Sammansatta Stals- (och Lag-Juts/cottets Utlåtande N:o 2.
1
\:o 2.
Ank. till Riksd. kansli 17 april 1903, kl. 12 midd.
Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 1, i anledning
af dels Kungl. May.ts proposition med förslag till lag
angående medling i arbetstvister, dels Kungl. May.ts i
punkten 36 under sjätte hufvudtiteln gjorda framställning
om anslag för beredande af ersättning åt förlikning smän
för medling i arbetstvister, dels ock två i anledning af
ofvannämnda proposition väckta motioner.
Uti eu den 12 januari 1903 dagtecknad proposition, n:o 17, som
blifvit till behandling af det sammansatta stats- och lagutskottet öfverlämnad,
har Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bifogade,
i statsrådet och högsta domstolen förda protokoll, föreslagit Riksdagen
att antaga följande förslag till
Lag angående medling i arbetstvister.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
För hvart och ett af de distrikt, i hvilka riket för sådant ändamål
af Konungen indelas, förordnar Konungen en förlikningsman med uppBih.
till Riksd. Vrot. 1002. 4 Sami. 2 Afd. 2 Höft. (N:o 2). 1
2 Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N;o 2.
gift att söka verka för lösning af tvister mellan arbetsgivare och
arbetare eller mellan olika grupper af arbetare. Konungen förordnar
ock suppleant för förlikningsmannen.
2 §.
Förlikningsman åligger:
att med synnerlig uppmärksamhet följa arbetsförhållandena inom
distriktet;
att söka verka för att förliknings- och skiljenämnder, på förhand
upprättade genom öfverenskommelse mellan arbetsgifvare och arbetare,
må komma till stånd för särskilda inom distriktet befintliga näringsgrenar
eller särskilda industriella anläggningar eller arbetsföretag;
att tillhandagå med råd och upplysningar vid upprättandet af reglementen
för sådana nämnder;
att söka förskaffa sig de stadgar och reglementen, som gälla för
dylika inom distriktet befintliga nämnder, äfvensom att samla och hålla
förteckning öfver de handlingar, som i sådant afseende komma honom
till banda; samt
att, i de fall och på det sätt här nedan sägs, söka lämna sin medverkan
till biläggande af arbetstvister, som inom distriktet uppstått.
3 §.
Har inom distriktet mellan arbetsgifvare och arbetare eller mellan
olika grupper af arbetare uppkommit tvist af den beskaffenhet, att den
medfört eller synes hota att medföra arbetsinställelse af större betydenhet,
bör förlikningsmannen genom personligt besök å den plats, där
tvisten utbrutit, eller på annat sätt träda i förbindelse med de tvistande,
gorå sig noga underrättad om, hvari tvisten består, söka förmå de
tvistande att i afbidan på tvistens lösning icke vidtaga eller vidhålla
arbetsinställelse, anmoda dem att sammankomma till förhandling med
hvarandra inför förlikningsmannen samt söka att under dessa förhandlingar,
hvilka anordnas på sätt lämpligast synes, åvägabringa tvistens
lösning.
Anser förlikningsman det erforderligt, eller påkallas sådant af någon
af de tvistande, tillkallar förlikningsmannen särskilda sakkunnige, utsedde
till lika antal bland arbetsgifvarne och arbetarne inom distriktet,
att med honom utgöra en nämnd för medlingens utförande.
3
Sammansatta Stats- (och Lag-)utsJcottets Utlåtande N;o 2.
4§.
Hvad i nästföregående paragraf är stadgadt afser icke arbetshäst,
som uppstått inom näringsgren, industriell anläggning eller arbetsföretag,
hvarför förliknings- och skiljenämnd, som i 2 § sägs, finnes upprättad,
med mindre de tvistande å båda sidor påkalla förlikningsmannens
mellankomst.
5 §•
Skulle i tvist, som kommit under förlikningsmans behandling, de
tvistande å endera sidan eller å båda underlåta att efterkomma till dem
af förlikningsmannen gjord anmodan att med hvarandra sammankomma
till förhandling inför förlikningsmannen eller nämnden, skola de tvistande
genom offentlig kungörelse kallas till sådan sammankomst.
6 §•
Den kallelse, som enligt nästföregående paragraf utfärdas, skall
innehålla uppfordran till de tvistande att å bestämd tid och ort sammankomma
till förhandling inför förlikningsmannen eller nämnden.
Kallelsen skall, efter förlikningsmannens bepröfvande, på lämpligt sätt
kungöras, såsom genom anslag å den ort, där tvisten äger rum, genom
införande i tidning eller genom uppläsning i kyrka. Särskild underrättelse
om kallelsen skall dessutom af förlikningsmannen skriftligen
tillställas någon af de i tvisten delaktige arbetsgifvarne, så ock någon
af de arbetare, som i densamma hafva del.
7 §•
Uteblir någondera parten från sådan sammankomst, till hvilken
offentlig kallelse utfärdats, har förlikningsmannen att sådant offentliggöra
genom tillkännagifvande, som kungöres på sätt i nästföregående
paragraf omförmäles.
8 §•
De förhandlingar, som af förlikningsman eller nämnden anordnas
med och mellan de tvistande, skola i främsta rummet hafva till syfte
att åvägabringa en öfverenskommelse i enlighet med anbud eller för
-
4
Sammansatta Stats- (och Lag-)utslcottets Utlåtande N:o 2.
slag, som under förhandlingarna kunna blifva framställda från de tvistande
själfva, ankommande därvid på förlikningsmannen eller nämnden
att, om och i den mån sådant kan anses ägnadt att befordra tvistens
lösning, hemställa om de jämkningar eller ttiödgifvauden, som för ändamålet
kunna synas lämpliga.
9 §•
Kan icke på sådant sätt enighet vinnas, må förlikningsmannen eller
nämnden uppmana de tvistande att lämna en eller flere personer, hvilkas
utlåtande de tvistande utfästa sig att efterkomma, uppdrag att, efter
pröfning om och i hvilken mån de från ena eller andra sidan framkomna
påståendena må vara befogade och på h vilket sätt följaktligen
den föreliggande tvisten rättast bör lösas, skilja de tvistande emellan.
10 §.
Vilja de tvistande hänskjuta saken till sådant afgörande, som i
9 § sägs, har förlikningsmannen eller nämnden att, i den mån sådant
finnes behöfligt, söka utjämna de meniugsskiljaktigheter, som kunna
uppstå i fråga om den eller de personer, åt hvilka det i nämnda paragraf
omförmälda uppdrag skall lämnas; och åligger det förlikningsmannen
särskildt att. på de tvistandes vägnar lämna den eller dem, som
blifvit. utsedde, underrättelse om uppdraget samt att i öfrigt tillhandagå
med de åtgöranden^ som kunna verka därtill, att det af de tvistande
önskade afgörandet må komma till stånd.
11 §•
Utlåtande, hvarom förmäles i 9 §, skall afgifvas skriftligen och
af detsamma ett exemplar genast och utan lösen till hvardera sidan
samt till förlikningsmannen utlämnas.
12 §.
I fråga om rättsverkan, som må tillkomma överenskommelser,
utfästelser eller andra beslut, som af de tvistande ingås eller fattas
under förhandlingar, hvilka enligt denna lag äga ruin, gäller allt efter
beslutens innehåll och det sätt, hvarpå de tillkommit, hvad allmän lag
förmår.
Sammansaita Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 2. 5
13 §.
Omfattar utbruten tvist mera än ett distrikt, skall det åligga de
förlikningsman, hvilkas distrikt beröras af tvisten, att, så fort ske kan,
härom äfvensom, så vidt möjligt, angående tvistens omfattning insända
underrättelser till Konungen, som förordnar förlikningsman att i tvisten
medla.
14 §.
Där sådant i särskildt fall finnes lämpligt, äger Konungen uppdraga
åt annan än förlikningsmannen eller dennes suppleant att såsom
förlikningsman söka medla i uppkommen arbetstvist.
15 §.
Förlikningsman skall föra dagbok angående hvad som förefaller i
de tvister, hvilka blifva föremål för åtgärd enligt denna lag. Överenskommelser,
utfästelser eller andra beslut, som af de tvistande ingås
eller fattas, så ock utlåtande, som enligt 9 § afgifves, skola i nämnda
dagbok fullständigt intagas eller densamma biläggas.
Före utgången af mars månad hvarje år skall förlikningsman till
vederbörande statsdepartement insända berättelse angående det hufvudsakliga
förloppet af de tvister, som under det förflutna året kommit
under hans handläggning; och bör förlikningsmannen härvid foga redogörelse
ej mindre för hvad som under samma tid förefallit inom distriktet
i afseende å upprättande, enligt hvad i 2 § omförmäles, af förlikningsoch
skiljenämnder och hans egna åtgärder i detta syfte än äfven för
redan upprättade dylika nämnders verksamhet, för så vidt han härom
kunnat förskaffa sig kännedom.
Berättelsen skall genom departementschefens försorg till trycket
befordras.
16 §.
Angående ersättning till förlikningsman och ledamöter i sådan
nämnd, som i 3 § andra stycket afses, varder särskildt stadgadt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1904.
6 Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 2.
Vidare har Kungl. Maj:t i punkten 36 under statsverkspropositionens
sjette hufvudtitel, hvilken punkt äfvenledes blifvit till utskottets
behandling öfverlemnad, föreslagit, att Riksdagen måtte, under förutsättning
af bifall till förslaget till lag angående medling i arbetstvister,
medgifva, att för beredande af ersättning åt förlikningsmän för medling
i arbetstvister på extra stat för år 1904 finge uppföras ett förslagsanslag
af 40,000 kronor.
I sammanhang med dessa Kungl. Maj:ts framställningar har utskottet
jämväl haft att taga under öfvervägande de förslag, som inom Andra
Kammaren väckts ej mindre i motionen n:o 153 af herr O. JSf. Olsson
i Heden, som hemställt, det måtte Riksdagen, i sammanhang med pröfningen
af det vid Kungl. Maj:ts proposition n:o 17 fogade förslaget
till lag angående medling i arbetstvister, jämväl taga i öfvervägande:
dels huruvida skiljeman enligt denna lag borde taga befattning
med biläggande af intressetvist mellan arbetsgivare och arbetare i det
fall, att utom tvisten stående, däraf icke direkt intresserade, tillåtits att
inblanda sig i rörelsen, och
dels att utredning och förslag, ej mindre om det antal tjänstemän
inom riket, som till följe denna lag borde anställas, än äfven om aflöningsoch
öfriga ekonomivillkor åt dem, måtte föreläggas Riksdagen, samtidigt
med lagförslagets öfverlämnande för slutlig behandling;
än äfven i motionen n:o 170 af herr A. Thylander, som föreslagit,
att 3 § i förevarande, af Kungl. Maj:t väckta lagförslag måtte få följande
lydelse:
«Har inom distriktet mellan arbetsgifvarare och arbetare eller mellan
olika grupper af arbetare uppkommit tvist af den beskaffenhet, att den
medfört eller synes hota att medföra arbetsinställelse af större betydenhet,
bör förlikningsmannen genom personligt besök å den plats, där tvisten
utbrutit, eller på annat sätt träda i förbindelse med de tvistande, göra
sig noga underrättad om hvari tvisten består, söka förmå de tvistande
att i afbidan på tvistens lösning icke vidtaga eller utvidga arbetsinställelse,
anmoda dem att sammankomma till förhandling med hvarandra
inför förlikningsmannen samt söka att under dessa förhandlingar,
hvilka anordnas på sätt lämpligast synes, åvägabringa tvistens lösning.
Anser förlikningsman det erforderligt, eller påkallas sådant af
någon af de tvistande, tillkallar förlikningsmannen särskilda sakkunnige,
utsedde inom af förlikningsmannen fastställd tid, till lika antal af ar
-
Sammansatta Stats■ (och Lag-julskottets Utlåtande N:o 2. 7
betsgifvarne och arbetare, att med honom utgöra en nämnd för medlingens
utförande. Uraktlåta de tvistande eller någon af dem att inom
utsatt tid utse sakkunnige, tillkallar förlikningsmannen sådana för den
part, som uraktlåtit att välja.»
Utskottet anser sig böra här återgifva innehållet af chefens för
civildepartementet yttrande till det propositionen n:o 17 bilagda statsrådsprotokollet
öfver civilärenden den 17 oktober 1902.
Departementschefen yttrade följande:
»Sedan Riksdagen i skrifvelse den 8 maj 1899 anhållit, det täcktes
Eders Kungl. Maj:t efter utredning taga under öfvervägande frågan om
inrättande af förliknings- och skiljenämnder uti intressetvister emellan
arbetsgifvare och arbetare samt därefter för Riksdagen framlägga de
förslag, som kunde finnas påkallade, uppdrog Eders Kungl. Maj:t dsn
19 i nämnda månad åt en kommitté att afgifva underdånigt utlåtande
och förslag till bestämmelser i berörda hänseende.
Denna kommitté har i februari månad 1901 afgifvit betänkande
med förslag till förordning angående medling i arbetstvister, hvarefter,
i följd af nådiga remisser, yttranden öfver förslaget afgifvits af Eders
Kungl. Maj:ts samtlige befallningshafvande; och anhåller jag nu att få
för vidare behandling anmäla detta ärende.»
Efter att hafva redogjort för berörda förslag med däröfver afgifna
yttranden, anförde departementschefen vidare:
»Såsom af den nu gifna redogörelsen framgår, har kommittén, då
den skolat afgifva förslag till bestämmelser, afseende att förekomma eller
lösa tvister emellan arbetsgifvare och arbetare, icke skillt emellan intressetvister
och rättstvister, om än det hufvudsakligen är till det förra
slaget af tvister, som kommitténs förslag hänför sig. Hvad förslagets
innehåll vidare angår, har den viktigaste principiella fråga, som vid
förslagets uppgörande framställt sig, varit den, huruvida parterna i eu
arbetstvist böra tvingas att åvägabringa ett förliknings- eller skiljeförfarande.
Denna fråga har kommittén funnit böra besvaras nekande,
och har kommittén till stöd därför anfört, att parterna i en intressetvist
icke äro bundna vid hvarandra med något rättsligt band; att frågan,
huruvida de vilja med hvarandra ingå något nytt aftal, måste tillhöra
deras eget fria bedömande, hvarmed det ock syntes böra vara öfverlämnadt
åt deras eget afgörande, huruvida de för åstadkommande åt''
ett dylikt aftal skulle med hvarandra ingå i något som helst förlikningseller
skiljeförfarande, samt att hvad beträffande de arbetstvister, som
8 Sammansatta Stats- (och Lag-)utsJcottets Utlåtande N:o 2.
vore egentliga rättstvister, det ej heller syntes öfverensstämma med
vår rättsåskådning att söka i en eller annan form framtvinga ett dylikt
förfarande. Kommittén har icke heller ansett några särskilda åtgärder
böra vidtagas i syfte att förstärka den ej särdeles betydande rättsliga
verkan, som enligt nu gällande lag kan tillkomma ett emellan parterna
i en arbetstvist ingånget aftal eller en rörande tvisten meddelad skiljedom.
Förslaget inskränker sig alltså till vissa åtgärder, som åsyfta att
söka förmå arbetsgivare och arbetare att på frivillighetens väg lösa
uppkommande arbetstvister antingen genom öfverenskommelse eller
genom deras hänskjutande till skiljedom. Till vinnande åt detta mål
föreslår kommittén, att för särskilda distrikt inom landet skola tillsättas
offentliga funktionärer med uppdrag att verka i antydda syftet. . Då
enligt kommitténs åsikt lämplig utväg att förekomma eller lösa tvister
mellan arbetsgivare och arbetare i första hand är att söka i särskilda
förliknings- och skiljenämnder, på förhand upprättade genom överenskommelser
mellan arbetsgivare och arbetare, har den medlande myndigheten,
bland annat, fatt till uppdrag att söka verka för att sådana
nämnder komma till stånd. För de helt säkert talrika fall, der sådana
nämnder ej komma att finnas, skall den medlande myndigheten gripa
in, söka att sammanföra de tvistande till förhandling inför myndigheten
och därvid i främsta rummet söka bringa öfverenskommelse till stånd
samt, om det ej skulle lyckas, uppmana dem att hänskjuta tvisten till
skiljemäns afgörande. Hvad organisationen af den medlande myndigheten
angår, har stor meningsskiljaktighet yppat sig mellan kommitténs
ledamöter, i det fyra ansett denna myndighet böra utgöras af en person,
en förlikningsman, tillsatt för visst område af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
medan de öfrige fyra ledamöterna ansett denne förlikningsman
böra biträdas af fyra bisittare, utsedde två af arbetsgivare
och två af arbetarne inom distriktet.
Lika med kommittén anser jag det vara uppenbart, att behof förefinnes
af ett statens ingripande i syfte att bidraga till förekommande
eller lösande af tvister" emellan arbetsgivare och arbetare. Jämväl i
afseende å det allmänna innehållet af den lagstiftning, som i förevarande
hänseende synes böra komma till stånd, delar jag i allt väsentligt
kommitténs uppfattning.
Hvad beträffar organisationen af den medlande myndigheten, anser
jag väl, att det ur åtskilliga synpunkter skulle vara förmånligt, om,
såsom inom kommittén föreslagits, förlikningsmannen biträddes af bisittare,
på förhand utsedde af arbetsgivare och arbetare, om ock, på
sätt från motsidan anförts, jämväl vissa betänkligheter häremot möta.
9
Sammansatta Stats■ (och Lag-)utskoitets Utlåtande N:o 2 .
I1 ör närvalände läror dock mot eu sådan anordning förefinnas ett bestämdt
hinder i de svårigheter, som skulle vara förenade med val af
bisittarne. Vore, såsom fallet är i åtskilliga främmande länder, arbetsgivare
och arbetare hvar för sig fullt organiserade i fasta, af lagstiftningen
erkända föreningar, kunde väl en sådan nämnd utan svårighet
anordnas, i det de särskilda arbetsgivare- och arbetareföreningarne då
blefve de naturliga valkorporationerna. Då emellertid en sådan organisation
här i landet ännu ej kommit till stånd, skulle man för nämndernas
bildande nödgas tillskapa eu valprocedur, så omfattande och invecklad"
att man icke synes böra ifrågasätta dess införande för ifrågavarande
syfte. Vid detta förhållande synes det vara lämpligt att nu stanna vid
att allenast förlikningsman med suppleant för honom förordnas. Då
emellertid ofta behof kan uppstå för förlikningsmannen att vid sin sida
hafva sakkunnige bisittare, synes det kunna uppdragas åt förlikningsmannen
att, därest han finner det nödigt eller sådant af part påkallas
tillkalla särskilda sakkunnige, af förlikningsmannen utsedde till lika
antal bland arbetsgifvarne och arbetarne inom distriktet att med honom
deltaga i medling af uppkommen tvist.
Kommittén har föreslagit, att förlikningsman skulle förordnas för
de områden af riket, där Eders Kungi. Magt finner sådant vara af förhållandena
påkalladt, samt att förordnande skulle meddelas af Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande. Emot förslaget i denna del möter
den anmärkning, att, med den utveckling industrien på senare tiden
tagit, det icke synes vara lämpligt, att förlikningsman ej skulle finnas
för alla områden af riket. Så som förhållandena nu gestalta sig är
det att vänta, att arbetstvister kunna yppa sig hvar som helst inom
landet. I örhkmngsmannainstitutionen synes sålunda böra omfatta riket
i dess helhet. Med stöd af därutinnan mot förslaget framställda anmärkningar
har jag vidare ansett, att förlikningsman lämpligen borde
af Eders Kungl. Maj:t utses.
Något förslag till distriktsindelning har icke af kommittén framlagts.
Det torde kunna uppdragas åt Eders Kungl. Maj:ts befallnino-*-hafvande att hvar för sitt område afgifva yttrande härom och därvid
jämväl föreslå hvilken ersättning lämpligen bör för förlikningsmannen
och ledamöterna i nämnden ifrågakomma.
J öfverensstämmelse med nu angifna åsikter och med föranledande
jämväl af de i vissa detaljfrågor framställda anmärkningar har jäv- Kur
I/1,88.» delar omarbeta det af kommittén afgifna författningsföhslmMed
hänsyn till förevarande ämnes vikt anser jag den ifrågasatta lagstiftningen
böra, med tillämpning af föreskrifter i sista punkten af §8ö
Bih. till Riksd. Rrot. 1903. 4 Sami. 2 AJd. 2 Häjt. ’ '' 2
10
Sammansatta Stats■ (och Lag-)utslcottets Utlåtande N:o 2.
regeringsformen, bringas till stånd i samverkan med Riksdagen, hvarför
det omarbetade förslaget erhållit beteckningen lag.»
För ofvan omlörmälda förslag om beviljande af anslag till ersättning
åt förlikningsman för medling i arbetstvister har, på sätt det vid
statsverkspropositionen fogade protokollet öfver civilärenden för den
12 januari 1903 utvisar, föredragande departementschefen åberopat
följande skäl.
Kungl. Maj:t hade berörde den 12 januari 1903 beslutit genom
proposition föreslå Riksdagen att antaga ett uppgjordt förslag till lag
angående medling i arbetstvister. Enligt detta lagförslag skulle Konungen
för hvart och ett af de distrikt, i hvilka riket för sådant ändamål af
Konungen indelades, förordna en förlikningsman med uppgift att söka
verka för lösning af tvister mellan arbetsgivare och arbetare eller
mellan olika grupper af arbetare. Äfvenså skulle, om förlikningsman
ansåge det erforderligt eller sådant påkallades af någon af de tvistande,
förlikningsmannen tillkalla särskilde sakkunnige, utsedde till lika antal
bland arbetsgifvarne och arbetarne inom distriktet, att med honom utgöra
eu nämnd för medlingens utförande.
Vid förberedande föredragning af detta ärende den 17 oktober
1902 hade Kungl. Maj:t anbefallt öfverståthållareämbetet och Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i rikets samtliga län att afgifva yttrande i
Iråga. om distriktsindelningen äfvensom förslag å den ersättning, som
lämpligen borde för förlikningsman och ledamöter i nämnden ifrågakomma.
Af de med anledning häraf inkomna yttrandena framgår hvad
beträffar distriktsindelningen, att öfverståthållareämbetet ansett, att Stockholms
stad borde utgöra ett distrikt, äfvensom att 14 af Kungl. Maj:ts
öfrige befallningshafvande funnit det honom anförtrodda län lämpligen
höra bilda ett distrikt. Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västernorrlands
län både hemställt, att länet måtte fördelas i tre förlikningsdistrikt,
och Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms, Södermanlands,
Värmlands, Gäfleborgs och Kristianstads län hade hvar och eu
ansett, att vederbörande län borde indelas i två distrikt, sistnämnda
myndighet dock under förutsättning, att det ej skulle anses lämpligt,
att Kristianstads läns västra och södra delar i'' förlikningsmansdistrikt
förenades med angränsande orter inom Malmöhus län, i hvilket, fall
den öfriga delen af Kristianstads län skulle utgöra området för eu förlikningsmans
verksamhet, Kungl. Maj:ts befallninghafvande i Örebro
län och i Jämtlands län hade däremot afgifvit alternativa förslag, enligt
11
Sammansatta Stats- (och Lag-)u(skottets Utlåtande N:o 2.
kvilka förlikningsmannens verksamhetsområde antingen skulle blifva så
vidsträckt, att det omfattade flera än ett län, eller ock begränsas till
länet. Kungl. Mapts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län
hade ansett, att den distriktsindelning, som vore gällande för yrkesinspektörerne
i riket, skulle kunna, åtminstone till en början, blifva
bestämmande äfven för rikets uppdelning i distrikt för förlikningsmännen.
Slutligen hade Kungl. Mapts befallningshafvande i Östergötlands
län föreslagit, att riket skulle uti ifrågavarande hänseende indelas
i sex distrikt.
Vidkommande den ersättning, som lämpligen borde ifrågakomma
för förlikningsmannen, borde nog densamma i väsentlig mån blifva
beroende af distriktets storlek äfvensom af den beräknade frekvensen
af arbetstvister, hvilken åter berodde på antalet och beskaffenheten af
de inom distriktet befintliga näringsgrenar, industriella anläggningar
eller arbetsföretag. Till följd däraf hade ock de härutinnan inkomna
förslagen varit hvarandra ganska olika. Öfverståtkållareämbetet hade
föreslagit, att ersättningen till förlikningsmannen skulle utgå med dels
årligt arfvode, som till en början kunde sättas till 2,500 kronor, dels
dagtraktamente med tio kronor. I olikhet därmed hade Kungl. Mapts
befallningshafvande i Kronobergs, Västernorrlands och Norrbottens län
endast föreslagit, att ersättningen till förlikningsmannen skulle utgå
enligt gällande resereglemente, och Kungl. Mapts befallningshafvande
i Blekinge, Västmanlands, Gäfleborgs och Kopparbergs län hade uttryckligen
framhållit, att förlikningsmannen lämpligen icke borde erhålla
annan godtgörelse än ersättning enligt gällande resereglemente,
sistnämnda myndighet dock med tillägg af ett årligt belopp af 300
kronor såsom ersättning för skrifmateriel, expenser m. m. Kungl.
Mapts befallningshafvande i de öfriga länen hade däremot haft den
uppfattningen, att ersättningen till förlikningsmannen borde utgå med
dels årligt arfvode, dels reseersättning. I afseende på beloppet af det
årliga arfvodet hade dock Kungl. Mapts befallningshafvande i Södermanlands,
Gottlands och Kristianstads län icke föreslagit något bestämdt
belopp, Kungl. Mapts befallningshafvande i Malmöhus län hade funnit,
att det årliga arfvodet borde för en förlikningsman inom länet utgå
med 3,000 kronor, Kung!. Mapts befallningshafvande i Ålfsborgs län
ansåge, att arfvodet ej kunde sättas lägre än till 2,000 å 3,000 kronor,
Kungl. Mapts befallningshafvande i Hallands län föresloge i samma afseende
2,000 kronor, Kungl. Mapts befallningshafvande i Kalmar län
ansåge lämpligt, att förlikningsmannens fasta aflöning utginge med åtminstone
1,500 kronor årligen, Kungl. Mapts befallningshafvande i
12 Sammansatta Stats- (och Lag-)utslcottets Utlåtande N:o 2.
Uppsala län föresloge ett årligt arfvode af 1,200 kronor, Kungl. Majds
befallningshafvande i Jönköpings län ansåge, att arfvodet borde utgöra
minst 1,000 kronor, möjligen 2,000 kronor, Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Västerbottens län hade föreslagit 1,000 kronor, hvilket belopp
jämväl Kungl. Majds befallningshafvande i Örebro och i Jämtlands
län upptagit för det alternativet, att länet skulle bilda ett distrikt för
sig, och Kungl. Maj ds befallningshafvande i Stockholms och i Värmlands
län hade ansett det årliga arfvodet böra bestämmas till 500 kronor.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs län ansåge, att
ersättningen till förlikningsmannen borde utgå efter samma grunder,
som vore eller blefve bestämda för yrkesinspektör, och af de Kung].
Ma j ds befallningshafvande, som ifrågasatt, att de blifvande distrikten
skulle utgöras af flera än ett län, hade Kungl. Maj ds befallningshafvande
i Örebro och i Jämtlands län för sådan händelse föreslagit ett årsarfvode
af minst 6,000 kronor, Kungl. Maj:ts befallningshafvande i
Östergötlands län ett motsvarande belopp af 5,000 kronor samt Kung!.
Majds befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län 1,500 å 2,000
kronor. Dessutom hade samtlige Kungl. Majds befallningshafvande ansett,
att förlikningsmannen borde tillerkännas ersättning för resekostnader
och, med ett par undantag, jämväl dagtraktamente. I detta afseende
hade med några få undantag ersättningen ansetts böra utgå
efter tredje klassen i gällande resereglemente.
Hvad slutligen anginge den ersättning, som lämpligen borde
ifrågakomma för ledamöter i nämnden, hade meningarna därutinnan
varit sammanstämmande, att till desse annan godtgörelse icke borde
utgå än reseersättning och dagtraktamente, och hade flertalet af Kungl.
Majds befallningshafvande därvid ansett, att denna godtgörelse borde
beräknas på samma sätt som för förlikningsmannen eller enligt tredje
klassen i gällande resereglemente.
Uppdraget att vara förlikningsman borde visserligen äga karaktären
af ett förtroendeuppdrag, och från denna synpunkt kunde man
vara benägen att, i likhet med några af Kungl. Majds befallningshafvande,
ifrågasätta, att förlikningsmannen icke skulle uppbära någon
aflöning, utan endast godtgörelse för de kostnader, som honom förorsakats
af resor, sammanträden o. d. Men då man å andra sidan, för
att förlikningsmannainstitutionen skulle kunna motsvara sitt ändamål,
måste å förlikningsmannens tid och omtanke ställa vissa anspråk, som
vid flera tillfällen kunde blifva ganska höga och i viss mån inkräkta
på hans öfriga verksamhet, syntes det departementschefen nödvändigt,
13
Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 2.
att förlikningsmannen, förutom godtgörelse för sina af resor föranledda
kostnader, erhölle ett årligt arfvode såsom ersättning för det arbete
och den omsorg, som i öfrigt medföljde uppdraget i fråga.
Storleken af detta arfvode måste, såsom departementschefen förut
antydt, i hvarje fall blifva beroende af distriktets storlek och beskaffenhet,
hvadan man icke sjmtes kunna bestämma ett visst belopp
såsom en lika stor ersättning för alla förlikningsmän. Då emellertid
de af Kungl. Maj:ts befallningshafvande afgifna yttrandena till största
delen inkommit först under loppet af december månad 1902, vore departementschefen
nu icke beredd att för Kungl. Maj:t framlägga ett
definitivt förslag till rikets indelning i distrikt eller till de däraf beroende
arfvodena åt förlikningsmännen.
Den föreslagna lagen angående medling i arbetstvister vore afsedd
att träda i kraft den 1 januari 1904. Under förutsättning, att den
ersättning för resekostnader, som borde tillkomma förlikningsmännen
och ledamöterna i nämnden, bestriddes af det å sjätte hufvudtiteln upplöja
förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar, skulle det
således erfordras, att anslag till förlikningsmännens aflönande funnes å
1904 års stat anvisadt. Med ledning i viss mån af de i Kungl. Maj:ts
befallningshafvandes här ofvan anmärkta yttranden framställda förslag
iiade departementschefen uppgjort en approximativ beräkning af det
belopp, hvartill utgifterna i detta afseende kunde anses förslagsvis uppgå.
Efter denna beräkning skulle ett belopp af 40,000 kronor, åtminstone
till en början, innan man inom detta område vunnit mera erfarenhet,
vara till fyllest för betäckande af omkostnaderna för förlikningsmännens
aflöning. Med afseende å svårigheten att nu exakt bestämma
behofvet syntes emellertid sagda belopp böra äskas såsom
förslagsanslag.
Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag till lag angående medling i
arbetstvister, hvilket utarbetats i anledning af Riksdagens i skrifvelse
Till Kungl. Maj:t den 8 maj 1899 gjorda anhållan och hufvudsakligen
hvilar på de i samma skrifvelse antydda grunder, synes utskottet böra
i sina väsentliga delar vinna Riksdagens godkännande; och har utskottet
_ endast i nedan angifna afseenden ansett sig böra föreslå vissa
förändringar i hvad af Kungl. Maj:t föreslagits.
Med afseende å den i 3 §, första stycket, intagna bestämmelse,
att förlikningsmannen, därest inom distriktet mellan arbetsgifvare och
arbetare eller mellan olika grupper af arbetare uppkommit tvist af beskaffenhet,
att den medfört eller syntes hota att medföra arbetsinstäl
-
14 Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 2.
lelse af större betydenhet, bör söka förmå de tvistande att i afbidan
på tvistens lösning icke vidtaga eller vidhålla arbetsinställelse, har herr
Thylander i sin ofvan omförmälda motion uttalat den åsikt, att förlikningsmannens
bemödanden att söka förmå parterna att icke vidhålla
en arbetsinställelse, som redan före förlikningsmannens ingripande utbrutit,
icke kunde väntas leda till åsyftadt resultat. Då däremot förlikningsmannen,
i händelse vid hans ingripande arbetet endast delvis
vore nedlagdt, borde söka förekomma, att den påbörjade arbetsinställelsen
utvidgades, under det medlingen påginge, har i herr Thylanders
förslag till ifrågavarande paragraf ordet »vidhålla» utbytts mot ordet
»utvidga».
Äfven om en redan påbörjad arbetsinställelse, på sätt motionären
antagit, endast i undantagsfall kan väntas blifva genom förlikningsmannens
ingripande upphäfd redan under det medlingen pågår, anser
utskottet det likväl böra i lagen upptagas såsom ett förlikningsmannens
åliggande att, i hvad på honom ankommer, försöka att åvägabringa
ett sådant resultat. Att förlikningsmannen, i händelse arbetet vid hans
ingripande är delvis nedlagdt, bör söka förekomma arbetsinställelsens
utvidgande, synes uppenbart och torde äfven vara afsedt med den af
Kungl. Maj:t föreslagna lydelse af paragrafen. För undanröjande af
hvarje tvifvel härutinnan har utskottet emellertid ansett detta böra uttryckligen
föreskrifvas genom inskjutande i lagtexten af ordet »utvidga».
Chefen för civildepartementet har i det Kungl. Maj:ts proposition
bilagda statsrådsprotokollet för den 17 oktober 1902 framhållit, att de
i andra stycket af 3 § omförmälda särskilda sakkunnige böra utses af
förlikningsmannen. En sådan anordning anser äfven utskottet vara
välbetänkt. Då opartiskhet och oberoende ställning i förhållande till
de tvistande synas vara väsentliga förutsättningar för att de sakkunnige
skola kunna i sådan egenskap lämna förlikningsmannen det biträde
med tvistefrågornas utredning och de skiljaktiga meningarnas sammaujemkning,
som med ifrågavarande bestämmelse afses, anser utskottet
det vara principiellt riktigare, att förlikningsmannen vid de af honom
ledda förhandlingarna emellan de tvistande parterna eller deras förtroendemän
erhåller det sakkunniga biträde, som han finner vara bäst
egnadt att främja tvistens lösning, än att han, på sätt af herr Thylander
föreslagits, skulle vara hänvisad att samarbeta med af samma parter
ytterligare utsedde förtroendemän, hvilka hvar lör sig skulle komma att
företräda den ena partens ståndpunkt i tvistefrågan. Härjemte anser
sig utskottet böra framhålla, att motionären icke lämnat någon anvis
-
Sammansatta Stats- (och Lag-)utslcottets Utlåtande N:o 2. 15
ning beträffande de normer, som skulle vara bestämmande för parternas
val af sakkunnige bisittare i förlikningsnämnden.
Utskottet, som följaktligen delar den af chefen för civildepartementet
i förevarande afseende uttalade uppfattning, har emellertid, då
förlikningsmannens befogenhet att utse de sakkunnige bisittarne i förlikningsnämnden
icke synes hafva genom lagrummets af Kungl. Makt
föreslagna lydelse kommit till fullt tydligt uttryck, ansett ordet »utsedde»
böra utbytas mot orden »dem han utser».
Då. utskottet icke funnit lämpligt., vare sig att förlikningsmannen
skulle vid valet af sakkunnige vara inskränkt till arbetsgifvarne och
arbetarne inom distriktet eller att, i händelse båda de tvistande parterna
skulle utgöras af arbetare, de särskilda sakkunnige ändock ovillkorligen
skulle till halfva antalet vara arbetsgifvare, har utskottet ansett andra
stycket af 3 § böra i nu ifrågavarande del erhålla följande lydelse:
»4Qser ~ " lika antal bland arbetsgifvare och arbetare eller,
uärest båda de tvistande parterna utgöras af arbetare, om så finnes
lämpligt, endast bland arbetare, att med honom *—--— utförande.»
Med hänsyn till de fall, då båda de tvistande parterna utgöras af
arbetare, har utskottet vidare ansett tredje punkten af 6 § böra ändras
sålunda: »Särskild tillställas någon af de tvistande å hvardera
sidan.»
. Den af herr Olsson i första momentet af hans ofvannämnda
motion gjorda hemställan synes utskottet icke böra föranleda någon
Riksdagens åtgärd.
Hvad slutligen angår förslaget om beviljande af ett förslagsanslag
a 40,000 kronor för beredande af ersättning åt förlikningsmän, anser
•''■ig utskottet böra framhålla, att den föreliggande utredningen icke synes
möjliggöra någon tillförlitlig beräkning af anslagsbehofvet i förevarande
afseende. Då emellertid sådan utredning i frågans nuvarande läge svårligen
torde kunnat åvägabringas, och utskottet är öfvertygadt, att nödig
sparsamhet skall komma att iakttagas vid förvaltningen af de medel
som kunna blifva af Riksdagen för ändamålet anvisade, synes Riksdagen
höra, utan afseende å hvad herr Olsson i andra momentet af sin motion
föreslagit, bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande hemställan.
Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet
hemställa,
att Riksdagen må, utan
Olssons förevarande motion,
1) i anledning af Kungl.
afseende å herr O. N.
Maj:ts i ämnet afgifna
16 Sammansatta Stats- (och Lag-)utsh>ttets Utlåtande N:o 2.
proposition och herr Thylanders omförmälda motion
antaga följande
Lag angående medling i arbetstvister.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
För hvart och ett af de distrikt, i hvilka riket för sådant ändamål
af Konungen indelas, förordnar Konungen en förlikningsman med uppgift
att söka verka för lösning af tvister mellan arbetsgifvare och arbetare
eller mellan olika grupper af arbetare. Konungen förordnar ock
suppleant för förlikningsmannen.
2 §•
Förlikningsman åligger:
att med synnerlig uppmärksamhet följa arbetsförhållandena inom
distriktet;
att söka verka för att förliknings- och skiljenämnder, på förhand
upprättade genom öfverenskommelse mellan arbetsgifvare och arbetare,
må komma till stånd för särskilda inom distriktet befintliga näringsgrenar
eller särskilda industriella anläggningar eller arbetsföretag;
att tillhandagå med råd och upplysningar vid upprättandet af reglementen
för sådana nämnder;
att söka förskaffa sig de stadgar och reglementen, som gälla för
dylika inom distriktet befintliga nämnder, äfvensom att samla och hålla
förteckning öfver de handlingar, som i sådant afseende komma honom
till hända; samt
att, i de fall och på det sätt här nedan sägs, söka lämna sin
medverkan till biläggande af arbetstvister, som inom distriktet uppstått.
3 §•
Har inom distriktet mellan arbetsgifvare och arbetare eller mellan
olika grupper af arbetare uppkommit tvist af den beskaffenhet, att den
medfört eller synes hota att medföra arbetsinställelse af större betydenhet,
bör förlikningsmannen genom personligt besök å den plats, där
Sammansatta Stats- (och Lagfutskottets Utlåtande N:o 2. 17
tvisten utbrutit, eller på annat sätt träda i förbindelse med de tvistande,
göra sig noga underrättad om, hvari tvisten består, söka förmå de
tvistande att i afbidan på tvistens lösning icke vidtaga, vidhålla eller
utvidga arbetsinställelse, anmoda dem att sammankomma till förhandling
med hvarandra inför förlikningsmannen samt söka att under dessa
förhaudlingar, hvilka anordnas på sätt lämpligast synes, åvägabringa
tvistens lösning.
Anser förlikningsman det erforderligt, eller påkallas sådant af
någon af de tvistande, tillkallar förlikningsmannen särskilda sakkunnige,
dem han utser till lika antal bland arbetsgivare och arbetare eller,
därest båda de tvistande parterna utgöras af arbetare, om så finnes
lämpligt, endast bland arbetbre, att med honom utgöra en nämnd för
medlingens utförande.
4 §•
Hvad i nästföregående paragraf är stadgadt afser icke arbetstvist,
som uppstått inom näringsgren, industriell anläggning eller arbetsföretag,
hvarför förliknings- och skiljenämnd, som i 2 § sägs, finnes upprättad,
med mindre de tvistande å båda sidor påkalla förlikningsmannens
mellankomst.
5 §•
Skulle i tvist, som kommit under förlikningsmans behandling, de
tvistande å endera sidan eller å båda underlåta att efterkomma till dem
af förlikningsmannen gjord anmodan att med hvarandra sammankomma
till förhandling inför förlikningsmannen eller nämnden, skola de tvistande
genom offentlig kungörelse kallas till sådan sammankomst.
6 §•
Den kallelse, som enligt nästföregående pararagraf utfärdas, skall
innehålla uppfordran till de tvistande att å bestämd tid och ort sammankomma
till förhandling inför förlikningsmannen eller nämnden.
Kallelsen skall, efter förlikningsmannens bepröfvande, på lämpligt sätt
kungöras, såsom genom anslag å den ort, där tvisten äger rum, genom
införande i tidning eller genom uppläsning i kyrka. Särskild underrättelse
om kallelsen skall dessutom af förlikningsmannen skriftligen
tillställas någon af de tvistande å hvardera sidan.
Bill. till Biksd. Prof. 1903. 4 Sami. 2 Afd. 2 Höft.
3
18
Sammansatta Stats- (och Lag-)utsJcottets Utlåtande N:o 2.
i §•
Uteblir någondera parten från sådan sammankomst, till hvilken
offentlig kallelse utfärdats, har förlikningsmannen att sådant offentliggöra
genom tillkännagifvande, som kungöres på sätt i nästföregående
paragraf omförmäles.
8 §•
De förhandlingar, som af förlikningsman eller nämnden anordnas
med och mellan de tvistande, skola i främsta rummet hafva till syfte
att åvägabringa en öfverenskommelse i enlighet med anbud eller förslag,
som under förhandlingarna kunna blifva framställda från de tvistande
själfva, ankommande därvid på förlikningsmannen eller nämnden
att, om och i den mån sådant kan anses ägnadt att befordra tvistens
lösning, hemställa om de jämkningar eller medgifvanden, som för ändamålet
kunna synas lämpliga.
9 §•
Kan icke på sådant sätt enighet vinnas, må förlikningsmannen eller
nämnden uppmana de tvistande att lämna en eller flere personer, hvilkas
utlåtande de tvistande utfästa sig att efterkomma, uppdrag att, efter
pröfning om och i hvilken mån de från ena eller andra sidan framkomna
påståendena må vara befogade och på hvilket sätt följaktligen
den föreliggande tvisten rättast bör lösas, skilja de tvistande emellan.
10 §.
Vilja de tvistande hänskjuta saken till sådant afgörande, som i
9 § sägs, har förlikningsmannen eller nämnden att, i den mån sådant
finnes behöfligt, söka utjämna de meningsskiljaktigheter, som kunna
uppstå i fråga om den eller de personer, åt hvilka det i nämnda paragraf
omförmälda uppdrag skall lämnas; och åligger det förlikningsmannen
särskilt att på de tvistandes vägnar lämna den eller dem, som
blifvit utsedde, underrättelse om uppdraget samt att i öfrigt tillhandagå
med de åtgöranden, som kunna verka därtill, att det af de tvistande
önskade afgörandet må komma till stånd.
Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utledande N:o 2-
19
11 §•
Utlåtande, hvarom förmäles i 9 §, skall afgifvas skriftligen och
åt detsamma ett exemplar genast och utan lösen till hvardera sidan
samt till förlikningsmannen utlämnas.
12 §.
I fråga om rättsverkan, som må tillkomma öfverenskommelser,
utfästelser eller andra beslut, som af de tvistande ingås eller fattas
under förhandlingar, hvilka enligt denna lag äga rum, gäller allt efter
beslutens innehåll och det sätt, hvarpå de tillkommit, hvad allmän lagförmår.
8
13 §.
Omfattar utbruten tvist mera än ett distrikt, skall det åligga de
förlikningsman, hvilkas distrikt beröras af tvisten, att, så fort ske kan,
härom äfvensom, så vidt möjligt, angående tvistens omfattning insända
underrättelse till Konungen, som förordnar förlikningsman att i tvisten
medla.
14 §.
Där sådant i särskildt fall finnes lämpligt, äger Konungen uppdraga
åt annan än förlikningsmannen eller dennes suppleant att såsom
förlikningsman söka medla i uppkommen arbetstvist.
15 §.
Förlikningsman skall föra dagbok angående hvad som förefaller i
de tvister, hvilka blifva föremål för åtgärd enligt denna lag. överenskommelser,
utfästelser eller andra beslut, som af de tvistande ingås
eller fattas, så ock utlåtande, som enligt 9 § afgifves, skola i nämnda
dagbok fullständigt intagas eller densamma biläggas.
Före utgången af mars månad hvarje år skall förlikningsman till vederbörande
statsdepartement insända berättelse angående det hufvudsak
-
20 Sammansatta Stats- (ock Lag-)utshoäets Utlåtande N:o 2-
liga förloppet af de tvister, som under det förflutna året kommit under
hans handläggning; och bör förlikningsmannen härvid foga redogörelse ej
mindre för hvad som under samma tid förefallit inom distriktet i afseende
å upprättande, enligt hvad i 2 § omförmäles, af förliknings- och
skiljenämnder och hans egna åtgärder i detta syfte än äfven för redan
upprättade dylika nämnders verksamhet, för så vidt han härom kunnat
förskaffa sig kännedom.
Berättelsen skall genom departementschefens försorg till trycket
befordras.
16 §•
Angående ersättning till förlikningsman och ledamöter i sådan
nämnd, som i 3 § andra stycket afses, varder särskildt stadgadt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1904;
2) med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda
framställning medgifva, att för beredande af ersättning
åt förlikningsmän för medling i arbetstvister på extra
stat för år 1904 uppföres ett förslagsanslag af 40,000
kronor.
Stockholm den 17 april 1903.
På det sammansatta utskottets vägnar:
GOTTFRID BILLING.
STOCKHOLM, P. A. NYMAKS EFTERTRÄDARE. 1903.