Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
1
N:o 11.
Kungl. Maj.ts nådiga proposition till Riksdagen, angående försäljning
af till förra militieboställena Wirshult n:o 1
och Kålshult n:o 1 i Kronobergs län hörande jordområden
jämte hemmanet Wirshult n:o 1 tillhörig andel
i vattenkraft; gifven Stockholms slott den 19 december
1902.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå
Riksdagen medgifva,
dels att de till förra sergeantsboställena 1 mantal Wirshult n:o 1
och Va mantal Kålshult n:o 1 i Linneryds socken och Konga härad af
Kronobergs län hörande och å en af vice kommissionslandtmätaren
Sven Svensson år 1901 upprättad karta angifna områden, i areal innehållande
24,5 ar af hemmanet Wirshult n:o 1 och 80 ar af hemmanet
Kålshult n:o 1, må från hemmanen afsöndras och tillika med den
hemmanet Wirshult n:o 1 tillhöriga andel i vattenfallet i Ronnebyån
vid Skogsliolm till Lessebo aktiebolag försäljas mot köpeskilling som,
skall på bolagets bekostnad bestämmas i den ordning, som i fråga
om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof är föreskrifven i
kungl. förordningen den 14 april 1866, under iakttagande därvid att köpeskillingen
för statens andel i vattenfallet vid Skogsholm icke må understiga
5,250 kronor, samt under villkor i öfrigt:
att, sedan köpeskillingen för berörda jordområden och andel i
vattenfall blifvit till landtränteriet i länet inbetald, desamma må af
Bih. till Riksd. Prot. 1903. 1 Sarnl. 1 Afd. 5 Höft. 1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
köparen tagas i besittning vid utgången af nu löpande arrendeperioder,
för hemmanet Wirshult n:o 1 den 14 mars 1915 och för hemmanet
Kålshult n:o 1 samma dag år 1917, eller dessförinnan å tid, hvarom
köparen kan med nuvarande arrendatorer af hemmanen och andelen i
vattenfallet öfverenskomma;
att, därest sådan öfverenskommelse träffas, köparen skall, utan
något bidrag från kronaD, till vederbörande arrendatorer erlägga den
godtgörelse, som bör dem tillkomma för mistning af jordområdena och
andelen i vattenfallet; samt
att köparen skall vara skyldig att, om så påfordras, uppsätta och
för framtiden underhålla stängsel i gränsen mellan jordområdena och
kronans mark;
dels ock att köpeskillingen för ifrågavarande jordområden och
andel i. vattenfall må, på samma sätt som köpeskillingarna för försålda
mindre kronoegendomar, användas till inköp för kronans räkning
af skogbärande eller till skogsodling tjänlig mark.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
Theodor Odelbcrg.
i
Kungl. Majits Nåd. Proposition N;o 11.
3
Utdrag af protokollet öfver jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19
december 1902.
N ärvar ande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lageriieim,
Statsråden: Odelberg,
Husberg,
Palander,
Westring,
Ramstedt,
Berger,
Meyer och
von Frxesen.
22:o.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Odelberg anförde
härefter:
Ronnebyån, hvari icke finnes kungsadra eller allmän farled, bildar
emellan sjöarna Vedden och Skogsrydssjön inom Linneryds socken och
Konga härad af Kronobergs län två vattenfall, det ena vid hemmanet
Öljeholm ej långt från åns utlopp ur sjön Vedden och det andra vid
hemmanet Skogsholm vid åns inlopp i Skogsrydssjön. Vattenkraften i
båda dessa fall är medelst dammbyggnader tillgodogjord för drifvande
af de s. k. öljeholms eller Öljemåla samt Skogsholms kvarnar. Intill
vattendraget vid Skogsholm gränsa förra sergeantsboställena 1 mantal
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Wirsliult n:o 1 och Va mantal Kålshult n:o 1, livilka hemman äro utarrenderade,
det förra genom domänstyrelsens kontrakt den 18 augusti
1893 på tjugu års tid från den 14 mars 1895 och det senare genom
samma styrelses kontrakt den 19 juli 1895 och transportresolution den
5 februari 1897, likaledes på tjugu år, räknadt från den 14 mars sistnämnda
år. Af det vid Skogsholm befintliga vattenfallet tillhör hälften
hemmanet Wirshult n:o 1; och har i arrendekontraktet rörande nämnda
hemman föreskrifvits, bland annat, att vissa uppgifna personer skulle
äga intill arrendetidens slut bruka och begagna viss mark jämte vattenkraften
i ån därinvid mot en årlig afgift till hemmanets arrendator
af 100 kronor.
Sedan Lessebo aktiebolag, för anläggning i närheten af Öljeholm
vid Hesslekullen af en elektrisk kraftstation, för hvars behof skulle
användas vattenkraften i Ronneby ån emellan förutnämnda sjöar och
hvarifrån elektrisk kraft skulle öfverföras till det på ett afstånd från
kraftstationen af 8 kilometer belägna Lessebo pappersbruk, förvärfvat
eganderätten till omförmälda två kvarnar med tillhörande utmål och
andel i vattnet samt hos domhafvanden i orten begärt tillstånd att på
augifvet sätt förändra och höja den vid Oljeholms kvarn befintliga dammbyggnaden,
har af vederbörande liäradssynerätt, jämlikt bestämmelserna
i nådiga förordningen om jordägares rätt öfver vattnet å hans grund
den 30 december 1880, den 8 juli 1901 å platsen förrättats syn, hvarefter
synerätten genom utslag samma dag, hvilket vunnit laga kraft,
på vissa villkor meddelat det sökta tillståndet.
På grund af berörda utslag har på bolagets föranstaltande af
löjtnanten vid väg- och vattenbyggnadskåren Ingemar Petersson under
år 1901 uppgjorts förslag och ritningar för anläggning af den tillämnado
kraftstationen vid Hesslekullen. I detta förslag, enligt hvilket vattnet
skulle i en kanal ledas från den ombyggda dammen vid Öljeholm till
kraftstationen och därifrån åter till ån, som i loppet mellan kanalens
inflöde däri och Skogsrydssjön skulle upprensas, har den hemmanet
Wirshult n:o 1 tillhörande andel af vattenkraften i fallet vid Skogsholm
beräknats till 42 hästkrafter för hela fallhöjden och åsatts ett värde af
2,500 kronor. Emellertid skulle enligt förslaget för kraftanläggningen
icke tagas i anspråk den vid Skogsholm befintliga, mellan 3,2 2 meter
och 2,2 2 meter varierande fallhöjden i dess helhet, utan skulle ett fall
af 1 meter därstädes reserveras för drifvande af kvarn och såg till allmänhetens
bruk i stället för de nuvarande kvarnarna vid Öljeholm och
Skogsholm, hvilka skulle utrifvas.
I en till Eders Kungl. Maj:t ingifven skrift har nu berörda bolag
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o il. 5
— med förmälan att bolaget för att söka minska de höga kostnaderna
för den vid Lessebo pappersbruk använda vatten- och ångkraften sett
sig nödsakadt att utbyta densamma mot elektrisk kraft samt att det
för anläggning af omförmälda kraftstation i enlighet med det uppgjorda
förslaget vore nödigt att jämväl kronans andel i vattenfallet vid Skogsholm
af bolaget förvärfvades — i underdånighet anhållit, att Eders
Kungl. Maj:t måtte medgifva bolaget rätt att medelst expropriation i
laga ordning till sig lösa ej mindre den till hemmanet Wirshult n:o 1
hörande hälft afl nyssnämda vattenfall än älven den invid Ronnebyån
belägna, hemmanen Wirshult n:o 1 och Kålshult n:o 1 tillhöriga mark,
som funnes angifven å en af vice leommissionslandtmätaren Sven Svensson
å 1901 upprättad karta med beskrifning, utgörande af hemmanet
Wirshult n:o 1 24,5 ar betesmark och af hemmanet Kålshult n:o 1 80
ar, däraf 26,l ar betesmark, 27,3 ar hårdvallsäng och 26,6 ar sidvallsäng;
varande vid den underdåniga ansökningen fogade, bland andra
handlingar, förklaringar dels af hemmanens ärren datorer, att de mot
den sökta expropriationen icke hade något att erinra, dels af de
personer, hvilka för närvarande innehade den i arrendekontraktet rörande
hemmanet Wirshult n:o 1 särskildt upplåtna rätt till hemmanets
vattenkraft vid Skogsholm jämte viss mark, att denna rätt finge af
bolaget på vissa villkor öfvertagas, dels ock af arrendatorn af Wirshult,
att han medgåfve, att sagda arrenderätt till vatten och mark finge å
bolaget öfverlåt-as.
Efter erhållen nådig remiss har domänstyrelsen inhämtat och med
eget underdånigt utlåtande af den 13 december 1901 öfverlämnat öfver
berörda ansökning afgifna underdåniga yttranden af domänintendenten
i Kronobergs län, vederbörande kronofogde och öfverjägmästare samt
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet.
Domänintendenten har därvid tillstyrkt att, då arrendatorn af
hemmanet Wirshult n:o 1 ej kunde tillgodogöra sig hemmanets andel
i vattenfallet vid Skogsholm, hvilket vore beläget 0,3 mil från hufvudgården,
på annat sätt än genom vattenkraftens utarrendering, samt
denna krafttillgång icke heller kunde komma till någon direkt användning
för hemmanet, den underdåniga ansökningen måtte bifallas beträffande
expropriation af såväl kronans andel i vattenkraften vid Skogsholm
som af ifrågavarande obetydliga områden från hemmanen Wirshult
n:o 1 och Kålshult n:o 1.
Jämväl kronofogden och öfver]ägmästaren hafva förordat ansökningen,
kronofogden under framhållande, att vattenkraften vid Skogsholm
vore af jämförelsevis ringa värde och i allt fall icke af den betydelse,
att någon själfständig fabriks- (dier annan rörelse därstädes skulle
6
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
kunna anläggas och med fördel drifvas; och har öfverjägmästaren, som
anfört, att skiljandet från hemmanen af omförmälda områden icke hade
något inflytande på skogshushålluingen, såsom villkor för bifall till ansökningen
föreslagit, att arrendatorerua af hemmanen förbehölles rätt
att mot skälig ersättning erhålla husbehofsmalning och sågning.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande har i sitt underdåniga
yttrande, med öfverlämnande af ett utaf berörda bolag den 1 december
1901 afgifvet förklarande, att bolaget vore villigt att för kronans vattenrätt
vid Skogsholm erlägga 3,000 kr., därest nämnda vattenrätt
tillerkändes bolaget utan expropriation, tillstyrkt bifall till ansökningen
under villkor:
att köpeskillingen för ifrågavarande områden jämte kronans andel
i vattenkraften vid Skogsholm bestämdes i den ordning, nådiga förordningen
angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den
14 april 1866 stadgade, dock ej understigande 3,000 kronor för vattenkraften
;
att den sålunda bestämda köpeskillingen till landtränteriet i länet
inbetalades, innan vattenkraften och jordområdena finge af bolaget tagas
i besittning;
att desamma finge af bolaget med äganderätt tillträdas vid utgången
af nu löpande arrendeperioder eller dessförinnan å tid, hvarom
bolaget kunde med nuvarande arrendatorer af hemmanen öfverenskomma;
att, därest sådan öfverenskommelse träffades, bolaget skulle utan
något bidrag från kronan till arrendatorerna årligen erlägga den godtgörelse,
som borde tillkomma dem för mistningen af vattenkraften och
jordområdena; samt
att bolaget skulle vara skyldigt att, om så påfordrades, uppsätta
och för all framtid underhålla stängsel i områdenas gräns mot kronans
mark.
För egen del har domänstyrelsen anfört att, då af handlingarna
i ärendet kunde anses utredt, att ifrågavarande vattenkraft och jordområden
vore för industriellt ändamål behöfliga och utan olägenhet kunde
från hemmanen afsöndras, styrelsen ansåge den underdåniga ansökningen
vara förtjänt af bifall samt att, beträffande de villkor, som därvid
borde fästas, styrelsen icke kunde biträda det af öfverjägmästaren
väckta förslaget, att hemmanens arrendatorer skulle förbehållas rätt att
mot skälig ersättning erhålla husbehofsmalning och sågning å bolagets
kvarn och såg vid Skogsholm, såsom efter styrelsens förmenande obehöfligt,
men att styrelsen icke hade något att erinra mot förut angifna,
af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande föreslagna villkor.
7
Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
På grund af nådig remiss liar härefter väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i skrifvelse den 30 september 1902 i ärendet afgifvit underdånigt
utlåtande och därvid fäst uppmärksamheten därå, att enligt den
handlingarna bifogade profilritningen visserligen större delen af vattenfallet
vid Skogskolm vore belägen på hemmanet Wirshults n:o 1 ägor,
men att en mindre del däraf låge å egorna till hemmanet Kålshult n:o 1.
Styrelsen har vidare erinrat, att styrelsen uti förut afgifna underdåniga
utlåtanden öfver liknande ansökningar angående vattenfall af ungefär
samma storlek som det nu ifrågavarande uttalat den uppfattningen att,
enär förhållandena i en framtid kunde göra det för staten önskvärdt att
kunna förfoga öfver sin vattenkraft och i allt fall värdet af sådan kraft
icke ännu kunde anses hafva vunnit nödig stadga, statens vattenfall icke
borde under äganderätt försäljas utan mot årlig afgift och för begränsad
tid till enskilde upplåtas; och har styrelsen, med fäst afseende vid
den ifrågavarande vattenkraftens belägenhet inom mindre än en mils
afstånd från två järnvägsstationer, föreslagit, att den årliga arrendeafgiften
för densamma måtte bestämmas till minst 5 kronor för hästkraft
eller till 210 kronor. Skulle emellertid Eders Kungl. Maj:t anse sig
böra bifalla den nu ifrågavarande ansökningen, ansåge styrelsen, att det
minsta värde, som borde åsättas berörda vattenkraft, vore ett mot förenämnda
för densammas begagnande af styrelsen föreslagna årliga arrendeafgift
af 210 kronor, kapitaliserad efter 4 procent, svarande belopp,
eller 5,250 kronor, i synnerhet som den del af fallhöjden, hvilken
skulle reserveras för drifvande vid Skogsholm af kvarn och såg i stället
för de nuvarande kvarnarna därstädes och vid Öljeholm, till följd af
den stora vattenvariationen vid det endast en meter höga fallet ej syntes
hafva sådant värde, att någon minskning af sagda belopp borde därför
göras. Beträffande sättet för ersättningsbeloppets utgående, i händelse
af nådigt bifall till ansökningen, instämde styrelsen i hvad Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i ärendet anfört.
Sedan Eders Kungl. Maj:t, i anledning af hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i ärendet sålunda anfört, den 13 sistlidne oktober
anbefallt domänstyrelsen att däri afgifva förnyadt underdånigt utlåtande,
har domänstyrelsen afgifvit sådant utlåtande af den 28 nästlidne
november och vid detsamma fogat underdåniga yttranden af Lessebo
aktiebolag och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet.
Bolaget har därvid upplyst, att den andel i vattenfallet vid Skogsholm,
som tillhört hemmanet Kålshult n:o 1, till följd af en den 26 juni
1901 i laga ordning beslutad och sedermera utförd vattenreglering
blifvit utgräfd och sålunda icke kunde skattas till något värde.
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Eders Kungl. Majrts befallningshafvande har i sitt sist omförmälda
yttrande förklarat sig vara af hufvudsakligen samma mening, som af
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uttalats i fråga om upplåtande i allmänhet
med äganderätt af staten tillhöriga vattenfall, särekildt i fall,
då förhandenvarande förhållanden gjorde sannolikt, att staten framdeles
kunde själf vilja förfoga öfver ifrågakommande vattenkraft, hvarför med
kronans fördel vore förenligt, att staten i regeln i sin ägo åtminstone
tills vidare behölle sådana vattenfall, som genom större mäktighet eller
gynnsammare belägenhet eller annan mera framträdande orsak redan
ägde eller kunde antagas framdeles erhålla en afse värd betydelse. Det
syntes emellertid innebära en möjligen för långt drifven försiktighet
från statens sida att utestänga den enskilda företagsamheten från förvärf
åt kronans obetydligare vattenfall, när någon mera bestämd eller påtaglig
anledning till deras bibehållande i kronans ägo icke förelåge eller
kunde påvisas, under det att å andra sidan deras tillgodogörande för
enskilda industriella eller andra lolliga och gagneliga intressen kunde
få en för dessa vidtgående betydelse. Hvad särskildt anginge af händandet
af nu ifrågavarande vattenkraft, vore Eders Kungl. Mapts befallningshafvande
af den fulla öfvertygelsen både att staten icke komme
att för något sitt speciella ändamål disponera densamma och att högre
betalning än den af bolaget i form af expropriation erbjudna icke kunde
vara att påräkna.
På grund af hvad sålunda anförts har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
förnyat sin hemställan om bifall till ansökningen, i
hvilken hemställan jämväl domänstyrelsen i sitt sistberörda underdåniga
utlåtande af den 28 nästlklne november förklarat sig instämma.
Ehuru jag till fullo delar den af väg- och v ätten byggnadsstyrelsen
uttalade uppfattning därom, att staten tillhörig vattenkraft med hänsyn
till de statens egna behof, för hvilkas tillgodoseende densamma i en
framtid möjligen kan komma till användning, i allmänhet icke bör med
äganderätt upplåtas, anser jag dock, i likhet med Eders Kungl. Mapts
befallningshafvande i Kronobergs län och domän styrelsen, att afhändandet
af ifrågavarande, till hemmanet Wirshult n:o 1 hörande andel
i vattenfallet i Ronnebyån vid Skogsholm icke kan möta någon betänklighet.
Statens andel i nämnda vattenfall utgör nämligen en så ringa
kraftkälla, att dess tillgodogörande för statens räkning näppeligen kan
blifva af afsevärd betydelse. Därtill kommer, att arrendatorn af hemmanet
Wirshult n:o 1 till följd af vattenfallets afskilda läge från hemmanets
hufvudgärd icke lämpligen kan för något i samband med hem
-
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
manets brukande stående ändamål använda vattenkraften, hvarför densamma
måst för en jämförelsevis obetydlig afgift till andra personer
på arrende upplåtas, äfvensom att ortens behof af målning och sågning
torde kunna anses nöjaktigt tillgodosedt genom det tillämnade anordnandet
vid Skogsholm af kvarn och såg, för hvilkas drifvande erforderlig
vattenkraft blifvit besparad.
Under förutsättning att nöjaktig godtgörelse kronan beredes, anser
jag mig därför ock böra tillstyrka, att såväl ifrågavarande, kronan
tillhöriga vattenkraft, som ock förutnämnda, till afsöndring från hemmanen
Wirshult n:o 1 och Kålshult n:o 1 föreslagna obetydliga jordområden,
hvilka områden äro att betrakta såsom nödigt utmål för vattenkraftens
tillgodogörande och utan olägenhet för hemmanen kunna därifrån
afskilja^, till Lessebo aktiebolag försäljas; lärande, därest såsom villkor
för upplåtelsen stadgas, att köpeskillingen skall på bolagets bekostnad
bestämmas i den ordning, som i fråga om jord eller lägenhets afstående
för allmänt behof är föreskrifven i nådiga förordningen den 14 april
1800, under iakttagande därvid, att köpeskillingen för vattenkraften
icke må understiga 5,250 kronor, kronans intresse få anses behörigen
tillgodosedt.
I öfrigt finner jag mig kunna biträda de af Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande för ifrågavarande upplåtelse föreslagna villkor, till
hvilka jag icke har något att tillägga.
På grund af hvad jag nu anfört och hvad i öfrigt i ärendet förekommit,
får jag i underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes i nådig proposition föreslå Piksdagen medgifva,
dels att ifrågavarande, till förra sergeantsboställena 1 mantal
Wirshult n:o 1 och ‘/2 mantal Kålshult n:o 1 i Linneryds socken och
Konga härad af Kronobergs län hörande och å berörda, af vice kommissionslandtmätaren
Sven Svensson år 1901 upprättade karta angifna
områden, i areal innehållande 24,5 ar af hemmanet Wirshult n:o 1 och
80 ar af hemmanet Kålshult n:o 1, må från hemmanen afsöndras och
tillika med den hemmanet Wirshult n:o 1 tillhöriga andel i vattenfallet
i Ronnebyån vid Skogsholm till Lessebo aktiebolag försäljas mot köpeskilling,
som skall på bolagets bekostnad bestämmas i den ordning,
som i fråga om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof är föreskrifven
i nådiga förordningen den 14 april 1866, under iakttagande
därvid att köpeskillingen för statens andel i vattenfallet vid Skogsholm
icke må understiga 5,250 kronor, samt under villkor i öfrigt:
att, sedan köpeskillingen för berörda jordområden och andel i
Bill. till Biksd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 5 Höft. 2
10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
vattenfall blifvit till landtränteriet i länet inbetald, desamma må af
köparen tagas i besittning vid utgången af nu löpande arrendeperioder,
för hemmanet Wirshult n:o 1 den 14 mars 1915 och för hemmanet
kålshult n:o 1 samma dag år 1917, eller dessförinnan å tid, hvarom
köparen kan med nuvarande arrendatorer af hemmanen och andelen
i vattenfallet öfverenskomma;
att, därest sådan öfverenskommelse träffas, köparen skall, utan
något bidrag från kronan, till vederbörande arrendatorer erlägga den
godtgörelse, som bör dem tillkomma för mistning af jordområdena och
andelen i vattenfallet; samt
att köparen skall vara skyldig att, om så påfordras, uppsätta och
för framtiden underhålla stängsel i gränsen mellan jordområdena och
kronans mark,
dels ock att köpeskillingen för ifrågavarande jordområden och
andel i vattenfall må, på samma sätt som köpeskillingarna för försålda
mindre kronoegendomar, användas till inköp för kronans räkning
al skogbärande eller till skogsodling tjänlig mark.
Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets öfrige ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla samt förordnade,
att i enlighet därmed proposition till Riksdagen
skulle aflåtas, så lydande som bilaga — till
detta protokoll utvisar.
Ex protocollo:
W. Boos.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIE BOLAG, 1903.