Statsutskottets Utlåtande N:o 98.
1
N:o 98.
Ank. till Riksd. kansli den 14 maj 1903, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till
Konungen i fråga om ändrade bestämmelser angående
deltagande i vattenajledningsföretag för boställen eller
annan staten tillhörig jord.
(I. A.)
I en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 6), hvilken för förberedande
behandling blifvit remitterad till statsutskottet, har herr J.
Kennedy föreslagit, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,
det Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga
förslag till förändrade bestämmelser om deltagande i vattenafledningsföretag
för boställen och annan staten tillhörig jord.
Genom kungl. förordningen den 6 juli 1849 om deltagande i vattenafledningsföretag
för boställen och annan staten tillhörig gjord är, bland
annat, föreskrifvet, att då fråga om deltagande i sådant företag för något
till militie-, civil- eller ecklesiastikstaten anslaget boställe uppstode, det
skulle ankomma på boställsinnehafvaren att, därest han det åstundar och
den ämbetsmyndighet, under hvars närmaste inseende bostället lyder, därtill
lämnar tillåtelse, med öfrige egendomsinnehafvare i företaget deltaga; och
hvad om boställsinnehafvare sålunda stadgats skulle äfven gälla för arrendatorer
af kungsgårdar eller annan staten tillhörig och genom offentlig ämbetsmyndighet
utarrenderad jord.
Beträffande rätt för innehafvare af civil- eller ecklesiastikstaten anslaget
boställe eller hemman att vinna delaktighet i odlingslån är sedermera genom
Bill. till Biksd. Prof. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 61 Haft. (N:o 98).
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 98.
kungl. kungörelsen den 14 juni 1901 förordnadt, att innehafvare af dylikt
boställe eller hemman skall vara oförhindrad att för egendomen vinna delaktighet
i odlingslån, därest den ämbetsmyndignet, som har att pröfva,
huruvida innehafvaren må tillåtas att för egendomen ingå i vattenafledningsföretag,
finner den med företagets utförande åsyftade fördel vara för
egendomen afsevärd och fullt motsvara den på egendomen belöpande andel
i den beräknade vattenaflednings- och odlingskostnaden.
Under åberopande af dessa stadganden har motionären anfört, att afgörande!,
huruvida ett boställe eller hemman eller staten i öfrigt tillhörig
utarrenderad jord skall deltaga i ett vattenafledningsföretag, sålunda vore
lämnadt åt boställsinnehafvare eller arrendator och vederbörlig ämbetsmyndighet;
men då, sedan först åberopade författning utfärdades, tillkommit
bestämmelser, hvilka i väsentlig mån utöfvade inflytande på frågan om bestämmanderätten
för sådan jords, som här vore i fråga, deltagande i vattenafledningsföretag,
syntes en förändrad lagstiftning vara erforderlig.
Numera hade staten, enligt hvad motionären erinrat, förvärfva! betydliga
jord- och skogskomplexer och vore sålunda ägare af betydande vidder.
Därjämte hade systemet i fråga om tjänstemäns förseende med boställen
ändrats så, att numera endast ett ringa fåtal civile boställshafvare kvarstode.
Genom odlingsfondens anlitande komme numera allt flere vattenafledningsföretag
inom landet till utförande än tillförene. På grund häraf måste
enligt motionärens förmenande staten i mycket vidsträckt mån komma i
tillfälle att deltaga i vattenafledningsföretag, och underläte staten att deltaga
i företagen, gällde det ofta ganska afsevärda jordvidder, hvilka komme
att utbrytas från staten tillhörig jord. Då eu jämförelsevis obetydlig och
för jordbruksändamål nästan värdelös jordareal icke kunde af händas staten,
utan att frågan därom uderställdes Riksdagens pröfning, syntes det motionären,
som om frågor rörande statens deltagande i vattenafledningsföretag
vore af den vikt och betydelse, att sådana frågors afgörande icke borde
göras beroende af en boställshafvare eller arrendator eller ens vederbörlig
ämbetsmyndighet, hvars hufvuduppgift icke vore att bevaka jordbruksintresset,
utan att dylika för staten såsom jordägare betydelsefulla ärenden
borde underställas Konungens pröfning, hvarigenom frågorna efter en fullständigare
utredning blefve betraktade från en vidsträcktare synpunkt.
I § 2 af ofvannämnda, den 6 juli 1849 utfärdade förordning föreskrifves,
att när afgjordt blifvit, att vattenafledningsföretag skall verkställas,
men boställsinnehafvaren ej vill däruti på stadgade villkor deltaga, bör där
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 98.
3
om genom vederbörande ämbetsmyndigbet hos Kungl. Maj:t göras anmälan,
då Kungl. Maj:t vill i hvarje fall pröfva och förordna hvad åtgärd i berörda
hänseende, som, med iakttagande af det allmännas rätt och fördel,
må finnas böra äga rum; och genom kungl. kungörelsen den 13 maj 1887,
hvilken motionären synes hafva förbisett, är förordnadt, att, då arrendator
af sådan kronans egendom, som är ställd under domänstyrelsens förvaltning,
icke vill för egendomen deltaga i vattenafledningsföretag, tillkommer det
domänstyrelsen att hos Kungl. Maj:t göra den anmälan, som i anförda §
af förox^dningen den 6 juli 1849 omförmäles; börande Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
när anledning till dylik anmälan yppas, därom underrätta
domänstyrelsen.
Sålunda äro föreskrifter meddelade, huru förfaras skall vid frågor om
deltagande för det allmännas räkning i vattenafledningsföretag, som beröra
statsverkets utarrenderade egendomar. Beträffande de skogskomplexer och
därmed förenade jordbruksegendomar, som stå under domänstyrelsens omedelbara
förvaltning, finnes däremot, på sätt äfven blifvit i en af motionäi’en
till utskottet ingifven promemoria framhållet, icke särskildt stadgadt,
huru frågor om deras deltagande i vattenafledningsföretag skola behandlas
och afgöras. Då det emellertid synes önskvärdt, att likformighet i detta afseende
införes, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må, med anledning af herr Kennedys
ofvannämnda motion, i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande
huruvida icke föreskrift må böra meddelas därom, att,
då fråga uppstått om deltagande i vattenafledningsföretag
för de skogar och därmed föi-enade jordbruksegendomar,
som stå under domänstyrelsens omedelbara förvaltning,
frågan skall af domänstyrelsen efter vederbörlig
utredning underställas Kungl. Maj:ts pröfning
och afgörande.
Stockholm den 14 maj 1903.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.