Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.
1
N:o 71.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
upplåtande af kronojord för framdragande af vissa
elektriska ledningar; gifven Stockholms slott den 13
mars 1903.
Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj rf bärmed föreslå Riksdagen
att för tiden till den 15 maj 1904 medgifva att, där Kungl. Maj:t
pröfvar nödigt att, för någon orts förseende med belysning eller drifkraft
eller för dylikt ändamål eller för beredande af drifkraft åt sådan
industriell anläggning, som finnes vara af större betydelse lör det allmänna,
kronan tillhörig jord eller lägenhet användes till framdragande
af elektrisk ledning, Kungl. Maj:t må förordna, att hvad för ändamålet
erfordras skall afstås eller upplatas emot ersättning, som bestämmes i
enlighet med hvad som stadgas i förordningen den 14 april 1866 angående
jords eller lägenhets afstående för allmänt behof samt lagen
den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,
och på de villkor i öfrigt, som af Kungl. Maj:t fastställas.
De till ärendet börande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts,
Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:
GUSTAF.
Hjälmar Westring.
Bill. till Riksd. Prat. 1903. 1 Sami. 1 A/d. Öl Iläft. (K:o 71).
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 13 mars 1903.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Bostköm,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Crusebjörn,
Odelberg,
Husberg,
Palander,
Westring,
Ramstedt,
Berger,
Meyer och
von Friesen.
Föredragande departementschefen statsrådet Westring yttrade:
Genom nådiga kungörelsen den 20 april 1883 förordnades, bland
annat, att å kronans mark icke finge af enskild person eller bolag
uppsättas telegraf-, telefon- eller likartad förbindelse, så framt Kungl.
Maj:t icke därtill lämnat tillstånd.
I följd af detta stadgande har i åtskilliga fall tillstånd blifvit sökt
att draga elektrisk ledning för belysning eller kraftöfverföring öfver
kronomark; och har sådant tillstånd jämväl lämnats på viss tid, högst
50 år.. Därvid hafva, förutom vanliga säkerhetsföreskrifter, tillika stadgats
vissa andra villkor för framdragandet.
Sålunda har, då tillstånd meddelats för lednings framdragande
öfver kronopark, föreskrifvits:
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.
att, innan stolparne eller stöden för ledningen öfver kronoparken
nedsattes, ledningens innehafvare med vederbörande revirförvaltare skulle
öfverenskomma om platserna för stolparne eller stöden, så att dessa
åstadkomme minsta möjliga hinder och förfång för kronoparken;
att ledningens innehafvare skulle vara skyldig att på egen bekostnad
låta upprätta karta öfver den till kronoparken hörande mark, hvaröfver
ledningen framdroges, samt att inom stadgad tid öfverlämna
samma karta till domänstyrelsen;
att innehafvaren skulle äga att såväl vid ledningens anläggning
som sedermera, i den mån sådant erfordrades för reparationer eller förändringar
af ledningen eller tillsyn å densamma, hafva obehindrad tillgång
till den mark, hvarå ledningen blifvit framdragen;
att, därest befintlig skog funnes för ledningens framdragande och
skyddande böra borttagas, innehafvaren skulle äga att, sedan skogen
på innehafvarens anmälan blifvit af vederbörande revirförvaltare utstämplad,
fälla densamma, med skyldighet för innehafvaren att för samma
skog erlägga lösen med belopp, som af domänstyrelsen bestämdes, samt
att inom af domänstyrelsen förelagd tid hafva bortfört skogen från
kronoparken;
att, därest å kronoparken företoges utverkning af skog eller annat
arbete, hvaraf skada kunde tillskyndas ledningen, densammas, innehafvare
vore skyldig att, efter därom erhållen tillsägelse, lämna biträde för
afvärjande af sådan skada;
att den kostnad, som erfordrades för meddelandet af tillsägelse,
hvarom nyss förmälts, för innehafvarens underrättande om inträffad
skada i ledningen samt för ^stämpling af skog, af innehafvaren ersattes;
att
innehafvaren skulle ersätta statsverket för minskad skogsproduktion
och olägenheter med visst årligt belopp, som skulle erläggas till
vederbörande revirförvaltare inom januari månad hvarje år;.
att ledningens innehafvare vore skyldig ersätta allt intrång och
all skada, som till följd af ledningens uppsättande och eftersyn vållades,
äfvensom skada, som genom ledningen förorsakades å kreatur; samt
att, i händelse innehafvaren undandroge sig att uppfylla de enligt
ofvan upptagna villkor innehafvaren åliggande förpliktelser, inuehafvaren
skulle hafva förverkat rätten att hafva kraftledningen å kronoparken
kvarstående och vara skyldig att genast borttaga ledningen
därifrån.
I afseende å lednings framdragande öfver annan kronoegendom
eller ecklesiastikt boställe har i allmänhet föreskrifvits:
4
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.
att, innan stolparna eller stöden för ledningen öfver egendomen
nedsattes, ledningens innehafvare med domänintendenten i länet, hvad
anginge indraget boställe, och med vederbörande boställshafvare rörande
ecklesiastikt boställe skulle öfverenskomma om platserna för stolparna eller
stöden, så att dessa åstadkomme minsta möjliga hinder för egendomens
innehafvare att draga den nytta af marken, som med ändamålet för
markens användning af ledningens innehafvare vore förenlig, och att
ledningens innehafvare skulle godtgöra domänintendenten kostnaden
för den eller de resor, han för detta ändamål måste företaga;
att ledningens innehafvare skulle vara skyldig att på egen bekostnad
låta upprätta karta öfver den till egendomen hörande mark, hvaröfver
ledningen framdroges, samt att inom stadgad tid öfverlämna
samma karta till vederbörande länsstyrelse att där förvaras;
att ledningens innehafvare ägde att såväl vid ledningens anläggning
som sedermera, i den mån sådant erfordrades för reparationer
eller förändringar af ledningen eller tillsyn å densamma, hafva obehindrad
tillgång till den mark, hvarå ledningen vore framdragen;
att, där ledningen framdroges öfver odlad mark, för ledningens
uppsättande äfvensom för å ledningen framdeles skeende reparationer
eller förändringar skulle, så vidt möjligt vore, väljas den tid, då minsta
skada förorsakades å växande gröda;
att, därest befintlig skog funnes för ledningens skull böra borttagas,
ledningens innehafvare skulle äga att, sedan skogen på hans anmälan
blifvit af vederbörande revirförvaltare utstämpla^, fälla densamma
med skyldighet för ledningens innehafvare att ersätta kostnaden för utstämplingsförrättningen;
och skulle på enahanda sätt förfaras, om träd,
som vore stående på egendomens mark utom stolplinjen, funnes, i händelse
det till följd af blåst eller annan anledning omkullstörtade, kunna
föranleda skada å ledningen;
att, därest å egendomen företoges utverkning af skog eller annat
arbete, hvaraf skada kunde tillskyndas ledningen, ledningens innehafvare
vore skyldig att efter därom erhållen tillsägelse lämna biträde för
afvärjande af sådan skada; och skulle den för meddelandet af tillsägelse,
som förut sagts, nödiga kostnad äfvensom den, som erfordrades för
ledningens innehafvares underrättande om inträffad skada å ledningen,
af ledningens innehafvare ersättas;
att ledningens innehafvare vore skyldig ersätta allt intrång och all
skada, som till följd af ledningens uppsättande och eftersyn vållades,
äfvensom skada, som genom ledningen förorsakades å kreatur;
att, i händelse ledningens innehafvare undandroge sig att uppfylla
5
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.
de enligt ofvan upptagna villkor honom åliggande förpliktelser, han förverkat
rätten att hafva ledningen å egendomen kvarstående och vore
skyldig att genast borttaga ledningen;
att beträffande ledningens framdragande öfver ecklesiastikt boställe
ledningens innehafvare skulle vara skyldig underkasta sig de ytterligare
föreskrifter, Kungl. Maj:ts befallningshafvande och domkapitlet gemensamt
kunde finna för tillgodoseende af boställets fördel erforderliga; samt
att, därest mark, hvaröfver ledningen vore framdragen, skulle före
utgången af den för upplåtelsen bestämda tiden frångå ecklesiastikt
boställe, det meddelade tillståndet skulle beträffande samma boställe
anses hafva förfallit.
I lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser om
elektriska anläggningar, har nu stadgats att, om för någon orts förseende
med belysning eller drifkraft eller för dylikt ändamål eller för
beredande af drifkraft åt sådan industriell anläggning, som finnes vara
af större betydelse för det allmänna, Konungen pröfvar nödigt, att jord
eller lägenhet, som tillhör enskild man, menighet eller inrättning, användes
till framdragande af elektrisk ledning, skall hvad för ändamålet
erfordras emot ersättning afstås eller upplåtas, samt att, om, enligt
hvad sålunda föreskrifvits, jord eller lägenhet skall afstås eller upplåtas,
de i förordningen angående jords eller lägenhets afstående för
allmänt behof den 14 april 1866 meddelade föreskrifter skola äga motsvarande
tillämpning, dock att, där jorden eller lägenheten skall användas
för annans räkning än kronans, förhöjning i ersättningen skall
äga rum med hälften af det belopp, som jämlikt de i nämnda förordning
stadgade grunder skall utgå.
Med anledning däraf, att särskilda bestämmelser syntes erforderliga
jämväl för det fall, då kronan tillhörig mark behöfver användas för
anläggningar af omförmälda art, anmodade jag i skrifvelse den 28
november 1902 kammarkollegium och domänstyrelsen att gemensamt
afgifva förslag till de bestämmelser och villkor, under hvilka kronan
tillhörig jord eller lägenhet må för omförmälda ändamål afstås eller
upplåtas.
I sitt den 15 januari 1903 dagtecknade utlåtande hafva ämbetsverken
till en början erinrat, att under senare åren Kungl. Maj:t vid
flera tillfällen meddelat tillstånd till framdragande af elektriska kraftledningar
öfver kronojord med bestämmelser och villkor, hvilka icke
stode i strid mot de i omförmälda lag intagna allmänna stadgande^
men som för hvarje särskild egendom innehölle detalj villkor, hvilka
6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.
tillkommit efter af lokala och centrala myndigheter afgifna underdåniga
förslag.
Under förutsättning att i hvarje särskildt fall, då underdånig framställning
gjordes om elektrisk kraftlednings framdragande öfver kronoegendom,
vederbörande ämbetsverk fortfarande blefve i tillfälle att afgifva
förslag till dylika mera specifika villkor, och särskildt huruvida
afstående eller endast upplåtelse af för ändamålet erforderlig kronojord
kunde anses lämpligt, hade ämbetsverken ingenting att erinra mot att
de i förenämnda lag intagna bestämmelser vunne tillämpning äfven där
upplåtelse af kronojord kunde finnas för ändamålet behöflig; och hade
ämbetsverken icke heller något att erinra mot att vid bestämmande af
de ersättningar, som för upplåtelsen borde tillkomma kronan såsom
jordägare eller markens innehafvare, de i förordningen den 14 april
1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof
meddelade föreskrifter tillämpades.
Vid sammanträdet mellan ämbetsverken hade, bland annat, varit
under ompröfning, huruvida elektriska kraftledningar borde i afseende
å upplåtelse af kronojord likställas med enskilda järnvägar, hvilka med
Riksdagens medgifvande vid koncessioners meddelande erhölle upplåtelse
af den för järnvägsanläggningen erforderliga kronan tillhöriga jord
utan annan kostnad än att, hvad anginge boställsjord eller annan åt
enskild person med åborätt eller annorledes upplåten kronojord, ersättning
därför lämnades i enlighet med hvad förordningen den 14 april
1866 i sådant afseende stadgade, hvaraf följde, att mark, som för dylika
järnvägar tagits i anspråk å kronoparker och å annan kronan tillhörig
ej disponerad mark, öfverlåtits utan ersättning.
En sådan upplåtelse utan ersättning syntes ämbetsverken ej böra
ifrågakomma för elektriska ledningars framdragande öfver odisponerad
kronojord. Enskilda järnvägar befordrade utan tvifvel i högre grad
det allmännas intresse, liksom de för kronans skogar medförde större
fördelar genom möjlighet till ökad virkesafsättning, än som kunde blifva
fallet med enskildes elektriska kraftledningar, hvilkas nytta blefve af
mer enskild och lokal natur, och redan härutinnan visade sig alltså en
afsevärd skillnad beträffande statens skyldighet att främja dessa olika
anläggningar. Denna skillnad blefve ännu större, om i betraktande
toges, att för enskilda järnvägar upplåtelserna af kronojord vore af
jämförelsevis obetydlig storlek, medan de elektriska ledningarna sannolikt
komme att taga i anspråk ganska betydliga arealer, särskildt af
skogsmark, då, till förekommande af att kraftledningen skulle skadas
af möjlig vindfällning utaf densamma närstående skog, stor bredd af
7
Kungl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.
gatorna betingades, i synnerhet i ödebygder. Härigenom komme uti
Norrland, där vattendrag med vattenfall angränsades af kronoparker,
dessa senare att å långa sträckor genomskäras af skogstomma områden,
hvilket skulle medföra olägenheter af derå slag, ej minst därutinnan
att utmed och i närheten af de på en gång afverkade områdena skogen
finge benägenhet att torka och fara uppkom me, att densamma
vindfölle. Härtill komme att, då arbeten för markens terrassering ej,
såsom vid järnvägsanläggningar, behöfde bekostas för framdragande af
elektriska kraftledningar, det läge nära till hands att förutsätta möjligheten
af att, i det fall markupplåtelse skedde utan ersättning, kronoparkerna
toges i anspråk för ändamålet framför dem närliggande enskild
mark, äfven om häraf orsakades ökning af ledningens längd och
oaktadt att ledningens ägare ålades att inlösa den å det upplåtna området
befintliga ståndskogen. Sådan inlösen till pris, som af domänstyrelsen
bestämdes, hade hittills föreskrifvits och borde fortfarande
ifrågakomma af anledning att skogens afverkning och utforsling i de
långsträckta gatorna medförde kostnader utöfver de vanliga.
Presidenten och en ledamot i kammarkollegium voro af skiljaktig
mening och anförde:
Beträffande frågan under hvilka villkor och bestämmelser kronan
tillhörig jord eller lägenhet kunde afstås eller upplåtas för elektriska
anläggningar, som afsåges i 2 § af lagen den 27 juni 1902, syntes för
ett sådant afstående eller upplåtande olika villkor böra uppställas, allt
eftersom kronojord af olika slag för den elektriska anläggningen toges
i anspråk.
Odisponerad kronojord — kronoparker och öfverloppsmarker —
syntes, af samma skäl som när dylik jord erfordrades för enskild järnvägsanläggning,
böra utan ersättning upplåtas. De elektriska anläggningarna
för belysning eller arbetsöfverföring måste nämligen, om de
ock i första hand tjänade det privata intresset, anses icke mindre än
enskilda järnvägar tillgodose intressen, som äfven från det allmännas
synpunkt vore af framstående vikt. Också hade vid olika tillfällen
inom Riksdagen dessa anläggningars stora betydelse framhållits. Så
förklarade Riksdagen i sin undei''dåniga skrifvelse den 13 maj 1896, att
lagstiftningen ej kunde undgå att taga hänsyn till den storartade utveckling
af industrien, som kunde blifva följden, därest möjlighet bereddes
att med elektricitetens hjälp begagna de väldiga naturkrafter, som vårt
land i så rikt mått ägde. Liknande yttranden återfunnes i riksdagshandlingarna
från år 1902, exempelvis särskilda utskottets (n:r 1) utlåtande
n:r 1 samt riksdagsskrifvelsen den 11 maj.
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.
Med hänsyn till de elektriska kraftledningarnas allmänna nytta
och den allt mer framträdande vikten af att i så vidsträckt grad som
möjligt befrämja tillgodogörandet af landets naturtillgångar torde berörda
ledningar alltså vara förtjänta af den uppmuntran från statens
sida, att odisponerad kronojord, som för deras utförande erfordrades,
blefve, där Kungl. Maj:t så pröfvade lämpligt, utan ersättning upplåten,
om än olägenheter, särskildt ur skogsvårdens synpunkt, icke kunde
undvikas. Emellertid torde, af skäl som ämbetsverken anfört, ledningens
ägare böra få sig ålagdt att inlösa och bortföra den å det upplåtna
området befintliga ståndskog.
Kostnadsfri upplåtelse af kronojord, som med åborätt eller annorledes
innehafves af enskild person, ansåges lika litet böra förekomma i
fråga om elektriska anläggningar som för enskilda järnvägsanläggningar,
helst om ordet kronojord toges i så vidsträckt betydelse, att därunder
ansåges vara inbegripna jämväl de åt prästerskapet upplåtna boställen,
af hvilka många af menighet anskaffats eller af enskild för ändamålet
donerats. Ersättning för jord af nu omförmäld beskaffenhet syntes
alltså böra lämnas enligt samma grunder, som ersättning för enskild
person tillhörig jord, hvilken afstodes eller upplätes för framdragande
af elektrisk ledning. I sistberörda hänseende stadgade 1 § af 1902
års åberopade lag, att de i förordningen angående jords eller lägenhets
afstående för allmänt behof den 14 april 1866 meddelade föreskrifter
skulle äga motsvarande tillämpning; dock att, där jorden eller lägenheten
skulle användas för annans räkning än kronans, förhöjning i ersättningen
skulle äga rum med hälften af det belopp, som jämlikt de
i nämnda förordning stadgade grunder skulle utgå.
Då fråga uppkomme om elektrisk kraftlednings framdragande öfver
kronojord, syntes vederbörande ämbetsverk fortfarande såsom hittills
böra blifva i tillfälle att afgifva förslag till de särskilda bestämmelser
och villkor, som, utöfver hvad författningsenligt skulle iakttagas, kunde
vara att meddela. Härutinnan ansåges för öfrigt de under senare tider
vid meddelande af nådigt tillstånd till framdragande af elektrisk kraftledning
öfver kronojord föreskrift^ villkor kunna i tillämpliga delar
tagas till efterföljd.
I de ojämförligt flesta fall skulle antagligen — på sätt den s. k. starkströmskommissionenuti
en till statsrådet och chefen för finansdepartementet
den 10 december 1898 aflåten skrifvelse påvisat, och då enligt omförrnälda
lags 2 § det tillstånd, hvarom i nämnda § sades, ej kunde meddelas
för längre tid än fyrtio år — för den, som ville anlägga elektrisk
ledning, vara till fyllest att erhålla rätt att begagna den mark, öfver
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.
hvilken ledningen skulle dragas, för densammas utläggande och framtida
underhåll. Anledning att tillerkänna honom rätt att med full
äganderätt bekomma marken torde endast i sällsynta undantagsfall
komma att föreligga. Kungl. Maj:t torde i hvarje särskildt fall efter
omständigheterna förordna, med hvilken rätt vederbörande kunde erhålla
jorden. Antingen upplåtande eller afstående af kronojord i inskränkt
bemärkelse ifrågasattes, torde — med hänsyn därtill att uti 77 § regeringsformen
det förbehållits Riksdagen att föreskrifva de grunder, efter
hvilka kronoegendomar åt olika slag skulle förvaltas Riksdagens
medgifvande till dylik upplåtelse böra inhämtas. Däremot torde det
icke mera hädanefter än tillförne, då jord från ecklesiastika boställen
för olika ändamål upplåtits, vara erforderligt att utverka tillstånd af
vare sig Riksdag eller kyrkomöte till upplåtelse af dylik jord, allenast
ersättningen därför komme vederbörande boställsliafvare till godo eller,
när omständigheterna därtill föranledde, tillfördes kyrkans gemensamma
aflöningsmedel.
Några generella bestämmelser och villkor, under hvilka kronan
tillhörig jord eller lägenhet kunde för ifrågavarande ändamål afstås
eller upplåtas, syntes knappast vara erforderliga i den händelse att,
såsom ämbetsverken förutsatt, Kungl. Maj:t framdeles såsom hittills
täcktes, efter ämbetsverkens hörande och efter pröfning af omständigheterna
i hvarje särskildt fall, i sådant hänseende förordna,
De omständigheter, som föranledt medgifvandet att den, som vill
göra elektrisk anläggning för någon orts förseende med belysning eller
drifkraft eller för dylikt ändamål eller för beredande af drifkraft åt
sådan industriell anläggning, som finnes vara af större betydelse för
det allmänna, må kunna erhålla tillstånd att genom expropriation förvärfva
sig tillfälle till den elektriska ledningens framdragande öfver
enskild man, menighet eller inrättning tillhörig jord eller lägenhet,
synas mig uppenbarligen tala för att den, som vill göra sådan anläggning,
må kunna, i den män sådant är för ledningens framdragande erforderligt,
få jämväl kronan tillhörig jord eller lägenhet till sig afstånd
eller upplåten på enahanda sätt som jord eller lägenhet under enskild
äganderätt. Det synes mig därför lämpligt, att allmänna bestämmelser
härom nu meddelas. I sådant afseende lärer i främsta rummet
erfordras utverkande af Riksdagens medgifvande för Kungl. Maj:t att
gifva tillstånd till kronojords afstående eller upplåtande för ifrågavarande
ändamål. På sätt ämbetsverken erinrat, lärer det väl endast
undantagsvis ifrågakomma, att jord behöfver afstås med ägande
Bih.
till Rihd. Prot. 1003. 1 Sami. I A/d. 31 Haft. 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.
rätt, men möjlighet till medgifvande af sådant afstående synes ej
böra vara utesluten, likasom den ej är det i afseende å enskild jord.
Ersättning. för rätten att framdraga ledningen synes böra bestämmas
i enlighet med stadgandena i förordningen den 14 april 1866
och lagen den 27 juni 1902. Enligt nyss åberopade bestämmelser
i sagda lag skall ersättningen således utgå med fulla värdet och
hälften därutöfver. På de af ämbetsverkens pluralitet anförda skäl
anser jag något undantag i afseende å skyldigheten att utgifva ersättning
icke böra göras med afseende å odisponerad kronomark. På
sätt som äger rum i afseende å upplåtelse af kronojord för enskilda
järnvägar, torde Riksdagens medgifvande till upplåtelsen böra äskas för
ett år i sänder, men då det kan medföra olägenheter, om medgifvandet
lämnas endast till dess nästa Riksdag sammanträder, torde hemställan
höra göras, att medgifvandet får omfatta tiden till den 15 maj nästpåföljande
år. I öfrigt torde i hufvudsak samma villkor, som förut vid
meddelande af tillstånd att framdraga elektrisk ledning öfver kronojord
uppställts, böra fortfarande stadgas, men torde dessa villkor kunna få
bero på Kungl. Maj:ts beprö frände.
På grund af hvad sålunda förekommit hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att för tiden till den 15 maj 1904 medgifva att, där Kungl. Maj:t
pröfvar nödigt att, för någon orts förseende med belysning eller drifkraft
eller för dylikt ändamål eller för beredande af drifkraft åt sådan
industriell anläggning, som finnes vara af större betydelse för det allmänna,
kronan tillhörig jord eller lägenhet användes till framdragande
af elektrisk ledning, Kungl. Maj:t må förordna, att hvad för ändamålet
erfordras skall afstas eller upplåtas emot ersättning, som bestämmes i
enlighet med hvad som stadgas i förordningen den 14 april 1866 angående
jords eller lägenhets afstående för allmänt behof samt lagen
den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,
och på de villkor i öfrigt, som af Kungl. Maj:t fastställas.
Denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan blef af Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifallen; och skulle nådig proposition i ämnet
af. den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, till
Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo:
E. K. Almqvist.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1903.