4
Statsutskottets Utlåtande N:o 78.
N o 78.
Ank. till Eiksd. kansli den 5 maj 1903, kl. 5 e. m.
Utlåtande i anledning af väckt motion om skrifvelse till
Konungen i fråga om åtgärder mot indragning af
smärre lägenheter å krono eg endom ar.
(I. A.)
I en inom Första Kammaren väckt till statsutskottet remitterad motion
(n:o 8) har herr J. Kennedy erinrat om, att intresset för den s. k. egnahems-frågan
tagit sig uttryck genom flere särskilda, frågan på olika sätt
berörande motioner till 1899 års Riksdag, och föranledt denna Riksdag att
i skrifvelse den 13 maj 1899 hos Kungl. Maj:t göra framställning om utredning,
huruvida och i hvilket afseende ytterligare åtgärder kunde vidtagas
för beredande af tillfälle för mindre bemedlade arbetare att på landsbygden
förvärfva sig egna hem. Ehuruväl den af Kungl. Maj:t med föranledande
häraf tillsatta kommitté redan den 22 juni 1901 inkommit med
ett sakrikt betänkande, kommedet, enligt motionärens förmenande, antagligen
att dröja, innan något afgörande från Riksdagens och Kungl. Maj:ts sida
i denna synnerligen vidtomfattande och till sina verkningar hart när oberäkneliga
fråga kunde komma till stånd. Det vore därför af ej ringa vikt
att under tiden på alla de områden, där det kunde låta sig göra och hvarifrån
dennas, k. »egna-hems»-frågas lösning kunde röna inverkan, både i fråga
om lagstiftning och förvaltning finge göra sig gällande sådana principer,
hvilka, om de också icke förde denna fråga närmare dess lösning, likväl
v
Statsutskottets Utlåtande N:o 78.
5
ginge i den af Riksdagen antydda riktning eller som åtminstone icke kunna
vara af beskaffenhet att motverka densamma.
Då Riksdagen uteslutande till landsbygden begränsat området för inrättande
af sådana egna hem, beträffande hvilka ofvannämnda kommitté
hade att yttra sig, syntes det därför böra tillses, att med fast egendom å
landet icke måtte vidtagas några sådana åtgärder, som kunde menligt inverka
på frågans framtida lyckliga lösning, och närmast till hands läge då,
att kronan, såsom varande själf den störste jordägaren, å sina egendomar
åtminstone icke förfore på sätt som gifvetvis vore ägnadt att verka i alldeles
motsatt riktning mot de af en kraftig opinion bland hela vårt folk
burna sträfvanden, som i berörda Riksdags beslut funnit sitt uttryck. Det
hade därför icke kunnat annat än väcka förvåning, att vid förvaltningen
af kronoegendomarna äfven under de senare åren följts ett tillvägagångssätt,
som, långt ifrån att underlätta bildandet af »egna-hems»-lägenheter,
tvärtom vore ägnadt att borttaga å kronans mark redan befintliga smärre
sådana. Vid köp eller utarrendering af synnerligast större kronodomäner
gjordes nämligen ofta till villkor för något aftals ingående, att en del å dem
förekommande och ofta särskilt utarrenderade eller förvaltade lägenheter,
torp och smärre utjordar skulle införlifvas med hufvudgårdarne, och deras
förut för sig brukade mindre jordområden komme att i ett större jordbruk
uppgå, hvarvid de å dessa lägenheter boende personer afhystes. Om anledningen
till ett dylikt förfarande hade skogstjänstemännen uppgifvit, att de
ej ville hafva åker, äng eller bostäder på kronans skogar samt att dylik
befolkning skulle göra intrång å kronan tillhörig skog, jakt eller fiske.
Ett indragande af sådana mindre lägenheter, hvilka både genom storlek,
läge och tradition samt framför allt genom de å dem befintliga, ofta
enskilde redan förut tillhöriga åbyggnader synnerligen väl lämpade sig till
»egna-hem», strede så uppenbart såväl mot den djupa strömning till förmån
för denna idé, som i det allmänna medvetandet gjort sig kring hela
landet gällande, som ock mot de af Riksdagen i dess ofvanberörda skrifvelse
till Kungl. Maj:t och den däraf föranledda kommitténs betänkande
uttalade önskemål, att motionären, jämte det han ansett sig böra på detta
förhållande fästa Riksdagens uppmärksamhet, ville hemställa, att Riksdagen
måtte i skrifvelse hos Ivungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes för
vederbörande myndigheter utfärda sådana föreskrifter, att vid inköp eller
utarrendering af kronan tillhöriga egendomar måtte, där så i öfrigt lämpligen
kunde ske, vidtagas åtgärder till förhindrande af att å egendomarna
redan befintliga smärre lägenheter indrogos och deras befolkning afhystes.
6 Statsutskottets Utlåtande N:o 78.
Sedermera hade motionären till utskottet öfverlämnat en skrift i samma
ämne samt handlingar, innehållande uppgifter å torp och andra å kronoegendomar
befintliga lägenheter, hvilka blifvit sammanslagna med hufvudgårdarne,
oaktadt de efter motionärens förmenande lämpligen kunnat särskilt
för sig brukas. Af häröfver inhämtade upplysningar har emellertid
framgått, att i hvarje af de angifna fallen, då afvikelse skett från den
antagna regeln att vid inköp, försäljning eller utarrendering af egendomar
för kronans räkning skall tillses, huruvida lägenheter kunna afsättas för beredande
af tillfälle för mindre bemedlade att bilda egna hem, sådant föranledts
af särskilda omständigheter, hvilka icke bort lämnas obeaktade.
Exempelvis får utskottet meddela, att, enligt erhållna uppgifter, inom Kristianstads
län af 137 å inköpta fastigheter för bildande af kronoparker belägna
jordbrukslägenheter endast 5 blifvit, enär särskilda anledningar därtill
föranledt, utlagda till skogsmark. Då således, så vidt utskottet kan
bedöma, giltiga skäl för den af motionären uttalade uppfattning och hans
däraf föranledda förslag icke blifvit förebragta, får utskottet hemställa,
att Herr Kennedys förevarande motion icke må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 5 maj 1903.
På statsutskottets vägnar.-
P. PEHRSON.