Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 3.

1

N:o 3.

Ank. till Riksd. kansli den 17 april 1903, kl. 12 midd.

Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 2, i anledning af
väckt motion om statsbidrag till aflönande afl lärare vid
småskola eller mindre folkskola in. in.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 47) har herr
P. Zimdahl föreslagit, det Riksdagen måtte besluta, att skoldistrikt, som,
utom in natura prestationer af husrum och vedbrand eller ersättning
därför, till lärare eller lärarinna vid småskola, mindre folkskola samt
till biträdande lärare eller lärarinna vid folkskola utbetalade i årlig
lön till och med fyrahundra kronor, måtte, under förutsättning att de
i kungl. kungörelsen den 1 juni 1900 i öfrigt föreskrifna villkor blifvit
af skoldistriktet fullgjorda, äga att af statsmedel bekomma ett årligt
bidrag i förhållande till hvad som nu i detta afseende utgår eller högst
tvåhundrasextiosex kronor sextiosju öre.

Till stöd för detta förslag bär motionären anfört följande.

Enligt ofvannämnda kungl. kungörelse den L juni 1900, angående
förändrade bestämmelser i fråga om lönetillskott af allmänna medel i
vissa fall för lärare och lärarinnor vid folkskolor och småskolor, ägde skoldistrikt
att, under iakttagande af där föreskrifna villkor, af statsmedel
bekomma ett årligt bidrag till aflöning af lärare eller lärarinna vid
småskola och mindre folkskola samt till biträdande lärare eller lärarinna
vid folkskola, hvilket bidrag, då lönen, förutom föreskrifna naturaförmåner
af bostad och vedbrand eller ersättning därför, utginge med minst
Bill. till Riksd. Prof. 1903. 4 Sami. 2 Afd. 3 Höft- (N:o 3).

2 Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 3.

trehundra kronor, belöpte sig till 200 kronor och, om lönen utginge
med tvåhundrafemtio kronor, till 166 kronor 67 öre.

Det borde villigt erkännas, att dessa bidrag af allmänna medel
vore mycket afsevärda, emedan de ju i väsentlig mån underlättade
kommunernas utgifter i och för deras skolväsende.

Emellertid hade det, särskilt inom de norrländska bygderna —
de mest fattiga församlingar därstädes icke undantagna — under de
senare åren visat sig möta stora svårigheter att, äfven med en aflöning
af 300 kronor från och med den dag lärare eller lärarinna för första
gången tillträdde tjänst vid bemälda skolor, kunna erhålla ett tillräckligt
antal lärare och lärarinnor för besättande af alla de erforderliga
platserna inom de olika församlingarna, ett förhållande, som läte lätt
förklara sig, då man tänkte på de numera höga lönerna till vanligt
tjänstefolk och hvad därmed stode i ett visst samband. Följden af
det nu påpekade förhållandet hade emellertid varit den, att det inom
en stor del skoldistrikt blifvit en oafvislig nödvändighet att redan för
dem, som första gången tillträdde lärare- eller lärarinnetjänst vid här
afsedda skolor, höja aflöningen till 350 å 400 kronor. För hvad aflöningen
öfversköte 300 kronor hade skoldistrikt, så länge ej lärarinnan
eller läraren oförvitligt tjänstgjort i tio år, sålunda ej att påräkna något
statsbidrag, ett förhållande som, särskildt inom folkrika församlingar
med ett stort antal lärare och lärarinnor, i ganska väsentlig mån
verkade tyngande på de redan under andra förhållanden nog dryga
utgifterna i och för skolväsendet.

Det syntes därför vara billigt och tillika i full konsekvens med
af Riksdagen förut fattade beslut i hit hörande fall, att, då skoldistrikt
till lärare eller lärarinna vid småskola, mindre folkskola eller biträdande
lärare eller lärarinna vid folkskola i årlig lön utbetalade, förutom föreskrifna
förmåner af husrum och vedbrand eller ersättning därför och
utan afseende på att läraren eller lärarinnan ej tjänstgjort i tio år, ett
lönebelopp utöfver 300 till och med 400 kronor, detsamma i förhållande
därefter erhölle bidrag af allmänna medel.

I likhet med motionären finner utskottet det vara med billighet,
öfverensstämmande, att de kommuner, som nödgas för besättande af
lärare- och lärarinnebefattningarna vid sina småskolor och mindre folkskolor
samt af befattningarna såsom biträdande lärare och lärarinnor
vid sina folkskolor bestämma lönerna för vederbörande lärare och lärarinnor
till belopp, med högst 100 kronor öfverstigande det belopp, 300
kronor, som i kungl. kungörelsen den 1 juni 1900 förutsättes såsom

Sammansatta Stats- (och Lag-Jutslcottets Utlåtande N:o 3. 3

högsta begyrmelseaflöningen, af staten erhålla bidrag äfven i förhållande
till den del af lönerna, som öfverskjuter 300 kronor. Det förslag
motionären framställt synes emellertid hafva en vida större omfattning
och skulle, därest detsamma blefve af Riksdagen bifallet, tvifvelsutan
föranleda en ganska allmän höjning af de ifrågavarande lärarnes
och lärarinnornas aflöningar, äfven i sådana fall, då höjningen ej
vore nödig för erhållande af kompetenta sökande till befattningarna.
Äfven om utskottet icke vill förneka, att någon förbättring i aflöningen
för ifrågavarande tjänsteinnehafvare, oafsedd ofvan angifna synpunkt,
kan vara af behofvet påkallad, lärer likväl, innan en åtgärd af så
afsevärd ekonomisk räckvidd beslutes, en undersökning böra äga rum
angående lämpligaste sättet för löneförbättringens genomförande äfvensom
angående de kostnader för statsverket, som deraf skulle föranledas,
och den inverkan, som de förändrade aflöningsbestämmelserna skulle
utöfva på bidragen till småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt;
och synes denna utredning böra genom Kung]. Maj:ts försorg
verkställas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t ville ej mindre låta utreda,
på hvad sätt, med afseende å hvad utskottet här
ofvan yttrat, gällande bestämmelser angående statsbidrag
till aflönande af lärare och lärarinnor vid småskolor
och mindre folkskolor samt till biträdande lärare
eller lärarinnor vid folkskolor må böra förändras, äfvensom
hvilken inverkan en sådan förändring skulle utöfva
på statens utgifter för ifrågavarande lärares och
lärarinnors aflöning och på bidragen till småskolelärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, än äfven till
Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill utredningen
må befinnas gifva anledning.

Stockholm den 17 april 1903.

På det sammansatta utskottets vägnar:
GOTTFRID BILLING.