Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

1

N:o 103.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen om anslag för en
undsättningsexpedition till Södra Ishaf vet; gifven Stockholms
slott den 1 maj 1903.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att till bestridande af vissa kostnader för en expedition, afsedd att
bringa undsättning åt docenten 0. Nordenskjöld och hans följeslagare på
ångfartyget Antarctics expedition till Södra Ishafvet, anvisa högst 200,000
kronor att af riksgäldskontoret förskottsvis utbetalas för att framdeles hos
Riksdagen anmälas till ersättande.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR

Carl von Frusen.

IHh. till Rikta. Prot. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 71 Haft. (No 103.)

1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj :t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 maj

1903.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg,

Palander,

Ramstedt,

Berger,

Meyer,
von Friesen.

l:o.

ndÅttnings Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet von Friesen, föredrog
expedition en den 30 april 1903 till ecklesiastikdepartementet inkommen underdånig
nhafvaf° ansökan, i hvilken intendenten vid naturhistoriska riksmuseum professor
A. G. Nathorst anhållit om utrustande af en expedition till Södra Ishafvet
för att bringa undsättning åt docenten O. Nordenskjöld och hans följeslagare
på en forskningsresa med ångfartyget Antarctic, och hvilken ansökning
var af följande innehåll:

»Sedan de vetenskapliga forskningsfärder, ej minst de från Sverige
utgångna, som under det nyss tilländalupna århundradet vändt sig mot
det norra polarområdet, resulterat däruti, att större delen af detta område
blifvit till sina hufvuddrag kändt, började redan mot århundradets slut

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition K:o 103. 3

uppmärksamheten alltmera att riktas mot en liknande utforskning af det
södra.

»Att en dylik utforskning icke längre borde uppskjutas var inom den
vetenskapliga världen allmänt erkändt, och ett uttryck häraf äro de båda
från England och Tyskland i augusti 1901 utsända, stort anlagda expeditionerna,
af hvilka den förras kostnader ursprungligen beräknats till vid
pass en och en half miljon kronor, den senares till något mindre än en
miljon, men hvilka båda summor sedermera högst betydligt ökats, emedan
man ansett nödvändigt att utrusta hjälpfartyg till de först afsända fartygens
understöd.

»Det var ingen tillfällighet, att dessa expeditioner samtidigt afgingo
till det södra polarområdet, utan detta berodde på det vid den sjunde
internationella geografkongressen i Berlin 1899 fattade beslutet om önskvärdheten
af en internationell kooperation för utforskande af sy dpolartrakterna,
så att magnetiska och meteorologiska iakttagelser samtidigt
kunde utföras på skilda ställen inom desamma. För detta ändamål anlades
af den tyska expeditionen en särskild station på Kerguelen, hvars
väsentliga uppgift skulle vara att anställa observationer af ifrågavarande
slag samtidigt med hufvudexpeditionens motsvarande arbeten vid den
indisk-atlantiska sidan af det antarktiska området. På liknande sätt har
den engelska expeditionen anlagt en korresponderande magnetisk station
i Lyttelton på Nya Zeeland, medan hufvudexpeditionen utför sina arbeten
i det antarktiska området vid Victoria Land. Och på Staten Island har
den argentinska regeringen för samma ändamål upprättat en magnetiskmeteorologisk
station.

»Då man i utlandet erfor, att docenten i mineralogi och geologi vid
Uppsala universitet Otto Nordenskjöld var sysselsatt med förberedelserna
till en svensk antarktisk expedition, afsedd att utgå sommaren 1901 eller
senast sommaren 1902, fann man det naturligtvis önskvärdt, att äfven
denna om möjligt inträdde i den internationella kooperationen, hvarför
presidenten för den omnämnda geografiska kongressen friherre von Richthofen
i en skrifvelse af den 22 januari 1901 till Eders Kungl. Maj:ts
minister i Berlin framhöll önskvärdheten däraf, att den sydpolsexpedition,
som enligt förljudande hölle på att planläggas i Sverige, anslöte sig till
det internationella samarbetet. I en skrifvelse till hans excellens utrikesministern
af den 15 februari 1901 från härvarande kejserliga tyska chargé
daffaires uttryckte denne å sin regerings vägnar samma önskan. Fn
skrifvelse i enahanda syfte af den 29 januari samma ar ingick äfven till
Eders Kungl. Maj:ts minister i London från presidenten i britiska geografiska
sällskapet sir Clements Markham,

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

»De samtidiga magnetiska och meteorologiska observationerna skulle
enligt öfverenskommelse utföras på samtliga internationella stationer från
februari 1902 till februari 1903, och, såsom längre fram angifves, blef
den för dessa arbeten afsedda afdelningen af den svenska expeditionen
den 14 februari 1902 landsatt vid Snow Hill på Syd-Shetlandsöarna för
att därstädes öfvervintra.

»Docenten Nordenskjölds expedition hade ombord på Antarctic afgått
från Göteborg den 16 oktober 1901 och utgjordes vid sin afgång af sammanlagdt
26 personer, af hvilka följande hade sig de vetenskapliga arbetena
anförtrodda: fil. lic. G. Bodman, fysiker och hydrograf; löjtnant S.
A. Duse, kartograf; docenten A. Ohlin och fil. kand. K. A. Andersson,
zoologer; fil. kand. C. Skottsberg, botanist; med. kand. E. Ekelöf, läkare
och bakteriolog. I Buenos Aires slöt sig vidare till expeditionen den
amerikanske artisten F. W. Stokes, som dock sedermera åter lämnat densamma,
samt löjtnanten vid argentinska flottan J. Sobral, som skulle deltaga
i de magnetiska och meteorologiska arbetena under öfvervintringen.
Som docenten Ohlin på grund af bröstlidande måst återvända, har deltagarnes
antal fortfarande varit detsamma som förut, tills docenten i geologi
vid Uppsala universitet J. G. Andersson den 26 mars 1902 i Port
Stanley slöt sig till expeditionen såsom t. f. chef under docenten Nordenskjölds
frånvaro under öfvervintringen, hvarigenom deltagarnes slutliga
antal, så vidt man har sig bekant, utgjorde 27. Af dessa är fartygets
befälhafvare, kapten C. A. Larsen, hvilken 1892—94 med fångstfartyget
Jason företagit tvenne äfven i naturhistoriskt och geografiskt hänseende
betydelsefulla fångstfärder till dessa farvatten, norrman, och så är äfven
förhållandet med styrmännen, maskinisterna och en del af besättningen, så
att enligt mig meddelade uppgifter åtminstone tolf norrmän deltaga i
expeditionen.

»När denna, såsom nämndt, afgick från Göteborg den 16 oktober 1901,
var detta vid pass två månader senare än som i den ursprungliga planen
beräknats, enligt hvilken afgången skulle ske i midten af augusti. Dröjsmålet
föranleddes dels däraf, att expeditionens fartyg, som under sommaren
varit uthyrdt till gradmätningsexpeditionen, återkom något senare än beräknadt
var, dels däraf, att reparationerna af fartyget blefvo mera omfattande
än man från början antagit. I stället för att redan i midten af
november vara framme vid det antarktiska området, kom expeditionen först
den 10 januari 1902 i sikte af Syd-Shetlandsöarna, där efter landning på ett
par andra platser den 16 i samma månad nedlades en depot vid Kap Seymour,
afsedd att tjäna till reservupplag för öfvervintringspartiet. De följande
dagarna gjordes energiska försök att i isen framtränga utmed kusten af

5

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 103.

Kung Oscars land, hvilket man emellertid ej lyckades nå, i det att en isbarriär
sträckte sig 28—30 engelska mil ut från land. Då vinterns inträde
redan var omedelbart förestående, vände man den 3 februari och styrde
åter mot Kap Seymour. Den 12 nåddes Admiralty Inlet, på hvars sydsida,
vid Snow Hill, fanns en passande plats för vinterstation, och den 14 februari
hade man där landsatt hus m. m. för öfvervintringspartiet. Samarbetet
med den internationella kooperationen hade sålunda blifvit tryggadt. Detta
var i sista ögonblicket, ty isen hotade att stänga inne fartyget. Antarctic
företog nu en veckas kryssning söderut, hvarefter vinterstationen ånyo besöktes
den 21 februari, hvarpå återfärden anträddes. Den 5 mars nådde
Antarctic Ushuaia och afgick den 23 till Port Stanley på Falklandsöarna,
dit han anlände den 26 och där doc. J. G. Andersson öfvertog expeditionens
ledning. Den 11 april företogs en expedition med fartyget till
Syd-Georgien, hvarifrån återkomsten till Port Stanley skedde den 4 juli,
och efter ett par månaders uppehåll vid Falklandsöarna återvände Antarctic
till Eldslandet, på hvilket, och i hvars omgifningar, åtskilliga arbeten företogos,
tills tiden var inne att afhämta öfvervintringspartiet vid Snow Hill.
Den 5 november 1902 lämnade Antarctic med öfver 200 tons kol ombord
i sådant syfte Ushuaia; sedermera saknas underrättelse äfven om fartygsexpeditionen.

»Öfvervintringspartiet utgöres af docenten Nordenskjöld, lic. .Bodman,
doktor Ekelöf, löjtnant Sobral samt två män af besättningen, och skedde
öfvervintringen i ett för ändamålet medfördt boningshus, hvarjämte partiet
disponerade öfver ett magnethus samt riklig utrustning af magnetiska och
meteorologiska instrument.

»Den omständigheten, att inga underrättelser om expeditionens återkomst
till Sydamerika ännu ingått, ehuru sådana enligt den ursprungliga
planen hade bort kunna förväntas redan i mars, har ej blott hos anförvanterna
till de i expeditionen deltagande, utan äfven i öfriga för
densamma intresserade kretsar börjat väcka lifliga farhågor. Dessa farhågor
synas mig till fullo grundade, enär de uteblifna underrättelserna
onekligen tyda därpå, att någon motgång af ett eller annat slag drabbat
expeditionen, så att den icke denna vår kunnat återvända från det Södra
Ishafvet.

»I en af expeditionens t. f. chef samt fartygets befälhafvare uppsatt
instruktion för en eventuell undsättningsexpedition uppgifves också (se
bilaga) den 30 april såsom den yttersta fristen, inom hvilken underrättelser
från expeditionen äro att förvänta, för såvidt densamma icke
drabbats af något missöde. Då det är af yttersta vikt, att man i tid vidtager
åtgärder för erhållande af nödiga medel för en undsättningsexpedi -

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

tion, och då hela det härför erforderliga beloppet svårligen på privat väg
torde kunna anskaffas, tillåter jag mig härmed, sedan deltagarnes anförvanter
anhållit om min medverkan för åstadkommande af en undsättningsexpedition,
i underdånighet fästa Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet
på önskvärdheten för att icke säga nödvändigheten däraf, att bidrag till
en sådan måtte af allmänna medel snarast möjligt beredas, på det att
densamma redan i början af den antarktiska sommaren, eller i midten af
november, må kunna vara framme vid den uteblifna expeditionens arbetsfält
och om möjligt bringa densamma undsättning.

»Det är naturligtvis omöjligt att med visshet säga, af hvad natur det
missöde är, som hindrat expeditionen att före den antarktiska vinterns
inträde återvända, men orsaken måste gifvetvis antingen vara haveri eller
total förlisning eller också innestängning af is, hvilket sistnämnda alternativ
är en möjlighet, med hvilken hvarje polarfarare måste räkna och för
hvilken han därför alltid måste vara lämpligen utrustad. I detta fall
tillkomma emellertid särskilda omständigheter, som göra nödvändigheten
af en snabb undsättning ännu mera trängande.

»När Antarotic den 5 november 1902 afgick från Ushuaia, ställdes
kursen ej omedelbart mot öfvervintringsstationen vid Snow Hill, utan hade
sig fartygsexpeditionen vissa arbeten förelagda, som på vägen dit borde
utföras. Före afgången från Harberton uppsattes af t. f. chefen, docenten
J. G. Andersson, samt fartygets befälhafvare, kapten C. A. Farsen, en promemoria
till ledning för en eventuell undsättningsexpedition. Ett exemplar
af denna promemoria har sändts till sekreteraren i svenska sällskapet
för antropologi och geografi, ett annat till svenske och norske generalkonsuln
S. A. Christophersen i Buenos Aires. Af denna promemoria, som
här i afskrift bifogas (se bilaga), framgår, att man måste taga i betraktande
möjligheten däraf, att fartyget förlist eller innestängts af isen, innan
öfvervintringspartiet blifvit påträffadt, i hvilket fall detta senare är lämnadt
åt sig själft, utan möjlighet att återvända, såvida ej undsättning erhålles.
Men härtill kommer ytterligare, att det, enligt ett af docenten Nordenskjölds
moder, öfverstinnan A. Nordenskjöld, lämnadt meddelande, lär varit
meningen att på öfvervintringsstationen i alla händelser för sommaren
kvarlämna lic. Bodman, hvilken först på hösten där skulle afhämtas.
Planen för Antarctics sommarkampanj 1902—1903 skulle sålunda varit
ungefär följande. Sedan fartyget efter utförandet af vissa, detsamma förelagda
arbeten anländt till öfvervintringsstationen, tagas docenten Nordenskjöld,
doktor Ekelöf samt löjtnant Sobral ombord, medan lic. Bodinan och
en af manskapet kvarlämnas. Därpå går Antarctic söderut längs ostkusten
af Kung Oscars land eller möjligen till Weddelhafvet, och först vid åter -

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

vägen därifrån skulle lic. Bodman afhämtas vid Snow Hill. Har emellertid
fartyget under färden mot söder innefrusit eller förolyckats, så blifva
följaktligen lic. Bodman och hans följeslagare lämnade åt sitt öde.

»Det är af det anförda tydligt, ätt en undsättningsexpedition, såsom i
den citerade promemorian äfven framhålles, i första rummet bör riktas
mot Snow Hill för att bringa hjälp åt de därstädes eventuellt kvarlämnade.
Men äfven om ingen olycka inträffat innan alla expeditionens deltagare
förenats, föreligger ju alltid den möjligheten, att fartyget sedermera
förlist eller krossats i isen och att expeditionens deltagare måst taga sin
tillflykt till närmaste land, där de nu afvakta undsättning. Man ma dock
tills vidare hoppas, att ett dylikt olycksfall icke inträffat, utan att det här
snarare gäller det under polarfärder oftast förekommande missödet, eller
en innestängning i isen. En sådan behöfver i och för sig ej gifva anledning
till särskild oro. De Gerlaches fartyg »Belgica» blef sålunda i
februari 1898 inneslutet i isen sydväst om Syd-Shetlandsöarna och dref
med denna hela följande vinter och sommar, tills hon i mars 1899 åter
blef fri, utan att hafva varit utsatt för några svårare pressningar..

»Enligt den i promemorian meddelade uppgiften om expeditionens
provianttillgångar ville det synas, som skulle öfvervintringspartiet i fråga
om proviant ha det relativt gynnsamt ställdt, enär detsamma säges disponera
»nästan fullständig proviantutrustning för en andra öfvervintring». Då
det första öfvervintringsåret tilländagick den 15 sistlidne^ februari, behöfver
man sålunda icke hvad proviant vidkommer hysa några farhågor för
detta parti, om undsättningsexpeditionen inträffar därstädes före samma
dag 1904, ty det eventuellt bristande i förrådet bör ju till väsentlig del
kunna ersättas genom säl- och pingvinfångst. Däremot ställer sig saken
ogynnsammare för skeppsexpeditionen, som ju visserligen hade bröd och
mjöl för 20 månader, torkade grönsaker och ärter för 12, kaffe för 10,
men kött (konserver och salt) endast för 5 å 6. Detta var räknadt
från den 2 november 1902, och köttförrådet skulle följaktligen vid nuvarande
tidpunkt vara slut, medan kaffe endast skulle återstå för 4 manader.
Emellertid är härvid att märka, att, såsom äfven i promemorian
påpekas, köttförrådet i nödfall kan högst betydligt förstärkas med färskt
sill- och pingvinkött. Det är visserligen sant, att pingvinerna om vintern
draga sig undan till öppet vatten, men om det är fråga om en innestängning,
så har denna antagligen ägt rum redan under sommaren eller början
af hösten, och den första åtgärd, som då vidtagits, har antagligen varit
att genom fångst hopbringa ett tillräckligt köttförråd för den kommande
vintern. Om man sålunda å ena sidan kan hoppas, att proviantförradet
på detta sätt kunnat kompletteras, är det å andra sidan tydligt, att dettas

8

Kunyl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 103.

knapphet utgör en ytterligare maning att snarast möjligt undsätta expeditionen.

»Att en undsättningsexpedition under dessa förhållanden är en bjudande
nödvändighet, torde nämligen af det ofvan anförda vara tillräckligt ådagalagdt,
och den kan ju äfven sägas hafva blifvit begärd af de frånvarande
själfva. Den påkallas lika väl af den uteblifna expeditionens sannolikt
ogynnsamma eller farliga belägenhet som af månheten om vårt lands
heder. Det bör naturligtvis aldrig kunna sägas, att Sverige i ett fall som
detta svikit sin plikt och att icke allt blifvit gjordt, som göras kan, när
undsättning verkligen kräfves. Det är möjligt,''att det, när undsättningsexpeditionen
anländer, visar sig, att farhågorna varit öfverdrifna, att den
uteblifna expeditionen lyckats öfvervinna öfvervintringens svårigheter och
kunnat reda sig pa egen hand, det är å andra sidan också möjligt, att
expeditionen totalt förlist och därför -icke af undsättningsfartyget påträffas;
men i intetdera fallet kan detta sägas hafva utsändts förgäfves, ty blefve
också den reella behållningen ingen, så kvarstår dock alltid vittnesbördet
inför samtid och eftervärld därom, att Sverige gjort sin skyldighet och
icke lämnat ett från detsamma utgånget företag åt sitt öde.

»Det är under dessa förhållanden, som jag i underdånighet tillåter mig
hemställa, att Eders Kungl. Maj:t behagade till den nu pågående riksdagen
aflåta en nådig proposition om beredande af erforderliga medel för att en
undsättningsexpedition må kunna snarast möjligt förberedas och utsändas
till Syd-Shetlandsöarna och omgifvande farvatten. Denna expedition behöfver
visserligen icke afgå förr än mot slutet af nästkommande augusti
eller i början af september, ty under den nu pågående antarktiska vintern
kan ingenting uträttas. Men förberedelserna böra det oaktadt omedelbart
vidtagas, ty undsättningsexpeditionen bör gifvetvis vara så omsorgsfullt utrustad,
att den må kunna reda sig på egen hand, äfven om den mot förmodan
skulle frysa inne och stanna ännu ett år där nere. Det är häraf
tydligt, att kostnaderna blifva relativt stora och att man därför vid utrustningen
bör ställa det så, att inga onödiga utgiftsposter förekomma.
Det synes mig sålunda icke kunna ifrågasättas, att denna expedition skulle
utrustas såsom en vetenskaplig polarexpedition, ty detta skulle blifva alldeles
för dyrt. Dock vore det önskligt, att man kunde bereda plats för
en zoolog, förutsatt likvisst att denne vore villig att lämna bidrag till
expeditionen och icke förorsakade densamma några särskilda utgifter. Jag
har därför tänkt mig, att ledningen borde anförtros åt en sjöofficer, som,
om och när tillfälle till meteorologiska, magnetiska och andra fysiska
iakttagelser kunna göras, icke borde försumma sådana. Skulle undsättningsexpeditionen
mot förmodan frysa inne, borde de af honom utförda

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

magnetiska och meteorologiska iakttagelserna blifva af stort vetenskapligt
värde. Denne chef borde vid sin sida hafva en sekond, som i händelse af
sjukdom eller annat missöde kunde ersätta honom, hvarjäinte naturligtvis
en läkare bör medfölja. Den öfriga personalen skulle (frånsedt den ofvan
nämnde eventuellt medföljande zoologen) endast utgöras af sådana, som
för fartygets manövrering vore nödvändiga, bland hvilka borde förekomma
ett par norska fångstmän, hvarjämte måhända äfven en af styrmännen
borde vara förtrogen med navigering i is. Om dessutom samma förmaner
som vid Vegafärden och äfven vid några andra tillfällen (polarexpeditionerna
1868 samt 1872—73, gradmätningsexpeditionen 1901) kunde beviljas
expeditionen, hvars manskap följaktligen, åtminstone till någon del, skulle
uttagas bland frivilliga från Eders Kungl. Maj:ts flotta, skulle de direkta
kostnaderna för densamma i ej oväsentlig mån kunna nedbringas.

»Att med säkerhet angifva det belopp, hvartill expeditionens utgifter
skulle komma att belöpa sig, är för närvarande icke möjligt, .så. länge
frågan om den drygaste utgiftsposten, själfva fartyget, ännu ej blifvit löst.
Men då öfriga kostnader äro väsentligen beroende af den tid expeditionen
varar, torde det vara lämpligt att något anföra, huru denna bör beräknas,
under förutsättning att expeditionen disponerar ett sälfångstfartyg af ungefär
samma typ som Antarctic. Resultatet skulle då komma att gestalta

sig ungefär sålunda:

Sverige—Eldslandet (sept.—okt. 1903) ........................... 2 månader

i Södra Ishafvet, högst (nov. 1903—febr. 1904)............ 4 »

eventuellt uppehåll (mars) ................................................... 1 8

hemresa (april—maj) ........................................................■■■■2 »

summa 9 månader.

»Nu är det ju att hoppas, att den uteblifna expeditionen skall anträffas
redan i december, och den anförda tiden skulle i så fall förkortas med
åtminstone ett par månader, men det är tydligt, att man i alla fall maste
vara beredd att använda hela den antarktiska sommaren för expeditionens
efterforskande. Men så kommer därtill möjligheten, att undsättningsexpeditionen
själf infryser och befrias först mot slutet af följande (antarktiska)
sommar. Till förut beräknade tid skulle då komma ytterligare:
eventuell infrysning och befrielse först mot hösten,

(juni 1904—febr. 1905, egentligen mars 1904—

febr. 1905, men mars—maj redan medräknade) 9 månader

hemresa (mars—april 1905) ............................................. 2 »

summa 11 månader.

Bih. till Rilcsd. Prot. 1303. 1 Sami. 1 Afd. 71 Haft. 2

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

»Expeditionen bör sålunda för säkerhets skull vara provianterad för
20 månader, hvartill kommer proviant för den uteblifna expeditionens
deltagare, för den händelse dessa skulle anträffas. Då deras antal är så
stort, torde det knappast låta sig göra att på undsättningsfartyget föra
dem längre än till Plint a Arenas, hvarifrån de med passagerarebåt finge
befordras till Europa. Då man emellertid kan tänka sig, att Antarcticexpeditionens
medlemmar anträffas först på hösten och att undsättningsfartyget
med de räddade därefter infryser, skulle det följaktligen kunna
behöfvas ytterligare proviant för dessa 27 personer under 11 månader.

»Om undsättningsexpeditionen själf beräknas utgöras af 25 personer
(antalet beror ju på fartygets storlek och kan därför icke nu på siffran
uPPSi^vas)> sa skulle densamma följaktligen behöfva medföra proviant för
cirka 3 år, hvilket skulle kräfva en kostnad af vid pass 50,000 kronor.
Nu är det väl knappast antagligt, att en sådan rad af missöden skulle
inträffa, men det är tydligt, att man vid utsändandet af en dylik undsättningsexpedition
måste taga i beräkning alla möjligheter och utgå från
eventuella maximibelopp. Antager man å'' andra sidan, att den uteblifna
expeditionen anträffades redan i december, så att undsättningsexpeditionen
endast komme att räcka sex månader, så skulle proviantförbrukningen
endast uppgå till en sjättedel af förut angifna belopp. Jag har anfört
äfven detta alternativ för att framhålla det omöjliga i att för en expedition
sådan som denna beräkna en bestämd summa, det måste fastmera
röra sig om förslagsanslag, hvaraf möjligen och sannolikt afsevärda belopp
kunna återbäras.

»Alldeles detsamma gäller om kostnaderna för kol. Då bränsleåtgången
för olika fartygs maskiner är mycket olika, kan man, innan undsättningsfartyget
är bestämdt, icke uppgifva någon exakt siffra för den dagliga
förbrukningen, men äfven om så kunnat ske, blefve det i alla fall icke
möjligt att beräkna något exakt totalbelopp, enär man ju icke vet, huru
länge resan kommer att vara. Som en eventuell innestängning icke i
nämnvärd mån skulle öka kolåtgången, kan man i alla fall, under förutsättning
att kolåtgången är lika låg som på Antarctic, antaga, att cirka
800 tons skulle vara erforderliga, hvilka sannolikt skulle kräfva en kostnad
af omkring 30,000 kronor.

»I fråga om afiöningar skulle kostnaderna, såsom förut framhållits,
afsevärdt reduceras, om undsättningsexpeditionen från Eders Kungl.
Maj:ts flotta kunde påräkna de förmåner, som ofvan vidrörts. Skulle detta
emellertid ej låta sig göra, eller skulle det för expeditionen anses förmånligare
att icke anlita denna utväg, tillkomma afiöningar för befäl, underbefäl
och manskap, hvilka ju äfven måste beräknas för 20 månader. Med

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

en personal af 25 personer torde dessa aflöningar icke kunna beräknas
till mindre än 3,000 kronor per månad, förutsatt att man skall erhålla
en i alla afseenden förstklassig personal, och för 20 månader skulle sålunda
förslagsvis erfordras 60,000 kronor.

»Att uppgifva någon bestämd summa för kostnaderna för fartyget är i
denna stund icke möjligt. Sannolikt skulle det ställa sig billigast att köpa
ett sådant och efter hemkomsten åter försälja det, enär skillnaden mellan
inköps- och försäljningspriset antagligen blefve betydligt mindre än för
hyrning af ett fartyg. Men ett dylikt köp förutsätter, att man kan disponera
öfver ett relativt stort förslagsanslag. Tiden har ännu icke tillåtit
mig att infordra anbud från tillräckligt många håll för att jag med något
slags säkerhet skulle våga uppgifva en viss summa. Exempelvis må
dock anföras, att enligt ett inkommet anbud skulle hyra för fartyget jämte
assurans för 20 månader uppgå till närmare 90,000 kronor, hvarjämte
man i händelse af förlisning finge betala det rätt stora belopp, hvarmed
fartygets värde öfverstiger det assurerade beloppet. (För fulla värdet är
det nämligen sannolikt icke möjligt att till dessa farvatten erhålla assurans.
) Då anförda summa för närvarande är den enda, jag har att utgå ifrån,
har jag vid slutberäkningen användt densamma, ehuru den förfaller mig
väl hög. Skulle undsättningsexpeditionen, såsom man ju må hoppas, endast
kräfva 9 månader eller ännu mindre tid, så reduceras naturligtvis
äfven detta belopp högst betydligt.

»Utom kostnader för fartyg, proviant, aflöningar samt kol tillkomma
en mängd smärre utgiftsposter, hvilka lämpligen kunna sammanföras under
den gemensamma rubriken diverse omkostnader, såsom vinterkläder för
besättningen, utgifter under utrustningen samt i främmande hamnar, kartor
och nautiska instrument, slädar, skidor m. m., hvilket ej nu närmare
kan uppgifvas, men hvilket torde kunna beräknas till omkring 20,000
kronor. Hela det för expeditionen erforderliga förslagsanslaget skulle sålunda
fördela sig på följande sätt:

hyra af fartyget och assurans .......................

proviant ..............................................................

aflöningar ..............................................................

kol ........................................................................

diverse omkostnader.........................................

............... kronor

90,000: —

»

50,000: —

»

60,000: —

»

30,000: —

»

20,000: —

summa kronor

250,000: —

»Såsom förut framhållits, äro emellertid de fyra första utgiftsposterna
maximibelopp, så att i verkligheten kanske endast hälften eller en tredjedel
af desamma komma att användas, ehuru man ju måste vara beredd
på, att allt skall gå åt.

12

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

»Den omständigheten, att det rör sig om så stora summor, hvilka till
på köpet icke kunna bestämdt fixeras, utesluter på förhand möjligheten af
deras hopbringande på privat väg, i all synnerhet som den uteblifna expeditionen
redan kraft och ännu krafvel’ betydliga utgifter. Men det förhållandet,
att staten icke lämnat något bidrag till docenten Nordenskjölds
expedition, torde väl i sin mån tala för att den nu bör träda emellan, då
det gäller så många människors lif.

»Skulle Eders Kungl. Maj:t emellertid anse riktigast, att äfven den enskilda
offervilligheten anlitas, så torde det vara lämpligt att bestämma en
viss summa, som på privat väg måste anskaffas, innan det eventuella statsanslaget
finge röras, och som i första hand skulle användas till expeditionens
utgifter, medan allt hvad som icke komme att förbrukas skulle återgå
till statsverket. Så skedde ju vid min expedition till Grönland för efterspanande
af Andrée 1899, då jag af de 40,000 kronor, som Riksdagen,
på Eders Kungl. Maj:ts nådiga proposition, till expeditionen beviljade,
kunde till statsverket återbära 15,600.

»Skulle ett visst belopp på privat väg behöfva anskaffas, så synes mig
detta icke böra sättas högre än 50,000 kronor, enär den privata offervilligheten
för den uteblifna expeditionen redan blifvit hårdt anlitad, och
det helt visst därför ej blir lätt att skaffa ens ifrågavarande summa.
Dock tror jag mig veta, att 20,000 kronor redan genom en af docenten
Nordenskjölds anhöriga äro tecknade samt att bidrag äfven från andra båll
utlofvats, ehuru jag ännu ej kan uppgifva deras storlek. Ehuru hela
den för expeditionen erforderliga summan är för våra förhållanden mycket
stor, anser jag mig dock böra till jämförelse framhålla, att den nu
pågående skotska sy dpolarexpeditionen, som den 2 november 1902 lämnade
Skottland och den 25 sistlidne januari från Falldandsöarna afgick
mot Weddelhafvet, till dato kostat vid pass 526,000 kronor samt att
ytterligare 108,000 kronor anses erforderliga för att betacka expeditionens
kostnader för det löpande året. Denna expedition har ett fartyg af ungefär
samma storlek som Antarctic.

»Den svenska undsättningsexpeditionen borde i enlighet med det ofvan
sagda afgå från Sverige i slutet af instundande augusti eller början af
september samt ställa kursen mot Punta Arenas, som sannolikt är den
lämpligaste stationen för kolning. Vederbörande i Buenos Aires, Port
Stanley och Ushuaia böra på förhand instrueras att till Punta Arenas insända
de underrättelser från den uteblifna expeditionen, som eventuellt
efter fartygets afgång från Sverige kunna inlöpa. Från Punta Arenas
fortsättes därefter, om ej ingångna underrättelser föranleda annat, till SydShetlandsöarna,
där kommunikation med Snow Hill i första rummet bör

13

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

söka åvägabringas, samt vidare i enlighet med de anvisningar, som där
böra vara kvarlämnade och i enlighet med den för undsättningsexpeditionen
uppsatta planen (se bilaga). Om härvid anvisningarna gifva, vid
handen, att den eftersökta expeditionen från Syd-Shetlandsöarna begifvit
sig söderut längs Kung Oscar3 land eller mot Weddels haf, ^bör naturligtvis
undsättningsexpeditionen, i den mån isförhallandena sadant medgifva,
styra dit. Att densamma icke onödigtvis bör utsätta sig för faran
att innestängas, är tydligt, men huru försiktighet och djärfhet med hvarandra
skola förenas, därom kan ingen föreskrift gifvas, utan detta ma
öfverlämnas åt undsättningsexpeditionens chef att pa stället bedöma. Har
den Nordenskjöldska expeditionen under sommaren förgäfves eftersökts,
bör undsättningsfartyget naturligtvis återvända och begifva sig .ut ur. isen
så tidigt, att fara för infrysning så mycket som möjligt undvikes, i den
mån detta med expeditionens hufvudsyfte låter sig förenas.

»Med stöd af hvad som ofvan anförts, får jag följaktligen underdanigst
anhålla, att Eders Kungl. Maj:t behagade till innevarande riksdag
aflåta en nådig proposition om beviljande af ett förslagsanslag af 200,000
kronor för att jämte från enskildt hall paräkneliga medel af omkring
50,000 kronor, som i första rummet böra anlitas, användas till utrustande
af en expedition till Syd-Shetlandsöarna och omgifvande farvatten i ändamål
att uppsöka och undsätta den därstädes sannolikt innefrusna svenska
sydpolsexpeditionen samt det från densamma möjligen afskilda partiet
vid Snow Hill. De eventuellt beviljade äfvensom de på privat väg influtna
medlen torde, på sätt Eders Kungl. Maj:t behagade föreskrifva, i
mån af behof samt mot redovisningsskyldighet ställas till den utsedde
chefens disposition, och torde denne ofördröjligen böra beordras att vidtaga
åtgärder för anskaffande af fartyg och för expeditionens utrustning
i öfrigt, så att denna må vara färdig att afgå omkring den första nästkommande
september.»

Den vid ansökningen fogade bilagan lydde sålunda:

»Instruktion för en eventuell undsättningsexpedition.

»Har ej senast den 30 april 1903 till Sverige meddelande ingått, att
Antarctic till Falklandsöarna återkommit, kan expeditionen, ej denna
sommar återväntas, och utrustandet af en undsättningsexpedition bör då
skyndsamt igångsättas.

»Undsättningsfartygets första uppgift är att söka ernå.förbindelse med
depoten på Kap Seymour och framför allt med öfvervintringsstationen
på Snow Hill. (Jämf. förut hemsända kartskisser och fotografier). Vid
ankomsten dit kunna två eventualiteter möta:

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

»1. Stationen befinnes utrymd. Fartyget har då blifvit inneslutet
eller förolyckats, sedan öfvervintringspartiet blifvit ombordtaget. Vidare
efterforskningar företagas efter de anvisningar, som af d:r Nordenskjöld
böra på stationen kvarlämnas.

»2. öfvervintringspartiet anträffas utan vetskap om Antarctics öde.
Fartyget har då förolyckats eller blifvit inneslutet under utförandet af de
arbeten, som äro fartygsafdelningen förelagda före afgången till vinterstationen.
I detta fall bör efter öfvervintringspartiets ombordtagande
Antarctic eftersökas enligt följande anvisningar:

»Vår tilltänkta route är i hufvuddrag följande: Från Eldslandet till
Syd-Shetlandsöarna, sannolikt Greenwich-Island, öfver Bransfield-straitet
sannolikt mot Astrolabe-ön, mot SV. utefter den kust, som förbinder
norra delen af Terre Louis Philippe med norra mynningen af Belgicakanalen,
återgång, möjligen V. om Trinityöarna, rundt norra delen af
Terre Louis Philippe, öfver Erebus och Terror-golfen till Snow Hill.

»Undsättningsexpeditionen har att genomforska denna route med utgång
från stationen och i omvänd ordning.

»Det är vår afsikt att, i den mån tillfälle gifves, uppresa stenvardar
med meddelanden om vår färd på följande punkter:

1. Syd-Shetland, Greenwich-Island V.-sidan, midt på ön.

2. Bransfield-straitet. Astrolabe-Island, i en bukt på VNV.-sidan.

3. Belgica-straitet. Kap Murray (Kap Bluff på äldre kartor).

4. Belgica-straitet. Two Hummock-ön, på sydspetsen.

5. Erebus och Terror-golfen. Kap Gordon.

»Vidare komma vardar att uppresas på några lätt synliga punkter på
den ej kartlagda O.-kusten af Orleans-Inlet och på Trinity-öarna.

»Öfvervintringspartiet disponerar nästan fullständig proviantutrustning
för en andra öfvervintring.

»Beträffande Antarctics förråd kunna under hänvisning till redan hemsända
proviantlistor följande ungefärliga uppgifter lämnas. Antarctic disponerar
från denna dag räknadt:

bröd och mjöl för.............................................................................. 20 månader

torkade grönsaker för...................................................................... 12 »

ärter för ............................................................................................... 12 månader

kaffe för ........................................................................................... 10 »

kött (konserv och salt) för............................................................ 5—6 »

»Köttförrådet kan naturligtvis i nödfall högst betydligt förstärkas med
färskt säl- och pingvinkött.

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

»Afskrift^ af denna instruktion äro tillsända sekr. i svenska sällskapet
för antropologi och geografi i Stockholm samt generalkonsul
S. A. Christophersen i Buenos Aires.

»Harberton, ombord på Antarctic, 2. 11. 1902.

»C. A. Larsen. J. G. Andersson.»

Ansökningen innehöll vidare två karteskisser af detta utseende:

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 103.

Föredragande departementschefen omförmälde härjämte, att i en innevarande
dag till ecklesiastikdepartementet inlämnad skrift professor Nathorst
ytterligare betonat nödvändigheten af snar undsättning åt docenten
Nordenskjölds expedition, särskildt med hänsyn till. dess knappa proviantförråd.

Härefter yttrade föredraganden:

»I anledning af en utaf mig gjord förfrågan, om och 5 hvad mån för
en sådan undsättningsexpedition, hvarom framställning nu blifvit gjord,
skulle kunna förfogas öfver fartyg, befäl och manskap från kungl. flottan
äfvensom påräknas bidrag från anslag under riksstatens femte hufvudtitel,
har chefen för sjöförsvarsdepartementet uti en under gårdagen mig tillhandakommen
skrifvelse meddelat: att lämpligt fartyg för en dylik expedition
ej funnes inom flottan; att en kapten som chef samt en läkare och
möjligen eu eller två maskinister från flottan kunde påräknas; samt att
all aflöning enligt stat utom sjötillägg och dietpenningar eller portion
komme att af medel från anslag under femte hufvudtiteln utgå till det
befäl, underbefäl och manskap tillhörande flottan, som möjligen komme
att deltaga uti ifrågavarande expedition. Vidare tillkännagaf chefen för
sjöförsvarsdepartementet, att, därest det skulle befinnas önskvärdt, proviant
kunde från flottans förråd utlämnas till expeditionen emot ersättning.

»Såsom af den gjorda ansökningen framgår, har docenten Nordenskjölds
omförmälda expedition med Antarctic företagits i anslutning till
vissa af främmande nationer utsända expeditioner till Södra Ishafvet.
Alla dessa expeditioner arbeta efter en gemensam plan i syfte att åvägabringa
utredning öfver många viktiga frågor, med Indika den vetenskapliga
forskningen är sysselsatt.'' Expeditionen med Antarctic är visserligen
ett enskildt företag, hvartill staten ej gifvit anledning eller lämnat understöd;
men då Sverige i allt fall nu blifvit, på sätt som skett, representerade
vid detta internationella forskningsarbete, kräfver hänsynen härtill jämte
medkänslan för deltagarne i den svenska expeditionen och för deras anhöriga,
att ett försök göres att undsätta denna expedition, som eljest äfventyrar
att gå under. Skyndsamhet är härvid af nöden. Att dröja med utrustandet
af en undsättningsexpedition, till dess man får se, om tillräckliga enskilda
bidrag därtill inflyta, går ej an, enär expeditionens ändamål då
lätt kan blifva förfeladt. Under sådana förhållanden återstår ingen annan
utväg, än att expeditionen utrustas genom svenska statens försorg. Kostnaderna
för denna expedition böra visserligen i afsevärd mån bestridas
med enskilda bidrag; men staten, som förut i liknande fall lämnat sin

Bill. till Riksd. Prot. 1.903. 1 Sami. 1 Afd. 71 Iläft. 3

] 8

Kung!. May.ts Nåd. Proposition N:o 103.

hjälp, lärer icke heller nu kunna undandraga sig att bekosta det, som ej
kan täckas genom bidrag från annat håll. Tiden medgifver ej en noggrannare
beräkning af dessa kostnader, utan man torde få nöja sig med
det öfverslag af expeditionens utgifter, somj förekommer i ansökningen.
De medel, som nu behöfvas, synas lämpligen kunna förskottsvis utbetalas
af riksgäldskontoret för att framdeles hos Riksdagen anmälas till ersättande.

»På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer jag, det Eders
Ivungl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att till bestridande af vissa kostnader
för en expedition, afsedd att bringa undsättning åt docenten O.
hiordenskjöld och hans följeslagare på ångfartyget Antarctics expedition
till Södra Ishafvet, anvisa högst 200,000 kronor att af riksgäldskontoret
förskottsvis utbetalas för att framdeles hos Riksdagen anmälas till ersättande.
»

Till denna departementschefens hemställan, i hvilken
statsrådets öfriga ledamöter instämde, täcktes Hans
Maj:t Konungen lämna nådigt bifall; och skulle proposition
i ämnet, sådan den finnes detta protokoll bilagd,
till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:

A. 1. Lindhagen.

Stockholm, Ivar HaeggstrÖms Boktryckeri A. B., 1903.