Statsutskottets Utlåtande iV;o 67.
21
N:o 67.
Ankom till Riksd. kansli den 28 april 1903 kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition, angående
disposition af hufvudgården till förra skvadronschefsbostället
Wången n:o 1 i Jämtlands län för anordnande
af en uppfödning sanstalt för afvelshingstar.
(I. A.)
Under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden för den 13 mars 1903 har Kungl. Maj:t i en till Riksdagen
samma dag aflåten proposition (n:o 85) föreslagit Riksdagen medgifva,
att hufvudgården, 37Ui mantal, af förra skvadronschefsbostället lVs
mantal Wången n:o 1 i Alsens socken och Offerdals härad af Jämtlands
län måtte få upplåtas åt Kopparbergs, Gäfleborgs, Västernorrlands och
Jämtlands läns hushållningssällskap att af dem från den 14 mars 1904
utan afgift disponeras, så länge hemmansdelen användes för en af dessa
hushållningssällskap gemensamt underhållen anstalt för uppfödning af
hingstar af nordsvenskt eller norskt slag samt med rätt för sällskapen att
af den hemmansdelen tillhörande skog bekomma för anstalten nödigt bränsle
samt byggnads- och stängselvirke efter utsyning enligt plan, som blefve på
domänstyrelsens föranstaltande upprättad.
Departementschefen har i denna fråga till statsrådsprotokollet anfört
följande:
22
Statsutskottets Utlåtande N:o 67.
»Inom större delen af Norrland, särskildt inom femte hästpremieringsdistriktet,
hvilket omfattar Kopparbergs, Gäfleborgs, Västernorrlands och
Jämtlands län, har uppmäi’ksamheten under senare år alltmera riktats på
önskvärdheten af att genom renafvel af den inhemska nordsvenska hästen
utan annan tillförsel af främmande afvelsmaterial än den närbesläktade
norska östlandshästen söka få fram en för de norrländska förhållandena
fullt lämplig hästt37p.
Då det under arbetet härpå visade sig vara förenadt med stora
svårigheter att erhålla för ifrågavarande afvel fullt lämpliga hingstar, tillsattes
år 1901, på förslag af Gäfleborgs läns hushållningssällskap, af hushållningssällskapen
inom femte hästpremieringsdistriktet en kommitté med
uppdrag att till sällskapen inkomma med förslag till gemensamma åtgärder
för främjandet af uppfödandet af hingstar af nordsvensk ras och dessas
tillgodogörande för hästafveln inom länen. Denna kommitté, som utgjordes
af två ombud för hvart och ett af ofvannämnda fyra hushållningssällskap
samt ordföranden i femte hästpremieringsdistriktets premieringsnämnd,
afgaf sitt betänkande i ämnet den 27 september 1902, i hvilket kornmitterade,
bland annat, föreslogo hushållningssällskapen att gemensamt anordna
en uppfödningsanstalt för afvelshingstar af nordsvensk ras. Såsom
en för en dylik hingstuppfödningsanstalt lämplig plats förordade kommittén
det i Alsens socken af Jämtlands län belägna, till statsverket indragna
förra skvadronschefsbostället IV3 mantal n:o 1 Wången, som, sedan en del
skogsmark blifvit afsatt till kronopark, skulle, enligt Kungl. Maj:ts beslut
den 24 januari 1902, försäljas i skilda lotter, af hvilka en utgjordes af
själfva hufvudgården och de öfriga af egendomen tillhöriga torplägenheter.
Hufvudgården, som vore den enda, hvilken för hushållningssällskapens
behof kunde komma i fråga, hade vid ägostyckning åsatts skatt af 37/ö4
mantal och omfattade en ägovidd af 235 hektar 46,9 ar, hvaraf 24 hektar
4,7 ar vore åker och tomter samt 42 hektar 76,1 ar äng och odlingsmark.
Uti sitt berörda betänkande anförde kommittén, bland annat, följande.
Då kommittén i sitt val af plats för hingstuppfödningsanstalten
stannat vid Wången, hade detta skett icke endast med hänsyn till egendomens
synnerliga lämplighet för det afsedda ändamålet, utan äfven af
det skäl, att kommittén ansett det önskvärdt att till plats för anstalten
erhålla just ett kronohemman. Det hade nämligen synts kommittén uppenbart,
att den fråga, kommittén haft att utreda, måste anses vara af så
stor och allmän betydelse, att hushållningssällskapen med allt fog för dess
lyckliga lösning borde kunna påräkna statens medverkan. Staten hade
här ock obestridligen ett direkt och ej oviktigt intresse att främja genom
sitt behof af kraftiga, jämförelsevis lätta och i öfrigt för de norrländska
Statsutskottets Utlåtande N:o 67.
23
förhållandena fullt lämpade träng- och artillerihästar, hvilket behof en
ökad och förbättrad stam af nordsvenska hästar utan tvifvel bäst vore i
stånd att fylla.
I fråga om sättet för denna statens medverkan funnes olika utvägar.
För sin del hade kommittén ansett, att det icke vore välbetänkt, om hushållningssällskapen
bestämdt bunde sig vid endast en lösning af denna
fråga, enär, därest Kungl. Maj:t och eventuellt Riksdagen skulle finna annat
sätt att stödja sällskapens sträfvan lämpligare, frågan därigenom kunde
kompliceras och dess afgörande undanskjutas. Ett oafvisligt villkor för
att, hushållningssällskapen skulle kunna vid Wången anordna en hingstuppfödningsanstalt
och därpå nedlägga nödiga kostnader vore emellertid
uppenbarligen, att sällskapen komme i besittning af egendomen på ett för
framtiden fullt betryggande sätt. Såsom det ur flera synpunkter sedt för
sällskapen tryggaste och äfven i öfrigt fördelaktigaste hade man inom
kommittén påyrkat, att sällskapen skulle söka förvärfva egendomen med
full äganderätt. I betraktande af de ej obetydliga kostnader, som anstaltens
anordnande och drifvande i alla händelser måste ådraga hushållningssällskapen,
kunde det dock icke sättas i fråga, att sällskapen skulle
inköpa egendomen, med mindre densamma erhölles för ett pris, som med
visshet kunde antagas icke öfverstiga dess verkliga värde, hvilket törhända
icke blefve händelsen, därest egendomen skulle i den för kronoegendomar
vanliga ordningen försäljas, och sällskapen därvid skulle uppträda bland
andra spekulanter. Man hade därför inom kommittén såsom en lösning
ifrågasatt, att sällskapen skulle få förvärfva egendomen för det densamma
vid saluvärderingen åsätta värdet 15,000 kronor och mot att kronan, såsom
i nådiga brefvet den 24 januari 1902 i fråga om den redan beslutade
försäljningen blifvit bestämdt, vidkändes den ersättning, som till egendomens
arrendator vid arrendets frånträdande skulle utgå för öfverbyggnad.
Såsom en annan lösning, hvilken af kommitténs majoritet förordats, hade
ifrågasatts, att egendomen skulle af staten på hushållningssällskapen öfverlåtas
att af dem utan afgift disponeras, så länge egendomen användes för
det med densamma nu afsedda ändamål samt med rätt för sällskapen att
af egendomens skog efter utsyning kostnadsfritt bekomma nödigt bränsle,
byggnads- och stängselvirke för anstalten. Med allt fog hade emellertid
synts, som om hushållningssällskapen, hvilka med begränsade tillgångar
hade att fylla så många andra viktiga uppgifter och som här skulle ikläda
sig ej obetydliga kostnader för ett ändamål, hvilket måste anses i icke
mindre grad vara statens än deras eget, borde för detta ändamål kunna
påräkna ytterligare något bistånd från statsmakternas sida. Kommittén
hade på grund häraf ansett sig kunna ifrågasätta, att, Kungl. Maj:t och
24
Statsutskottets Utlåtande N:o 67.
Riksdagen skulle vilja bevilja ett anslag en gång för alla af åtminstone
20,000 kronor såsom bidrag till täckande af de för sällskapen så dryga
organisationskostnaderna.
Enligt kommitténs mening borde emellertid icke något af hushållningssällskapen
för sitt bifall till kommitténs förslag uppställa något villkor
om statshjälp under viss form eller till visst belopp, utan åt den blifvande
anstaltens styrelse öfverlämna att, med ledning af hvad ofvan anförts
och hvad af hushållningssällskapen möjligen ytterligare kunde komma
att anföras hos Ivungl. Maj:t, göra erforderliga framställningar i ämnet.
Angeläget vore emellertid, att hushållningssällskapen nu beviljade så pass
rikliga anslag till anstaltens anordnande, att densamma kunde förverkligas,
äfven om, mot förmodan, statsmakterna skulle ställa sig något mindre
tillmötesgående mot anspråken på bistånd från statens sida, än hvad kommittén
ansett sig kunna våga antaga.
Med anledning af Kungl. Maj:ts föreskrift, att egendomen Wången
skulle försäljas, hvilken försäljning skulle hafva ägt rum hösten 1902,
hade kommitténs ordförande hos Kungl. Maj:t i underdånighet hemställt,
att med försäljningen af hufvudgården å Wången måtte få anstå, till dess
hushållningssällskapen hunnit fatta beslut med anledning af kommitténs
förslag. Detta hade ock i så måtto bifallits, att Kungl. Maj:t föreskrifvit,
att med försäljningen finge anstå, samt uppdragit åt domän styrel sen att
vidtaga nödiga mått och steg för egendomens skötsel under tiden till den
14 mars 1904. För att förebygga, att egendomen under denna tid skulle
öfverlåtas på någon annan samt hushållningssällskapen därigenom utestängas
från möjligheten att redan under år 1903 disponera egendomen för sitt
behof, hade kommitténs ordförande genom kontrakt med Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i Jämtlands län i kommitténs namn arrenderat hufvudgården
å Wången för tiden intill den 14 mars 1904 mot en årlig arrendeafgift
af 180 kronor och skyldighet att svara för egendomen åliggande
onera och utskylder, men utan nybyggnadsskyldighet.
Hushållningssällskapens utgifter för den ifrågasatta anstalten under
de tre första åren beräknades af kommittén sålunda:
l:a året (1903) 2:dra året (1904) 3:dje året (1905)
Organisation skost nader..... |
... kr. |
12,000: — |
kr. |
9,600: — kr. |
|
Arliga driftkostnader........ |
... » |
7,000: — |
11,000:— » |
19,000: — |
|
För köp af föl................... |
... » |
9,000: — |
» |
9,000: — » |
9,000: — |
Summa kr. |
28,000: — |
kr. |
29,600: — kr. |
28,000: — |
eller för hvarje hushållningssällskap första året 7,000 kronor, andra året
7,400 kronor och tredje året 7,000 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 67.
25
Från och med tredje årets början ansåg kommittén, att anstalten
borde vara i full verksamhet och att således närmaste årens utgifter komme
att ställa sig lika med utgifterna under tredje året.
För betäckande af de sålunda beräknade utgifterna ansåg kommittén,
att hvarje hushållningssällskap kunde påräkna årligen såsom inkomst fem
hästar, däraf två hingstar till ett sammanlagdt värde af 4,000 kronor och
de öfriga tre till ett värde af tillhopa omkring 1,200 kronor eller för samtliga
fem hästar sammanlagdt omkring 5,200 kronor.
På grund af hvad sålunda och i öfrigt anförts, ansåge sig kommittén
böra föreslå, bland annat, dels att hushållningssällskapen måtte ej mindre
besluta att gemensamt anordna en uppfödningsanstalt för afvelshingstar af
nordsvensk ras och för denna anstalt antaga ett af kommittén utarbetadt
förslag till reglemente, enligt hvilket. anstalten skulle förestås af en styrelse,
bestående af fyra ledamöter, af hvilka hvart och ett af förenämnda fyra
hushållningssällskaps förvaltningsutskott utsåge en, än äfven bemyndiga
den blifvande styrelsen att, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad i
betänkandet angifvits, på lämplig plats inom Jämtlands län anordna anstalten
i fråga samt att å hushållningssällskapens vägnar sluta de aftal
och göra de framställningar till myndigheter och enskilde, hvilka erfordrades
för anstaltens åvägabringande och anordnande, dels ock att hvart och
ett af hushållningssällskapen måtte anvisa, för anordnande af anstalten ett
anslag af 5,400 kronor, till anstaltens driftkostnader under år 1903 ett
förslagsanslag af 1,750 kronor samt till inköp af fem lofvande hingstföl
af nordsvensk ras likaledes ett förslagsanslag af 2,250 kronor.
Sedan kommitténs berörda förslag blifvit af samtliga fyra hushållningssällskapen
godkändt, har den för den blifvande anstalten utsedda
styrelsen, som utgöres af landshöfdingen i Gäfleborgs län grefve H. E. G.
Hamilton, landshöfdingen i Kopparbergs län C. F. Holmquist, disponenten
E. Malmström och landstingsmannen A. J. Hansson nu till Kungl. Maj:t
inkommit med en underdånig skrifvelse, däri styrelsen, bland annat, anfört,
att, såsom af den utaf kommittén verkställda utredningen framginge,
kostnaderna för den ifrågasatta anstaltens anordnande och drifvande vore
så pass betydande, att hushållningssällskapen svårligen skulle kunna bära
dessa kostnader, därest icke staten på det kraftigaste bisprunge dem; att
å andra sidan den beslutade anstalten uppenbarligen borde kunna blifva
af sådan betydelse för den för hela landet ur många synpunkter och icke
minst med hänsyn till arméns behof viktiga hästafveln, att staten väl
måste anses hafva ej mindre intresse än hushållningssällskapen att bringa
densamma till stånd, samt att en begäran om statshjälp därför måste
anses vara fullt motiverad. I öfverensstämmelse med kommitténs förslag
Bill. till Piksd. Prot. 1003. 4 Sami. 1 Afd. 43 Hälft
4
26
Statsutskottets Utlåtande N:o 67.
hade styrelsen nu för afsikt att anordna hingstuppfödningsanstalten å
hufvudgården till ofvan omnämnda, till statsverket indragna förra skvadronschefsbostället
l1/3 mantal n:o 1 Wången, därest denna egendom kunde
för ändamålet få disponeras, vare sig därigenom att hushållningssällskapen,
på sätt kommittén ifrågasatt, finge tillösa sig densamma eller ock genom
att egendomen åt hushållningssällskapen öfverlätes att af dem utan afgift
disponeras, så länge den användes för det med densamma nu afsedda
ändamål, samt med rätt för sällskapen, som för anstaltens räkning måste
å egendomen uppföra stallrum för sextio hingstar, att af egendomens
skog efter utsyning bekomma för anstalten nödigt bränsle, byggnads- och
stängselvirke. För anstaltens fortsatta bestånd och utveckling vore det
emellertid af den största betydelse, att jämväl anslag af allmänna medel
kunde påräknas vare sig, såsom kommittén ifrågasatt, en gång för alla,
eller under formen af ett årligt anslag till förvaltningskostnadernas täckande.
Med stöd häraf har styrelsen, som ej ansett sig böra framställa
något bestämdt förslag i fråga om sättet för statens medverkan, i underdånighet
hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes taga den framlagda frågan
under nådigt öfvervägande samt på lämpligaste sätt främja den af hushållningssällskapen
beslutade hingstuppfödningsanstaltens tillkomst och
verksamhet.
Efter erhållen nådig remiss har stuteriöfverstyrelsen i detta ärende
afgifvit underdånigt utlåtande af den 20 nästlidne februari och däruti,
bland annat, anfört, att då den härdiga och förnöjsamma s. k. nordsvenska
hästen, hvilken visat sig väl kunna tåla hård t klimat och umbäranden af
många slag samt förmå utstå allvarliga strapatser i terräng, som näppeligen
skulle vara framkomlig för hästar af annat slag, ovedersägligen gåfve
löfte om sådan utvecklingsmöjlighet, att densamma kunde anses ägnad att
i vissa fall ersätta den ädla hästen, såsom vid remontering för militärt
dragbruk vid träng och artilleri äfvensom för ridbruk för t. ex. beridet
infanteri, hvilket måhända i en framtid kunde finnas nödigt uppställa i
landets nordliga provinser, syntes det stuteriöfverstyrelsen uppenbarligen
ligga i statens intresse att bidraga till bevarandet och höjandet af ifrågavarande
hästslag. För ernående af ett sådant resultat vore det ett oeftergifligt
villkor, att till afvel dugligt hingstmaterial tillvaratoges och genom
tidsenlig uppfödning utvecklades till hvad inneboende anlag medgåfve.
Uppfödning af hingstar förutsatte emellertid större fackkunskap, än som i
allmänhet förefunnes hos den enskilde hästuppfödaren, på samma gång den
vore till sitt resultat oviss och förenad med större kostnader, än den enskilde
i allmänhet förmådde bära.
Statsutskottets Utlåtande N:o 67.
27
Då därför Kopparbergs, Gäfleborgs, Västernorrlands och Jämtlands
läns hushållningssällskap beslutat att för den nordsvenska hästafvelns
befrämjande gemensamt anordna en under insiktsfull ledning stående uppfödningsanstalt
för afvelshingstar af nordsvenskt slag, syntes detta stuteriöfverstyrelsen
vara ur hästafvelns synpunkt riktigt och erkännansvärdt.
Detta ingripande af hushållningssällskapen komme för visso att kraftigt befrämja
hästafvelns utveckling och underlätta den enskilda hästuppfödarens
arbete.
Deri af kommittén föreslagna platsen syntes styrelsen vara för ändamålet
synnerligen lämplig.
Hvad åter beträffade planen för uppfödningen ansåge styrelsen, att
det skulle vara välbetänkt, om vid uppfödningsanstalten, jämsides med de
inom landet inköpta hingstfölen af nordsvenskt slag, äfven uppställdes
hingstföl af det dem närstående norska östlandsslaget, enär med utvecklingsarbetets
fortgång äfven tillgång på framstående beskällare af sistnämnda
hästslag borde beredas. Och då möjligheten att från Norge
förvärfva förstklassiga fullåriga norska östlandshingstar alljämt minskades,
vore enda utvägen att erhålla sådana att inköpa föl och genom tidsenlig
uppfödning vid anstalten söka gifva dessa bästa möjliga utveckling. Genom
nämnda tillvägagångssätt kunde vinnas möjlighet att erhålla dylika värdefulla
beskällare, hvilka näppeligen skulle såsom fullåriga hafva försålts
utom Norges gränser.
Beträffande den för uppfödningsanstalten uppgjorda kostnadsberäkningen
syntes det stuteriöfverstyrelsen, som om uti densamma inkomsterna
beräknats väl höga.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och i öfverensstämmelse
med stuterikommissionens vid sammanträde den 29 nästlidne januari i
ärendet uttalade åsikter, hemställde stuteriöfverstyrelsen i underdånighet,
att Kungl. Maj:t på det sätt täcktes främja ifrågavarande hingstuppfödningsanstalts
tillkomst och verksamhet, att åt Kopparbergs, Gäfleborgs, Västernorrlands
och Jämtlands läns hushållningssällskap öfverlätes hufvudgården
till indragna förra skvadronschefsbostället IV3 mantal n:o 1 Wången att
af dem utan afgift disponeras, så länge den användes såsom anstalt för
uppfödning af afvelshingstar af norskt eller nordsvenskt slag samt med
den rätt till utsyning å egendomens skog, som kommittén föreslagit.
Jämväl domänstyrelsen har i afgifvit underdånigt utlåtande af den
27 nästlidne februari förklarat sig anse, att staten på ett verksamt sätt
borde understödja ifrågavarande anstalt, enär inrättandet af densamma
skulle komma att främja ett allmännyttigt ändamål, samt hemställt, att
omförmälda ägolott, till hvilken hörde skogsmark med en areal af 167
28
Statsutskottets Utlåtande A:o 61.
hektar, 75,7 ar, därå funnes skog till husbehof, men ej till afsalu, måtte
på sätt stuteriöfverstyrelsen föreslagit upplåtas till de i det föregående
nämnda hushållningssällskapen att af dem från den 14 mars 1904 afgiftsfritt
disponeras.
De sträfvanden, hvilka under de senaste åren å skilda orter i vårt
land gjort sig gällande att tillvarataga hvad som ännu kan finnas kvar
af den inhemska, såsom dragare vid såväl jordbruket som skogsskötseln
och bergshand teringen så värdefulla, uthålliga och härdade nordsvenska
hästen samt vidare utveckla densamma, för att vi i en framtid måtte
kunna inom eget land producera ett för olika ändamål och för våra förhållanden
passande hästmaterial, synas mig förtjänta af uppmärksamhet,
icke minst från statens sida. Jag grundar denna min uppfattning icke
allenast på de förhoppningar, som bland fackmän hysas om detta hästslags
lämplighet för militärbruk, utan äfven och detta i ännu högre grad på det
lifliga intresse, hvarmed afveln af den nordsvenska hästen omfattas inom
större delen af vårt land. Sedan det i Kungl. Maj:ts förnyade nådiga
reglemente för den med statsmedel understödda hästpremieringen den 23
november 1900 föreskrifvits, dels att af kallblodiga hästslag endast ardenner
och clydesdale jämte dessas typ samt den norska och nordsvenska
typen skulle kunna blifva föremål för premiering, dels ock att stuteriöfverstyrelsen
efter förslag af vederbörande hushållningssällskap skulle bestämma,
hvilken eller hvilka af dessa raser eller typer inom de särskilda
underdistrikten finge premieras, har det visat sig, att man ej endast inom
hela Norrland, utan äfven inom större delen af mellersta och södra Sverige
ansett sig böra genom premiering af den nordsvenska hästen uppmuntra
och befrämja afveln af densamma. För att åskådliggöra, i hvilken utsträckning
detta skett, har jag låtit utarbeta en karta, hvilken såsom bilaga
torde få vidfogas detta protokoll.
Under ofvan angifna förhållanden förtjänar tvifvelsutan äfven hvarje
annan utöfver premieringen vidtagen verksam åtgärd till främjandet af
afveln af nordsvenska hästar det stöd af statsmakterna, som lämpligen
kan lämnas. Särskildt synes mig detta gälla det samarbete, som här blifvit
åvägabragt mellan de fyra hushållningssällskap, hvilkas områden tillsammans
bilda femte hästpremieringsdistriktet, och af hvilket jag, i likhet med
stuteriöfverstyrelsen, väntar mig de bästa resultat. Detsamma är ju baseradt
på en hästtyp, som är så att säga framsprungen ur denna landsdels
jordmån, terräng och lokala förhållanden i öfrigt, något, som redan det
lofvar godt för framtiden. Då man sökt rädda spillrorna af denna gamla
stam, har det visat sig, att tillgången på användvara afvelsston varit, om
Statsutskottets Utlåtande N:o 67.
29
icke riklig, så dock jämförelsevis god. Hvad som däremot saknats, har
varit med dessa ston likartade och för dem i öfrigt passande hingstar af
framstående beskaffenhet. Denna brist har, bland annat, haft till följd,
att den, som ej velat nöja sig med de hingstar, hvilka funnits tillgängliga,
för sina ston måst använda hingstar af främmande raser, hvarigenom en
korsningsafvel uppstått, hvilken hotat att helt och hållet undantränga den
gamla, för sin härdighet, förnöjsamhet, klokhet och rörlighet så högt värderade
nordsvenska hästen.
Det är denna kännbara brist på goda hingstar af nordsvensk ras,
som man nu vill i någon mån söka få undanröjd genom upprättande af
här ifrågavarande uppfödningsanstalt; och då densamma, sådan den blifvit
planlagd, synes mig hafva goda förutsättningar att på ett tillfredsställande
sätt kunna fylla det med densamma afsedda ändamålet, anser jag mig böra
biträda hvad myndigheterna i ärendet föreslagit.»
På grund af hvad sålunda i ärendet förekommit hemställde departementschefen
om ifrågavarande propositions aflåtande till Riksdagen.
Statsutskottet, som tillåter sig hänvisa till den vid den kungl. propositionen
fogade karta, angifvande områdena för de kallblodiga hästrasernas
premiering, mars 1903, hemställer,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 28 april 1903.
På statsutskottets vägnar:
P. PEHRSON.