Kung1. Majds Nåd. Proposition No 100.

1

N:o IDO.

Kungl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen, angående ersättning
åt förre konsistorieamanuensen N. C. T. Sjöbring
för mistade löneinkomster; gifven Stockholms slott den 17
april 1903.

Under åberopande af bilaorda utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed äska Riksdagens
medgifvande därtill, att förre amanuensen vid domkapitlet i Kalmar, vice
häradshöfdingen Nils Carl Theodor Sjöbring må, från och med år 1903
och så länge han icke innehar ordinarie statstjänst, ä allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig lön af 400 kronor, under villkor att han
lämnar domkapitelsexpeditionen i Kalmar det biträde, som med hänsyn
till lönens belopp kan pröfvas skäligt.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR

Carl von Frie sen.

Dill. till lukta. Prot. 19011. 1 Samt. 1 A fä. 08 Höft. (No 100.)

1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17 april 1903.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer,
von Friesen.

l:o.

Departementschefen, statsrådet von Friesen, föredrog i underdånighet
kousiätorie- en af förre amanuensen vid domkapitlet i Kalmar, vice häradshöfdingen
N®mc“''T.nsjö-N.iIs ^arl Theodor Sjörring hos Kungl. Maj:t i underdånighet gjord ansökning
för ning, att Kungl. Maj:t täcktes från allmänna indragningsstaten eller åt
C anflra medel bereda honom för hans återstående lifstid ersättning för de
löneinkomster, hvaraf han komme att gå i mistning på grund däraf, att
anslaget till amanuensbefattningen vid domkapitlet från och med år 1903
indragits, eller, om detta icke kunde bifallas, för det belopp af amanucnsaflöningen,
som sökanden på ordinarie stat åtnjutit, eller 600 kronor.

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.

Sedan nämnda domkapitel på nådig befallning yttrat sig öfver denna
ansökning och därvid tillstyrkt, att, Sjöbring måtte komma i åtnjutande af
begärd godtgörelse, så länge lian icke innehade ordinarie anställning i statens
tjänst, hade, på grund af nådig remiss, statskontoret i ärendet afgifvit
underdånigt utlåtande, däri statskontoret anfört följande.

Genom nådigt bref den 29 april 1812 medgaf Kungl. Maj:t, att såsom
biträde för notarien hos domkapitlet i Kalmar kantorn vid skolverket i
Kalmar stad (inge antagas såsom amanuens samt att innehafvarne åt cbssa
tjänster, livilka alltid därefter skulle af eu och samma person bestridas,
finge tillgodonjuta dubbel tjänstårsberäkning. Häri skedde, jämlikt nådigt
bref den 10 februari 1819, ''den ändring, att ifrågavarande amanuensbefattning
i stället blef förenad med första adjunkturen vid domkyrkan i Kalmar.
Sedan Kungl. Maj:t enligt nådigt cirkulär den 14 september 1839 tillåtit,
att vid de” domkapitel, där amanuenser icke ännu vore anställda, men
funnes behöfliga, sådana tjänstemän finge antagas och vid denna befattning
åtnjuta enkel tjänstårsberäkning, samt 1847—1848 års riksdag till aflöning
åt eu amanuens vid hvart och ett af domkapitlen anvisat 180 riksdaler
banko, ingick domkapitlet i Kalmar år 1849 till Kungl. Maj:t med hemställan,
att Kungl. Maj:t måtte, med upphäfvande af hvad genom nådiga
brefvet den 10 februari 1819 blifvit stadgadt om förening af amanuenstjänsten
hos domkapitlet med ofvanberörda adjunktur, tillåta domkapitlet
att genast förordna någon tjänlig person till amanuenstjänstens bestridande;
i anledning hvaraf Kungl. Maj:t, jämlikt nådigt bref den 21 februari 1849,
medgaf, att ifrågavarande amanuenstjänst finge för framtiden från första
domkyrkoadjunkturen åtkiljas, dock icke förr än dessa tjänsters dåvarande
innehafvare antingen från den senare afginge eller ock frivilligt afsadc
sig amanuensbefattningen. Vid 1856—1858 ars riksdag höjdes samtliga
konsistorieamanuensernas löner till 400 riksdaler riksmynt. Sedan
1862 —1863 års riksdag å åttonde hufvudtiteln under rubrik »domkapitlens
expeditioner» uppfört ett reservationsanslag å 10,000 kronor, att af
Kungl. Magt, efter pröfning af inom de särskilda stiften för handen varande
behof, till de ecklesiastika konsistorierna disponeras för att af dem användas
till förbättring, där så påkallades, af notariernas och amanuensernas
aflöning äfvensom till bestridande af öfnga för konsistoriernas expeditioner
nödiga omkostnader, hade Kungl. Maj:t sedermera af detta anslag årligen
till domkapitlet i Kalmar anvisat 975 kronor, däraf 200 kronor till
höjande af amanuensens lön till 600 kronor. Härjämte^ hade af det anslag
å 3,716 kronor, som Riksdagen årligen från och med år 1875 anvisat på
extra stat för tillfällig löneförbättring åt tjänstemännen vid domkapitlens
expeditioner, ett belopp af 400 kronor årligen tilldelats amanuensen vid

4 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 100.

domkapitlet i Kalmar, hvilken således allt ifrån år 1875 i aflöning åtnjutit
1,000 kronor om aret. I det förslag till aflöningsstat för tjänstemännen
vid de ecklesiastika konsistorierna, som Kungl. Maj:t framlade för 1902
års riksdag, upptogs också ett belopp af 1,000 kronor såsom arfvode åt
ifrågavarande amanuens; men beslöt samma riksdag att i stället för det
sålunda föreslagna arfvodet bevilja ett anslag å 500 kronor till vikariatsersättning,
extra biträde, renskrifning in. in. vid domkapitlet.

Vid sin nu gjorda underdåniga ansökning hade Sjöbring fogat styrkt
afskrift af ett den 24 februari 1897 för honom af domkapitlet, utfärdad t
konstitutorial, hvarigenom han blifvit »antagen och förordnad att vara
amanuens vid Kalmar domkapitel, hvarvid han ägde åtnjuta de förmåner
och rättigheter, som på grund af lag och kungl. författningar honom i
denna beställning tillkomme och hans företrädare före honom lasdisren
innehaft».

I anledning af den i ärendet erhållna remissen hade statskontoret anmodat
domkapitlet att inkomma med yttrande, huruvida, under förutsättning
att Sjöbring tillförsäkrades en årlig ersättning af 600 kronor mot
skyldighet att fortfarande tjänstgöra såsom extra biträde vid domkapitlet,
hela ofvanberörda till vikariatsersättning in. m. anvisade belopp af 500
kronor kunde till beredande af sådan ersättning åt Sjöbring användas eller
om, med afseende bland annat därå att för nyssberörda ersättning icke
kunde skäligen af Sjöbring fordras lika mycken tjänstgöring som då han
uppbar 1,000 kronor om aret, någon del af det till domkapitlet anvisade
belopp af 500 kronor vore för ytterligare extra biträde erforderlig; och
hade domkapitlet till svar härå anfört följande.

Äfven om Sjöbring kunde åläggas att mot årlig ersättning af 600
kronor tjänstgöra såsom extra biträde vid domkapitlet, ansåge sig domkapitlet
dock icke kunna tillstyrka, att det i aflöningsstaten för sådant biträde
jämte andra ändamål upptagna belopp å 500 kronor skulle till beredande
af sådan ersättning åt Sjöbring användas. Domkapitlet ansåge
sig nämligen icke berättigadt att tolka de detaljerade bestämmelserna för
anslagets användning »till vikariatsersättning, extra biträde, renskrifning»,
hvartill fogats till yttermera visso ett, »in. m.», så, att anslaget skulle
kunna disponeras i klump pa en gång till att under namn af extra biträde
anyo anställa en amanuens. Att detta icke kunde vara meningen,
framstode ännu tydligare i och genom den bestämmelse, som förekomme
i det nådiga brefvet den 13 juni 1902, då det hette, att domkapitlet ägde
att från statskontoret utbekomma beloppet »i den mån detsamma erfordrades
för de i staten angifna ändamål». Domkapitlet ville dessutom fästa
uppmärksamheten därpå, att, i händelse konsistorienotarien af sjukdom

5

Kung!,. Maj.is Nåd. Proposition No 100.

blefve urståndsätta att tjänstgöra — i livilket fall lian icke vore pliktig att
för tjänstens uppehållande afstå mer än sina tjänstgöringspenningar —
det icke kunde förutsättas, att vare sig Sjöbring eller annan kompetent
person skulle vara villig att mot den ringa ersättningen af 83 kronor 33
öre i månaden åtaga sig tjänstens skötande, och det vore i sådant fall för
domkapitlet af vikt att uti berörda anslag förfoga öfver medel till beredande
af nödig ökning af vikariens arfvode. Härtill komme att, då, på
sätt statskontoret anmärkt, af Sjöbring ej skäligen kunde begäras lika
mycket arbete för 600 kronor, som då han uppbar i lön 1,000 kronor,
domkapitlet ansåge sig af ifrågavarande anslag behöfva använda omkring
150 kronor till renskrifningsersättning. Emellertid ansåge domkapitlet att,
ifall Sjöbring komme att tjänstgöra såsom extra biträde och därför erhålla
ersättning utan anlitande af det i staten upptagna anslaget, någon del af
detta anslag i vanliga fall skulle besparas. Af hvad domkapitlet sålunda
yttrat framginge såsom dess åsikt, att ifrågavarande anslag till vikariatsersättning,
extra biträde, renskrifning in. m. kunde disponeras endast i den
mån och för såvidt behof af dess anlitande för ett eller flera af de i staten
angifna ändamål verkligen gjort sig gällande, livilket domkapitlet föreställde
sig lämpligen böra kontrolleras på det sätt, att konsistorienotarien
vid hvarje kvartals slut företedde räkningar å hvad han för de angifna
ändamålen utgifvit, och domkapitlet sedan efter granskning och godkännande
af de företedda räkningarna på honom disponerade hvad till deras
gäldande erfordrades, i den mån anslaget lämnade tillgång. Beträffande
Sjöbrings underdåniga ansökning om ersättning för mistade löneinkomster
ville domkapitlet slutligen tillägga, att Sjöbrings anspråk torde hafva samma
grund som det, livilket kamreraren vid kronoarbetsstationen å Tjurkö
Theodor Grahl, efter det berörda tjänst, till hvilken han konstituerats,
blifvit indragen, genom rättegång mot kronan gjorde gällande och hvilket
Riksdagen sedermera erkände, då Riksdagen år 1900 uppförde ersättning
åt Grahl å allmänna indragningsstaten med belopp, motsvarande de löneförmåner
han vid den indragna tjänsten åtnjutit. I enlighet med denna
uppfattning hade domkapitlet tillstyrkt nådigt bifall till Sjöbrings ansökning.
Skulle Kungl. Maj:t vid pröfning af ansökningen finna Sjöbrings anspråk
grundadt, ansåge domkapitlet därat följa rätt för honom att erhålla ovillkorlig
ersättning för de mistade löneförmånerna; om åter anspråket prötvades
obefogadt, syntes Kungl. Maj:t näppeligen kunna medgifva, att ett
af Kungl. Maj:t och Riksdagen för andra ändamål anvisadt anslag förrycktes
från dessa ändamål för att bereda Sjöbring en ersättning, hvartill lian
af Kungl. Maj:t pröfvats icke vara berättigad, helst som därmed ock skulle

6

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.

följa den oformligheten, att Kungl. Magt själf skulle taga direkt befattning
med anskaffande af extra biträde åt domkapitlets notarie.

Med hänsyn till hvad domkapitlet sålunda anfört och då domkapitlet
icke torde kunna åläggas att till extra biträde antaga Sjöbririg, ansåge
statskontoret saken icke kunna ordnas i den riktning statskontorets förberörda
skrifvelse till domkapitlet antydde, utan godtgörelse böra på annat
sätt beredas åt Sjöbring, som intill utgången af år 1902 onekligen innehaft
ordinarie statstjänst med lön på stat. Denna godtgörelse ansåge statskontoret
dock icke böra sträckas längre än till den fasta lön, hvartill
Sjöbring såsom konstituerad amanuens varit berättigad. Då härtill uppenbarligen
icke kunde räknas de 400 kronor, som .årligen från extra stat
tilldelats honom såsom tillfällig löneförbättring, samt, enligt statskontorets
mening, icke heller de 200 kronor, som årligen efter Kungl. Maj:ts bepröfvande
af de särskilda domkapitlens behof anvisats såsom ökning i amanuenslönen,
utgjordes de löneförmåner, för hvilka Sjöbring torde hafva
befogadt anspråk på ersättning, af den vid 1856—1858 års riksdag till
400 kronor fastställda amanuenslönen. Rätt till dylik ersättning borde
emellertid för Sjöbring, hvilken för närvarande vore tjänstförrättande extra
länsnotarie i Kalmar län, upphöra, därest han blefve befordrad till ordinarie
statstjänst.

Med afseende å hvad sålunda i ärendet förekommit hade statskontoret
hemställt, det Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen
medgifva, att Sjöbring finge, från och med år 1903 och så länge
han icke innehade ordinarie statstjänst, från allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig lön af 400 kronor.

Uti hvad statskontoret sålunda anfört och hemställt hade justitickanslersämbetet,
som, efter nådig befallning, i ärendet jämväl afgifvit utlåtande,
till alla delar instämt och därvid särskildt framhållit, att då i
nådiga brefvet den 21 februari 1849 amanuenstjänstens och första domkyrkoadjunkturens
skiljande från hvarandra gjorts beroende af dåvarande
innehafvarens afgång från endera befattningen samt rikets ständer på ordinarie
stat uppfört visst belopp till lön åt amanuensen, statsmakterna påtagligon
betraktat amanuensbefattningen såsom en ordinarie statstjänst,
hvars innehafvare ej kunde utan vidare skiljas från de honom med tjänsten
tillförsäkrade förmåner.

Statsrådet, som ansåg, att giltiga skäl anförts för den Sjöbring tillförsäkrade
lönens uppförande å allmänna indragningsstaten, men att därvid
äfven borde uttryckligen fästas förbehåll om skyldighet för Sjöbring att

7

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 100.

fortfarande tjänstgöra vid domkapitlets expedition, så länge den under
tiden för lönens åtnjutande vore förlagd i Kalmar, tillstyrkte, det Kungl.
Maj:t täcktes i nådig proposition äska Riksdagens medgifvande därtill,
att Sjöbring må, från och med år 1903 och så länge han icke innehar
ordinarie statstjänst, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig lön
af 400 kronor, under villkor att han lämnar domkapitelsexpeditionen i
Kalmar det biträde, som med hänsyn till lönens belopp kan pröfvas skäligt.

Hvad statsrådet sålunda tillstyrkt, behagade Hans
Maj:t Konungen i nåder bifalla; och skulle till Riksdagen
aflåtas proposition af det innehåll, bilaga vid
detta protokoll utvisar.

Ex prooctollo:

Hugo Tigerschiöld.