Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 7.

1

K:o 7.

Ank. till Riksd. kansli den 29 april 1903, kl. 12 midd.

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 4, i anledning
af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om
fortsatt tillämpning af hvad i lagen den 6 juni 1902,
innefattande inskränkning i inmutningsrätten, är stadgadt.

Uti en den 24 april 1903 till Riksdagen aflåten proposition, n:o 96,
bär Kung! Maj:t, under åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet
och högsta domstolen förda protokoll, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslagit
Riksdagen att antaga följande förslag till

Lagom
fortsatt tillämpning af hvad i lagen den 6 juni 1902, innefattande
inskränkning i inmutningsrätten, är stadgadt.

Härigenom förordnas som följer:

Hvad i lagen den 6 juni 1902, innefattande inskränkning i inmutningsrätten,
är stadgadt med afseende å tiden intill den 15 maj 1903
skall gälla intill den 15 maj 1904.

Till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden
för den 31 mars 1903 har chefen för justitiedepartementet,
efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet,
anfört följande:

Dill. till Likså. Vrot. 1903. 4 Sand. 2 Afl. 7 Höft. (N:o 7.)

1

2 Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 7.

»Genom lag, som enligt Eders Kungl. Maj:ts nådiga beslut den 6
juni 1902 utfärdats i öfverensstämmelse med ett af Eiksdagen förut antaget
förslag, har förordnats, att inom Norrbottens län må under tiden intill
den 15 maj 1903 endast för kronans räkning inmutning ske å kronojord,
som ej under ständig besittningsrätt innehafves eller är till boställe
anslagen. Riksdagens beslut i detta ämne hade fattats med anledning af
enskilda motionärers framställning, men de förhållanden, hvilka i Riksdagens
skrifvelse åberopats till stöd för beslutet och för hvilka redogörelse
inför Eders Kung!. Maj:t lämnats vid skrifvelsens anmälande den 30 maj
1902, hade redan förut ådragit sig Eders Knngl. Maj:ts uppmärksamhet
samt föranledt påbörjandet af utredning, huruvida och i hvilken omfattning
inmutningsrätten borde upphäfvas eller tills vidare suspenderas. Då jag
ännu icke är beredd att inför Eders Kungl. Maj:t framlägga denna fråga
i hela dess omfattning, och då det provisoriska tillstånd, som inträdt genom
förberörda lag af den 6 juni 1902, synes böra bibehållas, intill dess fullständig
utredning af frågan kommit till stånd, har jag låtit uppgöra förslag
till bestämmelser, enligt hvilka inskränkningen i inmutningsrätten skulle
bestå under ytterligare ett år.»

Förevarande lagförslag har, enligt hvad af bilagorna till propositionen
inhemtas, blifvit, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, inför
högsta domstolen föredraget och därvid lemnats utan anmärkning.

I den af chefen för justitiedepartementet i ofvan anförda yttrande
åberopade, af Riksdagen den 21 maj 1902 till Kungl. Maj:t aflåtna
skrifvelse bär omförmälts, att Kungl. Maj:t den 28 februari 1902 anbefallt
kommerskollegium att, efter hörande af Kungl. Maj.ts befallningshafvande
i Norrbottens län och bergmästaren i norra distriktet, inkomma med utlåtande,
huruvida och i hvilken omfattning inmutningsrätten syntes kollegium
böra upphäfvas eller tills vidare suspenderas, samt att kollegium, sedan
Kungl. Maj:ts befallningshafvande och bergmästaren yttrat sig i ämnet,
med öfverlämnande af dessa myndigheters yttranden, den 2 april 1902
afgifvit eget utlåtande i ärendet; hvarefter Riksdagen vidare yttrat följande:

Af handlingarna i nyssberörda ärende hade Riksdagen funnit framgå,
att i afseende å malmfyndigheters inmutning och hvad därmed sammanhängde
synnerligen betänkliga missförhållanden inom Norrbottens län gjort
sig gällande och ännu förefunnes, hvilka syntes böra föranleda, att det
toges under öfvervägande, huruvida icke genom ändrade lagbestämmelser
eller på annat sätt de anmärkta missförhållandena kunde aflägsnas och

Sammansatta Stats- (och Lag) Utskottets Utlåtande N:o 7. 3

deras återupprepande förebyggas. Under den tid, som måste åtgå intill
dess, efter noggrann utredning af alla de om ständigbeter, som vid frågans
pröfning borde tagas i betraktande, något definitivt beslut kunde fattas
angående en sak af så allvarlig och stor betydelse som den nu ifrågavarande,
syntes provisoriska åtgärder böra vidtagas för att åtminstone i
någon mån motverka, att de faktiska förhållandena hunne gestalta sig ännu
mer otillfredsställande och invecklade än för närvarande. I sådant afseende
hade Påksdagen ansett det vara lämpligt, att inmutningsrätten blefve under
någon viss bestämd tid inskränkt på det sätt, som i motionerna föreslagits.
Då föreliggande fråga redan vore af Kungl. Magt upptagen till behandling
och Riksdagen antoge, att Riksdagen hade att från Kungl. Maj:t förvänta
förslag i ämnet, så snart detta läte sig göra, hade Riksdagen ansett, att
berörda tid för den provisoriska inskränkningen i inmutningsrätten lämpligen
borde begränsas till slutet af 1903 års riksdag eller närmare bestämdt
intill den 15 maj 1903. Då den inskränkning, som nu ifrågakomme,
alltså borde erhålla endast provisorisk karakter, hade några särskilda bestämmelser
icke, såsom Kungl. INTaj: ts befallningshafvande ifrågasatt, ansetts
erforderliga beträffande redan sonade utmål eller förut inmutade områden,
till hvilka inmutningsrätten gått förlorad, och ej heller hade det synts
lämpligt eller nödigt att låta inskränkningen gälla endast vissa särskilda
mineral.

På de skäl, som sålunda legat till grund för 1902 års Riksdags beslut
i ämnet och då upplyst blifvit, att frågan om definitiv förändring af lagstiftningen
i förevarande afseende ännu icke hunnit blifva så fullständigt
utredd, att förslag därom kan vara att till innevarande Riksdag förvänta,
får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må af
Riksdagen bifallas.

Stockholm den 29 april 1903.

På det sammansatta utskottets vägnar:
T. ZETTERSTRAXD.