6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
N:o. 24.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående efterskänkande
af kronans rätt till danaarf efter hemmansägaren
Johannes Jonasson från Sannebo i Ålfsborgs
län; gifven Stockholms slott den 19 december 1902.
Hemmansägaren. Johannes Jonasson från Sannebo i Gestads socken
af Ålfsborgs län afled den 13 oktober 1899 utan att efterlämna kända
arfvingar. Enligt instrumentet öfver den efter den aflidne den 15 mars
1900 förrättade bouppteckningen uppgingo tillgångarna i boet, däribland
den till 500 kronor taxeringsvärderade fasta egendomen 5/288
mantal Sannebo, till 724 kronor 30 öre samt skulderna till 442 kronor
76 öre.
Vid lagtima höstetinget år 1899 med Sundals härad lät arbetaren
Anders Olsson i Heljerud, under uppgift att Johannes Jonasson
i lifstiden till förmån för Änders Olsson upprättat ett muntligt testamente,
till bestyrkande häraf såsom vittnen afhöra Sven Björndahl i
Sannebo och Johannes Larsson i Berg, hvilka, enligt hvad det vid
förhöret förda protokoll utvisar, därvid berättade: l:o Björndahl, att i
slutet af augusti eller i början af september månad år 1897 Johannes
Jonasson, som då varit sjuk, skickat bud på vittnet och, sedan vittnet
infunnit sig, förklarat, att det vore hans önskan, att, om han aflede, vittnet
skulle taga hand om kvarlåtenskapen och föranstalta om begrafningen
samt att af Johannes Jonassons tillgångar, sedan begrafningskostnaderna
blifvit betalda och vittnet godtgjort sig för sina besvär, till hushållerskan
Maria Band skulle lämnas 200 kronor, hvarefter återstoden af
behållningen skulle tillkomma Anders Olsson i Heljerud; att vittnet
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
emellertid vid tillfället tillkännagifvit, att vittnet icke ville åtaga sig
berörda uppdrag, förrän Johannes Jonasson skriftligen förordnat angående
sin kvarlåtenskap; samt att Johannes Jonasson kort därefter
tillfrisknat, hvarför något skriftligt förordnande icke blifvit. uppsatt;
samt 2:o Johannes Larsson, att, sedan Johannes Jonasson tillfrisknat från
sin af förra vittnet omnämnda sjukdom, han vid ett samtal med vittnet
yttrat, att, om något blefve öfver i boet efter honom, sedan begrafningskostnader
och skulder blifvit betalda, detta skulle tillfalla förutnämnde
Anders Olsson.
På därom af kammaradvokatfiskalsämbetet förd talan förklarade
emellertid Sundals häradsrätt genom den 30 september 1901 afkunnadt
utslag, som vunnit laga kraft, att ifrågavarande, för Anders Olssons
räkning såsom testamente bevakade muntliga yttranden icke utgjorde
hinder för Kungl. Maj:t och kronan att såsom danaarf tillträda Johannes
Jonassons kvarlåtenskap, hvarjämte nämndemannen Karl Jonsson i
Gestads stom, hvilken omliänderhaft utredningen af Johannes Jonassons
bo, förpliktades att till kronan utgifva ett belopp af 20 kronor 41 öre,
utgörande hvad som enligt en vid häradsrätten företedd redovisningsräkning
af boets lösa egendom återstode, efter det boets skulder blifvit
guldna.
Redan innan berörda utslag meddelades, hade i en till Kungl.
Maj:t den 15 december 1900 ingifven skrift Anders Olsson i underdånighet
anhållit, att kronans rätt till ifrågavarande danaarf måtte
efterskänkas till sökandens förmån; till stöd för hvilken ansökning
åberopats ej mindre ofvan omförmälda muntliga testamente, hvarigenom
Johannes Jonasson såsom sin yttersta vilja skulle förklarat, att sökanden
efter Johannes Jonassons död skulle erhålla all hans kvarlåtenskap,
ehuru testamentet, såsom icke i laga form upprättadt, vid af kronan
anställd klandertalan frånkänts rättslig verkan, än äfven det, enligt
sökandens uppgift, i Heljerud allmänt kända förhållande, att sökanden
och Johannes Jonasson varit halfbroder, i det att sökandens fader före
äktenskapet med sökandens moder med en annan kvinna haft en son,
bemälde Johannes Jonasson; varande vid ansökningen fogadt ett af
ordföranden i Gestads sockens kommunalstämma C. E. Nordström den
10 oktober 1900 afgifvet intyg af innehåll, att Anders Olsson, hvilken
vore gift och hade flera barn, ehuru sjuklig och utfattig försörjt sin
familj utan att af vederbörande fattigvårdsstyrelse begära hjälp, i följd
hvaraf intygsgifvaren tillstyrkte bifall till ansökningen.
Med anledning af berörda ansökning har underdånigt utlåtande
afgifvits af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Ålfsborgs län, som därvid
8
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 24.
öfverlämnat från kronofogden i orten inhämtadt yttrande, däri kronofogden
anfört, att det enligt gängse uppfattning otvifvelaktigt varit
Johannes Jonassons vilja, att sökanden skulle bekomma hans kvarlåtenskap,
ehuru han icke förstått att i giltig form därom förordna; att
sökanden allmänt ansåges för halfbroder till Johannes Jonasson; samt
att med anledning häraf och då sökanden, som uppnått en hög ålder,
befunne sig i synnerligen fattiga omständigheter samt ifrågavarande
ringa arfsbelopp, därest det tillkomme sökanden, vid sådant förhållande
komme att åtminstone fördröja den lidpunkt, då han nödgades anlita
fattigvården, kronofogden tillstyrkte bifall till ansökningen; och har
Kungl. Maj:ts befallningshafvande för egen del, i öfverensstämmelse med
hvad kronofogden yttrat, jämväl hemställt om bifall till ansökningen.
Karnmaradvokatfiskalsämbetet, som äfven blifvit öfver ansökningen
hördt, har därvid dels meddelat, att förenämnda belopp, 20 kronor 41
öre, fortfarande innestode hos nämndemannen Jonsson, samt att, enligt
hvad Kungl. Maj:ts befallningshafvande i skrifvelse till kammarkollegium
den 14 april innevarande år meddelat, ofvanberörda, i danaarfvet ingående
fastighet, som blifvit genom Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
försorg från den 24 därförutgångne mars tillsvidare utarrenderad mot
en årlig arrendeafgift af 32 kronor, icke vore för något statsändamål
behöflig, dels ock, enär af handlingarna syntes framgå, att Johannes
Jonassons vilja varit, att hans kvarlåtenskap skulle komma sökanden
till godo, samt, med hänsyn jämväl till hvad i ärendet blifvit upplyst
om sökandens ålder, fattigdom och befarade oförmögenhet att sig försörja,
tillstyrkt aflåtande af nådig proposition till Riksdagen i det af
sökanden angifna syfte.
Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit vill Kungl.
Maj:t härmed föreslå Riksdagen att medgifva, att kronans rätt till ifrågavarande
danaarf må efterskänkas till förmån för sökanden.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse väl bevågen.
OSCAR.
Ernst Meyer.
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
9
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19
december 1902.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Odelberg,
Husberg,
Palander,
Westring,
Ramstedt,
Berger,
Meyer,
von Frtesen.
Departementschefen, statsrådet Meyer föredrog vidare:
En af arbetaren Anders Olsson i Heljerud gjord underdånig ansökning,
att kronans rätt till danaarf efter hemmansägaren Johannes
Jonasson från Sannebo i Gestads socken af Ålfsborgs län måtte till
sökandens förmån efterskänkas,
öfver hvilken ansökning ej mindre Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i nämnda län än äfven kammaradvokatfiskalsämbetet afgifvit
infordrat underdånigt utlåtande.
Med afseende å hvad i ärendet förekommit tillstyrkte statsrådet,
Bih. till Piksd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 13 Höft 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
att Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att medgifva,
att kronans rätt till ifrågavarande danaarf måtte efterskänkas
till förmån för sökanden.
Hvad statsrådet sålunda tillstyrkt behagade Hans
Maj:t Konungen bifalla; och skulle nådig proposition
till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan litt. —
vid detta protokoll utvisar.
Ex protocollo:
Karl Slcogman.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1903.