Biksdagens Skrifvelse N:o 107.
9
N:o 107.
Uppläst och godkänd af Första Kammaren den 15 maj 1903.
_ — — — Andra Kammaren den 15 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner
om ändrade bestämmelser rörande förekommande och
släckning af skogseld.
(Lagutskottets utlåtande n:o 55.)
Till Konungen.
Vid innevarande riksdag hafva enskilda motionärer väckt förslag
om ändrade bestämmelser rörande förekommande och släckning af
skogseld.
Enligt Riksdagens mening äro de nuvarande lagbestämmelserna
i detta ämne i flere hänseenden föråldrade och otillfredsställande. Sålunda
äro stadgandena om skyldigheten att deltaga i släckning af
skogseld byggda pa äldre tiders förhallanden, och det lutci sig numeia
knappast göra att med ledning af dessa stadganden komma till någon
bestämd uppfattning om livilka personer det i ett visst fall åligger att
inställa sig för berörda ändamål, och Indika ansvaret skall drabba i
händelse af underlåtenhet härutinnan, tillämpningen åt nämnda stadganden
är därför förenad med synnerliga svårigheter. Huru man än
må tolka bestämmelserna i ämnet, äro de dessutom i allmänhet ej tillräckliga,
för att man med stöd af dem skulle kunna åstadkomma erforderligt
släckningsmanskap, och detta med den skyndsamhet, som i
dylika händelser .är af så stor vikt. På grund af bestämmelsernas
Bill. till Biksd. Frat. 1003. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 17 Höft. 2
10 Riksdagens Skrifvelse N:o 107.
otydlighet torde ansvar sällan kunna åläggas för underlåtenhet att
efterkomma desamma, och de böter, som finnas stadgade, äro för öfrigt
begränsade till sådana belopp, att någon kraftigare verkan af det straff,
hvaitill den tredskande kan blifva fälld, icke lärer vara att emotse.
1 å samma gång den nuvarande lagstiftningen alltså lämnar mycket öfrigt
att önska i fråga om tydlighet och effektivitet, kan man hysa berättigad
tvekan om rättvisan af de grunder, hvarpå densamma hvilar. Äfven
om man anser släckning af skogseld utgöra en angelägenhet af den
beskaffenhet, att det fortfarande bör vara en allmän medborgerlig förpliktelse
att däri deltaga, bör det nämligen erkännas, att fullgörandet
åt denna förpliktelse mången gång kan vara mycket betungande.
Rillighetsskäl synas därför tala för att personer, hvilkas medverkan
kräfves för släckning af skogseld, utan att de däraf själfva hafva
intresse, skulle, när förhållandena sådant påkallade, äga rätt till någon
ersättning för sitt arbete och sin tidspillan. Gällande lagstiftning innehåller
emellertid icke några föreskrifter i sådant syfte.
De bristfälligheter, som sålunda vidlåda förevarande bestämmelser,
synas Riksdagen så mycket mera förtjäna uppmärksamhet, som erfarenheten
nogsamt visat, hvilken skada skogseldarna, särskildt i de norra
delaina af vårt land, kunna förorsaka. Frågan om åvägabringande af
lämpliga föreskrifter till förekommande och hämmande af sådana eldar
är därför af stor nationalekonomisk betydelse, och äfven i sin egenskap
af skogsägare bär staten härvid viktiga intressen att bevaka.
Enahanda behof har i vårt grannland Norge redan föranledt, att dessa
förhållanden ordnats genom en särskild lag af den 27 juli 1896.
Riksdagen finner alltså en revision af bestämmelserna i ämnet
vara behöflig och önskvärd och får därför anhålla, att Eders Kungl.
Maj.t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till lag,
innefattande ändrade bestämmelser rörande förekommande och släckning
af skogseld. ö
Stockholm den 15 maj 1903.
Med undersåtlig vördnad.
STOCKHOLM, ISAAC MARCTJS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1903.