eller om ändring i öfriga
stadfästa grunder för bolagets verksamhet eller om bolagets upplösning
vare ej giltigt, med mindre samtliga röstberättigade förenat sig därom
eller beslutet fattats å två på hvarandra följande bolagsstämmor, däraf
minst en ordinarie, och å den bolagsstämma, som sist hålles, biträdts af
minst två tredjedelar af de röstande. År härutöfver något villkor för
beslutets giltighet i bolagsordningen bestämdt, lände ock det till efterrättelse.

SO §.

Ändring i bolagsordningen eller i öfriga stadfästa grunder för bolagets
verksamhet skall registreras. Styrelsen skall härom ofördröjligen
göra ansökning och därvid foga två styrkta afskrifter af Konungens beslut
om den å ändringen meddelade stadfästelse.

81 §.

Styrelsen äge, när den finner lämpligt, kalla de röstberättigade till
extra bolagsstämma.

Sådan bolagsstämma skall af styrelsen utlysas, då det för uppgifvet
ändamål skriftligen påfordras af minst en tiondedel af samtliga röstberättigade
eller det mindre antal, som må vara i bolagsordningen bestämdt.

Vid extra bolagsstämma må ej till afgörande företagas ärende, som
ej varit i kallelsen till stämman afgifvet.

82 §.

Har styrelsen ej senast inom fjorton dagar efter påfordran, hvarom
i 81 § är sagd t, utlyst bolagsstämma att hållas inom en månad, där ej

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

49

annat af bolagsordningen föranledes, eller underlåter styrelsen att i föreskrifven
ordning kalla de röstberättigade till ordinarie bolagsstämma, har
magistrat eller kronofogde i orten att, på anmälan af röstberättigad,
ofördröjligen utlysa bolagsstämma.

83 §.

Menar styrelsen eller ledamot däraf eller delägare eller röstberättigad,
som ej är delägare, att beslut, som å bolagsstämma fattats, icke i behörig
ordning tillkommit eller eljest strider mot lag eller författning eller mot
bolagsordningen eller öfriga stadfästa grunder för bolagets verksamhet,
äge därå tala genom stämning å bolaget inom två månader från beslutets
dag. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

Hvad om klander af bolagsstämmobeslut nu är sagdt äge motsvarande
tillämpning i fråga om talan å beslut, som fattats vid sammanträde,
hvarom i 74 § förmäles.

84 §.

Ömsesidigt försäkringsbolag skall företrädas af en styrelse, bestående
af tre eller flera ledamöter.

Ledamot af styrelsen skall vara i Sverige bosatt svensk undersåte.

Val af styrelseledamot må ej afse längre tid än fem år. Styrelseledamot
må, ändå att den tid, för hvilken han blifvit vald, ej gått till
ända, kunna genom beslut å bolagsstämma från uppdraget skiljas.

Ändring i styrelsens sammansättning skall ofördröjligen för registrering
anmälas.

S5 §.

Angående styrelseledamots befogenhet att för bolaget mottaga stämning
är stadgadt i rättegångsbalken; och skall hvad i sådant afseende
gäller äga tillämpning jämväl då annat offentlig myndighets bud skall
delgifvas bolaget.

Vill styrelsen klandra beslut, som å bolagsstämma fattats, eller eljest
kära till bolaget, kalle de röstberättigade till bolagsstämma för val af
ombud att i den tvist föra bolagets talan. Stämning skall anses delgifven,
då den blifvit å stämman föredragen; dock vare i fall, som i 83 § afses,
Bih. till Riksd. Prot. 1903. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 31 Häft. 7

50

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

styrelsens rätt till talan bevarad, om inom där stadgad tid stämman
blifvit utlyst att ofördröjligen hållas.

86 §.

Skriftlig afhandling, som för ömsesidigt försäkringsbolag ingås, skall
undertecknas å dess vägnar och med utsättande af dess firma. Vid firmateckning
skola de, som äro berättigade att teckna firman, jämväl underskrifva
sina namn.

Firman skall, där ej annorlunda blifvit bestämdt, tecknas af styrelsens
alla ledamöter gemensamt.

Är afhandling, som för bolaget ingås, ej behörigen underskrifven å
dess vägnar, svare de, som underskrifvit afhandlingen, för hvad sålunda
slutits, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

87 §.

Inskränkning i styrelsens befogenhet att företräda bolaget vare utan
verkan mot en hvar, som ej visas hafva ägt kännedom om den inskränkning.

Bestämmelse, innefattande sådan inskränkning, må ej registreras, där
ej fråga är om inskränkning i befogenheten att för bolaget upptaga lån.

88 §.

Styrelsen äger förordna ombud att å bolagets vägnar söka, kära och
svara, så ock eljest föra bolagets talan.

Ej må dock prokurist för bolaget antagas.

89 §.

Såsom styrelsens beslut galle, där ej annorlunda är i bolagsordningen
bestämdt, den mening, om hvilken vid sammanträde de flesta röstande
förenat sig, men vid lika röstetal den mening, som biträdes af ordföranden
vid sammanträdet.

Ledamot af styrelsen äge ej deltaga i afgörande af fråga, hvari hans
enskilda rätt är mot bolagets stridande.

51

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

90 §.

Styrelsen åligge att vid fullgörandet af sitt uppdrag ställa sig till
efterrättelse de särskilda föreskrifter, som af bolaget meddelas och ej strida
mot lag eller författning eller mot bolagsordningen eller öfriga stadfästa
grunder för bolagets verksamhet.

91 §.

i Ordinarie bolagsstämma skall hållas inom sex månader efter utgången
af hvarje räkenskapsår. Å den bolagsstämma skall styrelsen framlägga
förvaltningsberättelse jämte balansräkning för det förflutna året
tillika med det utlåtande, som enligt 95 § bör af revisorerna afgifvas.

92 §.

Minst åtta dagar före ordinarie bolagsstämma skall förteckning å de
ärenden, som därvid skola förekomma, genom styrelsens försorg hållas för
de röstberättigade tillgänglig. Ärende, som ej varit å förteckningen upptaget,
må ej utan samtliga närvarande röstberättigades samtycke vid stämman
till afgörande företagas, där det ej omedelbart föranledes af förvaltningsberättelsen
eller balansräkningen eller revisorernas utlåtande, eller
ock enligt bolagsordningen skall vid stämman afgöras.

Vill röstberättigad hänskjuta ärende till pröfning å stämman, göre
hos styrelsen anmälan därom minst fjorton dagar före stämman.

93 §.

Den förvaltningsberättelse, som styrelsen, efter ty i 91 § sägs, har
att för hvarje räkenskapsår å bolagsstämma framlägga, skall uttryckligen
angifva den vinst eller förlust, som af rörelsen under året uppkommit.

Förvaltningsberättelsen och balansräkningen skola minst en månad
före stämman tillhandahållas revisorerna samt, tillika med dessas utlåtande,
minst åtta dagar före stämman i tillräckligt antal exemplar hållas för de
röstberättigade tillgängliga.

94 §.

A den bolagsstämma, där styrelsens förvaltningsberättelse och balansräkningen
jämte revisorernas utlåtande framläggas, skall jämväl frågan

52

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

om beviljande af ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid berättelsen omfattar
företagas till behandling.

Yrkas af minst en tiondedel af samtliga röstberättigade, att med
afgörande af den fråga skall anstå till fortsatt stämma inom två månader,
må sådant anstånd ej förvägras.

Varder talan å förvaltningen under den tid berättelsen omfattar ej
anställd inom ett år från det berättelsen å bolagsstämma framlades, vare
så ansedt, som om ansvarsfrihet blifvit beviljad.

Utan hinder däraf att ansvarsfrihet beviljats, äge bolaget att, inom
två år från det förvaltningsberättelsen å bolagsstämma framlades, i afseende
å förvaltningen anställa talan mot styrelseledamot, som visas hafva
i berättelsen eller balansräkningen mot bättre vetande meddelat oriktig
uppgift, där denna kan antagas hafva inverkat å beslutet om ansvarsfrihet.

95 §.

Styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper skola granskas af en
eller flera revisorer, öfver granskningen skall för hvarje räkenskapsår
skriftligt utlåtande afgifvas.

Val af revisor må ej afse längre tid än två år. Revisor må, ändå
att den tid, för hvilken han blifvit vald, ej gått till ända, kunna genom
beslut å bolagsstämma skiljas från uppdraget.

Hvad i 90 § är om styrelse stadgadt skall äga motsvarande tilllämpning
å revisorer.

96 §.

Revisor skall äga ständig tillgång till bolagets alla böcker, räkenskaper
och andra handlingar; och må af honom begärd upplysning angående
förvaltningen ej af styrelsen förvägras.

Där granskningen därtill föranleder, må revisorerna skriftligen med
angifvande af skälet påfordra, att extra bolagsstämma skall af styrelsen
utlysas. Har sådan påfordran skett, skall hvad i 82 § sägs äga motsvarande
tillämpning.

97 §.

Hafva revisorer i sitt utlåtande mot bättre vetande lämnat oriktig
uppgift eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik, i för -

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

53

valtningsberättelsen eller balansräkningen meddelad uppgift, eller vid fullgörandet
af sitt uppdrag visat grof vårdslöshet, vare de, som låtit sådant
komma sig till last, bolaget ansvariga för all däraf uppkommande skada,
en för alla och alla för en. Ej må dock talan härom anställas, sedan
två år förflutit från det revisorernas utlåtande å bolagsstämma framlades.

98 §.

Afträdes ömsesidigt försäkringsbolags egendom till konkurs, som börjar
inom två år från det förvaltningsberättelsen å bolagsstämma framlades,
äge konkursboet, ändå att ansvarsfrihet blifvit styrelsen beviljad, anställa
klander å förvaltningen för det räkenskapsår berättelsen afser.

Inträffar konkurs inom två år från det revisorernas utlåtande å bolagsstämma
framlades, stånde konkursboet öppet att mot dem anställa
sådan talan, som i 97 § förmäles.

Talan, hvarom i denna paragraf sägs, skall anhängiggöras inom en
månad från inställelsedagen eller, där tiden för talans anställande af bolaget,
efter ty ofvan är sagdt, då ännu ej gått till ända, inom utgången
af den tid. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

99 §.

De vid ömsesidigt försäkringsbolags bildande och därefter före utgången
af andra räkenskapsåret till organisation använda kostnader må, där
sådant i bolagsordningen bestämmes, i bolagets balansräkning uppföras
såsom tillgång; dock skola dessa organisationskostnader i bolag, hvars
rörelse allenast afser lifförsäkring, vara afskrifna senast vid utgången af
det tionde räkenskapsåret sålunda, att vid utgången af det sjätte året skall
hafva afskrifvits minst en femtedel och vid utgången af hvarje följande
år ytterligare minst en femtedel för hvarje år, samt i annat bolag afskrifvas
med minst en åttondel för hvarje efter andra räkenskapsåret
följande år.

Kostnad, som under loppet af ett räkenskapsår användts till anskaffande
af nya lifförsäkringar, må i balansräkningen uppföras såsom tillgång,
dock icke till högre belopp än en och en half procent af summan af de
under året anskaffade och på bolagets eget ansvar bibehållna, i kraft
varande lifförsäkringar, lifränteförsäkringar oräknade. Har anskaffnings -

54

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

kostnad för något år sålunda uppförts såsom tillgång, skall den afskrifvas
med minst en femtedel för hvarje år.

Innan organisations- och anskaffningskostnader fullständigt afskrifvits,
må icke för något år till garanter och delägare utdelas sammanlagdt mera
än fem procent å inbetaldt garantikapital till den del detta icke må hafva
blifvit till garanterna återbetaldt.

100 §.

Försäkringsbref skall innehålla uppgift ej mindre om de för bolaget,
som meddelar försäkringen, gällande allmänna försäkrings villkor, än äfven
om de särskilda villkoren för den försäkring, som i brefvet afses.

Där uti meddelanden, som äro afsedda för allmänheten, vid angifvande
af bolagets fonder inräknas oguldna förbindelser af garanter, skall
beloppet af sådana förbindelser särskildt utsättas.

101 §.

Finnas ömsesidigt försäkringsbolags tillgångar enligt vederbörligen
pröfvad balansräkning icke motsvara dess skulder, de i 120 och 126 §§
föreskrifna fonder inberäknade, skall, där ej för bolagets förbindelser häfta
allenast dess tillgångar, det belopp, hvartill bristen, i den mån den ej
varder täckt genom nedsättning af den i 126 § omförmälda säkerhetsfond,
uppgår, med tillägg af högst en tiondedel ofördröjligen af styrelsen uttaxeras
å dem, som varit delägare i bolaget under hela eller någon del
af den tid balansräkningen afser; är delägarnas personliga ansvarighet till
visst belopp begränsad, skall uttaxeringen därefter jämkas.

Varder bristen ej genom uttaxering, på sätt nu är sagdt, täckt, eller
häfta allenast bolagets tillgångar för dess förbindelser, skall i förra fallet
hvad af bristen icke kunnat genom uttaxering täckas, och i senare fallet
hela bristen, i den mån den ej varder genom nedsättning af den i 126
§ omförmälda säkerhetsfond täckt, utjämnas genom nedsättning af försäkringsbeloppen,
där ej annorlunda är i bolagsordningen föreskrifvet.

Ej må dock, där garantikapital förskjutits, uttaxering eller nedsättning
af försäkringsbeloppenfäga rum, så länge bristen ej öfverstiger det
inbetalda garantikapitalet till den del detta icke må hafva blifvit till
garanterna återbetaldt.

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

55

102 §.

Uttaxering eller nedsättning, hvarom i 101 § förmärs, skall ske i
förhållande till en hvar delägares försäkringsbelopp, där ej annan grund
är i bolagsordningen bestämd.

103 §.

Inbetalning af medel, som enligt 101 § uttaxerats, må fördelas på
terminer, dock ej flera än sex eller med mera än ett hälft år mellan
hvarje inbetalning.

104 §.

Beslut om uttaxering skall, där ej annorlunda finnes i bolagsordningen
föreskrifvet, minst en månad före den för hvarje inbetalning bestämda
dag delgifvas i den ordning, som för kungörande af meddelanden
åt delägarna finnes stadgad.

ö O

105 §.

A delägare uttaxeradt belopp, som ej å utsatt tid erlägges, skall
ofördröjligen utsökas. Finnes vid utmätning delägare sakna genast utmätningsbar
tillgång till utsökta beloppets fulla gäldande eller varder delägares
egendom afträdd till konkurs, skall, i den mån brist, som jämlikt
101 § skall täckas genom uttaxering, icke genom de erlagda beloppen
blifvit täckt, i förra fallet hvad som brister och i senare fallet hvad å
delägaren belöper uttagas hos öfriga delägare så långt deras ansvarighet
räcker; och skola i ty fall de för första uttaxeringen gällande grunder
lända till efterrättelse.

106 §.

Afträdes ömsesidigt försäkringsbolags egendom till konkurs, må den
delägare åliggande personliga ansvarighet för bolagets förbindelser göras
gällande endast i den mån bolagets tillgångar ej förslå till gäldande af
dess skulder samt allenast i den ordning, som i 107 och 108 §§ sägs.

56

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

107 §.

A det sammanträde i bolagets konkurs, då förslag till sista utdelningen
af bolagets tillgångar framlägges, skall, där brist; för borgenärerna
uppstår, af konkursförvaltningen jämväl framläggas förslag till uttaxering
å delägarna, så långt deras ansvarighet räcker, af det för bristens täckande
erforderliga belopp. Sådan uttaxering skall verkställas efter de i 101
och 102 §§ stadgade grunder, dock att uttaxeringen skall ske å dem, som
vid konkursens början voro eller under hela eller någon del af det före
konkursens början närmast förflutna året varit delägare i bolaget.

Öfver detta förslag, som skall genom konkursförvaltningens försorg
hållas tillgängligt, må klandertalan föras i samma ordning, som angående
klander af utdelningsförslag finnes i konkurslagen stadgad. Sådan talan
må jämväl af delägare anställas.

108 §.

Sedan förslaget till uttaxering vunnit laga kraft eller blifvit af första
domstolen i konkurssaken pröfvadt, åligge det sysslomannen i konkursen
att ofördröjligen i den ordning, som för kungörande af meddelanden åt
delägarna finnes stadgad, infordra uttaxerade beloppen.

Infordradt belopp, som ej å utsatt tid erlägges, skall af sysslomännen
utsökas; och vare vid utsökningen förslaget till uttaxering lika gällande
som domstols laga kraft ägande dom.

Finnes vid utmätning delägare sakna genast utmätningsbar tillgång
till utsökta beloppets fulla gäldande, eller varder delägares egendom afträdd
till konkurs, galle hvad i 105 § är stadgadt.

År ej förslaget till uttaxering af alla borgenärerna och delägarna
gilladt, må ej utdelning ske, innan tid för klanders anställande är försutten.
Har förslaget öfverklagats, må ej belopp, som klandret afser,
annorledes än mot borgen utdelas, förrän slutlig dom öfver klandret fallit.

109 §.

Finnes ömsesidigt försäkringsbolag sakna till registret anmäld, behörig
styrelse, äge delägare eller röstberättigad, som ej är delägare, eller
borgenär hos rätten eller domaren göra ansökning om bolagets upp -

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

hl

lösning. Kungörelse härom med uppgift om tiden, när ansökningen kommer
att af rätten pröfvas, skall af rätten eller domaren utfärdas och
minst tre månader före nämnda tid införas i allmänna tidningarna, så
ock i ortstidning, genom hvilken kallelse till bolagsstämma skall bringas
till delägarnas kännedom. Rätten eller domaren äge ock, där så äskas,
förordna en eller flera personer att emellertid såsom gode män företräda
bolaget. Styrkes på utsatta tiden, att anmärkta förhållandet fortfar, förklare
rätten bolaget upplöst och förordne en eller flera likvidatorer att
dess likvidation verkställa.

Om beslut, hvarigenom bolaget förklarats upplöst, så ock om förordnande,
som enligt denna § meddelas, skall underrättelse ofördröjligen
genom rättens eller domarens försorg afsändas för registrering.

no §.

Afträdes ömsesidigt försäkringsbolags egendom till konkurs, skall
bolaget anses upplöst den dag, då dess konkursansökning till rätten eller
domaren ingafs, eller då, i anledning af borgenärs ansökning om konkurs,
offentlig stämning utfärdades. Underrättelse om den offentliga stämningen
skall, samtidigt med kungörelsen därom, genom rättens eller domarens
försorg afsändas för registrering.

in §.

Under konkursen företrädes bolaget såsom konkursgäldenär af styrelsen
eller, där bolaget vid konkursens början var upplöst, af likvidatorerna;
dock må ny styrelse eller nya likvidatorer kunna under konkursens
fortgång i behörig ordning utses.

i

112 §.

Upplöses ömsesidigt försäkringsbolag af annan anledning än i 109,
110 eller 136 § sägs, skall likvidation verkställas af styrelsens ledamöter
såsom likvidatorer, där ej, till följd af bolagsordningens bestämmelse eller
bolagets beslut, en eller flera särskilda likvidatorer utses. Uppdraget att
vara likvidator anses gälla, intill dess likvidationen blifvit afslutad, men
må när som helst kunna af bolaget återkallas.

Likvidatorerna skola ofördröjligen för registrering anmäla upplösning,
Bih. till Rihsd. Prof. 1903. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 31 Iläft. 8

58 Biksdagens Skrifvelse 134.

hvarom nu är fråga, ined uppgift å dem, som, enligt hvad \ denna paragraf
år sagdt, skola vara bolagets likvjd^torer, äfvensom å dem, hvilka
enligt bolagets beslut äga teckna bolagets firma. Afgår likvidator eller
utses ny sådan, skall ock därom anmälan för registrering ofördröjligen
göras.

113 §.

Likvidatorerna åligge att ofördröjligen söka årsstämning å bolagets
okända borgenärer samt att förteckna dess tillgångar och skulder och
uppgöra balansräkning.

Så snart utan uppenbar skada ske kan, skall bolagets egendom i
penningar förvandlas, där ej annat föranledes af bestämmelserna i 139
—144 88.

114 §.

Där ej annat föranledes af bestämmelserna i 139—144 §§, galle om
likvidatorers befogenhet att företräda bolag och deras skyldigheter i
tillämpliga delar hvad angående styrelse är stadgadt, dock äge likvidatorer
ej, utan särskildt, af bolaget erhållet bemyndigande, afyttra dess
fasta egendom annorledes än genom försäljning å offentlig auktion.

Under likvidation skall bolagets firma tecknas med tillägg af orden
»i likvidation».

I öfrigt skall hvad i 86 § finnes föreskrifvet i fråga om under skrifvande

af afhandling, som under bolagets bestånd å dess vägnar
ingås, så ock om påföljd för försummelse härutinnan äga motsvarande
tillämpning under bolagets likvidation.

115 §.

ömsesidigt försäkringsbolags tillgångar må ej mellan delägarna skiftas,
innan den i årsstämningen utsatta dag är förbi och all veterlig gäld
blifvit betald.

Finnas, sedan bolagets alla å den i årsstämningen utsatta inställelsedag
anmälda eller eljest kända skulder blifvit guldna, tillgångar, de där
enligt bolagsordningens bestämmelse kunna fördelas bland dem, som vid
bolagets upplösning voro delägare i bolaget, skall fördelningen ske i för -

I

itiksdågens Skrifvelse N:o 134. 5$

hållande till en hfår del&gårés försäkringsbelopp, där ej annan grund
finnes i bolagsordningen bestämd.

Da likvidationen afslutats, skall anmälan därom ofördröjligen af
likvidatorerna för registrering göras.

116 §.

o

Atnöjes ej delägare eller garant med skifte af bolagets tillgångar
eller med åtgärd, som under likvidationen vidtagits, skall talan hös domstol
anhängiggöras inom ett år från den dag likvidationen afslutades.
Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

Lag samma vare, där i fall, som i 139 § afses, försäkringsinspektionen
ej åtnöjes med skifte eller åtgärd, hvarom nu är sagdt.

117 §.

Har ömsesidigt försäkringsbolag kommit under likvidation eller i
konkurstillstånd, äge delägare hafva försäkringsaftalet, där ej bolaget vid
anfordran ställer säkerhet för aftalets fullgörande. Föfsäkringsaftal,
som ej sålunda häfta, skall upphöra ätt gälla ett år efter likvidationens
eller könkursens början, där ej aftalets giltighet dessförinnan
upphört.

Upphör, enligt hväd nu är sagdt, försäkringsaftalet ätt gälla, äge
dock delägaren återfå den på försäkringen belöpande andel uti dén i

120J omförmäla fbrsäkfingsföfld, i den mån bolagets tillgångar därtill
förslå.

Hvad i deilna paragraf är stadgadt galle ej lifförsäkringsaftal.

Om häfvande af sjöförsäkrihgsaftal stadgas i sjölagen.

H8 §.

Ömsesidigt försäkringsbolag vare uti de mål, för hvilka ej annorlunda
genom lag stadgas, lydande under allmän underrätt i den ört, där
styrelsen enligt bolagsordningen har sitt 6äte.

Innehåller bolagsordningen föreskrift, att tvister mellan bolaget och
styrelsen eller ledamot däraf eller delägare eller röstberättigad, sorn éj är
delägare, skola hänskjhtas till afgörande af en eller flera skiljeman, äge

60

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

den föreskrift samma verkan, som skiljeaftal tillkommer, och galle om
påkallande af föreskriftens tillämpning hvad om stämning finnes stadgadt.

119 §.

Öfverträda styrelseledamöter, likvidatorer eller delägare eller röstberättigade,
som ej äro delägare, denna lag eller bolagsordningen eller
öfriga stadfästa grunder för bolagets verksamhet, svare de för all däraf
uppkommande skada, en för alla och alla för en.

Om försäkringsfond och säkerhetsfond.

120 §.

Försäkringsbolag skall i sin balansräkning såsom skuld upptaga försäkringsfond.

Försäkringsfonden innefattar:

1) ersättningsreserven, motsvarande försäkringsbelopp, som anmälts
eller förfallit till ersättning men icke blifvit utbetalda;

samt, där bolaget uppbär premie för försäkring löpande utöfver tiden
för räkenskapsårets utgång:

2) premiereserven, motsvarande sammanlagda värdet af alla löpande
försäkringar.

Omfattar bolagets rörelse olika försäkringsgrenar, skall för hvarje
försäkringsgren särskild försäkringsfond upptagas.

Efter de grunder, som sålunda gälla för beräkningen af den på
försäkring belöpande andel i försäkringsfonden, beräknas äfven värdet af
försäkringstagarens fordran hos bolaget på grund af försäkringsaftalet.

121 §.

För bolag, som drifver lifförsäkringsrörelse, skall premiereserven för
lifförsäkringar minst uppgå till skillnaden mellan kapitalvärdet af bolagets
förbindelser på grund af löpande lifförsäkringar och kapitalvärdet af de
nettopremier, som lifförsäkringstagarna må hafva att ytterligare erlägga.
Från kapitalvärdet af bolagets förbindelse på grund af lifförsäkring må

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

61

afräknas belopp, som bolaget förskjutit mot säkerhet i försäkringsbrefvet
inom dettas återköpsvärde.

Varda, sedan bolag, hvars rörelse afser lifförsäkring, börjat sin verksamhet,
grunderna för beräkning af dess premiereserv för lifförsäkringar
ändrade, och föranleder ändringen skyldighet att för äldre försäkringar i
balansräkningen upptaga premiereserv till högre belopp än efter förut
gällande grunder, må försäkringsinspektionen med afseende å fullgörande
af denna skyldighet medgifva bolaget sådant anstånd, att under viss tid,
ej öfverstigande femton år, premiereserven för sådana försäkringar må
upptagas till lägre belopp än efter de nya grunderna; dock att skillnaden
årligen skall minskas i enlighet med en af försäkringsinspektionen fastställd
plan.

122 §.

Har försäkring återförsäkrats hos inländskt bolag, som enligt denna
lag är berättigad! att drifva försäkringsrörelse, vare, utom i det fall,
som i 164 § 2 mom. afses, det bolag, åt hvilket återförsäkringen meddelats,
fritaget från förpliktelsen att för det återförsäkrade beloppet göra
afsättning till försäkringsfond. Samma vare ock förhållandet i fråga om
försäkring, som återförsäkrats hos utländsk försäkringsanstalt, där försäkringsinspektionen
anser afsättning till försäkringsfond icke med hänsyn till
försäkringstagarnas säkerhet vara erforderlig.

Hafva särskilda inländska försäkringsbolag, som enligt denna lag
äro berättigade att drifva försäkringsrörelse, öfvertagit försäkring under
gemensam ansvarighet en för alla och alla för en, vare hvart och ett af
bolagen pliktigt att göra afsättning till försäkringsfond allenast för så
stor del af försäkringen, som, enligt aftal mellan bolagen, på det bolag
belöper.

123 §.

Tillgångar motsvarande försäkringsfonden för lifförsäkringar skola
redovisas:

1) i obligationer, som utfärdats eller garanterats af staten;

2) i allmänna hypoteksbankens obligationer;

3) i fordringsbevis, utfärdade af riksbanken eller af annan bank,
hvars reglemente biff vit af Konungen fastställdt;

62

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

4) i obligationer eller ändra skuldförbindelse!, iltfärdäde eller garanterade
af svensk kommun, som till lånets upptagande eller garanterande
erhållit Körningens tillstånd;

5) i skuldförbindelser, fö! hvilka bolaget äger säkerhet genom inteckning
i fast egendom inom två tredjedelar af senast fastställda taxeringsvärde,
så ock med försäkrihgsinspektionens medgifvande i skuldförbindelser
med säkerhet af inteckning intill fulla taxeringsvärdet i bolaget tillhörig
fastighet, som är afsedd för inrymmande af lokal för bolagets rörelse,
eller, där bolaget äger flera sådana fastigheter, i en af dem; dock att i
hvarje fall åbyggnad å egendom skäll, för att inteckning i egendomen må
godkännas, vara brandförsäkrad i något med vederbörligen fastställd
bolagsordning försedt brandförsäkringsbolag inom riket;

6) i sådana af enskilda järnvägar eller industriella inrättningar utfärdade
obligationer, utländska statsobligationer och andra värdehandlingar,
som till sin art och till den säkerhet de erbjuda kunna anses jämförliga
med några äf de under 1)—5) nämnda.

De i enlighet med bestämmelserna i 48 eller 99 § såsom tillgång
Uppförda anskaffningskostnader må ock användas till redovisning af tillgångar
motsvarande försäkringsfonden, så länge försäkringsinspektionen
finner sådant kunna ske, utan att försäkringstagarnas säkerhet därigenom
äfvéntyras.

124 §.

Meddelar försäkringsbolag försäkring af annat slag än lifförsäkring,
och meddelas sådan försäkring för all framtid eller för längre tid än tio
år, skola tillgångar motsvarande försäkringsfonden för sådana försäkringar
redovisas i värdehandlingar af den i 123 § under 1)—6) omförmälda
beskaffenhet.

125 §.

De värdehandlingar, i hvilka enligt 123 eller 124 § tillgångar
motsvarande försäkringsfond redovisas, skola förvaras afskilda från
bolagets öfriga tillgångar och under minst två särskilda lås med olika
nycklar, af hvilka en innehafves af étt af Könungens befallningshafvande
förordnadt ombud. I de sålunda förvarade handlingarna njute försäkringstagarna
panträtt såsom i handfången pant till säkerhet för fullgörandet
af bolagets på försäkringsaftalen grundade förbindelser.

Riksdagens Skrifvelse N:o 134. 63

För hvarje $r skall, senast efter det balansräkning för året blifvjt
upprättad och å bolagsstämma pröfvad, bolaget sätta i sådant förvar,
som nyss är sagdt, de värdehandlingar, i hvilka inträdd ökping af
försäkringsfond redovisas. Skulle enligt balansräkningen för något år
försäkringsfond nedgå, så att de i särskildt förvar sätta värdehandlingarna
komma att uppgå till högre belopp än fonden, har försäkringsinspektionen
att på framställning af bolaget lämna tillstånd till utbekommande
af värdehandlingar svarande emot öfverskottet. Bolaget äge
jämväl, för utbetalande af förfallet försäkringsbelopp, för hvilket afsättning
till försäkringsfonden ägt rum, utbekomma värdehandlingar, i den
mån sådant af försäkringsinspektionen pröfvas kunna ske utan förfång
för försäkringstagarnas säkerhet. Utbyte af värdehandling, som i denna
paragraf afses, emot annan sådan värdehandling må äga rpm, när sådant
af bolaget påkallas.

Visar bolaget, att för bevakande af dess rätt på grund af värdehandling,
som, enligt hvad nu är sagdt, blifvit satt i särskildt förvar, eller
för annat dylikt ändamål tillgång till sådan handling erfordras för bolaget,
vare ombudet pliktigt att till bolaget emot kvitto utlämna handlingen mot
skyldighet för bolaget att inom skälig tid återställa densamma eller aflämna
annan lika god handling.

Det åligge ombudet att, när bolaget befinnes ej fullgöra de i denna
paragraf stadgade skyldigheter, därom ofördröjligen göra anmälan hos
försäkringsinspektionen.

Ombudet uppbär af bolaget arfvode till belopp, som af Konungen
bestämmes.

126 §.

Försäkringsbolag, som drifver försäkringsrörelse, skall, på sätt här nedan
sägs, göra afsättning till säkerhetsfond.

Intill dess säkerhetsfonden uppgår till ett belopp motsvarande en
tjugondedel af försäkringsfonden för iifförsäkringar, skall till säkerhetsfond
årligen afsättas minst hälften af den behållning, som finnes hafva uppstått
a rörelsen i dess helhet, sedan afsättning till den i 2G § omförmälda reservfond
ägt rum; dock att försäkringsinspektionen är berättigad att för visst
fall medgifva, att mindre årlig afsättning än nu sagts må äga rum, där
inspektionen anser sadant kunna ske utan förfång för försäkringstagarnas
säkerhet. Då säkerhetsfonden uppgår till ofvan sagda belopp, vare afsätt -

64

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

ning till fonden ej erforderlig; nedgår fonden under samma belopp, skall
afsättning därtill ånyo vidtaga. Ej må återbetalning af garantikapital äga
rum, där ej säkerhetsfonden uppgår till sagda belopp.

Nedsättning af säkerhetsfond må icke utan särskildt tillstånd af försäkringsinspektionen
äga rum, där sådant ej erfordras för betäckande af
förlust, som icke kunnat ersättas genom uppkommen årsvinst eller, i fråga
om bolag, som jämte lifförsäkringsrörelse drifver annan försäkringsrörelse,
genom nedsättning af reservfonden.

127 §.

Har försäkringsbolag, som drifver lifförsäkringsrörelse, redovisat tillgångar
motsvarande viss del af aktiekapital, dock ej öfverstigande halfva
detta kapital, eller af garantikapital i sådana värdehandlingar, som i 128 §
är sagdt, samt till lifförsäkringstagarnas säkerhet satt dessa värdehandlingar
i pant på sätt i 125 § är angående försäkringsfond stadgadt, må det sålunda
redovisade beloppet afräknas från den föreskrifna säkerhetsfonden.

Drifver försäkringsbolag jämte lifförsäkringsrörelse annan försäkringsrörelse,
skola tillgångar motsvarande säkerhetsfonden redovisas på sätt om
försäkringsfond är i 128 § föreskriftvet; i fråga om värdehandlingar, i
hvilka tillgångarna sålunda redovisas, gälle hvad i 125 § säges om där afsedda
handlingar.

128 §.

Drifver försäkringsbolag rörelse i utlandet, äger Konungen i fråga
om försäkringsfond eller säkerhetsfond för de utländska försäkringarna medgifva
de afvikelser från stadgandena i 120—127 §§, som med hänsyn till
utländsk lag pröfvas erforderliga, i den mån sådant kan ske utan förfång
för de inländska försäkringstagarnas säkerhet. Medgifves sådan afvikelse,
förordnar Konungen tillika, i hvad mån föreskrifterna i 139—144 §§ skola
äga tillämpning beträffande de försäkringar, som i medgifvandet afses.

129 §.

Vid försäkringsbolag, som drifver lifförsäkringsrörelse, skall för utförande
af erforderliga försäkringstekniska beräkningar och utredningar finnas
a i ställ d en aktuarie.

65

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

130 §.

Villkoren för behörighet att utöfva befattning såsom aktuarie bestämmas
af Konungen. På Konungens pröfning ankommer i särskildt fall, huruvida
utan hinder af dylika villkor viss person må kunna såsom aktuarie
godkännas.

Om tillsyn å försäkringsbolag.

131 §.

Den i denna lag föreskrifna tillsyn öfver försäkringsbolag utöfvas af
en för hela riket gemensam försäkringsinspektion.

Ledamot af försäkringsinspektionen må ej deltaga i styrelsen af eller
vara anställd vid försäkringsbolag eller vid utländsk försäkringsanstalt, som,
enligt hvad särskildt stadgas, erhållit tillstånd att här i riket drifva försäkringsrörelse;
ej heller må ledamot af inspektionen vara aktieägare eller
garant i sådant företag.

Närmare bestämmelser om försäkringsinspektionens organisation och
verksamhet meddelas af Konungen.

182 §.

Öfver försäkringsinspektionens beslut må klagan föras hos Konungen.

Under förutsättning af ömsesidighet äger Konungen förordna, att, där
sådant pröfvas erforderligt, öfver beslut eller utlåtande, som af försäkringsinspektionen
meddelats i ärende rörande svenskt försäkringsbolag eller rörande
norsk eller dansk försäkringsanstalt, skall, för så vidt ärendet angår
lifförsäkringsrörelse här i riket, inhämtas yttrande af sakkunniga män,
utsedda till lika antal från hvardera af de tre rikena.

133 §.

Till bestridande af kostnaden för försäkringsinspektionens organisation
och verksamhet skall försäkringsbolag årligen erlägga bidrag enligt bestämmelser,
som af Konungen meddelas. Detta bidrag må icke i något fall
öfverstiga en femtedels procent af bolagets hela inkomst af afgifter för
Bill. till Rilcsd. Prof. 19011. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 31 lläft. 9

66 Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

nästföregående kalenderår för försäkringar, som tillhöra bolagets rörelse här
i riket.

134 §.

Försäkringsbolag åligge att årligen inom en månad efter den i SO
eller 91 § omförmälda bolagsstämma till försäkringsinspektionen ingifva:

1) styrelsens förvaltningsberättelse, balansräkningen, revisorernas utlåtande
äfvensom de å bolagsstämman i anledning af nämnda handlingar
fattade beslut;

2) en af styrelsen upprättad och underskrifven uppgift om bolagets
verksamhet under året och om dess ställning vid årets slut;

äfvensom, där bolaget drifver lifEörsäkringsrörelse:

8) en af bolagets aktuarie afgifven redogörelse för beräkning af premiereserven
för lifförsäkringarna;

4) en af bolagets aktuarie upprättad jämförelse mellan den under året
bland lifförsäkringstagarna inträffade dödlighet och den dödlighet, som lagts
till grund för beräkning af premiereserven för lifförsäkringarna, samt mellan
den verkliga och den vid samma beräkning antagna räntefot.

Bolaget skall tillika inom samma tid låta införa den under 2) omförmälda
uppgiften i allmänna tidningarna.

Under 2), 8) och 4) omförmälda handlingar skola upprättas i enlighet
med formulär, som af försäkringsinspektionen fastställas.

Finner försäkringsinspektionen nödigt att infordra ytterligare upplysningar,
skola sådana ofördröjligen lämnas.

135 §.

Försäkringsbolag vare pliktigt att när som helst hålla bolagets räkenskaper
och öfriga handlingar tillgängliga för försäkringsinspektionen eller
dess ombud, äfvensom att lämna försäkringsinspektionen tillträde till bolagsstämma.
Hvad försäkringsinspektionen vid granskning af räkenskaper och
handlingar eller vid bolagsstämma må hafva erfarit angående enskildas personliga
eller ekonomiska förhållanden må ej för allmänheten yppas.

I fråga om bolag, som drifver lifförsäkringsrörelse, äge försäkringsinspektionen
förordna en revisor att med de af bolaget utsedda revisorer
deltaga i granskningen af styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper.
Den sålunda förordnade revisorn äge af bolaget uppbära arfvode till belopp,
som af Konungen bestämmes.

67

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

136 §.

Sker afvikelse från denna lag eller från bolagsordning eller från öfriga
för bolagets verksamhet stadfästa grunder, äge försäkringsinspektionen förelägga
bolaget att inom viss tid vidtaga de åtgärder, som pröfvas erforderliga
för rättelses vinnande. Lag samma vare, där det visar sig, att de till
redovisning af föreskrifven försäkringsfond afsätta tillgångar icke äro tillräckliga.

Finner försäkringsinspektionen bolagsordning eller öfriga för bolags
verksamhet stadfästa grunder icke längre vara betryggande, äge inspektionen
. göra anmälan därom hos Konungen, som, där så pröfvas erforderligt, förelägger
bolaget att inom viss tid vidtaga åtgärder för rättelses vinnande.

Hafva åtgärder, som, enligt hvad här ofvan är sagdt, föreskrifvits,
icke inom den bestämda tiden vidtagits, ankommer på Konungen att, där
försäkringstagarnas säkerhet finnes äfventyrad, förbjuda fortsättning af bolagets
verksamhet och förordna om bolagets upplösning. Yarder bolaget
sålunda upplöst, förordnar Konungen en eller flera likvidatorer att bolagets
likvidation verkställa; sådan likvidator äge af bolaget uppbära arfvode till
belopp, som af Konungen bestämmes.

Om anmälan för registrering af upplösning och förordnande, hvarom
nu är sagdt, beslutar Konungen.

137 §.

Ställes försäkringsbolag under likvidation af annan anledning än i
136 § sägs, skall bolagets styrelse eller, om bolaget saknar till registret
anmäld, behörig styrelse, rätten eller domaren härom ofördröjligen hos
Konungen göra anmälan; Konungen förordnar, där så pröfvas erforderligt,
en person att med öfriga likvidatorer verkställa bolagets likvidation. Förordnas
sålunda likvidator, skall bolagets firma tecknas af denne i förening
med den eller dem, som eljest äro berättigade att teckna firman.

Den af Konungen förordnade likvidatorn äge af bolaget uppbära arfvode
till belopp, som af Konungen bestämmes.

Om anmälan för registrering af förordnande, som ofvan sägs, beslutar
Konungen.

138 §.

Afträdes försäkringsbolags egendom till konkurs, skall rätten eller
domaren härom ofördröjligen hos Konungen göra anmälan; Konungen för -

68

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

ordnar, där så pröfvas erforderligt, ett allmänt ombud att såsom god man
och syssloman deltaga i konkursboets förvaltning med de gode män och
sysslomän, som utses på sätt i konkurslagen stadgas.

Det allmänna ombud, som sålunda blifvit förordnadt, äge, lika med
rättens ombudsman, att sammankalla borgenärerna att höras öfver ämnen,
som röra boet och dess förvaltning, samt att hos rätten anmäla, om annan
god man eller syssloman i konkursen visar motvilja eller försummelse
vid fullgörande af sitt uppdrag. Då allmänna ombudet kallar borgenärerna
till sammanträde, åligge ombudet att därom underrätta rättens
ombudsman.

Utan binder af beslut, som kan vara fattadt om delning af förvaltningen
af boet, äge allmänna ombudet deltaga i förvaltningen i alla
dess delar.

Af det arfvode, som för gode männen och sysslomannen bestämmes,
tage allmänna ombudet en tredjedel.

Om särskild administration.

139 §.

Har försäkringsbolag, som drifver lifförsäkringsrörelsc, kommit under
likvidation eller i konkurstillstånd, skall, för tillvaratagande af lifförsäkringstagarnas
rätt, en särskild administration inträda. Förvaltningen af
administrationsboet åligge försäkringsinspektionen.

Försäkringsinspektionen skall ofördröjligen för lifförsäkringstagarnas
räkning omhändertaga samtliga de värdehandlingar, i hvilka lifförsäkringstagarna
enligt bestämmelserna i 125 och 127 §§ njuta panträtt.

Härmed öfvergå på administrationsboet alla bolagets rättigheter och
skyldigheter på grund af lifförsäkringsaftalen äfvensom, där lifförsäkringar
återförsäkrats, bolagets rättigheter och skyldigheter på grund af aterförsäkringarna.

För det belopp, hvarmed omförmälda värdehandlingar må finnas i
värde understiga summan af lifförsäkringsfonden och af det högsta i 126 §
föreskrifna belopp för säkerhetsfonden, äge administrationsboet fordringsrätt
bos bolaget,

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

69

140 §.

Under administrationstiden må icke meddelas nya lifförsäkringar, ej
heller återköp af lifförsäkringar äga ram, eller förskott mot säkerhet i lifförsäkringsbref
lämnas.

Å lifförsäkringsbelopp, som förfallit till betalning före bolagets upplösning,
skall utbetalas så mycket, som skolat gäldas, därest likvidation
eller konkurs icke inträffat. A lifförsäkringsbelopp, som förfaller till betalning
under administrationstiden, utbetalas, innan administrationen afslutats,
allenast så mycket, som försäkringsinspektionen finner kunna utgå
utan förnärmande af öfriga lifförsäkringstagares rätt. Befinnes sedermera,
att för mycket utbetalts, äge återbäring ej rum.

Hl §.

Så snart administration inträdt, skall försäkringsinspektionen företaga
eu noggrann värdering af de värdehandlingar, som af inspektionen omhändertagits,
samt verkställa beräkning af det belopp, hvartill lifförsäkringsfonden
uppgår å första dagen i månaden näst efter den, då bolaget
upplöstes.

142 §.

Sedan de i 141 § förcskrifna åtgärder vidtagits och försäkringsinspektionen
med ledning däraf verkställt utredning angående administrationsboets
ställning, skall inspektionen inleda underhandlingar med de inländska
försäkringsbolag, som må befinnas villiga att öfvertaga samtliga till administrationsboet
hörande försäkringar.

Finner försäkringsinspektionen, att anbud, som i följd af underhandlingarna
inkommit, bör antagas, skall inspektionen ofördröjligen upprätta
redogörelse för den verkställda utredningen angående administrationsboets
ställning och för de i anbudet föreslagna villkoren för försäkringarnas
öfvertagande, med särskildt angifvande af den nedsättning i försäkringsbeloppen,
hvilken må hafva betingats; i redogörelsen skola jämväl anföras
de skäl, som föranleda inspektionen att förorda anbudet.

Försäkringsinspektionen skall till en hvar af de försäkringstagare,
hvilkas adress är känd, med allmänna posten öfversända ett exemplar af

70

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

sagda redogörelse. Därjämte skall hufvudsakliga innehållet af redogörelsen
kungöras i allmänna tidningarna.

Har före utgången af en af försäkringsinspektionen bestämd samt i
redogörelsen och kungörelsen utsatt tid, minst fjorton dagar efter det
kungörelsen infördes i allmänna tidningarna, icke någon invändning från
försäkringstagare till inspektionen inkommit, eller uppgå de försäkringstagare,
som förklarat sig icke godkänna förslaget, ej till minst en femtedel
af hela antalet, skall anbudet anses vara af försäkringstagarna antaget.
Administrationen skall i sådant fall afslutas genom öfverlämnande till det
bolag, som öfvertager försäkringarna, af administrationsboets tillgångar och
handlingar.

Har vid försäkringarnas öfverlåtande uppstått öfverskott, skall öfverskottet
öfverlämnas till det bolag, hvars försäkringar varit föremål för
öfverlåtelsen.

143 §.

Har ej från inländskt bolag inkommit anbud om försäkringarnas öfvertagande,
eller har försäkringinspektionen icke funnit något inkommet anbud
böra antagas, eller har anbud, som af försäkringsinspektionen förordats,
icke blifvit på sätt i 142 § sägs antaget, skall inspektionen, där den finner
ömsesidigt försäkringsbolag för försäkringarnas öfvertagande och rörelsens
fortsättande lämpligen kunna bildas, kalla försäkringstagarna till sammanträde
för fattande af beslut om bildande af sådant bolag. Kallelsen skall
kungöras i allmänna tidningarna minst en månad före sammanträdet, äfvensom
med allmänna posten öfversändas till de försäkringstagare, hvilkas
adress är känd. Vid kallelsen skall i meddelandena till de särskilda försäkringstagarna
fogas en af inspektionen upprättad redogörelse för den verkställda
utredningen angående administrationsboets ställning samt för den
nedsättning i försäkringsbeloppen, hvilken inspektionen må finna erforderlig,
äfvensom ett genom inspektionens försorg upprättadt förslag till bolagsordning
för det nya bolaget och till öfriga i 5 § angifna grunder för bolagets
verksamhet.

Besluta de vid sammanträdet närvarande enhälligt, att bolaget skall
bildas i enlighet med de af försäkringsinspektionen föreslagna grunder, eller
finnas vid omröstning mera än fyra femtedelar af de röstande hafva förenat
sig härom, skola bolagsordning och öfriga grunder för bolagets verksamhet

Riksdagens Skrifvelse N:o 134. 71

anses vara af försäkringstagarna antagna. Beslutet skall underställas Konungens
stadfästelse.

Sedan Konungens stadfästelse erhållits och bolaget registrerats, skall
administrationen afslutas genom öfverlämnande till det nya bolaget af administrationsboets
tillgångar och handlingar. Bet nya bolaget inträder i
administrationsboets rättigheter och skyldigheter.

Kan icke i den ordning, som i denna paragraf sägs, nytt bolag komma
till stånd, skall fördelning af administrationsboets tillgångar äga rum, där
ej samtliga försäkringstagare öfverenskomma om administrationens fortsättande;
och ankomme i sistnämnda fall på försäkringsinspektionen, huruvida
ytterligare åtgärder böra vidtagas för försäkringarnas öfverlåtande eller för
bildande af nytt bolag.

144 §.

Har försäkringsbolag, som meddelar försäkring af annat slag än lifförsäkring
och meddelar sådan försäkring för all framtid eller för längre
tid än tio år, kommit under likvidation eller i konkurstillstånd, skall försäkringsinspektionen
utse ett ombud, som har att å försäkringstagarnas
vägnar iakttaga och bevaka den panträtt, som jämlikt 125 § tillkommer
försäkringstagarna uti de enligt sagda paragraf till deras säkerhet i särskildt
förvar satta värdehandlingar, med iakttagande däraf, att en hvar försäkringstagare
njuter panträtt i nämnda värdehandlingar i den mån han enligt bestämmelsen
i 120 § 3 mom. äger fordran hos bolaget på grund af försäkringsaftalet.

Ombudet äge af bolaget uppbära arfvode till belopp, som bestämmes
af Konungen.

Om frivillig öfverlåtelse af försäkringsbolags lifförsäkringar.

145 §.

Vill försäkringsbolag, som drifver lifförsäkringsrörelse, till annat inländskt
försäkringsbolag öfverlåta vare sig alla sina lifförsäkringar eller viss
del däraf, skall tillstånd till öfverlåtelsen sökas hos försäkringsinspektionen.
Vid ansökningen skall fogas aftalet angående öfverlåtelsen, äfvensom förebringas
sådan utredning, att försäkringsinspektionen kan med ledning

72 Riksdagms Skrifvelse N:o 134.

däraf bedöma, huruvida öfverlåtelse)! kan ske utan förnärmande af försäkringstagares
rätt.

Finnes ej ansökningen böra genast afslås, skall försäkringsinspektionen
genom tillkännagifvande i allmänna tidningarna kungöra ansökningens
innehåll, aftalet angående öfverlåtelsen och ett sammandrag af den förebragta
utredningen samt förelägga de försäkringstagare, hvilkas försäkringar
äro afsedda att öfverlåtas, att sist inom tre månader efter det kungörelsen
varit i allmänna tidningarna införd, hos försäkringsinspektionen
skriftligen anmäla, huruvida de hafva något att mot ansökningen erinra.
Underrättelse om kungörelsen och föreläggandet skall med allmänna
posten afsändas till enhvar af nämnda försäkringstagare, hvilkens adress
är känd.

Varder inom den utsatta tiden bifall till ansökningen bestridt af minst
en femtedel af de försäkringstagare, hvilkas försäkringar äro i fråga, skall
ansökningen afslås. I annat fall företage försäkringsinspektionen ansökningen
till slutlig pröfning.

Bifalles ansökningen, skall det bolag, som öfverlåter försäkringarna,
anses fritaget från sina förpliktelser på grund af de öfverlåtna försäkringarna,
och skola dessa förpliktelser i stället åligga det bolag, till hvilket
försäkringarna öfverlåtas.

Där bolags samtliga försäkringar på sätt nu är sagdt öfverlåtas, skall
bolaget anses upplöst den dag, ansökningen bifölls.

Varder, efter det ansökning, hvarom i denna paragraf förmäles, bifallits,
det bolag, som öfverlåtit försäkringar, försatt i konkurs, skall, vid
tillämpning af hvad i 86 § 3 mom. konkurslagen är stadgadt angående rätt
till talan om återgång af aftal, sådant aftal, som afses i denna paragraf,
anses ingånget den dag, ansökningen bifölls.

146 §.

Vilja två eller flera försäkringsbolag, som drifva lifförsäkringsrörelse,
sammansluta sig till ett nytt bolag med ändamål att öfvertaga deras förpliktelser
på grund af lifförsäkringar, skall, jämte det att stadfästelse å det
nya bolagets ordning och å öfriga grunder för dess verksamhet sökes efter
ty ofvan i denna lag är föreskrifvet, tillika i tillämpliga delar iakttagas
hvad i 145 § är stadgadt.

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

73

Om registrering.

147 §.

Hos patent- och registreringsverket skall föras försäkringsregister för
inskrifning af de uppgifter, hvilka enligt denna lag skola för registrering
anmälas eller hvilkas intagande i registret eljest är eller varder föreskrifvet.

För anmälningsskyldighetens fullgörande svare styrelseledamöterna eller,
där bolaget är upplöst annorledes än genom konkurs, likvidatorerna.

148 §.

Anmälan till registret skall göras skriftligen och vara åtföljd af stadgade
afgifter för registreringen och dess kungörande. Aflämnas anmälan
genom ombud, eller insändes den med posten, skall underskriften vara af
vittnen styrkt.

Då försäkringsbolags registrering sökes, skall enhvar, som är berättigad
att teckna dess firma, på samma gång egenhändigt inskrifva firmateckningen
i registret eller i särskildt bihang till detta, såvida icke teckningen
verkställts å anmälningsskriften och blifvit af vittnen styrkt. På
enahanda sätt skall förfaras, då anmälan sker därom, att någon blifvit berättigad
att teckna förut anmäld firma.

149 §.

Hafva icke vid anmälan till registrering iakttagits de föreskrifter, som
finnas för hvarje särskildt fall meddelade, eller pröfvas beslut, som för
registrering anmäles och för hvars giltighet Konungens stadfästelse ej erfordras,
icke hafva i föreskrifven ordning tillkommit eller ej stå i öfverensstämmelse
med föreskrifterna i denna lag eller eljest strida mot lag eller
författning, skall registrering vägras.

Registreringsmyndigheten skall jämväl vägra registrering af försäkringsaktiebolag,
där, enligt den af styrelseledamöterna lämnade uppgift,
aktiekapitalet ej uppgår till det belopp, hvartill det enligt bolagsordningen
lägst må bestämmas, eller, enligt samma uppgift, ej minst hälften af aktieBih.
till Riksd. Prot. 1903. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 31 Uäft. 10

74

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

kapitalet blifvit inbetald, samt registrering af ömsesidigt försäkringsbolag
med garantikapital, där, enligt den af styrelseledamöterna lämnade uppgift,
ej minst hälften af garantikapitalet blifvit kontant inbetald eller stadgad
skyldighet att aflämna förbindelser, som i 68 § omförmälas, ej fullgjorts.

Vägras registrering, skall registreringsmyndigheten ofördröjligen hålla
sökanden till hända eller, om han uppgifvit fullständig adress, till honom
med allmänna posten öfversända skriftlig underrättelse om beslutet med
skälen därför.

År sökanden med beslutet missnöjd, äge han att, vid talans förlust,
innan klockan tolf å sextionde dagen från beslutets dag däröfver anföra
besvär hos Konungen.

150 §.

Beviljas försäkringsaktiebolags registrering, läte registreringsmyndigheten
i registret införa:

1) dagen för Konungens beslut om stadfästelse och dagen för beslutet
om bolagets bildande;

2) bolagets firma;

3) föremålet för bolagets verksamhet;

4) den ort, där styrelsen har sitt säte;

5) det belopp, hvartill, enligt den af styrelseledamöterna lämnade uppgift,
aktiekapitalet uppgår, så ock, där aktiekapitalet skall kunna, utan
ändring i bolagsordningen, bestämmas till lägre eller högre belopp, minimikapitalet
och maximikapitalet;

6) å hvilket belopp aktie skall lyda;

7) huru stor del af aktiekapitalet blifvit, enligt den af styrelseledamöterna
lämnade uppgift, inbetald, samt, där ej aktierna till fullo inbetalts,
inom hvilken tid återstående inbetalningen skall fullgöras;

8) huruvida och i hvilken utsträckning delägare är pliktig att något
utöfver tecknadt aktiebelopp tillskjuta;

9) huru kallelse till bolagsstämma skall ske och andra meddelanden
bringas till delägarnas kännedom;

10) styrelseledamöternas fullständiga namn och hemvist;

11) hvilken eller hvilka bland styrelseledamöterna äro berättigade att
teckna firman.

Innehåller bolagsordningen bestämmelse om företrädesrätt för vissa
aktier, skall ock därom anteckning i registret göras.

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

75

Den ena afskriften af Konungens beslut om stadfästelse skall, försedd
med bevis om registreringen, jämte teckningslistorna i hufvudskrift, till
sökanden återställas.

151 §.

Beviljas ömsesidigt försäkringsbolags registrering, läte registreringsmyndigheten
i registret införa:

1) dagen för Konungens beslut om stadfästelse och dagen för beslutet
om bolagets bildande;

2) bolagets firma;

3) föremålet för bolagets verksamhet;

4) den ort, där styrelsen har sitt säte;

5) beloppet af garantikapital, där sådant förskjutes, huru stor del
däraf blifvit inbetald, förutsättningarna för dess återgäldande samt huruvida
och i hvilken utsträckning garant är pliktig att tillskjuta något utöfver
tecknadt garantibelopp;

6) huru för bolagets förbindelser skall ansvaras;

7) huruvida och i hvilken utsträckning styrelsen äger för bolaget
upptaga lån;

8) styrelseledamöternas fullständiga namn och hemvist;

9) hvilken eller hvilka bland styrelseledamöterna äro berättigade att
teckna firman;

10) huruvida och i hvilken mån delägare skall vara utesluten från
rösträtt och sådan rätt tillkomma garant, samt huruvida bolagsstämmas
befogenhet skall, helt eller delvis, utöfvas af därtill särskildt utsedda
personer;

11) huru kallelse till bolagsstämma skall ske och andra meddelanden
kungöras delägarna eller röstberättigade, som icke äro delägare.

Den ena afskriften af Konungens beslut om stadfästelse skall, försedd
med bevis om registreringen, jämte teckningslistorna i hufvudskrift, till
sökanden återställas.

152 §.

Anmäles ändring i förhållande, hvarom inskrifning i registret skett,
skall den, där registrering beviljas, i registret anmärkas.

Registreras ändring i bolagsordningen eller i öfriga stadfästa grunder
för bolagets verksamhet, skall ena afskriften af Konungens beslut om

76

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

stadfästelse å sådan ändring till sökanden återställas, försedd med bevis om
registreringen. Sker ändring i firman, skall ny, fullständig inskrifning i
registret göras.

153 §.

Hvad i registret införes, med undantag af underrättelse om konkurs,
hvarom i 52 eller 110 § förmäles, skall genom registreringsmyndighetens
försorg ofördröjligen kungöras i allmänna tidningarna.

En samling för hela riket af hvad sålunda kungjorts skall genom det
allmännas försorg efter hand befordras till trycket och förses med register
för hvarje år.

Anmälningsskrifter med därtill hörande handlingar skola, särskilt för
hvarje försäkringsbolag, såsom bilagor till registret förvaras.

154 §.

Närmare föreskrifter om registrets förande, de i 153 § stadgade kungörelser,
afgifterna för registreringen och för dess kungörande samt tid och
sätt för utgifvande af den i nämnda paragraf omförmälda samling meddelas
af Konungen.

155 §.

Menar någon, att en i registret verkställd inskrifning länder honom
till förfång, må talan om registreringens upphäfvande föras vid Stockholms
rådstufvurätt.

156 §.

Har genom laga kraft ägande dom blifvit förklaradt, att en i registret
gjord inskrifning ej bort ske, eller att något förhållande, hvarom inskrifning
skeft, ändrats eller upphört, skall, på begäran af någondera parten, anteckning
därom göras i registret. Underrättelse om sådan anteckning skall
så kungöras, som i 153 § sägs.

Varder, sedan i registret anteckning om försäkringsbolags konkurs
gjorts, af öfverrätt förklaradt, att offentlig stämning ej bort utfärdas, skall
anteckningen, på därom gjord ansökning, ur registret afföras,

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

77

157 §.

Det, som i enlighet med denna lag blifvit infördt i registret och kungjordt
i allmänna tidningarna, skall anses hafva kommit till tredje mans
kännedom, där ej af omständigheterna framgår, att han hvarken haft eller
bort hafva kunskap därom.

Innan sådant kungörande skett, kan det förhållande, som blifvit eller
bort blifva i registret antecknadt, icke med laga verkan åberopas mot annan
än den, som visas hafva därom ägt vetskap.

Ansvarsbestämmelser.

158 §.

Drifver någon här i riket försäkringsrörelse utan att vara därtill berättigad,
straffes med böter från och med femtio till och med fem tusen
kronor.

Fortsätter någon under tid, då han är ställd under tilltal för förbrytelse,
som nu är sagd, samma förbrytelse, skall han, när han därtill varder lagligen
förvunnen, för hvarje gång stämning därför utfärdats och delgifvits,
fållas till de böter, som för sådan förbrytelse äro stadgade.

159 §.

Den, som i anmälan till registrering mot bättre vetande meddelar
oriktig uppgift, straffes med böter från och med femtio till och med två
tusen kronor, där ej å förseelsen straff är i allmänna strafflagen utsatt.

Lag samma vare om den, som mot bättre vetande lämnar oriktig sådan
uppgift, redogörelse eller jämförelse, hvarom i 134 § under 2), 3) eller 4)
förmäles.

160 §.

Bryter någon emot föreskrifterna i 7 § 2 eller 3 mom., 49 § 1 mom.
eller 100 § 1 mom., eller underlåter ledamot af försäkringsaktiebolags
styrelse att iakttaga föreskrift, som i 19 eller 20 §, 21 § 1 mom., 22 §

78

Riksdagens Skrifvelse Ko 134.

4 mom., 34 § 4 mom., 41 §, 134 §, 135 § 1 mom. eller 137 § är
meddelad, eller underlåter ledamot af ömsesidigt försäkringsbolags styrelse
att iakttaga hvad i 80 §, 84 § 4 mom., 134 §, 135 § 1 mom. eller
137 § är stadgadt, straffes med böter från och med fem till och med femhundra
kronor.

Lag samma vare, där likvidator för försäkringsbolag ej fullgör hvad
honom enligt 54 § 2 mom., 58 § 2 mom., 112 § 2 mom., 115 § 3
mom. eller 185 § 1 mom. åligger.

Bryter någon emot föreskriften i 49 § 2 mom. eller 100 § 2 mom.,
eller lämnar någon eljest i meddelanden, som äro afsedda för allmänheten,
oriktiga eller vilseledande uppgifter angående försäkringsbolag, straffes efter
ty i 1 mom. sägs.

161 §.

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

Om undantag från lagens tillämplighetsområde.

162 §.

I fråga om ömsesidigt försäkringsbolag, hvars verksamhet endast afser
att meddela försäkring af egendom inom ett län, skall af denna lags förestående
bestämmelser, förutom de i sista momentet af denna § angifna lagrum,
i tillämpliga delar allenast gälla hvad i 1, 3, 63, 64, 66, 68, 69,
71, 74, 75, 77—79, 81—91, 94—120, 122, 131, 132, 134—138 och
158—161 §§ stadgas, dock att sådan uppgift angående bolagets verksamhet
och ställning, hvarom i 134 § under 2) förmäles, skall införas, i stället
för i allmänna tidningarna, i den stads tidning, där Konungens befallningshafvande
har sitt säte, eller, om flera tidningar där utgifvas, i tidning, där
allmänna påbud för staden vanligen meddelas.

De, som vilja stifta ömsesidigt försäkringsbolag, hvarom nu är sagdt,
skola upprätta fullständig bolagsordning samt därå söka Konungens befallningshafvandes
stadfästelse. Konungens befallningshafvande pröfva!’ bolags -

79

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

ordningens öfverensstämmelse med denna lag samt lag och författning i
öfrigt, så ock om och i hvad mån särskilda bestämmelser därutöfver inå
erfordras.

Å beslut om ändring i stadfäst bolagsordning skall ock sökas Konungens
befallningshafvandes stadfästelse.

Firman skall innehålla ordet »försäkring» och angifva området för
bolagets verksamhet samt tydligt skilja sig från andra, hos samma myndighet
förut enligt bestämmelserna i denna paragraf införda, ännu bestående
firmor.

Sedan bolaget bildats och styrelse blifvit utsedd, skall ansökning om
bolagets registrering af styrelsen göras. Sådan ansökning skall innehålla
ej mindre uppgift å styrelseledamöternas fullständiga namn äfvensom om
deras hemvist, än ock, där bolagets firma ej skall tecknas af styrelsens alla
ledamöter gemensamt, uppgift å den eller dem, som äro berättigade att
teckna firman, samt vara åtföljd af:

1) Konungens befallningshafvandes beslut om stadfästelse, i två styrkta
afskrift er;

2) protokoll, utvisande att beslut fattats om bolagets bildande och att
styrelse blifvit utsedd;

■ 3) samtliga teckningslistor i hufvudskrift och styrkt afskrift.

Stadfäst ändring i bolagsordningen skall, vid det i 160 § stadgade
äfventyr, ofördröjligen anmälas för registrering. Vid ansökning härom skall
styrelsen foga två styrkta afskrifter af Konungens befallningshafvandes
beslut om den å ändringen meddelade stadfästelse.

Hos Konungens befallningshafvande skall föras register för inskrifning
af de uppgifter, hvilka enligt denna lag skola i fråga om ömsesidigt försäkringsbolag,
hvarom i denna paragraf är sagdt, anmälas eller hvilkas intagande
i registret eljest är eller varder föreskrifvet.

Beviljas bolags registrering, läte Konungens befallningshafvande i registret
införa:

1) dagen för beslutet om bolagets bildande;

2) bolagets firma;

3) föremålet för bolagets verksamhet;

4) den ort, där styrelsen har sitt säte;

5) huru för bolagets förbindelser skall ansvaras;

6) huruvida och i hvilken utsträckning styrelsen må äga för bolaget
upptaga lån;

7) styrelseledamöternas fullständiga namn och hemvist;

80

Riksdagens Skrifvelse fl:6 134.

8) hvilken eller hvilka bland styrelseledamöterna äro berättigade att
teckna firman;

9) huru kallelse till bolagsstämma skall ske och andra meddelanden
kungöras delägarna eller röstberättigade, som ej äro delägare.

Det ena exemplaret af Konungens befallningshafvandes beslut om stadfästelse
skall, försedt med bevis om registreringen, jämte teckningslistoma
i hufvudskrift, till sökanden återställas.

Anmäles ändring i förhållande, hvarom inskrifning i registret skett,
skall den, där registrering beviljas, i registret anmärkas. Registreras ändring
i bolagsordningen, skall ena afskriften af Konungens befallningsbafvandes
beslut om stadfästelse å ändringen till sökanden återställas, försedd
med bevis om registreringen. Sker ändring i firman, skall ny, fullständig
inskrifning i registret göras.

Menar någon, att en i registret verkställd inskrifning länder honom
till förfång, må talan om registreringens upphäfvande föras vid rådstufvurätten
i den stad, där Konungens befallningshafvande har sitt säte.

Hvad i 147 § 2 mom., 148 och 149 §§, 158 § 1 och 3 mom. samt
154, 156 och 157 §§ är stadgadt skall äga motsvarande tillämpning i
fråga om registrering och register, hvarom i denna § är sagdt, dock att
de kungörelser, som i 153 § 1 mom. och 156 § omförmälas, skola införas,
i stället för i allmänna tidningarna, i ortstidningen, samt att hvad i 157
§ är sagdt om verkan af kungörande i allmänna tidningarna i stället skall
gälla kungörande i ortstidningen.

168 §.

Hvad ofvan i denna lag är föreskrifvet skall ej äga tillämpning å:

a) anstalt, som inrättats af staten;

b) anstalt, som allenast meddelar försäkring mot förlust å skuldebref
eller andra värdehandlingar;

c) rånte- och kapitalförsäkringsanstalt;

d) ömsesidigt försäkringsbolag för försäkring af egendom å landsbygden,
hvars verksamhetsområde är mindre än ett härad;

e) sjuk- och begrafningskassa eller annan dylik understödsförening,
hvars verksamhet icke afser affärsmässigt drifvande af försäkringsrörelse.

Anstalt, hvarom ofvan under b), c) och d) förmäles, vare dock pliktig
att angående sin verksamhet göra anmälan och lämna uppgifter i enlighet
med de föreskrifter, Konungen meddelar.

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

81

164 §.

I fråga om återförsäkring äger Konungen medgifva sådana afvikelser
från hvad denna lag innehåller, som pröfvas skäliga.

Har Konungen fritagit försäkringsbolag från skyldighet att afsätta
försäkringsfond för återförsäkring, som af bolaget meddelas, skall sådan försäkring
icke medföra den i 122 § 1 mom. stadgade verkan.

Öfvergångsbestämmelser.

165 §.

Genom denna lag upphäfvas:

nådiga kungörelsen angående anordnande af tillsyn å inländska försäkringsanstalter
den 22 oktober 1886; samt

lagen om aktiebolag, som drifva försäkringsrörelse, den 28 juni 1895.

166 §.

A försäkringsbolag, hvars stadgar blifvit före denna lags trädande i
kraft af Konungen eller af Konungens befallningshafvande stadfästa, skola
föreskrifterna i denna lag icke äga tillämpning så vidt de afse ämnen,
rörande hvilka blifvit i stadgarna särskildt bestämdt; dock att denna lag
gäller till efterrättelse i fråga om ändring af stadgarna eller af de i 5 §
angifna grunder för försäkringsverksamhet, om det sätt, hvarpå bolaget
skall företrädas och dess firma tecknas, om delgifning af stämning eller
annat offentlig myndighets bud, om skyldighet att afsätta och redovisa försäkringsfond
och säkerhetsfond, om sättande i förvar af värdehandlingar
motsvarande dessa fonder, om utdelning till aktieägare, garanter eller försäkringstagare,
om likvidation och särskild administration, om frivillig öfverlåtelse,
om tillsyn, om registrering och om ansvar. Stadfästelse å de grunder
för försäkringsverksamhet, angående hvilka jämlikt 5 eller 67 § bestämmelser
skola upprättas, skall, ändå att rörande sagda grunder eller en eller
flera af dem må hafva blifvit i stadgarna särskildt bestämdt, sökas inom
ett år efter lagens trädande i kraft.

Rik. till Riksd. Prof. 1903. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 31 Haft.

11

82

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

För försäkringsbolag, som börjat sin verksamhet innan denna lag trädt
i kraft, men hvars stadgar icke blifvit stadfästa, skall, där enligt denna
lag stadfästelse å bolagsordningen och å öfriga grunder för bolagets verksamhet
erfordras, sådan stadfästelse sökas inom den i 1 mom. stadgade tid.

Ömsesidigt försäkringsbolags firma, som brukats innan denna lag
träder i kraft, må, där Konungen sådant medgifver, godkännas och registreras,
äfven om densamma icke i allo öfverensstämmer med bestämmelsen

i 7° §.

Konungen äger för särskilda fall medgifva, att med viss i denna lag
gifven föreskrifts tillämpning å försäkringsbolag, som börjat sin verksamhet
före lagens trädande i kraft, må anstå under viss tid, högst fem år.

De öfvergångsstadganden, som i afseende å registrering af äldre bolag
må finnas vara erforderliga, meddelas af Konungen.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1904.

Riksdag ms Skrifvelse N:o 134.

83

Bil. B.

Lag

om utländsk försäkringsanstalts rätt att drifva försäkringsrörelse
här i riket.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Utländsk försäkringsanstalt må här i riket drifva försäkringsrörelse,
där sådant sker genom generalagent såsom syssloman, och i öfrigt under
villkor, som nedan i denna lag stadgas.

Ej må anstalt hafva mera än en generalagent.

Generalagent må, därest sådant ej förbjudes i fullmakten, använda
agent såsom ombud vid rörelsens drifvande.

2 §•

Generalagent skall vara bosatt här i riket, äga god frejd och råda
öfver sig och sin egendom samt, därest han är utländsk undersåte, hafva,
på sätt särskildt är föreskrifvet, förvärfvat rätt att inom riket idka handel
eller annat näringsyrke.

Generalagentur må jämväl innehafvas af svenskt aktiebolag eller ömsesidigt
försäkringsbolag, såvida samtliga styrelseledamöterna äro efter ty ofvan
i denna paragraf sägs behöriga, eller af svenskt handelsbolag, om samtliga
bolagsmännen äga dylik behörighet. För fullgörande af de skyldigheter,
som åligga generalagent, svare i förra fallet enhvar styrelseledamot och i
det senare enhvar bolagsman, som ej är endast kommanditdelägare.

84

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

8 §.

Utländsk försäkringsanstalt, som här i riket drifver försäkringsrörelse,
skall i alla däraf härflytande rättsförhållanden lyda under svensk lag samt
vara pliktig att svara inför svensk domstol och underkasta sig svensk myndighets
afgörande.

^ §•

Innan utländsk försäkringsanstalt må börja drifvandet af försäkringsrörelse
här i riket, skall därtill förvärfvas tillstånd af försäkringsinspektionen.

Vid ansökning om sådant tillstånd skola fogas:

1) handlingar, som styrka generalagentens behörighet enligt 2 §;

2) det för anstalten gällande reglemente, i två exemplar;

3) uppgift, enligt närmare bestämmelser, som af försäkringsinspektionen
meddelas, om öfriga grunder för anstaltens verksamhet;

4) bevis att anstalten i sitt hemland med laga rätt drifver sådan försäkringsrörelse,
som är i fråga, jämte behörigen styrkt uppgift om den tid,
hvarunder anstalten i hemlandet drifvit sådan försäkringsrörelse, och om
anmärkningar, som af myndigheterna därstädes under de sista tre åren må
hafva framställts emot anstaltens verksamhet, äfvensom anstaltens förvaltnings-
och revisionsberättelse för hvart och ett af de tio sista åren, därest
anstalten så länge varit i verksamhet;

5) fullmakt för generalagenten att å anstaltens vägnar här i riket
drifva försäkringsrörelsen och att uti alla däraf härflytande rättsförhållanden
för anstalten mottaga stämning samt själf eller genom annan tala
och svara;

6) skriftligt bemyndigande för försäkringsinspektionen att i de fall, som
i 7 och 11 §§ omförmälas, förordna ett ombud att å anstaltens vägnar
mottaga stämning samt i öfrigt företräda anstalten;

7) skriftlig förklaring, att anstalten i allt, som angår försäkringsrörelsen
här i riket, underkastar sig svensk lag och svensk myndighets afgörande;

8) behörigt intyg, att den, som utfärdat de i 5)—7) omförmälda
handlingar, är därtill berättigad och att handlingarna äro affattade i enlighet
med hemlandets lagar;

9) bevis att anstalten, för ändamål, som i 9 § sägs, samt på sätt
och under villkor, som af försäkringsinspektionen godkännas, i riksbanken
nedsatt, i penningar eller värdehandlingar, ett belopp af etthundra tusen

Riksdagms Skrifvelse N:o 134.

85

kronor för lifförsäkring, samma belopp för brandförsäkring eller för sjöförsäkring
och ett belopp af femtio tusen kronor för hvarje annat slag af
försäkring.

Med lifförsäkring förstås i detta lagrum jämväl lifränte- och kapitalförsäkring.

5 §•

Tinnes generalagenten behörig enligt 2 § och äro de enligt 4 § ingifna
handlingar jämväl i öfrigt af föreskrifven beskaffenhet, meddele försäkringsinspektionen
anstalten tillstånd att här i riket drifva försäkringsrörelsen;
dock skall sådant tillstånd vägras, därest grunderna för anstaltens
verksamhet finnas hvila på ett system, som uppenbarligen är af beskaffenhet
att ej medgifva en betryggande försäkringsverksamhet, eller med hänsyn
till innehållet af de i 4 § omförmälda handlingar sådan försäkringsverksamhet
uppenbarligen icke är att förvänta.

Meddelas tillstånd, skall försäkringsinspektionen låta i allmänna tidningarna
införa tillkännagifvande härom jämte fullmakten eller, där den
är på främmande språk affattad, svensk öfversättning däraf.

6 §•

Vidtages ändring i det för anstalten gällande reglemente eller i öfriga
uppgiga grunder för anstaltens verksamhet, skall generalagenten inom tre
månader därefter till försäkringsinspektionen ingifva två exemplar af beslutet
därom. Om ändringen läte försäkringsinspektionen ofördröjligen införa
tillkänngifvande i allmänna tidningarna.

Har af myndigheterna i anstaltens hemland framställts anmärkning
mot anstaltens verksamhet, skall generalagenten så fort ske kan därom
skriftligen underrätta försäkringsinspektionen.

7 §.

Varder generalagent urståndsatt att utöfva sitt uppdrag, vare sig emedan
han ej vidare är enligt 2 § behörig eller af annan anledning, eller afsäger
han sig uppdraget, eller återkallas fullmakten, skall, för tiden till
dess hindret upphört eller ny generalagent blifvit utsedd och af försäkringsinspektionen
godkänd, inspektionen förordna ett ombud att å anstaltens
vägnar mottaga stämning och i öfrigt företräda anstalten med afseende på

86

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

redan meddelade försäkringar; och läte inspektionen ofördröjligen införa
tillkännagifvande härom i allmänna tidningarna. Intill dess sådant förordnande
blifvit kungjordt, äge försäkringstagare hos försäkringsinspektionen
insätta förfallen försäkringspremie med samma verkan, som om den blifvit
inbetald till anstalten.

S §•

Generalagent vare pliktig:

att när som helst hålla räkenskaper och handlingar tillgängliga för
försäkringsinspektionen eller dess ombud, äfvensom att i öfrigt lämna de
upplysningar, som af inspektionen äskas i fråga om anstalten och dess verksamhet
inom riket;

att för hvarje räkenskapsår, enligt formulär, som af försäkringsinspektionen
fastställes, upprätta och inom åtta månader efter räkenskapsårets utgång
till inspektionen insända uppgift angående anstaltens verksamhet inom
riket samt att inom samma tid låta införa uppgiften i allmänna tidningarna;
äfvensom

att inom tre månader efter det berättelse om revision af anstaltens
räkenskaper och förvaltning blifvit å sammanträde med anstaltens delägare
framlagd, till försäkringsinspektionen ingifva ett exemplar af denna berättelse.

9 §•

Hvad på sätt i 4 § omförmäles blifvit af utländsk försäkringsanstalt i
riksbanken nedsatt må allenast användas till gäldande af fordringar på
grund af försäkringsaftal, som tillhöra anstaltens rörelse här i riket, äfvensom
af böter, afgifter och ersättningar, som i anledning af denna rörelse
må åläggas generalagenten eller anstalten.

Minskas det nedsatta beloppet i följd däraf, att värdehandlingar nedgå
i värde eller att någon del af beloppet åtgår till gäldande af fordringar,
böter, afgifter eller ersättningar, eller af annan anledning, skall hvad som
brister i det föreskrifna beloppet fyllas inom fyra veckor efter det generalagenten
blifvit därom tillsagd af försäkringsinspektionen.

Varder icke inom nu stadgade tid bristen fylld, hafve anstalten förverkat
sin rätt att här i riket drifva försäkringsrörelse; och åligge det försäkringsinspektionen
att härom ofördröjligen låta införa kungörelse i allmänna
tidningarna.

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

87

10 §.

Sker afvikelse från denna lag eller inträder förändring i de förhållanden,
som voro bestämmande för meddelande af tillstånd att här i riket
drifva försäkringsrörelsen, ankomme på försäkringsinspektionen att återkalla
det meddelade tillståndet. Om återkallelse läte försäkringsinspektionen ofördröjligen
införa tillkännagifvande i allmänna tidningarna.

11 §•

Upphör utländsk försäkringsanstalt att drifva rörelsen här i riket,
åligge anstalten att, med bifogande af behörig fullmakt, hos försäkringsinspektionen
uppgifva ombud, som af inspektionen godkännes, att å anstaltens
vägnar mottaga stämning och i öfrigt företräda anstalten i afseende
å redan meddelade försäkringar; för tiden intill dess sådan anmälan skett
äge försäkringsinspektionen förordna ett ombud med sagda befogenhet. Om
fullmakten eller förordnandet läte inspektionen ofördröjligen införa tillkännagifvande
i allmänna tidningarna. Intill dess sådant kungörande skett, äge
försäkringstagare hos försäkringsinspektionen insätta förfallen försäkringspremie
med samma verkan, som om den blifvit inbetald till anstalten.

Har utländsk försäkringsanstalt upphört att drifva rörelsen här i riket,
må det belopp, som enligt hvad i 4 § omförmäles blifvit i riksbanken
nedsatt, kunna, efter anmälan hos försäkringsinspektionen, af anstalten utbekommas,
därest det visas, att anstaltens samtliga förbindelser, som i 9 §
afses, blifvit fullgjorda, eller att anstalten för deras fullgörande ställt annan
säkerhet, som af inspektionen godkännes.

12 §.

Ombud, som enligt 7 eller 11 § förordnats af försäkringsinspektionen,
äge af anstalten uppbära ersättning med belopp, som af Konungen bestämmes.

13 §.

Utländsk försäkringsanstalt, som drifver försäkringsrörelse här i riket,
vare pliktig att i alla för allmänheten afsedda meddelanden vid teckning
af sin firma utsätta hemlandet äfvensom anstaltens egenskap att vara grundad
på aktier eller på ömsesidighet eller på andra grunder. Ej må sådan

88

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

anstalt själf eller genom sina agenter och personal angifva sig hafva genom
den i 4 § föreskrift^ deposition ställt fullgod säkerhet för sina svenska
försäkringstagare eller angifva sig vara beträffande hela sin verksamhet kontrollerad
af svenska staten, ej heller må annan beteckning af likartad! innehåll
användas.

Försäkringsbref skall innehålla uppgift ej mindre om de för anstalten,
som meddelar försäkringen, gällande allmänna försäkringsvillkor, än äfven
om de särskilda villkoren för den försäkring, som i hrefvet afses.

Där uti meddelanden, som äro afsedda för allmänheten, vid angifvande
af anstaltens fonder inräknas oguldna förbindelser af delägare eller garanter
skall beloppet af sådana förbindelser särskild! utsättas.

14 §.

År handling, som enligt denna lag till försäkringsinspektionen ingifves,
affattad på främmande språk, skall, där så påfordras, tillika ingifvas
en bestyrkt svensk öfversättning däraf.

Tillkännagifvande, som enligt denna lag sker i allmänna tidningarna,
skall bekostas af den anstalt, som tillkännagifvande! rörer.

15'' §.

Innan förhållande, som enligt denna lag skall i allmänna tidningarna
kungöras, blifvit sålunda kungjordt, må det icke med laga verkan åberopas
mot annan än den, som visas hafva därom ägt vetskap.

16 §.

Till bestridande af kostnaden för försäkringsinspektionens organisation
och verksamhet skall utländsk försäkringsanstalt, som drifver försäkringsrörelse
här i riket, årligen erlägga bidrag enligt bestämmelser, som af
Konungen meddelas. Detta bidrag må icke i något fall öfverstiga en femtedels
procent af anstaltens hela inkomst af afgifter för nästföregående kalenderår
för försäkringar, som tillhöra anstaltens rörelse här i riket.

17 §.

Öfver försäkringsinspektionens beslut må klagan föras hos Konungen.

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

89

18 §.

Hvar som här i riket drifver försäkringsrörelse för utländsk försäkringsanstalts
räkning, utan att anstalten erhållit tillstånd till rörelsens bedrifvande,
straffes med böter från och med femtio till och med fem tusen
kronor.

Fortsätter någon under tid, då han är ställd under tilltal för förbrytelse,
som nu är sagd, samma förbrytelse, skall han, när han därtill varder
lagligen förvunnen, för hvarje gång stämning därför utfärdats och delgifvits
fällas till de böter, som för sådan förbrytelse äro stadgade.

19 §.

Underlåter generalagent att fullgöra hvad honom enligt 6 eller 8 §
åligger, eller bryter någon emot föreskrifterna i 18 § 1 eller 2 mom.,
straffes med böter från och med fem till och med fem hundra kronor.

Lag samma vare, där någon bryter emot föreskriften i 13 § 3 mom.,
eller eljest i meddelanden, som äro afsedda för allmänheten, lämnar oriktiga
eller vilseledande uppgifter angående anstalt, hvarom i denna lag är fråga.

Den, som i fall, hvarom i 4, 6 eller 8 § förmäles, emot bättre ve
tande lämnar oriktig uppgift, straffes med böter från och med femtio till
och med två tusen kronor, där ej å förseelsen straff år i allmänna strafflagen
utsatt.

20 §.

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

21 §.

I fråga om utländsk försäkringsanstalt, hvars rörelse här i riket allenast
afser återförsäkring, äge denna lag ej tillämpning.

22 §.

Genom denna lag upphäfves nådiga kungörelsen angående villkoren
för utländsk försäkringsanstalts rätt att här i riket drifva försäkringsrörelse
den 22 oktober 1886.

Bih. till Riksd. Prof. 1903. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 31 Häft.

12

90

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

Utländsk försäkringsanstalt, som vid denna lags trädande i kraft lofligen
drifver försäkringsrörelse här i riket, skall, om den önskar under mera
än ett år därefter fortsätta rörelsen, begära tillstånd på sätt i 4 § är föreskrifvet.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1904.

Riksdagens Skrifvelse N-o 134.

91

Bil; C.

Lag

om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 11 kap. 15 § rättegångsbalken skall erhålla
följande ändrade lydelse:

År stämning tagen å bolag, förening eller annat samfund, eller å
stiftelse eller annan sådan inrättning, varde stämningen delgifven den, som
äger att företräda samfundet eller inrättningen, eller, där flera, hvar för sig
eller gemensamt, äro därtill behöriga, någon af dem. Huru stämning skall
delgifvas, där styrelse för aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag eller registrerad
förening för ekonomisk verksamhet vill kära till bolaget eller
föreningen, därom är särskildt stadgadt.

Är ej någon satt att företräda samfund, som stämmas skall, men finnes
någon, som äger sammankalla dem, bvilka hafva att öfver samfundets
angelägenheter besluta, skall stämningen honom delgifvas.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1904

92

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

Lag

om ändrad lydelse af 22 kap. 14 § och 23 kap.

4 § strafflagen.

Härigenom förordnas, att 22 kap. 14 § och 23 kap. 4 § strafflagen
skola erhålla följande ändrade lydelse:

22 kap.

14 §.

Går fullmäktig i sak, den honom betrodd är, svikligen hufvudmannens''
vederpart tillhanda, vare sig med skrifts uppsättande, eller med råd eller
skäl, eller eljest till hufvudmannens skada främjar sin eller andras nytta,
eller begår syssloman vid annat uppdrags utförande trolöshet emot hufvudman;
vare lag som i 11 § sägs; och varde fullmäktig, som med sådant
brott beträdes, dömd ovärdig att vidare föra andras talan inför rätta.

Såsom syssloman skall ock straffas, efter ty nu sagdt är, ledamot i
styrelse för aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag eller registrerad förening
för ekonomisk verksamhet, så ock annan, som är satt att leda bolagets
eller föreningens angelägenheter.

Förleder man, i sviklig afsikt, annan till oskälig rättegång, straffes
med böter.

23 kap.

4 §.

Har aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag eller registrerad förening
för ekonomisk verksamhet kommit i konkurstillstånd, och finnes styrelseledamot
eller annan, som är satt att leda bolagets eller föreningens angelägenheter,
hafva mot borgenärerna sig förbrutit, som här ofvan sägs; då
skall han straffas, som vore han gäldenär i konkursen.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1904.

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

93

Lag

om ändrad lydelse af 2 § i förordningen den 4 maj 1855
angående handelsböcker och handelsräkningar.

Härigenom förordnas, att 2 § i förordningen den 4 maj 1855 angående
handelsböcker och handelsräkningar skall erhålla följande ändrade
lydelse:

Under stadgandet i första punkten af 1 § inbegripas: de, som penningehandel
och bankrörelse drifva; de, som för egen räkning eller i kommission
in- eller utrikes varor uppköpa, för att dem åter utsälja; de som i
kommission varor till utsägning emottaga; de, som för in- eller utrikes
sjöfart skepp eller fartyg bygga eller utrusta, för att dem på frakt upplåta
eller försälja; idkare af försäkringsrörelse; idkare af apoteksrörelse; idkare
af boktryckeri- och bokförlagsrörelse; idkare af gröfre eller finare smides
bruk, och af verk för tackjärnsblåsning och järngjuteri; idkare af fabriker
och manufakturverk; idkare af de borgerliga yrken, som hafva till ändamål
att lifsmedel eller drycker till försäljning bereda; och de, som till sitt yrke
gjort att på beting öfvertaga uppförande och bättrande af hus och byggnader.

Undantagna äro: jordbrukare och idkare af de näringar, hvilka med
jordbruket sammanhänga eller såsom föremål för husflit äro att betrakta;
idkare af grufdrift och bergsmannahandtering; handtverkare, som hufvudsakligen
på beställning varor förfärdiga; och de, som, utan biträde af andra
än hustru och barn, mångleri- eller annan sådan mindre handelsrörelse idka,
eller lifsmedel, drycker eller andra varor till försäljning bereda.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1904.

Bih. till Riksd. Prof. 1903. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 31 Haft.

13

94

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

Lag

om ändrad lydelse af 8 § i lagen den 13 juli 1887 angående
handelsregister, firma och prokura.

Härigenom förordnas, att 8 § i lagen den 18 juli 1887 angående
handelsregister, firma och prokura skall erhålla följande ändrade lydelse:

Hvar, som vill idka handel eller annan näring, med hvars utöfvande
följer skyldighet att föra handelsböcker, vare pliktig att till införande i
handelsregistret anmäla det namn, hvarunder han ämnar bedrifva sin rörelse
och som han vid därvid förekommande underskrifter ämnar teckna. Sådant
namn kallas firma.

I handelsbolag åligger det hvarje bolagsman att ansvara för anmälningsskyldighetens
fullgörande.

Från nu stadgade anmälningsskyldighet undantagas fartygsredare och
rederier, aktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag samt registrerade föreningar
för ekonomisk verksamhet, så ock enskilda banker med rätt att utgifva
egna banksedlar.

Enkelt bolag må, efter ansökning af bolagsmännen, i handelsregistret
införas på sätt om handelsbolag är stadgadt; och gälle sedan om det bolag
hvad i denna lag finnes angående handelsbolag föreskrifvet.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1904.

Centraltryckeriet, Stockholm, 1908.