Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 75.

N:o 75.

Kungl. Maj:ts Nådiga proposition till Riksdagen om afstående af
Sveriges rätt att återlösa Wismar med område; gifven
Stockholms slott den 23 januari 1903.

Under åberopande af bilagda statsrådsprotokoll öfver ett utrikesdepartementsärende
vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att medgifva,
att Sverige afstår från sin rätt att mot erläggande af den i konventionen
den 26 juni 1803 mellan Hans Majestät Konungen af Sverige och
Hans Durchlaucht Hertigen af Mecklenburg-Schwerin bestämda summa
återlösa staden och herrskapet Wismar samt amten Poel och Neukloster.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kunglig nåd och ynnest
städse välbevågen.

OSCAR.

Alfr. Lagerheim.

Bih. till Riksd. Prot. 1003. 1 Sami. 1 Afd. 54 Höft. (N:o 75).

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 75.

Protokoll öfver utrikesdepartementsärende, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 januari

W03.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer,
v. Friesen.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena anförde i underdånighet: Genom

artikel X af fredstraktaten i Osnabruck afträdde tyske Kejsaren
till Sverige staden och herrskapet Wismar samt amten Poel och
Neukloster »in perpetuum et immediatum Imperii feudum» — såsom ett
ständigt och omedelbart rikslän.

Under senare krig förlorades Wismar flera gånger, men återvanns
städse till Sverige. Så skedde 1679, så äfven 1720.

Tanken på Wismars återbekommande fortlefde emellertid hos Mecklenburg,
som innehaft det, innan det kom i Sveriges ägo, och som närmast
hade intresse af att åter komma i besittning däraf. Då Mecklenburg
ej hade något område att erbjuda i utbyte, låg det närmast till hands att
söka förvärfva Wismar för penningar.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 75.

Frågan bragtes på tal hösten 1799, då generallöjtnanten friherre
J. Chr. Toll i Ryssland sammanträffade med mecklenburgske öfverhofmarskalken
baron August von Lötzow. Denne uttalade för Toll sin Hertigs
önskan att »antingen genom köp eller genom en hypothécaire afhandling»
komma i besittning af staden och herrskapet Wismar, ön Poel samt amtet
Neukloster. Detta gaf anledning till åtskilliga muntliga förhandlingar,
men kunde naturligtvis icke leda till annat resultat, än att Toll lofvade
framföra förslaget till sin regering.

Hösten 1800 öppnades eu preliminär förhandling mellan Toll och
Lutzow. Den senare föreslog betalandet af en summa penningar såsom
den enda basis, på hvilken förhandlingarna kunde föras till ett lyckligt
resultat, men Toll svarade härpå, att formen af ett köp syntes olämplig
på grund af kejsardömets oklara lagstiftning, hvarför han i stället föreslog
formen af pantsättning, men med sådan garanti för en laga besittning i
framtiden, att Mecklenburg ej skulle löpa fara att någonsin förlora sin
besittning. Man skulle nämligen på det högtidligaste stipulera och garantera,
att om Sverige någonsin ville återfordra det afträdda, skulle Sverige
icke allenast återbetala den bekomna pantsumman, utan ock erlägga 3 ’/«
årlig ränta på i’änta därå, hvarjämte alla gjorda förbättringar, af hvad
namn de månde vara, skulle ersättas.

Härpå svarade Hertigens ombud, att Hertigen ej hade något emot
att nå målet på detta sätt, som syntes bekvämare än formen af köp, hvilken
för öfrigt skulle kunna medföra vissa olägenheter; dock fordrades, att
tillräcklig garanti gåfves mot en eventuell reklamation.

Efter långvariga förhandlingar, som dock under någon tid alldeles
afstannade, fick Toll slutligen i mars 1803 bemyndigande att återknyta
underhandlingen samt i april uppdrag att framställa ett ultimatum, enligt
hvilket Sverige utfäste sig att genom ett förpantningskontrakt afträda
Wismar på sådana villkor, att de skulle tillförsäkra Mecklenburgs Hertigar
ständig besittning (»possession permanente») af Wismar. All Konungens
enskilda egendom, såsom slottet i Wismar m. m., skulle försäljas. Sveriges
anspråk på tullen i Warnemiinde skulle för all framtid afträdas. För allt
detta skulle erläggas eu summa af 1,300,000 rdr. hamburger banko. Detta
ultimatum antogs icke, men Lutzow bjöd i sitt svar 1,200,000 rdr. samma
mynt. Från svensk sida besvarades detta genom att medgifva beloppets
nedsättande till 1,250,000 rdr. Toll skulle afsluta konventionen i Skåne och
till hans biträde utsågs kabinettssekreteraren friherre Gustaf Lagerbjelke,
som i denna sak redan varit mellanhanden mellan Konungen och Toll.

Toll inbjöd på Konungens befallning Lötzow att komma till Malmö,
dit denne, åtföljd af finansdirektören Bruning, anlände den 14 juni.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 75.

Jag torde icke närmare behöfva redogöra för gången af förhandlingarna,
men anser mig böra påpeka den punkt i Tolls instruktion (§ 2),
där det heter: »då lösningsrättens utöfvande enligt all förmodan knappast
lärer framdeles komma i fråga, böra dessa besittningar vara satta uti så
fullt värde, som vore de verkligen försålda.»

I afseende å tiden för förpantningen torde ock böra framhållas, att
§ 3 i Tolls instruktion talade om »ett obestämdt lopp af många år», medan
det af de mecklenburgske underhandlarne framlagda förslaget till »kontrakt»
innehöll bestämmelse om 100 år, efter hvilkas förlopp kontraktet skulle
förlängas på ytterligare 100 år, så framt det ej tre år dessförinnan af
Sverige uppsagts. Då tyska rikets lagar, enligt hvad från mecklenburgsk
sida upplystes, föreskrefvo viss tid för förpantning, gingo de svenska
underhandlarne utan någon svårighet in på det mecklenburgska förslaget,
emedan det blott gällde en formsak. Någon uppsägningstid föreskrefs
dock icke.

Den 26 juni undertecknades konventionen, genom hvilken Hans Majestät
Konungen af Sverige till Hans Durchlaucht Hertigen af MecklenburgSchwerin
såsom pant och mot en summa af en million tvåhundrafemtiotusen
riksdaler hamburger banko (5 millioner kronor i nuvarande mynt)
afträdde den fulla och oinskränkta nyttjanderätten af staden och herrskapet
Wismar samt amten Poel och Neukloster med underlydande att däraf draga
fördel utan afbrott under loppet af fulla ett hundra år. Konungen öfverlät
till Hertigen och hans efterträdare alla sina suveränitetsrättigheter
utan undantag. Hertigen afstod för alltid från rätten att återlämna
panten mot återfordrande af pantsumman. Konungen förbehöll däremot
sina arfvingar och sin krona återlösningsrätt efter utgången af ett hundra
år mot återbetalande af pantsumman jämte ränta på ränta efter tre procent
för år. Om uppfyllandet af dessa villkor icke skulle vid nämnda tidpunkt
vara för Konungen af Sverige lägligt, skall återlösningsrätten icke
påyrkas, utan konventionen anses förlängd utan vidare på ytterligare ett
hundra år.

Konventionen ratificerades af Konungen den 19 juli och af Hertigen
den 26 juli, hvarefter utväxlingen af ratifikationerna ägde rum den 15
augusti.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 75.

Af hela förhandlingen såväl som af de för Toll utfärdade instruktioner
framgår med tydlighet, att tanken på en eventuell inlösen från
Sveriges sida var fullt ut lika främmande för Sveriges afsikter som för
Mecklenburgs.

Den svenske författare (C. Fr. Lundin: Wismars pantsättande till
Mecklenburg-Schwerin), som ägnat frågan en mycket omsorgsfull granskning,
säger också, då han börjar redogörelsen för de formliga underhandlingar,
som omedelbart föregingo konventionens afslutande, följande: »attnågon
inlösning af panten aldrig skulle komma i fråga, utan öfverlåtelsen vara
gjord för evärdliga tider, därom var man fullkomligt ense och därom hade
icke heller under de preliminära förhandlingarna rådt någon meningsskiljaktighet.
» Samme författare uttalar ock såsom sitt slutomdöme: »att
den transaktion, som vi ofvan sökt teckna i dess olika skeden, var för
Sverige ganska förmånlig är otvifvelaktigt. Sverige afstod därigenom en
besittning, som det aldrig i längden kunnat behålla, mot en summa penningar,
hvaraf årliga räntan steg till mer än dubbla beloppet af dess vanliga
afkastning.»

Formen af en pantsättning hellre än den af försäljning valdes icke
minst af hänsyn till det allmänna tänkesättet i Sverige. Utan tvifvel
är förhållandet nu, hundra år senare, sådant, att, äfven om Sverige hade
till förfogande den summa — omkring 96 millioner kronor — som erfordras
för att återlösa panten, och en sådan återlösning af andra skäl
vore möjlig, skulle en allmän opinion i vårt land resa sig mot ett dylikt
tillvägagående gent emot en befolkning af främmande nationalitet.

När man vidare tager i betraktande, att denna befolkning just till
följd af den form, som 1803 valdes för afträdelsen, under långa tider
varit betraktad såsom i viss mån främmande för sina egna närmaste

landsmän samt att dess önskningar och behof hämmats genom landets

oklara statsrättsliga ställning, kan man icke tveka om hvad Sveriges plikt
bjuder att göra, innan det hundrade året efter pantsättningen går till
ända. Detta synes endast kunna vara att genom en formlig akt tillkännagifva,
att Sverige afstår från sin rätt att återlösa panten, samt i öfrigt
undanrödja de hinder, som må förefinnas för det gamla rikslånets fullständiga
införlifvande i det land, det nu tillhör. De närmare bestämmelserna
härom torde böra ordnas genom ett särskildt aftal, men, innan jag
utbeder mig Eders Kungl. Majestäts bemyndigande att inleda förhandling
om ett sådant, bör Riksdagens medgifvande till att afstå från rätten att

återlösa panten inhämtas, och får jag därför i underdånighet hemställa,

det Eders Kungl. Maj:t ville besluta aflåtande af Nådig proposition i ämnet
till Riksdagen.

Kungl. Majtfs Nåd. Proposition N:o 15.

Sedan herr ministern därefter uppläst det förslag till Nådig proposition,
som jämte en öfversättning af konventionen af den 26 juni 1803
finnes detta protokoll bilagdt,

behagade Hans Maj:t Konungen, jämlikt statsrådets
enhälliga tillstyrkande, i Nåder besluta, att proposition
i enlighet därmed skulle till Riksdagen aflåtas.

In fidem

G. Stråle.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 75.

Konvention

angående pantsättning af Wismar, Poel och Neukloster;

afhandlad och sluten i Malmö den 26 juni 1803.

Öfversättning efter det franska originalet i riksarkivet.

I den heliga och odelbara Treenighetens namn.

Sedan Hans Majestät Konungen af Sverige funnit för godt att träda
i underhandling med Hans Durchlaucht Hertigen af Mecklenburg-Schwerin
om att på vissa villkor och såsom pant till Hans Höghet afträda de i
Hans Svenska Majestäts suveräna ägo befintliga staden och herrskapet Wismar
samt amten Poel och Neukloster; och Hans Durchlaucht Hertigen af Mecklenburg-Schwerin
funnit sig ej mindre hugad att förhandla om sådana
villkor för afträdelsen som svara mot densammas värde; alltså hafva dessa
höga fördragslutande parter utnämnt och förordnat följande fullmäktige:
nämligen, Hans Majestät Konungen af Sverige, å ena sidan, herr Johan
Christoffer, friherre'' Toll, en af rikets herrar, generalguvernör öfver hertigdömet
Skåne, general af kavalleriet, Dess generaladjutant, chef för
sydskånska kavalleriregementet, riddare och kommendör af kungl. maj:ts
orden, riddare af ryska ordnarna S:t Andreas, S:t Alexander-Newsky och
S:t. Anna, första klassen; och Hans Durchlaucht Hertigen af MecklenburgSchwerin,
å andra sidan, herr August, baron von Ltitzow, öfverhofmästare,
Dess envoyé extraordinaire och ministre plcnipotentiaire hos Hans
Preussiska Majestät, riddare af ryska ordnarna S:t Alexander-Newsky och
S:t Anna, första klassen, riddare af Johanniterorden, och herr Conrad Wilhelm
Brttning, direktör för Dess kammarverk; hvilka, efter att hafva utväxlat
sina respektive fullmakter, hafva upprättat, afslutat och undertecknat
följande artiklar:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

Artikel I.

Den pantförskrifning, hvars bestämmelser här nedan angifvas, skall
utan någon förändring äga bestånd under loppet af fulla ett hundra (100) år,
räknadt från undertecknandet af denna konvention, och den kan vid utgången
af denna tid fortsättas. Hans Majestät Konungen af Sverige afträder
till Hans Durchlaucht Hertigen af Mecklenburg-Schwerin såsom pant
(antichresis) och mot den i artikel VI stadgade summa den fulla och oinskränkta
nyttj and erätten af staden och herrskapet Wismar samt amten Poel
och Neukloster med underlydande att däraf draga fördel utan afbrott under
hela den förenämnda tidrymden. I denna afträdelse inbegripas öfverhufvud
alla svenska kronans ägodelar inom ofvannämnda områden, såsom slott,
köpingar, byar, gårdar, arrendegods och hemman, odlade och oodlade
marker, skogar, jakt och fiske, offentliga byggnader, lös och fast egendom,
rättigheter, räntor och inkomster af hvarje slag utan undantag, alldeles
såsom om en fullständig specifikation af desamma skulle vara i denna artikel
införd.

Artikel II.

Hans Majestät Konungen af Sverige öfverlåter till Hans Durchlaucht
Hertigen af Mecklenburg-Schwerin personligen och till Hans efterträdare
alla sina suveränitetsrättigheter öfver Wismar med område och underlydande
utan undantag och så, som de tillerkänts svenska kronan genom
tionde artikeln, sjätte och trettonde paragraferna, i fredstraktaten i Osnabrilck;
afsågande sig Hans Majestät sålunda till förmån för förenämnda
Hans Durchlaucht och Dess afkomlingar all den politiska, militära, civila,
ecklesiastika och juridiska myndighet, som Han hittills utöfvat öfver de
pantsatta besittningarna och deras invånare.

Artikel III.

Hans Durchlaucht Hertigen af Mecklenburg-Schwerin afstår för alltid,
såväl för sig som för sina efterträdare, från rätten att återlämna panten
mot återfordrande af den i artikel VI af denna konvention stadgade pantsumma.
Hans Majestät Konungen af Sverige förbehåller däremot sina

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o Tå.

arfvingar och sin krona återlösningsrätt efter utgången af den i artikel I
bestämda tidrymd, och förstår här med återlösningsrätt rätten att åter
inträda i besittning af staden och herrskapet samt de pantförskrifna amten
mot återbetalande af pantsumman under de i nästföljande artikel angifna
villkor. Dock att om uppfyllandet af dessa villkor icke skulle vid förenämnda
tidpunkt vara för Hans Majestät Konungen af Sverige lägligt,
återlösningsrätten i så fall icke skall påyrkas, utan denna konvention anses
förlängd utan vidare på ytterligare ett hundra (100) år.

Artikel IV.

Men skulle motsatsen inträffa, eller att Hans Majestät Konungen af
Sverige verkligen gör gällande sin återlösningsrätt vid utgången af den
bestämda tiden, då förbinder sig Hans Majestät på det allra bestämdaste
att till Hans Durchlaucht icke allenast återlämna den ursprungliga pantsumman
utan äfven betala ränta på ränta efter följande beräkning. Räntan
på pantsumman bestämmes till fem för hundra om året och räknas
från den dag, då ut växling af ratifikationerna ägt rum. Från dessa
fem för hundra böra afdragas två för hundra, som anses motsvara
inkomsterna af de pantsatta besittningarna, och återstående tre för hundra
skola årligen läggas till kapitalet och utgöra en räntebärande del däraf,
ända till dess tiden utgår. Den slutsumma, som vid de hundra årens
utgång uppstår genom att lägga dessa ackumulerade räntor- till det ursprungliga
kapitalet, utgör det belopp, som Hans Majestät Konungen af
Sverige skulle erlägga i händelse af återlösen. Enär hela denna beräkning
är uppgjord endast för sådant fall, är densamma att betrakta såsom utan
kraft och verkan, så snart återlösen faktiskt icke äger rum.

Artikel V.

Hans Majestät Konungen af Sverige afträde!'' för all framtid och på
det uttryckligaste till Hans Durchlaucht Hertigen af Mecklenburg-Schwerin
och hans afkomlingar alla sina rättigheter till upptagande af inkomster utaf
tullen i Warnemtlnde, hvilka år 1714 pantförskrefvos af Prinsessan, sedermera
Drottningen af Sverige, Ulrika Eleonora i Hans Majestät Konungen
Bill. till Piksd. Prof. 1903. 1 Sand. 1 Afd. 54 Höft. 2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 75.

af Sverige Carl XII:s namn, glorvördig i åminnelse, till då regerande
Hertigen af Mecklenburg-Schwerin Carl Leopold; och som uti den mellan
de båda suveränerna för sådant ändamål ingångna konvention återlösningsrätten
uttryckligen förbehållits Sverige, hafva de höga kontraherande parterna
öfverenskommit, att en fullständig afsägelse af denna återlösningsrätt
skall anses vara innefattad i nu förevarande afträdelse, hvilken enbart förestafvats
af den särskilda vänskap, som Hans Majestät Konungen af Sverige
hyser för Hans Durchlaucht Hertigen af Mecklenburg-Schwerin.

Artikel VI.

Hans Durchlaucht förbinder sig på det allra verksammaste sätt att
till Hans Majestät Konungen af Sverige betala en summa af tillsammans
en million tvåhundrafemtiotusen (eller 1,250,000) riksdaler (Reichsthaler)
Hamburger banko såsom pantsumma för nyttjanderätten till staden och herrskapet
Wismar samt amten Poel och Neukloster med underlydande områden.
Och som förenämnda summa af 1,250,000 riksdaler Hamburger banko
anses i värde motsvara sagda afträdelse, hafva de höga fördragslutande
parterna öfverenskommit, att denna summa icke må afkortas eller minskas
på något sätt eller under någon som helst förevändning, ej ens för extra
kostnader såsom mäklarearfvoden, premier, diskonto o. s. v., åliggande
alla utgifter af detta slag den betalande parten, som äger att därom draga
försorg.

Då pantens värde och ofvannämnda summa anses motsvara hvarandra,
följer häraf ytterligare, att inkomsten af den ena bör anses motsvara
räntan af den andra. Det bestämmes därför, att då inkomsterna af
panten uppbäras af Hans Durchlaucht Hertigen af Mecklenburg-Schwerin,
desamma skola för Honom utgöra ersättning för räntan af den pantsumma,
som ställts till Hans Majestät Konungens af Sverige förfogande, utan att
Hans Durchlaucht någonsin må anse sig befogad att göra anspråk på någon
som helst ersättning för den större eller mindre skillnad, som kan uppstå
mellan räntans belopp och inkomsten af panten. Det är själf klart, att denna
bestämmelse icke skall anses vara till hinder för den i artikel IV omnämnda
ränteberäkning, hvilken endast afser eventualiteten af eu återlösen.

Kung i. MajUs Nåd. Proposition N:o 75.

Artikel VII,

Då det särskild! med hänsyn till den nuvarande konjunkturen möter
vissa svårigheter att erlägga hela pantsumman på en gång, är öfverenskommet,
att densamma skall fördelas i fyra poster (specificerade här nedan),
hvilkas betalning skall verkställas å skilda förfallodagar. Särskild skuldförbindelse
skall utfärdas för de å hvarje förfallodag betalbara summor, utom
för den första af dem, hvilken bör erläggas omedelbart före själfva afträdelsen
af panten och hvilken, såsom icke räntebärande, ej anses erfordra annan
formlig förbindelse än den att vara utfäst i olika artiklar af denna konvention.
Förfallodagarne för såväl den första som de tre öfriga summorna
bestämmas oåterkalleligen på följande sätt:

Riksdaler Hamb. B:ko

Den första. Samma dag ratifikationerna utväxlas förfalla till

betalning...................................................................................... 350,000

Den andra. Den 17 januari 1804 förfalla till betalning............. 350,000

Den tredje. Den 15 juni 1804 förfalla till betalning.................. 350,000

Den sista. Den 17 januari 1805 förfalla till betalning............... 200,000

Summa 1,250,000

Hvad i föregående artikel stadgats med afseende å slutsumman,
gäller naturligtvis äfven dessa partiella afbetalningar, hvilka hvar för sig
skola göras i enlighet med motsvarande skuldförbindelses ordalydelse, utan
någon som helst afkortning under hvad förevändning det vara må.

Med afseende å betalningssättet skall den första afbetalningen verkställas
genom erläggande af den bestämda summan (350,000 riksdaler
Hamburger banko) till Herr Averhoff, Hans Majestät Konungens af Sverige
generalagent i Hamburg, af hvilken Hans Durchlauchts kommissarie skall
erhålla ett kvitto eller intyg af innehåll, att denne generalagent erkänner,
att hos honom deponerats nämnda Hans Majestät Konungen af Sverige
tillhöriga och till Hans förfogande stående summa. Vid detta intygs öfverlämnande
till det ombud, som af Hans Majestät fått i uppdrag att utväxla
ratifikationerna, skall den första öfverenskomna afbetalningen anses vara
verkställd och kvitto å densamma erhållas. Hvad de tre öfriga af be -

Kwngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 75.

talningarna beträffar, skola de verkställas i fullgoda växlar, accepterade
af bankhus i Hamburg, hvilkas soliditet af svenska hofvet erkännes, och
betalbara hos dem på den i hvarje skuldförbindelse angifna förfallotid.
Dessa växlar skola i Hamburg öfverlämnas till den af Hans Majestät
Konungens af Sverige statskontor vederbörligen bemyndigade kommissionär,
hvilken då äger utväxla hvarje belopp mot Hans Durchlauchts däremot
svarande skuldförbindelse.

Artikel VIII.

Som det är billigt, att hela pantsumman från och med tiden för
ratifikationernas utväxlande antingen verkligen står till Hans Majestät
Konungens åt Sverige förfogande eller, då så icke är förhållandet, är räntebärande,
som om den stode till Hans Majestäts förfogande, så är det
öfverenskommet, att Hans Durchlaucht Hertigen af Mecklenburg-Schwerin
skall betala ränta efter fem (5) för hundrade om åi’et å de vid de tre
sista förfalloterminerna betalbara beloppen, hvilken ränta skall beräknas
från skuldförbindelsens datum ända till den i hvarje af dem angifna förfallodag.
Allt hvad i föregående artikel finnes stadgadt med afseende å
sättet för betalandet af den ursprungliga summan, skall äfven lända till
efterrättelse vid betalandet af räntan å densamma, och den i sådant afseende
af Hans Durchlaucht åtagna förpliktelse inflyta i Hans skuldförbindelser.

Artikel IX.

Den säkerhet, som å ena sidan erbjudes och å den andra antages,
såväl för hela beloppet af Hans Majestät Konungens af Sverige fordran
som för beloppet af den därå löpande ränta, bestämmes på följande sätt.

Den består framför allt uti de ofvannärnnda skuldförbindelserna
(artikel VII), affattade i den mest uttryckliga och giltiga form samt egenhändigt
underskrift af Hans Durchlaucht Hertigen af Mecklenburg-Schwerin.
Alla dessa skuldförbindelser skola vara daterade den dag, då ratifikationerna
utväxlas. Hvarje skuldförbindelse skall innehålla en klausul, genom
hvilken Hans Durchlaucht icke allenast såsom allmän säkerhet insätter
samtliga sina domäner, räntor och besittningar, utan dessutom så -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 75.

som särskild säkerhet ställer vissa amt af sina arfgods, hvartill böra väljas
sådana, som äro fria från alla äldre gravationer. I hvarje af dessa
skuldförbindelser, hvilkas autentiska ordalydelse skall fastställas i denna
konventions första separatartikel, skola särskildt namngifvas vissa sådana
amf, i värde öfverstigande det belopp, som skall betalas.

Artikel X.

Då Hans Durchlaucht Hertigen af Mecklenburg-Schwerin dessutom
erbjudit Hans Majestät Konungen af Sverige en ytterligare säkerhet af alldeles
särskild beskaffenhet, och Hans Majestät funnit för godt antaga densamma,
så hafva de höga fördragslutande parterna öfverenskommit, att Hans
Durchlaucht skall gifva befallning till herr Schröder (hvilken skall antagas
i Hans Durchlauchts tjänst i samma egenskap af uppbördskommissarie för
Wismar och underlydande, som han innehaft under Hans Svenska Majestäts
herravälde) att, vid Wismars verkliga afträdande, till den för sådant ändamål
förordnade svenske kommissarien afläinna en förbindelse, hvarigenom
han edligen förpliktar sig att under kvarstad behålla hela nettoinkomsten
af de förpantade besittningarna och öfverlämna densamma, beräknad i
Hamburger banko, till kommissarien för Hans Svenska Majestäts statskontor
i afdrag på den skuld med räntor, som påhvilar Hans Durchlaucht, allt
intill dess Hans Majestäts nämnda fordran blifvit till fullo gulden. Ett
autentiskt formulär till herr Schröders förbindelse skall intagas i andra
separatartikeln till denna konvention.

Artikel XI.

Då eu såsom pant och till nyttjanderätt öfverlåten besittning på
grund af sin natur är oafhändbar med undantag endast för det fall, att den
af sin ursprunglige härskare återlöses, är det uttryckligen öfverenskornmet,
att staden och herrskapet Wismar samt ainten Poel och Neukloster med
underlydande aldrig må afhändas, säljas, pantsättas, förlänas eller på annat
sätt afträdas till någon som helst annan makt eller stat, utan böra sagda
besittningar förblifva såsom pant uttryckligen och uteslutande hos Hertigarne
af Mecklenburg-Schwerin. Denna bestämmelse är bindande såväl för Hans
Durchlaucht den nu regerande Hertigen som för Hans efterträdare ända
till förpantningstidens slut.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

Artikel XII.

Då de höga fördragslutande parterna båda erkänna riktigheten af
den grundsats, att den som har fördelen äfven bör vidkännas risken
(om sådan finnes), hafva de öfverenskommit, att allt, som kan inträffa efter
det afträdelsen verkställts, endast skall vidkomma innehafvaren af nyttjanderätten.
^ Ingen tilldragelse af politisk, militär eller af hvad beskaffenhet
det ma vara, skall alltså föranleda någon som helst förändring i de genom
samtliga öfriga artiklar i denna konvention träffade bestämmelser eller tjäna
till förevändning för yrkande på skadeersättning, hvilket i hvarje fall''och
till hvarje tid skall anses otillåtet.

Artikel XIII.

Medelst en annan tillämpning af ofvannämnda grundsats hafva de
höga fördragslutande parterna funnit, att förpliktelser ej böra skiljas från
fördelar, och därför öfverenskommit, att alla bördor och åligganden, som
för närvarande hvila på Wismar och underlydande gent emot kejsardömet,
likasom alla kontingenter och andra skatter, som under tidernas lopp kunna
komma att lagligen påläggas dessa besittningar, skola under hela den tid,
förpantningen varar, tillhandahållas och gäldas utaf innehafvaren af nyttjanderätten
allena.

Artikel XIV.

Enär Hans Majestät Konungen af Sverige icke upptagit Wismar med
underlydande i Sin titel och ej heller begagnat dessa besittningars vapen,
ehuru Hans Majestät i Sin egenskap af länsherre därtill haft full rätt, har
Hans Durchlaucht Hertigen af Mecklenburg-Schwerin så mycket hellre
ansett sig böra följa detta exempel och icke framställa det minsta anspråk
på W ismars med underlydande titel och vapen, som dessa yttre tecken
på ett oafhändeligt herravälde synas föga förenliga med själfva naturen
af en nyttjanderättsbesittning.

Kling!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 75.

Artikel XV.

Då Hans Majestät Konungen af Sverige genom en äldre ännu i kraft
varande öfverenskommelse med annan makt förbundit sig att aldrig på
något sätt eller under någon förevändning som helst befästa staden och
hamnen Wismar, och då de höga fördragslutande parterna äro öfvertygade,
att en pantförskrifning icke kan förtaga verkan af denna genom en föregående
traktat stadgade förpliktelse; alltså öfverflyttar Hans Durchlaucht
Hertigen af Mecklenburg-Schwerin Hans Svenska Majestäts ifrågavarande
förpliktelse helt och hållet på Sin person och på Sina afkomlingar för hela
den tid pantförskrifningen varar.

Artikel XVI.

Det är ömsesidigt öfverenskommet, att hamnen Wismar aldrig skall
göras till krigshamn till bruk för någon annan främmande makt eller stat
utan undantag. Med krigshamn förstå de höga fördragslutande parterna
eu sådan hamn, i hvilken armerade fartyg af hvilken storlek, byggnadsart
och benämning som helst äro förlagda eller genom uttrycklig eller
tyst öfverenskommelse kunde få rätt att förläggas.

Artikel XVII.

Hans Durchlaucht Hertigen af Mecklenburg-Schwerin förbinder sig
på det uttryckligaste att bibehålla och bevara staden och herrskapet Wismar,
amten Poel och Neukloster jämte underlydande samt deras infödda invånare,
såväl stad- som landbefolkning, vid alla deras lagliga rättigheter,
privilegier och friheter utan att någonsin på något sätt, i något fall eller
under någon som helst skenbar förevändning göra intrång i desamma.

Artikel XVIII.

Alla offentliga tjänstemän, tillhörande den civila, finansiella eller
skogsförvaltningen inom de förpantade områdena, skola bibehållas vid sina
respektiv^ befattningar och förblifva i fullt åtnjutande af såväl sina ordi -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7,5.

Hane löner som andra lagliga förmåner, Indika tillagts dem personligen
eller deras tjänst. Denna bestämmelse är emellertid bindande endast så
vida nämnda tjänstemän troget uppfylla sina tjänsteåligganden.

Artikel XIX.

Alla med kungl. bemyndigande afslutade arrendekontrakt skola äga
bestånd och uppfyllas intill utgången af den i hvarje kontrakt bestämda
tid. Detta förbehåll gäller likaledes till förmån för alla arrendatorer, vare
sig de arrendera större eller mindre jordområden eller hus, skogar, kvarnar,
jakt- eller fiskerättigheter, med ett ord af hvad beskaffenhet deras kontrakt
än må vara, så vidt de innehålla nyssnämnda bestämmelse.

Artikel XX.

Det är öfverenskommet, att de rättigheter, privilegier och motsvarande
skyldigheter, som gifvits i afseende å svenska handeln på Wismar
och denna stads handel på Sverige, skola noggrant förblifva vid status quo;
och att följaktligen ingen förändring skall göras i nu gällande respektiva
förordningar härom. Denna bestämmelse må emellertid kunna ändras
i händelse af allmänt förbud, men icke eljest.

Artikel XXI.

Då Hans Majestät Konungen af Sverige, enligt ordalydelsen af artikel
II, till alla delar afsagt sig Sin suveränitetsrätt öfver Wismar med
underlydande, till förmån för Hans Durchlaucht Hertigen af MecklenburgSchwerin,
är häri inbegripet ett fullständigt afstående af den domsrätt,
som förut utöfvats öfver nämnda besittningar af Konungens af Sverige
förut i Wismar nu i Stralsund residerande höga tribunal. Hans Majestät
skall följaktligen gifva sagda höga tribunal befallning att icke vidare afdöma
vare sig civil- eller brottmål, som för framtiden kunna uppstå bland
invånarne i de pantförskrifna besittningarna, där rättskipningen från och
med tiden för den verkliga afträdelsen uteslutande kommer att bero på de
åtgärder, som den nye nyttjanderättsinnehafvaren i detta hänseende kommer

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 75.

att vidtaga. Hvad beträffar de mål, som för närvarande äro anhängiggjorda
inför det höga tribunalet i Stralsund, men som möjligen icke hunnit afgöras
före tiden för den verkliga afträdelsen skall Hans Majestät Konungen af
Sverige gifva det höga tribunalet befallning att öfverlämna handlingar och
protokoll i desamma till Hans Durchlaucht själf eller till Hans ministerium.

Artikel XXII.

Hans Majestät Konungen af Sverige skall genom Sin justitieprokurator
i Pommern gifva befallning till Sitt i Stralsund residerande höga tribunal
att i vanlig form låta utfärda preMusionsproklama, af det hufvudsakliga
innehåll, att alla de, som anse sig hafva rättmätiga anspråk på de pantförskrifna
besittningarna eller på deras afkastning, skola för vinnande af
slutuppgörelse anmäla sig hos sagda tribunal före innevarande års utgång
på det att beslut om preklusion må kunna utfärdas före tidpunkten för
andra afbetalningen å pantsumman och vid nämnda tillfälle kunna öfverlämnas
till Hans Durchlaucht Hertigens af Mecklenburg-Schwerin ministerium.

Artikel XXIII.

Då enligt gällande lag en transaktion angående ett rikslän icke kan
försiggå utan medverkan af rikets högsta öfverhufvud, förbinder sig Hans
Majestät Konungen af Sverige att bringa förevarande konvention till
Hans Majestät Kejsarens och Konungens kännedom och att beträffande denna
sak hos Hans kejserliga, kungliga och apostoliska Majestät göra sådana
framställningar, som de båda höga fördragsslutande parternas gemensamma
intresse och ömsesidiga säkerhet må erfordra.

Artikel XXIV.

Ratifikationerna till denna konvention skola utväxlas, så snart ske
kan, och senast den 15 nästkommande augusti. Utväxlingen skall äga rum
i Hamburg genom kommissarier, försedda med de i dylikt fall erforderliga
fullmakter. Hans Majestät Konungens af Sverige kommissarie skall
vid utväxlingen af ratifikationerna af Hans Durchlaucht Hertigens af
Mecklenburg-Schwerin kommissarie mottaga följande handlingar:

Bill. till Riksd. Prof. 11)03. 1 saml. 1 Afd. 54 Höft.

Kungl. Majt:s Nåd. Proposition N:o 75.

a) de af Hans Durchlaucht utfärdade tre hufvudskuldförbindelser
som omnämnas i artiklarne VII och IX af denna konvention och lydande
resp. å 350,000 rdr. Hainburger banko, betalbara den 17 januari 1804, å
350,000 dito, betalbara den 15 juni 1804, och på 200,000 dito, betalbara
den 17 januari 1805, samt

b) det intyg, som omförmäles i artikel VII af denna konvention,
genom hvilket herr Averhoff, Hans Svenska Majestäts generalagent
i Hamburg, erkänner sig hafva mottagit såsom deposition en summa af
350,000 rdr. Hamburger banko, öfverlämnad af Hans Durchlaucht Hertigen
af Mecklenburg-Schwerin och tillhörande Hans Majestät Konungen af
Sverige samt stående till Hans förfogande. Hans Svenska Majestäts kommissarie
skall i utbyte mot detta intyg lämna ett af chefen för Hans
Majestäts finansdepartement undertecknadt kvitto, genom hvilket betalningen
af den första delen af pantsumman erkännes.

Artikel XXV.

Sedan utväxlingen af ratifikationerna ägt rum, skall den verkliga
afträdelsen af Wismar med amt och underlydande fullbordas, så snart
ömsesidig bekvämlighet tillåter och om möjligt under loppet af samma
vecka. Denna verkliga afträdelse, hvarmed förstås det bokstafliga uppfyllandet
af artiklarne I och II i denna konvention, skall göras af en kommissarie.
som Hans Majestät Konungen af Sverige för detta ändamål utnämner,
likasom Hans Durchlaucht Hertigen af Mecklenburg-Schwerin skall
å sin sida nämna en kommissarie med fullmakt att taga den förpantade
staden jämte amten och underlydande i besittning.

Följande bestämmelser skola betraktas såsom en gemensam instruktion
för de båda höga fördragslutande parternas kommissarier.

a) Så snart den verkliga afträdelsen ägt rum, skola i allmänhet alla
infödda invånare i Wismar, amten och underlydande områden vara fria
från deras trohetsed till Hans Svenska Majestät, och isynnerhet skola de
offentliga tjänstemännen, som skola öfvergå i Hans Durchlaucht Hertigens
af Mecklenburg-Schwerin tjänst, vara befriade från sina forna skyldigheter
och förpliktelser.

b) En autentisk lista öfver de offentliga tjänstemän, som enligt artikel
XVIII skola bibehållas, skall upprättas och i densamma skall införas en
specifikation af deras ordinarie löner och andra förmåner. Denna specificerade
lista skall af Hans Svenska Majestäts kommissarie öfverlämnas till
Hans Durchlaucht Hertigens af Mecklenburg-Schwerin kommissarie.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 75.

c) Då de af Hans Durchlaucht afgifna skuldförbindelser äro daterade
samma dag, som utväxlingen af ratifikationerna äger rum, skall Hans
Durchlaucht från och med samma tid börja upptaga alla skatter och inkomster
i de pantförskrifna besittningarna, ehuru deras verkliga afträdelse
icke kan äga rum förrän några dagar efter nämnda utväxling.

d) Genom föregående bestämmelse är Hans Durchlaucht förbunden
att från och med samma tid bestrida alla statsutgifter och alla löner till
offentliga tjänstemän.

e) Då ofvannämnda tidpunkt sålunda tjänar såsom norm för upptagandet
af inkomsterna, är det vidare stadgadt, att Hans Durchlaucht
skall godtgöras för de förskott, som arrendatorerna kunna hafva till svenska
kronan erlagt utöfver nämnda tidpunkt. Denna likvidation skall utföras
af Hans Svenska Majestäts kommissarie, hvilken för detta ändamål skall
erhålla nödiga medel, utan att härigenom något afdrag å pantförskrifningssumman
eller räntorna å densamma varder nödigt eller ens tillåtet. Hans
Durchlauchts kommissarie skall aflämna ett kvitto, hvarigenom betalningen
af ofvanstående förskott erkännes.

f) Så snart den verkliga afträdelsen ägt rum, skall Hans Majestät
Konungens af Sverige garnison i Wismar ersättas af Hans Durchlaucht
Hertigens af Mecklenburg-Schwerin trupper.

g) Utlämnandet till Hans Durchlauchts kommissarie af den del utaf
arkivet i Wismar, som speciellt angår de pantförskrifna besittningarna,
skall ske i god tro; och en autentisk förteckning häröfver skall upprättas
i två exemplar. Den ena, å hvilken Hans Durchlauchts kommissarie skall
teckna kvitto, är afsedd för Hans Svenska Majestäts arkiv, den andra skall
åtfölja handlingarna.

h) Ehuru första artikeln af denna konvention stadgar en allmän afträdelse
af lös och fast egendom, är det likväl underförstådt, att det
förut i Wismar residerande höga tribunalets tillhörigheter (om någon del
af dem ännu befinner sig där) ej skola inbegripas i afträdelsen.

De båda höga fördragslutande parterna ämna för öfrigt förse sina
kommissarier för den verkliga afträdelsen och för besittningstagandet
af Wismar med särskilda instruktioner i afseende å föremålet för deras
uppdrag. Dessa instruktioner skola öfverensstämma med bestämmelserna
i denna konvention och skola tjäna till att underlätta dess utförande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 75.

Till yttermera visso och i kraft af våra respektive fullmakter hafva
vi undertecknat denna konvention och försett densamma med våra sigill.

Som skedde i Malmö den tjugosjätte dagen i juni månad i Nådens
år Ett tusen åtta hundra och tre. (1803).

Johan Chnstoffer, Friherre Toll. (L. S.) August, Baron von Lutzow. (L. S.)
Conrad Wilhelm Brisling. (L. S.)

Stockholm 1903. Kung], Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.