Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

N:o 10.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående upplåtelse
till Eskilstuna stad af mark från Eskilstuna
kungsladugård och från kronohemmanen Gredby n:is 1
och 2 i Södermanlands län; gifven Stockholms slott den
12 december 1,902.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att medgifva,

ej mindre att under de i statsrådsprotokollet närmare omförmälda
villkor må dels från Eskilstuna kungsladugård i Klosters och Fors socknar
af Södermanlands län afsöndras och till Eskilstuna stad mot en köpeskilling
af 230,393 kronor 85 öre försäljas det område, som finnes
upptaget å en af stadsingenjören O. Sjöling år 1901 upprättad »Karta
öfver vissa delar af Eskilstuna Kungsladugård och Kronohemmanet
Gredby för införlifning med Eskilstuna stad», däri inräknad Djurgården
med dit ledande väg, men ej den mark, som på grund af kungl. brefven
den 1 september 1854, den 4 december 1863, den 22 maj 1891 och
den 20 juli 1894 redan upplåtits från ägorna inom Klosters socken till
skolhustomt, till begrafningsplats samt till Norra Södermanlands järnväg,
och ej heller den mark, som enligt kungl. brefvet den 7 juni 1901 af
ägorna i Fors socken upplåtits för en väganläggning, och hvilket område
med nämnda undantag innefattar en areal af 183,7 4 8 hektar,
dels från kronohemmanen Gredby n:is 1 och 2 i Fors socken afsöndras
och till staden för en köpeskilling, hvars belopp skall bestämmas i den
Bih. till Rilcsd. Prot. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 4 Häft. 1

2 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

ordning, som i fråga om jord eller lägenhets afstående för allmänt behof
ar stadgad i kungl. förordningen den 14 april 1866, försäljas det å
nyssberörda karta utmärkta område, med undantag af den på grund af
kungl. brefven den 22 maj 1891 och den 20 juli 1894 för Norra Södermanlands
järnväg exproprierade mark och den enligt ofvanberörda kungl.
bref den 7 juni 1901 för väganläggning upplåtna mark, hvilket område
med nämnda undantag innefattar en areal af 51,3 5 0 hektar, dels ock,
i sammanhang med sistberörda försäljning, från Karl Gustafs stads
gevärsfaktori i Eskilstuna upplåtas det å en af bemälde Sjöling år
1901 upprättad karta öfver »Karl Gustafs stads gevärsfakt. med angränsande
Eskilstuna stad och kronohemmanet Gredby» med litt. B betecknade
området, innefattande jämte annat den s. k. Markmanska eller Hägerströmska
tomten, mot det att den del af omförmälda 51,350 hektar af
Gredbyhemmanen, som å sistberörda karta betecknas med litt. C, i
stället öfverlates till landtförsvaret för att gevärsfaktoriet tilläggas;

än äfven att köpeskillingen för ifrågavarande jordområden må användas
till inköp för kronans räkning af skogbärande eller till skogsodling
tjänlig mark.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR,

Theodor Odelberg.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

Utdrag af protokollet öfver jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet a Stockholms slott den 12
december 1902.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer och
von Friesen.

19:o.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Odelberg anförde
härefter:

Uti nådig proposition den 2 mars 1900 täcktes Eders Kungl. Maj :t
på föredragning af dåvarande chefen för finansdepartementet föreslå
Riksdagen att medgifva, att från Eskilstuna kungsladugård finge afsöndras
och på angifna villkor till Eskilstuna stad försäljas vissa
närmare bestämda delar af kungsladugården. Riksdagen, som, på sätt

Historik.

i KungL Majds Nåd. Proposition N:o 10.

liär nedan närmare omförmäles, ansåg, att en öfverenskommelse emellan
kronan och Eskilstuna stad angående upplåtelse en gång för alla till
staden af mark från kungsladugården ordeb åvägabringas, anmälde i
skrifvelse den 14 maj 1900, att Riksdagen icke bifallit Eders Kung].
Maj:ts förberörda proposition. Sedan ytterligare utredning numera
verkställts och vederbörande lämnats tillfälle att yttra sig, har ärendet
nu kommit i det skick, att det synts höra ånyo för Eders Kungl.
Maj:t anmälas. Därvid anhåller jag att till en början få erinra om do
förhållanden, som föranledt aflåtandet af ofvanberörda nådiga proposition
samt om denna propositions innehåll.

På en al borgerskapets äldste i Eskilstuna gjord underdånig
framställning om nödvändigheten af ökadt utrymme till byggnadstomter
ej mindre för fristaden än äfven för den så kallade gamla
staden hade i en till Rikets Ständer den 19 november 1828 adåten
nådig proposition Kungl. Maj:t, som funnit det vara med både allmän
och enskild nytta öfverensstämmande, att af Eskilstuna kungsladugårds
intill Eskilstuna stad gränsande ägor, i mån af behofvet utaf ökadt
utrymme och uti den ordning, som för stadens och fristadens utvidgande
blefve fastställd, utan ersättning till staden upplätes icke allenast
den areal, som då ansåges till byggnadstomter och för ladors uppsättande
erforderlig, utan äfven den ytterligare jordsträcka, som möjligen
i en framtid kunde för samma ändamål blifva behöflig, föreslagit
Rikets^ Ständer att till en sådan upplåtelse lämna bifall under uttryckligt
villkor, att den upplåtna jordrymden endast till tomter, gator
och allmänna platser användes. I underdånig skrifvelse den 30 juli
1829 tillkännagåfvo Rikets Ständer, det de bifallit, att, på sätt och
med de villkor, berörda nådiga proposition innehölle, den däruti omnämnda
marken af Eskilstuna kungsladugårds ägor finge, i den
mån tilltagande folkmängd inom staden föranledde behofvet af ett
vidsträcktare utrymme, till stadens utvidgning upplåtas under förbehåll,
att jorden endast successive, i förhållande till dess bebyggande,
blefve öfverlåten och det öfriga däraf för kronans räkning utarrenderadt
på så korta tider, som af det efter hand inträffande behofvet af nya
kyggna(lsplatser, vare sig för kyrka, stads- eller fristadsbyggnader m. m.,
kunde medgifvas. Genom nådigt bref den 28 augusti 1829 gillade
Kungl. Maj:t Rikets Ständers omförmälda beslut samt anbefallde kammarkollegium
att vid därefter skeende utarrenderingar af Eskilstuna kungsladugård,
efter styrelsens öfver fristaden hörande, iakttaga, att det
byggnadsutrymme, som för fristadens invånare hvarje gång kunde erfor -

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 10.

dras, blefve efter omständigheterna antingen från arrende undantaget
eller endast på en kortare tid utarrenderadt.

Sedan Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län
till kammarkollegium insändt en upprättad plan till utvidgande af både
nya och gamla staden Eskilstuna, under anhållan att densamma måtto
till Kungl. Maj:ts stadfästelse anmälas, på det att, efter erhållen del däraf,
det område af kungsladugårdens ägor, som å planritningen blifvit upptaget
till stadens utvidgande, måtte varda afrösadt och skildt från kungsladugårdens
öfriga ägovidd, hemställde kammarkollegium i underdånig
skrifvelse don 17 november 1830, att berörda planritning måtte vinna
fastställelse; och meddelade kammarkollegium därvid, att planritningen
blifvit genom Kungl. Maj:ts befallningskafvandes föranstaltande upprättad
i öfverensstämmelse med det af Rikets Ständer fattade och genom nådiga
brefvet den 28 augusti 1829 gillade beslut att, på sätt och ined de
villkor, Kungl. Majits till Rikets Ständer aflåtna nådiga proposition af
den 19 november 1828 innehölle, den däri omnämnda mark af Eskilstuna
kungsladugårds ägoområde, tillhopa 53 tunnland l13/io kappland, skulle,
i den mån tilltagande folkmängd inom staden föranledde behof af ett
vidsträcktare utrymme, till stadens utvidgande upplåtas. Enligt nådigt
bref den 22 januari 1831 fann Kungl. Maj:t godt gilla och fastställa
berörda planritning.

1 sammanhang med fastställande al ny plan för Eskilstuna stads
utvidgande och bebyggande på östra sidan af den genom staden flytande
å medgaf Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 10 maj 1861, att, utöfver
de 53 tunnland lis/i6 kappland, som redan blilvit af Eskilstuna kungsladugårds
mark till staden anslagna, den för den nya byggnadsplanens
utförande ytterligare erforderliga jordrymd af 22 tunnland 7 kappland
finge vid förestående förnyad utarrendering al kungsladugården åt staden
upplåtas jämte den då ännu icke bebyggda delen af förut anslagen mark
samt af staden på arrende öfvertagas.

Från kungsladugårdens mark liar därjämte enligt nådigt bref den
20 augusti 1880 för utvidgande af en i stadsplanen upptagen gata upplåtits
15 kvadratref 13 kvadratstänger åkerjord.

I en till Eders Kungl. Maj:t ställd skritt al den 20 juni 1899
anförde emellertid stadsfullmäktige i Eskilstuna att, då under de senaste
årtiondena rörelsen och folkmängden i Eskilstuna i hög grad ökats,
alla inom stadsplanen för bebyggande tillgängliga tomter blifvit tagna
i anspråk och i anledning däraf uppstått brist såväl på bostäder, särskildt
för arbetare, som ock på beköfligt utrymme för nya fabriker,
som varit i fråga att anläggas. Den mark, öfver hvilken staden utom

Stadsfullmäktiges
skrifvelse
20 juni 1899.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 10.

stadsplanen förfogade, vore från denna skild genom mellanliggande,
staden ej tillhöriga ägor och lämpade sig således ej för den nödvändiga
utvidgningen af staden. Ej häller kunde därtill erhållas enskild
mark, enär staden på alla sidor med undantag af ett par korta afbrott,
där staden gränsade till enskilda ägor, som dels redan vore bebyggda,
dels ock blifvit för sådant ändamål afyttrade, omgåfves af kronojord.
På grund häraf och med åberopande, att staden enligt ofvanberörda
nådiga bref den 28 augusti 1829 under vissa villkor tillerkänts rätt att
för behöflig utvidgning af staden utan inköp eller ersättning till staten
erhålla mark successive i förhållande till stadens bebyggande från den
staden angränsande, i Klosters och Fors socknar belägna Eskilstuna
kungsladugård, anhöllo stadsfullmäktige i underdånighet, dels att jämlikt
nyssnämnda nådiga bref till staden måtte utan ersättning med äganderätt
upplåtas eller, om detta icke läte sig göra, genom försäljning afyttras
nedannämnda delar af Eskilstuna kungsladugård, nämligen l:o) ett å en af
kommissionslandtmätaren O. 1». Déhn år 1897 sammandragen karta öfver
de Eskilstuna stad omgifvande ägor med A, B, C, D, E, F, G, H och I
betecknadt område, hvilket vore beläget i Klosters socken intill nuvarande
stadsdelen »norr)) och väl lämpade sig för anläggning af fabrikskvarter
och tomter till arbetarebostäder, 2:o) ett till staden enligt nådig
resolution den 31 maj 1861 mot årlig afgift till lustpark upplåtet område
i Klosters socken, kalladt Djurgården, med därtill hörande väg,
3:o) ett å berörda karta med K, L, M, K, O betecknadt område, liggande
i Klosters socken invid Norra Södermanlands järnväg, och 4:o)
den i Fors socken belägna så kallade Kronhagen, som omslötes af de
i samma socken liggande kronoliemmanen Gredby n:is 1 och 2, dels ock
att till staden måtte försäljas sistberörda kronohemman. Härjämte hemställde
stadsfullmäktige, att nu omförmälda hemman och ägoområden
äfvensom de öfriga delar af kungsladugården, som läge mellan stadens
nuvarande gräns och en å ofvan omförmälda karta med brun färg uppdragen
gränslinie, måtte i administrativt, ecklesiastikt och judiciellt hänseende
förenas med staden.

Efter erhållen befallning att i ärendet afgifva underdånigt utlåtande
anmodade domänstyrelsen Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Södermanlands län att infordra yttrande från vederbörande
äfvensom för egen del afgifva det utlåtande, hvartill Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande kunde finna anledning. Med föranledande
häraf öfverlämnade Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, jämte eget
underdånigt utlåtande af den 9 november 1899, dels yttranden från,
bland andra, domänintendenten i länet och magistraten i Eskilstuna,
dels ock från stadsfullmäktige i Eskilstuna inkomna påminnelser i ärendet.

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 10.

Domänintendenten anförde därvid, att, sedan lian af Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande anmodats att, såvidt anginge ifrågasatt upplåtelse
af mark från Eskilstuna kungsladugård, afgifva yttrande i sammanhang
med den arrendevärdering, som blifvit utsatt att under år
1899 hållas å kungsladugården, såväl domänintendenten som ock de
båda öfriga förrättningsmännen i instrumentet öfver värderingen utlåtit
sig i denna fråga. Därvid hade förrättningsmännen värderat ofvan
omförmälda under l:o) och 4:o) upptagna områden, tillsammans 70,7 4 2
hektar, efter 44 öre för kvadratmeter eller 4,400 kronor för hektar till
311,264 kronor 80 öre och området under 3:o), med en areal af 8,3 7
hektar, efter 24 öre för kvadratmeter eller 2,400 kronor för hektar till
20,088 kronor. Beträffande det under 2:o) här ofvan omförmälda område
eller Djurgården erinrade domänintendenten, hurusom detta midt
bland kungsladugårdens ägor belägna område enligt ofvanberörda nådiga
resolution den 31 maj 1861 upplåtits till stadens nyttjande »i anseende
till behöfliglieten af en plats inom stadens närmare grannskap, hvarest
stadens befolkning och i synnerhet dess talrika arbetspersonal kunde
under den vackra årstiden äga tillfällen till vederkvickelse och lämpliga
förströelser», och med villkor, bland annat, att upplåtelsen af jorden
skulle upphöra, om staden ej uppfyllde de med upplåtelsen förenade
skyldigheter, eller om Kungl. Maj:t skulle finna godt att för annat
ändamål använda ifrågavarande område. Värdet af den Djurgården
tillhörande marken, som ej vore afsedd att bebyggas och således ej rimligtvis
kunde uppskattas såsom byggnadstomter, ansåge domänintendenten
böra sättas till samma belopp, hvartill vederbörande uppskattningsmän
värderat annan kungsladugårdens afrösningsjord af ungefärligen enahanda
beskaffenhet och med jämförligt läge i stadens närhet, eller till 100
kronor för hektar; och skulle alltså, då Djurgården hade ett ytinnehåll
af 20,912 hektar, markens värde utgöra 2,091 kronor 20 öre, hvartill
borde, för att komma till lägenhetens fulla värde, läggas värdet af
ståndskogen. I fråga om kronohemmanen Gredby, innefattande ett
ägoområde af 89,0 3 5 hektar, ansåg domänintendenten, att detta ägoområde,
hvilket i följd af dess beskaffenhet och ännu mera i följd af
dess läge lämpade sig synnerligen väl att indela till byggnadstomter,
icke kunde åsättas lägre värde än efter 68 öre för kvadratmeter eller
6,800 kronor för hektar, efter hvilken beräkning hemmanens saluvärde
skulle uppgå till 609,518 kronor.

Magistraten i Eskilstuna meddelade beträffande användningen af
de områden om tillhopa 75 tunnland 813/ig kappland, som enligt nådiga

Domänintendenten
1899.

Magistraten
1899.

Stadsjull mäktiges
skrifvelse
19 oktober
1899.

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

brefven den 28 augusti 1829 och den 10 maj 1861 af kungsladugårdens
mark till staden upplåtits, att en del af ifrågavarande områden blifvit
använd dels till torg och dels till allmänna planteringar. Härjämte
hade undantagits mark för ytterligare ett torg, hvilket dock ännu icke
för sådant ändamål tagits i anspråk, ulan för närvarande vore i sammanhang
med den angränsande stadsparken försedt med planteringar. All
den mark, staden i öfrigt erhållit genom nyssnämnda nådiga bref, hade
indelats till byggnadstomter. Af dessa tomter hade staden för egen
räkning förbehållit sig och innehade sju, af hvilka en användts till
plats för folkskolebyggnad, hvaremot de öfriga sex, frånsedt en, hvarå
funnes uppfördt ett spruthus, vore obebyggda samt reserverats för framtida
behof, därvid en tomt afsetts till plats för kyrkobyggnad och två
tomter till ecklesiastika boställen. Samtliga öfriga nu ej omnämnda
tomter hade upplåtits till enskilda personer, hvilka sedermera bebyggt
och blifvit ägare af desamma. Vid dessa upplåtelser hade, magistraten
veterligen, icke togats andra villkor, än att tomterna skulle inom viss
föreskrifven tid på angifvet sätt bebyggas samt med stängsel förses;
och hade, ehuru därom icke lämnats någon föreskrift i upplåtelsehandlingarna,
innehafvare af tomt eller tomtdel, som bildats af den genom
nådiga brefvet den 10 maj 1861 upplåtna mark, till stadskassan erlagt
en för närvarande med 54 öre för år utgående afgift, motsvarande
hvad å hvarje tomt eller tomtdel belöpte af de utgifter, staden för den
upplåtna marken måst själf vidkännas.

I de af stadsfullmäktige den 19 oktober 1899 afgifna påminnelserna
meddelades, att arrenden ppskattningsmänn en framhållit lämpligheten
däraf, att staden borde söka åt sig förvärfva jämväl ett litet område af
kungsladugården, som vid sidan af spåret till Norra Södermanlands järnväg
nästan kilformigt sköte in i stadsplanen och vore beläget mellan
kyrkogården och den så kallade Slottsbacken, och förklarade stadsfullmäktige
sig biträda detta förslag samt anhöllo i följd däraf att få i detta syfte
göra tillägg till sin ofvan omförmälda underdåniga framställning. Mot
de i domänintendentens yttrande angifna saluvärden å de områden, hvarom
fråga vore, anmärkte stadsfullmäktige, att dessa värden satts oskäligt
högt, samt att, om än vid värderingen af kungsladugårdens mark, enär
det nu gällde att åt staden förvärfva på en gång ett större område af
den mark, som eljest enligt nådiga brefvet den 28 augusti 1829 skulle
utan ersättning upplåtas, någon köpeskilling ansetts skola bestämmas,
hänsyn dock bort tagas till det nådiga brefvets innehåll, så att salupriset
för omkring en fjärdedel af kungsladugården med ett taxeringsvärde
af 190,500 kronor ej satts så högt som till 331,800 kronor.

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 10.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande meddelade, att Eskilstuna Kungi. Maj-.ts
stads planlagda område, hvilket begränsades af Karl Gustafs städs
gevärsfaktori, kronohemmanen Gredby n:is 1 och 2, Nyfors municipal- utlåtande s
samhälle och kyrkoherdebostället Tima, allt i Fors socken, samt Eskils- n0jg^g"r
tima kungsladugård och i enskildes ägo varande lägenheterna Bryggartorp
och Stensborg i Klosters socken, inneliölle, förutom den genom
staden framrinnande ån och öfriga impediment, en areal af 108,6 9 8
hektar, däraf till gator, torg och andra allmänna platser samt till publika
byggnader användts tillhopa 43,74 31 hektar, under det att återstoden
64,954 9 hektar indelats till byggnadstomter, uppgående till ett antal
af 359. Vidare anförde Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i sitt
utlåtande, bland annat, att en tidsperiod, som varit af största betydelse
med afseende å stadens utveckling och förkofran, kunde sägas hafva
börjat med år 1877, då Oxelösund—Flen—Västmanlands järnväg fullbordats
och en ny kommunikationsled sålunda öppnats mellan staden
och öfriga delar af riket. År 1877 hade staden ägt en folkmängd af
7,143 personer; de fastigheter, för hvilka bevillning erlades, hade varit
taxerade till 3,136,395 kronor och den beskattningsbara inkomsten hade
uppgått till 1,058,083 kronor. För år 1899 uppginge de respektive
siffrorna till 12,971, 13,805,950 och 3,430,561. Samtidigt med denna
betydande utveckling, eller åtminstone efter början af 1880-talet, hade
inom stadens eget område, omedelbart invid stadens gränser, uppstått
i Fors socken Nyfors municipalsamhälle med elt invånareantal vid
1899 års början af 5,360 och i Klosters socken på lägenheten Bryggartorp
och Hvilsta ägor en dylik förstad, som räknade omkring 1,500
invånare. Till jämförelse mellan stadens betydelse nu och dess storlek
år 1829, då Konung och Riksdag funnit skäl att från kungsladugården
till stadens utvidgning upplåta icke mindre än 53 tunnland 113/ig kappland,
villo Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande omnämna, att staden
år 1825 räknat allenast 2,284 invånare och att statens inkomst af
staden då uppgått till 5,006 riksdaler 33 skillingar 9 runstycken.

Alla byggnadstomter inom de från kungsladugården jämlikt nådiga
brefven den 28 augusti 1829 och den 10 maj 1861 upplåtna områden
vore disponerade. Behofvet af ökadt utrymme till fortsatt utvidgning
af staden läge således i öppen dag, och då sådan utvidgning omöjligen
eller åtminstone icke lämpligen kunde ske öfver något af de smärre,
staden angränsande områden, som befunnes i enskildes ägo och som
redan vore till allra största delen uppdelade i tomter och bebyggda,
syntes det vara en bjudande plikt för staten att träda hjälpande emellan
Bih. till Riksd. Prot. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 4 Höft. 2

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 10.

och från sina ofvan nämnda egendomar än ytterligare afstå för sagda
ändamål erforderlig mark. Stadsfullmäktige hade härtill föreslagit
hemmanen Gredby samt föritt nämnda delar af Eskilstuna kungsladugård,
innehållande tillhopa 189,6 7 4 hektar. Stadsfullmäktiges mening
syntes icke vara, att hela dessa områden skulle på en gång planläggas,
utan hufvud sakliga ändamålet med det ifrågasatta stora jordförvärfvet
syntes vara att därigenom, så vidt möjligt vore, förebygga vidare tillväxt
af de invid staden uppkomna förstäderna och hindra ökade svårigheter
för uppgörelse om dessas införlifvande med staden. Om ifrågavarande
egendomar varit enskild tillhörig jord, hade det enligt Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvandes åsikt tvifvelsutan varit riktigt att
genast söka åt staden förvärfva äganderätt till hela de begärda områdena,
men, då egendomarne tillhörde staten och vid sådant förhållande det
icke syntes vara att befara, att egendomarne, såvida de icke för något
statens eget och viktigare ändamål måste tagas i anspråk, icke blefve
till staden upplåtna, när och i den mån de till stadens utvidgning
erfordrades, ansåge Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, att endast
så stor ägorymd borde för det dåvarande upplåtas, som lämpligen kunde
på en gång med staden införlifvas och planläggas; och med afseende
å byggnadsverksamheten under de senaste två decennierna så inom
staden som i dess omedelbara närhet syntes denna tillökning skäligen
böra bestämmas till en areal, motsvarande omkring hälften af stadens
nu planlagda område.

Af de begärda jordområdena lämpade sig härtill i följd af läget
bäst de närmast invid staden belägna delarne af hemmanen Gredby,
äfvensom ofvan nämnda, med A, B, C, D, E, F, G, H och I å Déhns
karta betecknade område af kungsladugården samt den mindre del af
denna, som vore belägen mellan kyrkogården och den så kallade Slottsbacken.
Då arrendetiden för hemmanen Gredby icke ginge till ända förr
än den 14 mars 1914, men arrendetiden för kungsladugården däremot
redan den 14 mars 1902, syntes det omedelbart erforderliga jordområdet
böra ensamt från kungsladugården vid midfastan sistnämnda år uttagas
och med staden förenas. Sistnämnda delar af kungsladugården, hvilka
innehölle tillhopa 02,18 4 hektar, vore visserligen något större än stadens
halfva planlagda område, men ansåge Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
dessa båda delar ostyckade böra åtfölja hvarandra.
Hvad särskild! anginge lägenheten Djurgården och dit ledande väg från
staden, hvilka områden enligt nådiga resolutionen den 31 maj 1861 för
ofvan omförmäldt ändamål upplåtits till stadens nyttjande, anförde Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande, såsom ytterligare skäl för att an -

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 10.

sökningen i denna del icke borde bifallas, att lägenheten i följd af
stadens tillväxt blifvit en allt mera behöflig tillhållsplats under den
vannare årstiden för stadens befolkning och att, då vid upplåtelse med
äganderätt det icke med laga verkan syntes kunna eller böra fästas
såsom villkor, att lägenheten för all framtid användes för nämnda
ändamål, samt de nuvarande arrendevillkoren vore för staden synnerligen
billiga, Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansågo det vara
till stadens och företrädesvis dess arbetarebefolknings eget bästa, att
någon rubbning åtminstone icke för det dåvarande gjordes i gällande
bestämmelser angående lägenhetens användning.

Mot den af domänintendenten med biträdande gode män verkställda
saluvärderingen förklarade sig Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
för sin del icke hafva vidare att erinra, än att det lägenheten
Djurgården åsätta värde af ett hundra kronor för hektar syntes vara
alltför lågt. Vid bestämmande af den ersättning, som borde staten
tillkomma0 för de af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande till upplåtande
ifrågasatta begränsade områden af kungsladugården, ansåg
likväl Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande det för dessa områden
af uppskattningsmännen uträknade saluvärde icke böra läggas till grund.
Det vore nämligen här icke fråga om upplåtelse af mark för något enskildt
industriellt ändamål eller för enskildes spekulation, utan den föreslagna
upplåtelsen afsåge väsentligen att gagna ett allmänt intresse.
Staden Eskilstuna hade redan höjt sig till en betydande fabriksverksamhet,
hvars alster gjort rikets järnmanufaktur känd och värderad
långt utom landets gränser; och stora anledningar förefunnes, att, sår
vidt staden icke hindrades i sin utveckling, fabriksverksamheten där
skulle alltmera uppblomstra till både enskildt och allmänt gagn. Denna
utveckling och däraf ökade inkomster borde för staten blifva en liklig
ersättning för jordens afstående på billiga och föi stadens ekonomi drägliga
villkor. Det borde icke heller lämnas obeaktadt, att förhållandena
skulle varit helt andra, därest, såsom stadsfullmäktiges framställningkunde
föranleda och uppskattningsmännen antagit, det gällde att utan
några villkor till stadens fullkomligt fria förfogande öfverlåta hela det
af stadsfullmäktige begärda jordområdet. Genom en sådan öfverlåtelse
hade staden ernått full frihet att därmed förfara efter godtfinnande och
att i sin ordning däraf tilläfventyrs draga en vinning utöfver uppoffringarna
för jordens förvärfvande. Det hade då blifvit en spekulation.
Men det kunde ej vara lämpligt eller för det allmänna gagneligt att
låta staden inledas i ett sådant företag. Hvad det i denna fråga gällde

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

vore att tillförsäkra staden utrymme för fabriksanläggningar och framför
allt tillfälle att tillhandahålla billiga byggnadstomter för uppförande af
bostäder åt dess talrika, ständigt växande arbetarepersonal, hvilken eljest
maste inhysa sig utanför stadens område. Fördenskull borde ock vid
upplåtelsen fästas sådana villkor, att staden tillförbundes att använda
den upplåtna marken i enlighet med det därför afsedda ändamål. Detta
kunde dock icke billigtvis ske, därest marken skulle betalas efter det
saluvärde, densamma i enskild mans ägo högst skulle åsättas. Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansåge emellertid icke, att det till
upplåtande erforderliga området af kungsladugården borde, på sätt stadsfullmäktige
alternativt begärt, upplåtas till staden utan någon som hälst
ersättning. Vid de aren 1801 och 1880 gjorda upplåtelser hade detta
icke heller ägt rum, utan staden hade tillförbundits att till kronan utgöra
arrende för den upplåtna jorden i förhållande till hvad för kungsladugårdens
öfriga jord då utgått eller framdeles komme att utgå. Enligt
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes förmenande vore det likväl
icke lämpligt att numera bestämma ersättningen för jorden att utgå i
form af arrendeafgift, utan det lämpligaste vore utan tvifvel, att, på sätt
stadsfullmäktige ock syntes önska, ersättningen finge utgå med en viss
köpeskilling, bestämd i förhållande till jordens arrendevärde för kronan.
Detta värde hade vid arrendeuppskatt ningen år 1899 föreslagits för det
större området till 2,300 kronor och för det mindre till 70 kronor. Mod
beräkning efter en räntefot af 4 lör 100 skulle köpeskillingen för dessa
områden blifva 59,250 kronor. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
hemställde alltså, att ifrågavarande områden måtte mot berörda belopp
midfastan år 1902 vid kungsladugårdens förnyade utarrendering varda
till staden upplåtna.

Efter nyss nämnda köpesumma borde också begränsas stadens
rätt vid upplåtelse af de särskilda tomter, som till enskilda för bebyggande
komme att utlämnas. Någon del måste användas till gator, torg
och andra allmänna platser, men för öfriga delar borde staden genom
villkoren vid upplåtelsen från kronan tillförbindas att, vare sig tomterna
af staden utlämnades mot tomtören eller därmed jämförlig årlig afgift
eller mot en, en gång för alla bestämd, köpeskilling, icke sätta denna
afgift eller köpeskilling högre, än som motsvarade stadskassans utgifter
för jordens förvärfvande; och syntes tillika böra i afseende å dessa
tomter föreskrifvas, att desamma icke finge af staden utlämnas på andra
villkor, än att de, sa snart de blifvit bebyggda, till folie innehafvaren
med äganderätt.

Beträffande slutligen stadsfullmäktiges framställning, att ofvan

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

närmare angifna områden skulle i administrativt, ecklesiastikt och
judiciellt hänseende förenas med staden, förklarade sig Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande anse frågan därom icke lämpligen höra i
sammanhang med den föreslagna jordupplåtelsen behandlas. Fråga om
öfverflyttning till Eskilstuna stad af såväl de ifrågavarande som ock en
del andra områden invid staden vore nämligen väckt och utgjorde föremål
för Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes behandling, k rågan
om områdenas förening med staden i nyssberörda hänseende syntes
därför böra bero på särskild framställning i laga ordning.

Efter tagen del af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes berörda stads/Mmä^
utlåtande anförde stadsfullmäktige i Eskilstuna i en till domänstyrelsen in- ''S december
sänd skrift af den 2 december 1899 till bemötande af den utaf Eders Kungl. ma.
Maj:ts befallningshafvande uttalade mening, att det af staden för dess utvidgning
begärda område vore för stort, bland annat, att, om behofvet för
en längre framtid skulle tillgodoses, man icke finge vara för sparsam
vid utmätande af den jordrymd, som borde tilläggas staden. Ett ytterligare
och kraftigt skäl för staden att begära så stort område, som skett,
hade varit och vore den stora vikten och fördelen af att vid planläggning
af de nya stadsdelarna kunna i förväg bestämma ett visst
område för fabriksanläggningar, ett annat för arbetarebostäder, ett
tredje för privata byggnader och dylikt. Detta kunde ej på ett tillfredsställande
sätt ske, utan att ett tillräckligt stort obebyggdt område
funnes att förfoga öfver, så alt områdena för de olika anläggningarna
måtte kunna fullt motsvara närvarande och kommande tiders anspråk
och fordringar. I motsats till hvad Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
antagit, vore det stadens mening att på en gång planlägga
hela det begärda området för att blifva i tillfälle att sälja de tomter,
hvarå spekulanter kunde uppstå, samt för att i ett sammanhang kunna
anordna plan för vatten- och aflopps- samt belysningsledniugars nedläggande.
Tillika förklarade sig stadsfullmäktige vidhålla sin åsikt, att
det begärda området af kungsladugården borde, på grund af föreskrifterna
i nådiga brefvet den 28 augusti 1829, utan ersättning till staden
upplåtas.

Domänstyrelsen afgaf den 26 januari 1900 underdånigt utlåtande Domäni
ärendet och anförde därvid bland annat, att såsom villkor för den
genom nådiga brefvet den 10 maj 1861 skedda jordupplåtelse stadgats, januari 1900.
att staden skulle, antingen jorden blefvo bebyggd eller ej, alltid därför
utgöra arrende till kronan i förhållande till det, som för kungsladugårdens
öfriga jord vid då förestående och framdeles skeende förnyade
utarrenderingar däraf blefve författningsenligt bestämdt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

Enligt nådiga bref ve t den 20 augusti 1880 hade såsom villkor för
den därigenom skedda upplåtelsen stadgats, bland annat, att staden
skulle erlägga årligt arrende till statsverket i förhållande till det
arrende, som för kungsladugårdens öfriga jord vid då förestående och
framdeles skoende utarrenderingar blefve författningsenligt bestämdt.

Genom kontrakt den 24 augusti 1881 hade kammarkollegium, enär
af den genom 1829 och 1831 års nådiga bref upplåtna mark ännu vore
obebyggda 23 kvadratref 84 kvadratstänger åker samt 26 kvadratref
69 kvadratstänger backar och impediment, till staden för tiden till den
14 mars 1902 utarrenderat nämnda arealer mot en afgift, beräknad
efter 4 kronor 37 öre för hvarje kvadratref åker, eller 104 kronor 18
öre. Därjämte hade staden ålagts skyldighet att utan afkortning å
arrendet för de arrenderade ägorna taga del i alla kungsladugården
åliggande utskylder och besvär, hvilket deltagande borde bestämmas i
förhållande till de för kungsladugården och ifrågavarande därifrån afskrida
ägor stadgade arrendeafgifter. Detta arrende, hvilket enligt
kontraktet skulle minskas, i den mån större eller mindre del af den åt
staden öfverlåtna åkern kunde blifva nödig att för stadens utvidgande
använda, hade ännu för år 1898, enligt till kammarrätten inkomna
verifikationer till samma års specialräkning för Rekarue fögderi, utdebiterats
med oförändradt belopp.

För de genom nådiga brefven don 10 maj 1861 och den 20
augusti 1880 upplåtna områden betalade staden enligt af kammarkollegium
den 24 augusti 1881 utfärdade kontrakt, som ginge till
ända den 14 mars 1902, i årligt arrende 399 kronor 55 öre; hvarjämte
staden genom samma kontrakt tillförbundits att utan afkortning
å arrendet för den arrenderade marken taga del i alla kungsladugården
åliggande utskylder och besvär, hvilket deltagande borde bestämmas i
förhållande till de för kungsladugården och ifrågavarande mark stadgade
arrendeafgifter.

Det kungsladugården tillhörande, invid Norra Södermanlands järnväg
mellan kyrkogården och den så kallade Slottsbacken belägna
område, som stadsfullmäktige förklarat sig önska förvärfva utöfver
hvad som i den underdåniga ansökningen angifvits, hade af arrendeuppskattningsmännen
saluvärderats efter 4,400 kronor för hektar. Därvid
hade till grund för värderingen lagts en af förste landtmätaren
A. W. Lodén år 1898 med anledning af förestående utarrendering af
kungsladugården med Vs mantal Uppsalahalsen öfver dessa egendomars
iuägor upprättad karta med beskrifning. Ifrågavarande område vore å
kartan upptaget under dels ägofigurerna n:is 62, 63, 64, 65, 67 och 67 a

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

om tillsammans 2.075 hektar, däraf 1,39 hektar åker och 0,G85 hektar
betesrenar, dels ock de väster om järnvägen belägna delar af två med
n:is 66 och 68 betecknade gärdesvägar, livilka delar innehöile tillhopa
0,135 hektar. Vid jämförelse mellan nyssnämnda karta och den
förut omförmälda, af Déhn upprättade kartan befunnes, att det å den
senare inom gränsen A, B, C, D, E, F, G, H och I upptagna område
sammanfölle med ägofigurerna n:is 1—40, 42—44, 391 och 392 å Lodens
karta, med tillägg af en å samma karta utan nummer inlagd skolhustomt,
upplåten till Klosters församling. Enligt hvad domänstyrelsen
vidare meddelade, innehöile ägofigurerna n:is 1—40 och 42—44 56,7 0 9
hektar åker, 0,42 hektar äng, 2,091 hektar betesmark och 0,754 hektar impediment,
eller tillhopa 59,9 7 4 hektar, hvarjämte ägofigurerna n:is 391 och
392, som tillhopa bildade den å ytterkanten af området belägna lägenheten
Årbylund och icke enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes förslag
skulle upplåtas till staden, innefattade sammanlagdt 0,195 hektar.

Oaktadt de jordupplåtelser till Eskilstuna stad, som tid efter
annan ägt rum från kronans närbelägna mark, syntes det domänstyrelsen,
liksom öfriga myndigheter, hvilka i ärendet sig yttrat, vara
uppenbart, att en ytterligare tillökning i stadens område vore nödig,
för att ej den utveckling, hvari staden vore stadd, skulle hållas tillbaka.
Hvad staden för detta ändamål kunde behöfva, syntes kronan lika litet
nu som förut böra undandraga sig att af sin mark lämna, men lika
med Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansåge domänstyrelsen
det af staden begärda område vara allt för stort och stadens behof af
utrymiyic för den närmaste tiden blifva fullt ti%odosedt genom en upplåtelse
af den ägovidd, Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande föreslagit.
Ett särskildt skäl för kronan att, såsom Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande hemställt, lämna den jordareal, som nu erfordrades,
ensamt från kungsladugården syntes styrelsen vara, att genom afstående
af de utaf staden begärda Gredby ägor det staten tillhöriga Karl
Gustafs stads gevärsfaktori skulle blifva omslutet af staden och beröfvas
möjligheten af utvidgning. Därtill lomme, att, efter hvad
domänstyrelsen försport, förslag skulle hafva blifvdt väckt att å ifrågavarande
ägor förlägga en trängdepå och möjligen äfven andra militära
etablissement.

Beträffande villkoren för upplåtelsen af den mark, domänstyrelsen
sålunda ansett böra staden tilläggas, anförde styrelsen, att enligt styrelsens
åsikt nådiga brefvet den 28 augusti 1829 innefattade en utfästelse
från statsmakternas sida att utan ersättning från kungsladugården
tillhandahålla staden den jord, som till byggnadstomter erfor -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

drades; att staden sålunda linge anses innehafva en annan ställning än
andra rikets städer, som önskade förvärfva kronojord för sådant ändamål,
men att, då nämnda utfästelse förenats med det förbehåll, att
jorden ej skulle annat än successive i förhållande till dess bebyggande
öfverlåtas, därmed enligt styrelsens förmenande afsetts, att staden
skulle få öfvertaga jorden endast i den mån, densamma komme att
omedelbart användas till bebyggande. Att så ej kunde blifva förhålllandet
med den mer än 02 hektar omlatlande areal, hvarom i detta
ärende vore fråga, Unge anses tydligt, äfven om sådant ej, såsom nu
voro fallet, framginge af hvad stadsfullmäktige själfva i ärendet anfört.
Domänstyrelsen ansåge således, att staden ej borde bekomma
marken annorledes än mot vederlag. Detta vederlag borde, enär
staden ej förebragt någon utredning om, huru stor del af marken
erfordrades för omedelbart bebyggande, beräknas för marken i hela
dess vidd, men, enär det måste antagas, att marken, om den på skäliga
villkor ställdes till buds för dem, som ville därå bygga, efter hand finge
användning för det ändamål, som 1829 års nådiga bref haft till syfte
att befordra, eller stadens utvidgning, ansåge domänstyrelsen den ersättning,
som staden skulle erlägga, så mycket hellre böra begränsas
därhän, att denna ersättning, såsom Eders Kung]. Maj:ts befallningshafvande
föreslagit, beräknades efter hvad marken, använd till jordbruk,
kunde anses afkasta, som i följd af nyssnämnda nådiga bref, marken, i
den mån densamma ej skulle till staden upplåtas, ej syntes af kronan
kunna disponeras på annat sätt än genom utarrendering under viss tid.
Ersättningen ansåge styrelsen lika med Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
böra utgå, icke, såsom vid några af de förut skedda
jordupplåtelserna till staden, i form af arrende, utan med viss köpeskilling,
bestämd genom kapitalisering af markens arrendevärde; och
syntes i stadens rätt att föreskrifva villkoren vid blifvande föryttring
af marken till byggnadstomter böra stadgas inskränkning i den riktning,
som af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad som stadgats rörande tomtupplåtelser i §
20 af Eders Kungl. Maj:ts förnyade nådiga reglemente för staden den
28 mars 1879, blifvit föreslagen; varande berörda paragraf af följande
lydelse:

))Å jord, som anslagits eller blifver anslagen till stadens utvidgande,
äger magistraten att, för bebyggande, utlämna tomter i öfverensstämmelse
med stadsplanen samt därvid bestämma, till hvad omfattning
och inom hvilken tid tomt skall vara bebyggd, äfvensom äfventyret
för underlåtenhet däraf. Tomt, som sålunda blifvit intagen och be -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

byggd, tillfaller bebyggaren eller lians rättsinneliafvare med äganderätt
utan annan afgift, utöfver de vanliga utskylderna, än motsvarande
ersättning till stadskassan för de utgifter, staden måste för jorden
vidkännas.» ^

Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit fann Eders
Kungl. Maj:t, med förklarande att den af stadsfullmäktige i Eskilstuna
väckta fråga om förening med staden i administrativt, ecklesiastikt och
judiciellt hänseende af vissa i den underdåniga ansökningen angifna
områden icke för det dåvarande borde komma under pröfning, godt att
i förut omförmälda nådiga proposition den 2 mars 1900 (n:o 67) föreslå
Riksdagen att medgifva,

dels att från Eskilstuna kungsladugård finge afsöndras och till
Eskilstuna stad för stadens utvidgning försäljas med tillträdesrätt den
14 mars 1902 de delar af kungsladugården, som å of vanberörda af
förste landtmätaren Lodén år 1898 upprättade karta vore upptagna
dels under ägofigurerna n:is 1—40 och 42—44 med en areal af tillsammans
59,9 7 4 hektar, dels ock väster om Norra Södermanlands järnväg
under ägofigurerna n:is 62, 68, 64, 65, 67 och 67 a samt delar af
n:is 66 och 68 med en sammanlagd areal af 2,210 hektar, allt mot en
köpeskilling af 59,250 kronor samt under villkor i öfrigt:

att köpeskillingen skulle af staden till Södermanlands läns ränteri
iubetalas senast å den för områdenas tillträdande bestämda dag;

att staden skulle på egen bekostnad låta uppgöra plan till områdenas
bebyggande och underställa densamma Eders Kungl. Maj:ts
pröfning så tidigt, att den före tillträdesdagen kunde till efterrättelse
fastställas;

att i afseende å de byggnadstomter, som af staden blefve å områdena
upplåtna, skulle gälla hvad i § 20 af Eders Kungl. Maj:ts förnyade
nådiga reglemente för staden Eskilstuna den 28 mars 1879 vore
stadgadt; och

att staden skulle låta uppföra och för all framtid underhålla
stängsel mot kungsladugårdens till den upplåtna marken gränsande
ägor;

dels ock att köpeskillingen för ifrågavarande jordområden finge
tilläggas fonden för anordnande af lokaler för statens ämbetsverk i
hufvudstaden och för sådant ändamål till statskontoret inlevereras.

På sätt här ofvan omnämnts, vann denna Eders Kungl. Maj:ts framställning
icke Riksdagens bifall.

Bih. till Riksd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 4 Höft.

Proposition
2 mars 1900.

Riksdagens
skrifvelse 14
maj 1900.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

Uti sin skrifvelse i ämnet af den 14 maj 1900 (n:o 101) anförde
Riksdagen följande.

Af hvad i ärendet förekommit framginge, så väl att staden Eskilstuna
vore i behof af mark för stadens nödvändiga utvidgning som ock
att, då staden på alla sidor, med undantag af ett par korta afbrott,
där staden gränsade till enskilda ägor, omgåfves af kronojord, stadens
utvidgning måste ske å sådan jord. Häri, likasom möjligen äfven i den
omständigheten, att Eskilstuna icke såsom andra städer blifvit hugnad
med donationsjord, syntes anledningen vara att söka till det af Rikets
Ständer år 1829 lämnade medgifvandet, att mark finge från Eskilstuna
kungsladugårds ägor utan afgift upplåtas till stadens utvidgning. Härvid
vore dock att märka, att jorden endast successive i förhållande till
dess bebyggande skulle få till staden upplåtas. Att därför vid upplåtelse
af mark till staden i större utsträckning och för framtida behof
ersättning, på sätt i propositionen föreslagits, affordrades staden, funne
Riksdagen vara af förhållandena påkalladt. Riksdagen hade emellertid
icke ansett sig kunna bifalla Eders Kungl. Maj:ts förenämnda förslag,
såsom det då förelåge. Om än, enligt hvad i ärendet meddelats, stadens
behof af utrymme för den närmaste tiden skulle blifva fullt tillgodosedt
genom upplåtelse af den ägovidd, som i propositionen afsåges,
kvarstode nämligen det förhållande, att staden kunde på grund af Rikets
Ständers berörda medgifvande och nådiga brefvet den 28 augusti 1829
framdeles göra anspråk på ytterligare mark för stadens utvidgning;
och därför syntes det vara både med det allmännas och staden Eskilstunas
fördel förenligt, om dessa angelägenheter kunde en gång för alla ordnas.
För Eskilstuna stad, som redan i sin ofvanberörda ansökning framställt
önskan om förvärfvande af en större jordrymd än den af Eders Kungl.
Maj:t föreslagna, syntes det vara af vikt att på en gång erhålla ett så stort
område, att å detsamma kunde utläggas en för framtida behof betryggande
stadsplan, och för statsverket syntes det vara angeläget, att
ifrågavarande kronodomän, äfven med afhändande därifrån af ett större
område än det ifrågasatta, blefve befriad från nuvarande intrång i dispositionsrätten,
hvilket gifvetvis måste nedsätta dess arrendevärde. Att
staden skulle vara villig att utgifva tillfredsställande ersättning för
hela detta område, ansåge Riksdagen vara så mycket antagligare, som
vid ett sådant köp några särskilda bestämmelser beträffande de utgifter
eller köpeskillingar, staden vid tomternas utlämnande till enskilde kunde
komma att betinga sig, icke syntes böra ifrågakomma.

I sammanhang med en dylik uppgörelse emellan kronan och sta -

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 10.

den Eskilstuna ansåge Riksdagen det äfven böra tillses, ej allenast att
vid den jordöfverlåtelse, som skulle komma att äga rum, den vattenrätt,
som erfordrades för kronans verk i Eskilstunaån, bibehölles oförkränkt,
utan äfven att i öfrigt rättsförhållandeua emellan kronan och
staden i afseende å vattenfallen i ån blefve fullständigt reglerade.

1 anledning af hvad Riksdagen i ofvan omförmälda skrifvelse
anfört har Eders Kungl. Maj:t enligt nådig remiss den 25 maj 1900
anbefallt domänstyrelsen att efter vederbörandes hörande inkomma med
förnyadt underdånigt utlåtande i ärendet. Sedan i töljd häraf domänstyrelsen
anmodat Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands
län att infordra vederbörandes underdåniga yttrande och därmed
jämte eget underdånigt utlåtande till styrelsen inkomma, har Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande till domänstyrelsen öfverlämnat, jämte
eget irtlåtande af den 16 augusti 1901, två särskilda yttranden från
stadsfullmäktige i Eskilstuna, yttrande af magistraten därstädes, ett af
f. d. öfverstelöjtnanten vid väg- och vattenbyggnadskåren P. L. Laurell,
efler förordnande af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, med ledning
af å platsen verkställd besiktning afgifvet yttrande med förslag till
reglering af rättsförhållandena mellan kronan och Eskilstuna stad i afseende
å vattenfallen i Eskilstunaån, utlåtande från arméförvaltningens
artilleridepartement samt yttranden af domänintendenten och förste.landtmätaren
i länet, vederbörande kronofogde och arrendatorn af Eskilstuna
kungsladugård C. H. Bergstedt äfvensom i nämnda utlåtanden och yttranden
åberopade kartor och andra bilagor. Samtliga dessa handlingar
hafva därefter blifvit af domänstyrelsen med underdånigt utlåtande den
16 oktober 1901 till Eders Kungl. Maj:t öfverlämnade, hvaruppå styresmannen
för Karl Gustafs stads gevärsfaktori inkommit med två promemorior
i ämnet.

Stadsfullmäktige i Eskilstuna hafva i det först afgifna, den 28
september 1900 dagtecknade yttrandet framhållit, att de områden, stadsfullmäktige
i deras år 1899 ingifna underdåniga ansökning begärt, vore
det minsta, som för en längre tid kunde tillfredsställa anspråken på
utvidgning af stadens område, och, jämte meddelande att stadens vid
Eskilstunaån belägna vattenverk utgjordes dels af fyra från Kungl.
Maj:t och kronan enligt med krigskollegium den 15 september 1836

Stadsfullmäktiges
skrifvelse
28 september
1900,

Öfverste löjtnanten LaurelU besiktning.

Arméförvalt ningens artilleri departement.

20 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 10.

upprättadt köpekontrakt af staden inköpta verk och dels af tre så kallade
dispositionsverk, hvilka redan före år 1771 blifvit till järn-, ståloch
metallförädlingens befrämjande lagda under Eskilstuna fristad, förklarat,
att det ej tillhörde stadsfullmäktige att framkomma med något
förslag om reglering af rättsförhållandena i afseende å vattenfallen,
helst staden för begagnande af rätten till vattnet i Eskilstunaån ägde
särskilda upplåtelsehandlingar.

Vid den af öfverstelöjtnanten Laurell hållna besiktning fanns att
tillgå en af Svea hofrätt den 26 januari 1900 meddelad dom i sak emellan
arméförvaltningens artilleridepartement, å kronans vägnar, å ena,
samt Eskilstuna stad, å andra sidan, angående för gevärsfaktoriets räkning
verkställdt afledande af vatten i Eskilstunaån, enligt hvilken dom förklarats,
att stadens nyttjanderätt till de så kallade dispositionsverken
icke vore af den beskaffenhet, att staden på grund af densamma vore
befogad förhindra kronan att utan föregående syn för Karl Gustafs
stads gevärsfaktoris räkning afleda mer vatten än som förut för detsamma
användts, men att enär kronan vid försäljningen till staden den
15 september 1836 af de verk och byggnader jämte tillhörande dammar,
landfästen och strömfall med mera, som i det sistnämnda dag
upprättade köpekontraktet uppräknats, förbehållit sig för gevärsfaktoriet
allenast den vattenkraft, som för detsamma vore eller komme att blifva
behöflig, och följaktligen staden, såsom ägare af de genom berörda
köpekontrakt försålda verk och byggnader, ägde rätt till det vatten,
som därutöfver kunde förefinnas, kronan vid sådant förhållande icke
varit berättigad att vidtaga förändring med den förut befintliga dammen
förr än efter laga syn. Med afseende å innehållet i denna dom
och på i öfrigt anförda skäl har Laurell förordat, att, därest kronan
ej läte äganderätts- och dispositionsförhållandena rörande vattenverken
i Eskilstunaån blifva oförändrade, kronan återköpte de försålda verken
och återkallade den lämnade dispositionsrätten öfver en del verk, så att
kronan komme att ensam äga och disponera samtliga verken. I hvarjo
fall borde enligt Laurells åsikt vid en blifvande uppgörelse med Eskilstuna
stad det till gevärsfaktoriet gränsande, till staden år 1836 försålda
vattenverket n:o 51 med tillhörande område till gevärsfaktoriet
återköpas för att åt detta bereda ökadt utrymme. Sagda verk vore för
närvarande och intill år 1927 af staden utarrenderadt för 1,200 kronor om
året, och köpesumman för detsamma kunde beräknas till 24,000 kronor,
motsvarande arrendesumman, kapitaliserad efter 5 procent.

Arméförvaltningens artilleridepartement har såsom eget utlåtande
åberopat ett utaf dess ombudsman afgifvet memorial, därå styresmannen

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

för gevärsfaktoriet tecknat, att han biträdde de i memorialet gjorda
uttalanden. Enligt memorialet har ombudsmannen, då delar af den x
stadsfullmäktiges ansökning afsedda, till Gredby och Kronhagen hörande
mark syntes kunna komma att tagas i anspråk dels för en möjlig utvidgning
af gevärsfaktoriet, hvilken genom afstående af Gredby hemman
skulle omöjliggöras, dels ock för en eventuell förläggning af en tiängdepå,
hvarom fråga förelåge, samt äfven af andra militära etablissement,
då möjligen ett truppförband kunde komma att dit förläggas, framhållit
nödvändigheten däraf, att i allt fall nämnda hemman och Kronhagen
icke till staden ölverlätes, utan af kronan bibehölles.

T afseende å den ifrågasatta regleringen af rättsförhållandena
angående vattenfallen i Eskilstunaån har ombudsmannen meddelat, att,
sedan hofrättens ofvanbei-örda dom blifvit å kronans vägnar hos Eders
Kungl. Maj:t, öfverklagad, Eders Kungl. Maj:t genom dom den 2o
februari 1901, emedan, på sätt liofrätten antagit, stadens rätt till dispositions-
eller donationsverken icke vore af beskaffenhet att förhindra kronan
att afleda det vatten, som kunde vara erforderligt till fyllande af gevärsfaktoriets
nuvarande behof, och, beträffande de af staden inköpta verken,
åberopade kontraktet af den 15 september 1836 måste gifvas den tolkning,
att kronan förbehållit sig rätt att fritt förfoga öfver den v attenkraft,
som icke allenast vid kontraktets tillkomst vore utan jämväl
framdeles kunde blifva behöflig för gevärsfaktoriet, förty och på i öfrigt
anförda skäl pröfvat rättvist att, med ändring af hofrättens dom, ogilla
den mot kronan i saken förda talan. Genom nämnda dom hade alltså
rättsförhållandena mellan kronan och staden i afseende å. vattenfallen i
Eskilstunaån fullständigt reglerats, och därigenom vore tydligen bestämdt,
att kronan ej allenast hade all äganderätt utan jämväl for gevärsfaktoriets
behof oinskränkt nyttjanderätt till vattnet i Eskilstunaån och
dessutom vore oförhindrad att utan stadens hörande afleda vatten, som
för gevärsfaktoriets nuvarande och kommande behof erfordrades, samt
att staden ej hade annan rätt än en nyttjanderätt, inskränkt till det
vatten, kronan ej behöfde. På grund häraf ansåge ombudsmannen
anledning från kronans sida ej förefinnas att genom nytt aftal ändra

de sålunda reglerade förhållandena.

Ombudsmannen har vidare anfört, beträffande Riksdagens uttalande,
att vid den ifrågasatta jordupplåtelsen skulle bestämmas, att den vattenrätt
som erfordrades för kronans verk i Eskilstunaån, skulle bibehållas
oförkränkt, att, äfven om särskild anledning till stadgandet af sådant
villkor ej för närvarande förelåge, det likväl kunde antagas, att staden,
såsom ägande jord ofvan eller nedan om kronans vattendrag, vid fram -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

Stadsfullmäktiges
skrifvelse
9 maj 1901.

deles erforderliga förändringar af vattendraget för det nuvarande gevärsfaktoriet
eller dess utvidgning genom möjligt inköp af annat vattenverk
eller annorledes kunde anse sig tillskyndas skada. Ombudsmannen
har därför ansett lämpligt, att för öfverlåtelsen stadgades förberörda af
Riksdagen ifrågasatta villkor med tillägg, att den kronan sålunda förbehållna
vattenrätt skulle gälla jämväl vid utvidgning af gevärsfaktoriet
genom förvärf af annat vattenverk eller annorledes.

Stadsfullmäktige i Eskilstuna hafva, efter erhållen del af hvad
arméförvaltningens artilleridepartement och dess ombudsman anfört
äfvensom af h aur cl Is förslag, i den 9 maj 1901 afgifvet nytt yttrande
förklarat, att då genom Eders Kungl. Maj:ts ofvanberörda "dom den 26
februari 1901 stadens rätt i afseende å vattnet vid verken i Eskilstunaån
blifvit inskränkt till endast nyttjande af det vatten, kronan icke behöfde,
stadsfullmäktige instämde i den af arméförvaltningens artilleridepartement
uttalade uppfattning, att anledning för kronan ej förefunnes att genom
nytt aftal ändra de sålunda reglerade förhållandena, liksom stadsfullmäktige
icke hade något att erinra däremot, att såsom villkor för markupplåtelsen
stadgades, att den vattenrätt, som erfordrades för kronans
verk i Eskilstunaån, skulle bibehållas oförkränkt, Stadsfullmäktige
kunde däremot ej finna annat, än att det af arméförvaltningens artilleridepaitcment
till detta villkor fogade tillägg, att den kronan sålunda
förbehållna vattenrätten skulle gälla jämväl vid utvidgning af gevärsfaktoriet
genom förvärf af annat verk eller annorledes, vore i anledning
af sistberörda dom, såvidt därigenom reglerats rättsförhållandena mellan
kronan och staden rörande vattenrätten i ån, fullkomligt öfverflödigt,
h varjämte innebörden af tillägget vore svår att tyda, så att detsamma
äfven ur denna synpunkt syntes olämpligt.

Beträffande de områden, staden önskade förvärfva från kungsladugården,
. hafva stadsfullmäktige framhållit, hurusom det för staden vore af
synnerligen stor vikt att nu, då staden föreslagits ett afstående från framtida
tillämpning af nådiga brefvet den 28 augusti 1829 och däri inrymda
medgifvande för staden att i mån af behof för dess framtida utvidgning
utan ersättning erhålla mark från kungsladugården, tillse, att staden
erhölle, såvidt möjligt, lämplig begränsning för sitt blifvande område
och så stor areal af kungsladugården, att staden kunde utan fara eller
olägenhet afstå från vidare tillämpning af detta nådiga bref. Stadsfullmäktige
hade därför funnit af behofvet påkalladt att företaga några
ändringar i sin förut framställda begäran, i det att nu, på sätt närmare
utvisades af en vid stadsfullmäktiges yttrande fogad, af stadsingenjören
O. Sjöling år 1901 upprättad »Karta öfver vissa delar af Eskilstuna

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

Kungsladugård ocli Kronohemmanet Gredby för intörlifning med Eskilstuna
stad», till den mark, som af stadsfullmäktige förut begärts, lagts
några områden från kungsladugården, som funnits nödiga att förvärfva,
hvaremot stadsfullmäktige ansett sig kunna afstå från det mindre område
af kungsladugårdens mark, som i deras år 1899 ingifna ansökning
omnämnts såsom å den däri åberopade, af O. B. Déhn sammandragna
kartan betecknadt med K, L, M, N och O, då stadens blifvande gräns
utan detta område erhölle bättre form.

Då vissa till kungsladugården hörande ekonomibyggnader vore
belägna å den mark, som stadsfullmäktige nu önskade förvärfva, erbjöde
sig dessa å stadens vägnar att, såvidt dessa byggnader tillhörde kronan
och vore för arrendets handhafvande nödvändiga, å plats, som af Eders
Kungl. Maj:t eller domänstyrelsen kunde komma att bestämmas, inom
den återstående delen af kungsladugården uppföra för densamma nödiga,
motsvarande byggnader, hvarjämte, vidkommande öfriga å områdena
befintliga, arrendatorer eller andra tillhörande byggnader, staden vore
villig öfvertaga kronans mot dessa åtagna förbindelser.

I fråga om Djurgården, som inginge i det nu ifrågasatta markområdet
liksom i det, som år 1899 begärdes, förbunde sig stadsfullmäktige
att i blifvande stadsplan öfver det utvidgade området inrymma
Djurgården såsom en fri och öppen lustpark, hvilken för framtiden
skulle såsom sådan underhållas och icke få i vidsträcktare mån bebyggas
än som vore för bevarande af denna dess natur behöfligt och med
detta dess ändamål förenligt.

Stadsfullmäktige hafva därjämte förklarat sig vidhålla sin förut
gjorda framställning att få förvärfva, utom nämnda delar af kungsladugården,
åtminstone en del af den förut begärda marken från Gredbyhemmanen,
hvilken del, liggande omedelbart intill stadens nuvarande
förnämsta stadsdel, »väster», medgåfve en direkt utsträckning af stadens
hufvudgator samt omfattade den enda plats i stadens närhet, som lämnade
lämpliga tomter för större industriella anläggningar med arbetarebostäder.
1 fråga om det område, staden af Gredbyhemmanen önskade
förvärfva, hafva stadsfullmäktige hänvisat till ofvanberörda af Sjöling
upprättade karta, enligt hvilken sagda område utgöres af all mellan
järnvägsområdet och ån belägen mark.

Under framhållande, att det område, som för stadens räkning nu
begärdes, och hvilket staden hade för afsikt att omedelbart och i ett
sammanhang planlägga för att redan från början fördela detsamma för
särskilda ändamål, så att en del användes till fabrikskvarter, en del därinvid
till arbetarebostadskvarter och en del till andra bostadsbyggnader,

Magisiraten.

Domäninten•
dentcn.

24 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

icke kunde anses för stort, hälst det gällde för staden att tillförsäkra
sig ett för dess behof under en längre följd af år tillräckligt område,
och betydligt större utrymme för gator än förut äfvensom mark till
öppna platser och planteringar måste från bebyggande undantagas,
hafva stadsfullmäktige sammanfattat sina önskningar uti ifrågavarande
afseende i hemställan, att staden måtte berättigas att mot en lösesumma,
beräknad i enlighet med de grunder, som i ofvan åberopade nådiga
proposition år 1900 föreslagits eller, om detta beträffande Gredby icke
kunde medgifvas, bestämd af gode män, med äganderätt förvärfva dels
det å Sjölings karta utmärkta område af Gredby kronohemman i Fors
socken, dels ock af kungsladugården ej mindre Kronhagen i sistnämnda
socken än äfven Djurgården med dit ledande väg och det öfriga å sistnämnda
karta utmärkta område, allt i Klosters socken, med undantag af
den inom samma område liggande mark, som förut blifvit af Eders Kungl.
Maj:t till annan upplåten, nämligen Klosters skolhustomt, Norra Södermanlands
järnvägsområde samt den norr om gamla begrafningsplatsen till
Eskilstuna stads samt Klosters och Fors gemensamma pastorat upplåtna
mark, a kartan betecknad P, Q, R och S. Därjämte hafva stadsfullmäktige
anhållit, att hela den ifrågavarande marken måtte få med staden förenas
och inom stadsområdet inläggas. Slutligen hafva stadsfullmäktige förklarat
sig, därest staden erhölle den nu begärda marken, för sin del
afstå från framtida tillämpning och begagnande af den staden genom
nådiga brefvet den 28 augusti 1829 anvisade rätt att utan ersättning
från kungsladugården erhålla mark för stadens successiva behof af utvidgning.

Magistraten i Eskilstuna har instämt i den af stadsfullmäktige i
deras sistberörda yttrande gjorda framställning.

Domänintendenten har meddelat, att å den utaf staden begärda mark
från kungsladugården funnes dels byggnader tillhörande kronan och
brand försäkrade för samrnanlagdt 14,500 kronor, dels byggnader tillhöriga
kungsladugårdens arrendator, ofvanbemälde Bergstedt, dels ock åtskilliga
närmare angifna byggnader tillhörande staden eller enskilde ägare. Med
undantag af ett stall, tillhörande Rekarne härads husliållningsgille, som
jämlikt domänstyrelsens skrifvelse den G maj 1887 erhållit tillstånd att
på begärd plats uppföra för en hästmarknad erforderliga byggnader
med skyldighet för gillet att, om och när styrelsen så påfordrade,
samma byggnader borttaga, hade alla af domänintendenten uppgifna,
kronan eller staden ej tillhöriga byggnader uppförts, utan att, såvidt
af i domänkontoret förvarade handlingar kunnat utrönas, vederbörligt
tillstånd därtill begärts eller erhållits. Då åkern, som inginge bland

Kungl. Majds Nåd, Proposition N:o 10.

den mark, staden önskade från kungsladugården förvärfva, bestode nästan
uteslutande af sådan jord, som vid den år 1899 verkställda arrendeuppskattning
å kungsladugården af förrättningsmännen ansetts vara den
bästa, och tomt arealen vid samma förrätt ning upptagits till lika värde
som l:sta klassens åker, skulle enligt den beräkning, som vid uppskattningstillfället
följts, arrendevärdet å ifrågavarande slags mägor
utgöra 36 kronor för hektar. Vid nämnda uppskattning hade den
kungsladugården tillhörande ängsmarken, som hade en obetydlig areal,
icke åsatts särskildt arrendevärde, men saluvärdet å denna mark syntes
rättast böra angifvas till 200 kronor för hektar eller dubbla priset mot
det, som förrättningsmännen vid en i sammanhang med uppskattningen
verkställd saluvärdering å en utäga under kungsladugården upptagit
för dithörande afrösningsjord.

I fråga om det område, staden önskade förvärfva från Gredbyhemmanen,
har domänintendenten meddelat, att a samma område ej funnes
några kronan tillhöriga byggnader, men väl några hus, som ägdes af
staden, samt dessutom å den bland arrendelotterna, hvari hemmanen upplåtits,
med litt. C betecknade en loge, tillhörande lottens arrendator, Gustaf
Larsson, och å arrendelotten litt. E åtskilliga byggnader, tillhörande denna
lotts arrendator, fabrikören E. Åselius i Eskilstuna, hvilken senare genom
domänstyrelsens skrifvelse den 4 juni 1897 förklarats oförhindrad att å
lotten uppföra boningshus med tillhörande uthusbyggnader med skyldighet
att, om och när så påfordrades, låta borttaga desamma, hvaremot
arrendatorn till lotten C ej, såvidt domänintendenten kunnat utröna,
erhållit tillstånd till den honom tillhöriga byggnadens uppförande.

Kronofogden har förklarat sig icke hafva något att erinra mot
bifall till stadsfullmäktiges i Eskilstuna framställning, sådan den nu
förelåge.

Kungsladugårdens arrendator har hemställt, bland annat, att, därest
berörda framställning bifölles, Eskilstuna stad matte åläggas att af
arrendatorn tilläsa sig de honom enskildt tillhöriga byggnadei, hvilka
samtliga vore för egendomens skötsel lika nödiga som kronans hus.

Af intyg, utfärdade af t. f. förste landtmätaren O. B. Déhn och
förste landtmätaren H. R. Linder, framgår, bland annat, att hela^arealen
af Eskilstuna kungsladugård med därunder lydande hemmanet V8 mantal
Uppsalahalsen utgjorde, efter afdrag för därifrån exproprierad mark,
632,2 04 8 hektar; att det område från kungsladugården, som stadsfullmäktige
nu anhållit få förvärfva, innefattade 183,79 8 hektar; att härutaf
Djurgården innehölle 20,912 hektar, öfriga ägor inom Klosters socken
Bih. till Piksd, Prot. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 4 Höft. 4

Kronofogden.

Kungsladu gårdens arrendator.

Intyg af
landtmätare.

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

152,118 hektar samt Kronliagen inom Fors socken 10,7 6 8 hektar; att
af sistberörda två områden, tillhopa 162,8 8 6 hektar, 1,6 16 hektar utgjordes
af tomter, 146,427 hektar af åker, 0,840 hektar af äng, 11,340 hektar
af afrösningsjord och 2,6 6 3 hektar af impediment; att hela arealen af
2 mantal Gredby n:is 1 och 2 uppginge, med afräknande af därifrån
afsöndrad folkskoleplats, till 152,56 51 hektar, samt att det område, som
stadsfullmäktige nu önskade från dessa hemman förvärfva, innehölle
51,715 hektar.

Kungi. Maj:is Eders Kungl. Majts befallningshafvande har i sitt underdåniga
^hafvande*.'' båtande, med upplysning, att numera arrenderätten till sju af de tio
arrendelotter, hvari Gredby kronohemman vore indelade, eller lotterna
A, B, D, F, G, H och I, öfvergått till Eskilstuna stad, vidare anfört,
att då enligt den i Riksdagens ofvan nämnda skrifvelse den 14 maj 1900
gifna anvisning det nu gällde för Eskilstuna stad att, jämte frånträdande
af all den vidare rätt till jordförvärf, som på nådiga brefvet den 28 augusti
1829 kunde grundas, en gång för alla ordna förevarande angelägenhet
och tillse, att så stort område därvid erhölles, att å detsamma kunde ut1
äggas en för framtida behof betryggande stadsplan, erfordrades uppenbarligen
ett vida större område än det förut föreslagna. Genom den
utredning, som af stadsfullmäktige numera åstadkommits, vore Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande för sin del öfvertygad därom, att nu
begärda arealen vore för sagda ändamål af behofvet synnerligen påkallad.
Om fabriksverksamheten i Eskilstuna under framtiden skulle
utveckla sig i samma mån, som skett under de senaste tre decennierna,
vore att befara, att den nu begärda arealen snarare vox-e för liten än
för stor, men då utrymmet onekligen blefve bättre tillvarataget, om
staden på en gång förvärfvade ett jämförelsevis större område och finge
ordna detsamma såsom stadsfullmäktige i sitt senaste yttrande redan
an ty dt, syntes den nu begärda arealen kunna anses vara för behofvet
tillfredsställande.

Till stadens ändamålsenliga utvidgning och bebyggande lämpade
sig också efter Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes åsikt företrädesvis
just de delar af kronohemmanen Gredby och Eskilstuna kungsladugård,
som staden senast begärt att få inlösa och som å stadsingenjören
Sjölings karta funnes utmärkta och planlagda.

Då stadsfullmäktige förklarat sig hafva för afsikt att, om Djurgården
finge af staden med äganderätt öfvertagas, bibehålla Djurgården
såsom öp2)en allmän plats med parkanläggning, och det således numera
beredts tryggad säkerhet därför, att för all framtid »stadens talrika

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

arbetspersonal kunde under den vackra årstiden äga tillfälle att där
vinna vederkvickelse och lämpliga förströelser», hade det skäl, som förut
föranledt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande att göra erinringar
mot stadens förvärf af Djurgården med dit ledande^ väg förfallit; och
ville Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande nu på det lifligaste tillstyrka,
att stadens begäran äfven i denna del bifölles, enär härigenom
säkrare borde vinnas den fördel, att Djurgården jämte vägen
förlädes under stadens jurisdiktion och under uppsikt af stadens polismyndighet,
hvilket, i den allmänna ordningens intresse vore att efterst
räfvel

Lösesumman för det nu begärda området af kungsladugårdens
ägor i Klosters socken, med undantag af Djurgården, ansåge Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande böra bestämmas efter samma grunder,
som tillämpats vid beräknande af den i förut omförmälda nådiga
proposition föreslagna köpeskilling för de områden, hvarom då varit
fråga, eller till belopp, motsvarande jordens arrendevärde, kapitaliseradt
efter 4 procent; men då arrendevärdet å de ägor, som innefattades i
nu ifrågavarande område, i följd af jordens olika beskaffenhet ickorn)ed
erforderlig noggrannhet kunde till siffran angifvas, hemställde Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande, att lösesumman för samma område
måtte bestämmas att utgå efter samma proportion, som för de i 1900
års proposition till försäljning ifrågasatta områdena föreslagits. Enär
Djurgården vore afsedd att fortfarande användas för det ändamål, hvartill
den genom nådiga brefvet den 31 maj 1861 med nyttjanderätt till
staden upplåtits, samt afgälden för Djurgården enligt nadiga brefvet
den 4 april 1862 utginge med 40 kubikfot 2 kannor spannmål, hälften
råg och hälften korn, att med penningar efter stadgadt medelpris lösas,
och denna afgift för de tio sista åren utgjort sammanlagdt 835 kronor
46 öre eller i medeltal för hvarje år 83 kronor 55 öre, syntes billigt
och skäligt, att äfven Djurgården afyttrades för eu köpeskilling,^ motsvarande
nyssnämnda afgäld, kapitaliserad efter 4 procent, eller således
för 2,088 kronor 75 öre med tillägg af 5,013 kronor 60 öre, hvartill
den å Djurgården växande ståndskogen af vederbörande jägmästare
salu värderats. Enär beträffande hemmanen Gredby icke förekomme
någon omständighet, som innefattade skäl, hvarför de begärda delarna
däraf skulle säljas för belopp understigande saluvärdet, syntes det Eders
Kung!. Maj:ts befallningshafvande lämpligt, att köpesumman för dessa
områden och den af desamma omslutna lägenheten Kronhagen bestämdes
efter verkställd värdering genom särskild nämnd, utsedd i den ordning,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

nådiga förordningen den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets
afstående för allmänt behof stadgade.

Då, hvad anginge de å de begärda områdena befintliga byggnader,
tillhörande dels kronan, dels vederbörande arrendatorer och dels
andre, kronans byggnader, uppförda alla på kungsladugårdens område,
vore för behållna delarna af egendomen allt för stora och fördenskull
icke lämpliga att dit förflyttas, syntes det Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
bland villkoren för köpet böra föreskrifvas, att staden
till gengäld för dessa byggnader skulle å plats på de kronan behållna
delarna af kungsladugården, som af domänstyrelsen anvisades, inom
viss tid låta på sin bekostnad uppföra nya byggnader af storlek och
beskaffenhet, som domänstyrelsen mod hänsyn till egendomens behof
bestämde, samt att blifvande arrendatorn af de kronan behållna delarna
af egendomen skulle äga rätt att, intill dess nyssnämnda byggnader
blifvit uppförda och för kronans räkning vid laga syn godkända och
mottagna, afgiftsfritt begagna de gamla husen. Beträffande arrendatorernas
byggnader hade endast af kungsladugårdens arrendator framställts
anspråk, att hans byggnader skulle af staden lösas. Visserligen
funne Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande icke någon rättsgrund kunna
åberopas för detta anspråk, men då billigheten däremot syntes fordra,
att jordägaren vid försäljning af marken hölle arrendatorn skadeslös
för de uppoffringai, han måst vidkännas för de därå af honom uppförda
byggnaderna, hvilka alla varit för jordbrukets drifvande erforderliga,
ansåge Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande såsom ytterligare
köpevillkor böra föreskrifvas skyldighet för staden att, om arrendatorn
vidhölle sitt anspråk och icke föredroge att bortflytta byggnaderna, lösa
dem alla för belopp, som skulle efter verkställd värdering bestämmas
af särskild nämnd, utsedd i den ordning, ofvan åberopade nådiga förordning
den . 14 april 1866 stadgade, men med iakttagande dock, att
lösesumman icke finge öfverstiga byggnadernas nuvarande brandförsäkringsvärde,
som enligt infordrad uppgift uppginge till sammanlagdt
21,200 kronor. 1 afseende å alla öfriga å ifrågavarande ägoområden
befintliga byggnader syntes Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
icke vidare bestämmelse erfordras, än att sagda byggnader förbehölles
sina respektive ägare med den rätt, en hvar af dem tillkomme.

Vidare ansåge Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande att, i
öfverensstämmelse med Riksdagens i dess skrifvelse gjorda anvisning och
stadsfullmäktiges medgifvande, såsom köpevillkor borde föreskrifvas, att
all vidare rätt för staden enligt nådiga brefvet den 28 augusti 1829 att

Kungl. Mnj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

förvärfva jord från kungsladugården till stadens utvidgning med nu
ifrågavarande jordupplåtelse skulle upphöra, samt att den vattenrätt, som
erfordrades för kronans verk i Eskilstunaån, skulle bibehållas oförkränkt.
Däremot syntes det tillägg till sistnämnda villkor, som af arméförvaltningens
artilleridepartement föreslagits, eller att den kronan sålunda
förbehållna vattenrätt skulle gälla äfven vid utvidgning af gevärsfaktoriet
genom förvärf af annat verk eller annorledes, icke böra bland
köpevillkoren upptagas, då kronan i händelse af dylikt förvärf eller
andra förändrade förhållanden finge anses vara i tillfälle att med stöd
af allmän lag göra sin rätt gällande, och med föreslagna tillägget icke
kunde afses att hindra staden, om den i sin rätt förnärmades, att däri

söka och vinna ändring. , „ .... ....

Det af Riksdagen ytterligare i samma skrifvelse framhallna villkor
beträffande reglering af rättsförhållandena mellan kronan och staden
i afseende å vattenfallen i Eskilstunaån hade genom den dom, som af
Eders Kungl. Maj:t den 26 februari 1001 i då pågående tvist mellan
staden och kronan gifvits, redan blifvit fullt tillgodosedt; och ansåge
vid sådant förhållande Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande hvarken
något nytt aftal i omförmälda hänseende erfordras ej heller det af
Laurell ''ifrågasätta inköp af stadens _ vattenverk för kronans räkning

böra nu komma under vidare ompröfning. _

I afseende å formen för de nu till upplåtelse ifrågasätta jordområdenas
afskiljande från de hemman, hvartill de hörde, liar Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande, med förmälan att 2 § 2 momentet i
lagen om'' hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndrmg den 27
juni 1896 syntes lägga hinder i vägen för omförmälda delars afskiljande
''från de respektive hemmanen genom ägostyckning, ansett dylikt alskiljande
böra ske medelst jordafsöndrmg; och, ehuru de ifrågavarande
områdena väsentligen öfverstege en femtedel, har Eders Kungl. Maj ds
befallningshafvande ansett något hinder för dylik afsöndring i dessa fall
icke böra möta.

Kostnaderna för de landtmäteriförrätfningar, som kunde komma
att påkallas, jämte de för lagfart af köpet erforderliga utgifter syntes
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande staden böra ensam vidkännas.

Tiden, då de ifrågavarande områdcmKskulle fa af staden tillträdas,
ansåge Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande lämpligen böra, beträffande
delarne af kungsladugården och af do utaf staden arrenderade
lotterna af Gfredbyhemmanen bestämmas till den 14 mars 1903 och
för öfriga lotter af sistnämnda hemman till den fardag, då om dem

Domänstyrel sen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

mi gällande arrendekontrakt löpte till ända; och borde blifvande köpeskilling
för hvarje tillträdt område å tillträdesdagen i länets ränteri
inlevereras.

Såsom villkor i öfrigt för försäljningen syntes Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande böra föreskrifvas, att staden skulle på egen bekostnad
låta uppgöra plan till de upplåtna områdenas bebyggande och
underställa densamma Eders Kungl. Maj:ts pröfning så tidigt, att den
före tillträdesdagen kunde till efterrättelse fastställas, samt att staden
skulle låta uppföra och för all framtid underhålla stängsel mot kronans
lill den upplåtna marken gränsande ägor.

Slutligen har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, med uttalande
af den mening, att stadsfullmäktiges framställning om det ifrågavarande
markområdets förening med staden och inläggande inom stadsomradet
borde bero på särskild framställning, sedan frågan om jordupplåtelsen
blifvit afgjord, hemställt, att de af stadsfullmäktige i deras
senaste yttrande begärda områden måtte till staden med äganderätt
upplåtas under de villkor, som af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
föreslagits.

Domänstyrelsen har till en början meddelat, dels att styrelsen, då
löpande arrendeperioden lör Eskilstuna kungsladugård giuge till ända
redan den 14 mars 1902, anmodat Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
att gå i författning om kungsladugårdens skötsel och vård
under ett ar från nämnda dag, dels ock att styrelsen, beträffande Gredbyhemmanen,
på grund af nådigt bref don 12 maj 1892 vid utarrenderingen
af lotterna litt. B och 0 gjort förbehåll om rätt för Karl Gustafs
städs gevärsfaktori att till skjutbana begagna ett å nämnda lotter beläget
område intill västra gränsen af och vidare nordväst om Eskilstuna nedra
hamn, hvars landtområde enligt Sjölings ofvanberörda karta i väster
och nordväst sträckte sig intill den Gredbyhemmanen tillhörande mark,
som staden nu önskade förvärfva. Härjämte har domänstyrelsen erinrat,
att staden enligt nådigt bref den 7 juni 1901 medgifvits att för eu
vägan läggning'' erhålla upplåtelse mot ersättning i enlighet med nådiga
förordningen den 14 april 1866 af dels 0,0 5 hektar från Tunafors hage, med
hvilken benämning Kronhagen afsetts, och dels från de till staden utarrenderade
lotterna litt. A, D och II af Gredbyhemmanen 0,36 5 hektar,
med rätt för staden att tillträda förstnämnda område den 14 mars 1902
eller därförinnan, om öfverenskommelse med arrendatorn därom träffades.

Domänstyrelsen har vidare anfört, att enligt det af styrelsen år
1900 i ärendet afgitna utlåtande styrelsen väl ansett, att en tillökning i

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10-

stadens område vore nödvändig, för att stadens utveckling icke skulle
hämmas, men att det af staden då begärda området varit större än
hvad stadens behof af utrymme för den närmaste tiden kräfde, i livilket
afseende den ägovidd af 62,184 hektar, som af Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i afgifvet utlåtande då föreslagits att från kungsladugårdens
ägor i Klosters socken till staden upplåtas, förefallit fullt
tillräcklig. I det skick, hvari frågan numera genom Riksdagens skrifvelse
den 14 maj 1900 kommit, vore det gifvet, att stadens fordringar borde
bedömas ur annan synpunkt, än som förut gjort sig gällande, då nämligen
staden nu hade att på en gång förskaffa sig så stort område, att
en för framtida behof betryggande stadsplan kunde därå utläggas. Med
hänsyn härtill ansåge domänstyrelsen, lika med Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande, att det område, som af staden nu begärdes, icke
vore för stort tilltaget, äfvensom att detsamma erhållit en för stadens
ändamålsenliga utvidgning och bebyggande lämplig begränsning, och
funne domänstyrelsen med hänsyn till det statsintresse, styrelsen hade
att bevaka, icke heller anledning att motsätta sig upplåtelse till staden
af all den nu begärda marken.

På de skäl, som af styrelsen i dess förra underdåniga utlåtande
anförts rörande beräkningen af lösen för de områden om tillsammans
62,184 hektar, som då föreslagits att från kungsladugården upplåtas
till staden mot en summa af 59,250 kronor, ansåge styrelsen lösesumman
för den mark, som ‘1111 kunde lämnas staden från kungsladugården, böra,
där så ske kunde, såväl hvad anginge den i Klosters socken belägna
delen, med undantag af Djurgården, som beträffande den till Fors socken
hörande Kronhagen, bestämmas till belopp, motsvarande jordens arrendevärde,
kapitaliseradt efter 4 procent. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
som uttalat samma mening i fråga om fastställandet af lösesumman
för det i Klosters socken belägna området med ofvan nämnda
undantag, hade ansett lösesumman böra bestämmas att utgå efter samma
proportion, som för ofvanberörda 62,184 hektar föreslagits, eller således
med 144,940 kronor 68 öre. Härvid vore emellertid att märka, dels
att till grund för beräkningen af köpeskillingen för nämnda 62,184
hektar lagts ett belopp, motsvarande den nedsättning i arrendet en blifvande
arrendator af kungsladugården ansetts böra åtnjuta för mistningen
af marken, hvilken grund vid värdesättningen å den areal, som nu
vore i fråga och omfattade vida mer än hälften af kungsladugårdens
inägojord, icke syntes lämplig, dels ock att ofvannämnda område om
62,184 hektar utgjordes nästan uteslutande af åker, då däremot i de

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o JO.

ägor, som staden nu begärt att i sammanhang med samma område
erhålla, inginge mer än 11 hektar afrösningsjord och mer än 2 hektar
impediment. I det af domänintendenten afgifna yttrande hade denne
meddelat, att bland den vid arrendeuppskattningen år 1891) å kungsladugården
såsom första klassens jord upptagna areal med ett utfördt
arrendevärde af 36 kronor för hektar inginge den nu af stadsfullmäktige
från kungsladugården begärda åker- och tomtjord, men att särskildt
arrendevärde ej åsatts ängsmarken, hvars saluvärde domänintendenten
ansåge böra sättas till 200 kronor för hektar eller två gånger det pris,
som upptagits för afrösningsjorden å en af förrättningsmännen saluvärderad
utäga under kungsladugården. Då således utredning om
arrendevärdet å ängs- och utmarken saknades, syntes för lösesummans
bestämmande värdet å nämnda i förhållande till området i öfrigt obetydliga
mark kunna beräknas efter de af domänintendenten angifna
pris å äng och afrösningsjord. 1 sådant fall, och om till detta värde
lädes det belopp, som uppstode vid kapitalisering efter ofvan uppgift)a
grund af arrendevärdet å åker och tomter, men ej någon ersättning
beräknades för impediment, skulle lösesumman för det område, som
af stadsfullmäktige begärts från kungsladugårdens ägor i Klosters socken,
med undantag af Djurgården, uppgå till 125,426 kronor 10 öre. För
Krön hagen skulle lösesumman, beräknad efter enahanda grunder, blifva
9,114 kronor 60 öre, men då från denna äga enligt ofvan åberopade
nådiga bref den 7 juni 1901 redan till staden upplåtits 5 ar, som utgjordes
af åker, syntes lösesumman böra minskas med det efter 4 procent
kapitaliserade arrendevärdet af nyssnämnda område eller med 45 kronor
till 9,069 kronor 60 öre.

I fråga om Djurgården instämde domänstyrelsen i hvad Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande anfört och ansåge således, att lösesumman
för Djurgården borde fastställas till 7,102 kronor 35 öre, liksom
domänstyrelsen funne riktigast, att lösen för det af stadsfullmäktige
begärda området från Gredbyhemmanen bestämdes i enlighet med nådiga
förordningen den 14 april 1866.

I afseende å de kronan tillhöriga hus, bestående af stall med
vagnbod, ladugård, logbyggnad och spannmålsbod, hvilka vore belägna
å det område af kungsladugårdens mark i Klosters socken, som staden
önskade tillösa sig, hade staden erbjudit sig att å den del af denna
mark, som skulle förblifva i kronans ägo, uppföra för samma del nödiga
motsvarande byggnader. Storleken af dessa nya byggnader, hvaribland,
såsom syntes, ej inginge boningshus, skulle således lämpas efter den

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

inägoareal, som kronan komme att behålla. Denna areal, om däri ej
inräknades det kungsladugården underlydande, med nödiga åbyggnader
försedda hemmanet Uppsalalialsen eller de till kungsladugården hörande
torp och särskild!, bebyggda lägenheter samt ej heller utägan Närjeholme,
om hvars afsöndring och försäljning föreskrift meddelats genom
nådigt bref den 25 maj 1900, utgjorde ej mer än omkring 30 hektar,
så att det kunde ifrågasättas, om ej lämpligast för kronan skulle vara
att låta staden för ofvannämnda hus erlägga lösen och, med bibehållande
möjligen af den till kungsladugården hörande ej obetydliga skogsmarken,
afyttra återstoden, därvid lägenheterna och tilläfventyrs en del af torpen
kunde särskildt försäljas. Då emellertid genom en sådan åtgärd, företagen
samtidigt med upplåtelsen af öfriga delen al kungsladugården
till släden, i hvars intresse det läge att så snart som möjligt föryttra
marken för bebyggande, skulle kunna uppstå eu konkurrens, som till
sina följder blefve menlig såväl för staden som för kronan, ansåge styrelsen
någon försäljning af mark från kungsladugården utöfver den,
som kunde varda till staden upplåten, icke för närvarande böra ifrågakomma.
Om således den öfriga marken af kronan bibehölles, syntes
därå böra uppföras för dess brukning nödiga åbyggnader, däribland
boningshus; och då sådant borde kunna ske för eu kostnad, som ej
uppginge till värdet af kronans ofvanberörda hus, hvilka vore brandförsäkrade
för 14,500 kronor, ansåge styrelsen såsom köpe vill kor böra
stadgas, att staden skulle i enlighet med föreskrifter, som vid laga syn
meddelades, uppföra å den kronan behållna delen af kungsladugården
för dess skötsel erforderliga åbyggnader äfvensom verkställa planering
kring husen och till dessa anlägga erforderliga vägar.

Lika med Eders Kungl. Maj :ts befallningshafvande ansåge domänstyrelsen
staden böra till kungsladugårdens arrendator utgifva lösen
för de honom enskildt tillhöriga hus, hvilken lösen borde till beloppet
bestämmas enligt lagen den 28 oktober 1887 om skiljemän; och då
samma skäl, som talade för ett förbehåll härom, syntes gälla i afseende
å de hus, som å lotterna litt. C och lift. E af Gredbyhemmanen tillhörde
dessa lotters arrendatorer, borde staden tillförbindas att inlösa
jämväl sistberörda hus. Bland de å nu ifrågavarande delen af kungsladugården
befintliga hus, som tillhörde andra än kronan eller arrendatorer,
funnes éndast ett bostadshus, hviiket vore beläget å lägenheten
Årbylund och ägdes jämte eu å lägenheten uppförd uthusläuga af Nils
Olof Carlsson och T. W. Edlund. Vid den å kungsladugården år 1899
hållna arrendeuppskattning hade förrättningsmännen tillstyrkt, att denna
Bih. till Riksd. Prof. 1003. 1 Sand. 1 Åfd. 4 Höft. 5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

lägenhet, som innehölle 8,7 ar tomt och 10,8 ar åker, skulle för en
kommande arrendeperiod till innehafvarne upplåtas mot en årlig afgäld
af 15 kronor. Om detta nu ej kunde ske, syntes styrelsen åtminstone
den fördel böra beredas dem och deras hustrur, att förbehåll gjordes
om rätt för dem att, mot erläggande af ofvanberörda afgäld till staden,
besitta lägenheten, så länge densamma ej af staden ansåges för annat
ändamål erforderlig och innehafvarne årligen erlade den bestämda afgälden
samt ej beträddes med åverkan eller ohägn å stadens mark
eller annat förargelseväckande uppförande. Därjämte borde staden förpliktas
att, därest ofvannämnda personer blefve med anledning däraf, att
staden funne nödigt på annat sätt disponera lägenheten, därifrån uppsagda,
till dem erlägga lösen för deras nu å lägenheten befintliga hus.

De bestämmelser, som af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i öfrigt ansetts böra intagas bland köpevillkoren, syntes domänstyrelsen
lämpliga. Domänstyrelsen funne för sin del ej något tillägg till de
af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande föreslagna köpevillkoren
erforderligt i annat afseende, än hvad anginge tillämpningen af de
numera på Eskilstuna stad öfverlåtna arrendekontrakten om vissa lotter
af Gredbyhemmanen. De arrendelotter, som af staden innehades, vore
litt. A, enligt kontrakt den 29 mars 1893, och litt. B, D, F, G, Ii
och I, tillsammans upplåtna genom kontrakt af den 4 maj 1893.
Enligt ett handlingarna bilagdt intyg af t. f. förste landtmätaren O. B.
Déhn skulle, i händelse den af stadsfullmäktige begärda markupplåtelsen
från Gredbyhemmauen konime till stånd, i kronans ägo återstå ej något
af lotterna litt. B, G och I, men af lotten litt. A 0,151 hektar samt af
lotterna litt. D, F och H 20,0 9 9 hektar. Då dessa ägor vore till staden
utarrenderade till den 14 mars 1914 och ej lämpligen syntes kunna af
kronan på annat sätt disponeras förrän vid nämnda tid, då lotterna litt.
E och K jämväl blefve arrendelediga och således en reglering af den
i kronans ägo återslående arrendejorden kunde äga rum, ansåge styrelsen,
att ofvanberörda arrendekontrakt borde utan hinder af försäljningen för
staden blifva gällande under den bestämda arrendetiden i afseende å
de ej försålda delarna med nedsättning i arrendet, motsvarande hvad
som af detta kunde anses belöpa på de försålda delarnä. För ledning
vid bestämmande af nedsättningens belopp hade styrelsen infordrat
yttrande därom af domänintendenten, hvilken föreslagit*en nedsättning
i arrendet enligt kontraktet den 29 mars 1893 med 190 kronor och i
arrendet enligt kontraktet den 4 maj samma år med 940 kronor.

Slutligen har domänstyrelsen, som lika med Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande ansett framställningen om det nu ifrågavarande

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

markområdets förening med staden och inläggande inom stadsområdet
icke böra komma under profning, innan frågan om upplåtelsen blifvit
afgjord, hemställt, att köpeskillingen för den mark, som biet ve tran
kungsladugården och Gredbyhemmanen till staden försald, matte ta, på
samma sätt som köpeskillingarna för försålda mindre kronoegendomar,
användas till inköp för kronans räkning af skogbärande eller till skogsodling
tjänlig mark.

Styresmannen för Karl Gustafs stads gevärsfaktori har i de åt
honom afgifna promemorior, under åberopande åt en utaf stadsingenjören
Sjöling år 1901 upprättad karta öfver Karl Gustafs stads gevärsfaktori
med angränsande områden, anfört hufvudsakligen följande.

För att gevärsfaktoriets ägor måtte bekomma lämpligare form och
naturlig begränsning samt dess materialgård och blifvande arbetarebvggnader
skyddas för eldfarligt grannskap, borde, enligt styresmannens
åsikt, den till faktoriängen hörande, från faktoriets öiriga, med litt. A
å kartan betecknade område genom Kungsgatan skilda lotten B med
den därå befintliga s. k. Markmanska eller Hägerströmska tomten utbytas
mot den till Gredby hörande, med litt. C å kartan betecknade lotten,
hvilken läge alldeles intill faktoriets område. Lotten B innehölle, förutom
Markmanska tomten, 0,9 hektar och lotten G innefattade 0,8953
hektar enligt i februari 1902 åt ofvanbemäldc l)éhn verkställda uppmätningar.
Den inom lotten B liggande s. k. Markmanska tomten,
utgörande V2 tunnland, hade genom nådigt bref den 13 februari 1836
upplåtits till enskild person mot årlig till gevärsfaktoriet ingående
fomtöresafgift af 1 krona 75 öre. Vidare vore att märka, att enat
för gevärsfaktoriet erfordrades en kontrollskjutningsbana å minst 300
meters längd, hade för detta ändamål genom Eders Kungl. Maj:ts
ofvan omförmälda beslut den 12 maj 1892 af Gredby hemmans ägor
upplåtits utmed hemmanens gräns emot Eskilstuna nedre hamn ett
område, beläget på 350 meters afstånd från faktoriet. En annan dylik
bana funnes visserligen i den gevärsfaktoriet tillhöriga kronoskogen,
upplåten åt Eskilstuna och Karl Gustafs stads skarpskytteförening,
under villkor att faktoriet ej förvägrades banans begagnande, i händelse
faktoriet hade behof af densamma, men sistnämnda bana läge på
1,300 meters afstånd från faktoriet, och vägen dit vore delvis blott
en gångstig genom oländig mark. Ehuruväl det icke kunde förutsättas,
att banan å Gredby-området skulle kunna för all framtid bibehållas,
enär därigenom traktens användande lör fabriksanläggningar
skulle omöjliggöras, syntes det dock böra föreskrifvas, att denna bana

Styresmannen
för Karl
Gu*tafs stads
gevärsfaktori.

Departements chefen.

36 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 10.

skulle få för sitt ändamål bibehållas, intilldess hinder genom uppförda
byggnader in. m. uppstode.

Slutligen ansåge styresmannen, att det Eskilstuna stad tillhöriga
vattenverket n:o 51 jämte område borde af staten återförvärfvas och
tilläggas gevärsfaktoriet. Dettas verkstäder, som redan för nu pågående
tillverkning vore för trånga, måste nämligen, om framdeles eu ny, mera
invecklad gevärstyp skulle tillverkas, utvidgas, och härför lämpade sig
bäst ofvannämnda, intill faktoriet liggande verk, som hade stort område
men dåliga byggnader och därför borde för ett måttligt belopp kunna
återköpas.

I)å jag nu går att yttra mig i detta ärende, anhåller jag att först
tå erinra, hurusom Eders Kungl. Maj:t den 25 sistlidne juli anbefallt
domänstyrelsen att låta utarrendera Eskilstuna kungsladugård med underlydande
hemman under ytterligare ett år från den 14 mars 1903.

I afseende å den nu ifrågasatta markupplåtelsen anser jag i likhet
med Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande och domänstyrelsen, att,
då det nu för staden Eskilstuna gäller, att på eu gång förskaffa sig så
stort område, som för stadens utveckling under eu längre tid framåt
kan anses betryggande, det af stadsfullmäktige nu begärda området icke
torde vara för vidsträckt. Det synes därjämte hafva erhållit lämplig
form och begränsning. Enligt hvad chefen för landtförsvarsdepartementet
meddelat, lärer hvarken något truppförband eller någon trängdep
a komma att förläggas till Eskilstuna, och alltså liar den förutsättning
bortfallit, under hvilken arméförvaltningen uttalat sig för bibehållande
i kronans ägo af Gredbyhemmanen och Kronhagen. Från
landtförsvarets sida lärer därför icke möta något hinder mot den ifrågasatta
jordupplåtelsen. Ej heller från synpunkten af något annat allmänt
ändamåls tillgodoseende torde skäl föreligga att förvägra staden
Eskilstuna upplåtelse af de nu begärda områdena.

Om från de af landtmätarne uppgifna arealer å den mark, som
stadsfullmäktige nu anhållit få förvärfva, utgörande från kungsladugården
183,7 98 hektar och från Gredbyhemmanen 51,7 15 hektar, dragas arealerna
a de områden, som, enligt hvad donuinstyrelsen erinrat, blifvit
enligt nådiga brefvet den 7 juni 1901 till staden upplåten för en väganläggning,
nämligen från den till kungsladugården hörande Kronhagen
0,0 5 hektar och från Gredbyhemmanen 0,3 6 5 hektar, utgör återstående
nu till upplåtelse ifrågasatta arealerna 183,7 4 8 hektar från kungsladugården
och 51,350 hektar från Gredbyhemmanen. Dessa sistnämnda
arealer motsvara de områden af kungsladugården och Gredbyhemmanen,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10-

som finnas upptagna å ofvanberörda af stadsingenjören Sjöling år 1901
upprättade »Karta öfver vissa delar af Eskilstuna Kungsladugård och
Kronoliemmanet Gredby för införlifning med Eskilstuna stad» med den
skillnad likväl, att å kartan upptagits jämväl den mark, som upplåtits
dels från kungsladugården till skolhustomt, enligt nådigt bref den 1
september 1854, ocli till begrafningsplats, enligt nådigt bref den 4
december 1863, dels ock från såväl kungsladugården som Gredbvhemmanen
till Norra Södermanlands järnväg, enligt, nådiga bref den
22 maj 1891 och den 20 juli 1894, samt till väganläggning enligt
nyssberörda nådiga bref den 7 juni 1901.

I sammanhang med försäljningen från Gredbyhemmanen anser jag,
efter samråd med chefen för landtförsvarsdepartementet, att, på sätt styresmannen
för gevärsfaktoriet föreslagit, till staden bör upplåtas det å den
af styresmannen åberopade kartan med litt. B betecknade området mot
det att den del af förenämnda 51,3.00 hektar af Gredbyhemmanen, som
å samma karta betecknas med litt. C, i stället öfverlåtes till landtförsvaret,
för att gevärsfaktoriet tilläggas.

För de delar af ifrågavarande områden, som höra under hemmanen
Gredby och angående h vilka nådiga bref vet den 28 augusti 1829 icke
äger tillämpning, torde, på sätt Eders Kungl. Maj:ts befallningshal vande
och domänstyrelsen hemställt, ersättning böra bestämmas i den ordning,
som i fråga om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof är
stadgad i nådiga förordningen den 14 april 1866.

1 afseende på den mark, som tillhör kungsladugårdens område,
måste visserligen hänsyn tagas till innehållet i berörda nådiga brei,
men det torde likväl icke kunna komma ifråga att i förevarande tall
tillämpa den staden därigenom medgifna rätt att erhålla mark utan hvarje
ersättning, enär denna rätt gäller endast för utvidgningar successive i
mån af markens bebyggande. Ersättning stadgades redan vid de under
åren 1861 och 1880 gjorda upplåtelser och var jämväl af Eders Kungl.
Maj:t föreslagen i propositionen till 1900 års Riksdag. Då det nu är
fråga om upplåtelse på en gång af mark i ännu större omfattning än
år 1900, synes därför med ännu större skäl staden böra för densamma
a (lord ras godtgörelse i form af viss löseskilling. I afseende å storleken
af denna ersättning samt sättet för dess beräknande torde emellertid
flerahanda omständigheter böra tagas i betraktande.

Den af Eders Kungl. Maj:t år 1900 föreslagna löseskillingen motsvarade
det efter 4 procent kapitaliserade arrendevärdet af den då till
upplåtelse föreslagna marken, hvilken nästan uteslutande utgjordes af
åker. Hvad den nu ifrågakommande löseskillingen beträffar, liar densamma
föreslagits att utgå efter skilda beräkningsgrunder för olika delar

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

af området, f afseende på Djurgården har domänstyrelsen j likhet med
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande föreslagit, att ersättningen
borde beräknas till det efter 4 procent kapitaliserade värdet af medelafgälden
för år under tio års tid för detta område med tillägg af uppskattade
värdet af den växande skogen, eller inalles till 7,102 kronor 35 öre. 1
fråga om detta belopp liar jag intet att erinra, enär Djurgården är afsedd att
bibehållas såsom lustpark och enligt stadsfullmäktiges utfästelse ej får användas
till tomter eller bebyggas lör ändamål, som är främmande för dess berörda
egenskap. 1 afseende A kungsladugårdens öfriga till upplåtelse afsedda
mark har domänstyrelsen i sitt förslag tagit hänsyn till de olika ägoslagen,
hvilket synes mig vara riktigt. Sålunda har föreslagits för ängsmarken,
om 0,8 4 0 hektar, ersättning efter 200 kronor för hektar, alltså tillhopa
168 k ronor, och för afrösningsjord en, om 11,3 4 0 hektar, ersättning efter
100 kronor för hektar, uppgående inalles till 1,134 kronor, livarjämte
impedimenten, om 2,6 0 3 hektar, ansetts böra öfverlåtas utan ersättning.
Ehuruväl med hänsyn till områdets afsedda användning: till byggnadstomter
och allmänna platser ängsmark och afrösningsjord samt delvis
äfven impediment icke i och för sig torde kunna anses vara synnerligen
mindre värdefulla än åkerjord, anser jag mig dock icke böra förorda
afvikelse från hvad domänstyrelsen i dessa hänseenden föreslagit, helst
som dessa ägoslag endast till jämförelsevis obetydlig del ingå i det ifrågavarande
området samt, innan de hinna tagas i anspråk för bvggnadsändamål,
väl icke kunna bereda staden någon afsevärd inkomst, hvartill
jämväl kommer, att de antagligen draga jämförelsevis större omkostnader
för planering m. m. än den öppna jorden.

Hvad däremot beträffar den vida öfvervägande delen af området,
nämligen åkern, uppgående till 146,3 7 7 hektar, jämte tomterna, om
1,6 16 hektar, eller tillhopa 147,993 hektar, kan jag ej undgå att finna
den för dessa ägoslag af domänstyrelsen ifrågasatta löseskillingen alltför
låg. Domänstyrelsens förslag har grundats på kapitalisering efter 4
procent af ett uppskattadt arrendevärde af 36 kronor för hektar, h vilket
gör ett kapitalvärde af 900 kronor för hektar och för hela åker- och
tomtarealen 133,193 kronor 70 öre. Ett dylikt värde, motsvarande
omkring 450 kronor för tunnland, synes mig vara alltför ringa för
åkerjord med sådant läge, som den ifrågavarande, hvilken är afsedd
att i sin helhet inläggas i stadsplanen till en i utveckling varande
stad. Såsom förut omförmälts, hafva vid den arrende värdering, som
år 1899 ägde rum å kungsladugården, domänintendenten med gode
män uppskattat de då af stadsfullmäktige begärda områdena dels i
Klosters socken invid stadsdelen »norr» och dels Kronhagen i Fors

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

socken så högt som till 4,400 kronor för hektar. Då Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande, som förklarade sig icke hafva något att erinra
mot värderingen i denna del, likväl ansåg, att densamma icke borde
läggas till grund för upplåtelsen, skedde detta delvis pa grund al omständigheter,
som icke numera föreligga. Eders Kungl. Mapts befallningshafvande
uttalade nämligen därvid, bland annat, att det icke borde
lämnas obeaktadt, att förhållandena skulle varit helt andra, därest det
gällt att utan några villkor till stadens fullkomligt fria förfogande öfverlåta
hela det då begärda området, tv genom en sådan öfverlåtelse skulle
staden hafva ernått full frihet att därmed förfara efter godtfinnande
och att i sin ordning däraf tilläfventyrs draga vinning. 1 det då föreliggande
fallet borde däremot stadens rätt vid upplåtelse till enskilda
af tomter å området begränsas efter den köpesumma, staden själ! erlagt,
1 enlighet med detta, af domänstyrelsen biträdda förslag upptogs i den
nådiga propositionen bland köpevillkoren föreskrift, att i afseende å de
byggnadstomter, som af staden blefve å områdena upplåtna, skulle gälla
hvad i § 20 af Eders Kungl. Mapts förnyade nådiga reglemente för
staden Eskilstuna den 28 mars 1879 vore stadgadt, nämligen att tomt,
som å för stadens utvidgande anslagen jord blifvit behörigen intagen
och bebyggd, skulle tillfalla bebyggaren eller hans rättsinnehafvare med
äganderätt utan annan afgift, utöfver de vanliga utskvlderna, än motsvarande
ersättning till stadskassan för de utgifter, staden måste för
jorden vidkännas. Riksdagen, som ansåg angelägenheterna i afseende
på jordupplåtelse från kungsladugården till staden böra en gång för
alla ordnas, och därför afslog Eders Kungl. Mapts framställning, yttrade
vid anmälan om detta sitt beslut, att det torde vara så mycket antagligare,
att staden skulle vara villig att utgifva tillfredsställande ersättning
för hela det område, som vid en dylik reglering kunde behöfva
öfverlåtas, som vid ett sådant köp några särskilda bestämmelser beträffande
de afgifter eller köpeskillingar, staden vid tomternas utlämnande
till enskilde kunde komma att betinga sig, icke syntes böra ifrågakomma,

1 öfverensstämmelse med detta Riksdagens uttalande anser äfven
jag, att i det läge, hvari frågan om jordupplåtelse från kungsladugården
till Eskilstuna stad numera kommit, någon sådan inskränkning i stadens
fria förfoganderätt öfver de inköpta områdena, som i propositionen
till 1900 års Riksdag föreslogs, icke bör ifrågasättas. Full frihet torde
däremot böra lämnas staden att vid försäljning till enskilda af tomter
å de områden, som nu kunna blifva öfverlåtna till staden, betinga sig
de köpeskillingar och öfriga villkor, som staden kan finna lämpliga, och

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

lnirat följer, att möjlighet står öppen för staden att å detta område
skörda en större eller mindre vinst. Det är nu uppenbart, att denna
iria förfoganderätt måste för Eskilstuna stad innebära en synnerligen
stor förmån. Den hufvudsakliga anledningen till att priset i propositionen
år 1900 ej sattes högre, än som skedde, torde genom ett dylikt
medgifvande bortfalla. Under de sålunda förändrade förhållandena
synes mig det af domänstyrelsen nu i öfverensstämmelse med beräkningen
år 1900 föreslagna salupriset icke kunna, såsom Riksdagen förväntat,
. tå anses »tillfredsställande», utan en höjning däraf är enligt
min åsikt af omständigheterna påkallad. Att tillämpa det vid 1899
års uppskattning beräknade saluvärde af 4,400 kronor fö]- hektar åker
synes mig likväl vara att gå allt för långt. Det bör nämligen ieke
lämnas obeaktadt, att staden Eskilstuna fortfarande äger obestridlig rätt
att på grund af merberörda nådiga bref den 28 augusti 1829 successivc
i mån af behof utan hvarje ersättning erhålla för stadens utvidgning
erforderlig mark. Då staden nu är villig att för framtiden afstå från all
rätt på grund af nämnda nådiga bref, hvarom uttryckligt förbehåll ock
torde böra vid ifrågavarande upplåtelse göras, ligger häruti otvifvelaktigt
för staten en fördel, som kan berättiga staden att vid nu ifrågavarande
markupplåtelse framställa anspråk på tillmötesgående från statens sida
äfven i afseende å priset för den till kungsladugården hörande mark,
som nu skulle till staden öfverlåtas. De motiv, hvilka föranledt Eders
Kungl. Maj:t och Riksdagen att en gång medgifva staden rättighet att
erhålla mark utan ersättning, torde för öfrigt ännu i viss mån kunna
anses äga giltighet och böra föranleda därtill, att löseskillingens belopp
sättes jämförelsevis lågt. Icke heller bör förbises vare sig att det område,
som nu är i fråga att upplåtas, är af sådan storlek, att dess användande
till tomter synes blott småningom kunna äga rum, och att
det helt säkert dröjer ganska länge, innan ens flertalet af de tomter,
som därå utläggas, blifva tagna i anspråk, hvilket medför att staden
under mellantiden torde få jämförelsevis ringa inkomst af en stor
del al området, eller att vid dettas intagande i stadsplanen en högst
betydlig del däraf, antagligen minst en tredjedel, måste afsättsa till
gator, torg och allmänna platser. Äfvenledes bör beaktas, att under
det de områden, livilkas värde år 1899 beräknats till 4,400 kronor för
hektar, äro belägna alldeles i närheten af staden, vissa delar af det nu
ifrågavarande området äro aflägsnare från densamma och redan därför
måste anses mindre värdefulla. I afseende å gällande tomtpris har jag
inhämtat, att vid ett jordinköp, som under år 1902 gjordes af enskild
person af mark å Odensalagärdet, hvilket område är skildt från staden

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

genom kungsladugårdens mark och är beläget intill yttersta kanten af
den nu till upplåtelse ifrågasatta ägovidden, men, såsom tillhörande
staden, redan blifvit intaget i stadsplanen, betalts 2,700 kronor för
hektar. Till någon bestämd summa för hektar, högre än 900 men
lägre än 4,400 kronor, kan man ju icke med ledning af nu antydda
synpunkter komma, men det synes mig, som om ett pris af 1,500 kronor
för hektar finge anses vara lämpligen afvägdt. Efter ett sådant pris
skulle löseskillingen för åker- och tomtarealen blifva 221,989 kronor
50 öre och hela ersättningsbeloppet för marken från kungsladugården,
med inräknande af Djurgården, blifva 230,393 kronor 85 öre.

Jag anhåller att till belysande af frågan från synpunkten af
Eskilstuna stads ekonomi få meddela följande uppgifter angående vissa
dithörande förhållanden under de senaste åren.

Beloppet af inom Eskilstuna påförd bevillning utgjorde:

år 1898

1899

1900

1901

1902

kronor 32,501: 2 5
„ 36,463: 04

„ 46,789: 96

„ 47,067: 56

„ 45,215:21

Utdebiteringen för kommunala och kyrkliga ändamål utgjorde på
bevillningskrona:

år 1898 kronor 6: —

„ 1899 „ 5:50

„ 1900 „ 5: 50

„ 1901 „ 5:6 0

„ 1902 „ 6:25.

Under nedannämnda år hafva stadens inkomster och utgifter för
kommunala och kyrkliga ändamål utgjort eller beräknats till följande
belopp, nämligen:

Inkomster. Utgifter.

år 1898

1899

1900

1901

1902

1903

kronor 442,990: —

„ 485,526: —

„ 486,019: —

„ 588,805: —

„ 614,316: —

„ 616,552: —

kronor 388,799: —

„ 432,074: —

„ 504,378: —

„ 723,903: —

„ 678,955: —

„ 586,824: —,

hvarvid är att märka, att i uppgifterna för de kommunala behofven icke
äro inräknade bland inkomsterna upplånade medel eller bland utgifterna
inbetalning af eller amortering å skulder.

Bih. till Biksd. Prat. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 4 Häft.

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 10.

Totalbeloppet af stadskommunens tillgångar och skulder utgjorde
vid slutet af

Tillgångar. Skulder.

år 1898 ................. kronor 1,935,803:— kronor 1,611,000: —

„ 1899 ................. „ 1,952,349:— „ 1,589,911: —

„ 1900 .................. „ 2,068,949:— „ 1,725,102: —

„ 1901 .................. „ 2,604,356:— „ 2,395,608: —

1 staterna för åren 1902 och 1903 är räntelikvid å de för kommunala
behof upptagna lånen beräknad till ungefär 105,000 kronor för hvartdera
året.

Då Eskilstuna stad till följd af vidtomfattande arbeten för kommunala
ändamål således nu är betungad med en ganska betydlig skuldbörda,
samt uttaxeringen för bevillningskrona åtminstone för år 1902
uppgår till ett jämförelsevis högt belopp och summan af den allmänna
bevillningen under det senaste året nedgått, torde äfven häraf skäl
kunna hämtas att ej för högt uppdrifva priset å de nu ifrågavarande,
för stadens utveckling nödvändiga jordområdena. Det torde dock ej
vara oberättigadt att antaga, att efter deras förvärfvande staden ånyo
skall komma att hastigt gå framåt och utan svårighet kunna bära den
stegring i budgeten, som köpeskillingen kan förorsaka.

Med afseende å vissa under ärendets behandling framställda förslag
och gjorda yrkanden anhåller jag, efter samråd med chefen för
landtförsvarsdepartementet, få anföra följande.

Vidkommande hvad Riksdagen yttrat därom, att rättsförhållandena
mellan kronan och staden i afseende å vattenfallen i Eskilstunaån
borde ordnas, torde, efter det berörda rättsförhållanden blifvit genom
Eders Kungl. Maj:ts dom den 26 februari 1901 fullständigt reglerade,
anledning ej förefinnas att genom nytt aftal häruti göra någon ändring.

Däremot torde icke vara något att erinra mot upptagandet utaf
det af Riksdagen för jordupplåtelsen ifrågasatta villkor, att den vattenrätt,
som erfordras för kronans verk i Eskilstunaån bibehålies oförkränkt,
därtill likväl, till förekommande af framtida tvister, torde, på sätt arméförvaltningen
föreslagit, böra göras det tillägg, att den kronan tillkommande
och förbehållna rätt skall gälla jämväl vid utvidgning af
gevärsfaktoriet genom förvärf af annat vattenverk eller annorledes.

Med anledning af öfverstelöjtnanten Laurells förslag och hvad
arméförvaltningen framhållit samt slutligen styresmannens hemställan
anser jag, att bland villkoren för upplåtelsen bör intagas förpliktelse
för staden att, därest från kronans sida före viss tid, hvilken af chefen

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 10.

för landtförsvarsdepartementet ansetts böra bestämmas till den 14 mars
1907, framställes anspråk på förvärfvande af det staden tillhöriga vattenverket
n:o 51 för utvidgning af gevärsfaktoriet, till kronan öfverlåta
nämnda vattenverk mot pris, som bestämmes enligt lagen den 28 oktober
1887 om skiljemän.

Vidkommande den mark af Gredbyhemmanen, som enligt nådigt
bref den 12 maj 1892 upplåtits till skjutbana för gevärsfaktoriet, torde,
med hänsyn till hvad styresmannen för faktoriet anlört, endast det villkor
böra vid upplåtelsen fästas, att sagda skjutbana skall få af gevärsfaktoriet
begagnas, så länge hinder därför genom byggnadsföretag ej

förefinnes. , ,.. ,

Hvad öfriga föreslagna villkor för upplåtelsen eller andra därmed

sammanhängande förhållanden beträffar, biträder jag såväl domänstyrelsens
förslag i afseende på de å områdena befintliga byggnader som ock hvad
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande och domänstyrelsen eljest i
dessa hänseenden anfört och anser mig endast böra erinra, att tiden
för områdenas tillträdande numera torde böra bestämmas till den 14

mars 1904. . ... c

På grund af hvad sålunda förekommit och af hvad jag har otvan

anfört, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t, som torde finna framställningen
om det nu ifrågavarande områdets förening med staden och
inläggande inom stadsområdet icke för närvarande böra komma under
pröfning, måtte i nådig, proposition föreslå Riksdagen att medgifva,

ej mindre att dels från Eskilstuna kungsladugård i Klosters ocli
Fors socknar af Södermanlands län må afsöndras och till Eskilstuna
stad mot en köpeskilling af 230,393 kronor 85 öre försäljas det område,
som finnes upptaget å ofvanberörda af stadsingenjören O. Sjölin g
år 1901 upprättade »Karta öfver vissa delar af Eskilstuna Kungsladugård
och Kronohemmanet Gredby för införlifning med Eskilstuna stad», dan
inräknad Djurgården med dit ledande väg, men ej den mark som pa
grund af nådiga brefven den 1 september 1854, den 4 december 186o,
den 22 maj 1891 och den 20 juli 1894 redan upplåtits från ägorna
inom Klosters socken till skolhustomt, till begrafningsplats samt till
Norra Södermanlands järnväg, och ej heller den mark, som enligt nadiga
brefvet den 7 juni 1901 af ägorna i Fors socken upplåtits för en vaganläggning,
och livilket område med nämnda undantag innefattar en
ai-eaf af 183,7 4 8 hektar, dels från kronohemmanen Gredby n:is 1 och
2 i Fors socken må afsöndras och till staden för en köpeskilling,
hvars belopp skall bestämmas i den ordning, som i fråga om jords
eller lägenhets afstående för allmänt behof är stadgad i nådiga töioid -

Kanyl. Majds Nåd. Proposition No 10.

ningen den 14 april 1866, försäljas det å nyssberörda karta utmärkta
område, med undantag af den på grund af nådiga brofven den 22 maj
1891 och den 20 juli 1894 för Norra Södermanlands järnväg exproprierade
mark och den enligt ofvanberörda nådiga bref den 7 juni 1901
för väganläggning upplåtna mark, hvilket område med nämnda undantag
innefattar en areal al 51,3 5 0 hektar, dels ock, i sammanhang med
sistberörda försäljning, från Karl Gustafs stads gevärsfaktori i Eskilstuna
må upplåtas det å ofvan omförmälda utaf bemälde Sjöling år 1901
upprättade karta öfver »Karl Gustafs stads gevärsfakt. med angränsande
Eskilstuna stad och kronohemmanet Gredby» med litt. B betecknade omladet,
innefattande jämte annat den s. k. Markmanska eller Hägerströmska
tomten, mot det att den del af omförmälda 51,3 5 0 hektar af Gredbyhemmanen,
som å sistberörda karta betecknas med litt. C, i stället öfverlåtes
till landtförsvaret för att gevärsfaktoriet tilläggas, allt under
villkor:

att staden Eskilstuna tillförbindes att, däi-est från kronans sida
före den 14 mars 1907 framställes anspråk på förvärfvande af det
staden tillhöriga vattenverket n:o 51, till kronan öfverlåta nämnda
vattenverk mot ett pris, som bestämmes af gode män i den ordning,
lagen om skiljemän den 28 oktober 1887 stadgar;

att ifrågavarande, till staden öfverlåtna områden få af staden med
äganderätt tillträdas, de som lämnas från kungsladugården och de delar
al Gredbyhemmanen, hvilka ingå i de af staden arrenderade lotter, den
14 mars 1904 samt öfriga marken den 14 mars 1914 eller därförinnan
å tid, hvarom staden kan med vederbörande arrendatorer öfverenskomma
;

att köpeskillingen för hvarje område skall sist å tillträdesdagen i
länets ränteri erläggas;

att staden skall å den kronan behållna delen af kungsladugården
före den 1 oktober 1906 på plats, som vid laga syn bestämmes, och enligt
de närmare föreskrifter, som vid synen meddelas, uppföra för egendomens
skötsel nödiga och fullt tillräckliga hus äfvensom enligt vid
synen meddelade föreskrifter verkställa planering af marken kring husen
och till dessa anlägga erforderliga vägar;

att, intilldess nyssnämnda hus blilvit uppförda och för kronans
räkning godkända, blifvande arrendator af egendomen skall äga rätt
att afgiftsfritt begagna de kronan nu tillhöriga byggnader, som med
upplåtelsen af öfriga delen af kungsladugården till staden tillfalla denna;

att staden skall till nuvarande arrendatorn af kungsladugården,
C. H. Bergstedt, äfvensom till arrendatorerna af lotterna litt. C och
litt. E af Gredbyhemmanen, Gustaf Larsson och E. Åselius, där desse

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

så fordra, utgifva lösen för deras enskilda, förut omförmälda lins, till
livar och en, då han till staden afträder den mark, därå hans hus uppförts,
hvilken lösen skall till beloppet bestämmas af gode män, i den
ordning lagen om skiljemän den 28 oktober 1887 stadgar, dock att
lösesumman för Bergstedts hus ej må öfverstiga deras hrandförsäkringsvärde
21,200 kronor;

att nuvarande innehafvarna af lägenheten Årbylund å kungsladugårdens
ägor, Nils Olof Carlsson och T. W. Edlund jämte deras
hustrur, mot en afgäld till staden af 15 kronor att erläggas inom
januari månads utgång hvarje år eller å annan tid, som kan öfverenskommas,
lämnas i besittning af lägenheten, så länge densamma af
staden ej anses för annat ändamål erforderlig och innehafvarna inom
bestämd tid erlägga afgälden samt ej göra sig skyldiga till åverkan
eller ohägn å stadens mark eller till annat förargelseväckande uppförande,
med åliggande för staden att, i händelse innehafvarna af lägenheten
varda till aflyttning uppsagda med anledning däraf, att staden
önskar på annat sätt disponera lägenheten, för de därå nu befintliga
husen, i fall öfverenskommelse ej träffas, utgifva den lösen, som bestämmes
af skiljemän enligt lagen den 28 oktober 1887;

att alla å ifrågavarande ägoområden befintliga byggnader, som ej
nu särskildt omnämnts, förbehållas hvar och en dess ägare med den
rätt, honom tillkommer;

att de af staden öfvertagna arrendekontrakt af dels den 29 mars
1893 och dels den 4 maj samma år rörande lotterna litt. A, B, D, F,
G, H och I af Gredbyhemmaneu skola utan hinder af ifrågavarande försäljning
äfven efter den 14 mars 1904 gälla i afseende å de till staden
ej försålda delarna endast med den förändring, att från nämnda dag
arrendeafgifterna minskas, den enligt kontraktet don 29 mars 1893
utgående afgiften med 190 kronor och afgiften enligt kontraktet den
4 maj samma år med 940 kronor;

att staden skall på egen bekostnad låta uppgöra plan till de upplåtna
områdenas bebyggande och underställa densamma Eders Kungl.
Maj:ts pröfning så tidigt, att densamma må före den 14 mars 1904
kunna till efterrättelse fastställas;

att stängsel mot kronans till den upplåtna marken gränsande ägor
skall af staden uppföras och för all framtid underhållas;

att staden skall ensam vidkännas kostnaderna för de landtmäteriförrättningar
och de uppskattningar af expropriationsnämnd eller skiljemän,
som af ifrågavarande upplåtelse med därvid stadgade villkor kunna
föranledas, äfvensom utgifterna för lagfart;

Bih. till Riksd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 4 Häft.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

att all vidare rätt för staden att enligt nådiga brefvet den 28
augusti 1829 förvärfva jord från kungsladugården till stadens utvidg-ninehärefter
npphör;

att hvad i § 20 af Eders Kungl. Maj:ts förnyade nådiga reglemente
för staden Eskilstuna den 28 mars 1879 är stadgadt icke skall
äga tillämpning i afseende på de byggnadstomter, som af staden varda
upplåtna å nu ifrågavarande områden;

att den vattenrätt, som erfordras för kronans verk i Eskilstunaån,
skall bibehållas oförkränkt och gälla jämväl vid utvidgning af gevärsfaktoriet
genom förvärf af annat vattenverk eller annorledes, samt

att den enligt nådigt bref den 12 maj 1892 af Gredbyhemmanen
till skjutbana för gevärsfaktoriet upplåtna mark skall få afgiftsfritt af
geväisfaktoriet begagnas, så länge hinder därför genom byggnadsföretag
ej förefinnes;

än äfven att köpeskillingen för ifrågavarande jordområden må användas
till inköp för kronans räkning af skogbärande eller till skogsodling
tjänlig mark.

Till hvad föredragande departementschefen sålunda
anfört och hemställt, däruti statsrådets öfrige
ledamöter förenade sig, behagade Hans Maj:t Konungen
lämna nådigt bifall samt förordnade, att proposition i
ämnet skulle till Riksdagen aflåtas, så lydande, som
bil- — till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

G. Zethelius.

STOCKHOLM ISAÅC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1903.