8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

N:o 28.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående upplåtelse
till landtförsvaret af en del utaf förra bergshauptmansbostället
Väsby i Västmanlands län; Gifven Stockholms
slott den 7 november 1902.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
landtförsvarsärenden denna dag, vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen
medgifva, att östra delen, innehållande 6,97 hektar, af förra bergshauptmansbostället
Våsby inom Sala stads område och Västmanlands län må,
för att begagnas till ett trängetablissement, den 14 mars 1904 öfverlämnas
till landtförsvaret.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Jesper Crusebjörn.

OSCAR.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 28.

9

Utdrag af protokollet öfver landtför svar särenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 7 november 1902.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring.

Ramstedt,

Berger,

Meijer,
von Friesen.

Efter gemensam beredning med statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
anförde chefen för landtförsvarsdepartementet, statsrådet
Crusebjörn:

»Sedan 1899 års Riksdag anvisat medel till anläggande af ett trängförråd
i femte arméfördelningen, anbefallde Eders Kungl. Maj:t genom
nådigt bref den] 9 juni samma år arméförvaltningen å fortifikation soch
intendentsdepartementen att verkställa utredning och inkomma
Bih. till Biksd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 15 Höft. 2

10

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

med underdånigt förslag till plats för nämnda trängförråd m. m.
Uti underdånig skrifvelse den 17 september 1901 tillkännagaf arméförvaltningen,
att cheferna för generalstaben, fortifikationen och femte
arméfördelningen, hvilka på anmodan af arméförvaltningen verkställt
den sålunda anbefallda utredningen, i skrifvelse till arméförvaltningen
föreslagit vissa vid Sala belägna jordområden såsom lämpliga för
anläggning såväl af trängförråd som af ett fullständigt trängetablissement,
nämligen för trängförråd: ett område om 7 tunnland 31,08
kappland samt för ett fullständigt trängetablissement: ytterligare ett
område om 25 1 2 tunnland jämte det kronan tillhöriga bostället Väsby.
Af nämnda boställe, som bestode af två från hvarandra skilda delar,
behöfdes den östra delen till utvidgning af öfningsplatsen och till plats
för vissa byggnader, hvaremot den västra delen, som benämndes Måns
Olsängen, väl oj omedelbart vore behöflig för ifrågavarande trängetablissement,
men borde likväl reserveras för eventuellt markutbyto
i händelse af en i framtiden behöflig utvidgning af etablissementets
område. Därjämte meddelade arméförvaltningen, att stadsfullmäktige
i Sala erbjudit sig att för ifrågavarande ändamål till staten kostnadsfritt
upplåta ofvannämnda, kronan ej tillhöriga ägor om tillhopa 33
tunnland 15,08 kappland med tillhörande vattenområde samt dessutom
förbundit sig att framdraga vattenledning till det blifvande etablissementets
gräns, där densamma vore stadens vattenledningsnät närmast
belägen, och att lämna etablissementet behöfligt vatten från stadens
ledning till samma partipris, som framdeles kunde varda bestämdt för
andra större afnämare af vatten. I enlighet med arméförvaltningens
i berörda underdåniga skrifvelse tillika gjorda hemställan, faun Eders
Kungl. Maj:t den 4 oktober 1901 godt att med antagande af stadsfullmäktiges
anbud bemyndiga arméförvaltningen att med Sala stad
afsluta kontrakt om upplåtelse till Kungl. Maj:t och kronan af eganderätten
till ofvanomförmälda jordlotter med tillhörande vattenområden
i enlighet med de af stadsfullmäktige erbjudna villkor.

Därefter liar arméförvaltningen uti underdånig skrifvelse den 22
januari 1902, med vidfogande af kopia utaf en år 1902 af förste landtmätaren
C. A. Löwenhielm renoverad karta öfver ägorna till förra
bergshauptmansbostället Väsby jämte en öfversiktskarta, hemställt, att
Eders Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder, för att jämväl nämnda
kronoegendom för anordnande af ifrågavarande trängetablissement ställdes
till landtförsvarets förfogande.

Sedan Eders Kungl. Maj:t anbefallt domänstyrelsen att efter vederbörandes
hörande i ärendet afgifva underdånigt utlåtande, har domän -

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

styrelsen den 27 sistlidne mars öfverlämnat underdåniga yttranden
af t. f. domänintendenten i Västmanlands län, arrendatorn af omförmälda
kronoegendom och Eders Kungd. Maj:ts befallningshafvande i
nämnda län. T. f. domänintendenten, som meddelat, att egendomen vore
på arrende upplåten till den 14 mars 1909, finner något hinder härigenom
för nådigt bifall till framställningen om egendomens öfverlåtande
till landtförsvaret icke förefinnas vid det förhållande, att arrendatorn
vore skyldig att, där sådant för allmännyttigt ändamål å kronans vägnar
fordrades, afstå den arrenderade egendomen tillhörande mark mot
åtnjutande af minskning i arrendeafgiften, motsvarande den förlust,
honom tillskyndades. Arrendatorn har, med åberopande af det mellan
honom och domänstyrelsen afslutade arrendekontrakt, yrkat att, för
den händelse han gånge i mistning af arrendet, bekomma ersättning i
särskilda hänseenden med tillhopa 12,036 kronor 60 öre, samt att befrias
från vissa enligt arrendekontraktet stadgade skyldigheter. Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande har i sitt afgifna yttrande anfört, att
med afseende å innehållet i 15:de punkten af det om egendomen den 26
oktober 1888 upprättade arrendekontrakt hinder icke torde möta för
bifall till den i ärendet gjorda framställning, och att arrendatorns ersättningsanspråk
borde komma under laga synerätts pröfning och afgörande.

För egen del anför domänstyrelsen, att ifrågavarande egendom,
förra bergshauptmansbostället Väsby om " io mantal, belägen inom Sala
stads område, genom ofvanberörda af styrelsen utfärdade kontrakt
utarrenderats under 20 år från den 14 mars 1889 mot årligt arrende
af 805 kronor och, bland andra, det af t. f. domänintendenten anförda
villkor. Enligt det förslag, hvarå arméförvaltningens underdåniga framställning
i ärendet vore grundad, skulle af de två från hvarandra skilda
områden, hvaraf ifrågavarande egendom bestode, det ena i öster med
en areal af 6,97 hektar, där egendomens åbyggnader vore belägna,
omedelbart efter dess öfvertagande af landtförsvaret tagas i anspråk
för trängetablissementets anordnande, men det andra, innehållande 4,no
hektar, reserveras för att lämnas i utbyte mot mark, som framdeles
kunde för etablissementets utvidgning blifva behöflig. Mot öfverlämnandet
till landtförsvaret af det förstnämnda området, i fall detsamma af
Eders Kungl. Maj:t ansåges för det afsedda ändamålet behöfligt, hade
domänstyrelsen icke något att erinra. Hvad däremot det andra eller
västra området anginge, syntes det skid, som anförts för att äfven detta
skulle af landtförsvaret öfvertagas, ej nöjaktigt. De anspråk, som nf

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

arrendator!), framställts, ansåge styrelsen till det mesta dels obefogade
dels öfverdrifna. Emellertid torde någon pröfning af desamma
ej för närvarande böra ifrågakomma, då styrelsen fattat beslut om
arrendatorns instämmande till domstol med yrkande om arrenderättens
förlust på grund af kontraktsbrott. Arrendatorn hade nämligen genom
rådstufvurättens i Sala den 10 februari 1902 meddelade, numera laga
kraftvunna utslag dömts till böter och ersättningsskyldighet för det
han i strid med arrendekontraktet utan utsyning eller anvisning å
egendomen afverkat skog; och då i gällande arrendekontrakt vore stadgadt,
att skogsafverkning å egendomen finge ske endast till husbehof
och efter anvisning af vederbörande jägmästare, samt att, därest arrendatorn
åsidosatte honom åliggande skyldigheter, som ej afsåge arrendets
erläggande och säkerheten för arrendevillkorens fullgörande, eller öfverträdde
honom medgifna rättigheter, arrendatorn hade förverkat arrenderätten
och skulle, i fall domänstyrelsen så yrkade och sedan laga domstol
därom meddelat beslut, den arrenderade egendomen afträda nästa
fardag, ansåge domänstyrelsen det med säkerhet kunna antagas, att
styrelsens talan mot arrendatorn blefve bifallen.

Enligt hvad jag inhämtat har, med anledning af domänstyrelsens
omförmälda beslut, arrendatorn af Väsby blifvit instämd till rådstufvurätten
i Sala med yrkande att på ofvan omförmälda skäl dömas arrenderätten
förlustig, men är målet ännu beroende på domstolens pröfning.

Som den östra delen af ifrågavarande kronoegendom är ovillkorligen
nödvändig för det trängetablissement, som är bestämdt att förlä^gas
till Sala, torde densamma till landtförsvaret få öfverlämnas.
Vidkommande tiden för sådant öfverlämnande anser jag densamma, då
området ej är afsedt till plats för byggnader, som omedelbart behöfva
uppföras, kunna bestämmas till den" 14 mars 1904, då jämväl kan
antagas, att rättsförhållandet mellan domänstyrelsen och arrendatorn
i anledning af nu pågående rättegång genom laga kraft ägande dom
blifvit ordnadt.

Hvad angår det västra området af egendomen, finner jag, i likhet
med domänstyrelsen, det af de militära myndigheterna uppgifna förhållande
icke utgöra tillräckligt skäl, för att jämväl detta område skulle
nu till landtförsvaret öfverlämnas, utan torde det fortfarande tills vidare
förblifva under domänstyrelsens förvaltning.

På grund af hvad jag nu anfört, hemställer jag, det Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att östra delen, innehållande
(1,97 hektar, af förra bergshauptmansbostället Väsby inom Sala stads

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

område och Västmanlands län må, för att begagnas till ett trängctablissement,
den 14 mars 1904 öfverlämnas till landtforsvaret.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna
bifall samt förordnade, att i enlighet därmed nådig
proposition af den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skulle till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo
Eugene Peyron.

Bih. till Riksd. Prof. W03. 1 Sami. 1 Afd. 16 Haft,

3