Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 21.
1
N:o 21.
Ank. till Riksd. kansli den 27 mars 1903, kl. 2 e. m.
Andra Kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande n:o 6,
i anledning af väckt motion om skrifvelse till Konungen
angående kompetensvillkoren för lokomotivpersonalen vid
järnvägarna m. m
I
en inom Andra Kammaren väckt, till utskottet öfverlämnad motion,
n:o 149, har herr P. Waldenström föreslagit,
att Riksdagen må i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t täcktes låta genom sakkunnige män utreda, huruvida icke för alla
— såväl statens som enskilda bolags — järnvägar gällande föreskrifter
böra af Kungl. Maj:t utfärdas angående
a) skärpta kompetensvillkor för lokomotivpersonalen, såväl hvad angår
dess nykterhet och karaktär i öfrigt som dess kunskaper i ämnen,
hvilka äro af betydelse för dess yrke, samt i sammanhang därmed vidtagande
af åtgärder för dess teoretiska utbildning,
b) bestämd maximitid för samma personals tjänstgöring, så att en
för personalen själf skadlig och för den trafikerande allmänheten farlig
öfveransträngning förebygges,
äfvensom att Kungl. Maj:t måtte vidtaga de åtgärder, hvartill en
sådan utredning kan gifva anledning.
Herr Waldenström hänvisar till en af honom år 1901 i samma
syfte väckt motion, som emellertid af Andra Kammaren, på hemställan af
dess andra tillfälliga utskott, blef af då föreliggande anledningar afslagen.
Bill. till Riksd. Prot. 1903. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 21 Höft. (N:o 21). 1
2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 21.
Hvad beträffar grunderna för herr Waldenströms förslag hänvisar
utskottet till de båda ofvannämnda motionerna.
Motionens grundtanke är den: att det är statens skyldighet att
så vidt möjligt sörja för samhällsmedlemmarnas lif och säkerhet, samt att
dessa kunna blottställas med nuvarande bristfälliga föreskrifter för lokomotivpersonalen
å järnvägarna. För eu sådan säkerhets vinnande är det nödvändigt,
att sagda personal är ej allenast nykter och pålitlig, utan ock
kunnig i sina stycken, samt att den ej öfveranstränges så, att den ej kan
fullgöra sin skyldighet.
Hvad nu först angår skärpta kompetensvillkor i fråga om lokomotivpersonalens
nykterhet och karaktär, så vill utskottet erinra om, att järnvägsstyrelsen
i dess skrifvelse till Andra Kammarens andra tillfälliga utskott
vid 1901 års riksdag bland annat yttrade:
»Hvad angår fordringarna på nykterhet och karaktär i öfrigt, så
innefattas dessa visserligen redan i den stadgade fordran på ett hedrande
uppförande, men har styrelsen för afsikt att därjämte i ett tillägg till
instruktionen sårskildt framhålla nykterhet som ett oeftergifiigt kompetensvillkor.
»
Det vore godt och väl, om sådana föreskrifter blefve utfärdade,
då ju ej kan förnekas, att lokomotivpersonalen framför andra bör vara
fullständigt nykter. Men ännu mera betryggande synes det utskottet, om
Kungl. Maj:t behagade förordna om dylik föreskrift att gälla alla järnvägarna,
äfven de enskilda.
Motionären önskar vidare skärpta kompetensvillkor för lokomotivpersonalen
i hvad angår dess kunskaper.
Bristen på yrkesskolor för järn vägspersonal har, såsom påvisats af
1901 års utskott, länge gjort sig märkbar i vårt land. Under årens lopp
har denna brist känts allt djupare ej blott af befälet, utan ock af lokomotivmännen
själfva, hvilket ock tagit sig uttryck i petitioner, inötesresolutioner
m. m. Hvad statens järnvägar beträffar, har järnvägsstyrelsen
numera anordnat årliga undervisningskurser inom de olika distrikten
enligt det program, som återfinnes i bil. 1. Utskottet anser, att det ej
vore olämpligt, om vederbörande personal efter genomgången af en sådan
kurs tilldelades bestämda betyg, såsom förhållandet är i Danmark (bil. 2).
I fråga om kompetensvillkoren för lokomotivpersonalen i vissa andra europeiska
länder gälla ännu i hufv.udsak de bestämmelser, som anfördes i
1901 års utskotts utlåtande, till hvilket hänvisas.
3
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 21.
Då emellertid de enskilda järnvägarna, oaktadt deras längd och stora
personal, äro i saknad af tillfällen till teoretisk utbildning för deras
lokomotivmän, anser utskottet att, till kårens höjande och därmed äfven
till allmänhetens trygghet, dylika kurser böra komma äfven deras personal
till godo. Häremot kan invändas, att anordnandet af sådana kurser som
vid statens järnvägar skulle ställa sig alldeles för dyrbart för vissa af de
mindre enskilda järnvägarna. Men det torde ej möta hinder att härvid
träffa anordningar, som göra en dylik invändning obefogad. Utskottet
synes det, som om det vore statens skyldighet att sörja för utbildningen
al äfven de enskilda järnvägarnas lokomotivpersonal likaväl som den genom
sina undervisningsanstalter gör det för handelssjöfartens maskinister.
Motionären fordrar slutligen, att lokomotivpersonalen skall skyddas
för öfveransträngning af den art, att den »blir så förslöad, att den icke
förmår att utveckla den vaksamhet, omsorg och rådighet, som på dess plats
äro så nödvändiga».
Att öfveransträngning verkligen stundom förefinnes, i synnerhet vid
vissa enskilda järnvägar, därpå har motionären framdragit exempel. Utskottet
har äfven haft tillfälle att öfvertyga sig om, att så är förhållandet.
Under debatten i Andra Kammaren den 1 maj 1901 upplystes från
vederbörligt håll, att järnvägsstyrelsen ärnade »utfärda en förordning angående
maximitiden (för lokomotivpersonalens tjänstgöring), utöfver hvilken
i regel arbete ej finge äga rum». Men ännu har en sådan föreskrift ej
kommit till stånd och skulle i alla händelser, därest så varit fallet, ej
kunnat inverka på de enskilda järnvägarnas förhållanden. Visserligen
kommer en dylik bestämmelse att medföra afsevärda kostnader. Men denna
kostnad torde i alla fall väga lätt mot den möjliga förlust af människolif,
materiel och gods, som kan blifva följden af en öfver ansträngande tjänstgöring
för personalen.
Det är ju .en ganska vansklig sak att fastställa en efter alla
förhållanden rättvist afpassad maximal tjänstgöringstid för lokomotivmännen.
. På grund af arbetets art och den nödvändiga indelningen af
tjänstgöringen i turer af olika tidslängd anser utskottet, att maximitiden
för lokomotivpersonalens arbete bör angifvas i antal arbetstimmar per
månad, räknad till 30 dagar. Men naturligtvis måste ock, om öfveranstängning
skall kunna undvikas, en gräns sättas för längsta tjänstgöringstid
i en följd samt i sammanhang därmed bestämmelse meddelas,
att på eu längre tjänstgöringstid skall följa tillräcklig hvila.
Uhuru utskottet sålunda vill såsom sin mening uttala, att åtgärder
i ofvan antydda riktning böra vidtagas, tilltror det sig icke att föreslå
något bestämdt antal timmar lör månad. Från sakkunnigt håll har före
-
4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 21.
slagits dels intill 240, dels intill 270 timmar i månaden, räknad till 30
dagar, med iakttagande i senare fallet däraf, att å växellokomotiv tjänstgöringen
icke får räcka längre än 10 timmar, att effektiv tjänst enligt
tidtabell å tåglokomotiv icke får för dygn öfverskrida 12 timmar, samt
att på högsta tillåtna maximitid i en följd tillräcklig hvila må följa.
I följd af hvad utskottet anfört får det med anledning af herr
Waldenströms förevarande motion hemställa,
att Andra Kammaren för sin del måtte besluta,
att Riksdagen må i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida
icke för alla — såväl statens som enskilda bolags —
järnvägar gällande föreskrifter böra utfärdas angående
a) skärpta kompetensvillkor för lokomotivpersonalen,
såväl hvad angår nykterhet som kunskaper i ämnen,
hvilka äro af betydelse för yrket, samt i sammanhang
därmed vidtagande af åtgärder för personalens
teoretiska utbildning,
b) bestämd maximitid för samma personals tjänstgöring,
så att en för personalen själf skadlig och för
trafiksäkerheten menlig öfveransträngning förebygges,
äfvensom att Kungl. Maj:t måtte vidtaga de åtgärder,
hvartill en sådan utredning kan gifva anledning.
Stockholm den 27 mars 1903.
*
På utskottets vägnar:
JULI US CENTER WALL.
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 21.
5
Bil. 1.
Afskrift.
Till
Distriktsförvaltningen vid II distriktet.
Maskindirektören.
Sedan från samtliga maskindirektörer infordrats uppgift å omfattningen
af de vid undervisningen af lokomotiveldarne genomgångna kurserna
får kongl. styrelsen, med öfverlämnande af närslutna, på nämnda
uppgifter grundade plan för sagda undervisning, påbjuda, att denna plan
skall hädanefter läggas till grund för undervisningens ordnande, dock med
frihet för den, som leder undervisningen, att göra de mindre afvikelser
och tillägg därtill, hvilka synas honom vara för ändamålet lämpliga.
Stockholm den 16 juni 1902.
På järnvägsstyrelsens vägnar:
Fredrik Almgren.
Undcrvisningsplan för eldarekurserna.
Läsning:
Innanläsning med öfning att ur minnet återgifva det låsta.
Skrifning:
Rättskrifning (efter diktamen).
Skildring af en fingerad händelse under tjänstgöring.
Öfning i rapportskrifning samt uppsättning af tjänstetelegram och
ansökningar af olika slag.
6
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 21.
Reglemente, instruktioner m. m.:
Läsning och förklaring af tjänstgöringsreglementet och instruktionen
för lokomotivförare och eldare, äfvensom meddelande om statens järnvägars
administration och geografi.
Matematik:
De fyra räknesätten i hela tal.
Decimalbråk.
Vanligt bråk.
Regula de fri (enkel och sammansatt).
Ränteräkning och sorter.
Grunderna af planimetri och stereometri med beräkning af enklare
ytor och volymer.
Alla delar af matematiken böra tillämpas genom passande öfningsexempel,
företrädesvis sådana, som hafva samband med lokomotiveldarens
praktiska verksamhet. Räkneuppgifter böra lämnas eleverna för utarbetande
dels på lärorummet, dels hemma.
Fysik:
Kropparnes allmänna egenskaper.
Fasta, flytande och gasformiga kroppar.
Gasers, speciellt ångans, egenskaper och användning såsom drifkraft.
Lufttryck, barometern, vakuummetern, ångtryck, manometern.
Kraft (friktion, centrifugalkraft), arbete och effekt (hästkraft).
Ångmaskinlära, allmän:
Värmeläran i kort sammandrag med speciell hänsyn till ångpannans
och ångmaskinens teori. Termometern.
Förbränning. Olika brännmaterialier och deras bränslevärde, speciellt
med hänsyn till deras användning å lokomotiv.
Beskrifning r>å0en ångmaskin. Den enkla slidrörelsen. Ångans arbete
i cylindern. Angfördelningsperioderna. Inflytande på ångfördelningen
af förändmgar i slidrörelsen. Vefvens och kolfvens rörelse.
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 21.
7
Om lokomotivet:
Lokomotivets historia.
Redogörelse för ett lokomotivs olika delar, deras konstruktion och
ändamål.
Lokomotivångpannan, dess konstruktion, skötsel och vård.
Eldyta, rostyta.
Armaturen, dess skötsel och profning. Värmeledningen.
Asklådan, sotskåpet, skorstenen och gnistsläckaren.
Ramverket, dess ändamål och sammansättning.
Fjäderupphängningen, buffertar och draginrättningen, sandlådorna,
förarehytten.
Bogier.
Beskrifning på maskineriets viktigaste delar.
Sammansatta slidrörelsen.
Olika slag af slidrörelser, Stephensons, Allans, Heusinger von
Waldeggs.
Slidernas reglering.
Axlarna och hjulen, motvikterna, lokomotivens hastighet.
Kompoundlokomotiv.
Tendern.
Bromsanordningar, skrufbroms, häfstångsbroms, ångbroms, vakuumbroms
och lufttryckbroms.
Smörj anordningar.
Hastighetsmätare.
Olika lokomotivtyper, deras ändamål.
Lokomotivtjänsten:
Belastningsförhållande på lokomotivaxlarna. Adhesionen.
Lokomotivets dragkraft, med hänsyn till 1) ångans arbete, 2) adhesionen,
3) pannans kapacitet.
Tågmotstånd.
8
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (A7:o 4) Utlåtande N:o 21.
Bil 2.
Utbildningskurser vid danska statsbanorna.
Bestämmelser för anställning och befordran för lokomotivpersonalen.
A. För att kunna anställas som lokornotiveldare vid statsbanorna
erfordras för det första:
I. Att vederbörande
1) är i en ålder från 20 till 30 år;
2) har dansk medborgarrätt;
3) har en sund och kraftig kroppskonstitution utan framträdande
eller för befattningen skadliga kroppsfel och är i besittning af god synförmåga,
normalt färgsinne och normal hörselförmåga;
4) om han ej är fri från militärtjänst, skall han hafva genomgått
sitt första värnpliktsmöte och från detsamma kunna förete ett tillfredsställande
betyg öfver sitt uppförande;
5) skall hafva fört en fläckfri vandel och icke vara behäftad med
skuld.
Att han är i besittning af dessa betingelser styrkes:
punkt 1 och 2, med dop- eller födelseattest (medborgarrätten, om
det är nödigt, med ytterligare bevis);
punkt 3, med attest från en järnvägsläkare vid statsbana (är sökanden
förklarad för alltid oduglig till all krigstjänst, skall han förete sitt fribref
för järnvägsläkaren, som då i sin attest må göra nödiga anteckningar
härom);
punkt 4, med sitt militära betyg eller frisedel;
punkt 5, med betyg från två trovärdige män.
II. 1) har arbetat minst 1 år i statsbanans verkstäder och då visat
nykterhet, duglighet och öfver hufvud taget ett tillfredsställande uppförande
;
2) har åkt elev å lokomotiv och kan förete betyg från 2 olika
lokomotiv förare, med hvilka han har åkt i minst 4 veckor hvardera, på att
han kan elda och smörja ett lokomotiv på egen hand.
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 21. 9
III. När sökanden uppfyller de under I och II angifna betingelser,
skall vederbörande maskininspektör (eller vid hans förfall eu annan därtill
af maskinchefen förordnad ämbetsman, icke lägre än öde allmänna
löneklassen) vid ett af honom anställdt ''prof för lokomotiv eldar e förvissa
sig om, att sökanden är i besittning af de här nedan angifna teoretiska
och praktiska kunskaper och färdigheter. Utan att på tillfredsställande
sätt hafva bestått detta prof får ingen antagas som lokomotiveldare.
Det nämnda profvet består i att undersöka, om vederbörande
1) kan räkna de fyra enkla räknesätten samt vanliga och decimalbråk;
2) kan skrifva en läslig och ortografiskt någorlunda felfri handskrift
med penna och bläck;
3) kan skrifva lokomotivförarens dagliga rapport riktigt;
4) kan läsa skrifvet och tryckt;
5) kan förstå en tidtabell;
6) kan flytta ett lokomotiv med ånga och kan stanna detsamma;
7) kan taga in vatten i pannan med en insekter;
8) känner
a) allmänna instruktionen för samtliga vid statsbanan anställda;
b) instruktionen för lokomotivpersonalen;
c) hufvuddragen såväl af signalreglementet som af reglementet
för tågens gång och öfriga lagbestämmelser, i hvad rör lokomotivpersonalen
;
d) de viktigaste bestämmelserna angående vagnsväxling;
9) kan beskrifva och företaga eu systematisk afsyning af ett lokomotiv,
såsom den bör utföras före och efter hvarje tur;
10) är bekant med vacuumbromsens konstruktions- och verkningssätt.
B. Förrän en lokomotiveldare får tjänstgöra som lokomotiv för are eller
befordras till eldare af lista klass, skall han på tillfredsställande sätt hafva
bestått profvet för lokomotivförare. Detta prof består i att undersöka, om
cldaren
1) besitter färdighet i alla grenar af den praktiska lokomotivförareoch
eldaretjänsten;
2) vet hvar stationer och blockposter äro belägna och känner till de
lokala signalbestämmelserna samt alla vattenstationer och kranarnes belägenhet
därstädes, allt på de sträckor, hvarest han kör eller har kört en
längre tid.
3) är bekant med lokomotivens konstruktion och delarnes sammansättning
samt med de olika lokomotivtyper, som användas i hans
distrikt;
Bill. till Riksd. Brot. 1003. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 21;Jläft.
2
10 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 21.
4) förstå!'' att rätt tillvägagå vid de olika maskinmissöden, som
kunna inträffa;
5) känner fullständigt och förstår statsbanornas lagbestämmelser;
6) känner fullständigt och förstår statsbanornas signalreglemente;
7) känner fullständigt och förstår reglementet för tågens gång, i
hvad som rör lokomotivpersonalen;
8) känner de lokomotivtjänsten rörande order i maskinafdelningens
ordersamling samt instruktionen för lokomotivpersonalen och instruktionen
för begagnande af och tillsyn med den automatiska vacuumbromsen;
9) kan skrifva ett reparationsförslag, innehållande utförlig och lätt
förstådd beskrifning af maskinens fel och brister;
10) kan afgifva en med penna och bläck skrifven tydlig och tillräckligt
utförlig förklaring om en tjänstesak.
C. Profven för lokomotivförare anordnas, så ofta det anses nödigt,
efter de i det följande angifna regler:
Berättigad att deltaga i det här nämnda profvet är en hvar eldare,
som har såsom sådan tjänstgjort minst 1 år.
Tid och plats för profvet bestämmes af maskinchefen och kungöres
medelst anslag i stallarne i god tid före profvet.
Betygssättning sker i hvar och en af ofvanstående 10 frågor, alltså
10 betygsgrader, men betygsgraden i frågan 1 räknas dubbelt.
Profven äro praktiska i frågorna 1 och 2, muntliga i frågorna 3—8,
skriftliga i frågorna 9 och 10.
Vid bedömandet af de skriftliga profven tages tillika hänsyn till
den rent språkliga behandlingen.
Betygvärdena äro: |
|||||
ug |
= 8 |
g-t- = |
3 |
= ~2 |
|
u gA- |
= 7 |
§ |
2 |
mdl |
= \A |
mg-f- |
= 6 |
g*- = |
1 |
mdl-^ |
= -j-6 |
ing |
- 5 |
tg - |
0 |
slet |
= -r-8 |
mg-r- |
= 4 |
Bedömandet af frågorna 1 och 2 företages af vederbörande maskininspektör
eller dennes assistent i förening med en äldre lokomotivförare.
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 21. 11
Bedömandet af de öfriga frågorna sker inför en för alla distrikten
gemensam examenskommission, hvars medlemmar samt suppleanter utnämnas
af generaldirektören efter förslag af maskinchefen.
I bedömandet af hvarje fack deltager — efter den medlems bestämmande,
som är utnämnd till förman — en examinator och minst
en censor.
Betygssättningen sker skriftligt, och betyget bestämmes efter medeltalet
af afgifna bedömanden. Uppstår härigenom ett bråktal, strykes detta
för såvidt det är mindre än V2, i motsatt fall räknas det för 1.
Hufvudbetygen äro: Godkändt. Icke godkändt. Till hufvudbetyget
»godkändt» fordras minst »g» i hvart och ett af frågorna 1—2 samt i
frågorna 5—7 betyg, hvars hopsummerade värde (points) icke understiger
20. De särskilda betygen samt hufvudbetyget införas i ett särskildt därtill
bestämdt protokoll, som efter examen insändes till maskinchefen och af
denne till generaldirektoratet.
Den, som icke bestått profvet, kan efter en passande tids förlopp
undergå ett nytt prof; mer än 3 gånger tillåtes det dock icke någon att
anmäla sig till prof.
Ofvanstående bestämmelser träda i stället för de under den 19
januari 1901 utfärdade »Bestämmelser för anställning och befordran för
lokomotivpersonalen», hvilka hädanefter ej längre gälla.
Köpenhamn den 27 augusti 1902.
Generaldirektoratet för statsbanedriften.
12
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 21.
Bil 3.
Förordning rörande arbets- och hvilotiden vid de franska
hufvudbanorna.
(Utfärdad af ministern för de offentliga arbetena den 4 och 23 november 1899.)
Genom trenne ministerialförordningar af den 4 och 23 november
1899 hafva nya föreskrifter rörande arbets- och hvilotiden för linjepersonalen
vid franska statens och de större franska bolagens järnvägar blifvit
gällande.
För lokomotivförare och delare skall den verkliga arbetstiden per
dag uppgå till i medeltal högst 10 timmar samt den sammanhängande
hvilotiden till likaledes 10 timmar i medeltal per dag sålunda, att tio på
hvarandra följande arbetsdagar, räknade från midnatt till midnatt, icke få
omfatta flera än hundra verkliga arbetstimmar, men skola omfatta sammanhängande
hvilotider af minst hundra timmar. Hvarje arbetsperiod måste
ligga mellan tvenne längre hvilotider samt får icke räcka längre än 17
timmar och icke innehålla flera än 12 verkliga arbetstimmar.
Såsom längre hvilotider räknas allenast perioder af minst 10 timmar,
tillbragta i hemmet, och minst 7 timmar, tillbragta utom hemmet. Tvenne
hvilotider af mindre än 10 timmar få icke följa på hvarandra, och sammanlagda
längden af två på hvarandra följande hvilotider skall uppå till minst
17 timmar.
I medeltal hvar 10:de dag skall beviljas en särskild hvilotid af minst
24 timmar; mellantiden mellan två sådana hvilotider får icke uppgå till
mer än 20 dagar. Under denna hvilotid är personalen befriad från all
tjänstgöring och kan efter behag vistas i eller utom hemmet. Vid beräkningen
af hvilotiderna under tio-dagars-perioderna skola dessa fridagar
beräknas såsom tio-timmars-hvilotider.
För dem, hvilka icke behöfva tillbringa nätterna utom hemmet, kan
beviljandet af de till 24 timmar uppgående hvilotiderna inskränkas till en
sådan hvilotid hvar 14:de dag i medeltal.
13
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 21.
Såsom verklig arbetstid räknas all den tid, som personalen måste
tillbringa på maskinen eller under hvilken de ej få aflägsna sig från denna
eller hafva någon sysselsättning vid stationerna, förråden eller verkstäderna.
Den tid, som lokomotivförare och eldare använda för fullgörande af
dem åliggande göromål före tågets afgång eller efter dess ankomst, skall
bestämmas för hvarje särskilt tåg. Om tiden mellan två tågs ankomst
och afgång icke öfverstiger IV2 timme, skall densamma räknas såsom
arbetstid.
Den tid, under hvilken reservpersonal har att förrätta något arbete,
anses såsom verklig arbetstid. Den tid, under hvilken samma personal
utan att tjänstgöra måste stå till disposition, kan anses såsom hvilotid,
men en fjärdedel af denna tid skall inberäknas i tio-dagars-periodernas
arbetstid. Den mellan tjänstgöringstiderna liggande, å hemorten tillbragta
reservtiden måste liksom de verkliga arbetsperioderna föregås af en i
hemmet tillbragt längre hvilotid.
För konduktörspersonalen är såväl arbetstiden som hvilotiden bestämd
till likaledes 10 timmar i medeltal per dag, hvarvid 15 på hvarandra följande
dagar, räknade från midnatt till midnatt, icke få omfatta flera än
150 verkliga arbetstimmar, men skola omfatta sammanhängande längre
hvilotider af minst lika många timmar. Tiden mellan två oafbrutna hvilotider
får icke öfverskrida 17 timmar, hvaraf icke flera än 12 få vara verkliga
arbetstimmar. Denna tid kan dock få ökas med högst en half timme,
om den efterföljande längre hvilotiden uppgår till minst 12 timmar.
För dem, hvilka icke behöfva tillbringa nätterna utom hemmet,
uppgår den verkliga arbetstiden till i medeltal 11 timmar och de längre
hvilotiderna till i medeltal minst 9 timmar.
Längre hvilotider måste utan afbrott räcka i minst 9 timmar, om
de tillbringas i hemmet, och i minst 7 timmar, om de tillbringas utom
hemmet. Icke flera än 2 längre hvilotider af mindre än 9 timmar få följa
på hvarandra, och sammanlagda tiden af två på hvarandra följande längre
hvilotider skall uppgå till minst 16 timmar.
I medeltal hvar 15:de dag skall beviljas en särskild hvilotid af minst
24 timmar; tiden mellan två sådana hvilotider får icke uppgå till mer än
30 dagar. Under denna hvilotid är personalen befriad från all tjänstgöring
och kan efter behag vistas i eller utom hemmet. Vid beräkningen af
hvilotiderna under femton-dagars-perioderna skola dessa fridagar beräknas
såsom nio-timmars-hvilotider.
Den tid, som tågpersonalen använder för fullgörande af densamma
åliggande göromål före tågets afgång eller efter dess ankomst, skall räknas
14
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 21.
såsom verklig ai''betstid och inberäknas vid turlistans upprättande. Om
tiden mellan två tågs ankomst och afgång icke öfverstiger IV2 timme,
skall densamma räknas såsom arbetstid. Såsom arbetstid räknas äfven
fjärdedelen af den tid, under hvilken personalen utan att tjänstgöra måste
stå till disposition på vederbörande station.
Under det att i allmänhet tågens i vederbörande tidtabell angifna
gångtid räknas såsom arbetstid, skall likväl på grund af tjänstens mindre
ansträngande beskaffenhet gångtiden för snälltåg, direkta godståg och lokaltåg,
a hvilka resgods icke expedieras och personalen icke behöfver utlämna
eller insamla biljetter, reduceras med 10 %.
För stationspersonalen är den dagliga arbetstiden bestämd till 12
timmar med en oafbruten hvilotid af 8 timmar, om bostaden ligger i
stationshuset, och 9 timmar i annat fall. Vid midten och mot slutet af
dagen skall personalen erhålla omkring en timmes ledighet för måltidernas
intagande.
Hvar och en af personalen har rättighet till en hel eller två halfva
fridagar för hvarje månad. På sin höjd kunna de två fridagarna i två på
hvarandra följande månader sammanläggas. I hvarje händelse får den
mellan två hvilodagar liggande tiden icke öfverskrida två månader.
Fn fridag omfattar hela tiden mellan två från tjänstgöring fria
nätter. Fn half fridag börjar eller slutar vid midten af det vanliga dagsarbetet;
en från tjänstgöring fri natt måste följa omedelbart efter eller gå
omedelbart före dylik fridag.
Under loppet af hel eller half fridag är personalen befriad från all
tjänstgöring och får aflägsna sig från bostaden.
A de stationer, där både dag- och nattjänst finnes, får nattjänsten
icke räcka flera än 14 nätter i följd. Vid hvarje ombyte af tjänstgöring
skall en oafbruten hvilotid af åtminstone 24 timmar beviljas.
I fråga om större stationer med ansträngande tjänstgöring kan ministern
för de offentliga arbetena meddela järnvägsbolagen föreskrift om inskränkning
af nattjänsten till mindre än 14, dock minst 7 nätter i följd.
Å smärre stationer eller hållplatser, hvilka passeras af endast tre
tåg i hvardera riktningen och skötas af eu enda person, hvilken bor i
stationshuset och har längre arbetsfria mellantider, kan tjänstgöringstiden
utsträckas till mer än 12 timmar, hvarvid dock städse en oafbruten hvilotid
af 8 timmar skall åtnjutas.
15
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 21.
Tjänsteindelningen måste underställas vederbörande myndighets pröfning
och genom anslag bringas till personalens kännedom. Förteckningar
öfver tjänstefördelningen skola alltid stå till de kontrollerande ingenjörernas
och deras underordnades disposition.
Från tjänsteindelningen får afvikelse ske endast i vissa fall, då
tjänsten så fordrar och vederbörande myndighets samtycke erhållits.
Om arbetstidens tillfälliga utsträckning på grund af oförutsedda händelser
skola järnvägarna underrätta vederbörande statsmyndigheter genom
månatliga rapporter, hvilkas innehåll genom anslag å stationen bringas
till personalens kännedom.
* *
*
Särskilda föreskrifter rörande banvakters och växelkarlars arbetsoch
hvilotid äro under utarbetande.
16
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 21.
Bil. 4 a.
Bestämmelser rörande järnvägspersonalens i Preussen arbets
och hvilotid.
(Efter ministerns för de offentliga arbetena i Preussen kungörelse den 5 januari 1900.)
I. Arbets- och hvilotici.
1. Stationspersonalen.
1) Om tjänsten kräfver ett oafbrutet, ansträngande arbete, får den
dagliga arbetstiden i genomsnitt icke öfverskrida 8 timmar. Vid enstaka
tillfällen kan den utsträckas därutöfver, dock icke till mer än 10 timmar.
2) I öfriga fall må den dagliga arbetstiden i genomsnitt uppgå till
12 timmar, i enstaka fall till 14 timmar.
3) Undantagsvis får arbetstiden utsträckas till 16 timmar, där, såsom
å mindre trafikerade bibanor, tjänstgöringen är mindre intensiv och längre
uppehåll kunna göras under densamma.
2. Banbevakningspersonalen.
1) Den dagliga arbetstiden får icke öfverskrida 14 timmar.
2) Där tjänstgöringen är mindre intensiv, såsom å bibanor, kan
arbetstiden utsträckas till 16 timmar.
3) Om banvakt är bosatt på större afstånd från tjänstgöringsplatsen,
skall vederbörligt afseende fästas vid den tid, som erfordras för att tillryggalägga
vägen från och till hemmet.
3. Tågpersonalen.
1) Den dagliga arbetstiden får (i genomsnitt för månad) ej uppgå
till mer än 11 timmar.
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 21. 17
2) Vid enstaka tillfällen får arbetstiden utsträckas därutöfver, dock
icke till mer än 16 timmar. Sådan utsträckning af arbetstiden får endast
äga rum, om längre uppehåll äga rum under arbetet.
3) Längre tjänstgöring skall i regel åtföljas af längre hvila i hemmet.
Denna hvilotid skall såvidt möjligt beredas särskilt under natten.
4) Den tid, under hvilken personalen före resas anträdande och efter
dess slut är sysselsatt med öfvertagande och öfverlämnande af tjänsten,
skall, vare sig detta sker på hemorten eller utom densamma, räknas såsom
tjänstgöringstid.
4. Lokomotivpersonalen.
1) Den dagliga arbetstiden får (i genomsnitt för månad) ej uppgå
till mer än 10 timmar.
2) Där tjänstgöringen är mindre intensiv, såsom å bibanor, kan
arbetstiden utsträckas till i genomsnitt 11 timmar.
3) Vid enstaka tillfällen får arbetstiden utsträckas därutöfver, dock
icke till mer än 16 timmar. Sådan utsträckning af arbetstiden får endast
ske, om längre uppehåll äga rum under arbetet.
4) Längre tjänstgöring skall i regel åtföljas af längre hvila i hemmet.
Denna hvilotid skall såvidt möjligt beredas under natten.
5) Tiden för tjänstgöringen å lokomotivet får icke uppgå till mer
än 10 timmar i följd. I denna tid inberäknas de uppehåll vid stationerna,
hvarunder personalen icke kan lämna lokomotivet.
6) Om rangeringstjänsten fordrar ett oafbrutet, ansträngande arbete,
får den dagliga arbetstiden i genomsnitt ej öfverskrida 8 timmar. Vid
enstaka tillfällen kan den utsträckas därutöfver, dock icke till mer än 10
timmar.
7) Den tid, under hvilken personalen före resas anträdande och
efter dess slut är sysselsatt med öfvertagande och öfverlämnande af tjänsten,
skall, vare sig detta sker på hemorten eller utom densamma, räknas
såsom tjänstgöringstid.
II. Hvilodagar.
Den med linjetjänst ständigt sysselsatta personalen skall åtnjuta åtminstone
två hvilodagar i månaden.
Där tjänstgöringen är mindre intensiv, såsom å bibanor, kan antalet
af hvilodagar för den här ofvan under I, 1 och 2 nämnda personalen inskränkas
till en dag i månaden.
Bill. till Riksd. Prot. W03. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 21 Iiäft.
3
18
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 21,
III. Slutbestämmelser.
1. Såsom arbetstid (se I) anses den tid, som ligger mellan tvenne
enligt nedan nämnda grunder beräknade hvilotider.
2. Såsom hvilotid anses hvarje sådan från tjänsten eller därmed
sammanhängande åligganden fri tid, som i oafbruten följd uppgår till:
a) för stations- och banbevakningspersonalen (I, 1, 2) minst 8
timmar,
b) för tåg- och lokomotiv-personalen (I, 3, 4) minst 8 timmar, om
hvilotiden tillbringas i hemmet, och minst 6 timmar, om hvilotiden tillbringas
utom hemmet. Dock kan en tid af 6 till 8 timmar, tillbragt i
hemmet, räknas såsom hvilotid, om den ligger mellan två arbetstider,
hvilka föregås eller efterföljas af minst 10 timmars hvilotid i hemmet.
3. Kortare uppehåll än de i 2 nämnda gälla icke såsom hvilotider.
De skola derför, liksom tiden för tjänsten och därmed sammanhängande
åligganden, inräknas i den gällande arbetstiden.
4. Beträffande natt-tjänsten iakttages, att ingen får tjänstgöra flera
än 7 nätter i följd.
_ 5. Såsom hvilodag (se II) gäller blott en från tjänstgöring fri tid
af minst 24 timmar.
6. Beordras någon af den järnvägspersonal, som icke tjänstgör vid
linjen, att tillfälligtvis biträda linjepersonalen, skall vid beräkning af arbetstiden
för denne vederbörlig hänsyn tagas till den tid, han använder för
sina ordinarie göromål.
■Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 21.
19
Bil. 4 b.
Arbets- och It vilotiden vid sachsiska in. fl. stat sbanor.
Styrelsen för de sachsiska statsbanorna har särskilt under de senaste
åren bemödat sig att förbättra personalens ställning genom minskning af
arbetstiden och ökning af antalet hvilodagar. Att dessa bemödanden burit
frukt, därom vittna följande siffror:
Af hela personalen hade nedanstående procent en regelbunden arbetstid
af i följd
1897 |
1898 |
1899 |
||||||
högst |
8 |
timmar ... |
5,48 % |
5,98 % |
8,11 |
% |
||
öfver |
8, |
högst 10 |
timmar.......... |
21,80 » |
31,31 » |
23,49 |
» |
|
» |
10, |
» 12 |
» .......... |
36,47 » |
35,70 » |
49,33 |
» |
|
Summa |
63,75 % |
72,99 % |
80,93 |
% |
||||
öfver |
12, |
högst 13 |
timmar......... |
13,89 % |
9,18 % |
7,68 |
% |
|
» |
13, |
» 14 |
» ......... |
6,64 » |
6,38 » |
6,92 |
» |
|
» |
14, |
» 15 |
» ......... |
4,13 » |
3,73 » |
1,79 |
» |
|
» |
15 |
timmar.... |
11,59 » |
7,72 » |
2,68 |
» |
||
Summa |
36,25 % |
27,01 % |
19,07 |
% |
Under åren 1897—1899 har alltså antalet af dem, hvilkas arbetstid
uppgått till högst 12 timmar, ökats med cirka 17 %. Antalet af dem,
hvilkas arbetstid uppgått till mer än 12 timmar, har minskats med samma
procent.
Af hela personalen åtnjöt nedanstående procent följande antal hvilodagar
i hvarje månad:
1897 |
1898 |
1899 |
||
V 2 |
hvilodag..................... |
.................................. 0,90 % |
0,47 % |
0,27 % |
1 |
» |
.................................. 16,53 » |
15,56 » |
9,61 » |
lVa |
.................................. 17,24 » |
15,86 » |
9,21 » |
|
Summa 34,67 % |
31,89 % |
19,09 % |
20
Andra Kammarem Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 21.
2 hvilodagar...............
mer än 2 hvilodagar
1897 1898 1899
............. 22,38 % 23,79 % 31,15 %
............. 42,95 » 44,32 » 49,76 »
Summa 65,33 % 68,n % 80,9i %
Antalet af dem, hvilka haft mindre än 2 hvilodagar i månaden, har
alltså under åren 1897—1899 minskats med mer än 15 %. Med samma
procent har antalet af dem, som haft 2 eller flera hvilodagar i månaden,
ökats.. Dessa förändringar med afseende på arbets- och hvilotiden hafva
naturligtvis kraft en betydlig ökning af personalens numerär. Sålunda
har antalet af den i sachsiska statsbanornas tjänst anställda personalen
under åren 1897—1899 ökats från 36,713 till 43,837, d. v. s. med cirka
18 %. Denna ökning medför en årlig kostnad af öfver 8,000,000 M.
Ur förvaltningens af de preussisk-hessiska järnvägarna berättelse för
arbetsåret 1898—1899 meddela vi vidare följande:
Hela antalet af den vid preussisk-hessiska järnvägarna anställda personalen
uppgick till 324,642. Af dessa hade nedanstående procent en regelbunden
arbetstid af i följd
8 timmar ................ 9,02 % öfver 12, högst 13 timmar.. 5,00 %
öfver 8, högst |
10 |
timmar |
38,24 » |
» 13, |
>r 14 |
» |
2,50 » |
* 10, |
12 |
» |
43,34 » |
» 14, |
» 15 |
» |
1,10 » |
Summa |
90,60 % |
» 15, |
» 16 |
» |
0,80 » |
Summa 9,40 %
Den högsta tillåtna arbetstiden är 16 timmar.
Af personalen vid de preussisk-hessiska järnvägarna (med undantag
af de vid järnvägarna anställda arbetarne) åtnjöto nedanstående procent
följande antal hvilodagar i hvarje månad:
1 hvilodag........................ 8,80 % 2 hvilodagar........................ 25,3
IV2 hvilodag........................ 11,20 »
Summa 20,00 %
,30
mer än 2 hvilodagar........... 54,70
Summa 80,00 %
En noggrann jämförelse mellan dessa siffror och de förut anförda,
för sachsiska statsbanorna gällande kan emellertid icke äga rum, enär de
senare gälla för hela personalen, under det att de vid järnvägarna anställda
arbetarne icke äro inbegripna i de förra.
Stockholm 1903. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.