Statsutskottets Utlåtande N:o 96.
1
N:o 96.
Ank. till Riksd. kansli den 15 maj 1903, kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning af dels Kungl. Maj ds proposition angående
ändrade bestämmelser rörande trafikerandet af järnvägen
Gellivare—Riksgränsen äfvensom angående beviljande åt
Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget
Gellivare malmfält af ett lån å 20,000,000 kronor m. m.,
dels ock inom Riksdagen väckta motioner vidkommande berörda
ämne.
(R. A.)
1 proposition af den 28 nästlidne april har Kungl. Maj:t, under åberopande
af propositionen bifogadt utdrag af protokollet öfver civilärenden
för samma dag, föreslagit, att Riksdagen, under medgifvande att Kungl.
Maj:t å statens vägnar ägde med trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund,
Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget Gellivare
malmfält ingå öfverenskommelse af den lydelse, det i statsrådsprotokollet
omförmälda förslag utvisade, måtte bevilja, såsom lån till Luossavaara—
Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält, ett belopp af
20,000,000 kronor, att af riksgäldskontoret utbetalas på de villkor, som i
nämnda öfverenskommelse närmare angåfves.
I anledning af denna Kungl. Maj:ts proposition hafva följande motioner
blifvit inom Riksdagen väckta, nämligen:
Bill. till Riksd. Prot. 1903. 4 Sami. 1 Band. 59 Häft. (N:o 96.)
1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 96.
af herr A. Bergström (motionen n:o 62 i Första Kammaren) och af
herr S. Nordström i Höglunda (motionen n:o 201 i Andra Kammaren),
hvilka motionärer sammanstämmande föreslagit, att Riksdagen, med afslag
å Kungl. Maj:ts proposition, måtte anhålla om förnyad utredning i ärendet
i det syfte, som motionerna omfattade, och grundad på att staten ingår i
ett bolag, hvilket öfvertager brytning och drift af de stora norrbottniska
järnmalmsgrufvorna, såsom delägare med ett penningbelopp, som kan
anses erforderligt för att trygga företagets soliditet och handlingskraft;
samt af herr G. W. Boos (motionen n:o 202 i Andra Kammaren),
hvaruti hemställts, att Riksdagen, med afslag å Kungl. Maj:ts proposition
i ärendet, måtte besluta att i skrifvelse till Kung]. Maj:t anhålla, det
Kungl. Maj:t ville inleda underhandlingar rörande förvärfvande till billigaste
pris åt staten af aktiebolaget Gellivare malmfälts och Luossavaara—
Kiirunavaara aktiebolags malmtillgångar m. m. eller, om hinder därför
mötte, af det antal aktier, minst hälften i hvardera bolaget, som kunde
erhållas, äfvensom till nästa års Riksdag inkomma med det förslag, hvartill
dessa underhandlingar kunde föranleda.
1 sammanhang härmed har utskottet äfven till behandling förehaft
en af herr P. E. Lithander i Första Kammaren väckt motion (n:o 28),
däruti föreslagits, att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla,
att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, på hvilka villkor och till hvilket
pris statsverket eventuellt borde söka förvärfva äganderätt till Gellivara
och Kiirunavara malmfält af det eller de bolag, som visat sig vara rätte
ägare till desamma.
Af det vid ifrågavarande proposition fogade statsrådsprotokollet inhämtas,
att styrelsen för trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund i en
till Kungl. Maj:t ställd skrift af den 1 april 1903 meddelat, att trafikbolaget
träffat villkorlig öfverenskommelse om köp af 5,750 aktier i aktiebolaget
Gellivare malmfält och 1,774 aktier i Luossavaara—Kiirunavaara
aktiebolag, i följd hvaraf, och då det förra af dessa båda norrbottniska
bolag ägde 3,609 aktier i det senare, trafikbolaget skulle, om köpet ginge
i fullbordan, genom detsamma erhålla bestämmanderätten öfver omkring
90 procent af hvartdera bolagets till ett antal af 6,000 uppgående aktier.
På närmare angifna skäl hade trafikbolaget i berörda skrift hos Kungl.
Maj:t hemställt om vidtagande af erforderliga åtgärder för åstadkommande
af ett aftal mellan svenska staten, å ena sidan, och nämnda tre bolag, å
andra sidan, i enlighet med ett ansökningen bifogadt förslag till grunder
för dylikt aftal.
Statsutskottets Utlåtande N:o 96.
3
Detta aftal skulle afse dels bestämmelser i fråga om frakten för
den malm, som skall transporteras från Kiruna till riksgränsen och från
Gellivare till Luleå, dels nedläggande af den rättegång, som staten anställt
emot aktiebolaget Gellivare malmfält angående rätten till åtskilliga
grufveutmål vid Gellivare malmberg, dels och beviljande åt trafikaktiebolaget
af ett statslån å 20,000,000 kronor.
I statsrådsprotokollet meddelas härefter redogörelse för nu gällande
bestämmelser angående malmfrakten å ifrågavarande järnväg.
Hvad då först anginge bestämmelserna om frakten från Kiruna till
riksgränsen, hade, enligt hvad i statsrådsprotokollet erinrats, dessa bestämmelser
tillkommit i sammanhang med beslutet om anläggande af järnvägen
mellan Gellivare och riksgränsen.
I den kungl. proposition, som till 1898 års Riksdag afläts angående
byggande af nämnda järnväg, förutsattes nämligen upprättandet af ett
kontrakt mellan staten och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, som
skulle hafva till syfte att tillförsäkra staten full ersättning för de kostnader,
staten komme att för järnvägsanläggningen få vidkännas. Och
sedan Riksdagen beviljat anslag till järnvägsbyggnaden under villkor bland
annat af vissa ändringar i det föreslagna kontraktet, hade den 2 juli
1898 emellan staten och bolaget upprättats ett kontrakt af följande lydelse:
»Sedan innevarande års Riksdag beviljat medel till anläggande af Nu gällande
en statsbana från Gellivare förbi Luossavaara och Kiirunavaara malmfält
till riksgränsen i riktning mot Ofoten, är mellan svenska staten och Luossa- Luossavaara—Kiirunavaara
aktiebolag följande öfverenskommelse träffad: ^nZaara ''
aktiebolags
malmtransporter
m. m.
§ 1.
Staten anlägger en järnväg från Gellivare förbi Luossavaara och
Kiirunavaara malmfält i Jukkasjårvi socken af Norrbottens län till riksgränsen
mellan Sverige och Norge i riktning mot Ofoten i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med det af kungl. järnvägsstyrelsen jämlikt nådigt bref
den 28 maj 1897 upprättade förslag. Byggnaden påbörjas under loppet
af sommaren 1898 och bedrifves så, att järnvägen är färdig att öppnas
för allmän trafik innan 1903 års början.
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 96.
§ 2.
Staten åtager sig att, sedan banan blifvit färdigbyggd, å densamma
mot ersättning, som i § 3 här nedan sägs, dels från Luossavaara och
Kiirunavaara till riksgränsen för bolagets räkning frakta årligen högst en
miljon två hundratusen ton järnmalm eller af sagda myckenhet vunnen
förädlad produkt, dels ock till Luossavaara och Kiirunavaara frakta hvad
för bolagets rörelse erfordras af byggnadsmateriel och bränsle, dock att
staten fritager sig från ansvar för den minskning i den transporterade
malmmängden, som kan uppstå, därest bolaget icke med största möjliga
jämnhet fördelar malmafsändningen på årets särskilda månader.
§ 3.
Bolaget betalar till staten:
1) statens utgifter dels för järnvägens Gellivare—riksgränsen drift,
så vidt af järnvägens räkenskaper icke kan utrönas, att samma utgifter
föranledts allenast af den i § 4 omförmälda persontrafik, postbefordran
och godstransport, dels ock för underhåll af järnvägen med allt hvad därtill
hörer; ''
2) tre och åtta tiondedels (3,s) procent årligen å anläggningskostnaden
för järnvägen Gellivare—riksgränsen med tillbehör. Med anläggningskostnad,
däri inbegripes jämväl kostnad för anskaffande af rullande
materiel äfvensom ränta å statens utgifter för banan, intilldess densamma
öppnas för allmän trafik, förstås icke blott den ursprungliga kostnaden
vid järnvägens första anläggande, utan jämväl all annan kostnad, som
därefter å järnvägen nedlägges och icke afser allenast underhåll utan
ökar järnvägens kapitalvärde.
Det belopp, som utgöres af skillnaden mellan, å ena sidan, den af
bolaget enligt denna punkt erlagda afgift af 3,8 procent och, å andra
sidan, den ränteutgift, som förorsakas staten genom upplåning af de till
gäldande af ofvanberörda anläggningskostnad erforderliga medel eller,
därest medel därtill helt och hållet eller delvis på annat sätt anskaffas,
den summa, hvartill statens ränteutgift enligt riksgäldskontorets beräkning
skulle uppgå, i händelse medlen upplånades, beräknas till banans amortering.
För bestämmandet af hvad af statens utgifter för banan med tillhörande
materiel skall hänföras till underhåll, skola de för statens järnvägar
i sådant afseende gällande föreskrifter lända till efterrättelse.
Statsutskottets Utlåtande N:o 96.
5
§ 4.
Bolaget ersätter årligen den förlust, som enligt järnvägens räkenskaper
må hafva uppkommit genom uppehållandet å järnvägen Gellivare—
riksgränsen af persontrafik och postbefordran samt annan godstransport än
den, som enligt § 2 åligger staten. Den vinst, som af sådan trafik uppstår,
tillfaller staten.
§ 5.
Sedan banan blifvit för bolagets malmtrafik öppnad, skall bolaget
månadsvis i förskott till staten utgifva den staten enligt § 3 tillkommande
ersättning; åliggande bolaget att före den 1 december hvarje år hos kungl.
järnvägsstyrelsen anmäla ungefärliga storleken af malmtransporten under
det nästkommande året. Sist en månad efter sådan anmälan skall kungl.
järnvägsstyrelsen hafva meddelat bolaget uppgift å det provisoriskt beräknade
beloppet af driftkostnaden för det kommande året och anläggningskostnaden
vid samma års slut, hvarefter bolaget under det nya kalenderåret
å första helgfria dag i hvarje månad till kungl. järnvägsstyrelsens
hufvudkassa inbetalar en tolftedel af den i § 3 omförmälda ersättning.
Under första trafikåret skall storleken af malmtransporten för bestämmandet
af förskottslikviden beräknas till åttahundratusen ton för
året. Skulle bolaget något år underlåta att hos kungl. järnvägsstyrelsen
göra sådan anmälan, som här ofvan är sagdt, skall transportmängden för
nyssnämnda ändamål beräknas komma att uppgå till samma myckenhet
som nästföregående år, dock ej under en miljon ton; skolande i sistnämnda
två fall storleken af bolagets månatliga förskottslikvid bero på den uppgift
därom, som varder bolaget af kungl. järnvägsstyrelsen tillställd minst
fjorton dagar före första förfallodagen under det ifrågavarande året.
Vid beräkningen af förskottslikviden må kungl. järnvägsstyrelsen —
bortsedt från det första trafikåret — icke för något år utgå från lägre
transportmängd än en miljon ton, äfven om bolaget anmält en mindre
myckenhet.
Så fort ske kan efter hvarje års slut uppgöres af kungl. järnvägsstyrelsen
sluträkning mellan staten och bolaget för det gångna året, upptagande
jämväl hvad bolaget på grund af § 4 här ofvan tilläfventyrs har
att erlägga; skolande bolaget sist en månad efter erhållen del af denna
sluträkning till kungl. järnvägsstyrelsen inbetala den skuld, bolaget enligt
sluträkningen må äga; hvaremot, därest öfverskott till bolagets förmån af
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 96.
sluträkningen utvisas, detsamma i nya årets räkning godtgöres bolaget
medelst afdrag af därunder skeende förskottslikvid.
§ 6.
De i §§ 2—5 träffade bestämmelser skola gälla, intill dess anläggningskostnaden
blifvit eldigt Kungl. Maj:ts uträkning till fullo amorterad,
eller, därest staten dessförinnan finner skäligt uppsäga överenskommelser),
till dess tre år efter uppsägningen förflutit; dock att uppsägning, därtill
bolaget icke äger rätt, icke må å statens sida ske inom de tjugu första
åren efter järnvägens öppnande.
§ 7.
För underlåtenhet att fullgöra sina åtaganden utfäster härmed bolaget,
jämte den ersättningsskyldighet, som kan för bolaget uppkomma,
ett vite af två miljoner kronor, hvilket vite skall utgå i den mån Kungl.
Magt finner skäligt därom förordna; dock att för försummelse å bolagets
sida allenast i fråga om afgifvande af de i § 5 omförmälda uppgifter,
vitet ej kommer att tillämpas; och medger bolaget till säkerhet för berörda
vite första inteckning i all den fasta egendom inom Jukkasjärvi
socken, som bolaget må komma att äga.
§ 8.
Till ytterligare säkerhet för uppfyllande af sina åtagna förbindelser
skall bolaget:
1) såsom pant till staten öfverlämna bevis, att i af staten i sådant
afseende godkänd bankinrättning blifvit för statens räkning deponerade en
miljon femhundratusen kronor, därå bolaget, så länge det fullgör sina
åtaganden enligt detta kontrakt, äger uppbära räntan; ägande staten, därest
enligt Kungl. Maj:ts bepröfvande, bolaget brustit i sina förpliktelser, att
ej mindre till säkerhetens ökande innehålla den för hvarje år å sagda belopp
upplupna ränta, än äfven, till betäckande af sin fordran, använda
panten utan iakttagande af de i lag för realiserande af pant gifna föreskrifter;
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 96.
2) aflämna en för fullgörande af bolagets förbindelser ingången
borgen af »Aktiebolaget Gellivare malmfält».
Vidare åligger bolaget att
a) aflämna fyra i bolaget gällande, till staten med full äganderätt
behörigen öfverlåtna aktier. Talan för aktie, som tillhör staten, föres af
den, som af Kungl. Maj:t därtill förordnas;
b) vidtaga den ändring i sin bolagsordning, att aktie icke må ägas
eller innehafvas af utlänning, och att beslut om ändring i denna bestämmelse
eller om försäljning af grufva eller del däraf, om bolagets upplösning,
om nedläggande af grufdriften och om förändring af bolagsordningens
bestämmelse i afseende på föremålet för bolagets verksamhet icke må
utan Kung]. Maj:ts tillstånd vara giltigt, med mindre samtlige aktieägare
förenat sig därom; skolande hvad i detta moment stadgats äga giltighet
jämväl, efter det de i §§ 2—5 meddelade bestämmelser må hafva upphört
att gälla.
§ 9.
Därest aftal icke kommer att träffas rörande utförande genom statens
försorg och på dess bekostnad af de spår med normal spårvidd, som
befinnas erforderliga för malmens fraktande från Kiirunavaara och Luossavaara
malmfält till bangården vid Luossajaure, förbinder sig bolaget att
verkställa och bekosta sagda spår samt att hafva fullbordat desamma till
den tid, då järnvägen från ofvannämnda bangård till riksgränsen kan
öppnas för malmtrafik.
Ifrågavarande spåranordningar må dock icke af bolaget utföras, utan
att plan därför blifvit af Kungl. Maj:t pröfvad och fastställd; ägande
Kungl. Maj:t därjämte att genom sin järnvägsstyrelse låta öfvervaka berörda
arbetes verkställande, i enlighet med den fastställda planen, därvid
bolaget skall vara skyldigt ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter
och bestämmelser i afseende på arbetets utförande, hvilka af kungl.
järnvägsstyrelsen eller dess i egenskap af kontrollant på arbetsplatsen förordnade
ombud tilläfventyrs varda meddelade.
Kostnaden för denna kontroll ersättes staten af bolaget.
Staten äger rätt att under kontraktstiden, när staten så önskar, inlösa
förenämnda spåranläggningar antingen för det belopp, desamma
kostat bolaget — ränta å anläggningskostnaden dock icke häruti inräknad
— eller ock för den summa, hvartill samma anläggningar värderas af fem
ojäfvige män, af hvilka två utses af Kung]. Maj:t, två af bolaget och den
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 96.
femte af de fyra sålunda valda, eller, om dessa icke blifva i valet af den
femte ense, af landshöfdingen i Norrbottens län.
Staten äger välja mellan de båda angifna inlösningssätten och förty
fordra, att värdering sker, innan staten träffar sitt val.
§ 10.
Detta aftal vare ej gällande, förrän bolaget:
dels styrkt, att bolaget förfogar öfver nödigt kapital ej mindre för
åstadkommande af de anordningar, hvilka erfordras för brytning och lastning
af malm till minst en miljon ton om året, än äfven, därest icke
staten anlägger till malmfälten erforderliga bispår, för anläggande af
sådana;
dels visat, att bolaget med norska staten aftalat om malmtransportens
fortsättning å järnväg från den punkt, där svenska statens järnväg
vid riksgränsen slutar, till tjänlig skeppningsort äfvensom angående anstalter
för malmens inlastning i fartyg eller, där så erfordras, uppläggande
a land eller, därest aftal angående berörda anstalters ombesörjande af
norska staten icke träffas, att bolaget till sådana anstalters vidtagande
förfogar öfver nödiga tillgångar;
dels vidtagit de åtgärder, som enligt § 8 åligga bolaget;
dels ock till staten aflämnat en af aktiebolaget Gellivare malmfält
utfärdad, med borgen af Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag försedd
förbindelse, däri, under villkor att frakten för förstnämnda bolags inalmtransport
å järnvägen Malmberget—Svartön icke förrän tre år efter därom
gjordt tillkännagifvande höjes utöfver tre kronor för ton, en årlig nettovinst
af fyra procent af järnvägen Malmberget—Svartön med därtill hörande
bispår och utlastningsanordningar, rullande och annan materiel garanteras
staten under tiden från och med 1903, till dess detta kontrakt
upphör att gälla eller dessförinnan tre år förflutit, från det staten tillkännagifvit
sig icke längre vilja vara vid ofvannämnda fraktsats bunden.
§ 11.
Skulle i anledning af denna öfverenskommelse skiljaktiga meningar
i något afseende uppstå mellan kontrahenterna, är bolaget underkastadt
Kungl. Maj:ts afgörande.»
Statsutskottets Utlåtande N:o 06.
9
I öfverensstämmelse med stadgandena i delta kontrakt hade Luossavaara—Kiirunavaara
aktiebolag till civildepartementet öfverlämnat, bland
annat, följande handlingar nämligen:
l:o) två af Stockholms enskilda bank utfärdade räntebärande depositionsbevis,
det ena af den 27 juni 1898 å en miljon kronor och det
andra af den 1 juli 1898 å fem hundra tusen kronor, hvilka båda belopp
deponerats af Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag;
2:o) af aktiebolaget Gellivare malmfält den 2 juli 1898 utfärdad
borgen för det härofvan omförmälda kontrakts behöriga fullgörande af
Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag;
3:o) fyra å svenska staten med full äganderätt öfverlåtna stamaktier
i Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag, n:is 2,533, 2,534, 2,547 och
2,612, hvar å 1,000 kronor med tillhörande kuponger från och med n:o 1;
4:o) en af aktiebolaget Gellivare malmfält den 2 juli 1898 utfärdad,
med borgen af Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag försedd utfästelse,
hvarigenom, under villkor att frakten för aktiebolaget Gellivare
malmfälts malmtransport å järnvägen Malmberget—Svartön icke förrän
tre år efter därom gjordt tillkännagifvande höjes utöfver tre kronor för
ton, aktiebolaget Gellivare malmfält garanterat svenska staten en årlig
nettovinst af fyra procent af järnvägen Malmberget—Svartön med därtill
hörande bispår och utlastningsanordningar, rullande och annan materiel
under tiden från och med 1903 till dess det samma dag mellan staten och
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag afslutade kontrakt angående byggandet
och trafikerandet af en statsbana från Gellivare till riksgränsen mot
Norge upphör att gälla eller dessförinnan tre år förflutit från det staten
tillkännagifvit sig icke längre vilja vara vid ofvannämnda fraktsats bunden.
Såväl kontraktet som samtliga öfriga omförmälda handlingar hade enligt
Kungl. Maj:ts beslut den 1 juli 1898 öfverlämnats till statskontoret
med föreskrift, att det skulle åligga statskontoret att föranstalta om lyftande
för statsverkets räkning af blifvande utdelningar å de fyra å svenska
staten öfverlåtna aktierna, att öfvervaka, att den af aktiebolaget Gellivare
malmfält utfärdade borgensförbindelsen, äfvensom den af samma bolag afgifna,
med borgen af Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag försedda utfästelsen
rörande tillförsäkrande åt staten af viss nettovinst å järnvägen
mellan Malmberget och Svartön blefve, jämväl hvad beträffade sistnämnda
borgen, bibehållna vid gällande kraft, äfvensom att draga försorg därom
att, därest Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag förvärfvade fastighet inom
Jukkasjärvi socknar, sådan inteckning utverkades, som i öfverenskommelsens
7 § afsåges.
Bill. till lliksd. Prut. 1000. 4 Sand. 1 Afd. 50 Käft.
2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 96.
Den 3 februari 1902 meddelade Jukkasjärvi lappmarks tingslags
häradsrätt inteckning i ett Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag tillhörigt,
från den vid afvittringen i Jukkasjärvi socken till kronopark afsätta mark
afsöndradt område om 241,16 hektar i vidd, Kungl. Maj:t och Kronan till
säkerhet för en af nämnda bolags styrelse den 18 november 1901 utfärdad
förbindelse, enligt hvilken bolaget skulle till Kungl. Maj:t och kronan vid
anfordran betala en summa af 2,000,000 kronor.
Då beslut fattades om byggande af järnvägen Gellivare—Riksgränsen,
beräknades anläggningskostnaden för banan till 21,498,000 kronor,
däraf för rullande materiel 4,534,000 kronor. Till följd af inträffade
stegringar i arbets- och materialpris, synnerligen ogynnsamma väderleksförhållanden
samt andra under ai’betets fortgång tillstötande omständigheter
hade emellertid kostnaden för ifrågavarande järnvägsanläggning,
hvilken i slutet af år 1902 öppnades för provisorisk trafik, öfverstigit den
beräknade. De för järnvägens anläggande beviljade anslagsbelopp uppginge
tillsammans till 29,907,000 kronor, däraf 4,889,000 kronor för inköp
af rullande materiel och 25,018,000 kronor för själfva järnvägsanläggningen.
Enligt från järnvägsstyrelsen infordrade uppgifter hade anläggningskostnaden
den 1 mars 1903 uppgått till omkring 29,448,000 kronor. Häri
inginge 401,169 kronor 23 öre, utgörande det bokförda värdet af i statsbanebyggnadens
förråd befintliga inventarier och materialier, för hvilka
dock vid försäljning antagligen endast omkring 25 % af samma värde
kunde påräknas. Kostnaderna efter nämnda tidpunkt för banans komplettering
enligt det till grund för 1901 års Riksdags beslut om beviljande
af ytterligare anslag till banbyggnaden för år 1902 liggande kostnadsförslaget
beräknades uppgå till omkring 279,000 kronor.
Vid bestämmandet af det belopp, som bolaget skulle enligt 3 § af
ofvanintagna öfverenskommelse betala för innevarande år, det första hvarunder
denna öfverenskommelse träd! i tillämpning, hade järnvägsstyrelsen
beräknat anläggningskostnaden till dels de beviljade anslagsmedlen 29,907,000
kronor, dels räntan å statens utgifter för ifrågavarande bana intill den 1
januari 1903, enligt fullmäktiges i riksgäldskontor uppgifter 2,406,114
kronor 84 öre, eller tillhopa i rundt tal 32,313,000 kronor. Det provisoriskt
beräknade beloppet af driftkostnaden för år 1903, därvid man utgått
från en malmtransport af 800,000 ton, uppginge till 1,332,200 kronor.
Den ersättning, som enligt 3 och 5 §§ af öfverenskommelsen bolaget hade
att månatligen under innevarande år till järnvägsstyrelsen inbetala, belöpte
Statsutskottets Utlåtande N:o 96.
11
sig således till 213,350 kronor, däraf driftkostnaden till 111,016 kronor
67 öre och annuiteten till 102,333 kr. 33 öre.
I afseende på fraktafgifterna för aktiebolaget Gellivare malmfälts
transporter hade järnvägsstyrelsen uti infordrad promemoria meddelat malmfälts
följande. transporter.
För begagnande af de för bolagets räkning genom järnvägsstyrelsen
utförda särskilda spåranläggningar från Malmberget till Tingvalls kulle och
till utmålet Välkomman samt från plats å linjen Gellivare—Malmberget till
utmålet Hermelin in. fl. utmål betalade bolaget viss årlig afgift.
Hvad åter beträffade den frakt, aktiebolaget Gellivare malmfält varit
pliktigt erlägga för sina malmtransporter från Malmberget till Svartön vid
Luleå, hade densamma fastställts att utgå efter följande grunder:
Under åren 1893—18.94 enligt kungl. brefvct den 17 april 1893:
4 kronor per ton vid försändning af minst 150,000 ton per år
3: 70 » för hvarje ton utöfver de första » » » »
med rätt för bolaget att, om hela malmkvantiteten för år uppgått till
minst 300,000 ton, få åtnjuta nedsättning i frakten till 3 kronor 70 öre
jämväl för de första 150,000 ton.
Under år 1895 enligt kungl. bref vet den 28 juni 1895:
3: 70 kronor per ton vid försändning af mindre än 600,000 ton under året.
3: 20 » » » » » » minst 600,000 » » »
3: 00 » » » för hvarje ton, som försändts utöfver 600,000.
Under åren 1896—1897 enligt kungl. bref vet den 29 maj 1896:
3: 00 kronor per ton vid försändning af minst 600,000 ton per år.
3: 50 » » » » » » mindre än 600,000 » » »
Under åren 1898—1903 enligt kungl. bref vet den 1 juli 1898:
2: 75 kronor per ton vid försändning af minst 600,000 ton per år.
3: 25 » » » » » » 400,000—600,000 » » »
3: 50 » » » » » » mindre än 400,000 » » »
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 96.
Den från Gellivare till Luleå nedfraktade inaluien hade utgjort:
år |
1892.......... |
..................175,188 |
ton |
å |
4: 00 |
kr. |
Summa |
701,000 kr. |
» |
1893.......... |
.................. 306,315 |
» |
» |
3: 70 |
» |
» |
1,133,000 » |
» |
1894.......... |
..................618,281 |
» |
» |
3: 70 |
» |
2,288,000 » |
|
» |
1895.......... |
..................615,611 |
» |
» |
3: 20*) |
» |
» |
1,967,000 » |
» |
1896.......... |
..................611,593 |
» |
» |
3: 00 |
» |
» |
1,835,000 » |
» |
1897.......... |
.................. 626,171 |
» |
» |
3:00 |
» |
» |
1,879,000 » |
» |
1898.......... |
.................. 846,929 |
» |
2: 75 |
» |
» |
2,329,000 » |
|
» |
1899.......... |
-........-...... 843,011 |
» |
2: 75 |
» |
» |
2,318,000 » |
|
» |
1900.......... |
.................. 868,326 |
» |
» |
2: 75 |
» |
» |
2,388,000 » |
» |
1901.......... |
.................. 982,016 |
» |
» |
2: 75 |
» |
2,701,000 » |
|
» |
1902.......... |
.................. 975,971 |
» |
2: 75 |
» |
2,684,000 » |
||
» |
1903 (järn- |
—mars) .... 230,368 |
» |
2: 75 |
» |
» |
634,000 » |
|
Summa 7,699,780 |
ton |
Summa |
22,857,000 kr. |
Efter att vidare hafva meddelat upplysningar om de afgifter, bergverksaktiebolaget
Freja hade att erlägga för sina malmtransporter, har
föredraganden å sid. 13—24 i statsrådsprotokollet redogjort för ofvanberörda,
af staten anställda rättegång beträffande bättre rätt till åtskilliga
grufveutmål vid Gellivare malmberg.
Styrelsens för trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund ofvan omförmälda
skrift af den 1 sistlidne april är i sin helhet införd å sid. 24—
29 i statsrådsprotokollet, som därefter meddelar det i denna ansökningsskrift
föreslagna aftalet, hvilket är af följande lydelse:
Trafik- »Förslag till grunder för aftal emellan å ena sidan svenska staten och å
GränaiZraandra sidan Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget Gellivare
-Oxelösunds malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund.
förslag till
grunder för
aftal med Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag berättigas att efter hand öka
SVstaten. malmtransporten mellan Kiruna och riksgränsen upp till åtminstone
1,500,000, eventuellt 2,000,000 tons per år.
För en period af 30 år fastställes följande fraktaftal:
Hvar sjätte månad erlägges till svenska staten kronor 650,000, motsvarande
3,8 % å anläggningskostnaden för banan Gellivare—Riksgränsen,
hvilken kostnad,, som för närvarande uppgår till c:a kronor 32,400,000,
inom kort torde i och för ytterligare anskaffande af rullande materiel etc.
*) 3: 00 kr. för hvarje ton utöfver 600,000.
Statsutskottets Utlåtande N:o 96.
13
stiga till i rundt tal 34,200,000 kronor. Därjämte betalas kronor l,oe
i frakt per ton malm Kiruna—Riksgränsen. Skulle kvantiteten per kalenderår
understiga 1,000,000 tons betalas dock frakt för detta minimikvantum.
Stiger däremot malmtransporten utöfver 1,500,000 tons årligen,
erlägges frakt med ett belopp, motsvarande den efter ofvanstående
grunder utgående frakten per ton vid transport af jämnt 1,500,000 tons
per år, eller således med + l,oe) 1 krona 93 öre per ton.
\ 1,500,000 /
Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag erhåller ingen frakfrihet för
materialier, lifsförnödenheter etc., utan betalar frakt därför i likhet med
öfriga större trafikanter.
Under de 30 år, som aftalet afser, få andra malmbefraktare ej tillerkännas
proportionsvis billigare fraktvillkor än Luossavaara—Kiirunavaara
aktiebolag.
Malmfrakten å järnvägen Malmberget—Luleå bibehålies vid den nuvarande.
Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund ikläder sig ansvar för
Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolags och aktiebolaget Gellivare malmfälts
fullgörande af de med ofvanstående fraktaftal förenade skyldigheter.
För händelse exporttull åsättes järnmalm, berättigas Luossavaara—
Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält till restitution
å sådan tull genom motsvarande nedsättning i malmfrakten, intill utgången
af 3 0-årsperioden.
Kung]. Maj:t och kronan nedlägger pågående rättegång angående
äganderätten till vissa af aktiebolaget Gellivare malmfälts grufvor samt
afstår för framtiden från sina i berörda rättegång framställda påståenden.
På det trafikbolaget ej må nödgas anlita utländskt kapital vid ordnandet
af malmbolagens affärer lämnar svenska staten ett lån å 20,000,000
kronor till skälig ränta och på 30 års amortering mot säkerhet af inteckning
i Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolags och aktiebolaget Gellivare
malmfälts fasta och lösa egendom, liggande näst efter de för dessa bolags
obligationslån gällande inteckningar, jämte garanti af trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund.
Garantier.
Trafikbolaget utfäster sig att till statens trygghet och till förekommande
af utländskt inflytande å bolagets skötsel, dels hos regeringen deponera
de af trafikbolaget förvärfvade c:a 90 % af aktierna i Luossavaara—
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 96.
Beslutade
ändringar
i trafikaktie■
bolaget
Grängesberg—Ox
eib
sunds bolags
ordning.
Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält med rätt för
svenska staten att, därest bolaget vill sälja berörda aktier, till sig lösa desamma
efter parikurs, dels äfven ändra trafikbolagets ordning i syfte, att
Kung!. Maj:t äger utse en ledamot i bolagets styrelse, samt att aktie i
trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund icke må ägas eller innehafvas
af utlänning i vidare mån, än att aktie, som före den 1 april 1903 bevisligen
innehafts af utlänning, må af honom eller hans rättsinnehafvare fortfarande
ägas och innehafvas, hvarjämte, i händelse af ökning af aktiekapitalet,
utlänning må för sina förut ägande aktier deltaga i tecknande af
nya efter samma grunder som öfrige aktieägare, samt äga och innehafva
sådana nya aktier.
o
A extra bolagsstämma den 1 april 1903 har trafikaktiebolaget beslu.
tat nedan angifna ändringar i den för bolaget fastställda ordning, nämligen
:
i § 4 (däruti för närvarande stadgas, att bolagets aktiekapital skall
-utgöra minst fjorton miljoner kronor och högst tjuguåtta miljoner kronor)
den förändring, att aktiekapitalet skulle utgöra minst fjorton miljoner kronor
och högst fyrtiotvå miljoner kronor;
i § 11 det tillägg, att en styrelseledamot jämte en suppleant för
honom utses af Konungen;
samt i § 6 vissa nya föreskrifter (här nedan utmärkta med kursiv
stil), hvartill vid fortsatt extra bolagsstämma den 20 april 1903 beslutats
tillägg (nedan utmärkta med spärrad stil), hvarigenom denna § skulle
erhålla följande lydelse:
»Ä hvarje aktie, som blifvit till fullo inbetald, utfärdas af styrelsen
aktiebref, försedt med ordningsnummer och ställdt till viss man; dock
må, där aktieägare det önskar, fem eller flera aktier i ett aktiebref sammanföras.
Med hvarje aktiebref följa tjugu vinstutdelningskuponger, betecknade
med n:is 1—20, samt talong.
Efter inlösen af dessa kuponger utlämnas, emot talongs aflämnande,
ytterligare kuponger till samma antal jämte ny talong; och förfares allt
framgent på samma sätt.
Aktie må icke ägas eller innehafvas af utlänning i vidare män, än
att aktie, som före den 1 april 1903 bevisligen innehafts af utlänning, må
af honom eller hans rättsinnehafvare fortfarande ägas och innehafvas,
hvarjämte, i händelse af ökning af aktiekapitalet, utlänning må för sina
förut ägande aktier deltaga i tecknandet af nya efter samma grunder som
öfriga aktieägare samt äga och innehafva sådana nya aktier.
Statsutskottets Utlåtande N:o ÖB.
15
Samma inskränkning med afseende å rätten att äga eller
innehafva aktier i bolaget gäller äfven föf svenskt bolag, i hvars
bolagsordning eller bolagsaftal ej finnes intagen dels bestämmelse
därom, att aktie eller andel i bolaget icke må ägas af utlänning
eller utan Kungl. Maj:ts medgifvande af svenskt bolag, dels
ock föreskrift, att denna bestämmelse i bolagsordningen eller
bolagsaftalet. ej må ändras utan Kungl. Maj:ts medgifvande.
Alla aktier skola af bolagets styrelse efter ordningsnummer införas
i eu särskild, för en hvar vid anfordran tillgänglig registerbok, hvilken
för hvarje aktie upptager aktietecknarens namn, stånd eller yrke och hemvist,
de å aktien verkställda inbetalningar samt de med äganderätten till
aktien skeende förändringar, som med uppvisande af aktiebrefvet hos styrelsen
anmälas,
Öfvergår äganderätten till aktie genom öfverlåtelse, arf eller annat
laga fång till annan person, vare, med iakttagande af hvad här ofvan stadgats
om förhud med vissa undantag för utlänning, äfvensom för sådant
svenskt bolag, hvarom förut nämnts, att äga eller innehafva aktier i
bolaget, den nye ägaren berättigad att i bolaget inträda efter anmälan hos
styrelsen, som därom verkställer anteckning i registerboken och meddelar
bevis genom påskrift å aktiebrefvet. Förrän anteckning i registerboken
skett, äge den nye ägaren ej att utöfva rösträtt i bolaget.»
Vid ordinarie bolagsstämma den 27 april 1903 har bolaget enhälligt
fastställt de af extra bolagsstämma den 1 och af fortsatt extra bolagsstämma
den 20 i samma månad beslutade, här ofvan angifna ändringarna
i §§ 4, 6 och 11 af den för bolaget gällande ordning.
Såsom i trafikbolagets ansökning erinrats, äger staten redan nu,
jämlikt Kungl. Maj:ts resolution den 27 juni 1896, att genom särskildt
förordnad person deltaga i granskningen af förvaltningen utaf bolagets
angelägenheter.
I detta ärende hafva järnvägsstyrelsen, kommerskollegium och fullmäktige
i riksgäldskontoret, efter remiss, till Kungl. Maj:t afgifvit särskilda
utlåtanden, Indika finnas i statsrådsprotokollet återgifna, järnvägsstyrelsens
utlåtande sid. 33—43, kommerskollegii sid. 43—46 och riksgäldsfullmäktiges
sid. 46.
I anledning af trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösunds omförmälda
ansökning hafva särskilda framställningar hufvudsakligen i fråga
om malmtransport å statsbanan till Kungl. Maj:t ingifvits af aktiebolaget
Svappavara malmfält, bergverksaktiebolaget Freja och Tuolluvara graf
-
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 96.
Föredra
gandens
yttrande.
aktiebolag; och lämnas för dessa framställningar närmare redogörelse å
sid 48—52 i statsrådsprotokollet.
För egen del har t. f. chefen för civildepartementet i detta ärende
yttrat följande:
»Hvad nu beträffar den af trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
hos Eders Kungl. Maj:t gjorda framställningen, skulle genom bolagets
öfvertagande af aktiemajoriteten i aktiebolaget Gellivare malmfält
och därigenom jämväl i Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag under de
förutsättningar, som i förslaget till aftal upptagits, utsikt förefinnas, att
de för utvecklingen af en värdefull gren af våra näringar samt utbredande
af odling inom en viktig del af landet betydelsefulla förhållandena vid de
två största gruflföretagen i Norrbottens län blefve för en afsevärd framtid
på ett tillfredsställande sätt ordnade. Förutom detta, som synes mig vara
af stor vikt, skulle vidare genom den ifrågasatta nya ordningen äfven
vinnas den fördelen, att berörda gruflföretag komme att stanna i svenska
händer, äfvensom att staten skulle erhålla ett önskvärdt inflytande på bolagens
verksamhet. I betraktande häraf synas mig talande skäl föreligga
för staten att, därest den föreslagna ordningen i öfrigt befinnes antaglig,
lämna den medverkan, som påkallas för dess genomförande.
I sådant afseende torde först få beröras frågan om äganderätten till
de grufvor, som innehafvas af aktiebolaget Gellivare malmfält. Det är
tydligt, att någon uppgörelse om öfvertagandet af detta bolags aktier icke
kan komma till stånd, utan att den nu mellan staten och bolaget pågående
rättegången om äganderätten till dessa grufvor nedlägges och bolagets
äganderätt till dem lämnas obestridd. För min del kan jag ej heller finna
annat än att de skäl, som förelågo för staten att mot aktiebolaget Gellivare
malmfält anhängiggöra ifrågavarande rättegång, väsentligen förlora
sin betydelse gent emot de fördelar, som den ifrågasatta uppgörelsen mellan
bolagen otvifvelaktigt innebär.
Hvad därefter beträffar den ändring i nu gällande bestämmelser om
malmtransporten å statsbanan mellan Kiruna och Riksgränsen, som af
trafikaktiebolaget ifrågasatts, skulle densamma afse dels transportmängden,
dels sättet för beräkningen af fraktafgifterna, dels tiden för dessa afgifters
erläggande till staten, dels ock tiden för det nya aftalets giltighet, hvarjämte
bolaget föreslagit ett tillägg rörande andra malmbefraktares fraktvillkor.
Sålunda har bolaget föreslagit en ökning af malmtransporten från
nu medgifna högst 1,200,000 ton till åtminstone 1,500,000, eventuellt
2,000,000 ton per år. Såsom af det föregående framgår, har järnvägsstyrelsen
häremot erinrat, att genom en ökning till 2,000,000 ton skulle,
Statsutskottets Utlåtande N:o 96.
17
med hänsyn till banans till 2,700,000 ton beräknade transportförmåga,
andra malmtrafikanters berättigade anspråk kunna blifva åsidosatta, hvarför
järnvägsstyrelsen, som ej hade något att anmärka mot en ökning till
1,500,000 ton, ansett malmtransporten för Luossavaara—Kiirunavaara
aktiebolag böra tillsvidare begränsas till sistnämnda belopp.
I afseende på den viktigaste ändringen eller sättet för beräkningen
af fraktafgifterna skulle, enligt bolagets förslag, Luossavaara—Kiirunavaara
aktiebolags nuvarande skyldighet att betala statens utgifter för järnvägens
Gellivare—Riksgränsen drift och underhåll samt 3,8 % å anläggningskostnaden
för järnvägen med tillbehör äfvensom att ersätta eventuell förlust
af annan trafik utbytas mot förpliktelse att utgifva en fraktersättning, som
för transport af intill 1,500,000 ton järnmalm om året skulle utgå dels
med 3,8 % af en till 34,200,000 kronor fixerad anläggningskostnad, eller i
rundt tal 1,300,000 kronor årligen, dels ock med l,oe kronor för hvarje
ton, samt för en årlig malmtransport af mera än 1,500,000 ton skulle
utgöra 1,93 kronor per ton. Järnvägsstyrelsen har dock icke kunnat i allo
godkänna trafikbolagets beräkning af de nya fraktafgifterna, utan på
grunder, för hvilka redogörelse i det föregående lämnats, kommit till det
resultat, att för 1,000,000 ton eller därunder borde betalas 2,540,000
kronor samt för hvarje ton utöfver 1,000,000 till och med 1,500,000
ton 78 öre.
Enligt trafikbolagets förslag skulle fraktafgifterna erläggas hvar sjätte
månad, då däremot nu gällande aftal bestämmer, att Luossavaarabolaget
skall för hvarje månad inbetala en tolftedel af det af järnvägsstyrelsen för
året provisoriskt beräknade beloppet af driftkostnaden och räntan på anläggningskostnaden.
Järnvägsstyrelsen har emellertid ansett lämpligast, att
nu gällande tider för likviden bibehölles, och härutinnan uppgjort ett förslag
med de modifikationer, som betingats af den utaf styrelsen föreslagna
afgift sberä kninge n.
Vidare har trafikbolaget föreslagit, att det nya fraktaftalet skulle
gälla en period af 30 år, hvaremot järnvägsstyrelsen framhållit nödvändigheten
däraf, att det nya aftalet skulle afslutas för samma tid som det nu
gällande, eller intill dess anläggningskostnaden blifvit till fullo amorterad
eller tre år förflutit efter uppsägning från statens sida, dock att den tid,
inom hvilken staten ej skulle äga uppsäga aftalet, kunde förlängas från
nu bestämda tjugu till trettio år.
Det tillägg, som trafikaktiebolaget föreslagit till införande i det nya
aftalet utöfver förutvarande bestämmelser, afser, att under tiden för aftalets
giltighet andra malmbefraktare ej finge tillerkännas proportionsvis
Bill. till Riksd. Prof. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 59 Höft. 3
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 96.
billigare fraktvillkor än Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag; och har
järnvägsstyrelsen funnit denna hemställan befogad.
För egen del anser jag de nya bestämmelser för Luossavaarabolagets
malmtransporter, hvilkas medgifvande från statens sida sålunda påkallas,
vara af den beskaffenhet, att de böra kunna med vissa ändringar och med
en något förtydligad affattning antagas. Jag ansluter mig härutinnan till
järnvägsstyrelsens uppfattning och anser de af styrelsen föreslagna ändringar
i hufvudsak välbetänkta och innefatta säkerhet för att icke staten
genom det nya aftalet skall äfventyra de genom det förra aftalet densamma
tillförsäkrade förmåner. I ett afseende synes mig emellertid böra göras
ett tillägg till hvad järnvägsstyrelsen föreslagit. I järnvägsstyrelsens beräkning
af fraktafgifterna har icke för transportmängder under 1,500,000
ton per år förutsetts det fall, att, sedan staten vidtagit nödiga anordningar
för transport af en årlig malmkvantitet af 1,500,000 ton, bolaget något år
inskränker toansporten under sistnämnda kvantitet. För ett sådant fåll
bör räntan naturligtvis beräknas å det högre anläggningskapitalet, 34,900,000
kronor, eller till 1,330,000 kronor, och således sammanlagda afgiften för
en kvantitet af 1,000,000 ton utgöra 2,640,000 kronor. Med denna siffra
till utgångstal skulle, genom ett tillägg af 58 öre för hvarje ton därutöfver,
afgiften för hvarje ytterligare 100,000 ton höjas med 58,000 kronor
och slutligen för en kvantitet af 1,500,000 ton per år ernås samma afgiftsbelopp,
som järnvägsstyrelsen i sin beräkning upptagit för sistnämnda
kvantitet.
I detta sammanhang anser jag mig böra meddela, att enligt från
riksgäldskontoret lämnad uppgift den ränta, som staten fått utgifva för de
till järnvägsanläggningen Gellivare—Riksgränsen beviljade och utbetalda
belopp, uppgått i medeltal till 3,80955787 %. Häraf framgår visserligen, att
den annuitet, Luossavaarabolaget skulle erlägga å järnvägens anläggningskostnader,
i stället för att lämna tillgång till amortering af dessa kostnader,
ej fullt motsvarar den ränta, staten får betala för de till företagets
utförande anskaffade penningarna, men denna omständighet synes mig icke
böra utgöra anledning att nu ifrågasätta annuitetens höjande utöfver hvad
i 1898 års öfverenskommelse fastställdes, enär i följd af den betydande
ökningen af anläggningskostnaderna bolagets utgifter i detta hänseende
komma att vida öfverstiga hvad från början varit beräknadt. Sannolikt
synes för öfrigt vara, att efter hand statens ränteutgifter kunna nedbringas
till det belopp, hvarifrån man utgick vid uppgörandet af 1898 års aftal.
I afseende å den transport af malm från Malmbergets station t ill
Svartön, som bedrifves af aktiebolaget Gellivare malmfält, har trafikaktiebolaget
föreslagit, att gällande fraktsatser skulle bibehållas oförändrade,
Statsutskottets Utlåtande N:o 90.
19
och har järnvägsstyrelsen icke haft något att erinra däremot. Härvid har
jag ansett lämpligt att, på sätt äfven järnvägsstyrelsen hemställt, i ett
blifvande aftal fullständigt intagas de i detta afseende, enligt Eders Kungl.
Maj:ts nådiga beslut den 1 juli 1898, gällande fraktsatser, hvarförutom
däri särskildt bör anmärkas, att inskränkning ej sker i den bolaget enligt
utfästelse den 2 juli 1898 åliggande skyldighet att garantera staten viss
årlig nettovinst å järnvägen mellan Malmberget och Svartön.
Vidare har trafikaktiebolaget i sitt förslag till aftal förbehållit sig
att, om under aftalstiden exporttull skulle åsättas järnmalm, Luossavaaraoch
Gellivarebolagen skulle berättigas till restitution af denna tullafgift
genom nedsättning i malmfrakten. Att skäl finnes för denna anhållan,
synes ej kunna förnekas- Därest densamma, på sätt jag anser önskligt,
bifalles, torde dock, såsom järnvägsstyrelsen anmärkt, de belopp, som
kunna komma att restituera, ej böra utbetalas af trafikmedel, likasom
det t.ydligtvis endast är i afseende å en här i landet åsatt exporttull som
restitution kan ifrågakomma.
Hvad därefter beträffar trafikaktiebolagets ansökning om beviljande
åt Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält
af statslån å 20,000,000 kronor, synes mig för bifall härtill tala
hufvudsakligen samma skäl, som anförts till stöd för trafikbolagets framställning
i dess helhet. Näppeligen torde det erforderliga lånebeloppet
kunna uppbringas å den inhemska lånemarknaden, och att för anskaffande
däraf hänvisa bolagen till utländskt kapital vore att lämna rum för ett
inflytande, som man just sträfvar efter att undvika. Då härtill kommer
att, efter hvad fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande gifver vid handen,
hinder för staten icke torde möta att genom upplåning tillhandahålla bolagen
beloppet, samt den säkerhet, som erbjudes och hvarom jag nu kommer
att närmare yttra mig, synes vara antaglig, tvekar jag icke att äfven
i denna del biträda trafikbolagets ansökning.
Vidkommande denna säkerhet och de garantier i öfrigt, som bolagen
erbjuda för de i ansökningen afsedda förhållandenas tillfredsställande ordnande,
så har till en början trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
förklarat sig villigt att ikläda sig ansvar för fullgörandet af alla de skyldigheter,
som enligt nu ifrågasatta fraktaftal skulle åligga Luossavaara—
Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält. Till upplysning
om värdet af den sålunda erbjudna säkerheten tillåter jag mig att
här lämna en öfversikt af trafikaktiebolagets ställning, sådan den enligt
mig tillhandahållna uppgifter visade sig vid 1902 års utgång.
Bolagets tillgångar utgjorde vid nämnda tidpunkt 2(1,453,258 kronor
42 öre, och ägde bolaget till sitt förfogande, förutom 20,1(17 kronor 5 öre,
20
Statsutskottets Utlåtande, N:o 96.
öfverförda af 1901 års vinst till 1902 års vinst- och förlustkonto, eu behållen
inkomst för året af 2,110,908 kronor 34 öre. Aktiekapitalet uppgår
till 21,116,000 kronor, och till reservfonden, som vid 1902 års slut
utgjorde 1,491,192 kronor 90 öre, har enligt bolagsstämmans beslut den
27 innevarande månad öfverförts 211,090 kronor 83 öre, hvadan densamma
sålunda numera utgör 1,702,283 kronor 73 öre.
Till säkerhet för återbetalningen af statslånet har trafikaktiebolaget
erbjudit, förutom sin egen garanti, inteckning i Luossavaara—Kiirunavaara
aktiebolags och aktiebolagets Gellivare malmfält fasta egendom äfvensom
förlagsinteckning i samma två bolags bergsbruk och grufdrift, med förmånsrätt
näst efter de för dessa bolags obligationslån lämnade säkerheter.
Enligt företedda handlingar utgöras bolagens fastigheter dels af en
Luossavaarabolaget tillhörig afsöndring om 241,16 hektar från Jukkasjärvi
kronopark, dels ock af följande Gellivarebolaget tillhöriga fasta egendomar
nämligen
den s. k. Fjällnäs egendom, bestående af 3/i28 mtl Gellivare n:r 1,
3/128 mtl Gellivare n:r 2, 41/si2 mtl Gellivare n:r 5 och V64 mtl Gellivare
n:r 6;
frälsehemmanet Robsahm n:r 1, 5/32 mtl;
den från 11 /256 mtl Boden n:r 2 afsöndrade lägenheten Bruket n:r 1
om 4 har 84 ar (kallad Storaholms hemman) och en från n/256 mtl Boden
n:r 2 afsöndrad lägenhet om 6 tunnland;
det s. k. Holmfors hemman och tegelbruk, bestående af: i öfverLuleå
socken: u/i28 mtl Buddbyn n:r 4, 13/128 mtl Buddbyn n:r 7, V32
mtl Legoträsk n:r 1, 19/64 mtl Alternäs n:r 1, Ve mtl Kopparberg n:r 1,
n/io24 mtl Buddbyn n:r 3, 17/256o mtl Buddbyn n:r 5, 39/4096 mtl Buddbyn
n:r 7, och i Råneå socken: 9/32 mtl Rörviken n:r 1, 3/i6 mtl Hedträsk
n:r 1;
den s. k. Svartö lotsplats, bestående af: en från Vie mtl Björsbyn
n:r 5 afsöndrad lägenhet om 10,3873 har, kallad Bältet n:r 3, en från 13/256
mtl Björsbyn n:r 5 afsöndrad lägenhet om 8,4397 har, kallad Bältet n:r 4,
och en från 37/128 mtl Björsbyn n:r 6 afsöndrad lägenhet om 73,7990 har,
med undantag af den från dessa tre lägenheter afsöndrade lägenheten
Svartklafven n:r 1 om 17,32 har.
Gravationsbevis rörande de båda bolagens sålunda till säkerhet erbjudna
egendom hafva ingifvits, och enligt dessa besväras för närvarande
Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolags vid Luossavaara och Kiirunavaara
malmfält idkade bergsbruk och grufdrift af förlagsinteckningar för tillhopa
10,000,000 kronor samt dess fasta egendom endast af den förut
omnämnda inteckningen för 2,000,000 kronor, till säkerhet för bolagets
Statsutskottets Utlåtande N~:o 96.
21
förbindelse till Kungl. Maj:t och kronan af den 18 november 1901. Aktiebolagets
Gellivare malmfält i Gellivare socken idkade bergsbruk och grufdrift
besväras af förlagsinteckningar för tillhopa 10,500,000 kronor och
dess ofvannämnda fastigheter, förutom af inteckningar till säkerhet för
nyttjanderätt och för smärre belopp å tillhopa 11,300 kronor, af inteckningar
å tillsammans 900,000 kronor.
Vidare har trafikaktiebolaget, till statens trygghet och till förekommande
af utländskt inflytande å bolagets skötsel, dels förklarat sig villigt
att hos staten deponera de af bolaget förvärfvade aktierna i Luossavaara—
Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält äfvensom de
sistnämnda bolag tillhöriga aktierna i Luossavaarabolaget med rätt för
staten att, därest trafikbolaget ville sälja berörda aktier, till sig lösa desamma
efter parikurs, dels ock vidtagit de ändringar i bolagsordningen,
för hvilka jag förut redogjort.
I afseende på statens rätt att lösa de deponerade aktierna efter
parikurs har kommerskollegium framhållit, att detta erbjudande borde
ändras därhän, att staten under angifna förutsättning skulle berättigas
lösa aktierna efter parikurs eller efter det högsta pris, hvarå anbud förelåge,
i fall detta understege aktiernas nominella värde. Denna anmärkning
synes mig vara riktig. Depositionen torde för öfrigt böra få karaktären
af en pantsättning. Visserligen kan, då Luossavaara- och Gellivarebolagen
med all sin fasta och lösa egendom stå i ansvarighet, sådant förefalla
öfverflödigt, men det medför likväl en afgjord förmån därutinnan,
att den del af säkerheten, som motsvaras af nämnda aktier, kommer att
finnas till hands i en lättare användbar form.
Utom den erbjudna och numera äfven beslutade ändringen i trafikaktiebolagets
bolagsordning anser jag staten böra fordra, att äfven Luossavaara-
och Gellivarebolagens bolagsordningar i de delar, hvarom nu är
fråga, bringas till hufvudsaklig öfverensstämmelse med trafikbolagets bolagsordning;
och stadganden i sådant syfte hafva följaktligen blifvit intagna
i förslaget till aftal med bolagen.
I enlighet med den uppfattning, jag nu uttalat, har jag låtit uppgöra
ett nytt förslag till aftal, att gälla från den 1 januari 1904. Då
emellertid inom Jukkasjärvi tingslag icke hålles mera än ett ting om året,
i årets början, kan den inteckning i Luossavaarabolagets fastighet, som
skall läggas som säkerhet för statslånet, ej erhållas under innevarande år,
och med utlämnandet af detta lån måste sålunda anstå, till dess bolagen
blifva i tillfälle att uppfylla sin förpliktelse i detta afseende. Kontraktsförslaget,
som af trafik bolagets styrelse godkänts, är af följande lydelse:
22
Statsutskottets utlåtande N:o 96.
»Emellan svenska staten, å ena sidan, samt Luossavaara—Kiirunavaara
aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan, är följande öfverenskommelse
träffad:
l:o.
1 det emellan svenska staten och Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag
den 2 juli 1898 afslutade kontrakt om byggande af järnväg från
Gellivare förbi Luossavara och Kirunavara malmfält till Riksgränsen
skola §§ 2—6 erhålla följande ändrade lydelse, att lända till efterrättelse
från och med den 1 januari 1904.
»§ 2. Staten åtager sig att å ifrågavarande bana emot ersättning,
som i § 3 här nedan sägs, från Kiruna malmbangård till Riksgränsen för
bolagets räkning årligen frakta högst 1,500,000 ton järnmalm; dock att
bolaget icke må påfordra transport af mer än 1,200,000 ton förr, än tillräcklig
rullande materiel hunnit anskaffas och öfriga anordningar för dylik
transport hunnit vidtagas, samt att staten fritager sig från ansvar för den
minskning i den transporterade malmmängden, som kan uppstå, därest
bolaget icke med största möjliga jämnhet fördelar malmafsändningen på
årets särskilda månader.
Önskar bolaget att å järnvägen frakta järnmalm utöfver den sålunda
bestämda myckenhet af 1,200,000 resp. 1,500,000 ton om året,
vare bolaget i afseende å rätt till transport af sådan Överskjutande myckenhet
malm likställd med andra befraktare och skyldig att för transporten
utgifva den ersättning, som kan varda bestämd.
§ 3. Bolaget betalar i fraktafgift för transport under ett år af
1,000,000 ton järnmalm eller därunder 2,540,000 kronor samt 78 öre för
hvarje ton utöfver 1,000,000 till och med 1,500,000.
Skulle bolaget, efter det nödiga anordningar för transport af en årlig
malmkvantitet af 1,500,000 ton blifvit af staten vidtagna, något år
inskränka transporten under nämnda kvantitet, utgår frakten under det
året med 2,640,000 kronor för 1,000,000 ton järnmalm eller därunder
samt för hvarje ton därutöfver 58 öre.
§ 4. Af den fraktafgift, som enligt § 3 skall af bolaget erläggas,
skola 3,8 % å det belopp, hvartill järnvägens anläggningskostnad beräknas
uppgå, anses utgöra ränta å och amortering af sagda kostnad; och skall
det belopp, som utgöres af skillnaden emellan å ena sidan nämnda 3,8 %
och å andra sidan den ränteutgift, som förorsakas staten genom upplåning
af de till anläggningskostnaden erforderliga medel, eller, därest medel där
-
Statsutskottets utlåtande N:o 96.
23
till helt och hållet eller delvis på annat sätt anskaffas, den summa, hvartill
statens ränteutgift enligt riksgäldskontorets beräkning skulle uppgå, i
händelse medlen upplånades, beräknas till anläggningskostnadens amortering.
Anläggningskostnaden beräknas, intill dess anordningar för transportens
ökning till 1,500,000 ton vidtagits, till 32,400,000 kronor och
därefter till 34,900,000 kronor.
§ 5. Det åligger bolaget att före den 1 december hvarje år hos
kungl. järnvägsstyrelsen anmäla ungefärliga storleken af malmtransporten
under det nästkommande året; och skall bolaget å första helgfria dag i
hvarje månad till kungl. järnvägsstyrelsens hufvudkassa erlägga en tolftedel
af det fraktbelopp, som på den sålunda angifna kvantiteten enligt föreskrifterna
i § 3 belöper.
Skulle bolaget underlåta göra sådan anmälan, som nyss är sagd,
skall transportmängden beräknas komma att uppgå till samma myckenhet
som nästföregående år, dock ej till mindre än 1,000,000 ton.
Så fort ske kan efter hvarje års slut, uppgöres af kungl. järnvägsstyrelsen
sluträkning emellan staten och bolaget för det gångna året;
skolande bolaget sist en månad efter erhållen del af denna sluträkning
till kungl. järnvägsstyrelsen inbetala den skuld, bolaget enligt sluträkningen
må äga, hvaremot, därest öfverskott till bolagets förmån af sluträkningen
utvisas, detsamma i det nya årets räkning godtgöres bolaget medels
afdrag af därunder skeende förskottslikvid.
§ 6. De i §§ 2—5 träffade bestämmelser skola gälla intill dess
anläggningskostnaden blifvit enligt Kungl. Maj:ts uträkning till fullo amorterad
eller, därest staten dessförinnan finner skäligt uppsäga öfverenskommelsen,
till dess tre år efter uppsägningen förflutit; dock att uppsägning,
därtill bolaget icke äger rätt, icke må å statens sida ske före den 1
januari 1931.
Ej må, så länge detta kontrakt gäller, annan befraktare af malm å
järnvägen Gellivare—Riksgränsen tillerkännas förmånligare fraktvillkor
än bolaget.»
De bestämmelser i kontraktet den 2 juli 1898, som meddelats till
säkerhet för uppfyllandet af hvad bolaget enligt samma kontrakt åtagit
sig, skola hänföra sig äfven till de åtaganden, hvartill bolaget enligt nu
aftalade förändrade föreskrifter förbundit sig.
2:o.
Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund ikläder sig borgen såsom
för egen skuld för fullgörande af de förpliktelser, som åligga Luossavaara
24
Statsutskottets utlåtande N:o 96.
—Kiirunavaara aktiebolag enligt det i lista punkten omförmälda emellan
staten och samma bolag den 2 juli 1898 upprättade kontrakt med däri
nu stadgade ändringar, äfvensom af den aktiebolaget Gellivare malmfält
jämlikt 3:dje punkten i detta kontrakt åliggande betalningsskyldighet.
3:o.
Den fraktafgift, aktiebolaget Gellivare malmfält har att erlägga för
transport af malm från Malmbergets station till Svartön, skall för tiden
från den 1 januari 1904 till den 1 januari 1934 utgöra för hvarje ton:
vid försändning af minst 600,000 ton för år 2 kronor 75 öre, vid försändning
af 400,000—600,000 ton för år 3 kronor 25 öre, och vid försändning
af mindre än 400,000 ton för år 3 kronor 50 öre, dock med iakttagande
däraf att vid transport under ett år af 400,000—600,000 ton sammanlagda
fraktafgiften ej må öfverstiga fraktafgiften för 600,000 ton, beräknad efter
2 kronor 75 öre för ton, samt att vid transport under ett år af mindre
än 400,000 ton sammanlagda fraktafgiften ej må öfverstiga fraktafgiften
för 400,000 ton, beräknad efter 3 kronor 25 öre för ton. Genom bestämmelsen
i denna punkt sker ej inskränkning i den bolaget enligt utfästelse
den 2 juli 1898 åliggande skyldighet att ansvara för att staten bekommer
viss årlig nettovinst å järnvägen mellan Malmberget och Svartön.
4:o.
I händelse järnmalm kommer att i Sverige beläggas med exporttull,
skola Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält
vara berättigade att af staten erhålla ersättning för den tullafgift,
bolagen få i sådant hänseende vidkännas under den tid, förevarande fraktaftal
komma att gälla, Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag dock icke för
annan malm än den, som transporteras mot den här ofvan i detta kontrakt
bestämda afgift.
5:o.
Kungl. Maj:t och kronan nedlägger den emot aktiebolaget Gellivare
malmfält samt G. H. Erasmie och N. W. Bosaeus vid Gellivare lappmarks
Statsutskottets Utlåtande N:o 96.
25
tingslags häradsrätt anställda rättegång angående rätt till vissa gruffyndigheter
vid Gellivare in. in.; skolande kronan och bolaget vidkännas eu
hvar sina kostnader å rättegången, samt bolaget godtgöra kronan hvad
kronan i sådant hänseende kan dömas att till Erasmie och Bosaeus utgifva.
6:o.
Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget Gellivare
malmfält erhålla af staten genom riksgäldskontoret ett lån å 20,000,000
kronor med skyldighet för bolagen att å detta belopp årligen betala 6
%, af hvilken annuitet först godtgöres ränta efter 4 1/i % å oguldet kapitalbelopp
och återstoden utgör afbetalning å kapitalet; skolande bolagen,
om till betalning förfallet belopp icke i föreskrifven ordning erlägges,
därå gälda 5 % ränta intill dess samma belopp blifvit behörigen inbetaldt.
För fullgörande af denna bolagens förbindelse ikläder sig trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund borgen såsom för egen skuld.
7:o.
Till ytterligare säkerhet för ej mindre återbetalning af det i 6:tc
punkten af detta kontrakt omförmälda lån med ränta än äfven fullgörande
af öfriga trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, Luossavaara—Kiirunavaara
aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält åliggande
förpliktelser enligt detta kontrakt och kontraktet den 2 juli 1898
öfverlämnas:
l:o. En af Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget
Gellivare malmfält, en för bägge och bägge för en, utfärdad revers å
20,000,000 kronor med 4XA % ränta, till säkerhet hvarför meddelats dels
inteckning i samtliga nämnda bolag tillhörande fastigheter, dels ock
förlagsinteckning i all den bolagen för deras bergsbruk och grufvedrift
tillhöriga egendom, hvari sådan inteckning lagligen må gälla, jämte bevis
att sagda fastigheter och öfrig egendom icke därutöfver häfta för andra
penningeinteckningar än de, som lämnats såsom säkerhet för de af nämnda
bolag upptagna obligationslån till ursprungligt belopp af sammanlagdt,
20,000,000 kronor, och den för Kurigl. Maj:t och kronan i Luossavaara—
Bill. till Riksd. Prot. 1993. 4 Sami. 1 Afd. 59 Höft. 4
26
Statsiitskottcts Utlåtande N:o 06.
Kiirunavaara aktiebolags fasta egendom meddelade inteckning för 2,000,000
kronor.
2:o. De af trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund inköpta
5,750 aktier i aktiebolaget Gellivare malmfält och 1,774 aktier i Luossavaara—Kiirunavaara
aktiebolag äfvensom de aktiebolaget Gellivare malmfält
tillhöriga 3,609 aktier i Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag.
Därjämte tillförsäkras staten rätt att, i händelse trafikaktiebolaget
eller aktiebolaget Gellivare malmfält sluter aftal om försäljning af omförmälda
aktier eller någon del däraf, till sig lösa samma aktier efter
parikurs eller till det lägre pris, som må vara i aftal bestämdt; åliggande
det dock staten, därest den vill begagna sig af denna rätt, att
härom göra anmälan inom ett år efter det till Kungl. Maj:t inlämnats
behörigt bevis, att aftal om försäljningen ägt rum.
Ofvertager staten sålunda berörda aktier eller någon del däraf, är
staten, där ej annat aftalas, berättigad att innehålla köpeskillingen såsom
säkerhet för fullgörandet af bolagens ifrågavarande förbindelser, mot
skyldighet dock att å beloppet, i den mån detsamma icke användts till
betäckande af förfallen fordran hos bolagen, tillgodoföra bolagen skälig
ränta.
8:o.
Detta kontrakt varder icke gällande, där ej före den 1 januari 1904
ej mindre till riksgäldskontoret aflämnats af Luossavaara—Kiirunavaara
aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält, en för bägge och bägge
för en, utfärdadt skuldebref å det i 6:te punkten af detta kontrakt omförmälda
lån, med därför stadgad af trafikbolaget Grängesberg—Oxelösund
ingången borgen, äfvensom de i 7:e punkten angifna aktier,
än äfven till Kungl. Maj:t inlämnats borgensförbindelse af det innehåll,
som här ofvan i 2:a punkten blifvit bestämdt, äfvensom bevis därom att
dels i bolagsordningen för trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
vid bolagsstämma den 27 innevarande april beslutade ändringar blifvit
behörigen fastställda,
dels i aktiebolagets Gellivare malmfält bolagsordning införts och
behörigen framställts bestämmelser, a) att aktie i bolaget icke må ägas
eller innehafvas af utlänning eller, utan Kungl. Maj:ts medgifvande, af
svenskt bolag, b) att Kungl. Maj:t skall äga utse en ledamot i bolagets
styrelse och en revisor samt c) att beslut om försäljning af bolaget tillhörig
grufva eller del däraf, om bolagets upplösning eller om nedläggande
af grufdriften ej skall gälla utan Kungl. Maj:ts godkännande,
Statsutskottets Utlåtande N:o 96.
27
dels ock i Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag införts enahanda
inskränkning i afseende å rätt för svenskt bolag att äga eller innehafva
aktie i bolaget, äfvensom stadgats, att beslut om ändring i vare sig denna
bestämmelse eller i den uti bolagsordningen redan intagna föreskrift om
rätt för Kungl. Maj:t att utse en ledamot i bolagets styrelse ej skall gälla,
med mindre de i 22 § 2 mom. bolagsordningen uppställda villkor för
giltigheten af där afsedda beslut blifvit. uppfyllda.
Det i 6:te punkten omförmälda lån må dock icke i sin helhet eller
till någon del utbekoinmas, förrän till riksgäldskontor aflämnats, förutom
ofvan omförmälda handlingar, den i 7:e punkten 1 mom. omnämnda inteckningshandling
jämte gravationsbevis.
9:o.
Skulle i anledning af denna öfverenskommelse skiljaktiga meningar
i något afseende uppstå mellan kontrahenterna, äro bolagen underkastade
Kungl. Maj:ts afgörande.»
Hvad slutligen beträffar den af aktiebolaget Svappavara malmfält
gjorda framställningen, att icke annan företrädesrätt till ^fraktning af
malm än den redan nu bestämda måtte Luossavaarabolaget beviljas, torde
det väl icke kunna förnekas, att den företrädesrätt, som i detta afseende
skulle enligt nyss angifna förslag till aftal beredas samma aktiebolag eller
den årliga fraktkvantitetens höjning från 1,200,000 till 1,500,000 ton, är
motiverad af sistnämnda bolags skyldighet att amortera järnvägens Gellivare—Kiksgränscn
hela anläggningskostnad, hvilken numera uppgått till
vida högre belopp än då fraktkvantiteten ansågs böra begränsas till högst
1,200,000 ton. Framställningen torde därför icke böra vinna nådigt afseende,
likasom den af bolaget äfven framställda anhållan om statslån icke
heller synes böra i detta sammanhang föranleda någon Eders Kungl. Maj:ts
åtgärd.
Vidkommande Frejabolagets underdåniga framställning, att med
anledning af trafikaktiebolagets ansökning sådana villkor måtte bestämmas,
att ojämn konkurrens ej måtte uppkomma för bergverksaktiebolaget,
och att detta ej måtte hindras vid utforsling af malm, äfvensom
Tuolluvarabolagets likartade anhållan om rätt att näst efter Luossavaarabolaget
medgifven transport af högst 1,500,000 ton få transportera minst
50,000, helst 100 000 ton malm, torde de sålunda framhållna, önskningarna
28
Statsutskottets Utlåtande N:o 96.
Utskottets
yttrande.
vara vederbörligen tillgodosedda genom de i det nya aftalet intagna bestämmelser,
hvarigenom dels nu gällande fraktafgifter för aktiebolaget Gellivare
malmfält bibehållits, dels ock Luossavaarabolaget icke för eventuell
frakt utöfver 1,500,000 ton om året tillerkänts bättre rätt än annan trafikant
af malm.»
De anspråk, som enligt den kungl. propositionen ställas på statens
medverkan för att trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund skall kunna
genom definitivt afsilande af nu ifrågasatt köp komma i besittning af
aktiemajoritet inom aktiebolaget Gellivare malmfält och Luossavaara—Kiirunavaara
aktiebolag, äro enligt utskottets uppfattning synnerligen stora.
Närmast och direkt går propositionen ut på beviljande för detta ändamål
af ett högst betydande låneunderstöd till de båda norrbottniska malmbolagen.
Det är en helt och hållet ny väg, Riksdagen skulle beträda genom
att sålunda till enskilda industriella företag lämna försträckning, och
utskottet kan icke undgå att hysa betänkligheter med afseende å de följder,
hvartill statens inträde på denna väg kan komma att leda. Under
inga förhållanden torde en sådan åtgärd böra beslutas, så vida man ej är
fullt förvissad att för staten synnerligen viktiga ändamål därigenom skulle
vinnas.
Såsom skäl för att staten skulle genom medverkan på nu föreslaget
sätt göra det för Grängesbergsbolaget möjligt att förvärfva aktiemajoriteten
inom förenämnda båda malmbolag har t. f. departementschefen i första
rummet anfört, att härigenom utsikt skulle förefinnas, att förhållandena
vid de två största grufföretagen i Norrbottens län blefve för en afsevärd
framtid på ett tillfredsställande sätt ordnade. Om utskottet rätt uppfattat
föredragandens mening, grundar sig den af honom sålunda uttalade förhoppningen
därpå, att genom förverkligande af aktieköpet i fråga berörda
grufföretag skulle komma i händerna på ett solidt bolag, som står under
ledning af driftiga och allmänt ansedda män. Betydelsen häraf erkänner
utskottet till fullo; men såväl i det ena som det andra hänseendet kunna
förhållandena vid ett bolag inom kort undergå förändring, och man har
ingen som hälst säkerhet att de fördelaktiga egenskaper, som för närvarande
utmärka ifrågavarande bolag, komma att under någon längre tid
blifva bestående. Den fördel, som i ofvan angifna hänseende skulle stå
att vinna genom den ifrågasatta uppgörelsens åvägabringande, måste därför,
så vida man icke uteslutande fäster sig vid det närvarande, anses
ganska oviss.
Statsutskottets Utlåtande N:o 96.
29
De ytterligare fördelar, som enligt föredragandens mening skulle i
sammanhag med den nya ordningens genomförande vinnas, äro dels att
berörda grufföretag komme att stanna i svenska händer, dels ock att staten
skulle erhålla ett önskvärdt inflytande på bolagens verksamhet. Såsom
i statsrådsprotokollet närmare omförmälts, har Grängesbergsbolaget beslutat,
att i sin bolagsordning införa åtskilliga föreskrifter till förebyggande
af att aktier i bolaget skulle kunna öfvergå i utlännings ägo, och enligt
det i propositionen åberopade förslaget till aftal skulle liknande bestämmelser
införas i de båda norrbottniska malmbolagens bolagsordningar.
Huru dessa bestämmelser än må afmattas, synes det dock utskottet uppenbart,
att de icke kunna på ett effektivt sätt uppfylla sitt ändamål att förhindra
utländskt inflytande på vederbörande bolags förvaltning. Såsom
allmänt bekant är, kunna nämligen dylika bestämmelser utan svårighet
kringgås på det sätt, att en utländsk köpare af aktier låter inregistrera
dem på svenska män och genom dessa utöfvar sin rösträtt.
Hvad angår det inflytande på bolagens verksamhet, som staten genom
den ifrågasatta nya ordningen uppgifvits skola erhålla, torde därmed
icke kunna afses annat än att staten beträffande samtliga ifrågavarande
bolag skulle få rätt att utse en styrelseledamot och en revisor. Om ock
en sådan befogenhet för staten icke saknar betydelse, kan man dock hafva
skäl erinra därom, att äfven i bolag, där staten haft och begagnat denna
rätt, därigenom icke alltid kunnat förebyggas beklagliga missförhållanden.
Såsom af det förestående framgår, har utskottet icke kunnat finna
de skäl, som för genomförande af ifrågavarande uppgörelse blifvit anförda,
vara synnerligen kraftiga, och ingalunda har utskottet genom dem kunnat
komma till den öfvertygelsen, att Riksdagen för berörda ändamåls vinnande
bör med afvikande från hittills följda grundsatser skrida till en med afseende
å sina konsekvenser så betänklig åtgärd som att börja lämna låneunderstöd
till enskilda industriella företags bedrifvande.
Utskottet, som på grund häraf finner sig förhindradt tillstyrka den
kungl. propositionen, har vid sådant förhållande saknat anledning att yttra
sig beträffande de särskilda medgifvanden i fråga om fraktbestämmelserna
samt i andra afseenden, som förutom låneunderstödet äskats af staten för
att det ifrågasatta aktieköpet skulle kunna komma till stånd.
Hvad angår de i ämnet väckta motionerna gå de hufvudsakligen ut
därpå, att Riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t begära utredning rörande
förvärfvande åt staten af antingen äganderätt till aktiebolaget Gellivare
malmfälts och Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolags malmtillgångar in.
in. eller ock ett större antal aktier i dessa bolag. Med afseende härå
har utskottet endast velat erinra att, äfven om det skulle befinnas önsk
-
30
Statsutskottets Utlåtande N:o D6.
värdt att staten förvärfvade berörda tillgångar, ett i enlighet med motionärernas
förslag fattadt beslut af Riksdagen om anställande af utredningar
och underhandlingar i denna fråga icke synes skola befrämja syftet
att till skäligt pris komma i besittning af ifrågavarande egendom.
I enlighet med det anförda hemställer utskottet,
a) att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning
icke må vinna Riksdagens bifall; och
b) att ofvan omförmälda, af herrar Lithander,
Bergström, Nordström och Roos i ämnet väckta motioner
icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 15 maj 1903.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.
Reservation
af herrar Chr. Lundeberg, N. Fosser, friherre J. T. Gripenstedt, K. E. Bohnstedt,
friherre N. A. H. Palmstierna, grefve K .A. Posse, F. G. M. Ridderbjelke,
grefve C. O. Taube och C. J. G. Swartz, hvilka ansett, att utskottets
yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:
»På de skäl, som i statsrådsprotokollet blifvit anförda, anser sig utskottet
böra tillstyrka, att staten lämnar erforderlig medverkan för att
trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund skall kunna genom definitivt
afslutande af det nu ifrågasatta köpet komma i besittning af aktiemajoritet
i aktiebolaget Gellivare malmfält och därigenom äfven i Luossavaara—
Kiirunavaara aktiebolag. Beträffande den i Kungl. Maj:ts proposition föreslagna
öfverenskommelse, som för sådant ändamål skulle träffas mellan
staten, å ena sidan, och de tre bolagen, å den andra, har utskottet funnit
de däruti intagna bestämmelserna i hufvudsakliga delar vara af beskaffenhet
att kunna förordas till godkännande. I vissa hänseenden har utskottet
emellertid haft anledning föreslå några ändringar ocli tillägg.
Statsutskottets Utlåtande N:o 96.
31
Hvad först angår de ifrågasatta ändrade bestämmelserna rörande
Luossavaarabolagets transporter å statsbanan har utskottet icke kunnat
undgå att hysa betänkligheter emot att, såsom förslaget innebär, staten
skulle för en så lång tid som 30 år gent emot nämnda bolag binda sig
vid vissa fraktafgifter utan rätt att, därest driftkostnaderna under tiden
skulle ökas, af bolaget uttaga ersättning härför. Utskottet finner det därför
nödvändigt, att i kontraktet intages bestämmelse om skyldighet för
bolaget att underkasta sig den höjning i fraktafgifterna, som kan finnas
erforderlig för betäckande af en framdeles eventuellt uppkommande ökning
af den del af driftkostnaderna för bandelen Gellivare—Riksgränsen, som,
såvidt af järnvägens räkenskaper kan utrönas, icke föranledts af annan
trafik än den för bolagets räkning bedrifna malmtrafiken. Det torde dock
icke vara behöfligt eller lämpligt att ålägga bolaget skyldighet att oftare
än hvart tionde år underkasta sig dylik förhöjning af fraktafgifterna.
Stadgande i nu angifvet syfte synes utskottet böra införas såsom tillägg
till § 3 i kontraktets lasta punkt.
1 den föreslagna § 2 af samma punkt är beträffande statens åtagande
att åt Luossavaarabolaget från Kiruna till Riksgränsen frakta viss malmkvantitet
intaget förbehåll, att staten fritager sig från ansvar för den
minskning i den transporterade malmmängden, som kan uppstå, därest
bolaget icke med största möjliga jämnhet fördelar malmafsändningen på
årets särskilda månader. Med hänsyn till de synnerligen svåra snöstormar,
som under sistlidna vinter flera gånger inträffat och hindrat trafiken å
ifrågavarande bana, anser utskottet förtänksam heten bjuda, att staten
jämväl för det fall, att naturhinder skulle förorsaka minskning i malmtransporten,
fritager sig från ansvar därför.
Enligt 4:de punkten i kontraktsförslaget skulle, i händelse järnmalm
komme att i Sverige beläggas med exporttull, Luossavaarabolaget och
Gellivarebolaget vara berättigade att af staten erhålla ersättning för den
tullafgift, bolagen finge i sådant hänseende vidkännas under den tid
ifrågavarande fraktaftal komme att gälla. Med afseende å Luossavaarabolaget
är dock härvid stadgad den begränsning, att tullrestitution icke
lämnas för annan malm än den, som transporteras mot den i aftalet. bestämda
afgift, d. v. s. för en malmkvantitet af högst 1,500,000 ton årligen.
Att, på sätt detta förslag innebär, i visst afseende binda statens bestämmanderätt
kan utskottet icke tillstyrka, utan bör enligt utskottets mening
sagda stadgande ur kontraktet uteslutas.
Däremot anser utskottet, att såsom någon ersättning för de fördelar,
som genom kontraktet skulle beredas bolagen, i detsamma bör införas en
bestämmelse, hvarigenom bolagen ålägges att, så länge kontraktet gäller,
32
Statsutskottets Utlåtande N:o 96.
oberoende af däri stadgade fraktvillkor, till staten erlägga en särskild afgift
af 50 öre för hvarje ton malm, som fraktas: af Luossavaarabolaget utöfver
1,500,000 ton årligen och af Gellivarebolaget utöfver 600,000 ton
årligen.
I 7:de punkten upptagas de handlingar, som böra såsom säkerhet
för statslånet och vissa andra bolagen åliggande förpliktelser till staten
öfverlämnas. Det synes utskottet böra uttryckligen angifvas, att ifrågavarande
handlingar lämnas att tjäna såsom pant; och för samma ändamål
böra, enligt utskottets mening, jämväl de för malmbolagens obligationslån
å ett sammanlagdt belopp af ursprungligen 20,000,000 kronor hypotiserade
inteckningarna till staten öfverlämnas, i den mån de genom obligationslånens
amortering eller inbetalning blifva tillgängliga.
I sista stycket af samma punkt stadgas om berättigande för staten
att, där ej annat af talas, innehålla köpeskillingen för de aktier i malmbolagen,
som staten, med begagnande af sin rätt enligt kontraktet, kan
hafva öfvertagit. De här ofvan kursiverade orden: där ej annat aftalas
synas utskottet böra, såsom obehöfliga, uteslutas.
Såsom villkor för kontraktets giltighet föreskrifves i 8:de punkten,
bland annat, att före den 1 januari 1904 skall hafva till Kungl. Maj:t
inlämnats bevis, att de i bolagsordningen för trafikaktiebolaget Grängesberg—-Oxelösund
vid bolagsstämman den 27 april 1903 beslutade ändringar
blifvit behörigen fastställda. Dessa ändringar gå väsentligen ut på att förhindra
utländskt inflytande på bolagets förvaltning. För att med än större
säkerhet kunna vinna detta ändamål är det enligt utskottets mening önskvärdt,
att i bolagsordningen jämväl införes bestämmelse om rösträttens begränsning,
så att ej någon får utöfva rösträtt för mer än en tjugondedel
af de vid bolagsstämman representerade aktierna. Att ett stadgande i
detta syfte blifvit i bolagsordningen infördt och behörigen fastställdt torde
böra, såsom beträffande de öfriga ändringarna är föreskrifvet, styrkas före
början af nästa år.
Beträffande aktiebolaget Gellivare malmfält är uti ifrågavarande punkt
af kontraktsförslaget föreskrifvet, att i ordningen för detta bolag skall hafva
införts och behörigen fastställts bestämmelse, bland annat, därom, att aktie
i bolaget icke må ägas eller innehafvas af utlänning eller, utan Kungl.
Maj:ts medgifvande, af svenskt bolag. Då retroaktiv verkan emellertid icke
kan gifvas åt en dylik bestämmelse, synes det utskottet nödvändigt att
här göra det tillägg, att bestämmelsen i fråga ej skall vara gällande med
afseende å aktie, som, då bestämmelsen fastställes, bevisligen innehafves af
utlänning eller svenskt bolag.
Statsutskottets Utlåtande N:o 90.
33
I enlighet med hvad utskottet sålunda förordat, skulle kontraktet
erhålla den lydelse, som framgår af följande sammanställning:
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
Emellan svenska staten, å ena sidan, samt Luossavaara—Kiirunavaara
aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund,
å andra sidan, är följande öfverenskommelse träffad:
l:o.
I det emellan svenska staten och
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag
den 2 juli 1898 afslutade kontrakt
om byggande af järnväg från Gellivare
förbi Luossavara och Kirunavara
malmfält till Riksgränsen skola §§
2—6 erhålla följande ändrade lydelse,
att lända till efterrättelse från och
med den 1 januari 1904.
»§ 2. Staten åtager sig att å
ifrågavarande bana emot ersättning,
som i § 3 här nedan sägs, från Kiruna
malmbangård till Riksgränsen för
bolagets räkning årligen frakta högst
1,500,000 ton järnmalm; dock att
bolaget icke må påfordra transport
af mer än 1,200,000 ton förr, än
tillräcklig rullande materiel hunnit
anskaffas och öfriga anordningar för
dylik transport hunnit vidtagas, samt
att staten fri tager sig från ansvar
för den minskning i den transporterade
malmmängden, som kan uppstå,
därest bolaget icke med största möjliga
jämnhet fördelar malmafsändningen
på årets särskilda månader.
Önsk ar bolaget att å järnvägen
frakta järnmalm utöfver den sålunda
bestämda myckenhet af 1,200,000
Bill. till Itiksd. Prot. 1903. 4 Sami.
l:o.
I det emellan svenska staten och
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag
den 2 juli 1898 afslutade kontrakt
om byggande af järnväg från Gellivare
förbi Luossavara och Kirunavara
malmfält till Riksgränsen skola
§§ 2—6 erhålla följande ändrade
lydelse, att lända till efterrättelse
från och med den 1 januari 1904.
»§ 2. Staten åtager sig att å
ifrågavarande bana emot ersättning,
som i § 3 här nedan sägs, från
Kiruna malmbangård till Riksgränsen
för bolagets räkning årligen frakta
högst 1,500,000 ton järnmalm; dock
att bolaget icke må påfordra transport
af mer än 1,200,000 ton förr,
än tillräcklig rullande materiel hunnit
anskaffas och öfriga anordningar
för dylik transport hunnit vidtagas,
samt att staten fritager sig från ansvar
för den minskning i den transporterade
malmmängden, som kan
uppstå i följd af naturhinder eller
därigenom att bolaget icke med största
möjliga jämnhet fördelar malmafsändningen
på årets särskilda månader.
Önskar bolaget att å järnvägen
frakta jernmalm utöfver den sålunda
bestämda myckenhet af 1,200,000
1 Afd. Raft. 59. 5
34
Statsutskottets Utlåtande N:o 96.
Kungl. Maj:ts förslag.
resp. 1,500,000 ton om året, vare
bolaget i afseende å rätt till transport
af sådan Överskjutande myckenhet
malm likställdt med andra befraktare
och skyldigt att för transporten
utgifva den ersättning, som
kan varda bestämd.
§ 3. Bolaget betalar i fraktafgift
för transport under ett år af
1,000,000 ton järnmalm eller därunder
2,540,000 kronor samt 78 öre
för hvarje ton utöfver 1,000,000 till
och med 1,500,000.
Skulle bolaget, efter det nödiga
anordningar för transport af en årlig
malmkvantitet af 1,500,000 ton blifvit
af staten vidtagna, något år inskränka
transporten under nämnda
kvantitet, utgår frakten under det
året med 2,640,000 kronor för
1,000,000 ton järnmalm eller därunder
samt för hvarje ton därutöfver
58 öre.
Utskottets förslag.
resp. 1,500,000 ton om året, vare
bolaget i afseende å rätt till transport
af sådan Överskjutande myckenhet
malm likställdt med andra befraktare
och skyldigt att för transporten
utgifva den ersättning, som
kan varda bestämd.
§ 3. Bolaget betalar i fraktafgift
för transport under ett år af
1,000,000 ton järnmalm eller därunder
2,540,000 kronor samt 78 öre
för hvarje ton utöfver 1,000,000 till
och med 1,500,000.
Skulle bolaget, efter det nödiga
anordningar för transport af eu årlig
malmkvantitet af 1,500,000 ton
blifvit af staten vidtagna, något år
inskränka transporten under nämnda
kvantitet, utgår frakten under det
året med 2,640,000 kronor för
1,000,000 ton järnmalm eller därunder
samt för hvarje ton därutöfver
58 öre.
Bolaget är skyldigt att underkasta
sig den höjning i fraktafgifterna,
som kan finnas erforderlig för
betäckande af en framdeles eventuellt
uppkommande ökning af den del af
driftkostnaderna för bandelen Gellivare—Riksgränsen,
som, såvidt af
järnvägens räkenskaper kan utrönas,
icke föranledts af annan trafik än
den för bolagets räkning bedrifna
malmtrafiken; dock må dylik förhöjning
af fraktafgifterna icke företagas
oftare än hvart tionde år.
Statsutskottets Utlåtande N:o 96
35
Kungl. Maj ds förslag. Utskottets förslag.
§ 4. Af deri fraktafgift, som enligt § 3 skall af bolaget erläggas,
skola 3,8 ’/ å det belopp, hvartill järnvägens anläggningskostnad beräknas
uppgå, anses utgöra ränta å och amortering af sagda kostnad; och skall
det belopp, som utgöres af skillnaden emellan å ena sidan nämnda 3,8 %
och å andra sidan den ränteutgift, som förorsakas staten genom upplåning
af de till anläggningskostnaden erforderliga medel, eller, därest medel
därtill helt och hållet eller delvis på annat sätt anskaffas, den summa,
hvartill statens ränteutgift enligt riksgäldskontorets beräkning skulle uppgå,
i händelse medlen upplånades, beräknas till anläggningskostnadens amortering.
Anläggningskostnaden beräknas, intill dess anordningar för transportens
ökning till 1,500,000 ton vidtagits, till 32,400,000 kronor och
därefter till 34,900,000 kronor.
§ 5. Det åligger bolaget att före den 1 december hvarje år hos
kungl. järnvägsstyrelsen anmäla ungefärliga storleken af malmtransporten
under det nästkommande året; och skall bolaget å första helfffria daer i
hvarje månad till kungl. järnvägsstyrelsens hufvudkassa erlägga en tolftedel
af det fraktbelopp, som på den sålunda angifna kvantiteten enligt föreskrifterna
i § 3 belöper.
Skulle bolaget underlåta göra sådan anmälan, som nyss är sagd,
skall transportmängden beräknas komma att uppgå till samma myckenhet
som nästföregående år, dock ej till mindre än 1,000,000 ton.
Så fort ske kan efter hvarje års slut uppgöres af kungl. järnvägsstyrelsen
sluträkning mellan staten och bolaget för det gångna året;
skolande bolaget sist en månad efter erhållen del af denna sluträkning
till kungl. järnvägsstyrelsen inbetala den skuld, bolaget enligt sluträkningen
må äga, hvaremot, därest öfverskott till bolagets förmån af sluträkningen
utvisas, detsamma i det nya årets räkning godtgöres bolaget medels afdrag
af därunder skeende förskottslikvid.
§ 6. De i §§ 2—5 träffade bestämmelser skola gälla intill dess
anläggningskostnaden blifvit enligt Kungl. Maj:ts uträkning till fullo amorterad
eller, därest staten dessförinnan finner skäligt uppsäga öfverenskommelsen,
till dess tre år efter uppsägningen förflutit; dock att uppsägning,
därtill bolaget icke äger rätt, icke må å statens sida ske före den 1
januari 1931.
Ej må, så länge detta kontrakt gäller, annan befraktare af malm å
järnvägen Gellivare—Riksgränsen tillerkännas förmånligare fraktvillkor än
bolaget.»
De bestämmelser i kontraktet den 2 juli 1898, som meddelats till
säkerhet för uppfyllandet af hvad bolaget enligt samma kontrakt åtagit
36
Statsutskottets Utlåtande N:o 96.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
sig, skola hänföra sig äfven till de åtaganden, hvartill bolaget enligt nu
aftalade förändrade föreskrifter förbundit sig.
2:o
Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund ikläder sig borgen såsom
för egen skuld för fullgörande af de förpliktelser, som åligga Luossavaara—
Kiirunavaara aktiebolag enligt det i lista punkten omförmälda emellan
staten och samma bolag den 2 juli 1898 upprättade kontrakt med däri nu
stadgade ändringar, äfvensom af den aktiebolaget Gellivare malmfält jämlikt
3:dje punkten i detta kontrakt åliggande betalningsskyldighet.
3:o.
Den fraktafgift, aktiebolaget Gellivare malmfält har att erlägga för
transport af malm från Malmbergets station till Svartön, skall för tiden
från den 1 januari 1904 till den 1 januari 1934 utgöra för hvarje ton:
vid försändning af minst 600,000 ton för år 2 kronor 75 öre, vid försändning
af 400,000—600,000 ton för år 3 kr. 25 öre, och vid försändning
af mindre än 400,000 ton för år 3 kronor 50 öre, dock med iakttagande
däraf att vid transport under ett år af 400,000—600,000 ton
sammanlagda fraktafgiften ej må öfverstiga fraktafgiften för 600,000 ton,
beräknad efter 2 kronor 75 öre för ton, samt att vid transport under ett
år af mindre än 400,000 ton sammanlagda fraktafgiften ej må öfverstiga
fraktafgiften för 400,000 ton, beräknad efter 3 kronor 25 öre för ton.
Genom bestämmelsen i denna punkt sker ej inskränkning i den bolaget
enligt utfästelse den 2 juli 1898 åliggande skyldighet att ansvara för, att
staten bekommer viss årlig nettovinst å järnvägen mellan Malmberget och
Svartön.
4:o.
I händelse järnmalm kommer att
i Sverige beläggas med exporttull,
skola Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag
och aktiebolaget Gellivare
malmfält vara berättigade att af
staten erhålla ersättning för den tullafgift,
bolagen få i sådant hänseende
4:o.
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag
och aktiebolaget Gellivare malmfält
äro skyldiga att, så länge detta
kontrakt gäller, oberoende af de fraktvillkor,
som kunna varda eller, hvad
aktiebolaget Gellivare malmfält beträffar,
redan äro bestämda, till staten
Statsutskottets Utlåtande Nso 06.
37
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
vidkännas under den tid, förevarande
fraktaftal komina att gälla, Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag dock
icke för annan malm än den, som
transporteras mot den här ofvan i
detta kontrakt bestämda afgift.
betala en särskild afgift af 50 öre
för hvarje ton mahn, som fraktas,
af Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag
utöfver 1,500,000 ton årligen
och af aktiebolaget Gellivare malmfält
utöfver 600,000 lön årligen.
5:o.
Kungl. Maj:t och kronan nedlägger den emot aktiebolaget Gellivare
malmfält samt G. H. Erasmie och N. W. Bosasus vid Gellivare lappmarks
tingslags häradsrätt anställda rättegång angående rätt till vissa, gruffyndigheter
vid Gellivare m. m.; skolande kroan och bolaget vidkännas en hvar
sina kostnader å rättegången, samt bolaget godtgöra kronan hvad kronan
i sådant hänseende kan dömas att till Erasmie och Bosams utgifva.
6:o.
Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält
erhålla af staten genom riksgäldskontoret ett lån å 20,000,000 kronor
med skyldighet för bolagen att å detta belopp årligen betala 6 %y af
hvilken annuitet först gödtgöres ränta efter 41/* % å oguldet kapitalbelopp
och återstoden utgör afbetalning å kapitalet; skolande bolagen, om till
betalning förfallet belopp icke i föreskrifven ordning erlägges, därå gälda
5 % ränta intill dess samma belopp blifvit behörigen inbetaldt.
För fullgörande af denna bolagens förbindelse ikläder sig trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund borgen såsom för egen skuld.
7:o.
Till ytterligare säkerhet för ej
mindre återbetalning af det i 6:te
punkten af detta kontrakt omförmälda
lån med ränta än äfven fullgörande
af öfriga trafikaktiebolaget
Grängesberg-Oxelösund, Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag och
7:o.
Till ytterligare säkerhet för ej
mindre återbetalning af det i 6:te
punkten af detta kontrakt omförmäkla
lån med ränta än äfven fullgörande
af öfriga trafikaktiebolaget
Grängesberg-Oxelösund, Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag och
38
Statsutskottets Utlåtande N:o 96.
Kungl. Maj:ts förslag.
aktiebolaget Gellivare malmfält åliggande
förpliktelser enligt detta kontrakt
och kontraktet den 2 juli 1898
öfverlämnas:
l:o. En af Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag och aktiebolaget
Gellivare malmfält, en för bägge
och bägge för en, utfärdad revers å
20,000,000 kronor med % ränta,
till säkerhet hvarför meddelats dels
inteckning i samtliga nämnda bolag
tillhörande fastigheter, dels ock förlagsinteckning
i all den bolagen
för deras bergsbruk och grufvedrift
tillhöriga egendom, hvari sådan inteckning
lagligen må gälla, jämte
bevis att sagda fastigheter och
öfrig egendom icke därutöfver häfta
för andra penningeinteckningar än
de, som lämnats såsom säkerhet för
de af nämnda bolag upptagna obligationslån
till ursprungligt belopp
af sammanlagdt 20,000,000 kronor,
och den för Kungl. Maj:t och kronan
i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags
fasta egendom meddelade inteckning
för 2,000,000 kronor.
2:o. De af trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund
inköpta 5,750
aktier i aktiebolaget Gellivare malmfält
och 1,774 aktier i LuossavaaraKiirunavaara
aktiebolag äfvensom
de aktiebolaget Gellivare malmfält
Utskottets förslag.
aktiebolaget Gellivare malmfält åliggande
förpliktelser enligt detta kontrakt
och kontraktet den 2 juli 1898
öfverlämnas såsom pant:
l:o. En af Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag och aktiebolaget
Gellivare malmfält, en för bägge och
bägge för en, utfärdad revers å
20,000,000 kronor med 4V4 % ränta,
till säkerhet hvarför meddelats dels
inteckning i samtliga nämnda bolag
tillhörande fastigheter, dels ock förlagsinteckning
i all den bolagen för
deras bergsbruk och grufvedrift tillhöriga
egendom, hvari sådan inteckning
lagligen må gälla, jämte bevis
att sagda fastigheter och öfrig egendom
icke därutöfver häfta för andra
penningeinteckningar än de, som
lämnats såsom säkerhet för de af
nämnda bolag upptagna obligationslån
till ursprungligt belopp af sammanlagdt
20,000,000 kronor, och den
för Kungl. Maj:t och kronan i Luossavaara-
Kiir unava ara aktieboi ags
fasta egendom meddelade inteckning
för 2,000,000 kronor; börande jämväl
de för nämnda obligationslån
hypotiserade inteckningar till staten
öfverlämnas, i den mån de genom
obligationslånens amorterande eller
inbetalande blifva tillgängliga.
2:o. De af trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund
inköpta 5,750
aktier i aktiebolaget Gellivare malmfält
och 1,774 aktier i LuossavaaraKiirunavaara
aktiebolag äfvensom
de aktiebolaget Gellivare malmfält
Statsutskottets Utlåtande N:o 96.
åt»
Kungl. Maj:ts förslag.
tillhöriga 3,609 aktier i LuossavaaraKiirunavaara
aktiebolag.
Därjämte tillförsäkras staten rätt
att, i händelse trafikaktiebolaget
eller aktiebolaget Gellivare malmfält
sluter aftal om försäljning af omförmälda
aktier eller någon del däraf,
till sig lösa samma aktier efter
parikurs eller till det lägre pris,
som må vara i aftalet bestämdt;
åliggande det dock staten, därest
den vill begagna sig af denna rätt,
att härom göra anmälan inom ett
år efter det till Kungl. Maj:t inlämnats
behörigt bevis, att aftal om
försäljningen ägt rum,
Öfvertager staten sålunda berörda
aktier eller någon del däraf,
är staten, där ej annat aftalas, berättigad
att innehålla köpeskillingen
såsom säkerhet för fullgörandet af
bolagens ifrågavarande förbindelser,
mot skyldighet dock att å beloppet,
i den mån detsamma icke användts
till betäckande af förfallen fordran
hos bolagen, tillgodoföra bolagen
skälig ränta.
8:o.
Detta kontrakt varder icke gällande,
där ej före den 1 januari 1904
ej mindre till riksgäldskontoret
aflämnats af Luossavaara—Kiirunavaara
aktiebolag och aktiebolaget
Gellivare malmfält, en för bägge och
bägge för en, utfärdadt skuldebref
Utskottets förslag.
tillhöriga 3,609 aktier i LuossavaaraKiirunavaara
aktiebolag.
Därjämte tillförsäkras staten rätt
att, i händelse trafikaktiebolaget eller
aktiebolaget Gellivare malmfält sluter
aftal om försäljning af omförmälda
aktier eller någon del däraf,
till sig lösa samma aktier efter parikurs
eller till det lägre pris, som
må vara i aftalet bestämdt; åliggande
det dock staten, därest den vill begagna
sig af denna rätt, att härom
göra anmälan inom ett år efter det
till Kungl. Maj:t inlämnats behörigt
bevis, att aftal om försäljningen
ägt rum.
öfvertager staten sålunda berörda
aktier eller någon del däraf, är staten
berättigad att innehålla köpeskillingen
såsom säkerhet för fullgörandet
af bolagens ifrågavarande
förbindelser, mot skyldighet dock
att å beloppet, i den mån detsamma
icke användts till betäckande af förfallen
fordran hos bolagen, tillgodoföra
bolagen skälig ränta.
8:o.
Detta kontrakt varder icke gällande,
där ej före den 1 januari 1904
ej mindre till riksgäldskontoret
aflämnats af Luossavaara—Kiirunavaara
aktiebolag och aktiebolaget
Gellivare malmfält, en för bägge och
bägge för en, utfärdadt skuldebref
40
Statsutskottets Utlåtande N:o 86.
Kungl. Maj:ts förslag.
å det i 6:te punkten af detta kontrakt
omförmälda lån, med därför
stadgad af trafikaktiebolaget Grängesberg-^—Oxelösund
ingången borgen,
äfvensom de i 7:de punkten
angifna aktier,
än äfven till Kungl. Maj:t inlämnats
borgensförbindelse af det
innehåll, som här ofvan i 2:a punkten
blifvit bestämdt, äfvensom bevis
därom att
dels i bolagsordningen för trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund
vid bolagsstämma den 27 innevarande
april beslutade ändringar
blifvit behörigen fastställda,
dels i aktiebolagets Gellivare
malmfält bolagsordning införts och
behörigen fastställts bestämmelser
a) att aktie i bolaget icke må ägas
eller innehafvas af utlänning eller,
utan Kungl. Maj:ts medgifvande, af
svenskt bolag, b) att Kungl. Maj:t
skall äga utse en ledamot i bolagets
styrelse och en revisor samt c) att
beslut om försäljning af bolaget tillhörig
grufva eller del däraf, om bolagets
upplösning eller om nedläggande
af grufdriften ej skall gälla
utan Kung]. Maj:ts godkännande,
Utskottets förslag.
å det i 6:te punkten af detta kontrakt
omförmälda lån, med därför
stadgad af trafikaktiebolaget Grängesberg-—Oxelösund
ingången borgen,
äfvensom de i 7:e punkten angifna
aktier,
än äfven till Kungl. Maj:t inlämnats
borgensförbindelse af det
innehåll, som här ofvan i 2:a punkten
blifvit bestämdt, äfvensom bevis
därom att
dels de i bolagsordningen för trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund
vid bolagsstämma den 27 april
1903 beslutade ändringar blifvit behörigen
fastställda, äfvensom i samma
bolagsordning införts och behörigen
fastställts bestämmelse att ej någon
må vid bolagsstämma utöfva rösträtt
för mer än en tjugondedel af de vid
stämman representerade aktierna,
dels i aktiebolaget Gellivare
malmfälts bolagsordning införts och
behörigen fastställts bestämmelser a)
att aktie i bolaget icke må ägas
eller innehafvas af utlänning eller,
utan Kungl. Maj:ts medgifvande, af
svenskt bolag; gällande denna bestämmelse
dock ej med afseende å
aktie, som då bestämmelsen fastställes
bevisligen innehafves af utlänning
eller svenskt bolag, b) att
Kungl. Maj:t skall äga utse en ledamot
i bolagets styrelse och en revisor
samt c) att beslut om försäljning
af bolaget tillhörig grufva eller
del däraf, om bolagets upplösning
eller om nedläggande af grufdriften
Statsutskottets Utlåtande N:o 96.
41
Kungl. Maj.is förslag.
dels ock i Luossavaara—Kiirunavaara
aktiebolag införts enahanda
inskränkning i afseende å rätt för
svenskt bolag att äga eller innehafva
aktie i bolaget äfvensom stadgats,
att beslut om ändring i vare sig
denna bestämmelse eller i den uti
bolagsordningen redan intagna föreskrift
om rätt för Kungl. Maj:t att
utse en ledamot i bolagets styrelse
ej skall gälla, med mindre de i 22
§ 2 mom. bolagsordningen uppställda
villkor för giltigheten af där afsedda
beslut blifvit uppfyllda.
Det i 6:e punkten omförmälda
lån må dock icke i sin helhet eller
till någon del utbekommas, förrän
till riksgäldskontoret aflämnats, förutom
ofvan omförmälda handlingar,
den i 7:e punkten 1 mom. omnämnda
inteckningshandling jämte gravationsbevis.
Utskottets förslag.
ej skall gälla, utan Kungl. Maj:ts
godkännande,
dels ock i Luossavaara—Kiirunavaara
aktiebolag införts enahanda
inskränkning i afseende å rätt för
svenskt bolag att äga eller innehafva
aktie i bolaget äfvensom stadgats,
• att beslut om ändring i vare sig
denna bestämmelse eller i den uti
bolagsordningen redan intagna föreskrift
om rätt för Kungl. Maj:t att
utse en ledamot i bolagets styrelse
ej skall gälla, med mindre de i 22 §
2 mom. bolagsordningen uppställda
villkor för giltigheten af där afsedda
beslut blifvit uppfyllda.
Det i 6:e punkten omförmälda
lån må dock icke i sin helhet eller
till någon del utbekommas, förrän
till riksgäldskontoret aflämnats, förutom
ofvan omförmälda handlingar,
den i 7:e punkten 1 mom. omnämnda
inteckningshandling jämte gravationsbevis.
9:o.
Skulle i anledning af denna öfverenskommelse skiljaktiga meningar
i något afseende uppstå mellan kontrahenterna, äro bolagen underkastade
Kungl. Majrts afgörande.
Då utskottet sålunda funnit skäl att i hufvudsakliga delar biträda
Kungl. Maj:ts förslag, finner utskottet de i ämnet väckta motionerna icke
till något utskottets yttrande föranleda.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa
a) att i anledning af Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, Riksdagen, under medgifvande att Kungl.
Bill. till Riksd. Prof. 1903. 4 Sami. 1 Afd. Häft. 59. 6
42
Statsutskottets Utlåtande N:o 96.
Maj:t å statens vägnar må med trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund,
Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag
och aktiebolaget Gellivare malmfält ingå öfverenskommelse
af den lydelse, det i statsrådsprotokollet öfver
civilärenden den 28 april 1903 omförmälda förslag med
däruti af utskottet förordade ändringar utvisar, må bevilja,
såsom lån till Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag
och aktiebolaget Gellivare malmfält, ett belopp af
20,000,000 kronor, att af riksgäldskontoret utbetalas på
de villkor, som i öämnda öfverenskommelse närmare angifvas;
samt
b) att ofvan omförmälda, af herrar Lithander
Bergström, Nordström och Roos i ämnet väckta motioner
må anses besvarade genom utstottets hemställan i föregående
moment.»
Stockholm 1903. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & S6ner.